En morgongåva av rang

Vad göra om man vill imponera på sin svärfar? Jakob Dubbe växte upp under fattiga och enkla förhållanden. Tidigt visade det sig att Jakob hade näsa för goda affärer och i slutet av 1790-talet var han en av Gotlands rikaste män. Problemet var att han blev stormkär i Anna som var dotter till tullchefen Torsman i Visby. Annas pappa var inte imponerad av uppstickaren Jakob. Såg honom kanske som en dagslända. Ville absolut inte gifta bort Anna med Jakob.

Jakob var van att få som han ville. 1798 byggdes Gotlands första sommarhus, som en morgongåva till Anna. Hennes pappa blev troligen impad och veknade. Därmed fick Jakob sin Anna.

Barockhuset som i folkmun kallas för Annas Nöje är byggt i sten och är två och en halv våning högt. Det märkliga som säkert skulle imponera på människorna som bodde i Katthammarsvik var att huset är dubbelt så brett som långt.

I sovrummet finns vad som tros vara den första garderoben på Gotland. Även balkongen kan vara den första i sitt slag på ön. Köket gick i Carl Larsson anda. Det rymliga skafferiet i Annas nöje var supermodernt på den tiden.

Här har jag och Solveig förflyttat oss ut till bryggan i Katthammarsvik.

Orten blev strax före sekelskiftet en mycket eftertraktad semesterort på öjn. Välbeställda personer uppförde en rad sommarvillor i schweizerstil. Många av dem hade stora imponerande glasverandor. Extra fint skulle det vara i tävlingen av klass.

Så här såg naturen ut när vi var här på bryggan lördagen den 19 mars. Då när vi njöt av en uns av en kommande vår. Solen värmde våra vinterbleka kinder. ”Bosse & Solveigs nöje” kändes helt gratis.

Lilla Strandboden och kvinnan i trappan

Vi är kvar i Danbo naturreservat och jag fortsätter på temat Greve Eric von Rosen. Egentligen bodde familjen flott på Rockelstad Slott i Sörmland. (Googla och njut av deras hemsidas smörgåsbord) En snöig februaridag 1920 var greven i Stockholm och ville hem till slottet. Trist nog hade SJ ställt in alla turer. Eric som var känd i flygkretsar efter sin våghalsiga flygning mellan Umeå och Vaasa under Finska frihetskriget hade skaffat sig kontakter i branschen. Men han kammade noll hos Svensk Lufttrafik. Ingen svensk pilot vågade åta sig uppdraget. Däremot fanns det en nyanställd tysk f.d. stridspilot som inte bangade ur. Namnet var Hermann Göring. Ringer det någon klocka hos dig?

Flygfärden genom snöstormen gick lågt och Göring orienterade sig efter järnvägens spår. Säkert skakigt landade han på isen utanför slottet. De genomfrusna männen värmde sig sedan vid brasan i hallen. Det var då det knarrade till i trappan och grevinnan Mary von Rosens lillasyster Carin von Kantzow (en av Stockholms skönheter på 1910-talet) gjorde entré.
Det blev kärlek vid första ögonkastet. (Trots att Carin var gift och hade ett barn). Hon och Göring flyttade till München och gifte sig. Båda blev efter en tid utmärkta brickor när en liten Adolf systematisk började bygga sitt ”livsverk”. 😦 Carin fick aldrig vara med om det värsta. Hon dog i hjärtsvikt redan 1931.

Hermann Göring ska ha varit i denna stuga. Den enda byggnad som finns kvar från ”tältåren”.
Naturvårdsverket köpte in området av släkten von Rosen och har renoverat och gjort Strandstugan tillgänglig för oss alla. Hoppas ALLA besökare är tacksamma för det och uppför sig som ”normala” medmänniskor.

Intressant stuga att besöka av många skäl.

Det är något visst med gamla svartvita foton. Känns på gränsen till högtidligt att studera dem.

