Lergrav fiskeläge


Vi står kvar bland raukarna och blickar ut över fiskeläget och den spegelblanka Lergravsviken. På avstånd skymtas Skenholmen i diset. För oss ser det ut som en vacker ”morgontavla”.

Precis som förra gången, för fyra år sedan, är vi ensamma här…

… därför är inte butiken öppen. Kanske är den inte det förrän till sommaren. Förutom glass och fika går det att köpa färsk eller rökt fisk. Borden placeras ibland på bryggan.

En tur med båten ser lockande ut. På den här nordöstra sidan ligger Gotlands enda skärgård.

Om det blåser från väster borde fiskläget ligga rejält skyddat.

Förutom tre äldre träbodar är de flesta byggda kring förra sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet.

Båt i vila.
Kaninerna lekte med fotografen innan duon bestämde sig för att ta tio sekunders stilla lördagssittande. Vilken tur vi inte körde på någon av deras hundratals kusiner som kutade över de gropiga grusvägarna som vi körde på. En av släktingarna vände antagligen på en gulröd skylt så vi körde fel. Det retar mig i efterhand att vi missade… ”det går fler bilar”. (Gotländskt Bosse-ordspråk)  🙂

Naturskönt andningshål


Vädret var grått och opålitligt i Visby. Ändå tog vi med kaffekorg och åkte en och en halv mil norrut längs med kusten. Vi blinkade vänster in på den branta raka grusvägen, där vi såg det lockande blå havet framför vindrutan.

Bilen parkerades med fronten mot det vackra fiskeläget. I Nyhamn lyste den gula lampan och mössan och vantarna kunde förpassas till fickorna.

Du som deltog i min novembertävling 2019, med en bild och tre alternativ, minns säkert skoträdet.

Mycket spännande är på G i naturen. Jag är ödmjuk mot att ännu en gång få vara med på resan.

Härligt att se att blåsipporna envist håller sig kvar. Flertalet ännu lika fina.

Så länge de inte växer förbi grässtråna till antalet, i min egen trädgård, är de färgklickar som jag uppskattar. Nu när Familjen Lidén tagit paus från egen trädgård är maskrosorna och jag alltid sams. 😉

Jag inser att paret hade lä bakom sig. För riktigt så varmt upplevde vi inte promenaden med vinden mot oss. Däremot hade jag 46 grader i solen för några dagar sedan på balkongen.

Boule. En trevlig aktivitet som passar förträffligt att utföras av tre generationer samtidigt. 😀 Vi får inte glömma bort att lägga våra klot i bilbagaget. De kan komma till användning lite varstans, när vi tar en transportpaus.

Tillbaks till bilen tog vi ut kaffekorgen och en pläd och vandrade upp till en ledig bänk med bord. Livet är stundtals enkelt att leva. När vi senare återvände till Visby var det grått, blåsigt och kyligt.

Efterord:
I nästa blogginlägg ska Solveig presentera sin andra färg i kategorin Naturen i färg. Förra gången var det vitt. Vilken tror du det är för mars och april?

Gnisvärd kapell – Strandkyrkan


Det här fina fiskeläget några mil nedanför Visby har gotlanduppochner besökt tidigare. En gång i tiden var det ett av Gotlands mest lönsamma fiskeställe.

Vi parkerade bilen vid hamnen i Gnisvärd och gick mellan fiskebodarna längs den smala asfalterade vägen. Målet var ett speciellt hus, bakom sista huset, på höger sida. Vi hoppades att dörren var upplåst denna påskdag.

Från början låg här ett träkapell från 1600-talet, som tvåhundra år senare hade förfallit.

På vindflöjeln kan du läsa årtalet 1832. Men enligt en historieberättare med namnet Hilding Nilsson påbörjades bygget av den nya kyrkan först 1838.
Historien bakom flöjeln är följande:
Det är en gåva från en skeppare som fick stora problem med sin skuta. Han och hans besättning råkade ut för hård storm utanför Visby. Fiskare utanför Gnisvärd gjorde en heroisk insats när de lyckades borda skutan och rädda besättningen i land.

Vilken flax. Det var öppet. 😊

Det ska vara populärt att döpa sina barn här. Vigslar förekommer också flitigt.

Inte oväntat förekommer skepp i olika sammanhang i lokalen.

Om du gör en piruett eller har ögon i nacken ser du följande. 😉

Döden lurade i vardagen. Havets humör har alltid varit skiftande. Det fanns inget OB-tillägg för stark blåst och oväder. Strömmingen skulle fångas i alla väder. Arbetsvägran var säkert inte aktuellt.
Äldre män, kvinnor och barn tvingades se och uppleva skräckscener från land och stugfönster. Netflix fanns på riktigt.

Vi avslutade med en promenad vid havet – som var på ett lugnt påskhumör denna soliga eftermiddag.