Letade likheter och olikheter

När vi i somras cyklade våra 88-minuter i Slite stannade vi till vid detta äldre pampiga hus.

När jag började amatörforska sökte jag efter likheter och olikheter. Det ena föder lätt det andra. Vissa saker var givna. Att de hade samma föräldrar och födelsedag. Min banala fråga om vem som är storebror saknar svar. Likaså hur länge de bodde kvar i sitt barndomshem i Slite. Båda bröderna började studera i Uppsala. Johan avlagde examina 1816, efter fem års studier. Olof avlade 1810 studentexamen vid Uppsala universitet.
Johan var två år snabbare med att gifta sig. 1821 gifte han sig med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. Olof valde en annan kusin, Laura Adolfina Sturtzenbecker. Jag skrev valde. Gissar på att männen bestämde på den tiden. Kusinerna var antagligen systrar. Eller vad tror du?
Johan blev pappa till två barn. En son 1828 och en dotter året efteråt. Olof och Laura förblev barnlösa.

Vilka framgångsrika karriärer bröderna hade.

Johan var ämbetsman och politiker. När det gäller det sistnämnda började han sin karriär i 1844-45 års riksdag. Toppen nådde han 1847 när han efterträdde sin bror som statsråd och chef för Civildepartementet. Johan ligger bakom brännvinslagstiftningen 1855 och påbörjandet av Statens Järnvägar. När han på egen begäran entledigades utnämndes han till generaltulldirektör. Året efter blev han adlad.

Olof var alltså förste chef på nyinrättade Civildepartementet. När han tackade ja, tack vare sin bror, till att bli civilminister startade han många nya reformer. För att nämna några saker. Olof inrättade flera navigationsskolor och lantbruksskolor runt om i landet. Han grundade det första Lantbruksinstitutet i Ultuna. (Där var vi och såg när vår äldsta dotter tog sin examen för några år sedan) Otroligt många saker hann Olof med i sin långa yrkeskarriär. Han tycks aldrig blivit avskedad. Jag blev berörd av hans insats att stadga att en syster kunde ärva lika med en broder. ❤
Mellan åren 1847 och 1864 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han fick en tuff början, men lyckades lugna den oroliga politiska stämningen som rådde i Göteborg 1848. För sitt skickliga sätt ville regeringen göra honom till överståthållare i Stockholm. Men Olof ville inte då lämna västkuststaden. 1866 återvände han dock till storstaden och valdes till riksdagsledamot av Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets.
Olof blev också adlad. Detta skedde 1842 av kung Karl XIV Johan. Detta förde med sig att han två år senare även inom riksdagen kunde verka för sina friare åsikter på näringslivets område. I riddarhusdebatterna hörde han inte till de talträngda, men hans ord vägde många gånger tungt.
Vad många titlar han skulle kunnat haft på sitt visitkort. En av dem var Entomolog. (Vetenskapen om insekter) Han ansågs av bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare. Olof tog initiativet till grundandet av Göteborgs museum.

Båda bröderna är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Men Olof blev tjugo år äldre. Han dog 88 år gammal, 1884. Till och med när han passerat åttioårsåldern kunde man se honom göra exkursioner bland insekterna i Drottningholms omgivningar, där han hade sin sommarvilla.
Hatten av för dessa tvillingbröder från Slite. Själv har jag inte ens fött våra två barn. Men jag är megastolt över mina tre tjejer. En av dem är min älskade fru sedan snart 31 år. ❤

Huset i ringmuren är till salu

Huset är ett artonhundratalshus, men två av de bärande väggarna tillhörde Visborgs slott från 1400-talet.
Vi nådde platsen igår under vår tidiga söndagspromenad. Adressen är Södra slottsgränd 2.

