Kattlunds

Sveriges bäst bevarade bondgård och en av Nordens bäst bevarade ligger på Sudret. Förr var här små åkrar, ängen och betesmarker på den platta ytan. Delar av Ladugårdslängan, som är byggd i olika etapper, är från 1200-talet.

Kattlunds museigård ligger i Grötlingbo socken. I hela tre väderstreck är det härifrån nära till havet.

Jag hade kvällen innan fått min första dos, så vi var inte där för att gå på museum. Istället tänkte vi ta med oss den köpta lunchen. Eftersom vi var dagens första besökare passade vi på att…

… gå in i butiken och köpa med några saker hem.

Det har bott människor här från slutet av 1200-talet och fram till 1912. Troligtvis inte samma personer. 😉 1294 drev Johannes Catlond handel med England. Domaren i Eke ting, Botulf Kattlund, ägde gården i början av 1400-talet. Fram till 1600-talet gick både domarämbetet och bostaden i arv genom flera generationer.

Under nästa århundrade delades gården upp i flera delar. I slutet av 1700-talet bodde sex familjer i fastigheterna på Kattlunds.

Den sista som ägde och bodde här var Jacob Rosendahl. 1912 sålde han gården till en amanuens vid Nordiska museet. Strax därefter förvärvades den av föreningen Gotlands fornvänner. Föreningen är fortfarande ägare 2021 och har sommaröppet för besökare. Har du vägarna förbi så passa på…

En orörlig grabb följde varje steg som jag tog. Första stunden trodde jag han var levande. Sedan tänkte jag både om och till. 😉 Insåg att han var mer fokuserad på blommor än på en gubbe som sprang omkring och…

Mums för den goda kycklingfilén och det andra som följde med oss till en närliggande plats på öjn.

Tyra Lundgren (1897-1979)

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Hela nio yrkestitlar skulle Tyra Lundgren kunnat sätta upp på sitt visitkort; målare, tecknare, keramiker, skulptör, glaskonstnär, textilformgivare, grafiker, konstkritiker och författare. Tyra var med andra ord en allkonstnär av rang.
Det enda jag kände till om Tyra innan vi flyttade till Gotland var hennes insatser på Rörstrand, Gustafsberg och Arabia. Jag hade exempelvis för besökare på Lidéns Samlingsmuseum berättat om hur hon och Einar Forseth dekorerade tjusiga kaffeserviser för Rörstrand på 1920-talet. Jag kände också till hennes samarbete med Märta Måås-Fjetterström i Båstad. (9 km från vårt museum/bostad) Men vad hade Tyra Lundgren med Gotland att göra?

Låt mig backa tiden och ge dig läsare en bakgrund och axplock om denna mångsidiga kvinna.
En stor fördel för eftervärlden var att Tyra förde dagboksanteckningar från 1910 till 1970-talet. ”Jag gick upp mycket sent ty jag hade varit på dans hos von Kochs föregående kväll. På förmiddagen var jag ute i Svalnässkogen och gick. Jag hade ritbok med mig och ritade av skogen på flera ställen.” (Februari 1910)
Tyra föddes i Stockholm 9 januari 1897, som tredje barnet i en barnaskara om sex barn. Hennes pappa hade som 18-åring flyttat från Visby till Stockholm för att studera. Johan Lundgren blev veterinärprofessor och forskare. I början av 1900-talet flyttade familjen in i en nybyggd villa i det nya bostadsområdet Djursholm, där de sedan hade hushållerskor och barnflickor.
Tidigt kom Tyra i kontakt med konst och teater. Hon gick i fina skolor och hade Elsa Beskow och Alice Tegner som lärare. Teckning var det som Tyra kom att älska mest. Hennes första utlandsresa gick till Tyskland 1914, tillsammans med sin pappa. Då Johan reste hem stannade Tyra kvar i Berlin. Men hennes resa måste avbrytas när första världskriget bröt ut. Det var spännande att läsa att hon samma år levererade hemliga krigspolitiska dokument mellan Sverige och Finland.
Tyra flyttade till Rom 1927 för att måla. Under många år cirkulerade hon mellan olika boställen, utrikesländer och arbetsuppgifter. Samtidigt fick hon fina tjänster i Sverige. Ex. konstnärlig ledare för Arabia inför den berömda Stockholmsutställningen 1930.
Tyra frilansade på omtalade porslinsfabriken Sèvres utanför Paris och hade utställningar runt om i världen. Basen var hela tiden Paris. Sedan blev det en repris. Under en kortare resa till Sverige bröt andra världskriget ut och hon kunde inte återvända till sitt älskade Frankrike.

