Orchis spitzelii – Alpnycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Äntligen stötte vi på en i den berömda trion av orkidéer som enbart finns på Gotland. När det gäller alpnyckel gäller det även hela Norden.

Den 4 juni 1939 upptäckte Bengt Pettersson arten ytterst i tallskogen norr om Hasselriv, i Hall socken.

Den närmaste växtplatsen är i Österrike. Annars är detta en bergsväxt från Sydeuropa. Den finns även i Iran, Marocko och Algeriet.

Lokalerna på Gotland är oftast vid strandnära tallskog och gles hällmarkstallskog. Vid vägkanten är lokalerna oftast tillfälliga.
Detta foto döper vi till ”Den knutna handen”.

I mitten av maj kan de första blommorna dyka upp. (Våra foton är tagna 27 maj) Är det inte alltför regnfattigt kan blomningen pågå under ungefär en månad.

Alpnycklar kan bli cirka 20 cm höga. Oftast har axet färre än tio blommor. De blanka bladen är utan fläckar och sitter i en rosett vid basen.
Alpnycklar saknar nektar. Den pollineras ändå till en viss del av nyvakna humledrottningar, bland annat av gotlandshumlan Bombus pascuorum gotlandicus.

Ps. Detta var nummer sjutton i denna härliga kategori. De närmaste två veckorna har vi förhoppningar om att hitta minst tre till arter. Ingen lätt uppgift. Ingen blomma har – än så länge, ropat ”Hej Bosse & Solveig! Här står jag och väntar på er.” 😉

Gotländsk nunneört – Corydalis gotlandica

Nära hotad står det på Rödlistning 2020. Gotländsk nunneört förekommer endast på Gotland. Den trivs bäst i halvskuggiga miljöer. Gärna längs murar och under buskage.

Solveig fick kämpa för att kunna fota exemplar som inte var helt nervissnade. Jag visste att ö-varianten av nunneört var en vårart, men det står i Naturvårdsverkets text att den är helt nervissnad redan i slutet av maj. Det var ändå bara fredagen den sjätte maj… 🙂

Gotländsk nunneört är flerårig och kan spridas med stamknölar och med frön som arbetande myror släpar iväg. Blommorna pollineras av humlor.

Solveig har döpt det här fotot till ”Man i sovsäck”.

Vi befann oss vid stenmuren runt Västergarns kyrkogård. Solveig fotade och jag gick runt och försökte hitta fler exemplar. Det märktes att hon börjat slappna av och började lita på mig mer och mer. Mitt första försök gick annars så där, när jag besteg den gamla stadsvallen och letade runt i det gröna bland resterna av den gamla kastalen. Spontant och med en röst i dur ropade jag glatt och pekade mot en matchande art. ”Där är den!” Så lätt skulle det tydligen inte gå. 😉

Jakten på den fridlysta och rödlistade nipsippan. Del 2

Det finns bara en sak att göra när något blir fel: ”Gör om, gör rätt!”
Förra söndagen kröp jag omkring i naturreservatet Filehajdar med mitt macro och fotade ”sippor”. Det fanns gott om blåsippor (dem har jag bra koll på), vitsippor (dem har jag också full koll på) och så lyckades jag till min stora glädje hitta en annan sorts sippor; ludna, blålila och ca en dm höga. (Förra inlägget från Filehajdar är numera redigerat.)
https://gotlanduppochner.com/2022/04/24/jakten-pa-den-fridlysta-och-rodlistade-nipsippan/

Bosse skrev om nipsippor eftersom vi trodde att det var dem vi hittat. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi åkt till rätt plats på Gotland. Allt vi läst på om Filehajdar handlade om nipsippor. Inte någonstans hade vi läst att det fanns gott om fältsippor på samma plats… Men när jag la in en av mina bilder i en grupp på FB fick jag genast en kommentar: Är detta verkligen en nipsippa?

Vad gör man då? Jo, man åker tillbaka till samma ställe en vecka senare och letar vidare.

Först konstaterade jag att det inte fanns en enda nipsippa där vi varit förra veckan. Alltså följde jag stängslet där Cementa, med jämna mellanrum, upplyste mig om att obehöriga ej ägde tillträde. Jag var nästan på väg att ge upp när jag plötsligt fick syn på några stycken – på fel sida om stängslet.

De finaste stod förstås så långt ifrån stängslet att bilden inte blev bättre än så här med ett macro.

Men, som tur var, fanns det några som stod lite närmare. Gå över vågade jag förstås inte… men lägga sig på mage på marken och fotografera under stängslet fungerade!

Trots ivrigt spanande, på båda sidor om stängslet, så hittade jag inga fler. Men, nu kan
jag i alla fall med gott samvete säga att bilderna ovan föreställer nipsippor. De trivs på solbelysta, torra miljöer på grus eller kalkhällar. För den som inte gått omkring i Filehajdar kan jag berätta att det är en ganska karg natur. Nipsipporna är som små starka färgklickar där de står.
Men jag måste förstås avsluta med en annan bild. Kan det vara en fältsippa som tappat färgen? Vi kommer inte att åka dit nästa söndag igen för att ta reda på det 🙂

Text och foto: Solveig Lidén

Högväxta blodtoppen

I Baltikum, på Kolahalvön och i sydvästra Norge går det att hitta växten blodtopp. Men i Sverige finns den bara på Gotland.

