Langhammars/Langhammarshammar


Vi åkte från ett vackert naturreservat till ett annat för att beskåda ännu en sevärdhet i världsklass. På en halvö ligger Langhammars raukområde.
Jag tog genvägen som kunde blivit en senväg. Solveig valde en mer fotvänlig omväg. En bra bit gled jag iväg – där jag inte hade full kontroll över livet. Eftersom äventyret slutade lyckligt tyckte jag bara det var ”småstenkul”. 😉

En människa, ett slags djur och en pingvin eller uggla? Det är bara den egna fantasin som sätter gränserna. Den som saknar fantasi ser kanske tre lite större missbildade stenar. 😉

Det borde vara den här rauken som kallas inofficiellt för ”Langhammarsgubben.” För det kan väl inte vara hans morbror Ernst.

Ögonen ser läbbiga ut. Eller rör det sig om en helt naturlig stenblick?

Tänk att havet har grävt fram raukarna ur klinten. Här är de högsta ett par meter högre än de högsta i Digerhuvud. Alltså upp emot tio meter resliga stenjättar.

Fotot med Solveig blir nästan tredimensionellt.

Mest imponerande är denna södra del av rauk-området. Det finns tillsammans ett femtiotal raukar. Själva halvön är drygt 2,5 km lång.

Alla skriver om skönheten att göra sina besök vid olika årstider och väderlekar och med russinet solnedgångar som jag nämnt tidigare.

En solig sommardag när havet ligger blankt som en spegel är klapperstranden vit och raukarna en skönhetsupplevelse av rang. En stormig grå höstdag får raukarna en helt annan karaktär. Synd vi inte bor närmare Fårö. Sista gången vi åker till denna speciella lilla ö blir det kanske en sådan här beskrivande höstdag. Men vid nästa tillfälle ska det kompletteras med platser vi inte hann med/valde bort dessa tre dagar.

Såg ut som relativt nylagd asfalt.
Efter en bit svängde vi vänster och körde genom ön istället för samma väg tillbaka.
Gotland är ett spännande guldkorn. Fårö ett mindre guldkorn som du inte ska missa om du är i krokarna på semester.  ❤
Det här var mitt sextonde och sista blogginlägg om Sveriges åttonde största ö – för denna gången. Nämn gärna om bloggen gotlanduppochner till dem som funderar på att åka till Gotland och Fårö.

Helgumannen


Detta berömda fiskeläge hade jag längtat extra efter att få se i verkligheten. Att det var vindstilla, skönt i luften och folktomt var pricken över i:et. Mina sinnen fick sväva fritt under promenaden mot de femtontalet gamla bodarna. ❤

Det finns en bilväg direkt till fiskeläget, men jag ville gärna ta in helheten med stranden och det stora havet och himlen som fond.

Detta är Fårös bäst bevarade fiskeläge som under 1700-talet också var Fårös mest betydande.

Vet du vad uttrycket ”toskabatarna” betyder? Har du en aning om vad det innebär att fiska strömming på vrak? Fundera på det innan du läser texten under nästa foto.

A) Fiskarna pilkade torsk från båtarna.
B) Det innebar att man fiskade med garn som sattes direkt från båtarna utan att fastgöras vid någon bottenförankring.
Det lär finnas många legender om personer som fiskade här. Jag är mest nyfiken på dem om kvinnan Båta-Bol som på mitten av 1800-talet fiskade här och seglade ända ner till Visby för att sälja fisk.

De tätt liggande bodarna är byggda i trä med bräd-eller spåntak eller staplad sten.
Fiskeläget har egen brunn med källvatten från berget. Den finns tydligen ännu kvar och lär rymma gott om vatten.


Givetvis är det bra med rejäla lås trots att…

… det finns en synlig vaktman på plats med god utsikt genom fönstret. På sena kvällar och nätter tar han sina pass utanför. Aldrig på exakt samma tid. Men en sak är säker. Då har han aldrig händerna i byxfickorna. 😉

Det behövs göras något åt sprickan i väggen. Eller är den redan hundra år.

Här är bilvägen till detta fantastiska fiskeläge. Vid nästa resa till Fårö ska jag komplettera med en handfull andra fiskelägen av intresse.
Nu återstår det bara ett till ”bloggstopp” av denna kavalkad av inlägg från Sveriges åttonde största ö. Sedan blir det Gotland för hela slanten på denna blogg. Vi har sedan återkomsten från Fårö hunnit med några fina trevliga utflykter och en längre tripp till Uppsala, som kanske dyker upp på min andra blogg.