När jag läste om hennes pappas flytt förstår jag att Tyra redan i sin barndom fick uppleva Gotlandssomrar hos sin farmor och farfar och annan släkt. Gotland kom ständigt att vara en viktig plats för henne, inte minst för naturupplevelserna. Tyra besökte ofta Sveriges största ö. ”Det är aldrig min ras eller familj jag längtar efter ute. Kallelseropet kommer alltid från jorden.” (Dagboksanteckning från 1931.)

Till slut blev längtan till Gotland för stark. Tyra beslutade sig 1949 för att köpa gården Bredkvie i Fide socken på Storsudret. Där levde hon tillsammans med vännen textilkonstnären Margit Graffman, som skötte hushållet. Mest var Tyra där på sommaren efter hektiska perioder i ateljén i Stockholm eller utomlands. Här kunde hon landa och uppleva ett lugn och arbetsro. Det fanns tid för att utveckla intresset för natur, blommor och växter. Det speciella ljuset påminde henne om medelhavsljuset i Frankrike och Italien. Hon fick med tiden ett stort umgänge på ön. Grannarna beskrev henne som generös och godhjärtat, men också med ett häftigt humör.

Tyra dog i Stockholm och begravningsakten hölls i Engelbrektskyrkan. Men hennes grav finns på Fide kyrkogård. En relief av hennes egen hand pryder gravstenen. Motivet är vita kallor mot en mörkblå bakgrund. Materialet är gotländsk kalksten.

För några dagar sedan lånade jag en bok från 1961 med titeln ”Fagert i Fide” och underrubriken: Årstiderna på en gammal gotlandsgård. Författare är Tyra Lundgren. Boken är tillägnad ”Till min gotlandsfödde faders minne.
Det var så trivsamt att få ta del av hennes lågmälda och jordnära dagbokstexter, som stundtals fick mig att bli tårögd. Vilken hyllning till en av de minsta socknarna på Storsudret. Hennes mål var att försöka dela med sig av den kärlek hon kommit att hysa för den förtrollande ön. ”Gotland är värt att älska, inte bara som ett soligt semesterparadis”. Jag fick läsa om ekorrar i starholken, den personliga skatan Jakob som delade ateljé med Tyra, gårdskatten Dusen, lille rasduvan Columbus och kajorna Josef och Suzanna. ”Det är inte svårt att skaffa sig fågelsällskap, inte heller att sköta en fågel. Konsten är att bli av med dem.”
(
Josef hamnade efter Gotlandssommaren på Skansen.)
Jag blev fascinerad av att läsa att den gamla gården Bredqvie, som den stavades då, hade ett eget änge med sexton vilda orkidéer, alla bokförda av experter.
Intressant att läsa om hur högtider, som bröllop, firades i grannbygden. Påminde mig om tävlingar om stort, större och flest. Dessutom tänkte jag på en av de sista Maria Wern böckerna.

Tack i efterhand Tyra Lundgren för ”Fagert i Fide”, som jag läste med alla mina sinnen vidöppna. Sextio år efter du gav ut boken. ❤

Vid sin bortgång donerade Tyra Lundgren en stor del av sin konstnärliga kvarlåtenskap till Gotlands Fornvänner, med önskemålet att det skulle bli en bas för ett modernt konstmuseum på ön.

Fotot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner.
Detta var årets hundrade blogginlägg. Nästa inlägg handlar om möjligheten att kunna få uppleva en solnedgång, någon av tre majkvällar i Borum. Tror du vi fick det?

Visbys minsta hus

Sedan 1995 är fastigheten på 14 kvadratmeter ett byggnadsminne. Den lilla enkelstugan byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Platsen är Klinten i Visby innerstad. Då var det fattigkvarter, egentligen ända fram till 1950-talet. Nu är det väldigt fint att bo däruppe.

Som du ser ligger det väldigt nära ringmuren. Ingen risk att råka ut för en landstorm. Tomten är på 66 kvadratmeter. Det finns ett rum och pentry och en liten toalett.

