Botaniska Trädgården – augustibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Augustibesöket blev istället augustibesöken, två dagar i rad. Eftersom vi den andra gången råkade vara i närheten och fick möjlighet att gå tillbaka och kolla upp några skyltar. Båda gångerna gick vi in genom entréer som vi vanligtvis inte brukar välja; den vid S:t Olofs ruin och grinden vid Tranhusgatan.

Som vi njöt av blomsterprakten. Det var nästan så jag fick lust att lyfta på hatten (om jag hade någon) åt den ”Röda solhatten”.

En av många humlor i arbete.


Den här gången rörde vi oss länge bland de olika varianterna av dahlior. En av dessa är en ”Röd piondahlia”. (Bishop of Canterbury). Troligtvis den övre.

”Halskråsdahlia”. (Night Butterfly)

”Enkel trädgårdsdahlia”.

Botan är mycket mer välmående denna augusti än 2018 års torra säsong. Men mer nederbörd är fortfarande efterlängtad av många på öjn.

”Orientlilja”.

”Brittsommaralster”. (Axel Tallner).

”Gul praktrudbeckia”.

Min älsklingsfärg. Vad är det? Det är inte alltid lätt att hitta rätt skylt bland all växtlighet. Vi vågar inte gräva hur som helst. 😉 Svar: Verbena. Ettårig sommarblomma. Tack till Marit i Norge. 😦

Full aktivitet bland Botans alla bin. Eller finns det något bi i mängden som hela tiden smiter undan?

Givetvis blev det en stund bland rosorna också.

Men bara en av dem fick visa upp sig på bloggen. En riktig personlighet

Att vara trädgårdsmästare på Botan borde vara en dröm. Helst med tanke på att Region Gotland skrev under ett avtal i januari som ger verksamheten arbetsro tio år framåt.

Efterord:
Mästerfotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén ❤
Flanör och fotopekare: Bosse Lidén  😉

 

 

Fönster mot gården – augusti månad

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019.
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp.
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer åttonde rapporten. Ögna du också igenom siffrorna. För det är mycket troligt att det blir din tur en gång att… 😉

Månad: Augusti
Datum/veckodag: 190807/onsdag
Väderlek: Blandat väder
Temperatur: + 20.3
Tidpunkt: 13.30-14.30

Människor:
Kvinnor: 27
Män: 28
Barn/ungdomar: 7                                       TOTALT: 62

Djur:
Hundar: 0
Katter: 2                                                       TOTALT: 2

Fordon:
Privatbilar: 3
Firmabilar: 0
Cyklar: 11                                                     TOTALT: 22
Flygplan: 8

Hjälpmedel:
Rollator: 0
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 3
Krycka/kryckor/gåstol: 2
Mobilanvändare: 1

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 0
Grillen: 0                                                       TOTALT: 1
Mattpiskaren: 0
Bus: 1

Personligt:
Ingen kommentar när det gäller buset på detta offentliga forum. ☹
Snart är det inte långt tills du kan vinna en SkrapKryss om du tippar rätt en månad. Kan räcka med 5 rätt med lite tur. 😉
Egentligen vill jag lägga in månadens besök på Botan som blev två till antalet. Vi var där både igår och idag. Underbar oas i Visby.  ❤

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari: 49
Mars: 54
April: 75
Maj: 48
Juni: 51
Juli: 106
Augusti: 90
September:
Oktober:
November:
December:
Totalt/snitt:

 

 

15. Rute kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det står i en broschyr att Rute kyrka i sin helhet är uppförd under medeltiden.

I kyrkogårdsmuren finns två stigluckor bevarade av medeltida ursprung.

Intressant med de här tre gravhällarna av kalksten från tidig medeltid. En är med runskrift. Den kan tolkas så här: Si-tris arvingar läto göra stenen över Ödvald (?), sin broder, som dog i Finland.

Det finns inget uttömningshål i dopfunten från omkring 1245.

Triumfkrucifixet är från sent 1300-tal och…

… predikstolen är tillverkad 1733.

