Skolhuset i Fröjel

Nedanför den fina kyrkan i Fröjel finns denna gamla folkskola kvar. Numera ägs den av Fröjel hembygdsförening och går under namnet Skolgården.

Den nybyggda skolan stod klar 1914, samma år som första världskriget bröt ut. I skolan bedrevs det undervisning fram till vårterminen 1963. Därefter fick eleverna ta sig till Klintehamn eller Eksta.

Kuriosa:
* Fröjel utsågs till årets socken 2018
* Några km söder om denna plats landade 1894 Andrée med en luftballong. Då hade han ingen aning om var han befann sig. Dimman hade tillkommit redan en bit upp i luften över Göteborg.
* Om några timmar har vi planerat att fika i en gammal skola. Trots att Solveig har påsklov. 😉

Katthamra gård

Det fanns ingen adel på Gotland. Det närmaste var kalkpatronerna som drev kalkindustrin på ön. De gyllene åren var på 1600-talet och några århundraden framåt.
På 1600-talet byggdes huvudbyggnaden och flyglarna till denna kalkpatrongård, som fick namnet Katthamra gård. Under 1700-talet tillkom magasin och lada. Under nästa århundrande tillkom även en övervåning på huvudbyggnaden. Invändigt finns tjusiga väggmålningar i empirestil.

Den kändaste ägaren till Katthamra gård måste ha varit den kända och ökända affärsmannen Jacob Dubbe. Men det var hans svåger, köpmannen Axel Hägg, som stod för förändringen till en vacker och omtalad herrgård. Under ungefär 150 år ägde familjen Hägg Katthamra. Två barnbarn till Axel gjorde karriärer som arkitekt, konstnär, amiral och marinmålare. Deras namn var Axel och Jacob, med efternamnet Herman. Det var Jacob som var amiralen och även en av Sveriges mest kända marinmålare.

Det är jaktgudinnan Diana som du ser håller koll på gårdsplanen.

1951 såldes allt till Svenska turistföreningen, som började driva ett vandrarhem på gården. I modern tid är Katthamra gård i privat ägo. Givetvis finns det rejält med regler att följa. För både huvudbyggnaden, flyglarna, ateljén, hönshuset, dasset m.m. är klassade som byggnadsminnen. Om något viktigt förändrades skulle det bli kackel i hönshuset. 😉

Langska Huset

Vilken spännande historia det finns om detta gamla hus från 1766, som ligger i området Kopparsvik, ovanför Visby Hamn. Huset byggdes av garvaren Petter Lindberg, som avled åtta år senare. Då köpte de kända Bröderna Donner huset och använde det som boningshus.

En ungersk-tysk, mångsysslande man, som hette Tobias Lang, bestämde sig på våren 1784 för att söka sin lycka i (nuvarande) S:t Petersburg. Men skeppet hamnade i svår storm, strandade och sjönk utanför Sproge i början av juni. (Skeppet kunde bärgas senare och återlämnas till ägaren.)

I ett brev skrev Tobias Lang. ”Jag kom inte längre än till Gotland, en ö som jag aldrig hört talas om tidigare.”
Tobias begav sig upp till Visby och sökte jobb för att försörja sig. På Gotland blev han kvar till sin död 1889.

Det verkar som Tobias Lang var ett mekaniskt geni. Om du vill läsa mer om denna mångsidiga man rekommenderar vi boken ”Från Guta Bygd” 1991.
Tobias startade exempelvis ett kvarnverk på området för bland annat oljepressning av lin- och hampafrön. Oljan kunde användas i såptillverkningen. Kvarnen byggdes senare om till mjölkvarn. Intressant är att läsa att det hittades anteckningar som rörde sig om sjukjournaler från 1814 fram till hans död 22 år senare. Det visade sig att han verkade som ”klok gubbe” och förde journaler för alla sina patienter. Lang skrev om vilka sjukdomar de led av. Ordinationer som senapsdeg, örtpreparat m.m. nämns. Även storlek på betalning är noterat. Min torra humor spratt till av att det på en del ställen står ”är botad” men inget på andra ställen.

