Färgklickar i Brissund

Idag lyser solen igen över Visby. Annat var det i förra veckan och i helgen som gått. Stundtals har regnet vräkt ner så att tanken på att ge sig ut, om ens för en kort stund, genast bytts ut mot den mer förnuftiga tanken: Stanna inne!
Igår blev det ändå en tur till ett par av våra favoritställen Själsö och Brissund.

När vi går längs havet vet vi inte riktigt var gränsen går mellan de båda platserna, men de är lika fina båda två. Bosses väderapp ”lovade” att det skulle vara uppehåll hela eftermiddagen och den höll vad den lovat. Det blev inte en enda droppe regn, men både hav och himmel var konstant grå. Det är i sådana stunder som det gäller att inte fästa blicken på alla de grå nyanserna utan att istället börja leta efter färgklickarna.

Det var bara att rikta blicken neråt en stund istället för att titta ut mot havet…

… och ibland gick det bra att titta uppåt också…

Det visade sig att det fanns färgklickar både här och där…

… och de påminde oss om att augusti, trots allt regn och rusk, faktiskt är en av våra sommarmånader.

Nu är det visserligen bara ett par dagar kvar av augusti och september är en höstmånad. Men vi vet att hösten kan bjuda på många soliga, fina dagar med klar, hög luft och en alldeles fantastisk färgpalett att njuta av! Så glöm inte – det finns färgklickar, även om det ibland ser ut som att det mesta är grått.

Kruttornet till Snäck – Check!

Bosse har en lista över sådant som vi ska hinna med under sommarlovet. Det som inte blir av i år flyttas nog automatiskt till nästa års sommarlista eller, om det inte är alltför årstidsbundet, så hinner vi med det under en helg i höst.
Igår morse satte vi cyklarna på bilen, packade in den förberedda frukosten och drog iväg till parkeringen vid Kruttornet. Klockan var väl runt fem. Varför ligga kvar i ett varmt sovrum när solen lyser och fåglarna kvittrar därute? Efter bara några meter på cyklarna fanns möjligheten att vila en stund… fast det gjorde vi inte.

Det varma sovrummet kändes plötsligt inte så dumt längre. För oj vad kallt det var nere vid havet… Jag hade laddat för en sommarutflykt och klätt mig i shorts och bara en tröja. Som tur var fanns en extratröja i bilen. Den tog jag på innan någon annan kom på idén…

Vackra ringmuren i morgonsol. Åh! Jag njuter varje gång jag ser den.

Fågelkompisar fanns det gott om. Hägern ser smått frusen ut, men änderna tycks inte bry sig om kylan alls.

Speglingar är jag alltid förtjust i. Fram med kameran!

Det blev en cykeltur med variation. Här var det både kallt och fuktigt.

I solen trivdes vi betydligt bättre!

Det kändes bra att återse Snäckschimpansen. Nu har vi tittat på den, och fotograferat den, under flera olika tider på dygnet. Den här gången var den vändpunkten för vår cykeltur.

En bänk i solen kändes som ett givet val när vi packade upp frukosten. Varmt kaffe och te, smörgåsar, youghurt med hallon eller blåbär och flingor med frön. Jodå, allt var med!

Tillbaka mot Kruttornet igen såg vi…

… någon som säkert frös…

… och blommande cikoria som öppnat sig mot solen. Nu kan Bosse färglägga raden där det står: ”Cykla från Kruttornet till Snäck”.




I väntan på nytt kök; del 2

Inser nu på kvällskvisten att jag inte kommer att hinna med imorgon att lägga in del 2, som jag nämnde i förra inlägget. Därför kommer det samma dag som ettan.

