Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på öarna året runt, kommer dit med jämna mellanrum eller aldrig varit där… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland & Bornholm, att åka dit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Förra årets bildspel hade temat hav. I år har vi valt att plocka ut bilder från våra många besök i Botaniska trädgården i Visby. En plats vi återvänder till året om. Efter några översiktsbilder från olika årstider visas blommor och växter i färgteman. Tilläggas kan att vi inte skaffat hundar – men fick låna dem av kvinnan som var snäll att ställa upp som fotograf. Gotlanduppochner tackar alla bloggbesökare som ”tittat in” här under året som gått och önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Välkomna tillbaka den 1 januari som inleds med fototävlingen 2022. Kram från Bosse och Solveig Lidén
I mitten av sextonhundratalet var Gotland svenskt. Ön var då som ett pantlän till Sverige. Hertig Karl Gustav reste till Gotland omkring 1650. Han var vid denna tid orolig för att fiender skulle attackera från öster. Troligtvis var det Ryssland han fruktade mest. För att göra sig beredd på ett krig hade han långt gångna planer på att plocka ner muren sten för sten och transportera den till Slite. Där skulle muren byggas upp igen. Om inte om hade skett skulle planen antagligen genomförts.
Det stora OM rörde sig om ett bud från Stockholm, som nådde Hertig Karl Gustav. Hans kusin, Drottning Kristina hade konverterat till katolicism, abdikerat från tronen och utsett honom till arvinge. Nu gick det snabbt. I all hast fick han bege sig till Huvudstaden. I Stockholm kröntes han till kung Karl X Gustav. Murprojektet på Gotland avblåstes. Är jag ledsen för det? 😉
Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.
Att bo på Gotland året om är verkligen en annan upplevelse än att bara tillbringa några varma sommardagar på ön. Vår första vinter med snö infann sig redan 2018. Vi som kom från Skåne hade inga dubbdäck, men efter att ha kasat omkring med bilen på isiga gator, likt Bambi på hal is, var det bara att ge upp och köpa nya dubbdäck trots att det egentligen inte var något fel alls på de gamla vinterdäcken. För ett par veckor sedan var det dags för en ny period av vinter med snö, kyla och isiga gator. Att cykla var inte att tänka på längre. Å andra sidan har det känts som en utmaning att gå till jobbet och hem igen också. Det är först idag som jag har kunnat gå utan att vara rädd för att halka. När vi tog oss till Botan i helgen som gick låg snön fortfarande som ett vitt täcke överallt. Det märktes att all växtlighet påverkats av de sista dagarnas kyla. Men efter att ha letat en stund hittade vi spår av de blommor som fortfarande inte riktigt gett upp.
Vad drömmer den här knoppen om? Har den insett att det är kört eller är den en sann optimist som väntar på varmare dagar?
Den här gången har jag valt att sätta lite extra färg på några av bilderna. Jag brukar försöka att låta mina bilder ha sin ”naturliga” färg, men tyckte att de här behövde piffas till lite.
Spinosissimarosens ”frukter” liknade små elaka bläckfiskar. Får återvända hit till sommaren och se hur ”Single Cherry” ser ut i blomning. Det låter i alla fall som att det är en vacker röd ros.
Kärleksörten fick också en extra färgdusch i bildredigeringsprogrammet. Och plötsligt drömde den om sommaren igen.
Vinterståndare i färg…
Vinterjasminen såg lite smått frusen ut.
Avslutar med ett av naturens egna små konstverk. Färgduschad och fin!
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
VårSommarHöstVinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Så lätt det måste vara för turister i Visby att missa denna pampiga park, som ligger dold ovanför färjeterminalen. Året var 1861 och änkedrottningen Josefina skulle komma till Visby på sommaren. Visby planteringsgille bestämde sig för att anlägga en park med promenadstråk och nyplanterade träd, som ett tjusigt välkomnande. De ”fjäskade” också med att hugga en sten med bokstaven J, årtalet och en kunglig krona. Josefina blev så glad att hon skänkte tusen riksdaler till planeringsgillet. Med på resan var hennes dotter med det vackra namnet Eugénie. Prinsessan blev så imponerad av Gotland att hon aldrig släppte greppet om öjn. Hon blev den första personen som jag ”hyllade” i kategorin personporträtt. Blogginlägget hade rubriken En skör prinsessa med ett stort empatiskt hjärta. Inlagt 11 mars 2020. En riktigt het sommardag, när luften står stilla, är det extra underbart att strosa däruppe i grönskan och skuggan. Havet syns mellan växtligheten. Det var när vi såg vårt vårfoto med bänken, som vi bestämde oss för att följa upp med de tre andra årstiderna.
… långt, långt till sommaren. Snön faller och vi med den. Det blir mycket bättre sen. I väg med bilen genom flingorna. Ingen vart, ingen vart, bara bort.
”Oj! Vad små ni är? Varför har ni inte tagit på er snökappor? Är det inte kallt i vattnet? Jag tänker inte hoppa ner förrän till våren.” 😉
Snön faller och vi med den. Snön faller nog länge än… har jag på känn.
