69. Othem kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Othem kyrka, på norra Gotland, byggdes på 1200-talet. Kyrkan har en enkel unggotisk karaktär.

Min blick flyttade sig från krucifixet till…

…”Den sköna madonnan”, som målades av en betydande konstnär omkring 1330.

Äldst av målningarna är livsträdet från 1240-talet.

Här ser du några av den grandiosa sviten av apostlar. Sviten tillkom omkring år 1400.

Altaruppsatsen av sandsten är daterad 1693.

Predikstolen är från 1730-talet.

Dopfunten från slutet av 1100-talet är möjligen ett arbete av Sigrafs verkstad.

Träskulpturen av Madonnan med Jesusbarnet är skuren av Slite-skulptören Bertil Nyström.

Nu var det ett tag sedan vi visade upp ett votivskepp.

En av flera målningar ovanför orgeln från 1854.

Vi gick ut genom den ståtliga stigluckan och förflyttade oss återigen i tankarna till årtalet 2021. Undra vad kommande generationer kommer att få läsa & se om vår tid? Kommer de att bli begeistrade? Svaren är oskrivna blad.

Tänkvärda ord:
”Om möjligheter inte knackar på, bygg en dörr.”
Milton Berle

Naturen i färg: orange

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

En av höstens mest lysande färger är orange, en ”varm” färg att bli glad av.

De fyra första bilderna kommer förstås från favoritplatsen Botan…

En söndag för ett par veckor sedan tog vi en tur till Lummelunda. Ett fint Naturreservat att njuta av året om.

Gungan, nästan nere vid havet, har vi fotat förr. Den här gången fick den vara med på bild utan en gungande Bosse.

Lite färg, ett och annat strå med blad i orange, som kontrast mot många olika nyanser av grått.

En lönn – som alltid i en praktfull höstskrud.

Någon är lycklig nog att äga ett sommarhus på denna fina plats.

Fortsätter man längs havet och sedan drar sig uppåt igen finns en stig att följa. Vackert dekorerad så här på hösten.

Med tanke på de senaste dagarnas blåst har bildens löv förmodligen dansat vidare och ersatts av nya från träden. Allting har sin tid…

Slite lotsplats

Troligen fanns det en lotsplats före 1700-talet i Slite. Mästerlotsen Rundberg lär ha tjänstgjort vid århundradets slut.

I betydande skala skedde utskeppning av kalk och trävaror från Slite, under 1800-talets senare hälft. I början av samma århundrade utskeppades ryska trupper under amiral Bodizo. Med följde lotsen Hejdenberg och en kollega. De försvann och på hemlighetsfullt sätt och lämnade inga spår efter sig.

Under Karl X Gustafs tid anlades på holmen Enholmen ett befästningsverk med namnet Karlssvärd. Fortfarande finns det tydliga rester på holmen du ser på fotot. I mitten av 1800-talet anlades där två batterier med vardera tolv kanoner. De är numera nedlagda.

Bänken på berget

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Igår slutade det äntligen regna. Jag cyklade ner i den kalla blåsten med siktet inställt på att nå Kyrkberget innanför Dalmansporten. Solen försökte bjuda på höstvärme, men mig lurade den inte. Snabbt insåg jag att det tredje årskortet inte skulle se speciellt höstaktigt ut. Realistiskt kom jag fram till att bästa årstiden att börja med borde vara höstbilden och sedan bygga vidare på det. Samtidigt är det inte säkert att det kommer någon snö på vintern.
Under min cykeltur hann jag ta kort på flera saker som hamnar i olika kategorier. När jag höll mig extra nära medeltidsmuren kändes det riktigt behagligt i solen. Blåsten kom inte där åt en hallänning på två hjul. 😉
Här är vinterbilden min favorit. Det var den vi började med. Oj vad vi halkade omkring på isen under snön, bland gränderna där det aldrig saltas.

Bunge Prästgårdsruin

Under 1300-talet byggdes en ståtlig byggnad i flera våningar med utsmyckade portaler och fönsteröppningar.

Ruinen efter den medeltida prästgården ligger strax norr om Bunge kyrka på norra Gotland. Prästgården kallades ”Munkhuset”.

Ännu under början av 1800-talet fanns murarna och portarna kvar, men 1807 revs resterna för att återanvändas till en gård i Fårösund. Nu återstår 16 x 8 meter av ruinen.

Om du tar en runda hit kan du studera ett romanskt fönster med uthuggen infattning, en ingång, ett rundbågigt fönster och mindre öppningar. Du kan avläsa de två rummen och öppningen mellan rummen.

Arkeologer undersökte husets dagligstuga på 1940-talet och kunde konstatera att Bungeprästerna hade det ganska gott ställt. Fynd som hittades var bronsgrytor, knivar med benskaft, radbandspärlor i ebenholts, en snidad schackpjäs i ben och silvermynt.

