Sigsarve Vattensåg i Hejde

När vi åkt ”inlandsvägen” 142, mellan Visby och Hemse, har jag flera gånger noterat vattensågen. I höstas blev det av att vi stannade till.

Det gick att läsa att de på påskafton i år hade återupptagit, efter två års coronapaus, traditionen med ”sågdagar”. Besökarna kunde då köpa kaffe, fika och varmkorv. Den första sågningsvisningen hölls klockan 14. Den andra på kvällen lät mysig med tända fotogenlyktor.

Lite historia så får du läsare mer ”kött på benen”. Jag läste att det redan på femtonhundratalet fanns vattensågar på Gotland. Under 1880-talet gick det att räkna till ungefär 300 st.
När andra kraftkällor ersatte vattnet togs sågen ur drift. Men 1983 påbörjades en restaurering av Hembygdsföreningen. Därför har sågen varit i gångbart skick i flera år.

En slipsten.

Intressant och kul att det var okej att göra ett inre besök.

En fin gammal stenbro som borde få synas lite mer. Förr fanns det god tillgång till vatten i Sigsarve-ån på höstar och vårar. Vattnet kom från flera olika myrar i närheten.
”Mindre sly, mer bro. Tycker gammal tvåbent Bo.” 🙂

Ett trevligt stopp som manade till eftertanke.
Överkursinfo: Diametern på vattenhjulet är 6,40 meter. Omkretsen på vattenhjulet är 20 meter. Sågbladets längd är 120 centimeter.

Katolska kyrkan

Kristi Lekamens katolska kyrka invigdes 1982. Det är den första katolska kyrka som byggts i Visby sedan medeltiden. Kyrkan ligger mellan S:t Drottensgatan och S:t Hansgatan i Visby innerstad.
Kuriosa: Arkitekten Per Erik Nilsson har även ritat Ingmar Bergmans hus på Fårö.

Den översta ”bilden” tror jag den litauiske konstnären Eugenijus Budrys (1925-2007) ligger bakom. Han har även gjort konstverk som finns i kyrkorummet. Mannen bodde på Gotland.

Nu går vi in i kyrkan som renoverades rejält 2017, efter det hade upptäckts fuktskador.

När kyrkan byggdes upptäcktes en medeltida källare under mark. Källaren grävdes ut och är numera införlivad i kyrkobyggnaden. Dessutom finns två medeltida trappor bevarade i kyrkan samt en brunn som nu används som dopfunt.

Kyrkan präglas av en asketisk stil med sparsmakad utsmyckning. Visst är det häftigt att den vilar på medeltida grundmurar.

DBW-Huset

I Visby uppfördes flera rejält stora byggnader runt sekelskiftet 1900. Här var exempelvis tidigare trädgårdsmark.

En av dem var Agrellska fastigheten på Södra kyrkogatan. Byggnaden ritades av stadsarkitekten Nils Börring och väckte stor debatt i Visby.

Det var det välkända sällskapet De Badande Wännerna (DBW) som 1897 köpte fastigheten.
Sällskapet som 1814 startats av tolv män från Visby hade ägnat sig åt bankverksamhet sedan 1830. DBW:s Sparbank hade stor betydelse som inkomstkälla för deras alla verksamheter.
I bottenvåningen fanns banklokalen. På övre plan inreddes två påkostade paradlägenheter. En enklare lägenhet inreddes på vindsvåningen.

Fram till 1982 var banken kvar i fastigheten. Två år senare delades paradlägenheterna upp i mindre kontorslägenheter. Själv skulle jag kunna tänka mig att flytta in en tid i vindsvåningen.

”Kajsa-Stina färjar fåret”

Utanför biblioteket på Fårösundskolan står en skulptur av Anders Thorlin. Verket är gjort i brons och gotländsk kalksten. Anders fick inspiration från en speciell historisk person i Fårösund.

Hennes namn var egentligen Katarina Kristina Hägglund och hon var från Strux, Bunge. Hon föddes 6 januari 1831. Troligen blev hon snabbt Kajsa-Stina med sina medmänniskor. Med tiden gifte hon sig med en färjeman som rodde över personer mellan Fårösund och Fårö. När hennes make dog 1873 tog Kajsa-Stina över hans jobb. Så om du tittar på min rubrik (som är konstnärens namn på skulpturen) ska det självklart vara ett J och inte ett G med tanke på hennes arbetssyssla.

Kajsa-Stina ska ha rott och seglat över folk nästan ända fram till sin död 1900.