 

 

 

 

 

Digerhuvud


Vi körde tillbaka en liten bit från Lauters hamn innan vi tog in till vänster på den världsberömda vägsträckan. I eget majestät körde vi genom hela naturreservatet utan att möta ett enda fordon, trots att vi stannade till fyra gånger under ”rauksafarit” genom Digerhuvud naturreservat.

I äldre böcker kan jag läsa att det står Tunguhuvud vid andra rastplatsen. Nu verkar ”alla” enbart skriva och säga Digerhuvud i alla sammanhang.

Detta är alltså Sveriges största sammanhängande raukområde.

Området är ungefär 3.5 km långt. Sammanlagt står det flera hundra raukar på området. De flesta är ganska låga men det finns de som är 8 meter höga.

De raukar som står i vattnet formas fortfarande av vågorna. Jag såg inget förändras när jag studerade en rauk i tio minuter utan att blinka. Valde antagligen att titta på ”fel rauk”. 😉

Här var det lättare att gå. Annars gillar jag att klättra och hoppa på stenar. Oj, vad jag klättrade som grabb. Gärna vid Hovs Hallar. Av någon mysko anledning är kroppen inte lika vig längre och den vill inte riktigt göra som min hjärna signalerar. Dessutom finns någon slags röd bromslampa som aldrig blinkade förr.  ”Ska du verkligen göra det där? Du är varken tolv eller tjugofem år längre.”

Raukarna i vattnet står på en pall av lagrad kalksten som sträcker sig utåt under vattnet. Det är häftigt när jag tänker på att pallen slutar i en brant undervattensklint där det plötsligt är 50-60 meter djupt. I en äldre bok läste jag att det var utmärkt för den som vill fiska torsk från land.

Här har vi stannat till vid en annan p-plats. Mina ögon dras mot det jag längtar efter att få se i verkligheten. Därför lämnar vi raukarna och kör vidare till Fårös berömda fiskeläge, som ofta figurerar på vykort.

Om du åker till Fårö och vill ha ut maximalt av trippen ska du åka till raukarna vid minst två olika tillfällen.
Mitt tips är att du åker dit tidigt på morgonen och återvänder en stund innan solnedgången (om det är möjligt). Solnedgångarna lär vara magiska här.  ❤

Lauters hamn (Lauters)

Lauters fiskeläge var ett av Fårös mest betydande fiskelägen fram till 1950-talet.

Några av bodarna har många år på nacken. Det finns ”gamlingar” som är byggda i staplad sten med gavelingång och saknar fönsteröppningar.

Här i den lilla hamnen har det blivit populärt att ha sin bas med sin husbil bakom dessa gamla fiskebodar. Jag kan verkligen förstå det. Tänk att sticka iväg en liten sväng och se solnedgången. Kanske plocka ner cyklarna och ta en sväng längs med den klassiska slingrande ”raukvägen”.  Göra en avstickare till någon strand eller annan sevärdhet.

En av mina drömmar finns kvar. Att våga ta mig med båt till Gotska sandön. Vissa drömmar ska inte slå in. Är detta en av dem? Eller vågar jag göra utmaningen? Tror jag får ta det i etapper. Nästa år får det bli… 😉

Den gula båten sticker ut bland sina ”kompisar”.

Torskens framtid är inte ljus. Det är skrämmande om jag tänker djupt/vidare på ämnet.

Om du skaffade en båt. Vilket namn hade du döpt den till?

Gamla hamn/Gamle hamn


Jag uppskattar tydligt markerade skyltar. För Hunden jag ville besöka kan varken skälla eller vifta på svansen. Egentligen har rauken flera namn. Några säger Kaffepannan. Andra Sankt Oles port. Det gemensamma är att det är Fårös mest berömda rauk.

Vi vaknade innan timern skulle väckt oss. Efter en tidig frukost åkte vi iväg. Eftersom det varit riktigt kallt under kvällen innan var vi påpälsade i starten. Mössan fanns till hands i fickan. Men efter ett par timmar åkte det mesta av. Samtidigt var jag tacksam för att jag hade ordentliga skor på fötterna på grund av klättringar och ojämna partier.