Altaruppsatsen av sandsten är från första hälften av 1600-talet. På mittfältet syns en framställning av Abrahams offer, på sidorna Moses och Aron.

Det fanns flera vackra kalkmålningar av Passionsmästaren och vi hade svårt att välja ut bara ett foto till detta blogginlägg.

Avslutar med ett votivskepp. Är det inte fint?

Tänkvärda ord:
”Man är alltid en lärling i levnadskonst.”
                                                     Drottning Kristina

 

Lilla Gårdscafét


Du som följer min blogg läste för ett tag sedan om vårt trevliga besök på Hjärtfabriken i Bro. https://gotlanduppochner.com/2019/08/12/hjartfabriken-keramik/
Vid samma tillfälle passade vi såklart på att fika här. 🙂

Detta myscafé var en gång i tiden smedens skostall som byggdes 1904. Jag älskar att en del av originalinredningen är intakt.

Det är säkert jättehärligt att fika och hänga en stund i trädgården på baksidan, men vi hade inte tid med det. För här finns så många spännande detaljer i inredningen som Ingela Åkerlund har samlat ihop. Nostalgi av allra högsta klass. Jag blev nästan salig.

Mycket gott att välja på i disken. Miljöcertifierat kaffe, gotländsk läsk och glass. Allt bröd är bakat av lokala bagare.

Solveigs fika vid fönsterbordet.

Här har ni smeden på bild och hans visdomsord.

Det fanns flera gamla radioapparater i rummet. Måste vara Diana på fotot, Fantomens fästmö.

Tre flugor i en smäll. Mängder av hjärtan och annat fint i butiken. Gott fika inomhus eller i trädgården och en uppsjö av nostalgi från tak till golv. Kan det bli bättre? ❤

Undra vilken tös som haft de skorna på sig. Tänk om de kunde berätta det för mig.

Livet mäts inte i andetagen du tar utan i stunderna som tar andan ur dig.
Ungefär så tror jag det blir – översatt med min skolengelska. ❤

Detta var fik nummer 15 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Femton pärlor med det ”lilla extra”. 
Målet är att antalet kandidater utökas till 25 stycken en bit in på hösten.  
Gå in på kategorin DU BESTÄMMER och läs vidare. För jag vill att DU ska bestämma i slutändan. 😊

Stoppet som inte gav full valuta

När vi körde genom det öppna landskapet Sundrealvaret, som är Gotlands största alvar, stannade vi till vid naturreservatet Muskmyr. På informationstavlan läste jag något om att de lösgående korna var extra nyfikna. Jag såg en hop boskap en bit bort till vänster och jag fick stilla min fantasi om vad som kunde hända på vägen tillbaka till ”den lilla blå.”

Muskmyr är en agmyr som är inramad av ett träsk. Därför denna spännande spång som jag hade älskat som grabb.

Jag hade på förhand läst på om de praktfulla orkidéerna som växer på strandängarna i naturreservatet Muskmyr. Därför hade jag stora förhoppningar om att pricka av arter från min nyinköpta bok ”Gotlands orkidéer”. När vi kom hem från Storsudret/Sudret-resan tänkte jag börja med en ny kategori som skulle heta orkidéer. Det var dessa ljusa tankar som jag hade tills…

… vi insåg att vi var försent ute. Är det någon som vet vad det är för orkidé? Eller är det ens en orkidé? Det skulle finnas ungefär nio olika arter och det fanns möjlighet att få se gotlandssolvända på allvaret.
Vi fortsatte en lång bit till där vi fick god balansträning.
Det var en trevlig efterlunchpromenad. 😊 Vi insåg att vi förhoppningsvis kommer att återvända hit. Antingen på våren eller försommaren för blommornas skull. Eller senare för det rika fågellivet i september-oktober då många arter rovfåglar besöker och passerar detta stråk. Muskmyr är nämligen den enda större vattensamlingen på Sundrealvaret. Undra om det går att beställa via en flygtekniker när ”The Eagle has landed”, för jag är inget större fan av att stå blickstilla i sju timmar och vänta på något som kanske aldrig sker. 😉

