Månadsarkiv: juli 2020

Breakfast in Barläst

Publicerad den av
10


Från sent 1600-tal fram till 1907 skeppades det ut kalk till tyska städer vid Östersjön. Från början hörde Barläst till Pavalds gård i Lärbro. Sedan kom den driftige och legendariska strandriddaren Johan Ahlbom på Kyllaj (som jag skrivit om tidigare) och ”tog över” ägandet.

Kalkstenen bröts vid Hide kalkbrott och fraktades hit på vagnar med hjälp av oxar och hästar.
Vid hamnen finns tre kalkugnar från olika tidsepokrar.

Den runda ugnen är äldst. Troligen från början av 1700-talet. Den fyrkantiga är numera en ruin. Intressantast är den sexkantiga som byggdes 1882.

Vilket slit. Skulle du vilja göra en tidsresa och testa att jobba här ett provår? Läs det här först. 😉 Kalkstenen staplades i ugnen med plats för elden underst. När ugnen var fylld murades den igen och veden tändes via öppningen nertill. Då låg stenen som ett valv över den brinnande veden. Det tog tre till fyra dygn innan allt var färdigbränt. Under dessa timmar matades elden med ny ved flera gånger i timmen. Tecknet på att processen var klar gick att utläsa när röken svartnade och övergick till ett gult sken över ugnskransen.

Blåsor och frätsår var vanliga hos arbetarna som höll på med den lätta och farliga kalkstenen.

Det gick en 30 meter lång träbrygga med banor för stenvagnar upp till krönet på ugnen. Äldre kalkarbetare, två och två i bredd trampade upp sex meter till krönet. Vagnarna rullade på två parallella banor. När den ena vagnen lastad med ved och sten drogs upp, gled den tomma vagnen ner.

Kalkladorna användes som förvaring av kalken. Härinne läskades kalken genom att man hällde vatten på den för att få den att bli ett pulver. Därefter packades ”varan” i tunnor i väntan på export.

Baskista heter detta långa smala utrymme där det reparerades och byggdes mindre fartyg. Med hjälp av ånga blev träet mjukt och kunde böjas till lämplig form.

Två olika årsmodeller.

Från vår tidiga frukostplats kunde jag zooma in den moderna kalkindustrin, på den andra sidan viken – Cementa i Slite. Efter frukosten promenerade vi tillbaka till bilen och åkte till ett riktigt, riktigt fint smultronställe.  ❤ Eller vad säger bloggvännen Lollo?

Fotnot:
A; Namnet Barlast (med a) var den extra vikt i olastade fartyg med syftet att skutan skulle ha lika högt över vattenytan som när den senare var lastad. Fiffigt. 🙂
B; Lärbo Hembygdsförening fick 2002 detta kulturområde i gåva från Euerolime AB. En fin geist. Viktig för eftervärlden. Mycket intressant att visa upp. Speglar mycket av Gotlands historia.

Ten Doors; 10

Publicerad den av
30

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

Sluttabell: 
Bild 91; 8 poäng.
Bild 92; 5 poäng.
Bild 93; 7 poäng.
Bild 94; 9 poäng.
Bild 95; 4 poäng.
Bild 96; 1 poäng.
Bild 97; 3 poäng.
Bild 98; 2 poäng.
Bild 99; 1 poäng.
Bild 100; 5 poäng.

Till final från omgång 10 gick ingen dörr/port: Den viktiga sistapoängen saknades.

Då var vi här igen

Publicerad den av
19

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp. Pärlorna är värda mer än ett inlägg.

En tidig morgon tog vi bilen till Själsö för att fika på Själsö bageri. Medan Solveig ställde sig i kö…

…  gick ”Bosse Karantän” backen ner…

… för att hitta ett ledigt bord. Vi hade läst att fiket & bageriet denna sommar enbart hade alternativen ”köpa hem godsaker” eller fika utomhus. (Corona-anpassat)

Här var det ”cykelbokning”. 😉

Inte visste jag att kvinnan till vänster senare skulle bli vår ”räddande ängel”. Just här var hon anonym bland många andra gäster, som satt här på var sin stol.

Det var nästan vindstilla. Perfekt väder. Underbar utsikt ner mot fiskeläget och havet. En sådan där stund som jag direkt klistrade in i ”höststormsalbumet” och kan njuta av, när det regnar på tvären och mörkret käkar upp mer och mer av dygnets ljusminuter, en ruggig oktobereftermiddag.