Klapperstenstranden norr och söder om raukområdet är mycket vacker. Stranden saknar så gott som all form av växtlighet. I solsken är stranden bländande vit. Det är känt att det nästan alltid är stilla och lugnt vid denna plats oavsett hur mycket det blåser ute på havet.

Ser du den berömda rauken? Den bästa bilden kommer snart. Men den allra bästa hade varit att ha solnedgången med i centrum. För då hade det varit extra magiskt.

Troligtvis var detta långt tillbaka både en handels- och fiskehamn.
Längst ned i den breda rauken har vågorna gröpt ut ett stort hål, en raukport och ovanför rauken ligger ett löst kalkstensblock. Allra överst ser du en livs levande ”fågelhund” som bevakade just mig. 😉

Raukarna vid Gamla hamn är speciella. För i vanliga fall består raukar helt igenom av revkalksten. Men här står de på en fot av lagrad kalksten. Vad tycker din fantasi detta ser ut som?

En liten bit in i strandskogen ligger resterna av ett träkapell med kor och långhus. Det rör sig om grunden till en kapellruin kallad S:t Äulas körka eller S:t Olofs kyrka i modernare tid.

Detta var första stoppet på en lång härlig dag. En gullviva hälsade oss välkomna tillbaka till bilen. ❤

 

 

Ebbes på Fårö


Under 20 säsonger drev skånska Fåröborna Kerstin & Håkan Ebbes. Förra året var den sista sommaren. Under flera av de sista åren hade Therese en viktig funktion. Jag kan förstå att det var naturligt att hon skulle ta över stafettpinnen.

Den glada och trevliga Therese lockade med sin sambo Johan, att gemensamt satsa helhjärtat på det vinnande konceptet med att sälja kläder, skinnprodukter, skor, hattar, lammskinn, humor, väskor, hantverk och andra användbara accessoarer.

Konceptet är som tidigare att allt ska ha hög kvalitet och kunna säljas till ett relativt lågt pris i jämförelse med konkurrensen.

Är det dags för att bli Hatt-Bosse snart? Passar du i hatt?

Denna fick följa med hem i ett stort paket. Inte växten eller krukan. Det svarta tuffa menar jag. 😉

Trots min nätta fyr-samling på hemmaplan blev det ingen ny. Det fina skeppet har vi ingen plats för.

Husen var också frestande. Troligtvis köper vi ett vid nästa besök.

De här var Solveig förtjust i.

De här kändes en aning för varma inför de kommande månaderna. Eller kommer vädret att bli helt tvärtom mot sommaren 2018? Regnkläder och paraply kommer att ta slut. De måste importera produkter från främmande länder. Det blir snöbollskrig på midsommar. Bäst att trycka av min fantasiknapp. 🙂

Rätt och läcker färg. Perfekt för att stoppa ner mindre inköpta saker. Varför köpte jag inte den? Vilken tur att vi kommer att återkomma till åttonde största ön i Sverige. Först ska alla turister få ha ön för sig själva några månader. 😉

Vi kan varmt rekommendera denna anrika Fåröbutik. 😀 Stort LYCKA TILL Therese & Johan. Glöm bara inte bort att hitta små luckor där ni kan njuta privat av sommaren. Jag och Solveig vet allt för väl vad det innebär med att ha en sommarverksamhet sju dagar i veckan. Där man ständigt ska vara till hands.

Sylvis Döttrar Hembageri & Café


Inte långt från vår hyrda stuga ligger detta berömda hembageri på Fårö i ett stiligt kalkstenshus.

Döttrarna heter Lisa och Barbro.

Jag kan riktigt tänka mig den slingrande kön hit en sommarmorgon, innan människorna ska till Sudersand eller närliggande Ekeviken. En högsommardag säljer de 4000 bullar.

De öppnar tidigt på morgonen. Jag gissar att många har det som en vana att köra inom och ta med en påse nybakat. Vi var där sent på eftermiddagen. Då var det tomt på tårtor. Förra året började de göra egen glass och milkshake.

Undra hur denna klassiker smakar?

Jag blev förtjust i tavlan på väggen. Inser såklart att den är hårdsmält att äta – men går den att köpa? På plats ställer jag aldrig dumma frågor. 😉

De säljer annat också till turister.

Vi hade tur. Solen kom fram och vi kunde njuta utomhus. Solveig sa att hon gillade skarpt jordgubbspajen med maräng och gav den högsta poäng.

Denna påse fick följa med hem till stugan.

