16. Lärbro kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. 
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Lärbro kyrka är vida känd för att ha Gotlands mest originella torn. Orsaken var en kraftig storm 1522 som orsakade skador som gjorde att de fick ”kapa” klockvåningen. Kastalen från 1100-talet, till vänster på fotot, används därför som klockstapel.

En av flera reliefer på utsidan.

Interiören hör till de vackraste på Gotland. Kor, långhus och tornrum bildar tillsammans ett sevärt kyrkorum.

Altarskåpet är från 1400-talet.

Madonnan i centrum…

… flankerad av helgon.

Jesus på korset har alltid satt igång mina tankar. Ändå sedan min mormor berättade, som den skolfröken och söndagsskolfröken hon var. Min älskade mormor som jag sörjde så många barndomsår. ❤


Många sirliga valv- och väggmålningar från slutet av 1200-talet.

Predikstolen från 1718 är troligen utförd av Christian Fedder.

Dopfunten är från slutet av 1600-talet.

Intressant text:
a) I kyrkgolvet (hopplöst att fotografera så texten blir synlig) finns det gravstenar från olika tidsepoker. En av dem är från 1274 och med namnet Nicolaus Taksten. I sägnerna utpekas mannen som en mycket ond och våldsam man. Gravstenen ber läsaren beklaga hans brott.
b) Norr om kyrkan finns på kyrkogården ett flertal gravar med enkla minnesmärken. Det rör sig om koncentrationslägerfångar från andra världskriget som dog på krigssjukhuset i Lärbro. Det ska finnas ett museum att besöka där. Möjligt att vi åker dit någon gång.

Tänkvärda ord:
”Livet är som en hiss.
Ibland måste du stanna
och släppa ut vissa
människor på väg upp.”

Brödboden på Södertorg


En eftermiddag cyklade vi ner till medeltidsmuren och parkerade precis innanför Söderport. Vårt första stopp var en fika i Brödboden.

Här finns sommartid tre valmöjligheter att sitta och fika-njuta.
Inomhus och titta ut mot Södertorg.

Vid något annat inomhusbord och studera konsten på väggarna. Undra om katten får något smakprov?

Den mer sommarsocialsökande väljer förmodligen ett bord med bra koll på torget och flanörerna till och från turiststråket Adelsgatan.

Vi valde tredje alternativet. Trädgårdsserveringen.

Givetvis hade jag gjort min beställning muntligt till kvinnan som bjöd. 🙂

Konstigt nog var det gott om plats. Berodde säkert på att vädret var instabilt. Under tiden som vi fikade fylldes det på även här på baksidan. För då tog solen vädermakten.

Mäktigt att komma så nära muren med all sin historia.

Design som hittat sin rätta plats.

Jag passade på att ta ett doftprov av den fina rosen.

Som på beställning kom servitrisen som hette Solveig både med gott att äta och dricka.

Det som är bra med Brödboden är kombinationen god fika och köpa hem gott surdegsbröd i en påse.

Utsikten mot andra hållet. Ett av de berömda tornen ser du en skymt av.

Detta var fik nummer 16 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sexton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Raukarna i Slite

På Gotland finns raukar på ungefär 25 platser. 
De största raukfälten finns på norra Gotland (inklusive Fårö), på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna samt Storsudret längst ner i söder.

När vi var på Gotland på semester hade jag ingen vetskap om raukar i Slite. Men när jag började gräva i litteratur och nättrådar lärde jag mig mycket nytt under solen. Vilket jag fortfarande gör varje dag. Helst under regndagar= inomhusdagar. Gotland fascinerar mig på många olika sätt. ❤

Det var en jobbig lutning upp och värre neråt på hemvägen. (Syns inte så mycket på fotot).
Däremot noterade jag att det mörknade på himlen och verkade dra ihop sig till en rejäl regnskur som vi inte var klädda för.

Ett mullrande som tycktes komma från… min dumma fantasi som aldrig tycks ebba ut.

