Den farliga leken

Publicerad den 30 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Åttonde boken i Anders Knutas sviten:
Den farliga leken, 2010, 378 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till min älskade dotter Bella

Bosses alternativa titel: 😊
Ett farligt gram för mycket

Personligt:
Furillen har kommit in på Världskartan de sista åren sedan militären avvecklade sitt privata område på Gotland.

Tidsintervall:
November 2007 till nyårsdagen samma år.

Den stora rauken Jungfrun avtecknade sig mot himlen och vakade över den lilla hamnen.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Gift med barnmorskan Line. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som hunnit bli 17 år.
Karin Jacobsson: Biträdande chef. Har en nyvunnen kärlek i fotografen Janne Widén. Hon är tränare för Visbys damlag.
Johan Berg: Reporter på Regionalnytts lokalredaktion i Visby. Han är tillbaka på jobbet efter ett halvt års föräldraledighet.
Emma Winarve: Gift med Johan.

Knutas hade lämnat polishuset tidigt och plockat upp Line efter hennes skift på Visby lasaretts förlossningsavdelning.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör, charmör och flickjägare.
Lars Norrby: Den strame presstalesman.
Birger Smittenberg: Åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård dyker upp sent i åttonde boken. Kollegan på Rikskriminalen i Stockholm. Knutas avskydde när Martin kallade honom för Knutte.
På sidan 213 nämns Kihlgård vid ett telefonsamtal och fysisk närvaro, första gången på sidan 225.

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf. Hennes längsta förhållande, med fårbonden, är slut. Hon fick inte vikariatet i Stockholm som hon hoppats på.
Max Grenfors: Redaktionschef i Stockholm.
Madeleine Haga: Stockholmsredaktionen.

Fem minuter senare satt de mitt emot varandra i Janne Widéns stora och ljusa kök i Terra Nova, ett villaområde i Visbys utkant.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Line anstränger sig för att hitta tillbaka till varandra efter att äktenskapet gått på tomgång under en längre tid.

Karin och Janne har ett förhållande sedan i somras. Hon är förälskad.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan saknar fastlandslivet och har svårt för Gotlands blåsiga vintrar med brist på snö. Han är glad för att vara tillbaka på jobbet och uppskattade inte föräldraledigheten.

I Stockholm kan han inte låta bli att titta lite extra på sin f.d. kollega Madeleine Haga. Hennes leende gjorde honom svag i knäna.

Knutas engelska inte tillräcklig för konversation och utfrågning.
Han är anti mot presskonferenser och försöker ständigt skjuta upp dem till Lars Norrbys förtret.

Karin vill ta ett förhör i Stockholm för att förhoppningsvis kunna träffa sin dotter.
Det hemska som hände när hon skildes från sin nyfödda dotter har satt sina spår genom hela Karins liv. Hon har haft svårt för att älska och flyr alltid när hon är sårbar. Hon vägrar på att bli personlig med arbetskamrater.

När Knutas ser en lång man kyssa en kort kvinna svider det till i hans ögon och han blir knäsvag.

Bättre plats hade han inte kunnat välja. Kyllajs enslighet passade honom perfekt.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas trivs inte med att vara ensam. Line var iväg hela oktober till Kap Verde. Då var han på väg in i en depression. Inte heller ser han fram emot fyra månader med korta dagar där mörkret kom snabbt, bara några timmar efter lunch. Samtidigt uppskattade han de tjugo minuternas promenad på morgonen, innan staden vaknade.

Bil:
Jag gissar på att Knutas gamla Merca hänger med fortfarande.

”Jag bor där borta, i Lergrav”. Han pekade med ett grovt finger utefter kusten. ”Där finns också fina fiskehus.”

Nyckelspår & Villospår:
Grönskimrande örhänge som är format som en skalbagge och med små ben och antenner. Blodiga kläder i en fiskebod. Stulen motorbåt med utombordare som driver fritt. Blodig yxa.

Kopplingar till tidigare böcker:
Karin får en gliring av Knutas om återbesöket i Kyllaj.

”Kyllaj, sa Knutas och smakade på namnet. ”Det var ett tag sen du och jag var här. Minns du”?

