Kategoriarkiv: Bornholm: På to ben

Jag valde havet

Publicerad den av
7

Vi delade på oss. Till ”mitt älskade hav” behövdes ingen skylt av trä. Mina bruna ögon, öron och näsa kan dirigera mig till kusternas ljud och dofter. För att bre på så vill mina fötter och ben också ha med ett ord i det ”skrivna tugget”. 😉

Som ni såg i förra inlägget befann sig Solveig på eget äventyr. Hon hade med sig den tunga kamerautrustningen. Själv hade jag då enbart tänkt ta en timmes paus från det sociala. Så blev det ändå ett kort blogginlägg. Tydligen är det svårt att lita på sig själv. 😉

Jag var förvånad över hur få människor jag mötte. Samtidigt kändes det högtidligt att jag fick ha den här stunden nästan helt för mig själv. I behaglig takt kunde jag mixa mellan att njuta av utsikten och göra en slags sammanfattning av denna mestadels lyckade femte bloggresa till ön Bornholm. Svårt att göra något åt rikligt med vatten från ovan. Min långa förberedda lista på möjliga inomhusaktiviteter kan vi spara till en annan tripp. Vi hade fullt upp ändå.

Grabben inom mig, som vägrar att lämna sitt revir, ville dra iväg mig mot gamla hederliga klättrande äventyr.

Just nu vräker det ner regn utanför mitt fönster i Ystad. Det är grått, grått, grått.
Tur det var ett underbart soligt väder den 20 oktober 1990, i mysiga staden Hjo. Dubbeltur att Solveig sa JA till den långhåriga ynglingen från laxarnas stad. ❤

Pyritsøen

Publicerad den av
8

Solveig hade spetsat in sig på att ta sig till Pyritsøen, medan jag umgicks med mitt älskade hav. Vi räknade med möjligheten att kunna sammanstråla längre norr upp.

Vi befann oss fortfarande vid kusten vid Sorthat-Muleby på västra sidan av Bornholm.

Det finns fyra stycken skogssjöar som ligger ganska nära varandra. Av kvartetten är det endast Pyritsøen som fått sitt namn av en mineral som faktiskt finns i sjön. Namnet är pyret. Kul information är att pyret även kallas för kattguld eller dårens guld.

Det är tillåtet med fritidsfiske i sjön. Med lite flax går det att få napp och kanske blir det gädda eller abborre till lunch.

Om man inte känner till Bornholms industrihistoria skulle man kunna tänka att sjön är urgammal. Så är inte fallet. Tidigare var detta en lertäkt under nästan hela nittonhundratalet. Här bröts det lera som transporterades till Hasle Klinker- och Chamottestensfabrik. I slutet av nittiotalet upphörde brytningen. Pumparna stängdes av och täkterna fylldes istället med vatten.

Det måste varit både spännande och utmanande för Solveig i skogspartierna.

Om hon ville vila en stund fanns det mycket vackert att vila de gröna ögonen på.

Under tiden hade jag följt kustremsan längs den upptrampade stigen. Ibland kunde jag inte låta bli att gå ner till vattnet. Vi hade kontakt på slutet via mobilerna. Jag var stensäker på att känna igen henne. Skulle bara inte glömma bort att lägga till ungefär en timmes ålder. 😉

Beskrivs ofta som ett månlandskap

Publicerad den av
10

Det är länge sedan som det planterades en hel del skog för att hindra sandflykten.

Vi var på väg mot denna ”kultplats”. Äntligen skulle vi få se den i verkligheten. (I alla andra sammanhang står det bara ett L och inget A.)

En liten bit bort ser det lockande ut i bukten. Men nu handlar det om platsen vi står på.
Tänk att Kultippen har skapats av Bornholms industrihistoria. Orsaken till att det blev så var att det var en mycket begränsad tillgång på kol under andra världskriget. Därför startades det lokalt en satsning på att utvinna kol nära staden Hasle på 1940-talet. Problemet var att det ingick en massa trista biprodukter att särskilja. Sand, lera, koldamm och grus var en kvartett av dem.

För att du ska få full valuta av varför detta kallas för ett månlandskap föreslår jag dig besökare att skriva de två orden; kultippen bilder. Då ser du exempelvis direkt en underbar bild från havssidan och inåt. Visst liknar det ett månlandskap?

Med hjälp av dessa tippvagnar transporterades ”slaggprodukterna” till kusten och tömdes där. Medaljens baksida var/är att det höga svavelinnehållet gjorde att växter inte stortrivs här. Dessutom eroderar berget i snabb takt.