Jag stelnade till när jag noterade vad som hänt sedan sist. (När människorna är borta dansar kossorna på stigen). Den stora gruppen av kossor hade samlats till möte just på den enda stigen som vi hade fram till bilen. Kvinnan vid min sida som är uppvuxen på en gård undrade varför jag fick en mörk och djup basröst när jag pratade med henne och varför vi skulle gå så fort.
”Det är för att visa vem som bestämmer”, svarade jag ännu mörkare och drog med hennes hand till vänster ut bland det stickiga gräset. Hellre det än att…

Ingen kamera var framtagen från väskan. Möjligtvis såg jag den som ett skyddsvapen i ett trängt läge. 😉

Den inre kretsen

Fast text
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tredje boken i Anders Knutas sviten:
Den inre kretsen, 2005, 348 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:

Till mina käraste ögonstenar, älskade barn
Rebecka Jungstedt och Sebastian Jungstedt

Bosses alternativa titel: 😊
Saknaden av en soffa

De fortsatte kustvägen under tystnad förbi Klintehamn och Fröjel och det lilla samhället Sproge med sin vackra vita kyrka.

Personligt:
Det är inte bara den heta sommaren som utmärker boken. Mari har också blivit mer varm i ”skrivkläderna”. Hon får mig att längta till Gotland. Men ondskan vill jag inte uppleva IRL.

Tidsintervall:
Prolog: 20 mars 2004.
28 juni till 13 augusti.

Warfsholms pensionat bestod av en gulmålad sekelskiftsbyggnad i trä med ett vackert torn och låg på en udde vid havet.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Har arbetat vid Visbypolisen i tjugofem år. Bor i en villa strax utanför Söderport och äger också en sommarstuga i Lickershamn. I augusti ska han fylla 50 år. Han är gift med danska Line som jobbar på förlossningen på Visby lasarett. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som snart ska bli tonåringar.

Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 38 år och singel. Hon är Knutas närmaste kollega. De har jobbat femton år tillsammans. Hon är mörkhårig och kortväxt. Har temperament och är en stor djurvän.

Johan Berg: Har börjat jobba permanent på Gotland sedan Sveriges Television hade beslutat sig för att återinrätta den lokala redaktionen på ön på prov under sommaren.

Emma Winarve: Höggravid med Johans barn. Hon har skilt sig från Olle men bor kvar i villan i Roma tillsammans med Sara och Filip som precis gått ut andra klass respektive första klass. Hon har vårdnaden varannan vecka.

Den mest imponerade rauken kallades ”Jungfrun” och tronade på en platå tjugosex meter över havet.

Kollegor till Knutas och Karin:
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Mer än tjugo år yngre än Knutas. Långt blont hår. Intensiva blå ögon, brunbränd och vältränad. Har aldrig längre förhållanden än ett par veckor.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Knutas favorit tillsammans med Karin. Båda kollegerna är fotbollsintresserade och har temperament. Erik är gift och har två småbarn. Hans hår rödlockigt.
Lars Norrby: Polisens presstalesman är i inledningen bortrest på semester på Kanarieöarna. Kom hem 30 juni. Han är lång och mörk. Noggrann och pålitlig. Men också omständlig.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare. Stockholmare från början. Gift med en gotländsk vissångare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie + hans kollega. + fler längre fram på sommaren. Martin gör entré på sidan 170. 😊
Agneta Larsvik: Rättspsykiater. Lång och slank. Mörkhårig.

Martin Kihlgård öppnade dörren och kom in glad och vindrufsig. ”Tjenare, allihop. Jag har varit på en hejdundrande fest på Hamra krog.”

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Ung lokal snusande fotograf som hoppar över hälsningsfraser. Hon kan sin ö på sina fem fingrar. Pia har sex syskon och känner ”alla” på Gotland.
Max Grenfors: Redaktör på centralredaktionen i Stockholm.  En lång vältränad femtioåring med färgat hår och allmän prestationsnoja.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan och Emma får en dotter efter en dramatisk förlossning där Line är en klippa som rutinerad barnmorska.