Även du utan fantasi måste hålla med om att det syns hur arg Sten Rauk blev när jag närmade mig.

Jag vände mig om bakåt och ropade.
”Solveig! Googla lugnande ord till uppretad rauk.”
Jag hörde en kvinnlig röst bakom mig muttra något om att min fantasi hade semester. Men vrålet framför mig tog över igen. Från någonstans på mitt hjärnkontor plockade jag fram lugnande raukiska fraser som direkt fick effekt. Tror du mig inte?

Ha! Jag lyckade till och med få fram bättre väder och Sten Rauk stängde lydigt munnen. Jag borde ha en lysande framtid som framgångsrik Raukmedlare. 😉

Det är alltid kul att ta sig tid och studera raukarna från olika håll. Samma rauk kan påminna om olika saker från skilda vinklar. Det är endast fantasin som sätter gränserna eller spärrarna.

Utsikten var varierande. Fabriken Cementa har du säkert hört talas om. Därifrån exporteras cement till många delar i världen. Min fantasi hade ännu inte helt lagt sig tillrätta. Den tänkte på julafton och avsnittet med campingsemestern och Långben som bilförare. Vet du vilken ”scen” som jag syftar på?

Småbåtshamnen såg trivsammare ut.

Därute ligger den ö som jag längtar efter att besöka. Assunden går inte att nå via Slite med bil. Däremot från en annan plats. Det måste vara rätt väder, helst rätt årstid för att lyckas med att få full valuta av besöket. Jag älskar att planera. Ibland lyckas jag. Andra gånger inte fullt ut. Samtidigt vill jag alltid ha utrymme för spontanitet. Det är omvägen/något oväntat som kan bli dagens största ögonblick.

Då var det nerför som gällde. Undra om det är okej att rulla ner som jag gjorde för några veckor… år sedan? Mamma brukade inte vara så glad när jag kom hem som GrönBosse. Förstod inte riktigt varför. 😉 Gick lite bättre när jag kom hem som VitBosse. I nästa inlägg ska jag försöka bli SeriösBosse igen.

Skansudde fyr

Det var länge sedan jag svingade golfklubbor. Visby golfklubbs banor ligger vackert vid Västergarn och jag inser att anläggningen måste vara vida populär. Nu var det inte det som drog mig dit…

… eller en provtur med det tuffa gröna fordonet…

… istället var det vetskapen om att det skulle finnas en fyr på området.
Jag har det på bild i den utmärkta boken Gotland – Bilder från luften. Nu ville jag se det i verkligheten.

Skansudde fyr ligger vid första tee, bredvid Fyrhuset som går att hyra. Perfekt för golflirare som bara behöver öppna dörren och ställa in svingen.

Mellan 1890 och 1938 var ledfyren bemannad. Undra hur många fyrvaktare som hann jobba här? Gick det speciella yrket i arv mellan far och son? Hur många kvinnliga fyrvaktare har det funnits tro. Det sista blev jag extra nyfiken på. Min bloggvän Lollo borde veta svaret eller ha möjlighet att titta i ”hemliga register”. 😉

Vad hände just detta år?

En större fyr finns på Västergarns utholme, strax utanför. (Du ser den vita fyren en bit till höger) Med sitt rika häckande fågelliv är det förbjudet att stiga i land på utholmen eller landa med luftfarkost mellan 15 mars och 30 juni.

Personliga tankar:
Denna måndag var Solveigs sista sommarlovsdag 2019. Vi passade på att njuta extra av bilturen längs med västra Gotland. Startade utflykten innan klockan åtta. Samtidigt var ett stänk av vemod nerpackat. Något mycket uppskattat var på väg att rinna iväg mellan fingrarna. Då gäller det att hålla i tiden. En omöjlig uppgift. Bäst är att glida med mjukt och njuta av nutiden. Sedan i efterhand minnas de ljusa stunderna med hjälp av foton och tankeminnen. Vårt andra år på Gotland ligger framför oss – fullt av möjligheter. Får vi bara ha hälsan är det mesta möjligt.

