Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.

Strandgatan; etapp 6 – Visby börs

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Nu vandrade vi över till andra sidan gatan. ”De höga packhusens sida” döper jag den till. Den ståtliga byggnaden som byggdes i slutet av 1200-talet har varit just packhus, tullmagasin, vandrarhem och…

… numera hotell.

De två välkända namnen på huset är Visby Börs eller Langeska Huset. Det första smeknamnet kommer från kvarteret som består av tre huskroppar. Hotell Visby Börs var öns första turisthotell och drevs i två av huskropparna. I det tredje startade Visbys första biograf 1908. Namnet var Röda Kvarn.

Huset förstördes till stor del i en brand 1936. Sedan har det gjorts flera större restaureringar. 1966 blev byggnaden byggnadsminnesförklarad.

Här får du en ”Husets historia”: Det finns en välvd högkällare i två plan. Över den finns en våning med tegelomfattade spetsbågiga fönster. Denna bostadsvåning kan ha varit en sommarbostad och festvåning. Däröver finns tre magasinsvåningar med lastportar placerade på rad under en hissbom.

Handelsmannen Olof Jönsson von Lunde är den förste kände husägaren. Han dog 1687. Från slutet av 1600-talet och fram till 1832 ägdes fastigheten av olika medlemmar i släkten Lange. Där får du bakgrunden till andra smeknamnet. 😉 Langeska Huset.

Extraord till den superintresserade om branden 1936 och Bosse Lidéns fantasidrömbild:
Det var i hotellet branden slog till. Efter branden övertog Röda Kvarn även den mellersta huskroppen. Biografen var skapligt långlivad. Omkring 2005 visades den sista filmen på duken. Undra vilken titel det var? Jag chansar på ”Wallander – Innan frosten”. Eller var det kanske ”Harrys döttrar”.
Fem år senare byggdes biografen om till hotell igen. Är cirkeln därmed sluten?
Det vi ser från Strandgatan är huskroppen som ägs av Payex. Hade ägaren varit Bosse Lidén skulle det kunnat bli Sveriges häftigaste biograf med flera bioföreställningar inom olika genre. Skådespelare skulle hålla föredrag/kurser i mysiga rum med havsutsikt. Drama-Teater-Film, som jag själv läst i Umeå, skulle starta en filial i några lokaler. Inspelning av filmer med anknytning till Gotland skulle ha sin bas i Lidénska Huset. Lite som när Yellowbird startade upp i Ystad med Wallander och Bron. Ungdomar på glid kunde fått hålla på med något kreativt. Tur drömmar är gratis. Helst i januari när allt är möjligt och ett ostruket 2020 ligger framför oss. Endast femton dagar gammalt. 🙂

 

 

 

 

Mysiga Hotell Slottsbacken


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet.   Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉

 

Strandgatan; etapp 5 – Tyskt och flyttat

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.

Personligen tycker jag de ska sälja pepparkakor och glögg i huset under kalla decemberdagar. 🙂

24. Vallstena kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Från Allena Lindaräng såg vi kyrkan, som vi skulle besöka efter stunden med fikakorg i det vackra änget.

I början av 1200-talet började Vallstena kyrka byggas. Då byggdes större delen av tornet och långhuset.

Efter ett tag kom de på andra, högtflygande tankar och var inne på att bygga om hela kyrkan. Efter en start där de byggde ex. ett stort kor strandade projektet. En möjlig orsak var ”inbördeskriget” på ön 1288.

Här har du valvmålningarna, sett underifrån. Rätt tufft foto. Målningarna är från sjuttonhundratalet.

Dopfunten är från mitten av tolvhundratalet.

Här lärde jag mig något nytt. Detta är en skulpterad fattigstock. På den finns bilder av Jesus uppståndelse och tre kvinnor på väg till graven.

Predikstolen är daterad 1669.