Johan uppskattar inte att han inte får sova i huset i Roma.
Hans kärlek till Emma har växt till en smärtsam nivå.

Knutas älskar Line och hennes frejdighet. Men att mordutredningen går i stå gör att det mesta på hemmaplan försämras under sommaren.

Han lyckades nätt och jämnt manövrera bilen mellan de små, låga husen och svänga in på Norra Murgatan som låg längst upp mot den nordöstra delen av muren.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Han pratar knagglig engelska. Räcker inte till vid viktiga förhör.
Han tjuvröker på sitt kontor trots förbudet mot inomhusrökning.
Inte så bra på att skapa trivsel på jobbet.
Han rättar Lines danska till svenska och hoppar över kramen.
Han är missnöjd med sig själv. Upplever det som om han tagit ett kliv tillbaka i utvecklingen. Han har inte varit sig själv det senaste halvåret. Orsaken var fallet i vintras. (Förra boken)

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hans tålamod sätts på prov både en och två gånger.
Han börjar snegla på fotograf Pia.
Hans blodsocker åker ner till tårna om han tvingas vänta för länge på mat. Humöret blir uselt.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon vet inte om Johan ska bo under samma tak när barnet är fött. Först ville hon inte ha honom vid sin sida under förlossningen. Sedan ändrade hon sig tvärt i grevens tid.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:

Delar inte ut sitt privatliv till sina arbetskollegor. Har en osynlig gräns ingen kommer förbi.

Jag var ute och drack öl. Först på Donners Brunn och sedan Munkkällaren.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas promenerar oftast till jobbet. Ibland simmar han tusen-tvåtusen meter vid Solbergabadet.
Det blir ofta smörgåsar istället för rejäl lunch.
Han hade mått dåligt under våren efter vad som hände en ung flicka. Han kände skuld. Line hade släpat med honom till en psykolog.
Knutas var trött, sliten och frustrerad.

Emma slutade röka när hon fick reda på att hon var gravid.

Johan får en vass kniv i buken.

Bil:
Knutas parkerar den rossliga mercan utan luftkonditionering vid polishuset.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inte i denna volym.

Nyckelspår & Villospår:
Halshugget russ, stöld i Fornsalen, Träskor i storlek 39. Möjligen 40 och vårdagsjämning.

Fornsalen, den historiska delen av Gotlands länsmuseum, på Strandgatan i Visby var tom på besökare denna söndagseftermiddag.

Kopplingar till tidigare böcker:
Emmas och Johans hemliga förälskelse ventileras liksom seriemördaren förra sommaren.

Slutet på förra boken då Johan och Olle stod bredvid varandra och Emma kunde jämföra männen live.

Johans enda egna kompis på ön hade bott granne med en förtidspensionerad fotograf som mördades.

Grodor i boken:
Nog borde Emma tänkt tillbaka på det otäcka som hände i hennes föräldrars hus på Fårö förra sommaren. Traumatiskt värre. Istället för att må bra och känna sig extra lugn i dessa trakter.
Årtalen har redan börjat halta jämfört med ”Den du inte ser”. Jag kommer att välja att avstå att kommentera det vidtalade i fortsättningen. Gör inget för den som inte gräver som jag älskar att göra med böcker som jag gillar. 🙂

Huset var litet och hade sådana sättningar att dörren satt ordentligt på sniskan. Fönstren var så låga att det bara var någon decimeter från fönsterblecken ner till gatan där rosor planterats utefter huset.

Kuriosa:
Thomas Wittberg har som mål att träffa damer från alla Sveriges landskap, från Lappland till Skåne.

Så snart som Martin Kihlgård visar sig förvandlas mötena till rena rama gästabuden.

Johan ville att babyn skulle heta Natalie. Medan Emma föredrog Elin. Hon är allergisk mot att döpa barn till internationella namn.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Det var en populär plats att njuta av solnedgången när himlen färgades röd och utsikten bjöd på öppet hav åt båda håll.