De tre fotona ovanför denna spis är från översta våningen. Tyvärr var vi där en dag försent. Dagen innan hade de plockat ner utställningen som hängt där tidigare. Vi får försöka återkomma någon gång när det är någon annan intressant utställning på plats. Om inte annat för att nästa gång njuta av att fika utomhus.

Denna kakelugn är från mitten av 1700-talet.

Vi gick runt bland de olika, mysiga möjligheterna att inta vårt fika.

Sedan gällde det att bestämma sig för vad vi skulle välja. En tog varm dryck. Den andre valde kall dryck. Vi gjorde även något som nästan blivit som en familjetradition. Vi köpte två saker, som vi på plats ”delade på mitten”. Smart va? 🙂

Med tanke på att vi skulle dela var det väl tur att vi ville sitta vid samma bord. Som två gamla f.d. bibliotekarier var det självklart för oss att sitta nära en bokhylla full med spännande böcker.

Utanför vårt fönster såg vi bäcken från klinten som rinner precis vid huset. Med tanke på allt vatten så nära var det omöjligt att bygga en källare under huset.

Nöjda efter ett trevligt bemötande av ett par som gärna berättade om husets historia var detta en bra start på en fredagseftermiddag. Det verkar som de har öppet mellan 12-16 alla dagar utom måndagar.
För att avrunda ovan berättelse om Tobias Lang. På sin dödsbädd 1836 fick han Lantbruksakademins guldmedalj. Sonen Johan Daniel Lang fortsatte verksamheten fram till sin död 1889. Undra om han på ledig tid tog pass som ”klok son?” 😉
Johan Daniels ogifta dotter Johanna Carolina Lang bodde kvar i huset till sin död 1908. Efter det fanns ett laboratorium i huset. Ägare var cementfabriken som fanns på klintavsatsen ovanför Langska området. 1940 lades cementfabriken ner. Då tog Gotlands Lantmän över området.
I tjugo år stod huset oanvänt. Sedan renoverades det exteriört på 1980-talet och interiört under början av 1990-talet.
1992 byggnadsförklarades Langska Huset och anses vara ett av Visbys bäst bevarade hus från 1700-talet. Det är väl värt ett besök!

Ada Kristina Petronella

7 november 1895 fick sjökapten Petter Pettersson och hans fru Emma en dotter. Paret bodde då i Mulde i Fröjels socken. Flickan döptes till Ada Kristina Petronella med tilltalsnamnet Ada. Inte visste familjen Pettersson då att dottern hade ett riktigt läshuvud.
1915 tog Ada studentexamen i Uppsala. Tre år senare blev hon farmacevtkandidat efter att först ha varit elev vid apoteket i Eksjö. Sedan var hon legitimerad apotekare på fastlandet i Alingsås och Borrby på Österlen.
1929 återvände hon till sin barndomsö och blev Gotlands första kvinnliga apotekare med eget apotek i Hemse och en filial i Klintehamn. Sina sista arbetsår gjorde hon på apoteket Väduren i Visby.

När det gällde privatlivet går det att läsa att hon 1923 gifte sig med ingenjören Viktor Block. Utan att ta ut flyttbetyg åkte Viktor iväg till Amerika utan att passera Göteborg och bli registrerad som emigrant. Eller gjorde han resan över haven? Kvar på Gotland lär han inte blivit. Ada födde under tiden ett döfött barn och blev mycket sjuk. Tur nog repade hon sig och fick äktenskapet upplöst 1940.

Ada Block hade ett mycket stort intresse för äldre byggnader. Bilderna som du sett ovan kallas i nutid för Ada Blocks hus. Ada köpte det medeltida huset 1950. Gården finns på Södra Kyrkogatan, nära domkyrkan. Gården består av två sammanbyggda medeltida stenhus och en uthuslänga av trä. Troligtvis är stenhusen från första hälften av 1200-talet.

I den vackra trädgården står det valnöt- och mullbärsträd.
Under tio år genomförde Ada Block en rejäl ombyggnad och återställde de båda stenhusen till en sammanhållen bostad. Tillsammans med sin mammas gamla hemhjälp Maja bodde hon här under vintrarna.
1965 skänkte Ada huset till Föreningen Gotlands Fornvänner.

