Konstverk som naturen skapat

Stormen Malik håller fortfarande sitt grepp över Gotland när jag skriver det här… Vi hoppas på att det snart har stormat klart, för nu känns det som att det räcker med starka vindar för ett bra tag framöver…

Södra Hällarna är ett populärt utflyktsmål. Vi har cyklat och promenerat här flera gånger i olika väder. Förra söndagen var det grått, men relativt lugnt eftersom den förra stormen dragit förbi.

Vattnet porlade friskt i den lilla bäcken, men runtom och till och med mitt i, hade naturen skapat sina egna konstverk.

Alla träd, buskar och grässtrån m.m. var glaserade med is.

De lite mer modiga tog steget över bäcken och fortsatte vidare. Själv vände jag och gick tillbaka samma väg som jag kommit.

Längtar och väntar på att få återvända och fotografera den ljuvliga blå färgen då bergskrabban står i full blom här nere… Skönt att veta att det kommer att bli vår igen om vi bara håller ut…

Text och foto: Solveig Lidén

Det latinska namnet är Pyrrhula pyrrhula, som betyder eldröd.

För några veckor sedan upptäckte vi att det fanns en plats på Södra Hällarna där flera fågelmatare var utplacerade och det var full aktivitet runtom dem. Vi bestämde oss för att återvända med kameran.

Sagt och gjort. Förra helgen blev det en tripp till Södra Hällarna igen. Även denna gång fanns en hel del olika fåglar runt de utplacerade godsakerna. Jag koncentrerade mig på en domherre. Han var en av de få som satt stilla tillräckligt länge för att jag skulle hinna knäppa innan han var i luften igen. De andra tycktes stressa runt från den ena sidan till den andra…

Det är hanen som är vackert klarröd på bröstet. Snyggt med kontrasten mot det svarta huvudet, ryggens grå färg och de svarta stjärtfjädrarna.

Honan, längst till höger, var inte alls intresserad av att bli fotograferad. Jag tror att det är två bergfinkshonor som gör henne sällskap här.

Bosse stod tålmodigt och väntade på att vi skulle gå vidare. Det var ganska kallt men vi beslöt oss ändå för att vandra ner mot havet. Tur var det, eftersom det visade sig att stormen i kombination med vatten och kyla skapat fantastiska konstverk. Men, det får bli ett eget inlägg som redovisas nästa gång.

Många järn i elden under sitt 90-åriga liv

Trots att Christopher Polhem är född i Tingstäde, står ”Den svenska mekanikerns fader” till beskådande i Visby, innanför ringmuren. Minnesmonumentet är gjort 1911 i brons av Theodor Lundberg, som var en stor konstnär, professor och direktör på Konstakademin.

Hur stort och tungt skulle ett modernt visitkort behövt vara för att Polhem (1661-1751) hade fått med alla sina titlar? Hur gammal var grabben när han var smartare än alla i sin omgivning? Fick han vara lärare åt sin egen lärare redan från första skoldagen?

Vad är Polhem allra mest känd för? Sant är att han var en briljant teknisk visionär och industriell föregångare. Grunderna för serietillverkning var banbrytande. De sexton år som han arbetade vid Falu gruva fick betydelse för hela världen. Samtidigt fanns det ett motstånd, säkert med en dos avundsjuka hos många samtida. En del trodde kanske han var helt galen när han byggde en stånggång i en väldigt svårframkomlig terräng vid Hundbo gruva, där kraften överfördes från ett 2,5 km avlägset vattenhjul. De pessimisterna fick dock inget vatten på ”sin kvarn”.

Polhem grundade Stjärnsunds bruk. Där tillverkades specialmaskiner för träbearbetning, kuggskärning, filhuggning, husgeråd, vävstolar, stickmaskiner, beslag, ”Polhemslåset” och ur, för att nämna några ”småsaker”. 🙂
Själv känner jag till att Polhem var en föregångare inom pedagogik och undervisning. 1697 startade han skola för ingenjörer. Med hjälp av skalenliga modeller i ”lekande lärande” förklarade han för eleverna tekniken och rörelsens mekanismer. Dessa modeller finns till beskådande på Tekniska museet i Stockholm.
Sedan anlitades han naturligtvis i olika sammanhang. Han hjälpte till vid ombyggnaden av Stockholms sluss 1744, en bro över Göta älv, flottbroar över Dalälven och mycket mer.