Inte svårt att förstå att Kajsa-Stina var en beundrad och aktad kvinna för sin unika bedrift. Kan du se framför dig hur hon ror över sundet i ett riktigt busväder? Undra om det fanns män som var både impade men mest avundsjuka? Själv tror jag att hon lätt vunnit ”bryta arm” mot de flesta. Hur betraktade kvinnorna henne? Jag tror få av dem skulle vilja ha hennes jobb. Möjligtvis en solig vindstilla julidag. Kajsa-Stina har inte lämnat spår efter sig. Snarare breddat en stor farled i sundet mellan Fårösund och Broa på Fårö.
Hon fick aldrig uppleva när den första motordrivna färjan kom tio år efter hennes död. Sedan 1937 har färjetrafiken varit statlig och avgiftsfri. En av de moderna färjorna har namnet KAJSA-STINA.
Kvinnan var verkligen en legendarisk färjekvinna. ❤

I stigluckan vid Bunge kyrka finns detta enkla, över hundra år, träkors över legenden Kajsa-Stina.

Det här huset cyklade vi förbi under våra 88 minuter på två hjul. Det ligger bredvid vattnet och bara en liten bit från färjorna. 2014 beslutade Länsstyrelsen att huset skulle bli ett byggnadsminne på Gotland. Namnet på huset är ”Kajsa-Stinas färjemansboställe”. Huset var en offentlig miljö som alla resande mellan Fårö och Gotland kom i kontakt med. Färjemansbostället är Gotlands enda bevarade äldre färjelägesmiljö och därmed ett unikt tidsdokument från en svunnen tid.

En morgongåva av rang

Vad göra om man vill imponera på sin svärfar? Jakob Dubbe växte upp under fattiga och enkla förhållanden. Tidigt visade det sig att Jakob hade näsa för goda affärer och i slutet av 1790-talet var han en av Gotlands rikaste män. Problemet var att han blev stormkär i Anna som var dotter till tullchefen Torsman i Visby. Annas pappa var inte imponerad av uppstickaren Jakob. Såg honom kanske som en dagslända. Ville absolut inte gifta bort Anna med Jakob.

Jakob var van att få som han ville. 1798 byggdes Gotlands första sommarhus, som en morgongåva till Anna. Hennes pappa blev troligen impad och veknade. Därmed fick Jakob sin Anna.

Barockhuset som i folkmun kallas för Annas Nöje är byggt i sten och är två och en halv våning högt. Det märkliga som säkert skulle imponera på människorna som bodde i Katthammarsvik var att huset är dubbelt så brett som långt.

I sovrummet finns vad som tros vara den första garderoben på Gotland. Även balkongen kan vara den första i sitt slag på ön. Köket gick i Carl Larsson anda. Det rymliga skafferiet i Annas nöje var supermodernt på den tiden.

Här har jag och Solveig förflyttat oss ut till bryggan i Katthammarsvik.

Orten blev strax före sekelskiftet en mycket eftertraktad semesterort på öjn. Välbeställda personer uppförde en rad sommarvillor i schweizerstil. Många av dem hade stora imponerande glasverandor. Extra fint skulle det vara i tävlingen av klass.

Så här såg naturen ut när vi var här på bryggan lördagen den 19 mars. Då när vi njöt av en uns av en kommande vår. Solen värmde våra vinterbleka kinder. ”Bosse & Solveigs nöje” kändes helt gratis.

Lilla Strandboden och kvinnan i trappan

Vi är kvar i Danbo naturreservat och jag fortsätter på temat Greve Eric von Rosen. Egentligen bodde familjen flott på Rockelstad Slott i Sörmland. (Googla och njut av deras hemsidas smörgåsbord) En snöig februaridag 1920 var greven i Stockholm och ville hem till slottet. Trist nog hade SJ ställt in alla turer. Eric som var känd i flygkretsar efter sin våghalsiga flygning mellan Umeå och Vaasa under Finska frihetskriget hade skaffat sig kontakter i branschen. Men han kammade noll hos Svensk Lufttrafik. Ingen svensk pilot vågade åta sig uppdraget. Däremot fanns det en nyanställd tysk f.d. stridspilot som inte bangade ur. Namnet var Hermann Göring. Ringer det någon klocka hos dig?

Flygfärden genom snöstormen gick lågt och Göring orienterade sig efter järnvägens spår. Säkert skakigt landade han på isen utanför slottet. De genomfrusna männen värmde sig sedan vid brasan i hallen. Det var då det knarrade till i trappan och grevinnan Mary von Rosens lillasyster Carin von Kantzow (en av Stockholms skönheter på 1910-talet) gjorde entré.
Det blev kärlek vid första ögonkastet. (Trots att Carin var gift och hade ett barn). Hon och Göring flyttade till München och gifte sig. Båda blev efter en tid utmärkta brickor när en liten Adolf systematisk började bygga sitt ”livsverk”. 😦 Carin fick aldrig vara med om det värsta. Hon dog i hjärtsvikt redan 1931.

