En bild ska bort (akt 4 av 9)

A. 88 minuter på två hjul i Ljugarn.

B. 88 minuter på två hjul i Fårösund.

C. 88 minuter på två hjul i Slite. Lotsbacken var extra tuff att cykla uppför.

D. Facit. Mer text finns i min ”stängande” kommentar.

E. 88 minuter på två hjul i Hemse.

Ledtråd: Fler än två hjul.
Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.

Regler/Poäng/Sidsnack:
Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (24/2 kl. 07.50)
Kommande akt kan dyka upp när som helst, men aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt.
I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt.
Denna gång 20 % chans att gissa rätt bokstav. Den som tar sig tid att leka detektiv… 😉 Eller så är det bara att chansa på en bokstav. Nu ska jag sluta mala som en…
Stort LYCKA TILL!

AkterAntal fotoPoäng
Akt 121
Akt 232
Akt 343
Akt 454
Akt 565
Akt 676
Akt 787
Akt 898
Akt 9109
Max.54 st45 p.

Tabell efter akt fyra:

PlatsNamnTotalt
1Anita L10
2Znogge7
3Anki A6
3Louise6
3Maj J6
6Lisbeth5
7Ethel3
7Wiolettan3
7Åse3
10Lena W2
10Ditte2
10Laila L2
10Eva-Lotta2
10Anne B2
15Minton1
15Marie K1
15Jennifer1
15Blomsterbönan1
15Karin A1
15Ing-Britt J1
15Gunilla W1
22Sven-Arne0
22Nils P0
22.Susie0
25Övriga 

Nästa gång blir det fem eller noll poäng
till dem som vågar sig på att deltaga.
😊
Övriga får ALLTID noll poäng.
Antalet foton kommer att vara 6 st.
Välkomna när det händer.

Priser:
Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först.
Vem ska bli fotomästare 2023?
2019 – Anne Bondin
2020 – Wiolettan
2021 – Maj Johansson
2022 – Anita Linder
2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?

Södra Murgatan; akt 12

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
En stor del av Landmuren har Södra Murgatan som granne. Vi gick in genom Söderport och vek höger, efter vi passerat Södertorg. Det finns tre portar längs kullerstensgatan; Kajsarporten, Skolporten och Österport. Den här gången valde vi att på tillbakavägen gå längs utsidan av muren. Oftast befinner jag mig på Södra Murgatan på två hjul. Betydligt fler gånger har vi vistats på ”kusingatan”, Norra M.

Livet kändes så lätt

När andra sov parkerade vi ”Den lilla blå” bredvid några husbilar vid Sjaustru fiskeläge.

Därefter paxade vi bordet med bänkarna, placerade på höjden. Vilken mysig vy vi hade härifrån. Ser du att ”spegelbåten” gör sig färdig för en morgontur? Eller är det bara jag som ser och vet.

Himlen såg oroande mörk ut åt höger, längre bort. Skulle vi hinna komma tillbaka innan ett åskväder tog över scenen? En bil kom inkörande och en man klev ur.

En kort stund senare var han på väg. Vi förstod att han gjort resan förr. Vi följde hans rutt medan vi njöt av vår medhavda frukost. En bit från strandremsan sänkte han farten och ströp motorn. Det tog inte många minuter innan han vittjat nätet och styrde tillbaks till hamnen igen.

Det var gott om fåglar som satt på udden. Tyvärr blev det ingen skärpa i bilden som skulle kunnat visat dig det. Inte heller deras ”prat/sång” går att redovisa.
Vi gick ner till bilen och satte in frysväskan och korgen. Nu var vi betydligt mer redo klädmässigt m.m. än https://gotlanduppochner.com/2021/10/05/som-vi-fros-del-1/

Nu längtade vi efter att gå lite längre, än de där kalla metrarna förra gången, av Grynge/Sjaustruleden. Orange färg på ”stubbarna” skulle lotsa oss fram och tillbaka.

Käkar han också frukost? Antagligen tycker han att det är stengott.

Solveig tyckte det såg ut som två krokodiler som biter varandra.

Här ser du att vi är på rätt led. Denna led ingår i något större som heter Östkustleden som är hela 73 km lång och går mellan Närsholmen och Anga. Vi befinner oss också i ett litet naturreservat som heter Danbo. Antagligen döpt efter mig och min bror. Varför måste jag komma sist? Bodan. Nä. Jag är lillebror och rättar in mig snällt i ledet. 😉

Hm. Första gången som jag råkade radera en bild vid inläggning. En riktigt fin bild. Vad duktig jag är. Men jag är tacksam för att det inte är – än så länge – samma strul och konstigheter som det var igår. Då gav jag upp till slut och gjorde ett nytt tidskrävande inlägg en stund senare. Men på plats såg det ut som vanligt. Mysko. Men här under vandringen fanns inget strul. Som vi njöt. ❤

Då och då mötte vi människor i alla åldrar. De flesta var ute och morgonjoggade. Leden går längs sand- och klippstränder och genom barrskog. Det sistnämnda blev inte lika bra på foto. Därför kom inte de bilderna med i inlägget. När vi gick tillbaka tog vi ut svängarna och sökte oss allt oftare längre ner mot vattnet. Därför tog den sträckan längre tid. Inte alltid så lätt att gå på ”naturliga” stenar i olika storlekar. Men alltid mer spännande. 😉

Den där båten kom med på många bilder. Vi skulle kunnat gjort en svit bara med den. Tror vi skippar det.

De mörka molnen såg vi inte till mer. Därmed hade vi inte bråttom tillbaka. Vilken härlig start på en sommarmorgon. Snacka om livskvalité.

Kompisarna på parkeringen hade inte startat upp den nya dagen. Visserligen rörde det sig i den närmaste husbilen när vi kom tillbaka.

En tidig första augusti


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj.
https://gotlanduppochner.com/2020/05/21/kyllaj-raukfalt-karlek-vid-forsta-ogonkastet/
Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…

Bara vara i nuet


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren.

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