Jernvägskaféet

Det blev som sagt var inget ”tuffande” med Gotlandståget för oss i söndags. Men vi kommer att återkomma. I rätt tid. 🙂 Däremot blev det ett trevligt besök i stinsens gamla brygghus. Här går det utmärkt att fika eller äta lättare mat. Antingen utomhus eller inomhus där det finns plats för 70 gäster.

Jag fastnade snabbt i de gamla svartvita bilderna från järnvägens glansdagar.

Det sägs att en bild ”beskriver” tusen ord. Men egentligen tog jag flera bilder direkt när vi kom in, under tiden som Solveig gick till disken. Då var det gäster vid fyra bord. När vi valde ut kort till inlägget blev det istället detta ”klassiskt rena”. Jag kan tänka mig att det ofta är fullsatt här, både inomhus och utomhus, när Gotlandståget är igång. (Se förra inlägget)

Jag fick provsmaka Solveigs kaka. Den var farligt god. ❤

Vädret kan skilja sig rejält på Gotland. I Visby var det blå himmel och sol. Här i mitten av ön, i Dalhem, drog det ihop sig till ett åskväder. Hur det blev med den saken har jag inte svaret på. På vår balkong var det sommarvärme när vi en halvtimme senare kom hem. Den kvällen intog vi där årets första kvällsmiddag. Det lär bli fler. 😉

Viktigt att komma i tid

Som lokförarson hade jag den underbara möjligheten att kunna åka gratis tåg i nitton år. Undra hur många hundra resor som jag hann göra? Dessutom ingick vissa färjelinjer. Jag blev en baddare på att planera längre resor så tiderna passade bra ihop i pusslet. Grundregeln var att vara ute i god tid på perrongen. Ingen lokförare höll kvar tåget en endaste extraminut.

Otroligt att det fanns sex olika järnvägsbolag på Gotland innan storebror SJ tog över på ön. Stommen i godstrafiken var sockerbetor. Sedan kom bilismen och slog ut tågen på femtiotalet. Redan 1960 stängdes sista linjen och spåren revs upp.

1972 bildades Gotlandståget för att rädda sista tåget som fanns kvar. I etapper fram till 2015 har banan mellan Hesselby och Roma återuppbyggts (en fantastisk insats). Därmed är Gotlands Hesselby Jernväg den enda kvarvarande järnvägslinjen på Sveriges största ö.

Vi är duktiga på att se det ljusa i det mörka. Visst var det skönt att komma hit i god tid. Upptäcka att det inte kryllade av bilar och tågåksugna människor. Vi skulle få tag på biljetter och slippa trängas. Livet lekte. Antagligen skulle vi ta en bra bit över hundra foton.

Sanningen var att sju dagar för tidigt, var en rejält tilltagen tidsmarginal. 😉
Vi tog snabbt ett stickspår. Istället kunde vi njuta av att inte behöva vara rädda för att råka ut för en ”tackling” från ett gammalt lok. Vi varierade oss mellan att gå till vänster om spåret, mitt i en stund och till höger stundtals. Spännande att se vad som fanns runt hörnet. Fågelsång stod för ljudunderhållningen. Dessutom hade vi noterat att Jernvägskaféet var öppet. (Troligtvis var det den informationen som lurat min hjärna i förgranskningen).

Midsommarblomster
Lokstall

Här får det bli ett besök nästa gång.

Vågar du tro på mina tider? 😉
Söndagarna mellan 5 juni till 21 augusti, samt nationaldagen 6 juni avgår det tåg.
Onsdagar, torsdagar och lördagar mellan 29 juni till 20 augusti gör det likaså.

Gör gärna ett besök i denna mycket sevärda medeltidskyrka. (Dalhem) Tornets höjd är på drygt 50 meter. Glasmålningarna är Skandinaviens äldsta. Läs mer från vårt besök i den ståtliga kyrkan.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/02/56-dalhem-kyrka/

Att hitta nya vägar

”Det är den som far vilse som hittar nya vägar.”
Nils Kjaer

Vårt mål igår var att ta oss längst upp i norra Hall-Hangvars naturreservat. Detta naturreservat är Gotlands klart största med sina 1,5 mil stränder och en yta på nästan 30 kvadratkilometer. På översta fotot av dessa två kan du ana Bläse Kalkbruk.

Fikakorg och sittunderlag var givetvis med. Några önskemål var att hitta 2-3 orkidéer. En av dem finns bara på Gotland. Eftersom det inte är gjort på tre röda sekunder hade jag lagt till en säkerhet – ett fiskeläge med namnet Västös.
När vi började närma oss ”stugområdet” som vi bodde i för två år sedan, insåg vi att vi kommit för långt bort. Jag vände bilen och körde tillbaka. Där det passade åkte vi ner en bit och parkerade bilen. Därifrån är bilderna ovanför. Vi spanade längs buktkanten, men såg inga bodar.
Vi tog oss tillbaka till Hall kyrka och valde en grusväg med två namn på. När en annan väg dök upp till höger, körde vi in på den relativt fina grusvägen utan någon skylt.