Vi har flera gånger sett skylten med namnet Lullyhill, men aldrig tidigare har vår nyfikenhet vunnit över motståndarna, att fortsätta kustvägen mot något annat större mål. Den här gången var det ett lämpligt tillfälle, att se om vi kom någonstans eller måste vända?
Vi blev aldrig riktigt kloka på vad det var för något slags ”område”. En plats där man hyrde in sig en vecka/en natt ?
En lagom stor grusplats, för att ställa bilen fanns utanför området. ”Den lilla blå” tyckte det var skönt med skugga. Vi gav oss först in på en gammal spännande stig från förr – rakt in i snårskogen. Trafiken hördes som en trygghet när det började bli lite för många ”stigval” att hålla reda på. Efter att ha letat oss tillbaka till bilen fortsatte vi längs utsidan på gotlandstunet. Det var rätt kuperat, som det är i denna del av Gotland. Självklart måste vi få reda på vart stigen ledde. Det slutade med att vi kom fram till Snäck camping. Där gick vi ner mot havet en bit, innan vi vände tillbaka i uppförsbacken.

Lunchen intog vi på en plats som vi bott på förr. Restaurangen fanns kvar, men stugbyn har blivit privata bostäder, efter vi bodde i denna gula stuga. Vad bra våra döttrar hade det här. Mindre än femtio meter till pool, studsmatta, glass & godis och nya kompisar. I deras ålder var det guld värt.
Vår lunch i skuggan var mycket god. Mums.

Vi satt på en filt och studerade hur fågelungarna följde sin gräsandsmamma, en häger som lyfte för snabbt och många andra fågelarter som inte fick vara med i blogginlägget. Men när Snäckschimpansen envisades med att få vara med var det bara att lyda. 😉

Nu hade vi förflyttat oss till naturreservatet Galgberget. Solveig låg på en filt medan jag utforskade nya ställen, som jag inte trampat på förr. Men båda började vi längta hem och vi tittade allt mer på klockan. Vi såg naturligtvis fram emot att få se ”vårt nya kök”.

Ambulanshelikoptern från Stockholm gick ner för landning på sjukhusplattan. Plötsligt tyckte jag inte mina egoistiska tankar var viktiga längre. Istället gick tankarna till den medmänniska som teamet skulle hämta. ❤

Det här fikabordet ska jag visa Solveig någon gång, när vi kommer till Galgberget igen.
Svettiga och trötta drog vi oss hemåt. Vilken tajming. Vi mötte montören som var på väg bort med sin firmabil. Han var precis klar med vårt kök. Elen var också påkopplad. Innan vi åkte iväg tog Solveig kort på vårt ”gamla kök”. Nu tog hon nya bilder och skickade iväg dem först till våra döttrar. Som givetvis inte vågade skriva att det förra var snyggare. 😉
Imorgon ska vi leva i ett annat kök. Men nu ska jag packa vidare.

Fotnot:
Samma information till del 2. Jag svarar eventuella kommentarer med en…

I väntan på nytt kök; del 1

Vilken tur vi hade med vädret. För det är inte så kul att sticka iväg klockan 07:15 och sedan inte helt veta när vi ”kunde” komma hem igen. Punktliga var både montören och elektrikern som skulle koppla ifrån elen.

Ifall det skulle uppstå problem ville vi inte åka iväg för långt ifrån Visby. Första stopp blev vid Krusmyntagårdens parkering. De hade såklart inte öppet vid den arla tidpunkten. Vi kunde ända från gången utanför, njuta av deras ”trädgård”.
Istället för att gå ner direkt till havet valde vi att utnyttja allemansrätten och traska omkring från höjden, utanför de få privata husens tomtgränser.

En stund satt vi på en snitsig träbänk och njöt av utsikten mot Brissund fiskeläge. Ett sällskap var på väg ner för ett dopp när Solveig snabbt flög upp i ett hopp, från bänken. Orsaken var stora myror som attackerade hennes ben. Själv klarade jag mig helt från bett. Antagligen ansåg de att jag inte var lika söt. 😉

Vi följde blåelden ner mot strand och hav innan vi gick förbi bilen på parkeringen och fortsatte på en för oss ny stig, strax utanför privat område, mot ett hav i en annan färg.

