Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Nu hade vi rullat vidare ner mot största staden Rönne. En liten solig promenad till innan det var dags att köra ombord på färjan, skulle vi troligen hinna med.
Det här huset hade jag läst om redan innan vi åkte hit på första bloggresan. Sedan råkade jag se det från färjan en gång när vi var på väg att lägga till. Nu passade det bra att kika lite extra, men synd nog var där inte öppet.
Lite historik om huset: Den här byggnaden byggdes redan 1729. Men först stod den inte här under en lång tid. Året 1838 köpte Rönne kommun byggnaden och rev ner den till grunden. Sedan byggdes den upp här istället och användes som lagerhus till omkring 1887. Kort senare gick det över till att bli en hamnsmedja för Bornholms Maskinverk. Det var gyllene tider för maskinverket, som tillverkade många järnskepp under åren 1895-1903. I aktuell tid är den här tuffa byggnaden fortfarande en smedja. Nu för pensionerade smeder. Det låter som en trevlig kombination. Yrkeskåren kan mycket och har garanterat ett otal historier att berätta för besökarna. En del säkert kryddat med lite av varje… 😉 Byggnaden är kulturminnesmärkt sedan 1973.
Jag som älskar blått tycker såklart det är jätte coolt att alla fönsterkarmar, dörrar och luckor är målade i min favoritfärg. Nu återstod bara att skaffa sig en bra position för ”Den lilla blå”. Snart dags att dra vidare mot Sverige.
Solveig hade spetsat in sig på att ta sig till Pyritsøen, medan jag umgicks med mitt älskade hav. Vi räknade med möjligheten att kunna sammanstråla längre norr upp.
Vi befann oss fortfarande vid kusten vid Sorthat-Muleby på västra sidan av Bornholm.
Det finns fyra stycken skogssjöar som ligger ganska nära varandra. Av kvartetten är det endast Pyritsøen som fått sitt namn av en mineral som faktiskt finns i sjön. Namnet är pyret. Kul information är att pyret även kallas för kattguld eller dårens guld.
Det är tillåtet med fritidsfiske i sjön. Med lite flax går det att få napp och kanske blir det gädda eller abborre till lunch.
Om man inte känner till Bornholms industrihistoria skulle man kunna tänka att sjön är urgammal. Så är inte fallet. Tidigare var detta en lertäkt under nästan hela nittonhundratalet. Här bröts det lera som transporterades till Hasle Klinker- och Chamottestensfabrik. I slutet av nittiotalet upphörde brytningen. Pumparna stängdes av och täkterna fylldes istället med vatten.
Det måste varit både spännande och utmanande för Solveig i skogspartierna.
Om hon ville vila en stund fanns det mycket vackert att vila de gröna ögonen på.
Under tiden hade jag följt kustremsan längs den upptrampade stigen. Ibland kunde jag inte låta bli att gå ner till vattnet. Vi hade kontakt på slutet via mobilerna. Jag var stensäker på att känna igen henne. Skulle bara inte glömma bort att lägga till ungefär en timmes ålder. 😉
Det var tuffa tider i början av artonhundratalet. Englandskrigen pågick mellan1807-1814. England slog redan första året ut den danska flottan på havet. Nu ville de ha mer av ”kakan” på land.
Det fanns fler kustfort på Bornholm än i resten av Danmark. Orsaken var att försvaret låg i händerna på ett lokalt hemvärn. Tyvärr funkade det inte mot engelsmännen om motståndarna kunde landstiga. Därför gällde det att stoppa fienden INNAN de nådde landyta. Som mest fanns det skansar var fyrahundrade meter på ön. Just denna har restaurerats rätt nyss, är av samma typ som de som användes under Englandskrigen.
Det kunde vara tuffa tider även på land mellan kvinnor och män. Fast allt behöver ju inte vara sant. I nästa vecka får du själv bestämma vad du tror är sant. 😉
Det är länge sedan som det planterades en hel del skog för att hindra sandflykten.
Vi var på väg mot denna ”kultplats”. Äntligen skulle vi få se den i verkligheten. (I alla andra sammanhang står det bara ett L och inget A.)