Fin gest och vacker hyllning till trakten av änkan och släkten von Rosen. Kul att komma i kontakt med en del äldre ord. Ser äro som ett exempel.

Dags att lämna det svartvita och istället öppna upp för naturens naturliga färger.

En sista gång blickade vi bakåt innan vi fortsatte vår underbara vandring längs kusten mot Sjaustru fiskeläge.

Fotnot:
Imorgon tror jag det blir fjärilar. På fredag klockan 9:00 är det tävlingsdags och stor final bland månadsbilderna från vackra Almedalen. Samma dag firar Anita och Annette sina namnsdagar. Kommer Anita L att försvara sin förstaplats? Vilka tre kommer på pallen och får var sin Skrap-Kryss? Tävlingen stängs klockan 21:00. Välkomna då!
Kram Bosse von Lidén för en dag.

Fardume slott

Någon gång under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal byggdes de stenhus som kallas för Fardume slott. Mot vägen ligger bostadshuset med ett välbevarat förrådsrum i bottenvåningen. På våningen ovanför fanns tidigare en vardagsstuga med eldstad. Högst upp var loftet där ex. säd förvarades.

I folkmun kallas ruinen för ”Sören Norrbys källare”. Sören var en mytomspunnen dansk länsherre som styrde Gotland mellan 1517-1525. På hans visitkort kunde stått både kapare och sjörövare.

Om jag öppnar dörren till min egen fantasi. ”Det hade varit spännande att titta in som objuden gäst någon gång under de åtta åren som Sören var upptagen med annat på annan plats”.

Vi klev uppför trappan för att få en ny dos historia serverad framför ögonen.

För här uppe finns resterna av en kvadratisk kastal, ett medeltida försvarstorn, som kallas Mynttornet. Under senare tid användes det som magasin. Troligtvis har tornet varit fler våningar högre.
Husen och marken omkring ägs av Gotlands Fornvänner.

Till höger kan du skymta en del av Fardume träsk. Många fågelarter stortrivs i träsket med en kalkrik jord som fälls ut i vattnet. Det är inte ovanligt att tranor kommer hit och övernattar. Vattenväxter som vass och ag trivs också här.
Numera är träsket/sjön fridlyst.

Idén kom från Vadstena

Här låg tidigare ett gammalt parhus. Den sista familjen som bodde i det äldre huset hette Johansson och hade tre barn. Storebror var Edvin (1900-1985). Han syster som var mellanbarn hette Martha (1903-1995). Den yngsta brodern var Erik (1911-1975).
När Edvin var på en studieresa, 1928, i Östergötland såg han ett gästgiveri/pensionat i Vadstena som han inte kunde släppa tankarna på när han kom hem.

Edvin kontaktade en duktig byggmästare och med hjälp av den tidens moderna material och planlösningar började bygget 1936. Det var rena lyxen då med inbyggd elektricitet och centralvärme. Ett stort djupt badkar måste ha betraktats som dåtidens SPA-anläggning. Fast de ogifta syskonen hade gott ställt ansåg trion att de inte hade något behov av WC. Det dög gott med dasset på gården och en potta under sängen. Undra om alla röstade nej eller om nej vann med 2-1? Eller räckte det med storebrors röst?

Under högsäsong finns möjlighet, att gå på visning i boningshuset, två gånger om dagen, klockan 13 och 15. Detta ingår i entrén. Missa inte denna möjlighet! Vi måste ge högsta betyg till guiden. Hon hade de rätta kvalitéerna för sin uppgift. På fotot som hon visar upp ser du Edvin till vänster. Märtha i mitten och Erik till höger. Båda bröderna gick lantmannaskola och drev jordbruket på ett mönstergillt sätt. Jag läser att Edwin var mycket intresserad av skogsvård och planterade exotiska barrväxter som fortfarande står kvar bakom dammen och i skogen västerut. Eriks huvudintresse var jakt. Märtha var skicklig på handarbete.