Solveig fick nästan slita mig från vallmo, grönskan och utsikten mot havet. I lugn takt rullade vi vidare på de smala slingrande vägarna nedanför kustvägen och nådde Själsö bageri. Alltid ”nice” att fika här. Det hör till en sommar på Gotland. Tänk vilka veteraner vi blivit redan. 🙂

Det tredje stoppet var en avsvalkande promenad längs Själsöån, innan vi flyttade bilen några hundra meter ner till fiskeläget.

Själsö fiskeläge och en promenad längs stranden norr ut, tillhör också en favorit. Här har vi varit vid olika tidpunkter på dygnet. Kanske är solnedgångsbesöket mitt personliga favoritbesök här – än så länge. 😉

Fotnot:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Vi jobbar med att få allt på plats igen. Vilken skillnad till det bättre det var, när vi sju timmar senare kom tillbaka. Allt ljusare, vi upplevde också köket som större.
Vi håller även på att packa inför en ny hemester. Ska bli jättespännande att bo i en stuga på en helt ”vit plats” på öjn. 😀
Del två tänkte jag försöka hinna lägga in imorgon bitti.
På återseende.

Hällarna lyser i blått

Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.

Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.

För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.

Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.

Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.
Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.

”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.

Fotnot:
Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.

Speglingar i vatten

Den här nya bloggkategorin heter ”De tio utvalda”. Vi inledde med ”Skäl att återvända” och följer upp med ”Speglingar i vatten”. Bilderna är tagna från runt om på Gotland. Visst är det magiskt att få uppleva speglingar under en orörd vindstilla morgon. ❤

Russvätar

Igår kunde du njuta av fina macrobilder på gotlandssippa, från detta naturreservat. https://gotlanduppochner.com/2021/05/01/karlek-vid-forsta-ogonkastet-gotlandssippa/

Robban sjöng så klokt ”Målet är ingenting – vägen är allt.” Men i det här fallet var det faktiskt målet som hägrade mest. Gotlandssippan vinner klart mot tallskogen. ❤

Inte en enda kotte fanns det att fråga om vi var på rätt väg och riktning.

Det var intressant att läsa om detta speciella naturreservat som bildades för att skydda den sällsynta gotlandssippan, växten som bara finns på Gotland.

På de gotländska hällmarkerna bildas ibland vätar som är Gotlands speciella typ av våtmark. På hösten, vintern och våren samlas vatten i sprickfria hällmarker med stora grunda svackor. Under sommaren torkar marken upp och olika sorts växter blommar på hällmarkerna. Men till skillnad från andra vätar är Russvätar torr bara under korta perioder. Så vi borde också besöka platsen på sommaren och njuta av mattor av gräs-och starrarter och mycket annat tilltalande.

En kombination av bisysslor. Gissa vilken jag höll mig på avstånd från? 😉

Det går att få till en skaplig macrobild med min kamera också. Vår Insta-vän hade verkligen rätt. Det fanns blommor överallt. Från början var vi ensamma på området. Det var vi definitivt inte efter en stund. Men de underbara sipporna räckte till oss alla.

Samma sträcka tillbaka. Ändå upplevde vi den som hälften så lång. Inte bara för att det mest var nerförsbacke. Chansen att det enda fikabordet längs den asfalterade vägen var ledigt…

… var 100 % säkert med tanke på lappen som jag spikat fast med texten… 🙂
”Den lilla blå” hade fått sällskap av en av sina blå ö-bröder.

Fakta:
Skyddsår: 2001
Socken: Ardre och Gammelgarn
Karaktär: Alvarmark
Markägare: Naturvårdsverket/Privata
Förvaltare: Länsstyrelsen i Gotlands län

Bilen styrdes mot havet

Vi hämtade ut ett paket igår på ett utlämningsställe. Sedan körde vi iväg på en större väg och blinkade vänster vid ett vägskäl, som vi aldrig kört in på förr. Egentligen hade vi inget mål mer än att någonstans gå en promenad innan vi körde hem för söndagsfika. Plötsligt stod det 90 på skylten och jag tyckte det var märkligt med tanke på den slingrande vägen i skogen. Men runt krönet blev vägen rak och otroligt bred. Vi insåg att det var en reserv landningsplats för flygplan. Därefter kom den där djupt rotade känslan, som jag alltid har inne i kroppen. Havet som drar till mig som en magnet. Är det grått och rätt trist har kusten ändå sin tjusning. ”Kan vi ta promenaden vid havet? Jag tror vi snart når kustvägen. Hur långt norr ut tror du vi är?”

