Hemestra på ny kustsida


För första gången i vårt liv skulle vi sova på östra Gotland. Vårt val hade fallit på den anrika semesterorten Ljugarn, en ort som fortsatt att hålla ställningarna i 120 år. Samhället och hela Gotland har mycket att tacka prinsessan Eugenie för. Det var hon som såg till att bollen kom i rullning och drog hit dåtidens kulturelit och dess svans.

När Solveig gick in för att fråga efter var stugan låg vaktade jag bilen och funderade på om vår önskan om att få uppleva en magisk soluppgång skulle gå i uppfyllelse. Svaret finns redan i två varianter i tidigare inlägg. En dimmig och en magisk.
Vi fick verkligen användning för cyklarna. Både på dagarna och nätterna. 😉

Så här såg stugan ut på utsidan.

Givetvis fotade jag numret. (kommer inte med i någon novembertävling) 😉

Egentligen var stugan för sex personer. Vi stängde till två sovrum (slapp städa) och valde det största. Vi sa det efteråt. Detta var den finaste stugan som vi bott i på Gotland och…

… detta var de dyraste jordgubbarna som vi någonsin köpt. 80 kronor.

Det var ett naturtrevligt område med gratis fågelsång. Nära till de ställen vi ämnade besöka. Vi rekommenderar stugbyn varmt. Mellan tallarna kunde havet anas. Alltså nära att cykla ner till Östersjön.

Remi både i kinaschack och ”dopp i sjön”. 😉

Fotnot:
Nästa gång kommer ett nytt inlägg i kategorin ”På två hjul”. Ännu en gång lyckades vi trampa fram och tillbaka längs en ljuvlig liten kustväg, utan att möta något trafikant på vägen.

Tre dagar – två nätter; del 1


Väckarklockan i mobilen var ställd till klockan 03:00. Behövdes inte. Vi vaknade vid tvåtiden. Optimisten stod och betraktade himlen och tyckte det såg ljusare ut åt vänster. Realisten menade att det inte skulle synas någon soluppgång i natt. Innan klockan tre lämnade vi stugan och rullade iväg längs havet. Det var kallt om händerna, men skönt med en extra tröja innanför jackan.

Fiskeläget Vitvär såg spännande ut. Några tänkta episoder till ett bokmanus fladdrade förbi min näthinna.

Båtarna sov lugnt på magen.

Någonstans i mitt bakhuvud insåg jag att min älskade fru kanske hade en smula rätt. Trots att det var marginal till 03:47, soluppgångstiden i min app. ”En måste leva på hoppet”. 🙂
En svart bil körde förbi oss och försvann någonstans. Vi cyklade in på grusvägen efter parkeringen och började efter en stund ana konturerna av det berömda raukfältet Folhammar.

Vi låste cyklarna och började röra oss försiktigt bland ”Stenfolket”.

Bara att krypa till korset. Solveig hade rätt. Men episoden hade absolut sin charm och vi hade en chans kvar och kunde fortfarande leva på hoppet. Välkommen till del två.

I framtiden kommer jag att minnas de två nattcyklande turerna med njutbar nostalgikänsla. Självklart var det skönt att krypa ner i bingen. Rullgardinerna, i det sovrum som vi valde av tre möjligheter, släppte inte in något ljus. När vi vaknade var det soligt. Efter frukosten cyklade vi ut igen – tro det eller ej. Men efter lunch blev det bil till en annan känd udde på östra sidan.

Kungligt besök i Vitvär


Vi slog flera ”höstflugor” i samma smäll när vi rullade väg 143 från Visby mot östra kusten. Smällde var ett bra ord. På himlen såg det ut som om det närmade sig ett riktigt oväder från havet, trots den sköna senhösttemperaturen. Solveig stannade kvar i bilen, medan jag gick in bland de tjugotal gamla bodarna från 1700-talet till 1900-talet.
Jag noterade sällskapet längre fram som satt och fikade. Men dem hade jag snart glömt bort.

Jag blev förtjust direkt i fiskeläget Vitvär och hade inte tid för detaljen att leta efter kung Carl XVI Gustafs namnteckning på en bjälke. Jag hade läst att han blev bjuden på lunch i Vitvär 1998 och var i området med anledning av alfågeldöden.

De äldsta bodarna är av sten och har flistak. Mina tankar gick till dåtidens bönder som använde fiskeläget. Det var någonstans här som jag hörde smällar från väster. Hade det varit på fastlandet hade jag gissat på älgskytte.

Fyra sovplatser fanns det i bodarna och varje båtlag hade sin egen bod.

Pang pang! Kan det röra sig om smådjursjakt? Såg jag inte skymten av någon/några människor längre bort?

Mitt favoritfoto trots en del oskarpt i vänsterdelen.

Var det lätt att googla fiskeläge och bilder? Antagligen. Nästa november blir det annat åka av. 😉 Fyra frågor är redan klara.

Just vid detta fiskeläge fördelade sig fiskeåret på följande sätt:
Strömming fiskades på vår och höst. Flundra från midsommar till september. Torsk på hösten.

Bäst att dra sig mot bilen och lämna bodarna som i dag är fritidshus.