Detta var nionde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nio pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Gården Bondans


Det finns en väg som slingrar sig mellan tre träskmarker. Förr var här istället ett sund som delade Fårö i två delar. Namnet på de tre träsken är Alnäsaträsk, större Norrsund och Bondansträsk. Den säregna naturen präglas av utegångsfår som håller växterna låga. Det finns också gott om kaniner som springer kors och tvärs över vägen.

Gården Bondans som är byggd 1783 ligger nära Bondanträsk. Det skulle varit kul att se om det gick att få igång traktorn.

Byggnaderna är ålderdomligt placerade utan indelning i mangård och fägård. Något som annars är vanligt för de gotländska gårdarna.

Ladugården är agtäckt. Det finns en lada med tröskhus. En bodlänga och magasin med gåshus. Samt källare och linbastu.
Lite kuriosa om agtak. Många känner säkert igen ordet AG från korsord. Det handlar om ett halvgräs som påminner om vass och det växer i agmyrar. Ag läggs i ett ungefär 80 cm tjockt lager som börjar vid takfoten och byggs uppåt så att regnet rinner av utan att tränga igenom. Om det är rätt fixat håller det i ungefär 60 år. Nu drog jag en liten tyst parallell till mitt prästbetyg och blev en aning dyster till sinnes. 😉

Gården verkar öde men det ser ut som en intressant fritidsbostad. Vad nära de har till att åka på Rauksafari.

Oj! Där kom jag lite för nära. Hinner jag laga muren innan… 😉

 

Engelska kyrkogården och naturreservatet Ryssnäs


Ryssnäs naturreservat blev redan vid vårt första besök på Fårö en gemensam favoritplats. Dit återkom vi gärna, ännu en gång. Här finns också en kolerakyrkogård.

Lambgift är ett gotländskt fårhus med plats för foder på loftet. Det måste vara skönt med skydd för blåst, regn och snö med tanke på lamm som går ute året om.

Här finns 14 stycken granit block med en gemensam kedja mellan sig. En av de tjugotal som är begravda här var överstelöjtnant Hannant vid engelska marinkåren. Männen avled 1854 i den hemska sjukdomen kolera, under Krimkriget (1853-56).

Texten börjar försvinna helt, men ordet KOLERA kan du säkert läsa.

Händerna på Ryggen Bosse! Vissa saker som är stenkul får man inte göra var som helst. 🙂

Det är något speciellt med ljusskenet här som är svårt att ta på. Jag upplever att det karga och ödsliga gör ett stort intryck på mig och förstärks av att det ligger helt öppet mot havets alla temperament.

Ryssnäs är hur som helst ett unikt naturområde med sina klapperstenstränder och alvar mark och ett rikligt fågelliv som borde varit värt ett eget blogginlägg.

Det var lite bättre väder när vi var här i augusti 2016.

Intressant att jämföra med tidigare tagna bilder. Samma plats kan upplevas helt olika av fler skäl som årstid, väderlek, sinnesstämning m.m.

Mums! Sådana här ”avsnitt” i naturen älskar jag. Nu skulle det njutas utan ”ett liv bakom kameran”. Hade vi gått här för femton år sedan hade vi kanske mött en kustvandrande Ingmar Bergman runt hörnet. Hm! Jag hade säkert inte vågat fråga om jag fick ta en bild på honom eller om vi skulle ta ett parti schack. Pjäser som pjäser. Han skulle bara vågat röra min dam. 😉

 

Fårö hantverkshus


Strax intill Fårö kyrka ligger denna trevliga butik. Fårö hantverkshus är en ideell förening, där medlemmarna ställer ut sina alster till försäljning i butiken. Jag såg att det fanns gott om duktiga ”medlemmar”. Sedan många år har jag uppskattat kreativa människor. Ofta sprider de glädje omkring sig. 🙂

Idag var det trevliga Anette som jobbade.

Medlemmarna hjälps åt att bemanna butiken. Det går även att köpa kaffe, bakverk & glass. Bakom huset finns ett grönområde med bänkar och bord. Där har vi suttit förr.

Dam i blått. Kanske något för mig. Nej just det. Jag tycker om dam i grönt. 😉

Gulliga trötta lamm. ❤

Di sma undar jårdi. Kul att de tittade upp.

Bäddat för kuddkrig. Eller mys & fint i soffan.

Denna gång fick två saker följa med den blå bilen till grannön Gotland. 😀