Hermann Göring ska ha varit i denna stuga. Den enda byggnad som finns kvar från ”tältåren”.
Naturvårdsverket köpte in området av släkten von Rosen och har renoverat och gjort Strandstugan tillgänglig för oss alla. Hoppas ALLA besökare är tacksamma för det och uppför sig som ”normala” medmänniskor.

Intressant stuga att besöka av många skäl.

Det är något visst med gamla svartvita foton. Känns på gränsen till högtidligt att studera dem.

Fin gest och vacker hyllning till trakten av änkan och släkten von Rosen. Kul att komma i kontakt med en del äldre ord. Ser äro som ett exempel.

Dags att lämna det svartvita och istället öppna upp för naturens naturliga färger.

En sista gång blickade vi bakåt innan vi fortsatte vår underbara vandring längs kusten mot Sjaustru fiskeläge.

Fotnot:
Imorgon tror jag det blir fjärilar. På fredag klockan 9:00 är det tävlingsdags och stor final bland månadsbilderna från vackra Almedalen. Samma dag firar Anita och Annette sina namnsdagar. Kommer Anita L att försvara sin förstaplats? Vilka tre kommer på pallen och får var sin Skrap-Kryss? Tävlingen stängs klockan 21:00. Välkomna då!
Kram Bosse von Lidén för en dag.

Fardume slott

Någon gång under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal byggdes de stenhus som kallas för Fardume slott. Mot vägen ligger bostadshuset med ett välbevarat förrådsrum i bottenvåningen. På våningen ovanför fanns tidigare en vardagsstuga med eldstad. Högst upp var loftet där ex. säd förvarades.

I folkmun kallas ruinen för ”Sören Norrbys källare”. Sören var en mytomspunnen dansk länsherre som styrde Gotland mellan 1517-1525. På hans visitkort kunde stått både kapare och sjörövare.

Om jag öppnar dörren till min egen fantasi. ”Det hade varit spännande att titta in som objuden gäst någon gång under de åtta åren som Sören var upptagen med annat på annan plats”.

Vi klev uppför trappan för att få en ny dos historia serverad framför ögonen.

För här uppe finns resterna av en kvadratisk kastal, ett medeltida försvarstorn, som kallas Mynttornet. Under senare tid användes det som magasin. Troligtvis har tornet varit fler våningar högre.
Husen och marken omkring ägs av Gotlands Fornvänner.

Till höger kan du skymta en del av Fardume träsk. Många fågelarter stortrivs i träsket med en kalkrik jord som fälls ut i vattnet. Det är inte ovanligt att tranor kommer hit och övernattar. Vattenväxter som vass och ag trivs också här.
Numera är träsket/sjön fridlyst.

Idén kom från Vadstena

Här låg tidigare ett gammalt parhus. Den sista familjen som bodde i det äldre huset hette Johansson och hade tre barn. Storebror var Edvin (1900-1985). Han syster som var mellanbarn hette Martha (1903-1995). Den yngsta brodern var Erik (1911-1975).
När Edvin var på en studieresa, 1928, i Östergötland såg han ett gästgiveri/pensionat i Vadstena som han inte kunde släppa tankarna på när han kom hem.

Edvin kontaktade en duktig byggmästare och med hjälp av den tidens moderna material och planlösningar började bygget 1936. Det var rena lyxen då med inbyggd elektricitet och centralvärme. Ett stort djupt badkar måste ha betraktats som dåtidens SPA-anläggning. Fast de ogifta syskonen hade gott ställt ansåg trion att de inte hade något behov av WC. Det dög gott med dasset på gården och en potta under sängen. Undra om alla röstade nej eller om nej vann med 2-1? Eller räckte det med storebrors röst?

Under högsäsong finns möjlighet, att gå på visning i boningshuset, två gånger om dagen, klockan 13 och 15. Detta ingår i entrén. Missa inte denna möjlighet! Vi måste ge högsta betyg till guiden. Hon hade de rätta kvalitéerna för sin uppgift. På fotot som hon visar upp ser du Edvin till vänster. Märtha i mitten och Erik till höger. Båda bröderna gick lantmannaskola och drev jordbruket på ett mönstergillt sätt. Jag läser att Edwin var mycket intresserad av skogsvård och planterade exotiska barrväxter som fortfarande står kvar bakom dammen och i skogen västerut. Eriks huvudintresse var jakt. Märtha var skicklig på handarbete.

Efter introduktionen, i hallen, var gruppen förväntansfulla inför vad som väntade. Tänk att Solveig lyckades ta alla kort utan att få andra lyssnare med på bild.