Det handlar om tre plan och en boarea på 55 kvadratmeter. Biarea är på 24 kvm. Tänk att gå ner i källaren och titta på de öppna innerväggarna mot det gamla slottets murar. Snacka om historia i väggarna. ❤

Finns det ingen hållhake? Självklart. Jag måste vänta på att utgångspriset hamnar i den bruna ”soptunnan”. 5,9 miljoner är för oss en aning i mesta laget. 😉

Ett hus fullt av toner

Det här välbevarade stenhuset på Norra Gotland är byggt under första delen av 1700-talet.

I många år var Groddagården ett Gästgiveri där bonden stod för logi, fixade mat och skjuts.

En musikalisk man med namnet Lars Olofsson bytte till sig gården 1781. Både Lars och hans söner var skickliga spelemän. Det dröjde inte länge innan Groddagården blev ett slags centrum för spelmän på norra Gotland.

Lars son Olof, som gick under smeknamnet Grodd-Olle, var en fena på att hantera fiol och lira. Hans son fick senare ärva Olofs vevlira. Denna klenod, ”Groddaliran” finns att skåda på Länsmuseet i Visby.

Tack vare hembygdsföreningen i Fleringe har gården blivit restaurerad och används för olika program. På sommaren har de öppet för allmänheten.

På övervåningen (inte taket) 🙂 ska finnas en vacker sal med schablonmålade väggar. Från fönstret har man en underbar utsikt över landskapet och Fleringe kyrka.

Vi skulle gärna vilja komma in någon sommardag och se allt på plats. Det är fantastiskt att de lyckats bevara både det vackra huset, personhistorian och en speciell geografisk musikhistoria på Gotland, som blivit en slags stafettpinne genom alla generationer. Där Lars Olofsson ”lirade” första stafettsträckan.

Kattlunds

Sveriges bäst bevarade bondgård och en av Nordens bäst bevarade ligger på Sudret. Förr var här små åkrar, ängen och betesmarker på den platta ytan. Delar av Ladugårdslängan, som är byggd i olika etapper, är från 1200-talet.

Kattlunds museigård ligger i Grötlingbo socken. I hela tre väderstreck är det härifrån nära till havet.

Jag hade kvällen innan fått min första dos, så vi var inte där för att gå på museum. Istället tänkte vi ta med oss den köpta lunchen. Eftersom vi var dagens första besökare passade vi på att…

… gå in i butiken och köpa med några saker hem.

Det har bott människor här från slutet av 1200-talet och fram till 1912. Troligtvis inte samma personer. 😉 1294 drev Johannes Catlond handel med England. Domaren i Eke ting, Botulf Kattlund, ägde gården i början av 1400-talet. Fram till 1600-talet gick både domarämbetet och bostaden i arv genom flera generationer.

Under nästa århundrade delades gården upp i flera delar. I slutet av 1700-talet bodde sex familjer i fastigheterna på Kattlunds.

Den sista som ägde och bodde här var Jacob Rosendahl. 1912 sålde han gården till en amanuens vid Nordiska museet. Strax därefter förvärvades den av föreningen Gotlands fornvänner. Föreningen är fortfarande ägare 2021 och har sommaröppet för besökare. Har du vägarna förbi så passa på…

En orörlig grabb följde varje steg som jag tog. Första stunden trodde jag han var levande. Sedan tänkte jag både om och till. 😉 Insåg att han var mer fokuserad på blommor än på en gubbe som sprang omkring och…

Mums för den goda kycklingfilén och det andra som följde med oss till en närliggande plats på öjn.

Enda huset på Adelsgatan som…

… är ett ”rent” bostadshus är nummer 46.

Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.

Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂

Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938.
En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991.
1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.

Inga trevliga gäster

I mitten av 1200-talet byggdes två packhus med gavlarna mot gatan. I slutet av 1300-talet byggdes de ihop till detta vackra hus. Nu är det en av få stadsgårdar i Visby, med ett flertal ekonomibyggnader i behåll.

