Epipactis palustris – Kärrknipprot

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Det stod i en bok att en enskild blomma från en kärrknipprot är som en miniatyr av den mest ljuvliga, exotiska orkidé. Vilka vackra ord. ❤
Nästa år kommer vi att ta vissa kort med ett makroobjektiv och efterhand komplettera de nio inlägg som vi lagt in.

Arten är väldigt vanlig på Gotland och blommar i juli och augusti. I övriga Sverige är den tyvärr på tillbakagång, på många platser. Just nu sitter jag här och längtar till nästa säsong. Min idébank är rik på möjligheter.

Gothem kastal

Den pampiga stora kyrkan Gothem visade vi upp för ett tag sedan. Den här gången blir det ett kort inlägg om kastalen framför den. Den lilla borgen är skamfilad av ålder från detta håll. Det lär tvistas om exakt byggdatum. Sant är att försvarstornet är minst från 1100-talet.

Följ med genom stigluckan så ska du få se sidan som är i bättre skick. Är du extra lång kan du ducka en bit. 😉

Hoppsan. Där gick både du och jag en bit för långt. Men den andra stigluckan var också sevärd. Vi gör ett nytt gemensamt försök.

Klart mer välbehållen och sevärd från detta hållet. En gång i tiden ska kastalen ha varit 9×9 meter och omkring 13 meter hög. Eftersom det är en öppen plats borde sikten varit god när det gällde att skåda fienden tidigt.

Det finns ”rätt många” kastaler vid kyrkorna på Gotland. Några har vi visat i samband med kyrkblogginlägg. Andra kommer att få egna inlägg.

Den som ligger vackrast beläget har vi fortfarande inte besökt. Sedan ska inte glömmas bort att det finns en kastal i medeltidsmuren i Visby. Där tänkte jag skicka upp Solveig en solig dag.

Den femte årstiden


Många är de gotlänningar som har den femte årstiden som sin egen favorit. Då råder magiska veckor efter den intensiva sommaren. Värmen dröjer sig ofta kvar. Stränderna är inte täta av tvåfotade varelser. Färgerna i naturen penslas extra vackra. Möjligheterna brer ut sig som ett lockande buffébord.
För tre veckor sedan parkerade vi bilen på samma ställe och gick iväg söderut. Då var det både dramatiskt och vackert på samma gång. Vi njöt, men studerade stundtals den mörka himlen inåt ön, som kom närmare och närmare oss. https://gotlanduppochner.com/2020/08/31/fredagarna-har-oppnat-upp-for-nya-mojligheter/
Nu promenerade vi åt andra hållet, norr ut. Prognosen för nederbörd och oväder låg på 0 %.

Ett av våra mål var att hitta små bevis på den femte årstiden. En mix av sensommar och begynnande höst. Denna syn var en bra början. En stark gul som vägrar vissna.

Gåtan om vad fåglar funderar på har jag ännu inte löst.
En stund senare lyfte den. Tyvärr blev bilden suddig. Men någon som gick förbi berättade för sitt sällskap att det var en häger. Jag som till dess hade varit tvärsäker på att det var en förklädd pelikan, som var på rymmen. 😉

Lagom fler än vi rörde sig i regionen. Vi kom på att vi kunde ha med cyklarna en annan gång. Bara korta avstånd skulle vi behöva leda dem.

Jag drabbas när det gäller första bilden av en mix av nostalgi, barndomsminnen, vemod av en flydd sommar, som aldrig kommer tillbaka. Hade barnen lekt färdigt? Vad tänker du på?
På stolen (eller bänken bredvid) hade jag gärna suttit och njutit av en orörd morgonstund, eller när solen gick ner sent på sommarkvällen. ”Mannen på bänken”. Lånad från en titel med annat kön. Har du läst boken? Kommer du ihåg författaren? Handlingen utspelar sig på Gotland. Blev det för lätt?

När jag zoomade kunde jag konstatera att badandet inte var över vid fiskeläget. Vad nära det går att komma med hjälp av att vrida någon tiondel på ett objektiv. Jag ser fram emot när vi köpt möjligheten att krypa närmare smådjur och växter. Vi är lite på G. För att slippa krångla med att byta objektiv, har vi redan löst det med att bli med en Nikon till. Två fotografer gör sig redo för 2021. 😀
Här var vi framme vid fiskeläget.  https://gotlanduppochner.com/2019/04/18/perfekt-lage-brissund-fiskelage/   En av inlägets bilder hamnade på årets almenacka. Gissa vilken? Vi beställde 2021 års väggprydnad i helgen. Inte helt lätt att välja ut endast tolv bilder. Är det inte dags snart att förlänga året till 98 månader? Jag kan hjälpa till med namnförslag. 😉

”Lutande trädet i Brissund” – vänd mot Pisa. 😉

Smakprov på hösttecken.