En liten bit bort ser det lockande ut i bukten. Men nu handlar det om platsen vi står på. Tänk att Kultippen har skapats av Bornholms industrihistoria. Orsaken till att det blev så var att det var en mycket begränsad tillgång på kol under andra världskriget. Därför startades det lokalt en satsning på att utvinna kol nära staden Hasle på 1940-talet. Problemet var att det ingick en massa trista biprodukter att särskilja. Sand, lera, koldamm och grus var en kvartett av dem.
För att du ska få full valuta av varför detta kallas för ett månlandskap föreslår jag dig besökare att skriva de två orden; kultippen bilder. Då ser du exempelvis direkt en underbar bild från havssidan och inåt. Visst liknar det ett månlandskap?
Med hjälp av dessa tippvagnar transporterades ”slaggprodukterna” till kusten och tömdes där. Medaljens baksida var/är att det höga svavelinnehållet gjorde att växter inte stortrivs här. Dessutom eroderar berget i snabb takt.
För den som vill uppleva en riktigt vacker nattupplevelse så ska du befinna dig här på natten (rätt natt). Orsaken är att det just här är en minimal ljusförorening. Det innebär att stjärnorna lyser extra starkt på natthimmeln. Vad häftigt det hade varit att uppleva det som om man befann sig på månen. Som jag skrev. Skriv de två orden i en sökruta på Google och du inser vad jag menar…
Det sägs att på medeltiden sköljdes en man som hette Jon iland på denna plats, efter ett skeppsbrott. Jon ville tacka ön för att han fick en andra chans i livet. Därför bestämde han sig för att missionera för kristendomen.
Först började han predika från bibeln för ö-bor i en grotta. Tydligen var många både nyfikna och intresserade för snart blev det för trångt därinne. Det var då idén föddes att istället predika från en rauk. (Troligen den du ser i mitten på bilden ovan). För då kunde även människor som satt i fiskebåtar både se och förhoppnings lyssna.
Det var många olika sorters tankar att sortera upp efter detta häftiga besök. Hur togs sig folket hit? Då fanns det definitivt inga bekväma trappsteg att kliva på.
Jag kan mycket väl förstå att Jons Kapel blivit en populär sevärdhet på Bornholm. En del menar att det rör sig om öns mest berömda och imponerande klippformation. För att inte utmana ödet bestämde vi oss för att inte ägna oss åt ”grottsafari”. En liten miss skulle innebära att de 171 stegen uppför kunde blivit övermäktiga. Men för de våghalsade finns det äventyr att utforska längre ner. Vi gick ner en bit, men jag möttes inte av någon lockande Nissi Beach strand från Cypern precis.
Själv tyckte jag det var kul att möta ett yngre par med ryggsäckar som började gå ner en bit, för att senare ångra sig. De sa på danska att det såg för tufft ut. Genast fick jag en gratis dos ”gubbkrafter”, sista etappen upp. 😉
Trevligt att även njuta av växtlighet på marken. Tillbaka vid bilen gjorde jag för säkerhets skull några stretching-övningar.
Du parkerar ditt fordon på parkeringen utanför badhotellet. Sedan tar du det försiktigt när du korsar kustvägen. De hårda fordonen har företräde. Efter att trägrinden öppnats befinner du dig på en både vacker och historisk plats.
Min blick flyttade sig mellan havsutsikten och alla spännande klippformationer av granit. Vid kroppsliga förflyttningar behövde vi se efter noga var vi satte ner fötterna.
Längst ner står tre ståtliga bautastenar. Ingen vet om de markerar gamla gravar.
Det har naturligtvis gjorts utgrävningar genom åren. Fynd från både bronsåldern och järnåldern har hittats. Det har också hittats ”bevis” på att här bott människor långt tidigare. Troligen försörjde de sig på jakt och fiske. Jag är ganska säker på att ingen då hade hört talas om nättroll och fallskärmar. 😉 Undra vad som fick dem att skratta tillsammans?
