Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Som det kan bli. Vi var ute och gick en tidig morgon på gränderna innanför ringmuren. När vi nådde Strandgatan bestämde sig Solveig för att se hur en bild blev om hon valde inställningen SCENE och vred vidare till kategorin STRAND/SNÖ. I morgonskenet noterade hon inte att det av misstag blev EFFECTS och FOTOILLUSTRATIONER. Vi tyckte båda att bilden blev cool och bestämde oss för att välja det några gånger till och kanske lägga in ett eget inlägg. Så håll till godo.
Visbys största packhus är 28 meter högt och heter Liljehornska huset. Numera är det ett bostadshus med lägenheter.
Fina Kalk hotell ser du till höger. Där hade vi i början av januari en mysig hotellvistelse, som vi mer än gärna gör om någon gång.
Burmeisterska huset med sina omtalade målningar.
Här har vi precis tagit oss uppför Rackarbacken. Eftersom det inte dök upp några bilar kunde vi gå i gruset, mitt i gatan.
Vi vill önska dig besökare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Vi passar även på att tacka för trevliga kommentarer längs fjärde bloggåret med gotlanduppochner. Detta är inlägg elvahundranittiotvå. Kram Bosse & Solveig
Staden Visby var under en lång tid väldigt trångbodd. Till slut var de tvungna att komma på något smart. Tanken att utnyttja platsen över gatorna och gränderna var genial. Valvhusen skapade bostäder för flera personer. Nu går valvhusen att räkna på en hand, de som fortfarande finns kvar.
Ingen vet såklart säkert, men det uppskattas att det bodde någonstans mellan 8000-10 000 människor innanför muren. Lägg till ett otal med olika sorters djur. Tidsperioden jag skriver om är under 1200- och 1300-talen. Men även i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg siffrorna på något liknande. I modern tid ligger siffran på knappt 3000 boende.
Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.
Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.
De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit. Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.
Självklart passade vi på att stanna till vid den gamla skolan i Linde och ta oss en bensträckare. När vi ändå hade ”samlat” in en kyrka till i närheten och det fanns tid kvar tills vi skulle få en nyckel till vår hyrda helgstuga i Ljugarn. Annars har målet varit att besöka Lindeberget när blåelden är som vackrast. Kanske händer det försommaren 2023.
Klinten, som är en av Gotlands största inlandsklintar med sina cirka 30 meter över havet, har en magnifik utsikt över nejden.
Det ska också finnas en möjlighet att se väldigt många kyrktorn från klinten. Nu vandrade inte vi runt någon längre sträcka. Annars hade vi nått två stycken gamla fornborgar från äldre järnålder. Under fuktiga höstar ska det vara gott om svamp häruppe.
Avslutar med en dikt som är hämtad från Holmgrens Hembygdstoner från 1938:
”Och blicken famnar båd´ höjd och dal Och vita kyrkor ett dussintal Från Hablingbo till Stånga Och närmare skymta bland gröna träd Och vaggande vita fält av säd De stugor och gårdar många”
Arten finns i nästan hela Sverige och är vanlig på Gotland. Den förekommer i många olika miljöer, men rör sig gärna i kalkrika miljöer.
Vingspannet ligger mellan 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare. Diskfläcken på framvingen är tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit.
I mitten av juni brukar den dyka upp. Därav Midsommarstarten i sitt artnamn. Kulmen nås under juli månad. Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Vi hoppas någon gång få se och ta kort på äggen och framför allt larverna.
Kyrkoruinen från ca år 1200 gränsar till tre stycken gränder innanför ringmuren, Norra Kyrkogatan, S:ta Gertruds gränd och Hospitalsgränd.
Tyvärr är kyrkan inte längre öppen på sommaren för gratis besök. Väldigt tråkigt. Jag läser på flera ställen att den är mycket välbevarad och det saknas motsvarighet i Sverige.
År 1611 skadades kyrkan svårt vid en brand och den övre delen brann ner. Det som blev kvar användes som lada och fähus.
Flera forskare menar numera att Helge And egentligen hette S:t Jacob från början. I så fall uppfördes den som en privat beställning till den tyska biskopen Albert i Riga.
