Domstolshandling från 1653


Vi besökte ett riktigt gammalt fiskeläge i Närs socken. Men egentligen var det fiskare från grannsocknen Lau som ägde bodarna och fiskade här. Orsaken var att Lausviken var för grund och sandig för att båtarna skulle kunna ta sig in och ut.

Tack vare en domstolshandling vet man att fiskeläget fanns här 1653. Då tvistade bland annat markägaren och prästen Jöns Nilsson i Garda om en tun (gärdesgård).

Fiskeläget heter Nabben. Men på Laumål heter det Nabbu.

Det är en ideell förening som har ansvaret. Det finns även några nyare röda bodar i trä.

Min favoritbod blev den på sista bilden.

Det är fritidsfiske som gäller i nutid.
Jag fick stundtals en känsla av att jag var iakttagen. Antagligen var det bara något som jag inbillade mig… men ibland önskar jag att jag hade ögon i nacken. 😉

 

Så kan det gå ibland…


Egentligen var planen två fiskelägen med helt andra namn. Dem hittade vi inte trots goda försök. Istället besökte vi två andra, äldre grannfiskelägen. Det här är det ena, som vi inte såg något namn på.

På nästa udde zoomade jag in ett annat större fiskeläge.

Men helt ute och reste var vi inte. Vi visste naturligtvis att vi var i härliga När socken och…

… studerade detaljer från förr och njöt av färgklickar på marken och…

… Solveig fick till en och annan kameravinkel som dög på blogg.

Idag på hemmaplan med hjälp av ett nät utan fisk, kom vi fram till att detta är Hammarsnäs fiskeläge vid Gardbostrand. Hur klarade sig fiskarna förr utan möjligheten att googla väder? Jag tror att de mest erfarna hade en inbyggd vetskap och sällan blev totalt överraskade. Några gotländska fiskare har blivit legender av den orsaken.
Vi som huserar en femtedel inpå tvåtusentalet hoppade in i bilen för att åka och checka in i en modern stuga, utan fiskdoft. 😉

 

Bogeklinten, Klinteberget och Klinteklinten


Om man från Slite väljer väg 146 söderut, dyker på höger sida snart (1 km) mäktiga raukar upp. Platsen tycks ha tre olika namn. För mig som inte vill förväxla med Klintberget, på västra ön, väljer jag att säga och skriva Bogeklinten.

En del av raukarna är ungefär åtta meter höga. Andra betydligt lägre och inbäddade i buskar och träd.

En öppning som lockade både kamera och bildtagare.

Raukarna är utspridda längs några hundra meter av sluttningen.

Här finns ”växtbevis” på att det gått ett tag sedan vi tog korten. Veckorna rinner iväg. Vid den här tiden på året vill jag skruva ner tidens gång. Tyvärr har jag inte hittat ”knappen”. För raukar spelar inte några tusen år någon som helst roll. De är tidlösa.

På väg tillbaka till bilen. Vi körde förbi denna plats igår. Då hade vi helt andra mål i sikte. Annars kunde vi stannat till och tittat efter backsmultronet (”nejkonet”) som växer överallt på Bogeklinten. Bären är större än vanliga smultron och betydligt sötare.

Med vänliga hälsningar från Bo, Bosse, Bobo, Sebastian. Kärt barn har många namn. Betydligt trevligare än ”osnygga” öknamn. 😉

 

Katthammarsviks Handelshus


Under sommaren är det intensiva dagar i detta hus på östra ön, där det under samma tak finns hantverk och produkter från många ställen på Gotland.

En liten utomhustitt innan vi klev in…


… och direkt fick en pratstund med Thomas Wallin, som hade fullt upp och hade jobbat hårt långt in på natten för att få ordning på allt inför den nya säsongen. Vi önskar honom allt gott.
Påsen med handgjorda praliner ser mycket frestande ut. 🙂

Spännande ytor att utforska. Både på nedre plan och…

… på loftet.

”Vill ha!” Solveig nämnde något sorgligt om att jag var för gammal. Vet inte hur hon räknar. 😉

Den var tuff. Köper vi kanske vid nästa besök.

Det blev en sådan här som fick följa med hem denna gång. Ännu ett intressant ställe som vi besökt på Gotland. Vi har ingen speciell kategori för sådana här butiker utan de ligger utspridda i olika kategorier/väderstreck efter var de ligger på ön. Alla har det gemensamt att de fallit oss på läppen. Annars hamnar de inte på gotlanduppochner.

