Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Botaniska trädgården i Visby är en njutning för många sinnen. Det är min absoluta favoritplats här i Visby! Att vandra runt där en tidig morgon är ett bra sätt att tanka ny energi. Fågelsången och färgprakten är intensiv. Morgonen då vi var där lyste en strålande sol som skapade både solglitter och skuggor.
Vid detta besök ”snöade vi in” helt på mångfalden av tulpaner. Med en kamera i hand försökte jag förstås att upptäcka deras olika personligheter. Givetvis fanns det prydliga gröna skyltar som berättade vad respektive tulpansort heter på riktigt, men jag har tagit mig friheten att ge dem nya namn.

Prydlig

Spretig

Uppstudsig

Spräcklig

Oskyldig

Snurrig
Skönheten ligger i betraktarens öga. Som tur är har vi inte alla samma smak och tycke, inte ens om tulpaner

Fantastisk

”Queen of Nights” – Den här får behålla sitt, riktiga, engelska namn.

Utslagen

Lika som bär

Kära

På rad

På sned

Alla mot en
Bara en bild till, jag lovar.

Rebellisk
Och nej, det finns inga tulpaner som växer uppochner, inte ens i Botan. Men det finns en rolig knapp som jag ”råkade” trycka på…
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Foto & Text: Solveig Lidén 

Minner om en produktiv tid


Gotländsk kalksten har använts som byggnadsmaterial sedan urminnes tider. Fram till mitten av sextonhundratalet ägdes kalkbrotten av enskilda bönder.

I östra delen av Lergrav naturreservat står denna gamla kalkugn.
I bakgrunden kan du se den smala överfarten till världsomtalade Furillen. Just i den stund jag tog fotot hade jag aldrig rullat över till Håkan Nessers hemtrakter. Då visste jag inte att vi skulle köra fel och att internet funkar dåligt runt Lergravsviken.

Undra vilka kända byggnader i Visby och på Gotland som ”grundades” just här?

Kortet togs via bilfönstret, nere från vägen. Tankarna gick till att kalkindustrins arbetare bedrev husbehovsfiske i Lergrav fiskeläge, som visades i förra blogginlägget.
Nu började det kurra i våra magar. Dags för frukost utan fisk. 😉 Godsakerna dukades fram på en filt i Furillens naturreservat. Varför smakar det mesta – bäst utomhus? Tänk att det kan bli minst lika bra när bilen kör vilse. 😉 Husken finns kvar till nästa besök i de otroligt vackra trakterna. 

Ten Doors; 8

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

Slutställning 200506:
Bild 71; 6 poäng.
Bild 72; 5 poäng.
Bild 73; 4 poäng.
Bild 74; 4 poäng.
Bild 75; 5 poäng.
Bild 76; 2 poäng.
Bild 77; 4 poäng.
Bild 78; 3 poäng.
Bild 79; 10 poäng.
Bild 80; 5 poäng.

Till final från omgång 8 gick denna dörr/port: 😊

Naturen i färg; blått

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Valet av färg för mars och april var enkelt – blått som blåsippor!
På Gotland växer dessa fantastiska blommor nästan överallt. Jag som är uppvuxen i Västergötland, där det fanns gott om dem under min barndom, har verkligen saknat dem under åren i Skåne och Halland.

Himmel och hav… Vi har tagit många bilder på Östersjön under vår tid här på ön.

Damen med blå jacka dök upp som på beställning 😊 när jag stod där och försökte få till en bra bild…

Tänk att få promenera här längs havet! Inte dumt alls!

Det är fascinerande med ruiner. Kan det bli mer blått än så här i bakgrunden?

Det skulle väl vara himlen bakom Domkyrkan då…

Tusen tack säger vi till @gotlandbyz, Zenita Krantz, som vi fått låna bilden av. Insåg att blåmesarna som fanns i Botaniska trädgården INTE ville vara med på bild. Jag zoomade och knäppte, men lyckades ändå inte få till en enda bild som var skaplig. Zenita har nog både bättre kamera och mer tålamod än vad jag har – för på hennes fina bilder ser det ut som att varenda fågel är en fotomodell.

Pärlhyacinter.

Ormöga.

Kan inte låta bli… 😊 Är de vackrast i grupp eller en och en?

En annan sorts sippor – Balkansippor – som också växer på min favoritplats här i Visby – Botaniska trädgården.

Några små blå violer ville också vara med på bild.

Blev inte någon perfekt skärpa på denna hyacint, men blå är den…

Scilla – Världens mest envisa blomma? Får den själv bestämma var den vill växa kan den ta över en hel gräsmatta. Men att köpa lökar och få den att föröka sig någonstans där den inte själv vill – det är helt omöjligt. Jag har försökt på flera ställen där vi bott.

Sista bilden är fusk. Den är inte alls tagen vare sig i mars eller april.
Men bor man på Gotland och ska lägga in bilder om blått, ja då måste helt enkelt blåelden få vara med. Den är så vacker.

Dags att börja planera inför nästa inlägg… med en ny färg!

 

 

Naturskönt andningshål


Vädret var grått och opålitligt i Visby. Ändå tog vi med kaffekorg och åkte en och en halv mil norrut längs med kusten. Vi blinkade vänster in på den branta raka grusvägen, där vi såg det lockande blå havet framför vindrutan.

Bilen parkerades med fronten mot det vackra fiskeläget. I Nyhamn lyste den gula lampan och mössan och vantarna kunde förpassas till fickorna.