Vi fick bara möte en gång. Efter klättring uppåt en bit kunde vi skymta havet. Nu blev det riktigt vackert. Här fanns bättre möjligheter att stanna utan att störa varken växtlighet eller eventuella möten med plåtfordon.

Ljuvlig utsikt från klinten. Var lite rädd bara när Solveig gick alltför nära kanten. Vi såg flera orkidéer som vi kände igen…

Ibland flyttade jag bilen och körde i snigelfart bakom Solveig, som spanade efter rätt orkidé. Samtidigt tänkte jag på att jag sett bilder från Västös för några veckor sedan. Visst låg fiskeläget på ”marken”, utan några stup? När Solveig hoppade in i bilen insåg jag att vi snart borde nå spetsen Hallshuk med sin fyr högt upp.
Fyren såg vi inte. Däremot blev det asfaltsväg och nerförsbacke genom tallskog. Plötsligt öppnade sig sikten framåt. Det första jag såg var kapellet som vi skrivit om tidigare. Nästa gång kommer vi att ha med cyklarna därbak. Testa fler grusvägar. Tills igår var detta en vit fläck på kartan. Vi återvänder gärna hit igen, i rätt väder.

Nu lirade vi mer på hemmaplan. Ner till vackra Harudden styrde vi med kurrande magar och en förhoppning om ögongodis. Solveig ville träffa på flugblomster. Jag själv kunde tänka mig att se de rödlistade alpnycklarna.
Det fläktade rätt bra när vi gick och letade. Solveig höll till i de våta partierna. Jag hade inte rätt skor för det. Därför spetsade jag in mig på tallområdet. Erkänner. Det hände några gånger att jag lockade upp Solveig. Mina rop om att jag hittat alpnycklar ersattes med trista andra namn som jag förträngt. 😉
Vi valde att inta fikat i en lugnare glänta. Bådas kameror fick vara kvar i bilen. Givetvis dök det upp extra många spännande fjärilar när kameran inte var beredd.

På hemvägen parkerade vi ”Den lilla blå” på rätt sida vägen och njöt av rapsfälten. Jag njöt så mycket att jag inte var beredd när ett par cyklade förbi på en tandem. Fångade istället den ensamma cyklisten.
Det blev en skön tur norrut, sammanlagt på strax över tio mil. Och nu har jag fått färglägga ännu en väg på Gotlandskartan.

Gutamål – Lektion 12

Ämne: Spontangissningslek på skoj. Svara med ord eller 1-X-2. Googla är varken spontant eller tillåtet. Facitorden blir feta innan nästa inlägg. Önskar dig en leksam stund. 🙂

15 ord1X2
PuttersjausOrt på norra önLillpojken i skaranEn liten stark
LiknatteVintersolståndetDö på nattenOmråde på ön
FördärvetÅkerTräskOgräs
RojrarivPlats på FåröFiskelägeGrotta
TutträngiNotvarpMjölkstockningKvarnhjul
BluttmuDiande kalvDuggregnSankmark
MjaugrunnsårdenKattens nio livUddeFörfallen gård
SnorhäuseÄng och skogHav och landHöstförkylning
PjåskeMyrmarkSkare på snönGäss på havet
StrupenPengabristÅkerTidsbrist
AjkstkaksmuleEn vikSmulor på golvetInte gjort rent toan
PissbackenRegnar på tvärenBackkrönLiten kulle
FajttarmenTjocktarmenBlindtarmenÅker
SnippsnöjteÄngKärlekslekVäxt
GylpuGlömt stänga gylfenVikSurfing

Tre i topp: (Ingen får kvarsittning och ingen får någon lott)
1. Znogge, 33 %
2. Anne B, 27 %
3. Primrose, 20 %
4. Övriga 0 %-13 %

Fiskeläge; del 5

Här kommer femte rapporten från vårt besök på Bungemuseet. Givetvis finns där också ett fiskeläge. Det består av insamlade byggnader från de gotländska fiskelägena: bodar, båtar, bryggor m.m.

Fisket var förr en jätteviktig del av det gotländska livet. De flesta gårdar hade en egen eller del i en fiskebod vid stranden. Till boden hörde det till fiskerätt. Därmed kunde hushållets inkomst utökas och kosten varierades på ett nyttigt sätt.

Över strandbodarna reser sig en lysstång (löisarstang). I toppen hänger en järnkorg. Någon på land, ofta en äldre fiskare, tände eld på tjärved i korgen för att glöden skulle vägleda fiskarna hem under de mörka höstkvällarna.