Vi korsade två stora vägar och nådde stugområden som var nya för oss. Till slut kände vi igen oss. Det är kul att se hur vi lär oss att hitta på ön. Hamnar på senvägar som kanske blir genvägar i framtiden. Har vi ingen tid att passa är livet fullt av möjligheter.

Vi hoppades att det bara var någon som eldade vid en stugtomt i skogen och att vi inte på tillbakavägen skulle hamna i en kraftig eld och rökhistoria, där vi tvingades ta till ett sent olockande novemberdopp. 😉

Till slut insåg jag själv att jag borde hålla mig i bakgrunden. Låta Solveig sakta gå först och stanna till – beredd på att få sin ”färgbild” inför nästa månads redovisning. Det var som de där ”elakingarna” lekte katt och råtta med henne. Så fort hon skulle zooma och ljudet från kameran hördes försvann objektet. Skam den som ger sig. Till slut vann hon kampen. 🙂

Både igår och under lördagens promenad noterade vi att det inte är lätt att hålla avstånden till medmänniskor som vi möter. Svårast var det i lördags på Galgberget.

Två trevliga bildbevis som piggade upp oss. ❤

Varför tror du jag ville ta denna bilden? Jag hade till och ifrån funderat på om det… jo så måste det vara. Jag hade rätt. För en gångs skull. 😉

Fråga 19

”Lammpa” träffade vi i/på…

1. ASUNDEN
X. ÅLARVE
2. NÄRA GNISVÄRD

Tävlingstid:
Från inlägg till 19:59
 
Dagens segrare:
Anita Linder ❤

Aktuell tabell efter 19-30 frågor:
1. Znogge, 44 p.
2. Greger Byskata, 33 p. (Flest segrar)
3. Wiolettan, 33 p.

4. Eva-Lotta, 22 p.
5. Anki Arvidson, 15 p. (Först)
6. Anita Linder, 15 p.
7. Eva Johansson, 13 p.  (Flest segrar)
8. Ditte Akker, Sven-Arne Petersson, 13 p.
10. Eva Rohlén, 11 p (En seger)

11. Gunnel Moberg, Minton, 11 p
13. Maj Johansson, 10 p.
14. Primrose, Ethel Hedström, 9 p.
16. Gunilla Wahlberg, 7 p.
17. Thomas Petersson, 5 p.
18. Åse Holmander-Mehlin, Signhild Hortberg,
Börje Carlsson, 3 p.
21. Marie Kristoffersson, 2 p.
22. Anne Bondin, Ingrid Levander, 1 p.
24. Inger Börmark, 0 p.
25. Övriga i världen. 😉

Flest titlar:
1. Znogge, 5
2. Greger Byskata, 4
3. Wiolettan, 3
4. Eva-Lotta, 2
5. Eva Johansson, 2
6. Anki Arvidson, 1
7. Eva Rohlén, 1
8. Anita Linder, 1

Poäng:
5 poäng till den som svarar rätt först.
3 poäng till den som svarar rätt som tvåa.
2 poäng till den som svarar rätt som trea.
1 poäng till alla andra som svarar rätt.
0 poäng till felsvaren.

Priser:
5 st Skrap-Kryss som fördelas på följande sätt:
Ettan, tvåan och trean i sluttabellen. Någon lottad på placering 4-10.
Den som vunnit flest titlar (först).

Augustibilden

En varm sensommardag gick vi här och njöt. Inte långt ifrån oss var himlen mörk och det såg ut att dra ihop sig till åska. Till slut vågade vi inte utmana ödet och vände ”på klacken”. Vilket oväder som bröt ut när vi hunnit hem till bostaden.

”Förutom våra egna tankar finns det inget som vi har full kontroll över.”
René Descartes