Fotnot: Detta är inlägg nummer trehundra från Bornholm. Väldigt långt kvar till storebror Gotland med sina just nu femtonhundratretton inlägg. Allt samlat på samma blogg.
Om du åker kustvägen norr ut från Rönne så kan du blinka höger en liten bit från den lilla staden Hasle. Direkt ser du på vänster sida möjligheten att parkera strax intill Bornholms största runsten, som ska vara 2,7 meter hög.
Stenen dateras till slutet av tusentalet. I slutet av sjuttonhundratalet flyttades Brogårdstenen från en liten hög till bron över Bagå. Sedan läser jag i udinaturen.dk att den återupptäcktes 1868. Då var den en slutsten i Brogårdsbroen. Stenen frigjordes och placerades väster om vägen. Trafiknätet ändrades på Bornholm. Vägen utvidgades på 1960-talet. Därför placerades stenen om igen, men är därefter kvar på samma plats.
När det gäller lästekniken gäller det att börja längst ner till vänster. Inskriptionen löper upp längs vänster sida, svänger sedan över till höger och följer den sidan nedåt. Den löper därefter över en inre linje och slutar vid stenens överkant. ”Lätt som en plätt” hade kanske Fred Flinta sagt till Barney Granit. 🙂
”Svenger lät resa denna sten efter sin far Tosti och efter sin bror Alvlak och efter sin mor och efter sin syster”. Den första tanke som slår mig är varför inte hans mamma och syster fick ha med sina namn?
Det är både nyttigt och intressant att besöka en sådan här plats. Så många tankar som ploppar upp inom olika ämnesområden.
Nere vid hamnen i Vang finns ett minnesmärke. Detta är gjort för att hedra alla stenarbetare, som under väldigt många decennier slet ut sina kroppar i stenbrotten runt omkring Vang.
I över sjuttio år höll de på. En del av dem var svenskar. Flera av dem fortsatte att bo på Bornholm.
Här ser jag en ensam hög stövel och ett piano. Vad ser du?
Här finns en möjlighet för dig att bättra på danskan.
Jag uppskattar en sådan här hyllning. En stunds tid för eftertanke. En avstickare från kustvägen, ner mot Vang fiskeläge, kan vi rekommendera. Fler inlägg kommer att visas upp och vi kommer själva att återvända till Vang av olika trevliga skäl.
Redan under forntiden var Gudhjem centrum för en del av östersjöhandeln. Till den lilla staden seglade man med olika slags varor och det var här fisken landade. Exempelvis har fornfynd visat att det funnits stora boplatser i Gudhjem under järnåldern.
Staden Gudhjem hade under en lång tid många glansdagar, med besök av rika köpmän och dessutom fanns det rikligt med fisk i den lilla staden. Köpmän från Hansan kom hit framför allt för överflödet av sill.
Under några tuffa år förändrades det mesta i staden. Orsaken var den hemska pesten som drabbade ön 1653-1654. Dåtidens stad dog i det närmaste ut och staden förlorade därmed sina stadsrättigheter. De närmaste tjugofem åren vågade ingen flytta hit längre. Då kom verkligen solen bakom moln i Gudhjem.
De som till slut ”bröt isen” kom framför allt från Skåne och Blekinge. Snapphanar och andra dansksympatisörer från skånska kriget satte ny fart på livet i Gudhjem.
Det blev ättlingar till dessa skåningar och blekingebor som återigen satte fart på ruljangsen i Gudhjem. De hade beskådat hur engelska legosoldater hade rökt sin sill i små skorstensugnar och började apa efter. Det allra första sillrökeriet byggdes i byn Gudhjem 1866. Sedan gick det fort. Till slut hade nästan alla hus i byn ett eget rökeri. På sommaren röktes det sill. På vintern handlade det mest om rökt korv.
Det måste varit många glansdagar fram till det dystra som hände i september 1872. Stormfloden har vi skrivit om tidigare. Aldrig förr hade Östersjön drabbats av en sådan ruskig storm.