Altarprydnaden är från omkring 1300.
Kristus i mitten. Omgiven av de tolv apostlarna. Jungfru Maria och S:t Dionysius på flankerna.

Här ser du i närbild hälften av apostlarna.

Avslutningsfotot får bli en öppen port. Jag längtar efter när det är grönt på träden igen. Idag den 11 januari tog jag kort på röda fina rosor i innerstan. Strax efteråt fick vi skrapa rutorna på bilen som stod utanför hotellet som vi bott på. Vi lever i kontrasternas underbara värld.

Tänkvärda ord:
”Kom ihåg att ibland kan tystnaden vara det bästa svaret.”
Okänd

Eftertext:
Det stod så här med feta bokstäver i vår tidning igår:
Harlevis förslag: Låt turister sova i kyrkan
Inger Harlevi är ledamot i Visby stiftsstyrelse och skrev en motion till stiftsfullmäktige redan 2016. Detta gjorde hon efter hon träffat en engelsman på en konferens som hyllade church camping. Hon menar att vi måste tänka utanför boxen. ”Man får hyra hela kyrkan och övernatta.” (Det berättades i TV att det skulle vara under sommaren).
Min lilla box går till våra tre besök på den fina ön Bornholm. Där har vi vid varje resa besökt deras läckra rundkirke. Då har vi gärna betalt en slant för att få komma in och köpt med saker hem. Nu är frågan om vi kommer att hinna slutföra vår trevliga plan med att besöka Gotlands alla intressanta medeltidskyrkor under perioden 15 maj till 15 september. Vi vill så gärna göra det i vår egen takt och därmed njuta fullt ut. Med tanke på de tänkvärda orden ovanför och att detta i första hand handlar om Vallstena kyrka parkerar jag mina tankar om ämnet i denna sekund. 😉

 

 

Klintevikens bodförening


Klockan på mobilen visade att det var nästan en timme kvar tills de började servera lunch vid hamnen i Klintehamn.

Därför beslutade vi oss för att dela på oss. Halva jag gick till… nej det var fel. Hela jag gick ur bilen för att njuta av ett nytt fiskeläge. Solveig brinner inte riktigt för fiskeläge som jag gör. Hon stannade hellre kvar för att läsa i en spännande bok.

Här verkade det vara mest svarta bodar, följt av röda och någon brun. Undra vad det hade blivit för straff om någon en sommarnatt målat sin orange?

Det är inget större utrymme mellan bodar i samma rad. Därför gäller det att utnyttja alla möjligheter. Många hänger prylar på väggarna.

Samma tanke kommer ofta upp när jag besöker ett nytt fiskeläge. Tänk om jag fick komma in i en bod och…

1914. Över hundra år. Startåret för första världskriget.
Jag fotade många detaljer. För att inte trötta ut dig besökare ska jag nöja mig med två denna gång i inlägget. När jag gick runt hörnet på sista boden mot vattnet …

… stod han där. En trevlig man som presenterade sig med sitt smeknamn ”Sasse” och hette i helhet K G Olsson. Snart var vi igång och pratade om allt möjligt. Bland annat visade det sig av en slump att han kände en av mina bloggvänner. Världen är ofta mindre än man tror.

Boddörren stod vidöppen. Jag frågade om jag fick plåta den fina målningen på dörrinsidan.

Kort därefter bjöd han in mig och jag fick äntligen en gammal dröm uppfylld. Storyn om när gammelgäddan med den höga vikten fångades fick jag höra och mycket annat spännande. Tack Sasse för samtalsstunden och titten i stugan. Sorry! Jag vågade inte lägga in den småfräcka häftiga humortavlan. 😉

Jag tog en sista titt ut mot lugnet vid viken, innan jag kom på att magen kurrade och …
… ”Vem är du? ”
”Jag kallas för Bosse ibland och är hungrig.”

