54. Fole kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Fole kyrka är byggd under tre olika perioder, invigd 1280.

Det finns en blandning av gotisk stil och övergångstidens stil med ömsom runda, ömsom lätt spetsiga valvbågar. Trist nog finns det bara spår av kalkmålningar i långhuset och koret, efter alla putslager genom åren. 😦

Triumfkrucifixet är från mitten av 1200-talet, men tyvärr okänsligt övermålat på 1800-talet.

Runt cuppan finns de tolv apostlarna. På foten syns fyra hörhuvuden och djur- och människofigurer i relief. Funten är tillverkad i början av 1200-talet.

Den omtalade ”Johan Målare” Bartsch utförde 1654 altarmålningen.

Predikstolen är från 1751 och målades samma år av Johan Hernell.

I koret står en korbänk från slutet av 1600-talet.

Tänkvärda ord:
”Tanklösa ord kan såra som svärd,
men den vises tal ger läkedom.”
Ordspråksboken

Målarens hus


Huset vid Kyrktrappan är byggt på 1200-talet.

Egentligen består byggnaden av två sammanbyggda delar. En tornaktig med två våningar och en välvd högkällare och en lägre byggnad med två rum och kryssvalv.

Det var på 1600-talet som smeknamnet ”Målarens hus” uppstod. Ägaren i mitten av seklet hette Johan Bartsch (troligen tysk). ”Johan Målare” var en skicklig dekormålare som jag skrivit om flera gånger i bloggens inlägg om medeltida kyrkor. Jag har även nämnt honom i januari, när jag skrev inlägg om paradgatan Strandgatan. Då i samband med vägg och takmålningar i Burmeisterska huset och Gamla Residenset.

Jag ha läst att inne på kyrkogården hade Johans familj egen kålgård, körsbär och rosor.

Om mer av sanningen ska fram bodde och ägde Bartsch bara den höga delen av huset, medan den lägre delen ägdes av en annan person.

Om vi flyttar fram till 1800-talet ingick byggnaden i Cedergrens kakelugnsfabrik. Mitt under andra världskriget, 1941, köpte Gotlands fornvänner den då försummade byggnaden.

Om jag inte minns helt galet var byggnaden till salu för en hög summa förra året. Minns i alla fall att det inte hjälpte att jag räknade sedlar och kort. Var samtidigt rädd för att det skulle störa med allt spring i kyrktrappan. 😉 Tillbaka till seriös fakta. Jag vet att huset varit värdshus med rum för övernattning i modern tid.
Ännu ett hus med en spännande historia, innanför ringmuren i Visby. Vilken otroligt intressant stad vi bor i. Samtidigt full av både en stor världsomtalad framgång i ca 250 år och därefter en misär utöver det vanliga.

Vi tog den skuggiga kyrktrappan upp till våra parkerade cyklar. Men innan dess hade vi besökt den pampiga Domkyrkan, som kommer i två blogginlägg senare i framtiden.

34. Lummelunda kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Exteriören i Lummelunda kyrka består av ett romanskt långhus och torn från omkring 1200 som senare kompletterades med ett gotiskt kor omkring 1350.

Altaruppsatsen och altartavlan med Nattvarden. Det man ska tänka på är att Lummelunda var en rik och framgångsrik socken under 1600-talet med den unika verksamheten som bedrevs av Lummelunds bruk som jag nämnt om tidigare på bloggen.
Johan Bartsch har daterat altartavlan 1663. (Johan Målare)

Predikstolen med sitt tak och detaljbild på Johannes är också från socknens glansdagar (Liksom bänkinredningen).

I en nisch kan du se träskulpturen från omkring 1500 föreställande S:t Antonius.

Kalkmålningar av Passionsmästaren på 1400-talet.

Dekorativt vid ett fönster.


Så här ser det ut om du hade vänt dig om i kyrkan. Då kunde du njutit av den ornamentala målningen på valvbågarna och dopfunten därunder, som var en gåva av Brukspatronen Christoffer Neumans och hans hustrus dotter Margareta.

Inlägget avslutas med minnestavlan över översten Jean Elfcrona och hans son Gustaf Adolf som 1785 dog vid en krutexplosion i Visby. Tavlan hänger i koret.

Tänkvärda ord:
”Du får inte förlora tron på
mänskligheten. Om några droppar
i oceanen är smutsiga, så blir inte
oceanen smutsig.”
                           Mahatma Gandhi

 

 

Strandgatan; etapp 5 – Tyskt och flyttat

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.

Personligen tycker jag de ska sälja pepparkakor och glögg i huset under kalla decemberdagar. 🙂