 

Buske fiskeläge – allt har sin tid

Vi befann oss en halv mil utanför Visby och hade precis njutit av god fika med havsutsikt. Nu var det dags att försöka hitta Buske fiskeläge och platsen för det berömda ljudet ”Vågskvalpet”.

Det är inte helt lätt att ta sig ner till Fridhemsvikens strand på den kuperade stigen.
Trots att platsen är rejält stenig är den visst populär under sommartid.

Vad bra det är att kunna använda kameran som kikare (zooma in). Om den där stora färjan kom för nära hit skulle det bli extremt högt vågskvalp.

Där är Buske fiskeläge såklart. Frågan är hur man ska ta sig dit. Det lockade inte att gå på stenarna med en bruten mellantå och konsten att kunna flyga med kroppen ligger inte för den lilla människan. Någonstans måste det finnas en smal väg och en brant trappa. Logiska tankar från en man i sina bästa ”tankeår”. 😉

Fördelen med en smidig liten bil märks i sådana här situationer. Jag tryckte in ”den lilla blå” vid sidan om en större firmabil på ungefär samma plätt. 😉 Trappan blev snart synlig vid ett buskage.

Det rör sig om ett tiotal bodar som är uppbyggda mot den branta klippan Högklint. I januari 2015, när Gudrun härjade, drog de höga vågorna med sig en del av bodarna. Så nära strandkanten måste bodarna ständigt vara utsatta för havets temperament.

Det rör sig om ett trångt fiskeläge och troligtvis har det aldrig historiskt sett varit någon större fiskehamn.

En detaljbild måste få vara med även i detta blogginlägg.

Liksom vid Ygne fiskeläge, som jag har haft med tidigare, avsatte Prinsessan Eugénie en fond till Buske fiskeläges yrkesfiskare för ex. förlorade redskap.

Jag stannade upp en stund vid trappan för att lyssna och ta in denna berömda plats en sista gång. Här kommer en förkortad fakta:
Från början hade P1 en fruktansvärd störande kalibreringston på nätterna. Det var då ljudteknikern Björn Carlsson berättade om sin idé om en ”ljudmatta”, det kluckande ljud som han spelat in vid Buske Fiskeläges klapperstenstrand. Kanalchefen nappade säkert tacksamt på betet.
Många människor som genom åren lyssnat på kanalen på nätterna har säkert somnat in till vågorna som stillsamt rullar ut och in. Ut och in. Ut och in. Björn har förklarat att det finns en variation av små runda stenar på platsen som skapar det fina ljudet. Ljudet från stenarna följer sedan med tillbaka. ❤

Tyvärr är ”Vågskvalpet” sedan 2015 ersatt av repriser på nätterna. Undra om förbrukningen av sömnpiller ökat på dessa fyra år? Eller är det lika lätt att somna till repriser. Samma ordström som maler på. Natt efter natt. Är det bara tillräckligt sövande röster. 😉 Nja. Jag föredrar mycket hellre Björn Carlssons version. Helt biverkningsfritt. Sedan går det att variera med Uno Svenningssons ”Vågorna”. 😊

Dags att ge sig iväg mot nya mål. Vilken härlig ö vi har äran att bo på. ❤

Botaniska Trädgården – augustibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Augustibesöket blev istället augustibesöken, två dagar i rad. Eftersom vi den andra gången råkade vara i närheten och fick möjlighet att gå tillbaka och kolla upp några skyltar. Båda gångerna gick vi in genom entréer som vi vanligtvis inte brukar välja; den vid S:t Olofs ruin och grinden vid Tranhusgatan.

Som vi njöt av blomsterprakten. Det var nästan så jag fick lust att lyfta på hatten (om jag hade någon) åt den ”Röda solhatten”.

En av många humlor i arbete.


Den här gången rörde vi oss länge bland de olika varianterna av dahlior. En av dessa är en ”Röd piondahlia”. (Bishop of Canterbury). Troligtvis den övre.