Unik är rätta ordet. Långhuset i två våningar är åttasidigt. (Oktogon) Från den praktfulla övervåningen kunde man tydligen genom en öppning i golvet se rakt ner till koret och följa gudstjänsten. Alla åtta sidorna hade också separata gavlar och ett mittorn. Undra vad det kostar att låna nyckeln en solig timme på våren eller sommaren? Gotlanduppochner undrar högt. 😉 Utsikten mot staden och havet ska vara magisk från denna plats. ❤
När vi kom tillbaka till Bläse efter vår härliga, guppiga cykeltur längs Stenkusten gjorde vi en liten trampande avvikare.
Det finns ett högt spår med restprodukter efter alla kalbrytningsår.
Härifrån får man en bra överblick över omgivningen runt Kappelshamnsviken.
”Den lilla blå” stod parkerad intill Bläse Kalkbruksmuseum.
Nedanför slagghögen är det populärt att skriva namn och annat med vita stenar från marken.
De tre ovala bilderna är från förra årets inlägg i Bläse. Den gången när vi gav upp försöket att studsa omkring i de djupa vattenhålen, längs Stenkusten, med ”Den lilla blå”. Det var helt klart ett bättre alternativ att cykla den härliga och ovanliga natursträckan. Nu klarade vi oss undan och fick till och med rabatt för de endast tre tillfällen som ”Den lilla blå” fick bilterapi. Eller är det min fantasi som spelar mig ett spratt? 😉
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen och tar en bild varje gång.
Vår
Sommar
Höst
Vinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Det är vackert när det dalar ner stora flingor utanför mitt fönster. Samtidigt sorgligt och onödigt med tanke på det som väntas hit i nästa vecka. Regn och en grön jul står på agendan. Det är kanske inte tre månader mellan de två sista ”bildbesöken”. För mig kändes som det var nyss som vi njöt av den femte årstiden, som de säger på Gotland. Det är tomt på tredje bilden, men vi mötte många människor som njöt i höstsolen på skilda sätt. Var rädd om dig själv och andra när du vistas ute i halkan. ❤
Equmeniakyrkan Östra Gotland är namnet på den församling som har sin verksamhet i Garda Missionskyrka.
Det ena leder till det andra och till det tredje och… När det började småregna och blev ruggigt började vi frysa under vår minisemester på Östra Gotland. Vi letade därför efter något ställe där det gick att få köpa varmt kaffe. Skylten dök upp som på beställning. Vilket resulterade i både gott fika och inköp av annat trevligt i hantverksbutiken ”Källingknuten” som hyr en del av kyrkan. https://gotlanduppochner.com/2022/09/19/kallingknuten/ Därefter fick vi låna en nyckel till toaletten som låg i byggnaden bredvid. När Solveig stängt dörren till toaletten drabbades först mina tankar av nyfikenhet. Eftersom dörren inte var låst spred sig nyfikenheten till mina två fötter. Om det var fint inne i kyrkan kunde den få komma med på gotlanduppochner.
Ett behagligt lugn spred sig i kroppen. En fin kyrka. Eller kanske mer ett kapell för mig. Jag hoppas en skyddsängel är ledig när jag om några timmar ska ut i halkan och trafiken. Jag har skrivit om skyddsänglar i våra kåseriböcker. Men det finns fler tillfällen, som ännu inte kommit på pränt. (Offentligt) Var rädd om dig. ❤
Tolfte boken i Anders Knutas sviten: Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till Ruben Eliassen – den jag älskar. För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek. Utan dig hade inte denna bok blivit skriven. Bosses alternativa titel: 😊 Den bultande döden
Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?
Personligt: Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg. Tidsintervall: Huvudhandling: April 2010.
Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång. Lars Norrby: Presstalesman. Korrekt klädd i kostym. Birger Smittenberg: Åklagare. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉
Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.
Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.
Syskonkärlek av den speciella sorten.
Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna. Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig. Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt. Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.
En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.
Hälsa/Ohälsa: Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid. Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.
Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.
Bil + bilmusik: Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man. Nyckelspår & Villospår: Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter. Kopplingar till tidigare böcker: Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning. Grodor i boken: ”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna. 😊 Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”.
Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.
Kuriosa: Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig. Citat och stycken som jag uppskattar extra: Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik. När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”. Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.
Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.
Humor/svart humor: Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom. Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak. Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film. Privat sorg: Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.
Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.
Antal mord/dödsfall: 3 st Sista två meningarna: ”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.” Bosse Lidéns betyg: 5/5 Baksidestext: EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…
Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
gotlanduppochner 