Grodor i boken:
Mötena mellan Knutas och Karin från förra boken har tonats bort lite väl mycket. Likadant med Johans ”affärer” med sin kollega Madeleine Haga. Här nämns det som en ”liten” flirt för många år sedan, vilket inte stämmer överens för mig bokläsare.

Kuriosa:
En författare som skriver på en bok i ensligheten. Låter som en passning i smyg till min favoritförfattare Håkan Nesser.

Bristen på jämställdhet inom idrotten mellan könen. Damlag som får välja träningstider efter männen valt de bästa.

På anrika Munkkällaren belägen mitt på Stora torget i Visby var det fullt på dansgolvet.

Humor/svart humor:
Johan kollade in pocketståndet på färjan. Valde en deckare med titeln DEN DU INTE SER. Det lät lagom spännande, den fick duga. 😊 (Mari Jungstedts första deckare)

Och på långt håll hade hon till och med sett Cecilia och några gamla klasskamrater i Östercentrum.

Privat sorg:
Karins kontakt med sin bortadopterade dotter Hanna är inte okomplicerad.

Johan saknar Stockholmslivet på många sätt. Han vill ha ös i tillvaron. Både på jobbet och fritiden.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Sista tre meningarna:
Utanför stod två personer. Hon kände inte igen någon av dem. Den ena höll fram en polislegitimation.

Svaidestugan låg några kilometer från Visby i ett populärt friluftsområde där orienteringsklubben hållit till i många år.
Bosse Lidéns betyg:
3+/5

Baksidestext:
… i Mari Jungstedts åttonde kriminalroman, Den farliga leken, står kommissarie Anders Knutas inför en gåta vars lösning är mer komplicerad och oväntad än han någonsin kunnat ana.

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. 🙂

Naturen i färg; gul

Publicerad den 27 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Det finns en plats i Visby som vi hela tiden återvänder till – Botaniska trädgården. Så välskött! Så mycket som finns där att njuta av under årets alla månader. Vi vet, för förra året var vi där minst en gång i månaden… I år har besöken inte blivit lika många, men varje gång vi kommer dit så infinner sig en behaglig känsla i hela kroppen.

Ett enda litet gult löv gör sig fint mot stenarna, med porlande vatten från en liten bäck i bakgrunden.

Mer porlande vatten. Vad är det egentligen med detta ljud som har en sådan rogivande effekt?

Som ett eget litet konstverk satt lövet där i trädet och givetvis åkte kameran fram.

Vem har sagt att man måste fotografera hela blommor? Ibland blir det mer effektfullt med bara en halv…

Det går bara inte att låta bli. En gul ros måste få vara med.

Blåmesbilden har vi lånat från en Instagram-vän, @gotlandbyz
Rekommenderar varmt att ni tittar in på hennes Instagram-konto. Hon tar fantastiska bilder på fåglar och mycket annat. Tusen tack, Zenita Krantz, för lånet!

Snäckschimpansen har fått en senapsgul lav som naturens egen dekor.

Jag är väldigt förtjust i kalkstenens ljusgrå färg. Ger bra kontrast åt det mesta man fotograferar.

De flesta insekter jag försöker fotografera lyckas flyga iväg innan jag hinner ställa in skärpan. Men den här satt kvar och hade till och med rätt färg.

Skördetid. Äppelträd får mig att minnas barndomens dofter i mormors kök. Mormor skalade äpplen och skar dem i lagom stora klyftor som sedan torkades på plåtar i järnspisen. Doften av torkade äpplen var magiskt god.

Fler barndomsminnen. Min pappa plockade svamp så fort han kom åt, till mammas stora förskräckelse. Hon trodde alltid att han lyckats få med någon svamp som var giftig. Pappa fick rensa, steka och äta upp sin svamp helt själv. Det var bara när han kom hem med kantareller som resten av familjen ställde upp och hjälpte till med att äta upp dem. Jag har nog ärvt mer av mammas avståndstagande än av pappas intresse att plocka svamp. Tror att det här kan vara en Karljohansvamp eller Stensopp som den också kallas. Men, jag kan ha fel. Hursomhelst tycks det ha varit någon som smakat av den…

Även det lilla kan vara vackert nog.