Efter introduktionen, i hallen, var gruppen förväntansfulla inför vad som väntade. Tänk att Solveig lyckades ta alla kort utan att få andra lyssnare med på bild.

I hela huset syns tydliga ”spår” av Märthas färdigheter; kuddar och vävda mattor m.m.

Det är tur att det enbart är guidade visningar som gäller i bostadshuset. Ingen gick här heller med skor utan i strumplästen eller med ”plasttossor” på skorna. Egentligen var det bara jag som hade det sistnämnda. De andra i gruppen gick utan skor. Smart val av mig. För det var både kallt och hårt på källargolvet. 😉

På tal om smart. Byggmästaren var tydligen riktig fiffig. I flera rum fanns det finurliga detaljer. Här visar vår guide ett infällt bakbord i väggen.

Höjden på arbetsnivån, till vänster, är lägre än vi moderna människor är vana vid. När järnspisen byttes ut till en elektrisk spis blev nivån högre.

I källaren står Märthas vävstol.

I källaren togs hål upp, i hörnet, mellan rummen. Ganska smart. Det innebar att de kunde snåla med strömmen. En lampa kunde lysa upp flera utrymmen samtidigt.

I källaren står en vacker, återanvänd, dörr från det gamla huset. I nutid skulle den kanske fått en ännu mer framträdande plats.

Trots rejält med utrymme och rum fortsatte bröderna att bo i samma rum genom åren. Det fanns tydliga spår av att storebror var kedjerökare. För mig själv gled tankarna över till termen passiv rökare.

I brödernas rum fanns ännu en fiffig konstruktion, som du kan följa upp genom att studera bild åtta, till höger om guiden i köket.
När Märtha var klar med maten tryckte hon på en knapp i köket som satte igång ringklockan i brödernas rum. Det sägs att syskonen hade ett internt ringsystem med antal tryck för vad som meddelades – ett tryck för mat o.s.v.

Besöket i Märthas rum gjorde mig mest berörd. Vilken stilig kvinna hon var i sin ungdom. Under andra världskriget tog syskonen på Norrbys hand om två finska pojkar. Guiden pratade en stund om det. Vi fick även själva läsa ett brev från en av pojkarnas mamma.
Det verkade som dessa pojkar hade tur under sin vistelse i Sverige. Tyvärr gällde det inte alla finska krigsbarn som kom till Sverige.
När Märtha dog 1995, som sist i syskonskaran, testamenterade hon gården med alla sina inventarier till Föreningen Gotlands Fornvänner. Därmed har kommande generationer möjlighet att få denna intressanta inblick i hur livet kunde se ut i ett gotländskt hem där ”tiden stått stilla”.

Slottet på Hulehällar

Vi stannade till på en väg mellan Hamra och Vamlingbo. Målet var att vandra ut på heden några hundra meter för att se det som i folkmun kallades ”Slottet på Hulehällar”.

Smeknamnet gjorde sig säkert mer passande förr. För egentligen var namnet Fridarve och det stora huset tillhörde gården Fredarve.

En del storbönder, som kallades för farmän, blev under Gotlands storhetstid mycket rika. Orsaken var att de även bedrev handel i Östersjön. Troligtvis var handelsmannen på Fredarve en av dem.

Det rörde sig om väldigt skickliga hantverkare som byggde den stora mängden medeltida kyrkor på Gotland. De ägnade sig även åt att bygga stenhus på gårdarna runt öjn.
Den rike bonden lät uppföra ett boningshus på troligtvis fyra våningar. I bottenvåningen fanns två välvda rum med inbördes förbindelse. En eldstad fanns i det större rummet. En trappa leder upp till den raserade övervåningen, som hade samma planlösning. Husets planlösning ska visst vara unik på Gotland.