Mums. Lika gott som förra sommaren. Det enda vi saknade från förra besöket var vår yngsta dotter. Men snart ska vi äntligen… ❤

Vi var så behagligt avkopplade att vi inte noterade att Solveigs väska inte följde med oss till bilen. Tänk vad nära det kan vara mellan harmoni och disharmoni.

Jag blippade dörrlåset och hörde några tilltalsord bakom ryggen. Förstod att Solveig pratade med någon som sprungit uppför backen.
Vad tacksamma vi blev. Tusen tack ärliga medmänniska. Du gjorde vår dag. 😀
Synd vi inte gav dig ett visitkort till gotlanduppochner så du kan läsa denna text. Ögonblicket gick så snabbt förbi. Tänk så fort livet kan ta en vändning åt ”fel håll”. Istället kunde jag ratta ner till Själsöån naturreservat och vi kunde fortsätta på den trevliga och ljusa ”livsstigen” och njuta av oasen längs ån.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. Almedalens Bed, Breakfast & Fik
6. Själsö bageri

 

Djurgränderna

Publicerad den av
8

En tidig julimorgon tog vi oss ner till de fem djurgränderna. Det var fortfarande en del skugga när vi flanerade på kullerstensgatorna. På andra fotot kan du skymta domkyrkan. Välkommen med på promenaden. ❤

Här har du namnen på de fem gränderna (Lejongränd finns med på första fotot). Vilket av dessa fem gatunamn skulle du kunna tänka dig att skriva i din adress? Om jag fick välja fritt hade jag valt Delfingränd.  😉

Tog chansen i år också

Publicerad den av
12


Vi stannade vid Högklint. Första gången som vi kom hit när det inte blåste kallt från havet. Istället var det nästan helt vindstilla.

Sämre utsikt går det att ha vid en utomhusfrukost.

Blåhäll – Även denna sommar är det öppet för allmänheten, några veckor, när militärerna har sommarlov från Tofta skjutfält.

Cyklarna lyftes ner från bilen. Precis som vi bestämde förra sommaren. ”Nästa gång cyklar vi här.”

Då och då dök det upp små avfartsvägar som vi stannade till vid.

Här studerade vi fåglar. Funderade på om stenarna var förbokade?

Tistlar är vackert. idag låg jag nära en för att försöka få till en suverän bild på en fjäril. Hur det gick? Det vill jag inte prata högt om.

Cikoria odlade vi framför vårt kaffekoppsmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. Hajar du kopplingen? 😉 I ”Kaffemontern” hade vi kaffekvarnar och ransoneringskort från andra världskriget.

Nu var frågan om vi skulle cykla in och hälsa på nötkreatur eller… spara det till nästa sommar.

Min ryggtavla är svaret på funderingen. 😉 De såg väldigt stora ut där de låg.

Vår plan var ändå att fortsätta, billedes, längs kusten och ta oss upp på ett berg för att njuta av utsikt och fika.

Dags att ta farväl av Blåhäll. Vem vet! Vi återvänder kanske hit nästa sommar. Eller… så ”skjuter” vi upp det… 😉

Själsöån

Publicerad den av
25


Vi var på väg mot en ny plats på en hemtam ort – Själsö.

Istället för att köra ner till fiskeläget stannade vi till en bit innan. (Asfalterad parkering på höger sida.)

Vad skönt det var att lämna hettan för en stund och kliva in på en spång i naturreservatet som bildades 2008.

Syftet med att bilda ett naturreservat var att skydda havsöring och rödlistade arten flodnejonöga. Själsöån är Gotlands bäst dokumenterade vattendrag när det gäller havsöringens livshistoria. Ser du några fiskar? Först såg vi ringar och hörde lätt plask bakom våra ryggar. När vi studerade det grunda vattnet såg vi fler och fler små havsöringar.

Spångarna byttes 2019 ut mot nya, breda och riktigt fotvänliga gångbroar. Här och var finns avstickare mot bäcken. Väldigt trevligt och pedagogiskt planerat.

Plötsligt såg jag brovakten med sitt stora bevakande träöga. Jag swishade några riksdaler så han blev nöjd. 😉

Minns när jag cyklade och plockade björnbär med min äldsta dotter på Hovs Hallar. Nära bostaden växte de rikligt på Bjärehalvöns smultronställe HH. Här återstår veckor innan bären är på plats. Men det syntes spår av att tidigare besökare njutit av vinbär. Antagligen har det för länge sedan funnits bostad och trädgård längs ån.