Vad generöst och omtänksamt. Undra om ett S har runnit bort? 😉

Ska vi ta asfaltsvägen tillbaka till bilen? Njet. Inte svika mitt älskade hav.

Såg lockande ut. Men vi hade haft med proviant och dryck i en ryggsäck och suttit och njutit på en sten med havsutsikt. Solen värmde med inslag av kyla i brisen. Min jacka låg kvar i ryggsäcken. När vi kom in i skuggiga partier tänkte jag ibland på den.

Träden och pinande årliga höstvindar i tuffa ”väderleksspel”. Ibland blir det som extra konstverk i naturen. Notera den moderiktiga höstklädseln på understa fotot.

Vi väntade in en stund för att fånga motivet, människor & natur tillsammans.

En sista stunds njutning. Ta in slutintryck. Ibland vek vi av från den upptrampade stigen. Hade osis med en ekorre i ett buskage och ännu mer otur när vi inte fick till en bild på en stor rovfågel, som jag skrämt upp i den täta vassen. Allt ska inte gå ”stigen” för att mynta ett nyfött ordspråk.

Fotnot:
I nästa inlägg visar Solveig upp en ny färg i kategorin NATURENS FÄRGER. Än så länge har hon under 2020 betat av vit, blå, grön och röd färg. Kan du ana vilken hon ska presentera denna femte gång? Ledtråd: Det är inte kadmiumorange. Blev det för mycket hjälp?  😉 Nu ska jag återgå till att snickra med två novembertävlingar. Endast sextio uppgifter. Sextio bilder. Nittio alternativ på den ena… börjar först med en het Latte och något gott upptill det att bita i.

Domstolshandling från 1653


Vi besökte ett riktigt gammalt fiskeläge i Närs socken. Men egentligen var det fiskare från grannsocknen Lau som ägde bodarna och fiskade här. Orsaken var att Lausviken var för grund och sandig för att båtarna skulle kunna ta sig in och ut.

Tack vare en domstolshandling vet man att fiskeläget fanns här 1653. Då tvistade bland annat markägaren och prästen Jöns Nilsson i Garda om en tun (gärdesgård).

Fiskeläget heter Nabben. Men på Laumål heter det Nabbu.

Det är en ideell förening som har ansvaret. Det finns även några nyare röda bodar i trä.

Min favoritbod blev den på sista bilden.

Det är fritidsfiske som gäller i nutid.
Jag fick stundtals en känsla av att jag var iakttagen. Antagligen var det bara något som jag inbillade mig… men ibland önskar jag att jag hade ögon i nacken. 😉

 

Hammars fiskeläge


Det är svårt att inte gå ner i varv när man parkerar vid Hammars fiskeläge i Norrlanda socken.

Vi tror det är denna bod som ägs av Stiftelsen Norrlanda Fornstuga.

För inte allt för länge sedan var fiske vid ett fiskeläge en ren överlevnadsfråga. Denna sommar skiljer sig då och nu mindre än annars. För rekreation börjar bli allt viktigare för oss små människor. Inte sant?

Ett par båtar och en inbjudande brygga. En stund senare kom det en man gående från någonstans och gled ner i vattnet från bryggan.

Det är inte långt mellan olika slags smultronställen på östra kusten. Juveler som vi betar av ett efter ett.

Rosornas ö; del 2

Gotland har många smeknamn. Ett av dem är ”Rosornas ö”. Detta inlägg innehåller rosor från kullerstensgatorna innanför murens landsida. Korten togs en morgon i augusti. Visst är rosor vackra. Min personliga favorit bland alla rosor är Ingrid Bergman, för sin underbara doft och alla härliga, speciella minnen jag har av rosen. Vilken är din favorit-ros? Eller har du ingen?

Utse årets dörr/port – 2020

Nio dörrar/portar tog sig till final i ”Ten Doors”. Nu ska det avgöras. Det är du som bestämmer vilken som ska vinna. 

Precis som förra året med ”Årets fik” har du 100 poäng till ditt förfogande. Du får lämna högst 25 poäng till samma dörr. Jag tänker inleda tävlingen. Under bilden finns de nio kandidaterna och aktuell tabell. Svara med bokstav och poäng. Den 30 september stänger jag tävlingen.

Denna dörr blev vinnare. Stort GRATTIS till ägarna. 
(Sluttabell finns längst ner i inlägget)

Här är de nio finalisterna:
A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

H.

I.

Sluttabell: 200930
Dörr A. 255 p. (4)
Dörr B. 271 p. (2) ❤ ❤
Dörr C. 112 p. (8)
Dörr D. 177 p. (7)
Dörr E. 185 p. (6)
Dörr F.  258 p. (3) 
Dörr G. 222 p. (5)
Dörr H. 101 p. (9)
Dörr I.   359 p. (1) ❤ ❤ ❤

Solnedgång i Fridhem


Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.