Under en cykeltur 1947, på södra Gotland, blev Ada förtjust i denna plats och gård. Därför köpte Ada Block 1700-talsgården Petes i Hablingbo. Här bodde hon och Maja under somrarna. Ada grundade Petes museigård efter att först ha köpt tillbaka flera inventarier & föremål, som genom åren försvunnit från gården.
Under sommarsäsongerna visade Ada och Maja runt turister på gården. I trädgården odlades krydd- och läkeväxter. Ett annat stort intresse som Ada hade var gamla gotländska rossorter, som var på väg att ”dö ut”. Ada samlade in och odlade rosorna.

Även Petes i Hablingbo skänktes till Gotlands Fornvänner, som än idag driver gården som museigård. Gåvan skänktes 1965 och året efter byggnadsminnesförklarades gården.
Vi bodde i närheten förra våren och tänkte besöka gården. Men Petes var stängd p.g.a. sjukdom, stod det på en skylt.
Ada Block och hushållerskan Maja Göthberg bodde kvar på gården fram till Adas död 1968. Ada fick en hjärtinfarkt och avled 73 år gammal. Hon måste ha lämnat många positiva avtryck efter sig. ❤

Så många år

Om du direkt viker höger, efter du gått in via Österport, kommer du in på kullerstensgatan Östra Tullgränd. En gränd som efter en bit svänger vänster och tar slut vid Klinttorget.

Trästugan är från 1600-talet. Tornet bakom i Landmuren har inget namn. Men kanske minns du att Ringmuren stod klar 1288.

Undra hur många människor som hunnit bo i den röda stugan under alla dessa år? Hur många av kvinnorna hade en tjusig titel? En ordlekstanke slår rot i min lekfulla del av hjärnan. Antagligen gör den det för att skingra mitt mörker. Kanske har här bott människor på heltid och på ledig tid som varit advokat, bokbindare, civilingenjör, domare, evangelist, fotograf, gigolo, herde, inspektör, jungfru, kallskänka, lektor, murare, notarie, oldfru, pantlånare, ringare, skald, tolk, urmakare, vaksyster, xylograf, yrkesvägledare, zoolog, ålderman, änka och ölkusk. Vilken titel hade du bloggbesökare gärna haft?

Ingen ordlek eller hjärnsuddgummi kan radera bort mina tankar och namnet på huset som levt kvar sedan 1600-talet. B-ö-d-e-l-s-s-t-u-g-a-n. Det finns inget skrivet om hur många bödlar som hann bo här och vilka de hann avliva. Hur var dessa mäns hjärnor funtade? Gick de och väntade med iver eller ånger för att få en order och ett namn? Hade de fru och barn? Vilka var deras nära vänner? Vilka drömmar drömde de på nätterna? Skippade de stretching och grundade med starka drycker? Givetvis inser jag att de oftast var snabba på att skilja på huvud och kropp. Hur tänkte de om begreppen rätt och fel? Gott och ont? Sina egna brister i ”rustningen”? Med en besk smak i munnen rundar jag hörnet och ställer om min inre kompass och låter mig njutas av det vackra bland de smala gränderna.
Kanske naivt för andra, hoppas jag att ljuset och det goda ska segra. ❤

Finansierades med juveler

1869 grundades Gotlands sjukhem av den varmhjärtade prinsessan Eugénie (1830-1889).

För att finansiera projektet sålde prinsessan sin farmors, drottning Desideria, smycken.

Omöjligt för fotografen att få med hela fasaden på bilden.

Prinsessan som värnade om de svagaste bestämde bland annat att sjukhemmets styrelse skulle ha lika många kvinnor som män. Fortfarande drivs verksamheten av Gotlands sjukhems stiftelse och den är enligt ”reglerna” en icke vinstdrivande verksamhet. Platserna anvisas av Region Gotland. Biskopen är av tradition ordförande.

Genom åren har det gjorts många ombyggnader. Tidigare hade de dubbelrum. Nu handlar det om 42 lägenheter och numera ska det vara en av Sveriges modernaste sjukhem.

Tre år tidigare, 1866, uppfördes ett barnhem för gossar på vägen ner mot Fridhem. Prinsessan Eugénie hade köpt torpet och döpte det till Fridtorps barnhem.