”Halskråsdahlia”. (Night Butterfly)

”Enkel trädgårdsdahlia”.

Botan är mycket mer välmående denna augusti än 2018 års torra säsong. Men mer nederbörd är fortfarande efterlängtad av många på öjn.

”Orientlilja”.

”Brittsommaraster”. (Axel Tallner).

”Gul praktrudbeckia”.

Min älsklingsfärg. Vad är det? Det är inte alltid lätt att hitta rätt skylt bland all växtlighet. Vi vågar inte gräva hur som helst. 😉 Svar: Verbena. Ettårig sommarblomma. Tack till Marit i Norge. 😀

Full aktivitet bland Botans alla bin. Eller finns det något bi i mängden som hela tiden smiter undan?

Givetvis blev det en stund bland rosorna också.

Men bara en av dem fick visa upp sig på bloggen. En riktig personlighet med en egen skön stil.

Att vara trädgårdsmästare på Botan borde vara en dröm. Helst med tanke på att Region Gotland skrev under ett avtal i januari som ger verksamheten arbetsro tio år framåt.

Efterord:
Mästerfotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén ❤
Flanör och fotopekare: Bosse Lidén  😉

 

 

Fönster mot gården – augusti månad

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019.
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp.
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer åttonde rapporten. Ögna du också igenom siffrorna. För det är mycket troligt att det blir din tur en gång att… 😉

Månad: Augusti
Datum/veckodag: 190807/onsdag
Väderlek: Blandat väder
Temperatur: + 20.3
Tidpunkt: 13.30-14.30

Människor:
Kvinnor: 27
Män: 28
Barn/ungdomar: 7                                       TOTALT: 62

Djur:
Hundar: 0
Katter: 2                                                       TOTALT: 2

Fordon:
Privatbilar: 3
Firmabilar: 0
Cyklar: 11                                                     TOTALT: 22
Flygplan: 8

Hjälpmedel:
Rollator: 0
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 3
Krycka/kryckor/gåstol: 2
Mobilanvändare: 1

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 0
Grillen: 0                                                       TOTALT: 1
Mattpiskaren: 0
Bus: 1

Personligt:
Ingen kommentar när det gäller buset på detta offentliga forum. ☹
Snart är det inte långt tills du kan vinna en SkrapKryss om du tippar rätt en månad. Kan räcka med 5 rätt med lite tur. 😉
Egentligen vill jag lägga in månadens besök på Botan som blev två till antalet. Vi var där både igår och idag. Underbar oas i Visby.  ❤

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari: 49
Mars: 54
April: 75
Maj: 48
Juni: 51
Juli: 106
Augusti: 90
September:
Oktober:
November:
December:
Totalt/snitt:

 

 

15. Rute kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det står i en broschyr att Rute kyrka i sin helhet är uppförd under medeltiden.

I kyrkogårdsmuren finns två stigluckor bevarade av medeltida ursprung.

Intressant med de här tre gravhällarna av kalksten från tidig medeltid. En är med runskrift. Den kan tolkas så här: Si-tris arvingar läto göra stenen över Ödvald (?), sin broder, som dog i Finland.

Det finns inget uttömningshål i dopfunten från omkring 1245.

Triumfkrucifixet är från sent 1300-tal och…

… predikstolen är tillverkad 1733.

Altaruppsatsen av sandsten är från första hälften av 1600-talet. På mittfältet syns en framställning av Abrahams offer, på sidorna Moses och Aron.

Det fanns flera vackra kalkmålningar av Passionsmästaren och vi hade svårt att välja ut bara ett foto till detta blogginlägg.

Avslutar med ett votivskepp. Är det inte fint?