För den som vill uppleva en riktigt vacker nattupplevelse så ska du befinna dig här på natten (rätt natt). Orsaken är att det just här är en minimal ljusförorening. Det innebär att stjärnorna lyser extra starkt på natthimmeln.
Vad häftigt det hade varit att uppleva det som om man befann sig på månen. Som jag skrev. Skriv de två orden i en sökruta på Google och du inser vad jag menar…

Legenden om Jon

Publicerad den av
12

Det sägs att på medeltiden sköljdes en man som hette Jon iland på denna plats, efter ett skeppsbrott. Jon ville tacka ön för att han fick en andra chans i livet. Därför bestämde han sig för att missionera för kristendomen.

Först började han predika från bibeln för ö-bor i en grotta. Tydligen var många både nyfikna och intresserade för snart blev det för trångt därinne. Det var då idén föddes att istället predika från en rauk. (Troligen den du ser i mitten på bilden ovan). För då kunde även människor som satt i fiskebåtar både se och förhoppnings lyssna.

Det var många olika sorters tankar att sortera upp efter detta häftiga besök. Hur togs sig folket hit? Då fanns det definitivt inga bekväma trappsteg att kliva på.

Jag kan mycket väl förstå att Jons Kapel blivit en populär sevärdhet på Bornholm. En del menar att det rör sig om öns mest berömda och imponerande klippformation.
För att inte utmana ödet bestämde vi oss för att inte ägna oss åt ”grottsafari”. En liten miss skulle innebära att de 171 stegen uppför kunde blivit övermäktiga. Men för de våghalsade finns det äventyr att utforska längre ner. Vi gick ner en bit, men jag möttes inte av någon lockande Nissi Beach strand från Cypern precis.

Själv tyckte jag det var kul att möta ett yngre par med ryggsäckar som började gå ner en bit, för att senare ångra sig. De sa på danska att det såg för tufft ut. Genast fick jag en gratis dos ”gubbkrafter”, sista etappen upp. 😉

Trevligt att även njuta av växtlighet på marken. Tillbaka vid bilen gjorde jag för säkerhets skull några stretching-övningar.

Dags för revansch – del 1 av 2

Publicerad den av
10

Riktigt trevligt att vara tillbaka på denna parkering. Den här gången var vi än så länge helt ensamma.

Vilken tilltalande havsutsikt på första etappen, som säkert väldigt många gått genom åren. Bäst att njuta extra. På hemvägen hade vi inte ögon i nacken och frågan var om vi då hade mjölksyra upp till låren. Mest spännande att inte veta svaret i förväg. 😉 Kom plötsligt då ihåg att jag borde stretchat mina vader och lår i förväg. Fast det räcker nog att göra sysslan efteråt, var nästa ”kloka” tanke.

Vi noterade, när vi räknade skuggorna, att vi var två stycken med på äventyret. Jag hade hoppat dammsugaren till frukost. 😉 Det mesta av sanningen var att insulin-setbytet inte hade funkat den gången. (Förra sommaren)

Nu såg jag med spänning fram emot att räkna trappstegen. Oväntat att jag läst och hört om helt olika slutsiffror.
Solveig gick framför mig ner. Vi sa inget till varandra förrän vi kom till olika ”avsatser” och dubbelkollade/stämde av. Väl nere hade vi samma slutsumma. 171 trappsteg. Jag log när jag på en hemsida, för ett tag sedan, läste exakt samma antal. I nästa inlägg ska vi berätta om legenden bakom platsen.

Stammershalle

Publicerad den av
10

Du parkerar ditt fordon på parkeringen utanför badhotellet. Sedan tar du det försiktigt när du korsar kustvägen. De hårda fordonen har företräde. Efter att trägrinden öppnats befinner du dig på en både vacker och historisk plats.

Min blick flyttade sig mellan havsutsikten och alla spännande klippformationer av granit. Vid kroppsliga förflyttningar behövde vi se efter noga var vi satte ner fötterna.

Längst ner står tre ståtliga bautastenar. Ingen vet om de markerar gamla gravar.

Det har naturligtvis gjorts utgrävningar genom åren. Fynd från både bronsåldern och järnåldern har hittats. Det har också hittats ”bevis” på att här bott människor långt tidigare. Troligen försörjde de sig på jakt och fiske. Jag är ganska säker på att ingen då hade hört talas om nättroll och fallskärmar. 😉 Undra vad som fick dem att skratta tillsammans?

Fotnot:
Detta är inlägg nummer trehundra från Bornholm. Väldigt långt kvar till storebror Gotland med sina just nu femtonhundratretton inlägg. Allt samlat på samma blogg.

Vang vattenkvarn

Publicerad den av
12

Då var vi tillbaks i vackra Vang hamn en tidig morgon. Denna gång var vädret dock mer soligt. Nu fick vi snabbt väcka våra lår- och vadmuskler. En rejäl stigning behövde fixas innan vi nådde dagens första sevärdhet.