Till prästgården hörde också den brunn som du ser på understa bilden.

Fotnot:
20 dagar kvar till det ”smäller” på bloggen. Om du är smart trycker du redan nu på följ så du inte missar Kryssa på Gotland. Korsordsmästerskapen är alltid mellan 19:00 och 21:00. Båda tävlingarna/lekarna slutar samma kvällsminut och är ”enkla” att deltaga i. 🙂 11 stycken Skrap-Kryss totalt bjuder jag på.

Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii – Skogsnycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Fläcknycklar är det gemensamma namnet för två underarter, Jungfru Marie nycklar och Skogsnycklar. Den förstnämnda är vanligast på fastlandet medans Skogsnycklar är betydligt vanligare på Gotland.

Skogsnycklar trivs på kalkhaltig mark och är spridd över Gotland. Den går att njuta av på friska betesmarker, ängen, diken, fuktig skogsmark och myrkanter. Däremot verkar den saknas helt på Fårö.

Skogsnycklar är diploid och har därmed bara hälften så många kromosomer som Jungfru Marie nycklar.

Blommorna är oftast mörkvioletta, men kan även vara ljusrosa och i sällsynta fall vita.
Läppens mönster av linjer och prickar är ofta framträdande. Trivs skogsnycklarna kan de bli mellan 15 och 25 cm höga.

I soliga och öppna lägen kan skogsnycklar börja blomma redan tidigt i juni. I fuktiga kanter av kärr kan den ses långt in i juli. Med andra ord en stor spridning i sin blomningstid.

Letade likheter och olikheter

När vi i somras cyklade våra 88-minuter i Slite stannade vi till vid detta äldre pampiga hus.

När jag började amatörforska sökte jag efter likheter och olikheter. Det ena föder lätt det andra. Vissa saker var givna. Att de hade samma föräldrar och födelsedag. Min banala fråga om vem som är storebror saknar svar. Likaså hur länge de bodde kvar i sitt barndomshem i Slite. Båda bröderna började studera i Uppsala. Johan avlagde examina 1816, efter fem års studier. Olof avlade 1810 studentexamen vid Uppsala universitet.
Johan var två år snabbare med att gifta sig. 1821 gifte han sig med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. Olof valde en annan kusin, Laura Adolfina Sturtzenbecker. Jag skrev valde. Gissar på att männen bestämde på den tiden. Kusinerna var antagligen systrar. Eller vad tror du?
Johan blev pappa till två barn. En son 1828 och en dotter året efteråt. Olof och Laura förblev barnlösa.

Vilka framgångsrika karriärer bröderna hade.

Johan var ämbetsman och politiker. När det gäller det sistnämnda började han sin karriär i 1844-45 års riksdag. Toppen nådde han 1847 när han efterträdde sin bror som statsråd och chef för Civildepartementet. Johan ligger bakom brännvinslagstiftningen 1855 och påbörjandet av Statens Järnvägar. När han på egen begäran entledigades utnämndes han till generaltulldirektör. Året efter blev han adlad.

Olof var alltså förste chef på nyinrättade Civildepartementet. När han tackade ja, tack vare sin bror, till att bli civilminister startade han många nya reformer. För att nämna några saker. Olof inrättade flera navigationsskolor och lantbruksskolor runt om i landet. Han grundade det första Lantbruksinstitutet i Ultuna. (Där var vi och såg när vår äldsta dotter tog sin examen för några år sedan) Otroligt många saker hann Olof med i sin långa yrkeskarriär. Han tycks aldrig blivit avskedad. Jag blev berörd av hans insats att stadga att en syster kunde ärva lika med en broder. ❤
Mellan åren 1847 och 1864 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han fick en tuff början, men lyckades lugna den oroliga politiska stämningen som rådde i Göteborg 1848. För sitt skickliga sätt ville regeringen göra honom till överståthållare i Stockholm. Men Olof ville inte då lämna västkuststaden. 1866 återvände han dock till storstaden och valdes till riksdagsledamot av Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets.
Olof blev också adlad. Detta skedde 1842 av kung Karl XIV Johan. Detta förde med sig att han två år senare även inom riksdagen kunde verka för sina friare åsikter på näringslivets område. I riddarhusdebatterna hörde han inte till de talträngda, men hans ord vägde många gånger tungt.
Vad många titlar han skulle kunnat haft på sitt visitkort. En av dem var Entomolog. (Vetenskapen om insekter) Han ansågs av bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare. Olof tog initiativet till grundandet av Göteborgs museum.