Fotnot:
Solveig är van vid att jag ibland kan försvinna iväg bara hon vänder ryggen till. Helst på affärsstråk. Nu var säkert handlingen i boken viktigare än jag och fortfarande hade inte restaurangen öppnat. I alla fall inte stängt. 😉

Dalmansporten & Dalmanstornet

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Dalmanstornet är både högt (ca 17 meter) och står dessutom högt upp i Visby. Därför var tornet länge ett utmärkt inseglingsmärke för båtar på havet.
Jag uppskattar att det går fortare för oss att cykla hemifrån till Dalmansporten än att ta bilen. Om jag ska fotografera är det smidigast att cykla dit tidigt på morgonen. Allt är så fridfullt och orört. Ljuset så tilltalande. Livet känns så lätt att leva.

Men allra mysigast är det att ta med fikakorgen och cykla genom porten för att uppleva solnedgången på Kyrkberget. Eller solbjärga som de säger här. Ett av mina inlägg i den kategorin är från en sommarkväll på Kyrkberget.

Annars händer det ibland att vi hamnar vid ett ”talkstop” med en stor lyssnande spretig skara och det upplevs som vi kommer olämpligt. Självklart skulle jag känna det på annat sätt om gruppen kom från Halland. 😉 Då kunde någon trevlig fått hoppa på min pakethållare och jag kunde gett personlig info om min nya hemstad. Sedan kunde vi bytt plats i uppförsbackarna. 🙂

Östergravar är ett fint strövområde året runt. Härligt att det inte ligger en massa hus tätt intill ringmurens utsida. Den charmen finns mest på insidan. Därmed blir det en uppskattad variation.

De första gångerna jag befann mig inne i porten kilade mina fantasitankar ofta iväg till ”Den döende dandyn” när jag lyfte blicken uppåt.  https://gotlanduppochner.com/category/poliskommissarie-knutas/

Min brutna tå ville inte ta trätrappan upp i somras, på utsidan av tornet. Därför skickade jag upp Solveig för att ta korten medan jag vaktade cyklarna.
Norra Murgatan följer muren på båda sidor om Dalmansportens insida. Du kan se den gamla brandstationen på Klinttorget, som jag skrivit om i ett annat inlägg. Norra Murgatan startar i söder vid det torget. Innan Klinttorget ligger Södra Murgatan. Logiken när den är som bäst. 😉

Domkyrkans tre torn syns över en stor area runt Visby. Vi tillhör dem som ser tornen från vår balkong.

Vyn över hustak är jag svag för. Kommer dessutom en glimt av havet med är det en bonus.

Förra vintern fanns det lite pudersnö en tid innanför muren.
På insidan av muren ligger husen tätt. Men på medeltiden var det åkrar på denna plats och de fattigaste bodde här uppe (och nere vid fiskarkvarteren). Annat är det nu när det anses extra fint att ha en bostad på höjden.

Namnet på porten och tornet kommer från en vice landshövding som hette Lars Reinhold Dalman. Under nödåret 1784 tog han initiativ till att iordningställa tornet till spannmålsmagasin. Ett omtänksamt initiativ.

Fotnot: Nästa gång jag vädrar denna kategori fortsätter vi längs landmuren.

 

 

 

 

 

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉

Strandgatan; etapp 3 – Packhusplan

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Strandgatan var alltså den viktigaste handelsgatan och här låg under medeltiden ett torg med namnet Rolandstorget.

Mitt emot torget fanns stadens rådhus som var en imponerande byggnad. Rådhuset kallades i folkmun för Vinhuset. För det var här i källaren som stadens vin förvarades och såldes. I nutid finns rester av källaren kvar under marken.

Nu heter platsen Packhusplan. Jag gillar att ibland variera och välja gränden bakom som heter Birgers gränd, som går ihop med Strandgatan på två ställen. Under högsommaren är det dessutom lättare att ta sig fram på den gränden.