Här ser du vapenplattan ingjuten i fasaden, till den holländska släkten van dem Berghe som bodde i huset under 1400-talet. Därför kallas huset ”Van dem Bergheska huset” av flera personer. För andra går det under namnet ”Engeströmska huset”.

För mig är det mest huset där Jacob Johan Anckaström bodde en tid sommaren 1790. Han hade rest till Gotland med sin fru och en skummis vid namn Barthold Runeberg. Redan på båten hade männen pratat nedsättande om kungen och hans krigspolitik. Det fortsatte smutskastandet i ovan hus och ännu mer i Strandridaregården i Kyllaj. Tillbaka i Stockholm fick de på hösten en domstolskallelse. Orsaken var att de var anklagade för högmålsbrott. Eftersom de inte dök upp i Visby inom fyra veckor blev de fängslade och hitförda till ön. Duon klarade sig både från brottet och att Anckarström skulle varit rysk spion.

Fotnot för den intresserade:
Jag hade glömt att de var flera män som låg bakom mordet och de misslyckade mordförsöken på Gustav III. Det är mest det berömda skottet i ryggen på maskeradbalen på Operan som fastnat i minnet. När jag under några timmar försjönk mig bakåt i tiden fick jag lära mig mycket. Den franska frasen ”Bon soir bon masque. (God afton vackra mask) var signalen till Anckarström att skjuta. Samtidigt ropade han ”Elden är lös” för att skapa förvirring i salongen.
Intressant att Anckarströms hustru och barn senare flyttade till Gotland. Hon gifte sig med Rundberg, som hon redan vänsterprasslat med. Paret skiljde sig efter en kort tid. Hon och barnen bytte efternamn till Löwenström. För Rundberg gick det rejält utför. Han var fattig och föraktad. Hans liv fick ett abrupt slut när han under ”kyrktjuvnad” blev skjuten av sin egen bror, Mårten, som var pastor i Alskogs kyrka. Jag tror inte jag vågar åka till den kyrkan. Vi har än så länge valt andra när vi åkt förbi byggnaden. Läste för något år sedan att en kvinna som befann sig i kyrkan ensam på dagen inte kom ut. Hon fick ringa på hjälp. Solveig får gå in ensam och fotografera – jag håller mig på avstånd från den vidöppna dörren. Dock utan mask för ansiktet. 😉

Rostlådan kvar på tio-i-topp-listan

2013 vann Clarion Hotells rostlåda första pris som Sveriges fulaste NYA byggnad. I slutet på förra året kom föreningen Arkitekturupprorets, med nära 50 000 medlemmar, slutresultat för röstningen av Sveriges fulaste byggnad. Vann överlägset gjorde Arkitekturskolan i Stockholm. Rostlådan i Visby kom nia.

Du som följde gotlanduppochner i januari-februari 2020 minns säkert våra rätt många inlägg från medeltida paradgatan Strandgatan. En underbar gata med ”ton” av historia och vackra byggnader. Dit hör inte detta inslag. 😦 Ganska märkligt att det fick genomföras, med tanke på ögonen och kraven från hela världen, för en Världsarvstad som Visby är innanför ringmuren.

Igår fastnade jag flera timmar i listor och bilder på fula byggnader och väldigt fina byggnader i Sverige, på samma plats tidigare. Det är skrämmande. Alla känner vi säkert till eller minns liknande historier i den/de städer som vi bott i. Jag såg ex. att plåtkyrkan i min hemstad kom på plats 19. Jag hann bli döpt i den tidigare fina kyrkan. Minns jag såklart väldigt mycket av. 😉 Jag har i alla fall hört talas om att jag underhöll och tog över tillställningen. Prästen trodde att jag skulle bli en stor känd sångare när jag blev stor.
En välkänd konstnär i Sverige, som vill vara anonym, har gjort en fantastisk illustration på hur det skulle kunnat se ut på Rostlådans plats. En läcker ”tavla” som både förhöjt och samtidigt fått byggnaden att smälta in tjusigt i medeltidsmiljön, innanför muren i Visby.