Jag avslutar med att det lär finnas ca 20 000 manuskript av Christopher Polhem, inom de mest skilda områden. Undra vad Christopher gjorde på sin fritid? Hur många timmars sömn per natt? Eller var det när han sov som de bästa idéerna formades? I dessa tider är det extra trevligt att läsa om människor som satsat sina liv på att ”bygga upp världen”. ❤

Har du 28 miljoner över – slå till!

På Skeppsbron ligger det barockinspirerande trähuset från 1700-talets första hälft, som är uppbyggt i liggtimmer med stående panel.

Sedan 1964 är huset byggnadsminne.

Senast huserade restaurangen Florence här. Därför finns det kvar kök och matsal på nedervåningen. Sittande gäster har kunnat äta & dricka både inne och ute. På övervåningen finns kontorsmöjligheter. Tänk att sitta där med fönster mot havet och färjorna. Vilken inspiration jag skulle fått till ett bokmanus. Eller skulle jag bara suttit där och dagdrömt?

Om vi tar det tar det från början. Huset byggdes som tjänstebostad för tullförvaltaren Johan Gustaf Camitz.

Några år senare köptes byggnaden av J.P. Torsman, som gjorde en del förändringar av trähuset. En stor detalj som finns kvar idag är volutgaveln som gör huset så karaktäristiskt.
Torsman var den siste ägaren som hade kontakt/affärer med tullen. Efter hans bortgång 1801 övertog den välkände svärsonen Jacob Dubbe huset.

1826 köptes fastigheten av ”ekonamnet” Claes Claesson, som öppnade en biljard med både spisning och rum för uthyrning. Mestadels har huset varit utskänkningslokal. En krog hette lämpligt Anna Dubbes krog. Anna var nämligen dotter till J.P. Torsman.
Under första hälften av 1900-talet låg det omtyckta Café Bron här med ett omgärdat vitt staket. Både Pressbyrån och Turistbyrån har haft verksamhet i Torsmanska huset.
Seriöst. Vad vill du bloggbesökare ska hända med huset på Skeppsbron 20?

Sankt Nicolai kyrkoruin

Vyn från Kyrkberget är magnifik. Från den cirka tio meter höga klinten drar Visbys största ruin S:t Nicolai lätt till sig uppmärksamheten. Personligen störs mina bruna ögon av ”plåttaken” och mina tankar börjar fladdra till lite.

Kyrkan började byggas omkring 1230. Namnet tillkom för att hedra helgonet Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas beskyddare. Nicolaus var född i Turkiet, omkring 300-talet. När Nicolaus ärvde sina föräldrars stora förmögenhet använde han pengarna med hjärtat och hjälpte diskret och taktfullt de fattiga. Mest berömd är nog berättelsen om den fattige fadern som inte hade pengar till sina tre döttrars hemgift. Därför var han beredd på att sälja döttrarna till en kopplare. Ryktet nådde Nicolaus. Mitt i natten kastade han in tre kulor av guld genom ett öppet fönster i den fattiga familjens hus. Därmed räddades töserna från ett liv i skam och deras pappa från ett livslångt samvetskval.

Troligtvis byggdes kyrkan som en församlingskyrka för tyskarna i Wisby. Under uppförandet utbröt en kraftig brand. Därmed stannade arbetet av och efter ett tag övertog tiggarorden dominikanbröderna den skadade kyrkan. Diverse ombyggnader gjordes så det skulle passa brödernas behov. Bland annat revs tornet eftersom dominikanerordens kyrkor skulle vara tornlösa.

Konventets prior, ledare, mellan 1283 och 1289 var Petrus de Dacia. Han var en gotlänning som utbildades sig både i Paris och Köln. Ämnet var teologi. Nu efteråt kallas han för Sveriges första författare. Kärleksbreven som han skrev till Christina von Stommeln är beskrivna som den första personligt hållna kärlekslyriken i vår litteraturhistoria. Det är stora varma ord. ❤

Ruinen är vida känd för sina Ruinspel. Det första skedde 1901 och uppfördes av Zacharias Topelius (1818-1898) och hette ”S:ta Maria”. Musiken stod Andreas Hallén för.