 

När fyr


Vägen ut till fyren är läcker att uppleva på plats. Men nu var det själva fyren jag tänkte visa upp.

1872 anlades fyrplatsen. Fyren som är ritad av G E Höjer och A T Gellerstedt är i järnplåt. Den är sexton och en halv meter hög och som du ser är den målad röd med tre vita bälten. 1874 inhägnades tomten med en stenmur.

Nu har vi öppnat grinden och stigit in på tomten.

Jag läste att samma natt som fyren tändes för första gången gick en skuta på grund. Skutan var på väg mellan Riga och Rotterdam. Skepparen som trodde det var Hoburgs fyr ändrade därför kursen.

60 trappsteg leder upp till fyrlinsen som har en lysvidd på 16,5 nautiska mil. Genom åren har linsapparaten bytts ut några gånger. Ex 1936 utbyttes fotogenlampa med veke mot Dalén-ljus. 1961 elektrifierades och automatiserades fyren. Linsen byttes då mot dioptrisk trumlins och den sista fyrvaktaren hade gjort sitt sista nattpass.

Blir du också intresserad av att ta de sextio trappstegen upp?

1950 renoverades köket i tjänstebostaden. Enligt mina anteckningar ska det se likadant ut nu, sjuttio år senare.

På södra udden av Närsholmen står den där vackert, visar inom varje minut 6 blänkar vardera på 3,5 sekund längd, men framför allt både lotsar och räddar liv. 🙂 För till saken hör är att Gotlands ostkust ofta har luriga strömsättningar.

Vi öppnade grinden och stängde den ordentligt utifrån så inga nyfikna kalvar skulle få någon mindre lyckad idé. Våra svarta cyklar väntade på att få rulla vidare på äventyr.

Var vi än cyklade på halvön såg vi nästan alltid den rödvita höga polkagrisen. Den fyller därmed sin uppgift även för trampande landkrabbor. Med eller utan blinkande. 😉

Grogarnsberget – andra besöket


Jag satte på solglasögonen innan jag körde iväg från soliga Ljugarn. Någonstans på de slingrande vägarna mot platsen, som vi besökte 2016 vid ett grått tillfälle på en semester, ändrades snabbt vädret karaktär.

En viss besvikelse smög in, för vi hade sett fram emot att få njuta av klar sikt och en magisk naturupplevelse från denna plats, 30 meter över havet, som fått så mycket beröm i olika sammanhang.

Paret framför oss valde en fin plats. Jag har läst att en fiendeflotta kunde upptäckas på 14-18 sjömils avstånd.

Det finns många goda skäl att återkomma hit en tredje gång. Kanske för att försöka se en havsörn på vintern. Eller kika på fornborgen från äldre järnålder. Hoppas på att möta en stor vacker apollofjäril flygande över de öppna hällmarkerna och som snällt stannade till för att bli fotograferad. Det är viktigt att ha framtidsdrömmar. Alla behöver inte vara helt realistiska. 😉
Troligtvis åker vi hit någon gång och cyklar grusvägen runt berget. Men då ska det vara soligt och varmt om de bara benen.

Men några färgklickar på marken njöt vi av innan…

… vi körde vidare mot ett fiskeläge som jag väldigt gärna ville återse i verkligheten.
Precis som förra gången insisterade Solveig på att vi INTE skulle ta den spännande högra vägen ner från berget. Hon har helt rätt min kloka fru – OM det skulle bli ett möte med ett fordon i en högre vikt och storleksklass. Men samtidigt skulle det kunnat bli en härlig upplevelse. Hade vi bott närmare skulle jag inte kunnat låta bli att… 😉

Ps. Imorgon blir det i blogginlägget vissa likheter med Grännas sötsaker. Men slicka en kall februaridag rekommenderar jag inte.

 

Hemestra på ny kustsida


För första gången i vårt liv skulle vi sova på östra Gotland. Vårt val hade fallit på den anrika semesterorten Ljugarn, en ort som fortsatt att hålla ställningarna i 120 år. Samhället och hela Gotland har mycket att tacka prinsessan Eugenie för. Det var hon som såg till att bollen kom i rullning och drog hit dåtidens kulturelit och dess svans.