Brännässlor är finast på avstånd.

Naturens konstverk kan komma till på skilda sätt. Undra om det finns konstnärliga och estetiska insekter? Eller är det bara en bisyssla? 😉

Ett tjusigt trassel av skägg av någon sorts lav.

En senare fas av, timotej?

Vad spännande det ska bli att återkomma hit under senhösten för att se havsöringen leka i betydligt mer vatten och studera den åliknande flodnejonögan som kan bli 50 cm lång och suger sig fast i… vi spar det läbbiga till nästa gång. 😀

42. Viklau kyrka

Publicerad den av
10

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

I mitten på Gotland ligger Viklau kyrka som kanske är mest berömd för något kyrkan blivit av med. I 800 år hade ”Viklaumadonnan” av trä suttit i kyrkan och ”skrivit” konsthistoria, både inom och utanför Europa. Församlingen ville ha ny värme i kyrkan och sålde skulpturen för 5000 kr till Statens Historiska Museum i Stockholm 1928.

Inredningen är i huvudsak från 1700-talet.

Men det vackra triumfkrucifixet är troligen från 1170-talet.

Altaruppsatsen av trä tillverkades vid 1600-tales slut, men målades först 1735. I mitten kan noteras att tavlan saknar bildframställning. Är istället ersatt med ett bibelcitat.

Kopian betraktas som välgjord. Har du vägarna förbi ”Historiska” kan du själv jämföra.

1737 gjordes dopfunten av sandsten, som är rikt reliefprydd. Vi har plåtat scenerna; De sörjande systrarna Maria och Marta och när Kristus lyfter locket av Lasarus kista.

Predikstolen anskaffades under Fredrik I:s tid och målades samma år som altaruppsatsen.

Vi saknade kalkmålningar på väggar och tak. Nu känns kyrkan en aning för kal. Eller så beror det på att vi blivit bortskämda i andra sockenkyrkor.

En fin minneslund får avrunda.

Tänkvärda ord:
”Kanske i ett större mörker
skall du finna, vad du söker,
kanske i ditt eget hjärta
skall du hitta hem.”
Bo Setterlind

 

 

Platanthera bifolia – Nattviol

Publicerad den av
16

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Nattviolen saknas sällan i ett gotländskt änge. Den är mycket vanlig på Gotland och finns nästan överallt. På ”lokalkartan” finns bara en vit fläck i mitten av ön och på Karlsöarna.

På öppna varma ljusa lokaler börjar den blomma någon vecka in i juni. På skuggiga lokaler går den att njuta av under hela juli.

Den vita färgen gör att den syns i sommarnattens svaga ljus.

De väldoftande blommorna doftar mer på kvällen när de lockar till sig svärmare. ❤

Bäst bevarade medeltidshuset på landsbygden

Publicerad den av
11


Vi har förstått att den bevarade medeltida bebyggelsen på Gotland är unik för Sverige. En orsak var tillgången på sten som gav fantastiska möjligheter att bygga robusta byggnader i olika sammanhang. Allt från kastaler, bostadshus, lador m.m. Med hjälp av den lättbrutna kalk- och sandstenen skapades byggnader som stått sig väl genom alla år.

På mitten av 1200-talet byggdes stenhuset. Den främre delen som var en låg och liten vardagsstuga raserades tyvärr på 1800-talet och är ombyggd till smedja. I stugan åt, sov och arbetade familjen.

Packhuset är uppförd i tre våningar. En förstuga och kammare finns i bottenvåningen. Taket i det förstnämnda har kryssvalv medan kammaren har tunnvalv.

En smal stentrappa går upp till en andra våningens enda rum, högstugan, med bjälklag i taket. Förr fanns det i rummet målade glasfönster och här hölls fester.

Alla fototekniker måste tas till. 😊 För det är ett begränsat utomhusutrymme för oss intresserade och utanför är det privatägt.
En annan trappa leder inomhus upp till vinden som har tunnvälvt tak och hissport på gaveln. Förr fanns även en loftgång och trappa till övervåningen.

Här fick vi fotografera från vägen för att få med sista långsidan.

Fotnot:
Till Vatlings i Fole hittar du lätt. Om du åker väg 147 från Visby mot Slite finns en avtagsväg till vänster, en liten bit från Hejdeby kyrka. Om du vill se ett till historiskt stenhus, är det bara en mil till Lauks i Lokrume, som vi redan skrivit om i bloggen.