Höstfibbla tror jag att detta är…

… och det här vet jag att det är en maskros. Läckert gul i gräsmattan utanför huset där vi bor.

Som avslutning kommer en bild som Bosse tog häromdagen, också strax utanför vår bostad.
Vem hittade egentligen på uttrycket att gult är fult? Det enda som stämmer är väl att det rimmar. Gult är en fantastisk färg som lyser upp så här på hösten. Den som följt mina inlägg har nu konstaterat att jag har gått igenom färgerna vit, blå, grön, röd och gul. Vad återstår då? Svaret på den frågan dyker upp någon gång i december.
Tills dess får ni njuta av höstens alla färger.

Text & Bilder (utom den sista): Solveig Lidén

Den femte årstiden

Publicerad den 23 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Många är de gotlänningar som har den femte årstiden som sin egen favorit. Då råder magiska veckor efter den intensiva sommaren. Värmen dröjer sig ofta kvar. Stränderna är inte täta av tvåfotade varelser. Färgerna i naturen penslas extra vackra. Möjligheterna brer ut sig som ett lockande buffébord.
För tre veckor sedan parkerade vi bilen på samma ställe och gick iväg söderut. Då var det både dramatiskt och vackert på samma gång. Vi njöt, men studerade stundtals den mörka himlen inåt ön, som kom närmare och närmare oss. https://gotlanduppochner.com/2020/08/31/fredagarna-har-oppnat-upp-for-nya-mojligheter/
Nu promenerade vi åt andra hållet, norr ut. Prognosen för nederbörd och oväder låg på 0 %.

Ett av våra mål var att hitta små bevis på den femte årstiden. En mix av sensommar och begynnande höst. Denna syn var en bra början. En stark gul som vägrar vissna.

Gåtan om vad fåglar funderar på har jag ännu inte löst.
En stund senare lyfte den. Tyvärr blev bilden suddig. Men någon som gick förbi berättade för sitt sällskap att det var en häger. Jag som till dess hade varit tvärsäker på att det var en förklädd pelikan, som var på rymmen. 😉

Lagom fler än vi rörde sig i regionen. Vi kom på att vi kunde ha med cyklarna en annan gång. Bara korta avstånd skulle vi behöva leda dem.

Jag drabbas när det gäller första bilden av en mix av nostalgi, barndomsminnen, vemod av en flydd sommar, som aldrig kommer tillbaka. Hade barnen lekt färdigt? Vad tänker du på?
På stolen (eller bänken bredvid) hade jag gärna suttit och njutit av en orörd morgonstund, eller när solen gick ner sent på sommarkvällen. ”Mannen på bänken”. Lånad från en titel med annat kön. Har du läst boken? Kommer du ihåg författaren? Handlingen utspelar sig på Gotland. Blev det för lätt?

När jag zoomade kunde jag konstatera att badandet inte var över vid fiskeläget. Vad nära det går att komma med hjälp av att vrida någon tiondel på ett objektiv. Jag ser fram emot när vi köpt möjligheten att krypa närmare smådjur och växter. Vi är lite på G. För att slippa krångla med att byta objektiv, har vi redan löst det med att bli med en Nikon till. Två fotografer gör sig redo för 2021. 😀
Här var vi framme vid fiskeläget. https://gotlanduppochner.com/2019/04/18/perfekt-lage-brissund-fiskelage/ En av inlägets bilder hamnade på årets almenacka. Gissa vilken? Vi beställde 2021 års väggprydnad i helgen. Inte helt lätt att välja ut endast tolv bilder. Är det inte dags snart att förlänga året till 98 månader? Jag kan hjälpa till med namnförslag. 😉

”Lutande trädet i Brissund” – vänd mot Pisa. 😉

Smakprov på hösttecken.

Vad generöst och omtänksamt. Undra om ett S har runnit bort? 😉

Ska vi ta asfaltsvägen tillbaka till bilen? Njet. Inte svika mitt älskade hav. ❤

Såg lockande ut. Men vi hade haft med proviant och dryck i en ryggsäck och suttit och njutit på en sten med havsutsikt. Solen värmde med inslag av kyla i brisen. Min jacka låg kvar i ryggsäcken. När vi kom in i skuggiga partier tänkte jag ibland på den.