När Solveig gick in för att fråga efter var stugan låg vaktade jag bilen och funderade på om vår önskan om att få uppleva en magisk soluppgång skulle gå i uppfyllelse. Svaret finns redan i två varianter i tidigare inlägg. En dimmig och en magisk.
Vi fick verkligen användning för cyklarna. Både på dagarna och nätterna. 😉

Så här såg stugan ut på utsidan.

Givetvis fotade jag numret. (kommer inte med i någon novembertävling) 😉

Egentligen var stugan för sex personer. Vi stängde till två sovrum (slapp städa) och valde det största. Vi sa det efteråt. Detta var den finaste stugan som vi bott i på Gotland och…

… detta var de dyraste jordgubbarna som vi någonsin köpt. 80 kronor.

Det var ett naturtrevligt område med gratis fågelsång. Nära till de ställen vi ämnade besöka. Vi rekommenderar stugbyn varmt. Mellan tallarna kunde havet anas. Alltså nära att cykla ner till Östersjön.

Remi både i kinaschack och ”dopp i sjön”. 😉

Fotnot:
Nästa gång kommer ett nytt inlägg i kategorin ”På två hjul”. Ännu en gång lyckades vi trampa fram och tillbaka längs en ljuvlig liten kustväg, utan att möta något trafikant på vägen.

Tre dagar – två nätter; del 1


Väckarklockan i mobilen var ställd till klockan 03:00. Behövdes inte. Vi vaknade vid tvåtiden. Optimisten stod och betraktade himlen och tyckte det såg ljusare ut åt vänster. Realisten menade att det inte skulle synas någon soluppgång i natt. Innan klockan tre lämnade vi stugan och rullade iväg längs havet. Det var kallt om händerna, men skönt med en extra tröja innanför jackan.

Fiskeläget Vitvär såg spännande ut. Några tänkta episoder till ett bokmanus fladdrade förbi min näthinna.

Båtarna sov lugnt på magen.

Någonstans i mitt bakhuvud insåg jag att min älskade fru kanske hade en smula rätt. Trots att det var marginal till 03:47, soluppgångstiden i min app. ”En måste leva på hoppet”. 🙂
En svart bil körde förbi oss och försvann någonstans. Vi cyklade in på grusvägen efter parkeringen och började efter en stund ana konturerna av det berömda raukfältet Folhammar.

Vi låste cyklarna och började röra oss försiktigt bland ”Stenfolket”.

Bara att krypa till korset. Solveig hade rätt. Men episoden hade absolut sin charm och vi hade en chans kvar och kunde fortfarande leva på hoppet. Välkommen till del två.

I framtiden kommer jag att minnas de två nattcyklande turerna med njutbar nostalgikänsla. Självklart var det skönt att krypa ner i bingen. Rullgardinerna, i det sovrum som vi valde av tre möjligheter, släppte inte in något ljus. När vi vaknade var det soligt. Efter frukosten cyklade vi ut igen – tro det eller ej. Men efter lunch blev det bil till en annan känd udde på östra sidan.

Kungligt besök i Vitvär


Vi slog flera ”höstflugor” i samma smäll när vi rullade väg 143 från Visby mot östra kusten. Smällde var ett bra ord. På himlen såg det ut som om det närmade sig ett riktigt oväder från havet, trots den sköna senhösttemperaturen. Solveig stannade kvar i bilen, medan jag gick in bland de tjugotal gamla bodarna från 1700-talet till 1900-talet.
Jag noterade sällskapet längre fram som satt och fikade. Men dem hade jag snart glömt bort.

Jag blev förtjust direkt i fiskeläget Vitvär och hade inte tid för detaljen att leta efter kung Carl XVI Gustafs namnteckning på en bjälke. Jag hade läst att han blev bjuden på lunch i Vitvär 1998 och var i området med anledning av alfågeldöden.

De äldsta bodarna är av sten och har flistak. Mina tankar gick till dåtidens bönder som använde fiskeläget. Det var någonstans här som jag hörde smällar från väster. Hade det varit på fastlandet hade jag gissat på älgskytte.

Fyra sovplatser fanns det i bodarna och varje båtlag hade sin egen bod.

Pang pang! Kan det röra sig om smådjursjakt? Såg jag inte skymten av någon/några människor längre bort?

Mitt favoritfoto trots en del oskarpt i vänsterdelen.