Båtar i vila.  ❤

Det var inte min fantasi som spelade mig ett spratt. Tre dagar senare stod följande rubrik i vår tidning:
SKÖT POTATISAR I LJUGARN – KAN VARA VAPENBROTT
Texten i korthet:
Vid 14-tiden på söndagseftermiddagen kom larm från en orolig person som hört skott. Polisen såg två män i 18-årsåldern med ett hemtillverkat föremål. Nu har en förundersökning om vapenbrott inletts. Potatiskanoner betraktas som skjutvapen.
Ps. Det var inte jag som ringde.
😉 Min fantasi vill jag inte koppla in polisen i. Den umgås jag mest med själv. 😉

Fråga 19

Var hittar du detta museum?

1. NORRA GOTLAND
X. ÖSTRA GOTLAND
2. VÄSTRA GOTLAND

Dagens segrare:
Minton

Aktuell tabell:
1. Znogge 45 p.
2. Minton, 37 p. (tre segrar)
3. Wiolettan, 37 p.

4. Lisbeth Ahlskog, 36 p.
5. Signhild Hortberg, Ditte Akker, 35 p.
7. Susan Johansson, 33 p. (en seger)
8. Anki Arvidson, 33 p.
9. Lena Wik, 32 p. (tre segrar)
10. Eva-Lotta, 31 p. (en seger)

11. Maj Johansson, 31 p.
12. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, 29 p.
14. Gunnel Moberg, Inger Börmark, 27 p.
16. Christinafotograferar, 25 p. (två segrar)
17. Åse Holmander-Mehlin, 18 p.
18. Eva Johansson, Sven-Arne Petersson, 13 p.
20. Kerstin Nilsson, 12 p.

21. Anne Klasson, 7 p.
22. Tobbe Nilsson, Cecilia Ottosson, 6 p.
24. Marie Kristoffersson, Börje Carlsson, Laila Larsson, 4 p.
27. Anne Bondin, Marianne Johansson-Sturk, Lollo, Monica Jelander, Greger Byskata, Ingalisa Koelega, Pelle Börmark, Per-Inge Bergman, Ethel Hedström, 2 p.
36. Gun Toresson, Thomas Peterson, 1 p.
38. Övriga 😉

Flest trepoängare:
Znogge, 8 st. Lena Wik, Minton, 3 st, Christinafotograferar, 2 st. Anne Klasson, Susan Johansson, Eva-Lotta, 1 st. (7 st olika segrare)
Högst placerad manlig deltagare:
Sven-Arne Petersson, 13 p.
Deltagit alla gånger:
Znogge, Ditte Akker, Minton, Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Eva-Lotta, Signhild Hortberg och Wiolettan.
Överraskat mig med att deltaga under de 30 dagarna:
Anne Klasson, Lollo, Laila Larsson, Christinafotograferar,
Monica Jelander, Ingalisa Koelega, Gun Toresson.

Poängfördelning:
3 poäng till den person som är först med rätt svar.
2 poäng till alla som svarat rätt.
1 poäng till deltagare med fel svar.
0 poäng till övriga. 😉

Regler:
En gissning per fråga.
30 frågor. En varje dag i november.
Dagens fråga avslutas klockan 23:59. (För den som vill ha poäng.)
Smart att trycka på Följ bloggen.
Svara endast med 1,X,2 eller ”namnet”. Inga extra ord som kan hjälpa eller stjälpa andra deltagare.

Vinstbordet:
8 st Skrap-kryss står på spel. 😀
Vinnaren, tvåan och trean i sluttabellen får var sin lott.
En lottad från plats fyra-tio i sluttabellen.
En lott till den som först samlat på sig flest trepoängare.
Högst placerad manlig deltagare. (Årets morot)
En lott till någon som deltagit vid alla 30 frågorna innan stängningsdags.
En lott till någon som överraskat mig med att deltaga.

Det kommer även att förekomma ”vanliga” blogginlägg under månaden. Scrolla därför alltid ner en bit så du inte har missat dagens fråga.

 

Slår ut både Marabou och Fazer


Denna skylt såg vi när vi var på väg med bil och fikakorg och hade siktet inställt på Närsholmen. Vi bestämde oss för att köra in på tillbakavägen.

”När Maldes” – i ett magasin har det totalrenoverats och här tillverkas och säljs godsakerna.

Första intrycket är viktigt. Ser en plats inbjudande ut väcks intresset direkt.

Rostigt är både trendigt och tidlöst.

2010 köpte Ann-Charlotte detta företag som hade startats åtta år tidigare. En av Lottas drömmar hade alltid varit att tillverka praliner. När hon nu fick chansen så kunde hon givetvis inte tacka nej.  Jag ler igenkännande när jag läser om hennes drivkraft på hemsidan. ”Jag har lärt mig att inte skjuta upp något till morgondagen för man vet inte hur länge man finns här på denna jord.” ❤

Lotta gör allt i processen från början till slut. Förutom att odla kakaobönorna. Mycket hämtas från egna trädgården och naturen. De har nöt och mandelfria chokladpraliner för alla smaker.

Det fanns så många lockande smaker och tilltalande format så det blev svårt för en ”Velmaja” som jag att bestämma mig.

Bilar och skor lockar säkert en yngre publik. Den bruna ”chokladbubblan” får mitt nostalgihjärta att smälta. Tur det inte var tvärtom. 😉

När jag på hemmaplan läser om ingredienserna i deras vanliga sortiment blir jag sugen på mycket. Tur jag såg att de säljer via fem ställen i Visby. 😀

Vi var där i juni och hade redan fikat. Nu vet jag att de i juli även serverar fika till besökarna. Borde vara uppskattande att sitta på gården.

Min rubrik är inte falsk. Jag sög sakta på mina favoriter och måste säga att de vinner lätt över de stora ”chokladelefanterna”. ❤