En del bönder hade långt hem till gården. De övernattade därför i liggbodar. I dem fanns det både sovplatser och eldstad.

Den enklaste av bodarna kallades för Garnskuren. Den består av ett högt spetsigt trätak rest ovanpå ett varv av ofta knuttimrade stockar. Boden var avsedd för att förvara fiskeredskap.

Du som följt med på de andra fyra blogginläggen inser såklart att det finns en varierad kost av intressanta byggnader på Bungemuseet. Allt kommer inte med på gotlanduppochner. Men några till inlägg kommer det att bli därifrån. 😉

Samma plats – fyra olika årstider

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Våreftermiddag
Sommarmorgon
Hösteftermiddag
Vintermorgon

Små tankar om de fyra årstiderna:
Almedalen är en historisk plats som passar utmärkt för att vara med i kategorin ”Fyra årstider”. På denna plats har det alltid funnits någon form av rörelse. Det är bara aktiviteterna som förändrats genom åren. Från starten som en betydande hamn till att ha tivoli på somrarna har det utvecklats till en oas av finaste rang, sedan det planlades en park i mitten av 1900-talet. Varje årstid har på detta smultronställe sin egen charm.

Lite trams med en dos seriösa tankar:
Vår grundtanke var att försöka få till samma yta på alla fyra bilderna. En omöjlig uppgift. Det är bara att titta på sina egna ben och räkna dem. Två fick jag det till. Vid båda räkningarna. Om jag då tänker riktigt ”Bossesmart” på att bänkar har dubbelt så många, fyra stycken ben. Självklart inser jag att bänkarna uppskattar att se nya saker. Inte stå kvar på exakt samma ställe. Dag efter dag. Årstid efter årstid. 😉

Det kom in från havet

Helgen som var gick i regnets tecken. Vatten behövs ständigt på Gotland. Synd det inte går att ställa in så allt regn faller mellan 00:00-05:00. 🙂
Enligt min app skulle det bli sol vid tretiden på söndagen. När jag ställde mig på balkongen noterade jag att det var helt blått på himlen över havet. En stor kontrast till det mörka som fanns åt alla andra håll. Inte läge att ta en biltur in mot öns centrum.

Vi väntade en halvtimme innan vi rullade iväg. Inte hela tiden. Det blev tvärstopp i trafiken, mitt i backen ner mot färjelägret. Konstigt nog fick vi en p-plats vid bibblan. Underbart med den gula lampan, men jackorna behövdes mot den kyliga vinden. I lä njöt vi extra mycket under vår promenad, runt bland gränderna och in och ut genom de medeltida portarna.

Bäst att passa på att beskåda tulpanerna i olika färger. Den sista versen och refrängen närmar sig. Undra vad som finns att se om några veckor? Ska bli spännande att då få svaret på min egen ställda fråga.

Vackert med alla dessa färgnyanser. ❤

Det syns inte så mycket på våra bilder, men det var mycket folk i rörelse. De badade. Satt på bänkarna. Lyssnade på guider. Cyklade med skolklassen på skolresan. Spelade spel på gräsytorna vid Almedalen. Matade fåglarna i dammen. Solade sina ansikten. Pratade olika språk. Delade med sig av sina känslor. En sak som jag uppskattade starkt. Det var att se hur de olika generationerna umgicks. Ibland efter de resurser som fanns kvar till buds. Sådant gör mig varm om hjärtat. ❤

1800-talsgården; del 4

Om 1600-talsgården på Bungemuseet var en välbärgad gård och 1700-talsgården var en relativt välbärgad gård utgör 1800-talsgården ett exempel på lite enklare förhållanden för de som levde på ofri grund. Bönder som inte hade kapacitet för att bygga kalkstenshus.
Det speglar också hur Gotland, som tappat sin status i världen, hade det på detta århundrade. Ryssland hann till och med ockupera ön under det pågående Finska kriget. Tur det inte rörde sig om många dagar. Under Krimkriget 1853 drabbades flera engelska fartyg av kolera. Ett bevis på detta är den engelska kolerakyrkogården på Fårö, som du kan läsa om i vår kategori Fårö.

Gården består av huvudbyggnad, ladugård, brygghus och tunnbinderi. För det var så att det egna jordbruket behövde en sidonäring för att försörja den växande familjen. Tunnbinderiyrket gav en välkommen extrainkomst.
Den vitputsade manbyggnaden är en typisk parstuga i bulhusteknik. Bakom brygghuset finns utedasset.
Ladugården används nu som en lek- och lärmiljö med Barnens handelsbod och hem. Här finns också ett spännande höhopp. Kanske blev även du före detta barn sugen på det sistnämnda? Själv är jag alltid en smula barn. Beviset på att jag är vuxen.
Trädgården med syrener, rosor och äppelträd runt lillgården har, precis som huset i övrigt, planterats utifrån uppgifter från en man som bodde i huset i början av 1900-talet.

