Månadsbild; 9-9 – Nu ska det avgöras

Publicerad den av
21


Min dröm om att få bo på en ö i minst ett år har redan gått i dubbel uppfyllelse. Att det blev Gotland är en ren bonus. Ett år på Fårö låter inte lika lockande. För ensamt, kargt, blåsigt under alltför många månader. En period som ersätts av en folkstorm under några intensiva sommarveckor. Samtidigt hade jag fått ett lugn för att skriva ett manus. Myntet har alltid två sidor. Mina uppslag växer starkare ju längre jag vistas i denna fantastiska miljö med oändliga möjligheter. Frågan är vilken genre jag ska välja och vilka konsekvenser beslutet för med sig socialt sätt. Kombinationen roman och bloggar/facebook/insta funkar inte för mig. Det var därför det blev två kåseriböcker som en räddningsplanka.
Den tävlande som väljer flest rätt ord blir årets bildmästare. Grattis i förskott. 😉

Efterord: Fyra deltagare fick behålla ord för sig själva. Detta gav tre poäng/ordet. Gunnel som inledde hade enbart trepoängare/gula ord innan Wiolettan började ändra på det som andra inlämnare. Då målades de gula orden över av starkare färg. En bra taktik som jag kom på i mars som tur var. 
Gunnel, 5 ord,  Wiolettan, 1 ord, Maj, 1 ord och Lisbeth, 2 ord

OBS! Jag har inte tid denna gång att färglägga alla enpoängsord som mer än en deltagare valde. Därför vet jag heller inte vilka ord som INGEN tävlande fixade/valde denna sista svåra omgång. Allt för mycket tid går just nu till två tävlingar på denna blogg i november. 🙂 Nästa år blir det en helt annan sorts fototävling som jag hoppas jag har kläckt själv. Tusen tack till ni som deltog. ❤
Sluttabell 2020: (Skrap-Kryss till ettan, tvåan, trean och ”lottad”=fyra röda hjärtan)
1. Wiolettan, 92 p. ❤
2. Eva Rohlén, 84 p. ❤
3. Gunilla Wahlberg, 80 p. ❤

4. Lisbeth Ahlskog, 69 p.
5. Znogge, 56 p.
6. Maj Johansson, 54 p.
7. Gunnel Moberg, 50 p. ❤
8. Primrose, 21 p.
9. Minton, 12 p.
10. Anki Arvidson, 11 p.

11. Eva-Lotta Nilsson, 7 p.
12. Märtha, 6 p.
13. Ditte Akker och Ethel Hedström, 5 p.
15. Anne Bondin, 2 p.
16. Lena i Wales och Susie på Stjärnarve, 1 p.
18. Lena Wik, 0 p.
19. Övriga i hela världen. 🙂

Mästare i kategorin fototävlingar på bloggen gotlanduppochner:
2019: Anne Bondin
2020: Wiolettan. ❤ ❤ ❤ 
2021 (Jag har bestämt variant.)
2022 (Funderar på om en sak är möjlig.)

Målarens hus

Publicerad den av
12


Huset vid Kyrktrappan är byggt på 1200-talet.

Egentligen består byggnaden av två sammanbyggda delar. En tornaktig med två våningar och en välvd högkällare och en lägre byggnad med två rum och kryssvalv.

Det var på 1600-talet som smeknamnet ”Målarens hus” uppstod. Ägaren i mitten av seklet hette Johan Bartsch (troligen tysk). ”Johan Målare” var en skicklig dekormålare som jag skrivit om flera gånger i bloggens inlägg om medeltida kyrkor. Jag har även nämnt honom i januari, när jag skrev inlägg om paradgatan Strandgatan. Då i samband med vägg och takmålningar i Burmeisterska huset och Gamla Residenset.

Jag ha läst att inne på kyrkogården hade Johans familj egen kålgård, körsbär och rosor.

Om mer av sanningen ska fram bodde och ägde Bartsch bara den höga delen av huset, medan den lägre delen ägdes av en annan person.

Om vi flyttar fram till 1800-talet ingick byggnaden i Cedergrens kakelugnsfabrik. Mitt under andra världskriget, 1941, köpte Gotlands fornvänner den då försummade byggnaden.