De mörkröda klotformade blomställningarna tycker jag är superläckra. Vill det sig väl kan de bli 80 cm höga. Växten är en flerårig ört.

Dessa bilder har vi tagit i Anga Prästänge. Ett av få ängen som den fortfarande blommar i. Tidpunkten är runt midsommar. Två, tre veckor senare är blodtoppen lättare att hitta på hällmarkernas blekvätar. Bälsalvret är känt för sin mycket rika förekomst av blodtopp.

Info till årets fototävling:
Onsdagen den 7 juli klockan sju (19:00) finns sju svartvita dörrar i ett blogginlägg.
Redan klockan 23:59 stängs sjunde akten. Din uppgift är att svara med tre bokstäver på min ”enkla” fråga. 😉

Denna information kommer i varje blogginlägg fram tills det är dags. I efterhand kommer jag kontinuerligt att radera och göra inläggen reklamfria. Bara behålla det sista så länge det är aktuellt.
Jag kommer även att informera på Facebook och kanske på Instagram.
Aktuell tabell efter 6 tävlingar finns på plats i juni-inlägget.

Hällarna lyser i blått

Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.

Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.

För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.

Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.

Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.
Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.

”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.

Fotnot:
Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.

Kärlek vid första ögonkastet – Gotlandssippa

Under vår tid i Skåne beundrade vi backsippor både i Grevie Backar och vid Dag Hammarskjölds Backåkra. När vi kom till Gotland fick vi veta att här finns en underart till backsippan, nämligen Gotlandssippan, och att den är unik eftersom den endast finns i tre Gotländska socknar; Ardre, Kräklingbo och Östergarn på östra centrala Gotland. Idag lärde vi oss en sak till – att den är en av få endemiska arter i Sverige, vilket betyder att den faktiskt bara finns inom ett visst geografiskt område. Ett inlägg på Instagram igår, Tack Agneta, gav oss idén till dagens utflykt till Russvätar naturreservat.

Vi parkerade bilen och promenerade iväg på en liten smal skogsväg. När vi gått en bit dök det plötsligt upp en bil. Just då var vi lite osäkra på om vi verkligen kommit rätt så vi passade på att fråga. Mannen i bilen lugnade oss och förklarade att vi hade bara en liten bit kvar fram till en stätta.

Så vi gick en bit till… och sen var det inte längre svårt att hitta. Snarare svårt att välja vilka blommor som skulle få vara med på bild. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan mitt macro och Gotlandssipporna.

Vad är det då som skiljer den från Backsippan? Den lär ha bredare bladflikar och stjälkblad. Vacker är den i alla fall. En fantastisk liten skönhet att titta närmare på.

Den tycks inte ha så stora krav på jordmån eftersom den kan växa på torr, mager sand eller grusjord. Däremot kräver den ljus. Kanske därför det fanns ett flertal Gotlandssippor på båda sidor av, och även mitt på, den lilla skogsvägen.

Den här helgen känns det som att den var i sitt esse. Men tydligen kan den blomma både i april och i maj. Det var första gången vi sågs i verkliga livet, men jag garanterar att det inte var den sista. Gotland bjuder på många fantastiska naturupplevelser. Att få se Gotlandssippor är en av dem.

Text och foto: Solveig Lidén

Timjansnyltrot och Gotlandssolvända


Orobanche alba är det latinska namnet på den sällsynta Timjansnyltroten som…

… lever som en parasit på backtimjan (längst fram). Orsaken är att Timjansnyltroten saknar helt klorofyll.

Den fleråriga örten är en raritet som går att hitta på naturreservatet Ölbäcks hällmarker, som består av en torr kalkrik mark. Lättast tror vi det är, att först hitta backtimjan.

Den gula blomman lyser verkligen upp soliga mornar under juni och juli. Gotlandssolvändan finns i Sverige bara på Öland och Gotland. Annars förekommer den i södra och centrala Europa och på vissa platser i Asien.

Fotnot:
Imorgon ska du få följa med till ett mycket sevärt raukfält. Du kan komma precis som du är. 😉

Anacamptis pyramidalis – Salepsrot

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Salepsrot finns i Sverige bara på Gotland och Öland. Den finns med på den svenska rödlistan. Nordligast finns den på Ösel i Estland.

På Gotland finns salepsrot mest på norra och östra Gotland.

Färgen är oftast rosenröd, men kan variera från vitt (sällsynt) över blekrosa, gulrosa till mörkrött.

Salepsrot blir omkring 3 dm hög.

Blommorna är välluktande och pollineras uteslutande av fjärilar.

Vi tog våra foton i Lummelunda och längs vackra Ekstakusten.

Fotnot:
Carl von Linné noterade också att arten fanns på Gotland. Men han var sparsam med orden i Flora Svecica. ”Växer på Gotland.” 😉