På gårdsplanen finns en medeltida brunn kvar. Vid mitten av 1600-talet lämnades gården öde. Nu återstår bara bottenvåningen. Ruinen ägs av Gotlands fornvänner.
Under 1936 genomfördes en restaurering och nu tycks något liknande vara på gång. Därför höll vi oss lite utanför och var lite mer sparsamma med fotograferandet än annars. 😉

Skolhuset i Fröjel

Nedanför den fina kyrkan i Fröjel finns denna gamla folkskola kvar. Numera ägs den av Fröjel hembygdsförening och går under namnet Skolgården.

Den nybyggda skolan stod klar 1914, samma år som första världskriget bröt ut. I skolan bedrevs det undervisning fram till vårterminen 1963. Därefter fick eleverna ta sig till Klintehamn eller Eksta.

Kuriosa:
* Fröjel utsågs till årets socken 2018
* Några km söder om denna plats landade 1894 Andrée med en luftballong. Då hade han ingen aning om var han befann sig. Dimman hade tillkommit redan en bit upp i luften över Göteborg.
* Om några timmar har vi planerat att fika i en gammal skola. Trots att Solveig har påsklov. 😉

Katthamra gård

Det fanns ingen adel på Gotland. Det närmaste var kalkpatronerna som drev kalkindustrin på ön. De gyllene åren var på 1600-talet och några århundraden framåt.
På 1600-talet byggdes huvudbyggnaden och flyglarna till denna kalkpatrongård, som fick namnet Katthamra gård. Under 1700-talet tillkom magasin och lada. Under nästa århundrande tillkom även en övervåning på huvudbyggnaden. Invändigt finns tjusiga väggmålningar i empirestil.

Den kändaste ägaren till Katthamra gård måste ha varit den kända och ökända affärsmannen Jacob Dubbe. Men det var hans svåger, köpmannen Axel Hägg, som stod för förändringen till en vacker och omtalad herrgård. Under ungefär 150 år ägde familjen Hägg Katthamra. Två barnbarn till Axel gjorde karriärer som arkitekt, konstnär, amiral och marinmålare. Deras namn var Axel och Jacob, med efternamnet Herman. Det var Jacob som var amiralen och även en av Sveriges mest kända marinmålare.

Det är jaktgudinnan Diana som du ser håller koll på gårdsplanen.

1951 såldes allt till Svenska turistföreningen, som började driva ett vandrarhem på gården. I modern tid är Katthamra gård i privat ägo. Givetvis finns det rejält med regler att följa. För både huvudbyggnaden, flyglarna, ateljén, hönshuset, dasset m.m. är klassade som byggnadsminnen. Om något viktigt förändrades skulle det bli kackel i hönshuset. 😉

Langska Huset

Vilken spännande historia det finns om detta gamla hus från 1766, som ligger i området Kopparsvik, ovanför Visby Hamn. Huset byggdes av garvaren Petter Lindberg, som avled åtta år senare. Då köpte de kända Bröderna Donner huset och använde det som boningshus.

En ungersk-tysk, mångsysslande man, som hette Tobias Lang, bestämde sig på våren 1784 för att söka sin lycka i (nuvarande) S:t Petersburg. Men skeppet hamnade i svår storm, strandade och sjönk utanför Sproge i början av juni. (Skeppet kunde bärgas senare och återlämnas till ägaren.)

I ett brev skrev Tobias Lang. ”Jag kom inte längre än till Gotland, en ö som jag aldrig hört talas om tidigare.”
Tobias begav sig upp till Visby och sökte jobb för att försörja sig. På Gotland blev han kvar till sin död 1889.

Det verkar som Tobias Lang var ett mekaniskt geni. Om du vill läsa mer om denna mångsidiga man rekommenderar vi boken ”Från Guta Bygd” 1991.
Tobias startade exempelvis ett kvarnverk på området för bland annat oljepressning av lin- och hampafrön. Oljan kunde användas i såptillverkningen. Kvarnen byggdes senare om till mjölkvarn. Intressant är att läsa att det hittades anteckningar som rörde sig om sjukjournaler från 1814 fram till hans död 22 år senare. Det visade sig att han verkade som ”klok gubbe” och förde journaler för alla sina patienter. Lang skrev om vilka sjukdomar de led av. Ordinationer som senapsdeg, örtpreparat m.m. nämns. Även storlek på betalning är noterat. Min torra humor spratt till av att det på en del ställen står ”är botad” men inget på andra ställen.