Om jag inte minns helt galet var byggnaden till salu för en hög summa förra året. Minns i alla fall att det inte hjälpte att jag räknade sedlar och kort. Var samtidigt rädd för att det skulle störa med allt spring i kyrktrappan. 😉 Tillbaka till seriös fakta. Jag vet att huset varit värdshus med rum för övernattning i modern tid.
Ännu ett hus med en spännande historia, innanför ringmuren i Visby. Vilken otroligt intressant stad vi bor i. Samtidigt full av både en stor världsomtalad framgång i ca 250 år och därefter en misär utöver det vanliga.

Vi tog den skuggiga kyrktrappan upp till våra parkerade cyklar. Men innan dess hade vi besökt den pampiga Domkyrkan, som kommer i två blogginlägg senare i framtiden.

Fredagarna har öppnat upp för nya möjligheter

Publicerad den av
19


Jag uppskattar att Solveig slutar tidigt på fredagar. Den här gången var det jag som fick välja promenadstråk. Vid parkeringen på hemmaplan, såg det inte hoppfullt ut. Grått eller åskvädersmörkblått. Men längst ut mot kusten och norrut fanns en skaplig glipa ”åkapåentrevligutflyktsblå” himmel. 😉

En tidigare gång åkte vi fel när vi ville nå Brissund fiskeläge. Innan vi vände bilen gick vi en skön påskpromenad med våra döttrar. Nu letade vi oss tillbaka till samma utgångspunkt – men med målet att promenera åt andra hållet. Mot Visby.

Vilken värme det hade blivit och vad fina molnen var. Mina ögon i nacken pockade lite på uppmärksamhet om färgen på himlen åt andra hållet, som bestod av en mörkare nyans.

En stuga för att skriva en kriminalroman med handlingen förlagd till Gotland… eller inte. Utedasset lockade inte mörka höstnätter.

Svårt att blunda för att höstfärgerna börjar inta scenen. Det är både på gott och ont. Under soliga dagar enbart på gott. Sedan vi flyttade ner genom landet har även oktober bjudit på kortärmat. I november har jag fullt upp med ”Kryssa på Gotlanduppochner” och ”Korsordsmästerskapen 2020”. Välkomna då till gotlanduppochner. Hoppas bara det tekniska löser sig innan dess.

Högklint. Denna mäktiga plats, söder om Visby.

Vi hade ingen fikakorg med oss. Däremot noterade vi möjligheter inför framtiden. Just denna blev min personliga favoritfikaplats.

Mina ögon var fästa på havet och jag skulle ha kunnat gjort en ”Bosse Lidénare”. Kliva över stättan utan att först se en bit åt vänster. Samtidigt är det mycket mer spännande att klättra.

Vi vände där. För i verkligheten såg himlen betydligt mörkare ut än på fotot. Det var dumt att chansa längre.

Vi ökade pulsen och takten och hann både till bilen och hem. Sedan öppnade sig himlen för ösregn. Åska blev det däremot inte den här gången. Ännu mer regnande blev det dagen efter. När det var som mörkast tänkte jag tillbaka på denna härliga utflykt. Det gör jag även nu på sommarens sista dag då himlen öppnade sig för en stund sedan. Tur Solveig precis hann till jobbet med sina två fullpackade sidoväskor och jag fick min morgoncykeltur, som innehöll en vacker regnbåge över havet och en söt igelkottsunge. Det här är vardagslyx för mig. ❤

Så kan det gå ibland…

Publicerad den av
22


Egentligen var planen två fiskelägen med helt andra namn. Dem hittade vi inte trots goda försök. Istället besökte vi två andra, äldre grannfiskelägen. Det här är det ena, som vi inte såg något namn på.

På nästa udde zoomade jag in ett annat större fiskeläge.

Men helt ute och reste var vi inte. Vi visste naturligtvis att vi var i härliga När socken och…

… studerade detaljer från förr och njöt av färgklickar på marken och…

… Solveig fick till en och annan kameravinkel som dög på blogg.