En känd läkare i Visby hette Joseph Lundahl. Han var mycket musikintresserad. Därför vände han sig till musikhögskolan i Berlin och undrade om de hade någon sommarlovsledig elev som kunde komma till ön Gotland och lära honom musikteori och kontrapunkt. Denna solskensberättelse förde med sig att Frankfurtsonen Friedrich Mehler kom till Visby juni 1921. Då var han 25 år gammal. Snabbt kom han in i musiklivet och stormtrivdes. Han blev kvar här till sin dödsdag 1981. Det borde väldigt många tusentals människor uppskattat.

Västra gaveln med det stora gotiska fönstret och de två tegelrosetterna.

754 gånger uppfördes de berömda Ruinspelen mellan 1929-1990 (Undantag 1931 och krigsåren 1940-45) Under flera år med Mehlers ledning.
Biltrafiken genom Norderport och närliggande gator stängdes av för att inte störa. Ryktet om Ruinspelen fick världsrykte. Det anlände kryssningsfartyg till Visby med det enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen.

Efter Ruinspelen har kyrkoruinen mest blivit en konserthall och är inte öppen för allmänheten. Jag har inte tillräckligt mycket ”kött på benen” för att kunna ha några konstruktiva åsikter om detta. Hade det funnits biljetter kvar när vi var här på semester 2016 skulle jag däremot gärna slagit flera flugor i samma smäll. För det måste vara svårt att hitta en mer stämningsfylld konsertlokal. Lät du henne komma närmre.

Kuriosa: Detta är inlägg nummer 100 i kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY.

Gutamål – Lektion 10

Tätört

Ämne: Spontangissningslek med 20 st gutamålsord. Mitt önskemål är en lek helt utan nätinformationsfiskande (googlande), på varje fråga! Hade varit både härligt och ärligt, om det funkade 2022.
Svara med ord eller 1-2-X-X-1.
De rätta svaren blir fet stil – när jag är på gång med nästa blogginlägg. Du tävlar enbart om äran och har förhoppningsvis lite skoj på vägen. Det som var roligt brukade jag ha lättast att lära mig, under alla mina studieår. Önskar alla besökare en trevlig helg.

Gutamål1X2
SårkKaninPojkeSork
AikGnagareEkEkebybo
PiggarPäronIgelkottarPotatisar
RindMurgrönaRunaFläsk
NydunggeNyplanterad ekOmogen nötSnickarklubba
RistNödårRostMarkgaller
VelinggBergandVällingDimma på sjön
ÄsleVässa lienHasa på ändanArbeta tungt
AstäuenKärlekenSvartsjukanGrannen
KroksnodOmvägKråka i näsanKutrygg
FlainbåddSkrattsalvaFlintskalleSängkläder
SnyskFnöskeOrenlighetSnor
LadinggViktVästVår (årstiden)
GaimaldBlåsig platsDreglande babyGammalt mjöl
MaveMåsHavreMage
SjaudhånnGnällspikSåskannaHårklämma
KaitlabbVänsterhäntLomhördFågelunge
SnaikstarGnistorStjärnbildSnarstucken
LöigdalarBadkarLövskogarSmilgropar
UkeVeckodagHönsluckaGrisbröst

Tre i topp: (Ingen får kvarsittning) 🙂
1. Znogge, 60 %
2-3. Anita L och Gunnel, 45 %
4. Övriga, 35-40 %
Vad duktiga ni alla var. 🙂 Det är mycket möjligt att jag gör om detta koncept fler gånger. Men nästa gång ska det handla om en ruin innanför muren.
Ps. Kommer senare i framtiden.

Likheter och olikheter

Den här suveräna och vackra fjärilsboken fick jag i julklapp 2021. ❤
Nu ser jag med spänning fram emot fjärilarnas intåg. Inser att det kommer att dröja några månader. Jag har läst noga och ibland använt en gul överstrykningspenna. Gjort en tjusig tabell. Njutit av fina foton, lärorik text och intressanta tips när det gäller många områden. Var? När? Hur? Tack Ola för denna ”bokens pärla”. Minns extra mycket hans mening: ”Vem kan väl tänka sig en sommar utan fjärilar?”