Träden och pinande årliga höstvindar i tuffa ”väderleksspel”. Ibland blir det som extra konstverk i naturen. Notera den moderiktiga höstklädseln på understa fotot.

Vi väntade in en stund för att fånga motivet, människor & natur tillsammans.

En sista stunds njutning. Ta in slutintryck. Ibland vek vi av från den upptrampade stigen. Hade osis med en ekorre i ett buskage och ännu mer otur när vi inte fick till en bild på en stor rovfågel, som jag skrämt upp i den täta vassen. Allt ska inte gå ”stigen” för att mynta ett nyfött ordspråk.

Fotnot:
I nästa inlägg visar Solveig upp en ny färg i kategorin NATURENS FÄRGER. Än så länge har hon under 2020 betat av vit, blå, grön och röd färg. Kan du ana vilken hon ska presentera denna femte gång? Ledtråd: Det är inte kadmiumorange. Blev det för mycket hjälp? 😉 Nu ska jag återgå till att snickra med två novembertävlingar. Endast sextio uppgifter. Sextio bilder. Nittio alternativ på den ena… börjar först med en het Latte och något gott upptill det att bita i.

Fyren i Ljugarn

Publicerad den 22 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

1992 byggdes fyren i Ljugarn på östra Gotland om till detta mer moderna utseende.

Fyren står på taket till en cirka 12 meter cistern som tillhör regionens reningsverk.

1886 anlades fyrplatsen. Då var det Veklampa som gällde.

Först 1934 fick fyren AGA-ljus med lins av 6:e ordningen.

Fjorton år senare gick utvecklingen vidare. Då till elektriskt ljus med AGA-ljus som reserv.

1894 tillhörde lotsplatsen Gotlands lotsfördelning. Här jobbade då Lars Niklas Gahnström, född 1842, som lotsförman. Under sig hade han den nitton år yngre lotsen Jakob Oskar Anton Ronander.

Till saken kan nämnas att Ljugarn redan på 1740-talet var en etablerad lotsplats.

Undra om det är en ättling till någon av lotsmännen som sitter där på filten? Eller så är det bara en vanlig dagdrömmare. 😉

Kvarntornet

Publicerad den 21 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Vi närmar oss Kvarntornet via Södra Murgatan, innanför ringmuren.

Tornet ligger i Landmurens östermur. Granne är Skolporten som visades förra gången i denna kategori. Namnet Kvarntornet är känt sedan början av 1600-talet.

Troligtvis är tornet byggt i början av 1300-talet och byggdes i den Gamla muren, innan hela muren höjdes 2-4 meter. Helt platt är tornet mot stadssidan. Tidigare fanns ingen vägg utan tornet var öppet ända ner mot marken på insidan, trots sina fem våningar.

I bottenvåningen finns en stor spis med halvrund kupa som pekar på att det bevakades av vakter året om. Från början fanns det fem våningar i tornet. När den danske historikern Jakob Langebeck besökte Kvarntornet skrev han i sin dagbok 1753-1754, att det fanns tre våningar och att alla var fyllda av handkvarnar på vilka borgarnas pigor malde malt och gryn. Under artonhundratalet maldes det snus i tornet i blygsam skala, i en fabrik.

Här ser du tornet från utsidan av muren. Den halvrunda formen är unik i ringmuren och stenmaterialet i tornet och de jämna skiftgångarna är tillsammans med Söderport de två mest välgjorda i hela ringmuren.

Det gick vilt till i Visby när de härjade som värst. I fasaden syns stenblock som splittrats av kanonkulor.

Tidigare fanns en trappa upp till dörren.

Jag hade gärna ägt rätt rostiga nycklar. Det skulle varit intressant att besöka alla torns insidor. Tänk om jag hade fötts med vingar.

Domstolshandling från 1653

Publicerad den 19 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Vi besökte ett riktigt gammalt fiskeläge i Närs socken. Men egentligen var det fiskare från grannsocknen Lau som ägde bodarna och fiskade här. Orsaken var att Lausviken var för grund och sandig för att båtarna skulle kunna ta sig in och ut.