De tre fotona ovanför denna spis är från översta våningen. Tyvärr var vi där en dag försent. Dagen innan hade de plockat ner utställningen som hängt där tidigare. Vi får försöka återkomma någon gång när det är någon annan intressant utställning på plats. Om inte annat för att nästa gång njuta av att fika utomhus.

Denna kakelugn är från mitten av 1700-talet.

Vi gick runt bland de olika, mysiga möjligheterna att inta vårt fika.

Sedan gällde det att bestämma sig för vad vi skulle välja. En tog varm dryck. Den andre valde kall dryck. Vi gjorde även något som nästan blivit som en familjetradition. Vi köpte två saker, som vi på plats ”delade på mitten”. Smart va? 🙂

Med tanke på att vi skulle dela var det väl tur att vi ville sitta vid samma bord. Som två gamla f.d. bibliotekarier var det självklart för oss att sitta nära en bokhylla full med spännande böcker.

Utanför vårt fönster såg vi bäcken från klinten som rinner precis vid huset. Med tanke på allt vatten så nära var det omöjligt att bygga en källare under huset.

Nöjda efter ett trevligt bemötande av ett par som gärna berättade om husets historia var detta en bra start på en fredagseftermiddag. Det verkar som de har öppet mellan 12-16 alla dagar utom måndagar.
För att avrunda ovan berättelse om Tobias Lang. På sin dödsbädd 1836 fick han Lantbruksakademins guldmedalj. Sonen Johan Daniel Lang fortsatte verksamheten fram till sin död 1889. Undra om han på ledig tid tog pass som ”klok son?” 😉
Johan Daniels ogifta dotter Johanna Carolina Lang bodde kvar i huset till sin död 1908. Efter det fanns ett laboratorium i huset. Ägare var cementfabriken som fanns på klintavsatsen ovanför Langska området. 1940 lades cementfabriken ner. Då tog Gotlands Lantmän över området.
I tjugo år stod huset oanvänt. Sedan renoverades det exteriört på 1980-talet och interiört under början av 1990-talet.
1992 byggnadsförklarades Langska Huset och anses vara ett av Visbys bäst bevarade hus från 1700-talet. Det är väl värt ett besök!

Ada Kristina Petronella

7 november 1895 fick sjökapten Petter Pettersson och hans fru Emma en dotter. Paret bodde då i Mulde i Fröjels socken. Flickan döptes till Ada Kristina Petronella med tilltalsnamnet Ada. Inte visste familjen Pettersson då att dottern hade ett riktigt läshuvud.
1915 tog Ada studentexamen i Uppsala. Tre år senare blev hon farmacevtkandidat efter att först ha varit elev vid apoteket i Eksjö. Sedan var hon legitimerad apotekare på fastlandet i Alingsås och Borrby på Österlen.
1929 återvände hon till sin barndomsö och blev Gotlands första kvinnliga apotekare med eget apotek i Hemse och en filial i Klintehamn. Sina sista arbetsår gjorde hon på apoteket Väduren i Visby.

När det gällde privatlivet går det att läsa att hon 1923 gifte sig med ingenjören Viktor Block. Utan att ta ut flyttbetyg åkte Viktor iväg till Amerika utan att passera Göteborg och bli registrerad som emigrant. Eller gjorde han resan över haven? Kvar på Gotland lär han inte blivit. Ada födde under tiden ett döfött barn och blev mycket sjuk. Tur nog repade hon sig och fick äktenskapet upplöst 1940.