I folkmun kallas statyn för ”Fnasket i plasket”.
När vi flyttade hit befann sig bronsstatyetten av gudinnan med ymnighetshornet på ”spa”, eller om det var någon form av reparation (konservering). 😉
Nu när den 1,3 meter höga gjutjärnsstatyn är på plats igen går mina tankar till tusentals guidemonologer genom alla år och skrifter som getts ut med jämna mellanrum. För att inte tala om mun till mun informationen.
Det visade sig nämligen att ”Ymnighetsgudinnan” INTE var tillverkad av konstnären Karl Romin som även var en känd målare på Gotland. Under rengöringen hittades en gravering som klargjorde att den var beställd ur en katalog 1899 och var massproducerad med en ny gjutteknik.

Rätt ska vara rätt.  En ny skylt är på plats. Kanske har Visby tjänat på denna konstnärliga blunder. För det är en utmärkt sann skröna som kan förvandlas till vad som helst de närmaste hundra åren. Själv skrapade jag jätteförsiktigt på akilleshälen och såg något som såg ut som signaturen Pablo Picasso. Undra vad det kan vara för någon ”kladdare” 😉

Från Packhusplan är det möjligt att välja Lilla Strandporten. Om det är högsommar skulle jag föreslagit dig att ta en fika precis runt hörnet till vänster. https://gotlanduppochner.com/2019/09/23/almedalens-fik/
För här åt jag den godaste mackan 2019. Helt utan konkurrens. Till sommaren kommer jag att sitta där utomhus. Givetvis hålla utkik på mitt ätbara med tanke på de supersnabba tjuvarna från skyn.
Är du redan mätt är det bara att fortsätta promenadstråket och på en halv minut har du kommit till Almedalen. Här på bloggen fortsätter promenaden Strandgatan fram en liten bit. Imorgon kommer det att handla om ett högt hus igen. Välkommen på återbesök. 😊

Månadsbild; 1-9


Vilka tio ord tror du att jag tänkte på när jag såg på fotot?

Ord Hjälp till dig Facit 
1 Ett kön Man (Grön färg = flera hade rätt)
2 En ö Gotland
3 En stad Visby
4 En plats Strandpromenaden
5 Ett verb Njuter
6 Ett substantiv Bok
7 En fråga Titel? (Röd färg = ingen hade rätt)
8 En fråga Författare?
9 En årstid Höst 
10 En färg Röd (Blå färg = en var ensam)

Fast text:
Bildmästerskapen 2020
Januari-September (9 foton)
Inläggsdatum: Mellan 1-12. Sluttiden är alltid 23:59, den femtonde.
Mars, juni och september har en längre variant med chans till fler poäng.
En Skrap-Kryss till ettan, tvåan, trean och någon på plats fyra till tio i sluttabellen.
Om mer än en person har samma slutpoäng avgör den som har flest poäng i septembertävlingen.
Min hjälp kommer att minska efterhand. Första gången är jag extra generös, som du kan utläsa ovan. 😊 Häng på redan nu. Stort LYCKA TILL!

Regler:
Du ska gissa på tio ”saker”. Endast skriva ett ord eller årtal för varje gissning. Förekommer mer än ett ord blir det inget poäng – även om det rätta svaret är invävt i ”svamlet”.  😉
Givetvis får du skriva samma som någon/andra gjort före dig.

Poängberäkning:
De fem som lämnar först får 1 extrapoäng.
Varje rätt ger 1 poäng.
Den som är ensam om rätt ord får 3 poäng.
Inga minuspoäng.
Du tar med dig poängen under hela bildtävlingsresan.

Aktuell tabell efter bild 1-9:
1. Gunilla Wahlberg, 7 p.
2. Ditte Akker, Märtha, Ethel Hedström, 5 p.
5. Wiolettan, Eva-Lotta Nilsson, Gunnel Moberg, Minton, Znogge, Eva Rohlén, Lisbeth Ahlskog, Maj Johansson, 4 p.
13. Primrose, Anne Bondin, 2 p.
15. Lena Wik, 0 p.