Du som deltog i min novembertävling 2019, med en bild och tre alternativ, minns säkert skoträdet.

Mycket spännande är på G i naturen. Jag är ödmjuk mot att ännu en gång få vara med på resan.

Härligt att se att blåsipporna envist håller sig kvar. Flertalet ännu lika fina.

Så länge de inte växer förbi grässtråna till antalet, i min egen trädgård, är de färgklickar som jag uppskattar. Nu när Familjen Lidén tagit paus från egen trädgård är maskrosorna och jag alltid sams. 😉

Jag inser att paret hade lä bakom sig. För riktigt så varmt upplevde vi inte promenaden med vinden mot oss. Däremot hade jag 46 grader i solen för några dagar sedan på balkongen.

Boule. En trevlig aktivitet som passar förträffligt att utföras av tre generationer samtidigt. 😀 Vi får inte glömma bort att lägga våra klot i bilbagaget. De kan komma till användning lite varstans, när vi tar en transportpaus.

Tillbaks till bilen tog vi ut kaffekorgen och en pläd och vandrade upp till en ledig bänk med bord. Livet är stundtals enkelt att leva. När vi senare återvände till Visby var det grått, blåsigt och kyligt.

Efterord:
I nästa blogginlägg ska Solveig presentera sin andra färg i kategorin Naturen i färg. Förra gången var det vitt. Vilken tror du det är för mars och april?

Gnisvärd kapell – Strandkyrkan


Det här fina fiskeläget några mil nedanför Visby har gotlanduppochner besökt tidigare. En gång i tiden var det ett av Gotlands mest lönsamma fiskeställe.

Vi parkerade bilen vid hamnen i Gnisvärd och gick mellan fiskebodarna längs den smala asfalterade vägen. Målet var ett speciellt hus, bakom sista huset, på höger sida. Vi hoppades att dörren var upplåst denna påskdag.

Från början låg här ett träkapell från 1600-talet, som tvåhundra år senare hade förfallit.

På vindflöjeln kan du läsa årtalet 1832. Men enligt en historieberättare med namnet Hilding Nilsson påbörjades bygget av den nya kyrkan först 1838.
Historien bakom flöjeln är följande:
Det är en gåva från en skeppare som fick stora problem med sin skuta. Han och hans besättning råkade ut för hård storm utanför Visby. Fiskare utanför Gnisvärd gjorde en heroisk insats när de lyckades borda skutan och rädda besättningen i land.

Vilken flax. Det var öppet. 😊

Det ska vara populärt att döpa sina barn här. Vigslar förekommer också flitigt.

Inte oväntat förekommer skepp i olika sammanhang i lokalen.

Om du gör en piruett eller har ögon i nacken ser du följande. 😉

Döden lurade i vardagen. Havets humör har alltid varit skiftande. Det fanns inget OB-tillägg för stark blåst och oväder. Strömmingen skulle fångas i alla väder. Arbetsvägran var säkert inte aktuellt.
Äldre män, kvinnor och barn tvingades se och uppleva skräckscener från land och stugfönster. Netflix fanns på riktigt.

Vi avslutade med en promenad vid havet – som var på ett lugnt påskhumör denna soliga eftermiddag.

 

Det vackra samsas med det enkla


I väntan på att vi skulle skriva på bostadsrättskontrakt sommaren 2018, gick vi in i en affär och köpte en almanacka inför 2019. (6 månader i förväg) Vid en vårmånad fanns en naturvacker bild på ett ställe som hette Tjaukle.

Ofta frågar jag gotlänningar vilket ställe på ön som är deras personliga favorit. Tjaukle en km söder om Viklau kyrka nämns med vördnad. Deras minnen kan vara från olika delar av deras liv. Allt från barndomsminnen med barkbåtar till nutid.

Den här aprillördagen valde vi – att inte gå in i skogens skugga. Det var i solen livet var enklast.

Istället lockade det betydligt mer att följa Tjaukleåns slingrande väg.
Vanligtvis rätas och dikas vattendrag och charmen riskerar att ebba ut. Därför är denna å ovanlig på Gotland, som tillåts att finna sin egen väg genom landskapet. Till slut mynnar den ut i havet på nordöstra sidan.

Kabbelekan tittar gärna på sin egen spegelbild.

Samtidigt som vi betraktade speglingarna i vattnet njöt vi av fågelsången från träden. (Tänk att träd kan sjunga så vackert) 😉

Vi var inte ensamma. Den lilla parkeringen var ”bilfull” och människor och djur i olika åldrar och generationer satt eller strövade i det natursköna området. De öppna gräsytorna lockade till picknick. Själva hade vi tur och fick ett ledigt bord och egen bänk. Barn sågs roa sig längs åkanten och solen lekte tittut med oss under fikandet.

Bryta upp när det är som bäst. Vi följer ofta den devisen. Kommer vi till en pärla stoppar vi in namnet i minnets skafferi.
Nästa gång ska vi göra ett tidigt besök. Då kommer vi visserligen inte att vara ensamma vid strandbankarna. Betande djur håller till där på sommaren. Däremot är chansen stor att bilen får en p-plats. Bonus är också att orkidéerna blommar i markerna i juni.
Om jag ska försöka sammanfatta min kärlek till Gotland i enbart en mening får det bli denna: Det är kontrasterna som gör ön så unik.

Fotnot: Tusen tack till familjen Berg som gör det möjligt att besöka ”guldkornet”. För marken är privat. 😀