Ada Block hade ett mycket stort intresse för äldre byggnader. Bilderna som du sett ovan kallas i nutid för Ada Blocks hus. Ada köpte det medeltida huset 1950. Gården finns på Södra Kyrkogatan, nära domkyrkan. Gården består av två sammanbyggda medeltida stenhus och en uthuslänga av trä. Troligtvis är stenhusen från första hälften av 1200-talet.

I den vackra trädgården står det valnöt- och mullbärsträd.
Under tio år genomförde Ada Block en rejäl ombyggnad och återställde de båda stenhusen till en sammanhållen bostad. Tillsammans med sin mammas gamla hemhjälp Maja bodde hon här under vintrarna.
1965 skänkte Ada huset till Föreningen Gotlands Fornvänner.

Under en cykeltur 1947, på södra Gotland, blev Ada förtjust i denna plats och gård. Därför köpte Ada Block 1700-talsgården Petes i Hablingbo. Här bodde hon och Maja under somrarna. Ada grundade Petes museigård efter att först ha köpt tillbaka flera inventarier & föremål, som genom åren försvunnit från gården.
Under sommarsäsongerna visade Ada och Maja runt turister på gården. I trädgården odlades krydd- och läkeväxter. Ett annat stort intresse som Ada hade var gamla gotländska rossorter, som var på väg att ”dö ut”. Ada samlade in och odlade rosorna.

Även Petes i Hablingbo skänktes till Gotlands Fornvänner, som än idag driver gården som museigård. Gåvan skänktes 1965 och året efter byggnadsminnesförklarades gården.
Vi bodde i närheten förra våren och tänkte besöka gården. Men Petes var stängd p.g.a. sjukdom, stod det på en skylt.
Ada Block och hushållerskan Maja Göthberg bodde kvar på gården fram till Adas död 1968. Ada fick en hjärtinfarkt och avled 73 år gammal. Hon måste ha lämnat många positiva avtryck efter sig. ❤

Så många år

Om du direkt viker höger, efter du gått in via Österport, kommer du in på kullerstensgatan Östra Tullgränd. En gränd som efter en bit svänger vänster och tar slut vid Klinttorget.

Trästugan är från 1600-talet. Tornet bakom i Landmuren har inget namn. Men kanske minns du att Ringmuren stod klar 1288.

Undra hur många människor som hunnit bo i den röda stugan under alla dessa år? Hur många av kvinnorna hade en tjusig titel? En ordlekstanke slår rot i min lekfulla del av hjärnan. Antagligen gör den det för att skingra mitt mörker. Kanske har här bott människor på heltid och på ledig tid som varit advokat, bokbindare, civilingenjör, domare, evangelist, fotograf, gigolo, herde, inspektör, jungfru, kallskänka, lektor, murare, notarie, oldfru, pantlånare, ringare, skald, tolk, urmakare, vaksyster, xylograf, yrkesvägledare, zoolog, ålderman, änka och ölkusk. Vilken titel hade du bloggbesökare gärna haft?

Ingen ordlek eller hjärnsuddgummi kan radera bort mina tankar och namnet på huset som levt kvar sedan 1600-talet. B-ö-d-e-l-s-s-t-u-g-a-n. Det finns inget skrivet om hur många bödlar som hann bo här och vilka de hann avliva. Hur var dessa mäns hjärnor funtade? Gick de och väntade med iver eller ånger för att få en order och ett namn? Hade de fru och barn? Vilka var deras nära vänner? Vilka drömmar drömde de på nätterna? Skippade de stretching och grundade med starka drycker? Givetvis inser jag att de oftast var snabba på att skilja på huvud och kropp. Hur tänkte de om begreppen rätt och fel? Gott och ont? Sina egna brister i ”rustningen”? Med en besk smak i munnen rundar jag hörnet och ställer om min inre kompass och låter mig njutas av det vackra bland de smala gränderna.
Kanske naivt för andra, hoppas jag att ljuset och det goda ska segra. ❤