Under 1800-talet bodde båtsmän i huset. En båtsman var den som hade ansvarsposition ombord på handelsskepp. 1947 skänktes huset till Gotlands fornvänner. Under åren 1947-62 stod det obebott. Sedan restaurerades det 1962 och blev en fritidsbostad för familjen Lundin. 2009 köptes huset av en kvinna från Uppsala för slutpriset 1 450 000 kr.
Hon berättade för en mäklare att hon inte riktigt hann med huset. Därför kom en ”ny skylt” upp i slutet av 2013 . Då med priset 1,7 miljoner, som ger ungefär 126 000 kr per kvadratmeter. Slutpriset var hemligt, men ska enligt ryktet ha landat på runt två miljoner kronor. Renoveringar kan dock inte ske hemligt. Den övervakas som alla andra byggnadsminnen av en antikvarie. Allt ska göras på rätt sätt. Själv förstår jag att det kan vara lite dumt att ”putta iväg” ringmuren några meter. Men sant är att fornvännerna, i mitten av 1960-talet, inredde ett redskapsskjul i ett av ringmursvalven. Takhöjden är där ungefär 2 meter. Om jag böjer på nacken borde jag känna mig trygg 😉
Om du har vägarna förbi Norra Murgatan 38 så kan du ta dig en egen titt. Till nästa hus och morgondagens blogginlägg, behövde jag inte ta många steg.

Målarens hus


Huset vid Kyrktrappan är byggt på 1200-talet.

Egentligen består byggnaden av två sammanbyggda delar. En tornaktig med två våningar och en välvd högkällare och en lägre byggnad med två rum och kryssvalv.

Det var på 1600-talet som smeknamnet ”Målarens hus” uppstod. Ägaren i mitten av seklet hette Johan Bartsch (troligen tysk). ”Johan Målare” var en skicklig dekormålare som jag skrivit om flera gånger i bloggens inlägg om medeltida kyrkor. Jag har även nämnt honom i januari, när jag skrev inlägg om paradgatan Strandgatan. Då i samband med vägg och takmålningar i Burmeisterska huset och Gamla Residenset.

Jag ha läst att inne på kyrkogården hade Johans familj egen kålgård, körsbär och rosor.

Om mer av sanningen ska fram bodde och ägde Bartsch bara den höga delen av huset, medan den lägre delen ägdes av en annan person.

Om vi flyttar fram till 1800-talet ingick byggnaden i Cedergrens kakelugnsfabrik. Mitt under andra världskriget, 1941, köpte Gotlands fornvänner den då försummade byggnaden.

Om jag inte minns helt galet var byggnaden till salu för en hög summa förra året. Minns i alla fall att det inte hjälpte att jag räknade sedlar och kort. Var samtidigt rädd för att det skulle störa med allt spring i kyrktrappan. 😉 Tillbaka till seriös fakta. Jag vet att huset varit värdshus med rum för övernattning i modern tid.
Ännu ett hus med en spännande historia, innanför ringmuren i Visby. Vilken otroligt intressant stad vi bor i. Samtidigt full av både en stor världsomtalad framgång i ca 250 år och därefter en misär utöver det vanliga.

Vi tog den skuggiga kyrktrappan upp till våra parkerade cyklar. Men innan dess hade vi besökt den pampiga Domkyrkan, som kommer i två blogginlägg senare i framtiden.

Bringes i Norrlanda



Solveig såg en skylt om en sevärdhet. Därför vek vi av från den större vägen och nådde ganska snabbt fram till stenhuset från 1200-talet.

Bringes uppfördes som en magasinsbyggnad till gården bredvid.

Precis som med Lauks i Lokume och Vatlings i Fole, som finns med i denna kategori på bloggen, fanns det två våningar och vind i byggnaden.

Binges hade dessutom en inbyggd korridor i två våningar, längs ena långsidan. Två rum fanns det på varje våning och taken hade kryssvalv. Vinden hade tunnvälvt tak och bestod av ett enda rum. En inbyggd trappa i muren förband våningarna med varandra.

Bottenvåningen och vinden användes som magasin. På andra våningen kan det ha varit en bostad eller högstuga (festsal).

Givetvis både spännande och intressant att utforska. Relativt lätt att ta sig fram i ”huset” som tillhör Gotlands Fornvänner.

Gotland är bra på att informera på a-tavlor. Det ger mer ”kött på benen”. Brukar du läsa först? Efteråt? Inte alls?

Här har du länkarna till Vatlings i Fole och Lauks i Lokume. Det är intressant att jämföra de tre ställena. 😀
https://gotlanduppochner.com/2020/07/18/bast-bevarade-medeltidshuset-pa-landsbygden/

https://gotlanduppochner.com/2020/06/11/lauks-i-lokrume/