De sista stegen

Vi drog oss mot bilen. Våra ”sista minuter” på Bornholm, för denna gång, började närma sig sitt slut. Fördelen med stänket av nostalgi var, att vi tänkt och planerat ett återseende.

Vädret hade verkligen varit ”på vår sida” under den fjärde trippen. Det krävs nästan för att det ska bli bra, när resan är relativt kort i antalet aktiva timmar. När vi är iväg en vecka finns det mer plats för oväders busande. Så länge det inte tar över all ö-makt.

Nu gläntade vi lite, pyttelite mer på smörgåsbordet, i största staden på ön. Men vi förstår att det enbart är ett smakprov. Fortfarande är Rönne mest en start & målplats. En yta där vi rullar av och på. Någon gång kommer vi att bryta mönstret. Ge staden en rejäl chans. Men inte nästa gång. För den har redan ett facit…

Det här är åt vänster och backen som anas runt hörnet. Från andra hållet såg vi att det började anlända bilar, som skulle med första morgonfärjan.

Vi avverkade de sista stegen på dansk mark mot ”Den lilla blå” och höll tummarna för att både han och färjan skötte sina uppgifter på bästa sätt. Vattnet verkade ligga stilla. Åtminstone i hamnen…

Ovanligt att se en rund dansk flagga. Eller borde jag putsa glasögonen och bli lite lagom bange?

Sankt Nikolaus i Rönne, interiör

Under åren 1915-1918 gjordes större utbyggnader av kyrkan. Detta gjorde de med stor hänsyn, för att inte ändra själva stilen alltför mycket.

Träaltaret från 1918 är snidat av Christian Kofoed, som även designade predikstolen och bänkarna.
Jesus som stillar den farliga stormen är ett verk av Sven Havsteen Mikkelsen (1912-1999)

Kul att notera att det rör sig om en gotländsk dopfunt.

Det finns även föremål från kyrkan som finns att beskåda på Bornholms Museum.

Kyrkor vid kusten hör extra mycket ihop med votivskepp.

Sankt Nikolaus kyrka i Rönne

I Rönnes gamla stadsdel står kyrkan synlig på en kulle. Den observante och de som följer vår blogg regelbundet kan se något märkligt med tiden på klockan.

På samma plats byggdes en mindre kyrka, ca år 1275. Den kyrkan hade namnet Knuds Kirke.

På nuvarande kyrka finns fortfarande några av grundstenarna från första kyrkan kvar.

Kyrkan var öppen. Välkommen in på onsdag. ❤

Visade först fast grönt sken

Vi har blivit bekvämare med åren. Förr städade vi oftast själva semesterlägenheter/stugor. Nu betalar vi istället för sysslorna.
Det var den första morgonfärjan hem som gällde. Morgonpigga som vi är kom vi iväg tidigt från vårt boende. Allt för att utnyttja den fina höstdagens start på bästa sätt. ”Den lilla blå” fick klara sig själv en stund. Tungt lastade var vi när vi gick upp i backen.

Rönne Bagfyr byggdes 1880 av H Wichmann & Co gjuteri i Rönne. Kostnaden hamnade på 9 900 Dkr (Riksdaler). Fyren påminner om den i Ystad. Denna vita fyr är 18 meter hög och har ett åttakantigt tegeltorn. Från början lyste ett grönt fast sken.

Fyren syns bra både från havet och för de som rullar vägen längst ner till färjorna.

Redan året efter den kom på plats byttes det gröna fasta skenet mot ett rött fast sken. När den var tänd hade fyren en lyshöjd på tjugofyra meter.

Någon gång på nittiotalet släcktes fyren ner.
Nu var vi redo att ta den inre vägen uppför backen. Målet var att vi skulle finna att kyrkan var öppen.

Störst men minst

Förklaringen till rubriken, som jag fångade direkt i luften. Rönne är största staden på Bornholm och också deras ”huvudstad”. Trots att vi hunnit lägga in ganska många inlägg (245) så dröjde det länge innan Rönne ens fick en egen bloggkategori. I denna kategori fanns tills denna morgon endast ETT ENDA inlägg som handlar om stoppet Bornholm`s Welcome Center. Så Store Torv blir nummer två. Ska man som turist inte bo i Rönne verkar det vara ganska vanligt att det endast blir de två givna besöken vid dit och hemresan. Till slut kommer vi att ändra på det. Någon gång. 😉

Rätt läckert konstverk. Att torget kändes ödsligt just i denna stund berodde kanske på att solen stundtals gått i moln och det var en tidig söndagsmorgon. Alla är inte uppe med tuppen…

Vi kommer att återvända hit en vardag. Kanske kommer vi att bo här någon gång. Det har varit med i diskussionerna tidigare. Just i denna stund lockade annat så vi satte oss i en av kvintetten bilar på torget och tog oss vidare längs kusten norr ut till… 😉

Bornholm´s Welcome Centre

Tänk att vi inte tänkt på det tidigare, när vi anlänt till Rönne de andra två gångerna. Då var fokus mest på att följa strömmen av bilar åt andra hållet och så snabbt som möjligt lämna den största staden med all vår last. Dessutom minns jag att det pågick ett omfattande vägarbete vid hamnplan.

Så våra blickar var inte då mot det som fanns rakt fram från avfarten, utanför det höga staketet. Istället bara följa bilen framför så nära som möjligt, så ingen fick för sig att byta fil och ställa till det.

Det blåste kalla vindar när vi kom ut från den parkerade bilen.

Men direkt när vi kom in blev vi uppvärmda på olika sätt. Vilken trevlig start på vår nya resa.
Här fanns möjligheter att kika runt. Samla på oss gratis information.
Det fanns saker till salu för de som ville ha med sig något minne hem.

Dessutom gott om reklam för aktuella aktiviteter på ön.

Medan jag uppsökte den väl skötta toaletten snöade Solveig in sig på fåglar. Hos Dyrenes Oase på Bornholms Rovfugelshow finns under sommaren möjlighet att se på show. Stället i utkanten av största staden finns med på vår långa framtidslista.

Nöjda med första stoppet. Fyra och en halv timme kvar tills vi kunde checka in på vårt boställe. Den här gången tänkte vi starta bilresan på väg 159, på västra sidan.

Det var bara i Rönne som vi såg havet. Ganska snart gjorde vägen en sväng inåt landet. Efter ett par mil ämnade vi byta både väg och väderstreck. Mysigast är att glida fram på vägen i en behaglig hastighet. Det är så vackert. Så mycket att beskåda. Tyvärr finns inte möjligheten att stanna till överallt. Kanske tur det…