Var det lätt att googla fiskeläge och bilder? Antagligen. Nästa november blir det annat åka av. 😉 Fyra frågor är redan klara.

Just vid detta fiskeläge fördelade sig fiskeåret på följande sätt:
Strömming fiskades på vår och höst. Flundra från midsommar till september. Torsk på hösten.

Bäst att dra sig mot bilen och lämna bodarna som i dag är fritidshus.

Båtar i vila.  ❤

Det var inte min fantasi som spelade mig ett spratt. Tre dagar senare stod följande rubrik i vår tidning:
SKÖT POTATISAR I LJUGARN – KAN VARA VAPENBROTT
Texten i korthet:
Vid 14-tiden på söndagseftermiddagen kom larm från en orolig person som hört skott. Polisen såg två män i 18-årsåldern med ett hemtillverkat föremål. Nu har en förundersökning om vapenbrott inletts. Potatiskanoner betraktas som skjutvapen.
Ps. Det var inte jag som ringde.
😉 Min fantasi vill jag inte koppla in polisen i. Den umgås jag mest med själv. 😉

Fråga 19

Var hittar du detta museum?

1. NORRA GOTLAND
X. ÖSTRA GOTLAND
2. VÄSTRA GOTLAND

Dagens segrare:
Minton

Aktuell tabell:
1. Znogge 45 p.
2. Minton, 37 p. (tre segrar)
3. Wiolettan, 37 p.

4. Lisbeth Ahlskog, 36 p.
5. Signhild Hortberg, Ditte Akker, 35 p.
7. Susan Johansson, 33 p. (en seger)
8. Anki Arvidson, 33 p.
9. Lena Wik, 32 p. (tre segrar)
10. Eva-Lotta, 31 p. (en seger)

11. Maj Johansson, 31 p.
12. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, 29 p.
14. Gunnel Moberg, Inger Börmark, 27 p.
16. Christinafotograferar, 25 p. (två segrar)
17. Åse Holmander-Mehlin, 18 p.
18. Eva Johansson, Sven-Arne Petersson, 13 p.
20. Kerstin Nilsson, 12 p.

21. Anne Klasson, 7 p.
22. Tobbe Nilsson, Cecilia Ottosson, 6 p.
24. Marie Kristoffersson, Börje Carlsson, Laila Larsson, 4 p.
27. Anne Bondin, Marianne Johansson-Sturk, Lollo, Monica Jelander, Greger Byskata, Ingalisa Koelega, Pelle Börmark, Per-Inge Bergman, Ethel Hedström, 2 p.
36. Gun Toresson, Thomas Peterson, 1 p.
38. Övriga 😉

Flest trepoängare:
Znogge, 8 st. Lena Wik, Minton, 3 st, Christinafotograferar, 2 st. Anne Klasson, Susan Johansson, Eva-Lotta, 1 st. (7 st olika segrare)
Högst placerad manlig deltagare:
Sven-Arne Petersson, 13 p.
Deltagit alla gånger:
Znogge, Ditte Akker, Minton, Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Eva-Lotta, Signhild Hortberg och Wiolettan.
Överraskat mig med att deltaga under de 30 dagarna:
Anne Klasson, Lollo, Laila Larsson, Christinafotograferar,
Monica Jelander, Ingalisa Koelega, Gun Toresson.

Poängfördelning:
3 poäng till den person som är först med rätt svar.
2 poäng till alla som svarat rätt.
1 poäng till deltagare med fel svar.
0 poäng till övriga. 😉

Regler:
En gissning per fråga.
30 frågor. En varje dag i november.
Dagens fråga avslutas klockan 23:59. (För den som vill ha poäng.)
Smart att trycka på Följ bloggen.
Svara endast med 1,X,2 eller ”namnet”. Inga extra ord som kan hjälpa eller stjälpa andra deltagare.

Vinstbordet:
8 st Skrap-kryss står på spel. 😀
Vinnaren, tvåan och trean i sluttabellen får var sin lott.
En lottad från plats fyra-tio i sluttabellen.
En lott till den som först samlat på sig flest trepoängare.
Högst placerad manlig deltagare. (Årets morot)
En lott till någon som deltagit vid alla 30 frågorna innan stängningsdags.
En lott till någon som överraskat mig med att deltaga.

Det kommer även att förekomma ”vanliga” blogginlägg under månaden. Scrolla därför alltid ner en bit så du inte har missat dagens fråga.