På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.

På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.

Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?

Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.

Nu var det inte lång tid kvar.

Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…

… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.

De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert.

”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?

 

Sista färden


Till slut kom den. Sista gången som cyklarna fick följa med på bilen 2020. Det har varit ett mycket trevligt tillskott under året. Den här tidiga morgonen hamnade vi dock i dimma och dålig sikt en bit nedanför Visby. Jag satte på ”dimljuset” och sänkte farten. När vi nådde den stora parkeringen vid Tofta Strand lättade dimman.
Här har vi trampat iväg en bit söderut på cykelvägen.

Andra sover fortfarande utomhus.

Vi vek av och parerade mellan stenarna på ”stigvägen” och hittade ett bord med bänk. Tur vi hade med sittdynor. Annars hade daggen trängt igenom.
Varför smakar det alltid bättre med utomhusfrukost?

Försiktigt rörde vi oss fram emot fåglarna för att inte störa dem för mycket.

Det tycks har blivit en gimmick på sista tiden, att våra skuggor är med på sitt personliga sätt.

Olika nyanser av blått.

Kombinationen denna säsong av bil, cyklar och traskande har öppnat upp till så många naturupplevelser och möjligheter. Här var det ett parti som var trångt och vått. Men vi ville så gärna se vad som fanns runt udden.

Björnbär kräver något sötningsmedel till, oavsett mognad.

På Tofta Strand, som vissa dagar haft enormt många tusen besökare, såg vi endast en kvinna som tog sig ett uppfriskande bad. Solveig nöjde sig med att vada i vattnet medan hennes man …
Ett visst vemod landade när vi lyfte upp cyklarna på hållaren. Det dystra försvann när vi upptäckte ett nytt vackert ställe en stund senare. Dit kommer vi att återvända tre gånger till av ett speciellt skäl. 😉 Vi avslutade denna utflyktsresa med att fika högt upp på ett berg med havsutsikt och sedan gå ner till en grotta. Mer om det en annan gång och cykla har vi definitivt inte slutat med. Solveig cyklar varje arbetsdag och just nu i början på september cyklar jag två pass om dagen. Dessutom är jag alltid lite ute och cyklar i livet. 😉

 

Fredagarna har öppnat upp för nya möjligheter


Jag uppskattar att Solveig slutar tidigt på fredagar. Den här gången var det jag som fick välja promenadstråk. Vid parkeringen på hemmaplan, såg det inte hoppfullt ut. Grått eller åskvädersmörkblått. Men längst ut mot kusten och norrut fanns en skaplig glipa ”åkapåentrevligutflyktsblå” himmel. 😉

En tidigare gång åkte vi fel när vi ville nå Brissund fiskeläge. Innan vi vände bilen gick vi en skön påskpromenad med våra döttrar. Nu letade vi oss tillbaka till samma utgångspunkt – men med målet att promenera åt andra hållet. Mot Visby.

Vilken värme det hade blivit och vad fina molnen var. Mina ögon i nacken pockade lite på uppmärksamhet om färgen på himlen åt andra hållet, som bestod av en mörkare nyans.

En stuga för att skriva en kriminalroman med handlingen förlagd till Gotland… eller inte. Utedasset lockade inte mörka höstnätter.

Svårt att blunda för att höstfärgerna börjar inta scenen. Det är både på gott och ont. Under soliga dagar enbart på gott. Sedan vi flyttade ner genom landet har även oktober bjudit på kortärmat. I november har jag fullt upp med ”Kryssa på Gotlanduppochner” och ”Korsordsmästerskapen 2020”. Välkomna då till gotlanduppochner. Hoppas bara det tekniska löser sig innan dess.

Högklint. Denna mäktiga plats, söder om Visby.

Vi hade ingen fikakorg med oss. Däremot noterade vi möjligheter inför framtiden. Just denna blev min personliga favoritfikaplats.

Mina ögon var fästa på havet och jag skulle ha kunnat gjort en ”Bosse Lidénare”. Kliva över stättan utan att först se en bit åt vänster. Samtidigt är det mycket mer spännande att klättra.

Vi vände där. För i verkligheten såg himlen betydligt mörkare ut än på fotot. Det var dumt att chansa längre.

Vi ökade pulsen och takten och hann både till bilen och hem. Sedan öppnade sig himlen för ösregn. Åska blev det däremot inte den här gången. Ännu mer regnande blev det dagen efter. När det var som mörkast tänkte jag tillbaka på denna härliga utflykt. Det gör jag även nu på sommarens sista dag då himlen öppnade sig för en stund sedan. Tur Solveig precis hann till jobbet med sina två fullpackade sidoväskor och jag fick min morgoncykeltur, som innehöll en vacker regnbåge över havet och en söt igelkottsunge. Det här är vardagslyx för mig.