Vid sekelskiftet 1900 uppfördes en större byggnad som barnhem för flickor. Prinsessan ville att barnhemmet skulle vara delvis självförsörjande genom lantbruket nära hemmet. Barnen fick praktisk undervisning inom både jordbruk och skogsskötsel. I ladugården hade de häst, ko och höns.

Detta hus har också kallats för Kapellet. Virket till korset tog från ett akacieträd som vuxit upp på Fridhem. Under åren tillkom brygg- och tvättstuga, föreståndarinnebostad, lärarbostad samt nämnda ladugård och hönshus.

I mitten av 1940-talet fick landstinget enligt riksdagsbeslut huvudansvaret för barnhemsvården i Sverige. De ”dissade” redan 1947 det gamla Fridtorpshemmet.

Kuriosa:
Prinsessan Eugénie gick bort på Stockholms slott den 23 april 1889, natten till sin 59-årsdag, efter ett helt liv dedikerat åt välgörenhet. Så mycket gott det kom från denna späda varmhjärtade kvinna som själv hade få personliga behov. ❤

Har du 28 miljoner över – slå till!

På Skeppsbron ligger det barockinspirerande trähuset från 1700-talets första hälft, som är uppbyggt i liggtimmer med stående panel.

Sedan 1964 är huset byggnadsminne.

Senast huserade restaurangen Florence här. Därför finns det kvar kök och matsal på nedervåningen. Sittande gäster har kunnat äta & dricka både inne och ute. På övervåningen finns kontorsmöjligheter. Tänk att sitta där med fönster mot havet och färjorna. Vilken inspiration jag skulle fått till ett bokmanus. Eller skulle jag bara suttit där och dagdrömt?

Om vi tar det tar det från början. Huset byggdes som tjänstebostad för tullförvaltaren Johan Gustaf Camitz.

Några år senare köptes byggnaden av J.P. Torsman, som gjorde en del förändringar av trähuset. En stor detalj som finns kvar idag är volutgaveln som gör huset så karaktäristiskt.
Torsman var den siste ägaren som hade kontakt/affärer med tullen. Efter hans bortgång 1801 övertog den välkände svärsonen Jacob Dubbe huset.

1826 köptes fastigheten av ”ekonamnet” Claes Claesson, som öppnade en biljard med både spisning och rum för uthyrning. Mestadels har huset varit utskänkningslokal. En krog hette lämpligt Anna Dubbes krog. Anna var nämligen dotter till J.P. Torsman.
Under första hälften av 1900-talet låg det omtyckta Café Bron här med ett omgärdat vitt staket. Både Pressbyrån och Turistbyrån har haft verksamhet i Torsmanska huset.
Seriöst. Vad vill du bloggbesökare ska hända med huset på Skeppsbron 20?

Letade likheter och olikheter

När vi i somras cyklade våra 88-minuter i Slite stannade vi till vid detta äldre pampiga hus.

När jag började amatörforska sökte jag efter likheter och olikheter. Det ena föder lätt det andra. Vissa saker var givna. Att de hade samma föräldrar och födelsedag. Min banala fråga om vem som är storebror saknar svar. Likaså hur länge de bodde kvar i sitt barndomshem i Slite. Båda bröderna började studera i Uppsala. Johan avlagde examina 1816, efter fem års studier. Olof avlade 1810 studentexamen vid Uppsala universitet.
Johan var två år snabbare med att gifta sig. 1821 gifte han sig med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. Olof valde en annan kusin, Laura Adolfina Sturtzenbecker. Jag skrev valde. Gissar på att männen bestämde på den tiden. Kusinerna var antagligen systrar. Eller vad tror du?
Johan blev pappa till två barn. En son 1828 och en dotter året efteråt. Olof och Laura förblev barnlösa.

Vilka framgångsrika karriärer bröderna hade.

Johan var ämbetsman och politiker. När det gäller det sistnämnda började han sin karriär i 1844-45 års riksdag. Toppen nådde han 1847 när han efterträdde sin bror som statsråd och chef för Civildepartementet. Johan ligger bakom brännvinslagstiftningen 1855 och påbörjandet av Statens Järnvägar. När han på egen begäran entledigades utnämndes han till generaltulldirektör. Året efter blev han adlad.