Inredningen är tidstypisk med tapetermönster, bomullsgardiner och pelargoner. Visst är det en stor skillnad mot de andra två gårdarna inom de gebiten?

Vi tror att lärlingen sov/vilade i den understa sängen.

Detta är en kommod, som är det äldre ordet för den inbyggda hygienmöbeln. Smart miljötänk.

Är du intresserad och vill jämföra med de andra två gårdarna är det bara att trycka på länkarna under:
https://gotlanduppochner.com/2022/05/18/1600-talsgarden-del-2/
https://gotlanduppochner.com/2022/05/21/1700-talsgarden-del-3/

Fotnot:
Imorgon kommer vi att visa vad vi gjorde i solskenet igår. Nu ska jag ägna några timmar åt att planera de närmaste bloggveckorna. En speciell pärm ska fyllas med möjligheter som finns till hands under vår hyrda ”stugtid”. Min lilla önskan om rikligt med regn på nätterna och sol och måttlig vind på dagarna hoppas jag infrias. 😉
Dessutom ska jag lägga några andra pussel för den närmaste tiden. Solveig har extra lov denna vecka. Vi ska sikta in oss på att hitta en orkidé som enbart finns på Gotland. Tur att fiskeläget intill är större i storlek och inte rör på sig i blåsten. För om det skulle börja det…

Dactylorhiza – Ängsnycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Vi har väntat länge på att årets säsong, med orkidéer på Gotland, ska starta upp. I Bunge såg vi förra söndagen de första Sankt Pers nycklar. Här, nästan på hemmaplan, stötte vi på en annan art.

Ängsnyckelgruppen inrymmer flera olika färgformer, så distinkta att de även fått skilda svenska namn. Vi har efter mycket bild- och textgranskande kommit fram till att det här bör röra sig om huvudunderarten ängsnycklar med sina ofläckade blad. Därför sorterade vi av olika anledningar bort blodnycklar, vaxnycklar, sumpnycklar och skogsnycklar. Tidpunkten blev också avgörande. Ängsnycklar blommar från mitten av maj till juli.

Till och med i faktaböckerna vacklar de på grund av alla hybrider. Ängsnycklar kan nämligen bilda hybrider med andra arter inom släktet. Där syftar de framför allt med skogsnycklar och sumpnycklar. Det står dock att de flesta fynden är troligen äkta ängsnycklar, som blivit en ny modern term på senare år inom gebitet. (Äkta)

Carl von Linné skrev i sin dagbok 1755:
”Rotknölar handlika, nektargömmets sporre konisk, läpp otydligt trekluven, sågad, bakre kalkblad tillbakaböjda. Växer på ängar, tämligen sällsynt. Blommar samtidigt med pionen med enkla blommor.”

1700-talsgården; del 3

Nu har vi ”traskat” vidare hundra år och nått fram till 1700-talsgården på Bungemuseet. Även här rör det som en relativt välbärgad gård. De flesta husen är från mitten av seklet. Tiden då Gotland blivit svenskt och förde en tynande tillvaro efter försvenskningen. Hamnen i Visby hade tappat sin ledande roll som internationell storhamn. Resten av ön präglades av isolering och fattigdom. Två av manbyggnaderna har tegeltak, vilket var lyxigt på den tiden.

Ladugård med plats för kor, kalvar och hästar.

”Snickarboa”

Imponerande att det fanns ”femvåningshus” på 1700-talet. Detta hus rymde källare, brygghus, drängstuga och loft på två olika nivåer.

Fyra bilder från manbyggnaderna som var placerade i norr. Ekonomibyggnaderna fanns i söder. Ett lågt staket separerar de två olika anläggningarna.

Iskälke

Texten som finns på ”foten” av julbocken.
Genom att lägga ett fårskinn över ryggen och endast låta bockens huvud sticka fram önskade man ”God Jul” – till många barns förskräckelse.

Hjälp! Jag som i en kåseribok skrivit om när jag som barn på 1960-talet blev skrämd av det stela ansiktet och de ironiska kommentarerna från min ”gömda” storasyster bakom masken. Vilken tur jag inte mötte en julbock. Då skulle jag definitivt rymt varje jul. Kunde blivit en ny hit med Just D eller Werner. ”Vår Bosse har rymt…” 😉

Vägen vidare känns mer rogivande att avsluta med. I nästa inlägg från sevärda Bungemuseet har vi tagit oss till 1800-talsgården. Vi du se de två föregående inläggen från samma plats är det bara att trycka på Museum i spalten med våra 57 olika kategorier. Än så länge finns det även bland Senaste inläggen (7 stycken). Men inte många dagar till. 😉
Välkommen tillbaka!