Idag på hemmaplan med hjälp av ett nät utan fisk, kom vi fram till att detta är Hammarsnäs fiskeläge vid Gardbostrand. Hur klarade sig fiskarna förr utan möjligheten att googla väder? Jag tror att de mest erfarna hade en inbyggd vetskap och sällan blev totalt överraskade. Några gotländska fiskare har blivit legender av den orsaken.
Vi som huserar en femtedel inpå tvåtusentalet hoppade in i bilen för att åka och checka in i en modern stuga, utan fiskdoft. 😉

 

Bringes i Norrlanda

Publicerad den av
14


Solveig såg en skylt om en sevärdhet. Därför vek vi av från den större vägen och nådde ganska snabbt fram till stenhuset från 1200-talet.

Bringes uppfördes som en magasinsbyggnad till gården bredvid.

Precis som med Lauks i Lokume och Vatlings i Fole, som finns med i denna kategori på bloggen, fanns det två våningar och vind i byggnaden.

Binges hade dessutom en inbyggd korridor i två våningar, längs ena långsidan. Två rum fanns det på varje våning och taken hade kryssvalv. Vinden hade tunnvälvt tak och bestod av ett enda rum. En inbyggd trappa i muren förband våningarna med varandra.

Bottenvåningen och vinden användes som magasin. På andra våningen kan det ha varit en bostad eller högstuga (festsal).

Givetvis både spännande och intressant att utforska. Relativt lätt att ta sig fram i ”huset” som tillhör Gotlands Fornvänner.

Gotland är bra på att informera på a-tavlor. Det ger mer ”kött på benen”. Brukar du läsa först? Efteråt? Inte alls?

Här har du länkarna till Vatlings i Fole och Lauks i Lokume. Det är intressant att jämföra de tre ställena. 😀
https://gotlanduppochner.com/2020/07/18/bast-bevarade-medeltidshuset-pa-landsbygden/

https://gotlanduppochner.com/2020/06/11/lauks-i-lokrume/

Stockros i vila

Publicerad den av
29

Vi låste cyklarna på Kyrkberget. Sedan gick vi längs de mysiga stråken innanför den världsberömda ringmuren. Vi turades om att fota och njöt av allt vackert och av varandra, en orörd söndagsmorgon i augusti. ❤
Temat i inlägget är stockrosor. Den fjärde bilden ser ut som ett stopptecken mitt i gatan. Sista fotot är orsaken till bloggrubriken, som jag lånat från uttrycket ”Båt i vila”. Hoppas du hittar din favoritbild. För visst är stockrosorna både vackra och ståtliga. Var och en på sitt sätt. Min personliga favoritbild är den som Solveig tog med först i sitt ”rödinlägg” för några dagar sedan. Där fick hon med en humla en bit ovanför den röda stockrosen.
Läckert. 😀  https://gotlanduppochner.com/2020/08/22/naturen-i-farg-rott/
De vanliga rosorna spar vi till ett annat blogginlägg längre fram.

Bara en andra gång

Publicerad den av
19

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp.
Pärlorna är värda mer än ett inlägg.

Egentligen handlade det om att vi befann oss i närheten och hade besökt några nya ställen. Vi kom då att tänka på ödekyrkan i Bara. Kunde vara intressant att återse den och kanske ta eftermiddagsfikat där, på en gräsplätt. Vilken mäktig utsikt vi hade haft.

Den här gången gick Solveig uppför den branta trappan.

Själv vaktade jag nedre botten.

Härlig grönska och vad skönt att slippa putsa smutsiga fönster. 😉

Samtidigt som jag tog kort noterade jag en livlig flygande verksamhet runt mig. Men vi män är bäst på att koncentrera oss på en sak åt gången. Därför var mina tankar långt bort i historien. Försökte tänka mig kyrkan innan den blev övergiven. När pengarna sinade.

Hoppas du kan läsa texten.