Stugområdet i Björkhaga var fridfullt större delen av året.

Humor:
Kihlgård är inte med lika mycket i denna bok, men hinner leverera en del skämt som roar läsaren – men irriterar Knutas.

Privat sorg:
Emma tänker tillbaka på sin skuld i äktenskapets krasch med Olle. Det var ju inte så snyggt skött.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Knutas höll på att bli omkullsprungen av ett följe människor som drog genom gränderna i medeltida dräkter.

Sista två meningarna:
När han var halvvägs hem mörknade himlen och han hörde åskan mullra borta över havet.
På så sätt kändes det helt riktigt.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Det gråkalla vädret gjorde att Knutas upplevde det som höst. Han såg bort mot sjöbodarna vid Kovik.

Baksidestext:
Under den tryckande högsommarvärmen gräver en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag…

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Galgbergets naturreservat


Galgen har jag berättat om tidigare på bloggen i kategorin ”Historiska platser”. Detta naturreservat upptäckte vi av en slump förra året när vi skulle fördriva tiden fram tills vi skulle träffa mäklaren och skriva på kontraktet till vår bostadsrätt. Efter det har vi med jämna mellanrum tagit oss hit. Först med bil och sedan betydligt snabbare med cyklar. Ibland har vi haft fikakorg med oss. Det är en vacker plats där man kan promenera, rasta hunden, springa, fika eller bara njuta av utsikten.

I denna gamla kalkugn brändes kalken efter stenbrytningen på klinten.

Ett vackert foto som får mig att vända tankarna inåt.

Vi tog oss en tur ner ”en våning”.

Sedan var det exakt lika många trappsteg upp igen. Ibland tycker jag det är betydligt lättare att ta sig upp än ner. Detta var ett sådant ställe. Tror mest jag talar för mina gamla ”sportknän”.

När man går på den anlagda stigen finns det möjligheter att vika av en bit ut på klinten. Då går det utmärkt att se den pampiga Domkyrkan.

Har man tur ligger det dessutom en lyxkryssare och guppar vid den stora kajen. Hur många däck? Till höger ser du Högklint som jag också berättat om tidigare.

Sjukhuset. Om jag blir tvungen att ta in där någon gång ska jag önska ett rum med havsutsikt. (Men mest hade jag önskat att bli frisk såklart.)

Vildmorot. Där lärde jag mig ett nytt namn. För jag trodde det var ett Kattrån. Skojar! Hundkex.

Fröställning av Vildmorot.

En sorts Hagtorn. Det finns några olika varianter. Trubbhagtorn är en av dem. Solveigs inköpta app på mobilen. Har den rätt?

Om det var på allvar skulle inte klassikern kolera eller pest gälla här. Givetvis lockar Kärleksstigen mer än Galgen. Vänta lite! Håller de på och gör som i Kiruna? Flyttar Visbys Stora Torget under jorden…? 😉

Synliga spår av att vi går mot höst. Men igår var vi felklädda. När vi kom till Galgberget var det vindstilla och kvavt, solen brände. Sedan bytte väderleken återigen karaktär på hemmaplan, där vi sett fram emot fika och sola på balkongen. Mörka moln drog snabbt in från havet och det blev kyligt, temperaturen sjönk snabbt. Det var bara att gilla läget och kura inomhus.

Fiskeläget vid Vändburgs hamn


Denna underbara försommardag när så mycket stämde föddes många blogginlägg – detta är ett av dem.

En av mina bloggvänner lade för något år sedan in ett inlägg om sin favoritplats på Södra Gotland. Det såg så mysigt ut att jag genast antecknade namnet på platsen.

De närmaste båtarna har inget med lägets historia att göra. Nu är det fritidsfiske som gäller och bodarna har blivit sommarstugor.

På fotot syns att två världar har krockat. Egentligen skulle jag helst velat visa dig bara det genuina. Men det gick inte.