Långt till sommaren, långt till vår. Tänd en brasa och torka ditt hår. Snart ska vi segla igen. Snön faller och vi med den, snön faller till morgonen. Då blir det ljust.
Först pulsade vi runt i Almedalen. Innan vi tog oss via Lilla Strandgatan till de halkiga, backiga gränderna. Därefter klättrade vi försiktigt upp till Palissaderna för att ta vinterbilden till det kommande blogginlägget. Det var på nervägen till ”Den lilla blå”, som jag och en dold isfläck fick möte. Solveig räddade både mig och kameraväskan från kontakt med marken. Tack till både henne och Uffe Lundell för texten till en av mina många favoritlåtar med honom.
För några veckor sedan damp ett reklamblad från LIDL ner i vårt postfack. De annonserade om planterade amaryllislökar – till ett pris under femtiolappen. Billigt med andra ord. Kanske lite för billigt…? Men, värt att pröva. Jag cyklade dit och valde ut en lök där det syntes två knoppar. Slog in den lite slarvigt med ett blomsterpapper och satte ner den i min cykelkorg. Funderade på under hemfärden om det var för kallt att cykla omkring med en amaryllis. Väl hemma placerades den i ett fönster för att så småningom flyttas till köksbordet.
Amaryllis är en av våra vanligaste julblommor eftersom den är ståtlig, lättodlad och hållbar läser jag på Plantagens hemsida. Julens primadonna kallas den av ”Allt om trädgård”.
Våra tidigare amaryllisar har blivit höga och gängliga, men inte den här. Den första knoppen sprack upp och visade sig innehålla inte mindre än fem blommor. Och höjden? Precis lagom! Ungefär 25 cm. Det såg ut som om någon doppat spetsarna på blombladen i vit färg.
Och på varje blads baksida fanns en vit rand.
I mitten av varje blomklocka fanns ett mönster av röd ”sammet”.
Andra bilden och ovanstående bild är tagna idag. Det visade sig att den andra stängeln innehåller sex klockor som just nu kämpar för att få plats när de slår ut. Vi har njutit av denna julprimadonna under flera veckor. Ibland kan billigt bli riktigt bra! /Solveig
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Under slutet av 1100-talet byggdes långhuset till denna romanska kyrka i oputsad huggen kalksten. Tornet kom till under första hälften av 1200-talet. Det romanska koret ersattes av ett gotiskt kor under samma århundradetal. Guldrupe kyrka är en av de 14 klövsadel-kyrkorna på Gotland.
Tillsammans med Hablingbos torn är Guldrupes torn de enda två bevarade tornen av den äldsta torntypen från 1100-talet, med en fyrsidig kon upptill. Det finns en trappa upp till tornets två övre våningar. Den pyramidformade spiran är till stor del den ursprungliga. På stockarna finns inhuggna runtexter, som varit vägledning vid hopsättningen. Dåtidens Ingvar Kamprad. 😉
Ganska spartanskt inrett kor.
Interiören är enkel. Den röd-grå kvadermålningen i triumfbågen, är kyrkans enda kalkmålning från medeltiden.
Den nedersta inskriften handlar om gåvor till kyrkan: ”Botulf Krasse köpte mässhake och linnelakan…”.
Predikstolen är från slutet av 1600-talet, förvärvades från Vänges kyrka 1776 och ommålades vid köptillfället.
En unggotisk skulptur från slutet av 1200-talet av Sankt Olof.
Liten och stor orgel.
Dopfunten är tillskriven Byzantios verkstad.
Tänkvärda ord: ”I en människas ansikte finns spår, men ögonen förblir fönster till det som varit”.
Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg .
Det sägs att färgen brun inger lugn och trygghet och står för en närhet till jorden. Mina känslor för denna färg är delade. På 70-talet, då brun var en modefärg, var den även min favorit och jag vill minnas att jag till och med virkade bruna dukar till mitt rum. Första egna lägenheten, på studieorten Jönköping, möblerades med en liten matgrupp där stolarna hade brunt tyg och sängöverkastet matchade. De virkade dukarna var förstås på plats. Numera är brunt en färg som sällan eller aldrig dyker upp i hemmet men som jag uppskattar när jag möter den i naturen, för där passar den in.
Har aldrig tidigare sett den här konstruktionen av fågelholkar men antar att det finns fåglar som tycker om att bo nära varandra…
Det är något visst med bänkar som står utplacerade. Vet inte om det är särskilt många i Visby men jag tycker att vi lyckas med att fånga ovanligt många på bild. Det är något speciellt med lövtäckta gräsmattor också. Och ljudet när man ”vadar” genom ett tjockt täcke med löv! Tur att jag hann med att fotografera innan snön kom.
Vinterståndare – vackert ord och perfekta fotoobjekt.
Ett ensamt slånbär som en färgklick bland många bruna nyanser.
Eller varför inte ett nypon?
Ormbunken krumbuktade sig framför kameran.