Samma sak har jag gjort när det gäller de två böckerna som vi har om Gotländska orkidéer. Här har jag även en fylld pärm och bra länkar på nätet så jag kan se skönheterna i färg. När det gäller orkidéer har vi kommit lite längre. Nio inlägg 2020 och sex 2021. Med andra ord har vi fotograferat 15 arter som finns på öjn. Ungefär nästan hälften. Ska bli mycket spännande att se hur jämförelsen mellan fjärilar och orkidéer är när bloggen sammanfattas året 2022. Ännu mer intressant efter 2023.
På tal om bloggrubriken. Går den att utvecklas en aning? Givetvis. Kanske kan du läsare hjälpa till. Jag tänkte mest spontant skriva ner det jag just nu kommer på:
Båda är naturens skönheter. En del är extra exotiska. De finns bara till beskådande en viss tidsperiod på året. När det gäller fjärilar skulle jag i vissa fall kunna räkna det i sekunder, om du förstår vad jag menar. För oss amatörer är de flygande insekterna svåra att stämma möte med. Det krävs både kunskap, tålamod och kontakter. Tur är heller inte att förakta. Den gången när vi var i ett änge och det från ingenstans dök upp en kvinna som visade sig både vara duktig på orkidéer och snabbt kunde visa oss fem sorter i samma änge var guld värt. Synd det inte kunde vara så alltid. Eller ligger det i charmen? Att vi ska njuta extra mycket de få gånger vi lyckas hitta rätt? Ändå måste jag erkänna att jag gärna stött på Ola Malm på ex. Södra Hällarna och vi gett honom ett visitkort om vår blogg och han en stund varit som en ”jultomte på sommaren”. Visat oss fem arter och lärt oss olika knep. 😉
Väder är också en likhet. De flesta dagfjärilar gillar varma soliga dagar. Blommor visar också ofta sina bästa sidor i bra väder.
Vind. På Gotland är det sällan helt vindstilla. Solveig som tar alla macrobilder nämner det ofta.
Svårigheten. Eftersom vi har så många kategorier på bloggen har vi nästan alltid flera planer när vi åker ut på längre turer. Därför behöver vi inte bli besvikna. Ofta upptäcker vi oväntade saker. Det sker mysiga möten. Vi njuter av det vackra som naturen ger oss. Gotland är en pärla.
Olikheter. För att inte skriva en roman i ett blogginlägg nämner jag enbart den största.
X antal hybrider ställer verkligen till det vid artbestämning av orkidéer. Till och med experterna vacklar. Då är det betydligt fiffigare när det gäller dagfjärilarna. Bakkroppen innehåller könsdelarna som alltid har ett artspecifikt utseende. Därför har två olika arter det väldigt knepigt att få till det. För honan och hanen måste haka i varandra. Precis som två pusselbitar. Sedan hänger de ihop under parningen. Ibland flyger den större honan iväg, helst om de blivit störda, med hanen passivt hängande under sig. Nu flög jag själv iväg med min fantasi och såg människor i luften och det blev barnförbjudet på bloggen.

Ett fly av något slag

Den här fjärilen träffade vi på när vi var och cyklade i Gothemshammar i somras.

Numera vet jag att det finns en huvudregel. Alla dagfjärilar har klubblika antenner. Nattfjärilar har trådlika eller kamformade utan förtjockade ändar. Därmed var det inte så svårt att se att detta är en nattfjäril, som kanske har skrämts upp av någon anledning. För det är så att många nattfjärilar, till skillnad från dagfjärilar, har ett hörselorgan. Det sitter på mellankroppen och består av ett membran. En perfekt livförsäkring för att uppfatta fladdermössens ekolod.

Fjärilar är en mycket stor insektsgrupp med sina 150 000 beskrivna arter i hela världen. I Sverige är 2 700 arter påträffade. 122 av dem är dagfjärilar. Här på Gotland är 70 dagfjärilsarter noterade. En lite mer hanterbar siffra för oss, som tänkte ”satsa” på det sistnämnda. Eftersom de första dagfjärilarna kommer först en varm dag i slutet av mars fick denna nattfjäril, som vi plåtade på östra ön, vara med på gotlanduppochner.