Vilket stort strutsägg? 😉

Jag fick hoppa över att föreviga några tuffa bodar eftersom det låg fullt med stora och små plastleksaker utslängda framför dem…

Min första tanke gick till ”Sällskapsresan 2”. Förstår du vad jag menar?

Gamla dörrar och portar gillar jag. Vilka personligheter har passerat genom dem genom åren?

De äldre bodarna var i första hand redskapsskjul, bestående av ett enda rum med glugg eller litet fönster.

En sista titt på det fina fiskeläget innan jag letade upp en gammal klasskamrat vid vattnet och ”den lilla blå” som uppfört sig väl i sin ensamhet.
Det var nu som jag rattade upp på något som jag inte var helt säker på var en väg. Tur att bilen höll! Jag kommer med glädje att minnas de kommande timmarna. En dag då livet kändes så enkelt. När allt var möjligt. Ett underbart minne att ta fram när regnet piskar mot rutorna i november och mörkret har makten.

https://gotlanduppochner.com/2019/07/15/lyfta-fram-en-doldis/

Hamnkaféet


Läget är perfekt på piren i Klintehamn. Utsikten magnifik.

En snygg skylt kan ha stor betydelse när det gäller ett av de första intrycken för en ny besökare.

Anita var en av dem som arbetade denna dag.

Vi var här för fika och det är därför detta inlägg finns med i kategorin Fikatime. Men efter det har vi ätit god lunch här vid två tillfällen. Den första bilden är från ett av dessa tillfällen. Den observanta kan se att himlen är mörkare på den bilden.

Gott om möjligheter för att sitta både inne och ute. För oss leder ute med 2-1, än så länge. 😉

Finns några häftiga detaljer lite överallt. Alltid med anknytning till havet och båtar.

Precis till höger utanför fönstret går båtarna till Lilla och Stora Karlsö.

Vi valde att fika utomhus. Vacker utsikt. Gott kaffe. Trevligt sällskap.

Detta var fik nummer 14 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Fjorton pärlor med det ”lilla extra”.  😊

 

 

Silvervägen

Endast böcker med anknytning till Gotland i denna kategori.

Stina Jackson var förra året författardebutanten som gick hela vägen fram. Hon valde inte Silvervägen, utan tog direkt Guldvägen för att vitsa till det.
Det var inga duvungar hon tampades med när hennes spänningsroman blev utsedd till ”Årets bästa Svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademin. Vad sägs om tunga namn och titlar som Håkan Nesser (De vänsterhäntas förening) Jo Nesbo (Macbeth) Carin Gerhardsen (Det som göms i snö) och Anders de la Motte (Vintereld) för att ta hälften av de nominerade.
Vi får i boken växelvis följa två handlingar i del 1.
Ett:
Lelle som tillbringar sommarnätterna med att köra bil längs väg 95 mellan Skellefteå och norska gränsen. Vägen som kallas för Silvervägen.
Lelles liv är i spillror och äktenskapet är slut. Flaskan och cigaretter får dämpa ångestattackerna sedan dottern Lina spårlöst försvann sedan han släppt av henne vid busshållplatsen, en sommarkväll för snart tre år sedan. Ändå har han hankat sig kvar som lärare. Det är på sommarloven som han spårar ur mest. Då kan han inte sova. Istället sätter han nålar på en karta vid alla de platser han letat på. Enligt honom lever Lina och han ska hitta henne. Bära eller brista.
Två:
Meja som flyttar till orten Glimmersträsk med sin unga mamma Silje som hon nästan varit en mamma för under de sista åren. Hon kan inte hålla reda på alla män och bostäder som hennes mamma dragit iväg henne till. Nu via en nätsajt har duon hamnat hos en äldre ungkarl med ett stort intresse för porr. Det som håller Maja över vattenytan är sökandet efter ett nytt liv.
Till saken hör är att Meja är lika gammal som Lina var när hon försvann.