Olof var alltså förste chef på nyinrättade Civildepartementet. När han tackade ja, tack vare sin bror, till att bli civilminister startade han många nya reformer. För att nämna några saker. Olof inrättade flera navigationsskolor och lantbruksskolor runt om i landet. Han grundade det första Lantbruksinstitutet i Ultuna. (Där var vi och såg när vår äldsta dotter tog sin examen för några år sedan) Otroligt många saker hann Olof med i sin långa yrkeskarriär. Han tycks aldrig blivit avskedad. Jag blev berörd av hans insats att stadga att en syster kunde ärva lika med en broder. ❤
Mellan åren 1847 och 1864 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han fick en tuff början, men lyckades lugna den oroliga politiska stämningen som rådde i Göteborg 1848. För sitt skickliga sätt ville regeringen göra honom till överståthållare i Stockholm. Men Olof ville inte då lämna västkuststaden. 1866 återvände han dock till storstaden och valdes till riksdagsledamot av Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets.
Olof blev också adlad. Detta skedde 1842 av kung Karl XIV Johan. Detta förde med sig att han två år senare även inom riksdagen kunde verka för sina friare åsikter på näringslivets område. I riddarhusdebatterna hörde han inte till de talträngda, men hans ord vägde många gånger tungt.
Vad många titlar han skulle kunnat haft på sitt visitkort. En av dem var Entomolog. (Vetenskapen om insekter) Han ansågs av bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare. Olof tog initiativet till grundandet av Göteborgs museum.

Båda bröderna är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Men Olof blev tjugo år äldre. Han dog 88 år gammal, 1884. Till och med när han passerat åttioårsåldern kunde man se honom göra exkursioner bland insekterna i Drottningholms omgivningar, där han hade sin sommarvilla.
Hatten av för dessa tvillingbröder från Slite. Själv har jag inte ens fött våra två barn. Men jag är megastolt över mina tre tjejer. En av dem är min älskade fru sedan snart 31 år. ❤

Huset i ringmuren är till salu

Huset är ett artonhundratalshus, men två av de bärande väggarna tillhörde Visborgs slott från 1400-talet.
Vi nådde platsen igår under vår tidiga söndagspromenad. Adressen är Södra slottsgränd 2.

Det handlar om tre plan och en boarea på 55 kvadratmeter. Biarea är på 24 kvm. Tänk att gå ner i källaren och titta på de öppna innerväggarna mot det gamla slottets murar. Snacka om historia i väggarna. ❤

Finns det ingen hållhake? Självklart. Jag måste vänta på att utgångspriset hamnar i den bruna ”soptunnan”. 5,9 miljoner är för oss en aning i mesta laget. 😉

Ett hus fullt av toner

Det här välbevarade stenhuset på Norra Gotland är byggt under första delen av 1700-talet.

I många år var Groddagården ett Gästgiveri där bonden stod för logi, fixade mat och skjuts.

En musikalisk man med namnet Lars Olofsson bytte till sig gården 1781. Både Lars och hans söner var skickliga spelemän. Det dröjde inte länge innan Groddagården blev ett slags centrum för spelmän på norra Gotland.

Lars son Olof, som gick under smeknamnet Grodd-Olle, var en fena på att hantera fiol och lira. Hans son fick senare ärva Olofs vevlira. Denna klenod, ”Groddaliran” finns att skåda på Länsmuseet i Visby.

Tack vare hembygdsföreningen i Fleringe har gården blivit restaurerad och används för olika program. På sommaren har de öppet för allmänheten.

På övervåningen (inte taket) 🙂 ska finnas en vacker sal med schablonmålade väggar. Från fönstret har man en underbar utsikt över landskapet och Fleringe kyrka.

Vi skulle gärna vilja komma in någon sommardag och se allt på plats. Det är fantastiskt att de lyckats bevara både det vackra huset, personhistorian och en speciell geografisk musikhistoria på Gotland, som blivit en slags stafettpinne genom alla generationer. Där Lars Olofsson ”lirade” första stafettsträckan.