Fotnot:
Imorgon blir det ett hus med ett helt annat tema. Vinken får bli: ”Ökänd person lär ha bott där.”

Ett av de äldsta på Klinten

Det gick snabbt att glida vidare, från Visbys minsta hus till ett av de äldsta husen på Klinten. Adressen är Norra Murgatan 39. Precis innanför landmuren.

Det gamla huset från 1600-talet är ett bulhus eller skiftesverkhus. Troligen är det flyttat hit från sin ursprungliga plats.

I huset bodde i början av 1900-talet en dövstum skomakare från socknen Källunge. Hans namn var Gottberg.

På tal om tak. Inomhus påträffades ett målat tak vid en restaurering 1971, som nu finns i Gotlands Museums samling.

Fotnot:
Imorgon ska gotlanduppochner göra något oväntat för många vana bloggbesökare.
Ledtråd: Både i rampljuset och i skuggan. Veckotemat är fortfarande hus. 😉

Visbys minsta hus

Sedan 1995 är fastigheten på 14 kvadratmeter ett byggnadsminne. Den lilla enkelstugan byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Platsen är Klinten i Visby innerstad. Då var det fattigkvarter, egentligen ända fram till 1950-talet. Nu är det väldigt fint att bo däruppe.

Som du ser ligger det väldigt nära ringmuren. Ingen risk att råka ut för en landstorm. Tomten är på 66 kvadratmeter. Det finns ett rum och pentry och en liten toalett.

Under 1800-talet bodde båtsmän i huset. En båtsman var den som hade ansvarsposition ombord på handelsskepp. 1947 skänktes huset till Gotlands fornvänner. Under åren 1947-62 stod det obebott. Sedan restaurerades det 1962 och blev en fritidsbostad för familjen Lundin. 2009 köptes huset av en kvinna från Uppsala för slutpriset 1 450 000 kr.
Hon berättade för en mäklare att hon inte riktigt hann med huset. Därför kom en ”ny skylt” upp i slutet av 2013 . Då med priset 1,7 miljoner, som ger ungefär 126 000 kr per kvadratmeter. Slutpriset var hemligt, men ska enligt ryktet ha landat på runt två miljoner kronor. Renoveringar kan dock inte ske hemligt. Den övervakas som alla andra byggnadsminnen av en antikvarie. Allt ska göras på rätt sätt. Själv förstår jag att det kan vara lite dumt att ”putta iväg” ringmuren några meter. Men sant är att fornvännerna, i mitten av 1960-talet, inredde ett redskapsskjul i ett av ringmursvalven. Takhöjden är där ungefär 2 meter. Om jag böjer på nacken borde jag känna mig trygg 😉
Om du har vägarna förbi Norra Murgatan 38 så kan du ta dig en egen titt. Till nästa hus och morgondagens blogginlägg, behövde jag inte ta många steg.

Tjuvarnas klocka

Vid Ganns ödekyrka finns även en klockstapel och klocka, som tidigare var uppställd intill det lilla kapellet vid kriminalvårdsanstalten i Lärbro.

Stapeln byggdes av anställda och interner. Sedan frågade biskopinnan Yvonne Anderberg någon på Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, om de kunde tänka sig att skänka en klocka.
De fick sin gåva och invigning skedde 30 maj 1964.

32 år senare lades anstalten ner. Stapeln och klockan donerades till Lärbro församling, som tyckte att en flytt av klockstapel och klocka till Ganns kyrkoanläggning skulle vara en god idé.

Idé blev till verklighet. 26 april 1997 skedde en ny invigning på en ny plats. Kanske var någon av byggarna från 1963 på plats. I min önskedröm var det en intern som bytt livsspår och livnärde sig som urmakare och guldsmed. Vid sin sida hade han en vänlig och söt fru från Hemse och tre välartade barn. ”Pappa! Varför kallas den för tjuvarnas klocka?”