Hade jag inte läst och visste att Jackson fått pris hade jag varit rädd för att hon inte skulle kunna variera dessa nattliga resor som Lelle gör. Att nätterna efter ett tag skulle likna varandra alltför mycket och även bli slentrian för läsaren.
Jag var orolig i onödan.
Jacksons trollspö fixar med en fingertoppskänsla till en läsvärd textvariation. Ex. nya möten med udda figurer som håller sig undan samhället. Perfekt lagom långa textstycken där vi växelvis lär känna Lelles och Mejas vardag och lämnar dem hela tiden, när det är som mest spännande.
På baksidan av boken står det att ytterligare en ung flicka försvinner och att Lelle och Mejas öden blir för evigt sammantvinnade. Smaka på den. 😉
Det kan inte bli annat än 5/5 i betyg. Stina har ett sätt att skriva som jag döper till poetisk mörk bländande välskriven prosa. ❤ Visst är det en thriller. Men så mycket mer. Den är till min belåtenhet inte fylld av rått onödigt våld. Istället bygger hon upp spänningen ”sten för sten” eller sida för sida om du hellre vill det se det så. Läsaren kan genom boksidorna känna Lelles sorg och Mejas längtan efter något mer i livet. Huvudpersonerna känns allt igenom äkta. Det finns även en återkommande cool och speciell relation mellan Lelle och en polis där gränserna suddas ut alltefter hand.
Vet inte vad jag drabbats av. Från att varit en usel ”peka ut rätt mördare i böcker” har jag lyckats flera gånger i rad. Även denna gång. Ändå fanns det tretton misstänka personer längs med läsvägen.
Kan jag inte då hitta någon enda svaghet med romanen? Jo. Det kan jag. Det finns en del ”detaljer” som är frågetecken för mig. Inget som jag kan avslöja i denna bokrecension och inget som skaver läsandet eller slutintrycket.

Extratext för den nyfikne: 😉
Däremot kan jag bjuda på några privata ord. Jag har ett karaktärsdrag där jag värnar om bloggvänner som inte skrivit på ett tag. När jag bloggvandrar och det inte finns något inlägg på länge och inga ord om bloggpauser går min hjärna igång. En sida av mig är rädd för att något sorgligt har hänt. Jag har haft väldigt många bloggstationer i favoritsparläge sedan min debut sommaren 2012. Flera hundra. De flesta kommer jag ihåg. Jag tyckte det var synd att en bloggvän i Denver slutade skriva tvärt. Hon hade en söt vit hund. Tog fantastiska bilder. Hennes ord kändes bekväma för mig att läsa. Hon tog via bloggen med mig på intressanta resor till andra delstater i USA.
Jag var alltså mest rädd för att hon ”hamnat i väggen”.
Eftersom hennes namn stått på ett block som följt med mig sedan Ystad-åren har jag ibland stött på kameranamnet och objektivnamnen och med rubriken Stina Jackson i Denver. Jag minns dessutom att Stina växt upp i Norrland vid Skellefteåtrakten.
Jag behövde aldrig ha varit orolig för orsaken till att Stina slutat skriva bloggtexter. Istället har hon sysslat med annan textmassa med stor framgång. Jag är glad för hennes skull. 😀
En del undrar kanske varför detta boktips hamnar här och inte i min första blogg. Här ska ju bara böcker finnas som har anknytning till Gotland. Här är min koppling. Stina Jackson ska delta i ”Gotlands deckardagar” denna helg. Jag är övertygad om att Stina kommer att ge ut flera böcker på Albert Bonniers förlag. Jag önskar henne allt gott i framtiden. Hoppas en av hennes böcker kommer att ha handlingen förlagd till Gotland och Fårö och att hon fångas av atmosfären och miljön under sitt Gotlandsbesök.
Svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Jag har också saker att skriva & göra. 😉

Ps. Läste i vår tidning för några dagar sedan att ännu ett prestigefullt pris har gått till Stina Jackson. Hon har vunnit ”Glasnyckeln” som Skandinaviska Kriminalsällskapet ska dela ut i Visby hamn i helgen. Det rör sig alltså om bästa nordiska kriminalbok.