Kategoriarkiv: Bornholm: Lite av varje

Det går inte an…

Publicerad den av
10

…att börja en ny kategori och sedan låta den långsamt tyna bort. Fast det är såklart inte så speciellt länge sedan debuten, ser jag nu i facit. 31 juli. Du bjuds bara på en enda BILD FRÅN BILEN. Men eftersom jag snubblade över en sannhistoria tänkte jag dela med mig av den i korthet.

Hotellet var under många av de inledande åren ett mycket populärt semestermål för rika tyska gäster.
I anslutning till hotellets ”baksida” finns en skog som kallas för Troldskoven (Trollskogen). Numera finns där en rundslinga på nästan fyra kilometer med flera sevärdheter. Exempelvis går det att njuta av krokiga, förvridna träd och kännetecken av Bornholms största flyttblock, som lämnades kvar av istidens glaciärer.
Men det jag gick mest igång på var att det också fortfarande finns rester kvar av ett zoo, som öppnades upp 1934. Om jag varit djärv skulle jag kunnat gå in i den bevarade björngrottan. Men de vise säger att man inte ska väcka den björn som sover. 😉

Tänk att det fanns förutom björnar, även lejon och andra exotiska djur. Djurparken måste varit på mångas läppar och på tapeten för mångas åsikter. Jag läste att Bornholms första djurpark stängdes i mitten av femtiotalet.

För hundrafemton år sedan

Publicerad den av
12

Utsidan av Stammershalle Badehotel har vi njutit av flera gånger, när vi kommit förbi på kustvägen, genom åren.
Det anrika hotellet byggdes på en stenig plats år 1911. Alltså några få år innan första världskriget bröt ut.

Visst ligger det vackert? Efter vi parkerat bilen och gått runt hotellområdet var målet det du ser till vänster på bilden ovanför. En riktigt sevärd historisk plats. Med lite tur skulle vi hinna med det innan…

Vi har granskat möjligheten att bo här vid något av våra kommande tillfällen. Eftersom det inte finns några lägenheter är det inte aktuellt vid våra längre tripper. Men om vi ”bara” ska ta in en natt skulle det passa som handen i handsken. Helst ett rum med havsutsikt. Sedan en låååång frukost med samma utsikt. ❤ Stor chans att teet hinner kallna och färjan känns mindre viktig. 😉

Vad sugen jag blir på att göra en kort visit. Helst när jag läser om ångbad, uppvärmd pool, jacuzzi m.m. Vem vill inte säga adjö till ovänliga spänningar i kroppen? Det står också att spaavdelningen är öppen för gäster varje dag mellan 8-21. Visst låter det frestande? Men vid det här speciella tillfället var vårt fokus på att försöka hinna med en halvtimme vid platsen mitt emot. Innan…

För det var ungefär en halvtimme senare bilden togs när vi drog oss raskt mot ”Den lilla blå”, med målet att söka oss norr ut. Nu i ett sista försök, att undkomma ett ”tristväder” som vi lekt katt och råtta med i ett par timmar.

Bilfritt

Publicerad den av
8

Vackert, dramatiskt och helt gratis att beskåda. Det blir snart betydligt brantare längst ut mot havet om du tar dig norr upp från Teglkås fiskeläge.

Men för den som inte vet om det, är det snart ändhållplats. För det är inte tillåtet att rulla vidare med bil eller motorcykel.

Om du vandrar är det bara tre kilometer kvar till en annan pärla vid denna läckra kustremsa. Själva hade vi planerat att ta oss till Vang imorgon bitti, då med bil. Därför hoppade vi in i ”Den lilla blå” igen och hade bara 4,1 km ner till kuststaden vi bodde i, under denna femte bloggresa.

Snart läge att presentera själva staden Hasle. Är det bara i Gudhjem som det finns en serpentine Road (serpentinväg)? Finns den finaste solnedgången i Hasle? Går det att i kuststaden bo helt gratis? Finns där något eget rökeri? Fyra frågor som får sina svar eller aldrig blir helt utredda.

Dammsugaren sög

Publicerad den av
4

Det här hade jag sett fram emot länge. Redan när jag i Visby fick en bok om Bornholm av Solveig längtade min tävlingsinstinkt efter vad min/vår sanning skulle landa på.

Hur många trappsteg fanns det i trätrappan som skulle ta oss till berömda Jons Kapel? De två böckerna som fanns på hemmaplan berättar om 172, 182 respektive 222 trappor. Vilka antal skulle jag och Solveig få det till? Troligtvis en fjärde och en femte variant.

Jag har totalt ätit x antal wienerbröd innan vi gått längre turer på Gotland & Fårö. En utmärkt taktik, som jag hade snappat upp av en svensk ishockeylegend. Håkan Wickberg i Brynäs och Tre Kronor tog några bett i periodpauserna för att blodsockret inte skulle nå farligt låga värden. Synd jag inte visste det tidigare. Andra söta kakor, frukt & godis m.m. ger inte samma stabilitet, utan bjuder bara på en gratis bergochdalbana-tur. 😦
Nu är det så att jag inte tycker om danska wienerbröd. Sliskigt söta. Därför fick det bli en gråvit dammsugare. För stor, för äcklig. Minns inte om jag fick i mig den helt. Tror inte det.

Nu hade Solveig kommit en bra bit före mig. Hon stannade upp och väntade in mig. Hon såg på min mobil att jag hade 24.2 i blodsocker. Vi bestämde att jag skulle sakta ta mig tillbaks till bilen medan hon och kameran gick en liten bit till.
Det hjälpte inte att jag taktiskt pytsade in insulin. Troligen var ”platsen punkterad”. Då dör det helt.

Men den som väntar på något trevligt väntar aldrig för länge… Dessutom hade vi jättemysigt några timmar senare. Fast blodsockret då var lite för lågt ett tag. Nog om det trista ”söta” ämnet.

Ps. Jag ser i min femårsdagbok att en av mina bloggvänner fyller år just detta septemberdatum.
Detta är ingen diabetes blogg. Därför ger jag mig inte in i några fler ord om ämnet i eventuella kommentarer. Men just denna gång hade jag bara två saker att välja på. Antingen skippa inlägget eller berätta om en tuff vardag mitt i ett spännande äventyr.

Halvvägs runt rundkyrkan

Publicerad den av
8

Vid de två första resorna till Bornholm åkte vi rakt igenom ön för att nå vår boplats. Förra gången tog vi oss norr ut från Rönne. Den här gången tog vi istället av mot öns flygplats.

Vi uppskattade att det stod en rundkirke i rondellen. De mörka molnen störde inte så mycket.

Däremot behövdes det fyra försök innan jag kunde ratta in på rätt guppiga grusväg och Solveig kunde ta denna trio foton. Därför åkte vi förbi tre gånger på ”stora vägen” och hann se lite annat under tiden. Därefter spikade vi avfarten alla andra gånger under semestern. Från ena hållet gällde det att hålla reda på ett träplank på andra sidan vägen. När vi skulle köra ut på vägen var Solveig en viktig kugge. Precis som under förra resan. Växandet på fält, hög hastighet på fordon och skarpa kurvor är tre luriga kombinationer.

Fortfarande var vi inte helt säkra på att vi var på rätt ställe och om vi i så fall skulle köra runt eller framför den stora byggnaden…