Trappgatan; akt 3

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Efter två gränder nådde vi fram till en av våra favoritgator. Det har nästan blivit som en tyst tradition. Den att aldrig bli blind på hemmaplan. Att inte ha så bråttom att vi cyklar eller promenerar förbi ”nischen” till utsikten över centrum och havet. På turistkartor finns platsen ibland med som en markering.
Här har vi befunnit oss på tidiga mornar. Sena kvällar när den gula lampan sakta gått ner i Östersjön. Alltid händer det något spännande på sjön. Det har hänt att vi fikat där. En gång kom det ut en trevlig kvinna från huset med den vackra blå dörren och pratade med mig.
Kom att tänka på vanor. När vi använder apostlahästarna kommer vi nästan alltid från den rutt vi än så länge visat upp, Östra Tullgränd och Torngränd. När vi cyklar är det tvärtom. Då rullar vi längs Trappgatan från andra hållet.
På näst sista fotot fotograferar vi från Trappgatan och det finns en trappa på bilden. Kanske därför vi lät den få glänsa redan i denna akt. Men egentligen borde det mysiga, röda huset ha en annan gatuadress. I nästa akt får du svaret.

Fråga 26

Skyltningen finns på …

A. TRAPPGATAN
B. TORNGRÄND
C. TRANHUSGATAN

Bosses eftertugg:
Fortfarande har sex tävlande i bassängen chansen att ta sig upp på torra land.
Max antal meter upp fyrtio. (4 frågor x 10 poäng)

På torra land: ❤ = Skrap-Kryss
1. Znogge ❤
2. Marianne ❤

Läget i bassängen efter 26 frågor:  
Wiolettan, 1 m upp till bassängkanten
Lena W, 29 m
Kerstin N, 29 m
Maj, 34 m
Sven-Arne, 36 m
Ing-Britt, 38 m

Anita, 50 m
Minton, 54 m
Blomsterbönan, 56 m
Ditte, 56 m
Lizzanpizzan, 60 m
Börje, 60 m
Marie T, 62 m
Thomas, 63 m
Laila, 63 m
Marie K, 68 m
Louise, 70 m
Gunnel, 71 m
Eva-Lotta, 72 m
Signhild, 72 m
Eva J, 75 m
Kerstin J, 76 m
Martin, 78 m
Gunilla W, 84 m
Mia J, 88 m
Eva R, 89 m
Inger, 89 m
Primrose, 93 m
Ingela, 94 m
Emil, 95 m
Anki A, 97 m
Anne B, 99 m

Anette, 100 m
Anna T, 100 m
Susie, 100 m
Övriga befinner sig i omklädningsrummet. 😊

Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.

Stockros i vila

Vi låste cyklarna på Kyrkberget. Sedan gick vi längs de mysiga stråken innanför den världsberömda ringmuren. Vi turades om att fota och njöt av allt vackert och av varandra, en orörd söndagsmorgon i augusti.
Temat i inlägget är stockrosor. Den fjärde bilden ser ut som ett stopptecken mitt i gatan. Sista fotot är orsaken till bloggrubriken, som jag lånat från uttrycket ”Båt i vila”. Hoppas du hittar din favoritbild. För visst är stockrosorna både vackra och ståtliga. Var och en på sitt sätt. Min personliga favoritbild är den som Solveig tog med först i sitt ”rödinlägg” för några dagar sedan. Där fick hon med en humla en bit ovanför den röda stockrosen.
Läckert. 😀  https://gotlanduppochner.com/2020/08/22/naturen-i-farg-rott/
De vanliga rosorna spar vi till ett annat blogginlägg längre fram.

Tre fina utsiktsplatser på klinten

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.


Juni månad var en kalasmånad när det gällde att åka på cykelturer på hemmaplan. Vissa mornar åkte vi iväg efter frukost och ibland hade vi hela vår stad för oss själva. Andra dagar blev det fikakorg efter lunch. Det hände att vi hittade platser där vi var helt själva med utsikt, från en klint, över havet. Ibland fick vi hoppa av cyklarna för att leda dem i tät ”guppande” terräng för att nå drömstället. Då brukade aldrig systemkameran få följa med. Men denna gång var det tvärtom. Solveig höll min cykel medan jag klev upp på en kulle för att ta foton.

På andra sidan Dalmansporten är det inte långt fram till Kyrkberget. Vi tog en runda på Norderklint.

Både i romaner, reseböcker och broschyrer har jag läst om att just denna del av Kyrkberget kallas för Sveriges finaste utsiktsplats. Turisterna som rörde sig, stannade och fotade på området gjorde att det var svårt att fånga en bild från cykeln utan att få med några tvåbenta varelser. 😉

Nu har vi flyttat oss en liten bit åt söder. En kvinna är på väg nerför Övre Finngränd.

Härifrån blir det en annan vinkel över centrum. Jag zoomade in S:ta Katarina/Karin.

Fikaplatsen var utsiktsplats ”nummer tre”. Denna plats upptäckte vi av en slump en dimmig och regnig novembersöndag. (Ser nu en symbol på den nya kartan som berättar att det är en utsiktsplats.) Sedan har vi varit där ett par hala, småkyliga vintereftermiddagar.
Redan första gången längtade jag till när det fanns rosor framför husen och vi hade med en fikakorg och skulle sitta JUST HÄR. ❤
Nu var det denna dagen. Vad fint det var längs med Trappgatan. När vi satt och fikade gick en kvinna förbi och sa frasen ”Det där ser mysigt ut”. Några sekunder senare såg jag henne kliva in i huset mitt emot och jag fick lust att följa med henne för att få se hur det ser ut i ett sådant äldre hus innanför ringmuren. Helst även få se trädgården på baksidan. Större kravtankar hade jag inte. 😉

Jag zoomade in havet och en av de vackra ruinerna i vår mysiga hemstad. Från havet ser besättningen Visby från en annan vinkel. Samma stad men ändå inte just då.

När jag ändå höll på att leka med objektivet noterade jag en suverän ”hög plats”. Undra om de bor där och har blivit hemmablinda och tar utsikten för given? Är besökare? Hyr för en vecka? Vissa frågor ska jag inte ha något svar på. Vi satt kvar en stund till och njöt. Sedan gjorde vi något som vi är bra på. Rundade av när det var som bäst. Hoppade upp på cyklarna och …