Vang vandmölle/vattenkvarn med sitt halmtak byggdes 1811, troligen av en lokal invånare med namnet Poul Hansen. Kvarnen var i drift till 1905. Bornholms Museum övertog kvarnen 1969. Genom åren har det varit en del renoveringar. Den senaste ägde rum 2010-2011.

Det hade varit intressant att se den i bruk och få komma in och kika med händerna på ryggen.
Medan Solveig fotade lite av varje passade jag på att följa en spännande stig. Snart träffade jag vandrare på leden. De hade ”rätt kängor” och ryggsäckar. Vi hejade på varandra utan att byta mobilnummer. När jag mötte tredje paret insåg jag att det kanske var bäst att vända på näsan och låta resten av kroppen följa med i rörelsen. Visst hade jag nyckelknippan med bilnyckeln, men… 😉

Egentligen är det oftast betydligt besvärligare att ta sig neråt än uppåt.
Jag såg en kvinna prata i sin mobil i en blomstrande trädgård. Det måste vara extra mysigt att bo i nedersta huset och kunna njuta av hamn- och havsutsikten. Solnedgångar ingår i samma kustpaket. Vilka pärlor det finns på rad på västkusten. ❤

Hasle shelterplads

Publicerad den av
2

Vi traskade vidare söder ut längs havet.

Precis som i Arnager finns det i Hasle möjlighet att sova ”utomhus” för den som törs i Hasle shelterplads. Mellan klockan 18:00 till 10:00 är det tillåtet. Det är det inte att ställa upp ett tält på denna plats. Det är däremot okej att göra upp ett bål om man är försiktiga och släcker med vatten. Sedan är det en given regel att hålla rent.

Efter en sista titt på havet och omgivningarna var det dags att hitta tio intressanta hus/villor i den lilla staden.

Helligpeder

Publicerad den av
6

En gullig välkommande röd text om platsens namn.

Vad nära de har till ett morgondopp. Undra hur många fast boende det finns kvar på orten? På andra sidan husen är det en rejäl stigning och ett bra skydd mot kraftiga höstvindar från det hållet.

Kul att de fyra gamla rökerierna finns kvar som minnen från en annan tid. Då var sillen från Helligpeder den bästa rökta sillen på ön. Vilket slit det var för männen och kvinnorna som höll på med sysslor från tidig morgon och fram till sent på kvällen. Skälet till att de fick ”kasta in handduken” var de nya stränga reglerna för hygienen som infördes på 1950-talet. Alla lokaler skulle kaklas och utrustas med sanitära anläggningar m.m.

Nu hade jag både hunnit parkera bilen och gå tillbaka en bit för att studera de gamla rökerierna på närmare håll.
Platsen Helligpeder nämndes för första gången redan 1570. Hamnen var själva centrum där flera familjer bosatte sig runt den. I nästa inlägg får du bekanta dig med hamnen i Helligpeder.

De där platserna…

Publicerad den av
2

Appen berättade sanningen. Efter lunchen i hotellets lägenhet var vi laddade inför naturens efterrätt.
Det började spricka upp vid kusten. Vi lämnade Hasle med bil och följde ”stora vägen” norr ut. Bara efter några kilometer blinkade jag vänster. I rätt väder är sträckan längs kusten en pärla som allra bäst gör sig med sakta cykeltrampande eller med apostlahästarna. (Gå till fots)

Vår teammetod funkade bra. Jag stannade bilen vid några ställen och släppte av Solveig med kameran. Bäst hade det såklart varit om vi gjort rutten tidigt efter frukost. Men jag hann njuta fullt ut. Bara vid några få tillfällen kändes jag mig lite ”i vägen”. Någon enstaka gång hoppade Solveig in i bilen och jag körde vidare till ett nytt ”avlämningsställe”.

Inga problem för bilföraren att hålla sig under högsta tillåtna hastighet. 😉
Det blir ett till blogginlägg härifrån och fram till platsen där jag hoppades att det fanns en ledig p-plats. Du behöver inte hålla tummarna för mig, för det var en sådan där härlig stund när det mesta gick som på räls. Första bilden i nästa inlägg ger dig svaret på platsens namn, som vi precis nått fram till.

Ps. Rubriken syftar på smultronställen på Bornholm. Jag tror att flera turister som kommer hit med bil för första gången, tänker att de tar en dag på den lilla ön och därefter far hem med kvällsfärjan. Då missar de ovetande en sådan här pärla. Vi har själva tillhört den gruppen. Även när vi var här som ö-besökare i en hel vecka. Eller när jag var på Gotland för första gången och Solveig gjorde sitt andra besök på Sveriges största ö. Typiskt överreklamerad ö. Dimmigt, regnigt, blåsigt och gult vatten på vandrarhemmet. Jag älskar i vissa sammanhang att ha totalt fel. ❤