”Ska jag hämta korgen?”
”Det var en massa flygande runt mig…”
”Det är getingar. Bättre vi…”

Inte långt därifrån nådde vi ett änge som vi aldrig besökt tidigare. Där låg vi en stund på en filt efter fikat och betraktade grönskan och fjärilarna som aldrig tog flygpaus.
Nästa gång bjuder gotlanduppochner på stockrosor. Välkommen åter. ❤

https://gotlanduppochner.com/2019/07/07/14-bara-odekyrka/

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. Almedalens Bed, Breakfast & Fik
6. Själsö bageri
7. Jungfrun
8. Bara ödekyrka

En tidig första augusti

Publicerad den av
17


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj. ❤

Kyllaj raukfält – Kärlek vid första ögonkastet


Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…

Naturen i färg; rött

Publicerad den av
27

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Humlan ville inte vara med på bild… Den satt i stockrosen när jag ställde in skärpan för att ta en bild, men flög sedan sin kos lika snabbt som den här sommaren försvann. Det har varit en annorlunda sommar på många sätt. Bosse och jag har ibland tittat på varandra och undrat om vi varit helt ensamma på ön. Det är så det blir om man, som vi, går upp före fem, lämnar Visby och ger sig ut på utflykt. De få gånger jag besökt Östercentrum har jag däremot undrat över om vissa människor glömt bort allvaret med en pandemi.

Innanför muren har vi inte cyklat tillsammans på hela sommaren. Men förra söndagsmorgonen tog vi en tur. Det är njutbart att cykla längs med muren. Rosor och stockrosor, en del överblommat, annat vackert.

Jag har en speciell känsla för rosor eftersom det var min mammas älsklingsblomma. Vi hade många olika rosor därhemma i vår trädgård.

Var och en har sin charm. Ensamma eller tillsammans.

Samma sak med vallmon som dyker upp lite här och där på Gotland. Ibland ensamma…

ibland många.

och ibland i så stora fält att de helt enkelt bara kan ses som en gemensam färg.

Fast hur fint ett fält än kan vara uppskattar jag en liten ensam vallmo bäst. Och gärna en som ser lite tilltufsad ut.

Här har en sömntornstekel varit framme. Jag läste att den lägger ägg i nyponrosens knoppar. Äggen utsöndrar växthormonsimitationer och lurar på så vis busken att bilda håriga nypon, galler. Här inuti kan larverna sedan leva och utvecklas. Så smart! Men, läste också att det finns parasiter som utnyttjar dessa galler och lägger sina ägg där också. Hm!

Fler blommor, vars namn jag inte känner till.

Den här fantastiska dillpionen hittade jag i Botaniska trädgården.

Visst är duvan fin med sina orangeröda ben!

Älskar rabarberpaj med vaniljglass. Vet dock inte om detta är en äkta rabarber eller någon sorts prydnadsvariant. Hittade den i en plantering i Visby.

Smultron! Så gott!

Årets jordgubbsplanta från balkongen fick bidra med bladet… Jordgubbarna köpte vi.

Årets godaste hallon! Från Stenhuse gård här på Gotland.

Nja… måste erkänna att jag inte är så förtjust i röda vinbär. Fast när tjejerna var små hade vi vinbärsbuskar i vår dåvarande trädgård och som tur var tyckte de om dem.

Men våra egna tomater, som vi har på balkongen, dem tycker jag om!

Rönnbär – vackra, men jag håller med räven: ”Surt, sa räven om rönnbären”. Även om ordspråket står för något annat…

Tror att detta är stenbär. Läste att de har en syrlig smak.

Sista bilden får påminna om att vi går mot höst. En årstid som är vacker med alla sina färger. Jag har bara så svårt att acceptera att det blir mörkare och mörkare. Det är bara att gilla läget och börja att samla foton med nästa färg.

Önskar er alla en fin avslutning på augusti och en skön höst!
Text och foto: Solveig Lidén

 

Orchis militaris – Johannesnycklar

Publicerad den av
16

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…  

Johannesnycklar är den största och kraftigaste av arterna i släktet nycklar. Ibland kan den bli över 40 cm hög.

På Gotlandskartan finns det få platser där den inte kan upptäckas. De riktigt stora bestånden finns här i ängena. Särskilt om marken inte är alltför torr. Annars går den ex. att se längs med vägdiken.

I Sverige är det Gotland och Öland som dominerar. Förekommer även sällsynt i Skåne och Blekinge. Tyngdpunkten är annars längre ner i Europa. De nordligaste förekomsterna är i Baltikum och delar av Ryssland.

Orkidén har flera smeknamn. Johannesnycklar kommer från blomningstiden som är runt Johannes Döparens dag. Gulltuppor säger en del på Öland. Två andra smeknamn är Praktnyckelblomster och Hjälmnycklar på grund av att de övre kalkbladen liknar en militärhjälm.