Jag avslutar med en modernare historisk milstolpe, som troligtvis inte så många turister känner till. För under åren 1916 till 1952 var Gudhjem ändstationen för järnvägslinjen mellan Aakirkeby-Almindingen-Gudhjem. För att vara vitsig kan jag som slutord nämna att det finns två ”spår” kvar från den epoken: A) Stationsbyggnaden som är kulturminnesmärkt. B) En vändskiva som fortfarande kan ses. Den behövdes eftersom det fanns tre sammanhängande spår.
I Charlottenlund grundade Stephan Peter Nyeland 1875 Danmarks första trädgårdsskola. Han döpte den berömda skolan till Vilvorde i Ordrup Krat. Namnet kom från en belgisk stad, där hans fru var född. Marie Isabelle Caroline Willems Raman kom från en god katolsk familj. Hon var dessutom nära vän med prinsessan Marie av Orlean, som var gift med Christian IX:s yngste son Valdemar.
Det började inte bra. Redan några månader efter invigningen brann skolan ner. Men det är inte dumt att ha bra kontakter. Kung Christian IX som sett lågorna från sin tjusiga balkong på Bernstorff slott såg till att skolan snabbt byggdes upp igen.
Pssst! Haven betyder trädgård på svenska.
Nu undrar du läsare såklart vad detta har med Bornholm och Gudhjem att göra. Lugn i stormen. Här kommer pusselbitarna i min makliga takt. 🙂 Åren och framgångarna på en annan dansk ö flöt på. Men 1905, 30 år senare tvingades tyvärr Nyeland att lämna skolan på grund av sviktande hälsa.
Liksom många andra med ekonomiska möjligheter hade Nyeland sommargästat Gudhjem på Bornholm. Han hade även besökt svenska ön Gotland, där han blivit fascinerad av Botaniska Trädgården. Kan de kan jag, tänkte han kanske?
1903, två år innan Nyeland slutade på trädgårdsskolan, köpte han ett hus på Bokuls sluttning i Gudhjem. Dessutom fick han, så länge han levde, av Gudhjems Hamnkommission och Gudhjems Bergkommission en stor trädgård. Denna döpte han till Prinsessehaven (Prinsessträdgården). Namnvalet var en fin geist till fruns väninna, prinsessan Marie. Marie i sin tur tackade genom att ge honom en vit bulldogg. Jag ser just nu den fina hunden på en egen stol på ett svartvitt fotografi.
Spännande träd och exotiska växter planterades, med Botaniska Trädgården i Visby som förebild. Hans egna ord: ”… Jag ville i likhet med vad jag sett i Visby på Gotland, plantera en samling sällsynta växter och vårda dem, så att den kunde vara av samma ära för Gudhjem och Bornholm som planteringen i Visby är för gotlänningar och särskilt för Visbyborna och de utländska besökarna där…”
Nyeland satte dit en fin grind med lås. Han gick själv dit och öppnade och låste. Trädgården var öppen på söndagar och helgdagar. ”Eftersom barn i vuxens sällskap inte orsakar skada, vilket har visat sig ha hänt vissa dagar då trädgården var öppen på grund av reparationen av grinden försommaren 1906”. Detta är ett utdrag från ett brev till Hamnkommissionens styrelse som tydligen vill att det ska vara öppet varje dag och natt. Det var trots allt Nyeland som själv påkostat allt planterat.
Det blev inget lyckligt slut. Stephan Peter Nyelund tröttnade. Istället flyttade han till grannön Christiansö. Där bodde han i det gamla bryggeriet fram till sin död 1922.
Det hade varit intressant att jämföra Nyelunds prinsessträdgård med ”Botan”, som vi uppskattade att besöka under våra fem Gotlandsår. Vi fortsatte på två ben tillbaks till ”Den lilla blå”, som stod parkerad vid Gudhjems reservhamn. Jag ser nu med mina bruna ögon taket på vår fyrhjulade kompis. Undra vad som rör sig i bilars tankar? Hur många hjärnceller har…? 🙂
Fotnot: De personliga Nyelund-replikerna är från skrift från Bornholms Historiska Förening.