Tänkvärda ord:
”Man är alltid en lärling i levnadskonst.”
                                                     Drottning Kristina

 

Lilla Gårdscafét


Du som följer min blogg läste för ett tag sedan om vårt trevliga besök på Hjärtfabriken i Bro. https://gotlanduppochner.com/2019/08/12/hjartfabriken-keramik/
Vid samma tillfälle passade vi såklart på att fika här. 🙂

Detta myscafé var en gång i tiden smedens skostall som byggdes 1904. Jag älskar att en del av originalinredningen är intakt.

Det är säkert jättehärligt att fika och hänga en stund i trädgården på baksidan, men vi hade inte tid med det. För här finns så många spännande detaljer i inredningen som Ingela Åkerlund har samlat ihop. Nostalgi av allra högsta klass. Jag blev nästan salig.

Mycket gott att välja på i disken. Miljöcertifierat kaffe, gotländsk läsk och glass. Allt bröd är bakat av lokala bagare.

Solveigs fika vid fönsterbordet.

Här har ni smeden på bild och hans visdomsord.

Det fanns flera gamla radioapparater i rummet. Måste vara Diana på fotot, Fantomens fästmö.

Tre flugor i en smäll. Mängder av hjärtan och annat fint i butiken. Gott fika inomhus eller i trädgården och en uppsjö av nostalgi från tak till golv. Kan det bli bättre? ❤

Undra vilken tös som haft de skorna på sig. Tänk om de kunde berätta det för mig.

Livet mäts inte i andetagen du tar utan i stunderna som tar andan ur dig.
Ungefär så tror jag det blir – översatt med min skolengelska. ❤

Detta var fik nummer 15 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Femton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Stoppet som inte gav full valuta

När vi körde genom det öppna landskapet Sundrealvaret, som är Gotlands största alvar, stannade vi till vid naturreservatet Muskmyr. På informationstavlan läste jag något om att de lösgående korna var extra nyfikna. Jag såg en hop boskap en bit bort till vänster och jag fick stilla min fantasi om vad som kunde hända på vägen tillbaka till ”den lilla blå.”

Muskmyr är en agmyr som är inramad av ett träsk. Därför denna spännande spång som jag hade älskat som grabb.

Jag hade på förhand läst på om de praktfulla orkidéerna som växer på strandängarna i naturreservatet Muskmyr. Därför hade jag stora förhoppningar om att pricka av arter från min nyinköpta bok ”Gotlands orkidéer”. När vi kom hem från Storsudret/Sudret-resan tänkte jag börja med en ny kategori som skulle heta orkidéer. Det var dessa ljusa tankar som jag hade tills…

… vi insåg att vi var försent ute. Är det någon som vet vad det är för orkidé? Eller är det ens en orkidé? Det skulle finnas ungefär nio olika arter och det fanns möjlighet att få se gotlandssolvända på allvaret.
Vi fortsatte en lång bit till där vi fick god balansträning.
Det var en trevlig efterlunchpromenad. 😊 Vi insåg att vi förhoppningsvis kommer att återvända hit. Antingen på våren eller försommaren för blommornas skull. Eller senare för det rika fågellivet i september-oktober då många arter rovfåglar besöker och passerar detta stråk. Muskmyr är nämligen den enda större vattensamlingen på Sundrealvaret. Undra om det går att beställa via en flygtekniker när ”The Eagle has landed”, för jag är inget större fan av att stå blickstilla i sju timmar och vänta på något som kanske aldrig sker. 😉

Jag stelnade till när jag noterade vad som hänt sedan sist. (När människorna är borta dansar kossorna på stigen). Den stora gruppen av kossor hade samlats till möte just på den enda stigen som vi hade fram till bilen. Kvinnan vid min sida som är uppvuxen på en gård undrade varför jag fick en mörk och djup basröst när jag pratade med henne och varför vi skulle gå så fort.
”Det är för att visa vem som bestämmer”, svarade jag ännu mörkare och drog med hennes hand till vänster ut bland det stickiga gräset. Hellre det än att…

Ingen kamera var framtagen från väskan. Möjligtvis såg jag den som ett skyddsvapen i ett trängt läge. 😉