Solveig letade länge på nätet. Hon kom fram till att det borde vara en av dessa ”flyfjärilar”; Gammafly, Silverlinjerat metallfly och Brungrått metallfly. Själv gissar jag, med lite tvekan, på mittenalternativet. Vad tror du?

Kvällen den andra juli begravdes 26 tyska sjömän på Östergarns kyrkogård

Första världskriget var inne på sitt andra år. Tidigt på morgonen den andra juli 1915 försökte människorna på östra Gotland ändå att göra sina vanliga sysslor. Då hördes från havet ett dovt buller som lät som kanoner. Gutarna fantiserade inte. En ojämn sjöstrid utspelade sig, mellan tsarryska flottan som lekte katt och råtta med motståndaren minkryssaren SMS Albatross med sin besättning på omkring 230 man.
Minkryssaren som varit i åländska skärgården och kastat i ca 240 miner i vattnet var nu på hemväg. Det tyska fartyget var mycket svagt bepansrat. Klockan 06.15 inleddes sjöstriden som redan två timmar senare var över. Albatross var satt på grund söder om Kuppen på Östergarnslandets kust och var nästan redan ett vrak. Därför var det ett under att fartyget fortfarande flöt.

27 tyskar hade dödats och ett tjugotal var svårt skadade. Redan på kvällen begravdes 26 st i en grav på Östergarns kyrkogård. I ett tillfälligt sjukhus i Roma utfördes avancerad krigskirurgi. Några andra svårt skadade fick vård i Stockholm. Till slut stannade dödsantalet totalt på 29 döda. Otroligt att övriga överlevde trots avsaknad av nutidens läkemedel och behandlingar.

Först inkvarterades tyskarna i sockerbrukets bostäder i Roma. Där hade de en viss frihet. Men inför höstens betkampanj behövde givetvis bruket sina bostäder. Därför flyttades sjömännen till Blåhäll på Tofta skjutfält.

Permissionsmöjligheterna ökade för tyskarna. Många höll på med jordbruksarbete och fick djupa relationer med både sina arbetsgivare och arbetskompisar. Tyskarna fick betalt. Unga män träffade unga kvinnor. Det resulterade i barn. De högre officerarna började umgås med ledande familjer i Visby över finare middagar m.m.
De svenska myndigheterna började ta åt sig öronen av allt de hörde. Därför flyttades de internerade hösten 1917 till ett militärläger i småländska Skillingaryd. Det måste varit tufft med alla avsked på Gotland. Mest synd tycker jag i efterhand om de ”nya barnen”.

Några slutord om SMS Albatross. Vid krigsslutet senhösten 1918 kunde fartyget för egen maskin segla hem till Tyskland. Kort därefter skrotades omtalade Albatross.

73. Östergarn kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det finns extra mycket sorg omkring denna lilla 1200-tals kyrka ute på vackra Östergarn. Först brandhärjades den svårt av svenskarna 1565, under Nordiska sjuårskriget. Sedan plundrades den av ryssarna både 1715 och två år senare.

Kyrkan saknar torn och har därför en takryttare från 1700-talet. I den hänger kyrkklockan.

Predikstolen är från 1700-talet. ”Taket” visas på underbilden.

Krucifixet i altaruppsatsen är från 1200-talet. Övriga delar från 1700-talet.

Dopfunten av sandsten med den danske kungen Christian IV:s namnchiffer är från 1600-talets början.

Tjugofyra namn får jag det till på minnestavlan. Den kändaste är troligen prosten Lars Nilsson Neogard. Med hjälp av hans kraftfulla ledning återställdes den förfallna kyrkan.

Vad är rättvisa? Undra om alla i sittande skaran levde rätt och var ofelbara? Mina tankar tvivlar starkt.

I minneslunden står denna sten. Havet ger och havet tar.

Tänkvärda ord:
”Själen tillhör evigheten
kroppen är blott
dess tillfälliga bostad”