Fredagarna har öppnat upp för nya möjligheter


Jag uppskattar att Solveig slutar tidigt på fredagar. Den här gången var det jag som fick välja promenadstråk. Vid parkeringen på hemmaplan, såg det inte hoppfullt ut. Grått eller åskvädersmörkblått. Men längst ut mot kusten och norrut fanns en skaplig glipa ”åkapåentrevligutflyktsblå” himmel. 😉

En tidigare gång åkte vi fel när vi ville nå Brissund fiskeläge. Innan vi vände bilen gick vi en skön påskpromenad med våra döttrar. Nu letade vi oss tillbaka till samma utgångspunkt – men med målet att promenera åt andra hållet. Mot Visby.

Vilken värme det hade blivit och vad fina molnen var. Mina ögon i nacken pockade lite på uppmärksamhet om färgen på himlen åt andra hållet, som bestod av en mörkare nyans.

En stuga för att skriva en kriminalroman med handlingen förlagd till Gotland… eller inte. Utedasset lockade inte mörka höstnätter.

Svårt att blunda för att höstfärgerna börjar inta scenen. Det är både på gott och ont. Under soliga dagar enbart på gott. Sedan vi flyttade ner genom landet har även oktober bjudit på kortärmat. I november har jag fullt upp med ”Kryssa på Gotlanduppochner” och ”Korsordsmästerskapen 2020”. Välkomna då till gotlanduppochner. Hoppas bara det tekniska löser sig innan dess.

Högklint. Denna mäktiga plats, söder om Visby.

Vi hade ingen fikakorg med oss. Däremot noterade vi möjligheter inför framtiden. Just denna blev min personliga favoritfikaplats.

Mina ögon var fästa på havet och jag skulle ha kunnat gjort en ”Bosse Lidénare”. Kliva över stättan utan att först se en bit åt vänster. Samtidigt är det mycket mer spännande att klättra.

Vi vände där. För i verkligheten såg himlen betydligt mörkare ut än på fotot. Det var dumt att chansa längre.

Vi ökade pulsen och takten och hann både till bilen och hem. Sedan öppnade sig himlen för ösregn. Åska blev det däremot inte den här gången. Ännu mer regnande blev det dagen efter. När det var som mörkast tänkte jag tillbaka på denna härliga utflykt. Det gör jag även nu på sommarens sista dag då himlen öppnade sig för en stund sedan. Tur Solveig precis hann till jobbet med sina två fullpackade sidoväskor och jag fick min morgoncykeltur, som innehöll en vacker regnbåge över havet och en söt igelkottsunge. Det här är vardagslyx för mig. 

Solnedgång i Själsö


Denna gång åkte vi iväg tidigt för att reka och njuta. Målet var egentligen söderut mot Högklint eller Fridhem. Men när vi såg var solen befann sig på himlen, var det ett enkelt beslut att istället åka en bit norrut.

Själsö hamn & fiskeläge har en fin plats i våra Gotlandshjärtan. Det ligger ute på en udde. Fiskeläget är från mitten av 1700-talet.
Solen lyste fortfarande på bodarna, men skuggorna höll på att ta över makten. Vi försökte tänka på att se efter var vi placerade fötterna. De förrädiska kaninhålen fanns överallt.

Solen sjunker fort den sista biten. Det är lätt att lura sig på avståndet till horisonten.
Första parkett. Helt gratis underhållning på bästa sändningstid.

Det började bli kyligt i luften. Men njutningen övervinner det mesta. En termos med varmt i fanns i bilen.

Några äldre tjejer en bit bort. Jag var den enda manliga romantikern på plats. Under ”väntetiden” cirkulerade andra par och familjer förbi.

Jag tröttnar aldrig. Minns hur jag ofta satt på uteterrassen i Ängalag och älskade att följa solnedgångarna vid Hovs Hallar. En perfekt avslutning efter en stressig lång arbetsdag.

Strax efteråt är det minst lika vackert. Jag hade parkerat bilen med ”nosen” mot havet. Där satt vi en stund i livet och betraktade efterspelet, under tiden som det varma teet och mackorna smakade extra gott.

 

Själsö fiskeläge

I lördags var det soligt och därför blev det en tur till en vacker plats som vi aldrig besökt tidigare. En knapp mil norr om vår bostad ligger Själsö hamn med ett charmigt litet fiskeläge från 1700-talet.

Kommer skepparen från Danmark eller staden vid Vätterns strand, som alla tandläkare älskar? 😉 Båten passar bra ihop med min Header. Antagligen från samma målarburk. 😉

Jag tror båten saknar sin gamla ägare. Undra vilka strapatser båten varit med om. Båten bakom var i ännu sämre skick.

Perfekt torkväder i den kraftiga blåsten.

Denna norra kuststräcka kallas för Stenkusten.
Vilken kall vind. Vantarna fick vara på under fotograferandet.

Vad intressant det hade varit att få veta mer om de människor som levt här genom åren. Helst berättelser om de första ägarna. Var det flest bönder som ägde dem? Troligen. Det var ju ofta så då.

Här var enda platsen med lä denna blåsiga och kalla lördag. Därför stod jag kvar en extra stund och som så ofta gick min fantasi igång. 😀
På gaveln fanns en ”mätare”. Först tänkte jag på rökning av fisk, varför inte ål. Sedan berättade min fantasi om sju kortväxta sagofiskare som värmde upp sig efter ett hårt dagsarbete på havet. När jag började fundera på sju lämpliga namn, som inte var stulna från Snövit, ropade Solveig på mig.

Ett rejält ankare som måste hört ihop med en stor skuta.
Jag gissar på att det är mer trafik här om några veckor. Vi såg ett sällskap som grillade i lä vid en dunge. Det såg inbjudande ut. Annars var det inte många människor som vi mötte under denna halvtimme. I nästa månad öppnar ett ställe i närheten som vi garanterat ska besöka. Därifrån kan vi se ner hit.

Visst är det häftigt när det speglar sig i glaset. Havet hamnar inomhus. När jag kom till nästa bod blev jag så rädd att jag kutade iväg mot bilen. 😉