Båda bröderna är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Men Olof blev tjugo år äldre. Han dog 88 år gammal, 1884. Till och med när han passerat åttioårsåldern kunde man se honom göra exkursioner bland insekterna i Drottningholms omgivningar, där han hade sin sommarvilla.
Hatten av för dessa tvillingbröder från Slite. Själv har jag inte ens fött våra två barn. Men jag är megastolt över mina tre tjejer. En av dem är min älskade fru sedan snart 31 år. ❤

Som vi njöt – del 2

Lite osäkerhet kände jag allt när vi åkte iväg fredagen den 10 september. Minnet från förra besöket skavde, när jag då och då tittade upp mot himlen, när vi färdades från kust till kust.

Den här gången bestod schemat inte av en vandring på leden till nästa fiskeläge. Istället njöt vi för fullt av septemberdagen som bjöds från himlen vid fiskeläget Sjaustru. Ett sådant ögonblick som kallas för ”femte årstiden” på öjn. Som alltid önskade jag att det gick att sakta ner på tiden. Aldrig blir lilla människan helt nöjd.

1960 byggdes vågbrytaren. Småbåtsbryggan längs vågbrytaren byggdes 2001 och rampen året efter. Numera är det fritidsbåtar som tagit över.

Vad är det för fågel? Ser direkt att det varken rör sig om en dvärgpingvin eller en strandskata. 😉

Dee varma vindarna längs våra bara armar var underbara. Det stämmer verkligen att Sjaustru fiskeläge ligger på en fantastiskt vacker kuststräcka. Sandstranden på båda sidorna är populära och långgrunda.

De flesta bodarna har faltak, spårade brädor av kärnvirke.

Lite historik. Efter laga skifte 1924 tillkom Sjaustru fiskeläge. Det ersatte ett grundare läge med länningar inne i sandbukten. Tio år senare fanns det här fyra yrkesfiskare. Nu handlar det säkert bara om någon enstaka husbehovsfiskare.

Vi tog ut fikakorgen från bilbagaget och promenade upp till bordet på höjden. Ibland är livet så vackert och enkelt att leva. Skulle vi ta det för givet om det ständigt var så? Skulle vi rent av tröttna? Just där på bänken levde jag bara i nuet. Trivdes av sällskapet och utsikten. ❤
Jag och Solveig är bra på att bryta upp när livet är som bäst. Det skulle också bli spännande att jämföra Sjaustru med nästa fiskeläge. Endast en härlig slingrande bilresa bort.

Som vi frös – del 1

Vi hade belönats med en försmak av den nalkande våren på Gotland redan under några dagar i slutet av februari. Då hade vi njutit av utflykter längs vår västra kust.

Därför spände vi utflyktspilbågen lite mer. När vi lämnade ett soligt Visby bestod våra planer av att köra över till andra sidan öjn. Parkera vid fiskeläget Sjaustru med sidonamnen Sjauster och Sjaustre. Fota lite vid det berömda fiskeläget. Sedan gå uppför kullen och…

…traska den populära leden längs sand- och klippstrand. Göra avstickaren till en historisk plats. Fika med utsikt över havet. Jämföra två fiskelägen.
Något gick snett. Redan när vi passerat Roma försvann solen bakom en grå massa. När vi gick ur bilen välkomnade en tuff kylig vind oss, på parkeringen vid Sjaustru.

Jag har för mig att jag lämnade över kameran till Solveig redan efter ett par inledande foton. Vantarna hjälpte till för de stelfrusna fingrarna, men kylan gick annars rakt igenom våra alltför tunna kläder. Vi skulle haft betydlig fler lager inunder. Inte ens det hade gjort oss sugna på att gå längs leden. Vi var inte där för att få diplom i en överlevnadstävling.

Bakom de cirka tio bodarna i en gles rad, hittade vi heller inget skydd. Mina romantiska tankar om fiskelägen på Gotland blåste ut över havet. Allvaret tog över. Anlände troligen från grannön Öland. 😉 Det varma kaffet intog vi i bilen vid ett änge några mil hemåt. Vi bestämde oss för att ge Sjaustru en ärlig andra chans – längre fram i tiden.

Under andra världskriget kom det många flyktingar till öjn. Detta ska vara en av roddbåtarna från den ”onda tiden”. Jag uppskattar att de finns kvar som minnesmärke.

Tack för besöket. Välkommen tillbaka till en revansch som heter duga. ❤

Huset i ringmuren är till salu

Huset är ett artonhundratalshus, men två av de bärande väggarna tillhörde Visborgs slott från 1400-talet.
Vi nådde platsen igår under vår tidiga söndagspromenad. Adressen är Södra slottsgränd 2.

Det handlar om tre plan och en boarea på 55 kvadratmeter. Biarea är på 24 kvm. Tänk att gå ner i källaren och titta på de öppna innerväggarna mot det gamla slottets murar. Snacka om historia i väggarna. ❤

Finns det ingen hållhake? Självklart. Jag måste vänta på att utgångspriset hamnar i den bruna ”soptunnan”. 5,9 miljoner är för oss en aning i mesta laget. 😉