I hela huset syns tydliga ”spår” av Märthas färdigheter; kuddar och vävda mattor m.m.

Det är tur att det enbart är guidade visningar som gäller i bostadshuset. Ingen gick här heller med skor utan i strumplästen eller med ”plasttossor” på skorna. Egentligen var det bara jag som hade det sistnämnda. De andra i gruppen gick utan skor. Smart val av mig. För det var både kallt och hårt på källargolvet. 😉

På tal om smart. Byggmästaren var tydligen riktig fiffig. I flera rum fanns det finurliga detaljer. Här visar vår guide ett infällt bakbord i väggen.

Höjden på arbetsnivån, till vänster, är lägre än vi moderna människor är vana vid. När järnspisen byttes ut till en elektrisk spis blev nivån högre.

I källaren står Märthas vävstol.

I källaren togs hål upp, i hörnet, mellan rummen. Ganska smart. Det innebar att de kunde snåla med strömmen. En lampa kunde lysa upp flera utrymmen samtidigt.

I källaren står en vacker, återanvänd, dörr från det gamla huset. I nutid skulle den kanske fått en ännu mer framträdande plats.

Trots rejält med utrymme och rum fortsatte bröderna att bo i samma rum genom åren. Det fanns tydliga spår av att storebror var kedjerökare. För mig själv gled tankarna över till termen passiv rökare.

I brödernas rum fanns ännu en fiffig konstruktion, som du kan följa upp genom att studera bild åtta, till höger om guiden i köket.
När Märtha var klar med maten tryckte hon på en knapp i köket som satte igång ringklockan i brödernas rum. Det sägs att syskonen hade ett internt ringsystem med antal tryck för vad som meddelades – ett tryck för mat o.s.v.

Besöket i Märthas rum gjorde mig mest berörd. Vilken stilig kvinna hon var i sin ungdom. Under andra världskriget tog syskonen på Norrbys hand om två finska pojkar. Guiden pratade en stund om det. Vi fick även själva läsa ett brev från en av pojkarnas mamma.
Det verkade som dessa pojkar hade tur under sin vistelse i Sverige. Tyvärr gällde det inte alla finska krigsbarn som kom till Sverige.
När Märtha dog 1995, som sist i syskonskaran, testamenterade hon gården med alla sina inventarier till Föreningen Gotlands Fornvänner. Därmed har kommande generationer möjlighet att få denna intressanta inblick i hur livet kunde se ut i ett gotländskt hem där ”tiden stått stilla”.

Slottet på Hulehällar

Vi stannade till på en väg mellan Hamra och Vamlingbo. Målet var att vandra ut på heden några hundra meter för att se det som i folkmun kallades ”Slottet på Hulehällar”.

Smeknamnet gjorde sig säkert mer passande förr. För egentligen var namnet Fridarve och det stora huset tillhörde gården Fredarve.

En del storbönder, som kallades för farmän, blev under Gotlands storhetstid mycket rika. Orsaken var att de även bedrev handel i Östersjön. Troligtvis var handelsmannen på Fredarve en av dem.

Det rörde sig om väldigt skickliga hantverkare som byggde den stora mängden medeltida kyrkor på Gotland. De ägnade sig även åt att bygga stenhus på gårdarna runt öjn.
Den rike bonden lät uppföra ett boningshus på troligtvis fyra våningar. I bottenvåningen fanns två välvda rum med inbördes förbindelse. En eldstad fanns i det större rummet. En trappa leder upp till den raserade övervåningen, som hade samma planlösning. Husets planlösning ska visst vara unik på Gotland.

På gårdsplanen finns en medeltida brunn kvar. Vid mitten av 1600-talet lämnades gården öde. Nu återstår bara bottenvåningen. Ruinen ägs av Gotlands fornvänner.
Under 1936 genomfördes en restaurering och nu tycks något liknande vara på gång. Därför höll vi oss lite utanför och var lite mer sparsamma med fotograferandet än annars. 😉

Skolhuset i Fröjel

Nedanför den fina kyrkan i Fröjel finns denna gamla folkskola kvar. Numera ägs den av Fröjel hembygdsförening och går under namnet Skolgården.

Den nybyggda skolan stod klar 1914, samma år som första världskriget bröt ut. I skolan bedrevs det undervisning fram till vårterminen 1963. Därefter fick eleverna ta sig till Klintehamn eller Eksta.

Kuriosa:
* Fröjel utsågs till årets socken 2018
* Några km söder om denna plats landade 1894 Andrée med en luftballong. Då hade han ingen aning om var han befann sig. Dimman hade tillkommit redan en bit upp i luften över Göteborg.
* Om några timmar har vi planerat att fika i en gammal skola. Trots att Solveig har påsklov. 😉