Jag älskar boklöv på våren. Finns inget som slår deras ljusgröna färg. Men de är inte så tokiga på hösten heller, speciellt inte då solen får spegla sig i dem. Avslutningsvis kan jag tillägga att det finns många nyanser av brunt. Jag har bara lyckats presentera några av dem. Jag lärde mig förresten ett nytt ord för en brun färg häromsistens – taupe. Den är riktigt snygg faktiskt. Jag kanske ska ta och virka några nya dukar 🙂 /Solveig
Igår behövdes det bara ett ord för att beskriva vintervädret – och det ordet var, omväxlande! Ena stunden glimtade solen fram, sen blev det grått och om möjligt ännu gråare, och så plötsligt snöade det ymnigt… En kort stund senare upphörde snöfallet lika plötsligt som det börjat…
Rosen som för länge sedan blommat klart och bytts ut av ett ”nypon” – hade klätt sig i vinterhatt.
Fruset och kallt var det även i busken på andra sidan huset.
Att cykla var inte ens att tänka på… trots detta har jag mött en och annan modig cyklist under mina promenader till jobbet under de senaste dagarna. Eller är man modig för att man cyklar på osaltade (salt används inte på Gotland), ogrusade cykelbanor och vägar? Kanske är man snarare dumdristig om man väljer att cykla utan hjälm i detta väglag.
Den här glada figuren mötte vi utanför grannhuset. Han hävdade bestämt att han inte längtar efter plusgrader utan önskar sig en lång och kall vinter.
Bänken, där så många brukar passa på att sitta ner en stund, hade fått en mjuk dyna av nyfallen snö. Idag hade jag fått en finare bild eftersom solen lockar fram gnistrande kristaller.
Är man så här lättklädd i kylan så gäller det att hålla sig i rörelse.
Rutschkanan längtade nog efter att helgen ska ta slut och att alla åksugna förskolebarn ska komma tillbaka igen. För egentligen finns det ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Har man en ordentlig overall så funkar det att åka rutschkana t.o.m. mitt i vintern. Så vitt jag minns fanns varken regnställ eller bävernylon när jag var barn. Strumpbyxor under långbyxorna höll mig säkert lite varm, men hjälpte inte speciellt mycket mot blöt snö. Allt var inte bättre förr… Önskar dig en skön fortsättning på andra advent! /Solveig
Imorgon är det dags igen. Då kan vi tittare följa fortsättningen på säsong 12, av programmet som är baserat på det nederländska programmet De beste zangers van Nederland.
Huset som är byggt i Italiensk stil uppfördes på 1850-talet av engelsmannen G-F Tomsom och hans fru Stava. Namnet Grå Gåsen lånades från kyrkan som ligger strax intill. Öja kyrka kallas av gotlänningar för Gra Gasi, som på rikssvenska blir Grå Gåsen.
Vi såg aldrig premiärsäsongen som startade 23 oktober 2010. Utan vi hoppade in året efter och fick Laleh som vår största favorit. Jag läste att just den säsongen har haft störst TV-publik, 1 819 000 tittare. Det populära programmet har genom åren fått mängder av priser. Ex. Årets underhållningsprogram 2011, 2013 och 2014. Årets TV-personlighet gick till Miriam Bryant, som måste fått en betydligt bredare publik efter sin medverkan. Namnet Så mycket bättre kommer från en låt med Ted Gärdestad. Den finns med i vinjetten.
Du känner säkert igen balkongen till två av rummen. De nio första säsongerna handlade det om samma sju deltagare, där en var huvudperson i varje program och tolkades av de andra sex. Under kommande jubileumsprogram (10) fördubblades nästan antalet artister, som efter det endast haft 2-3 personer som varit kvar hela tiden. Den här säsongen är Melissa Horn vår största favorit. Vilket koncept uppskattar du mest? Vi svarar direkt grundkonceptet. Det tycker vi vinner med stor majoritet. Då längtade jag efter att mina favoritartister skulle bli dagens huvudperson och tolkas av de andra sex. Bra saker ska förbättras åt rätt håll. En annan reflektion. Med tanke på att deltagarna befinner sig på en otroligt vacker ö med ”tusen möjligheter” borde de fått åka iväg längre, tittarna skulle garanterat fått en betydligt starkare längtan till öjn med allt. ❤ Då snackar jag inte om häftiga kamerasvepningar under ”några sekunder”. Tips: Produktionen borde dyka ner i bloggen gotlanduppochner inför 13:e säsongen. 🙂 Slutord: Även bra program kan görs så mycket bättre. 😉
Ps. Bilderna är fyra av många, som jag tog när vi var på semester på Gotland sommaren 2016. Två år senare var läget annorlunda. Det kunde jag inte i min vildaste fantasi drömma om den dagen nere på Sudret och Storsudret. Härligt när trevliga drömmar slår in. ❤ Ystad och Österlen höll också absolut hög klass. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Jag har mycket att ta igen privat, på flera fronter, efter en intensiv bloggnovember med 77 inlägg. 🙂
gotlanduppochner & bornholmuppochner 