Tack vare en domstolshandling vet man att fiskeläget fanns här 1653. Då tvistade bland annat markägaren och prästen Jöns Nilsson i Garda om en tun (gärdesgård).

Fiskeläget heter Nabben. Men på Laumål heter det Nabbu.

Det är en ideell förening som har ansvaret. Det finns även några nyare röda bodar i trä.

Min favoritbod blev den på sista bilden.

Det är fritidsfiske som gäller i nutid.
Jag fick stundtals en känsla av att jag var iakttagen. Antagligen var det bara något som jag inbillade mig… men ibland önskar jag att jag hade ögon i nacken. 😉

Stackars getter

Publicerad den 18 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Vi sökte oss till de dramatiska klipporna vid Högklint, där klintens högsta höjd är 48 meter över havet. Detta var första gången som vi gick iväg mot söder. Målet bestod av att hitta en fin utsiktsplats för kaffestunden.

Våra skuggor ville så gärna vara med på en bild – ännu en gång. 😉 De skickar med en helghälsning till bloggbesökare som kommer i rätt tid.

Det känns som länge sedan, som vi besökte Ygne fiskeläge. Ändå var det förra våren. https://gotlanduppochner.com/2019/05/09/ygne-fiskelage/

Vi funderade några sekunder, innan vi bestämde oss för vart våra fötter skulle styras.

Trappan ner till avsatsen med det sorgliga namnet ”Getsvältan”. Förr stod betande getter på höjden och trånade efter det saftiga gräset på klipphyllan. Ner mot godheterna tog de sig och fick njuta av sin sista måltid. För upp igen kunde de inte komma. Istället svalt de ihjäl när gräset tog slut. ☹

Här nere finns en fantasieggande grotta som är urgröpt av havet. Någon gång ska vi testa om solnedgångarna härifrån är så magiska, som vi hört talas och läst om. ❤

Skolporten

Publicerad den 17 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Raukfältet på Asunden

Publicerad den 13 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

https://gotlanduppochner.com/2020/08/14/pjaserna-ar-ett-minne-blott/
I länken kan du se och läsa om vårt första besök på denna underbara plats. Den här gången utgår inlägget från när vi parkerar våra cyklar och tar oss ner till raukfältet.

Inledningsvis var det lite ”slirigt” att ta sig ner mot havet. Men bara en kort bit.

Vi befann alltså på ön Asunden utanför Slite på nordöstra Gotland. Ön är två km lång och som bredast en kilometer.

Både rörliga och orörliga djur.

Asundens egen Janusfigur med sina två ansikten.

En förnäm hund med nosen i vädret.

Vår utsikt från där vi satt och drack vårt kaffe och fikade.

Rauken döpte vi till ”Asundsgubben”.

Det finns drygt 25 raukar som är mer än två meter höga. Den högsta är nio meter hög.

Asunden är absolut ett av Gotlands vackraste raukområden, med en härlig utsikt mot vidderna, grannöarna och havet som jag aldrig kan se mig mätt på. Det är också alltid lika spännande och fantasieggande att hitta eller försöka hitta likheterna med levande människor och djur.

Likt fågeln drog vi iväg mot nya mål. På väg mot fastlandet funderade jag på om jag ville återvända hit varje år eller aldrig mer för att inte få det underbara första intrycket naggat i kanten. För det kunde inte bli bättre än…

Timjansnyltrot och Gotlandssolvända

Publicerad den 12 september, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

Orobanche alba är det latinska namnet på den sällsynta Timjansnyltroten som…

… lever som en parasit på backtimjan (längst fram). Orsaken är att Timjansnyltroten saknar helt klorofyll.

Den fleråriga örten är en raritet som går att hitta på naturreservatet Ölbäcks hällmarker, som består av en torr kalkrik mark. Lättast tror vi det är, att först hitta backtimjan.

Den gula blomman lyser verkligen upp soliga mornar under juni och juli. Gotlandssolvändan finns i Sverige bara på Öland och Gotland. Annars förekommer den i södra och centrala Europa och på vissa platser i Asien.

Fotnot:
Imorgon ska du få följa med till ett mycket sevärt raukfält. Du kan komma precis som du är. 😉