Den farliga leken

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/  
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Åttonde boken i Anders Knutas sviten:
Den farliga leken, 2010, 378 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till min älskade dotter Bella

Bosses alternativa titel: 😊
Ett farligt gram för mycket

Personligt:
Furillen har kommit in på Världskartan de sista åren sedan militären avvecklade sitt privata område på Gotland.

Tidsintervall:
November 2007 till nyårsdagen samma år.   

Den stora rauken Jungfrun avtecknade sig mot himlen och vakade över den lilla hamnen.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Gift med barnmorskan Line. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som hunnit bli 17 år.
Karin Jacobsson: Biträdande chef. Har en nyvunnen kärlek i fotografen Janne Widén. Hon är tränare för Visbys damlag.
Johan Berg: Reporter på Regionalnytts lokalredaktion i Visby. Han är tillbaka på jobbet efter ett halvt års föräldraledighet.
Emma Winarve: Gift med Johan.

Knutas hade lämnat polishuset tidigt och plockat upp Line efter hennes skift på Visby lasaretts förlossningsavdelning.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör, charmör och flickjägare.
Lars Norrby: Den strame presstalesman.
Birger Smittenberg: Åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård dyker upp sent i åttonde boken. Kollegan på Rikskriminalen i Stockholm. Knutas avskydde när Martin kallade honom för Knutte.
På sidan 213 nämns Kihlgård vid ett telefonsamtal och fysisk närvaro, första gången på sidan 225.

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf. Hennes längsta förhållande, med fårbonden, är slut. Hon fick inte vikariatet i Stockholm som hon hoppats på.
Max Grenfors: Redaktionschef i Stockholm.
Madeleine Haga: Stockholmsredaktionen.

Fem minuter senare satt de mitt emot varandra i Janne Widéns stora och ljusa kök i Terra Nova, ett villaområde i Visbys utkant.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Line anstränger sig för att hitta tillbaka till varandra efter att äktenskapet gått på tomgång under en längre tid.

Karin och Janne har ett förhållande sedan i somras. Hon är förälskad.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan saknar fastlandslivet och har svårt för Gotlands blåsiga vintrar med brist på snö. Han är glad för att vara tillbaka på jobbet och uppskattade inte föräldraledigheten.

I Stockholm kan han inte låta bli att titta lite extra på sin f.d. kollega Madeleine Haga. Hennes leende gjorde honom svag i knäna.

Knutas engelska inte tillräcklig för konversation och utfrågning.
Han är anti mot presskonferenser och försöker ständigt skjuta upp dem till Lars Norrbys förtret.

Karin vill ta ett förhör i Stockholm för att förhoppningsvis kunna träffa sin dotter.
Det hemska som hände när hon skildes från sin nyfödda dotter har satt sina spår genom hela Karins liv. Hon har haft svårt för att älska och flyr alltid när hon är sårbar. Hon vägrar på att bli personlig med arbetskamrater.

När Knutas ser en lång man kyssa en kort kvinna svider det till i hans ögon och han blir knäsvag.

Bättre plats hade han inte kunnat välja. Kyllajs enslighet passade honom perfekt.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas trivs inte med att vara ensam. Line var iväg hela oktober till Kap Verde. Då var han på väg in i en depression. Inte heller ser han fram emot fyra månader med korta dagar där mörkret kom snabbt, bara några timmar efter lunch. Samtidigt uppskattade han de tjugo minuternas promenad på morgonen, innan staden vaknade.

Bil:
Jag gissar på att Knutas gamla Merca hänger med fortfarande.

”Jag bor där borta, i Lergrav”. Han pekade med ett grovt finger utefter kusten. ”Där finns också fina fiskehus.”

Nyckelspår & Villospår:
Grönskimrande örhänge som är format som en skalbagge och med små ben och antenner. Blodiga kläder i en fiskebod. Stulen motorbåt med utombordare som driver fritt. Blodig yxa.

Kopplingar till tidigare böcker:
Karin får en gliring av Knutas om återbesöket i Kyllaj.

”Kyllaj, sa Knutas och smakade på namnet. ”Det var ett tag sen du och jag var här. Minns du”?

Grodor i boken:
Mötena mellan Knutas och Karin från förra boken har tonats bort lite väl mycket. Likadant med Johans ”affärer” med sin kollega Madeleine Haga. Här nämns det som en ”liten” flirt för många år sedan, vilket inte stämmer överens för mig bokläsare.

Kuriosa:
En författare som skriver på en bok i ensligheten. Låter som en passning i smyg till min favoritförfattare Håkan Nesser.

Bristen på jämställdhet inom idrotten mellan könen. Damlag som får välja träningstider efter männen valt de bästa.

På anrika Munkkällaren belägen mitt på Stora torget i Visby var det fullt på dansgolvet.

Humor/svart humor:

Johan kollade in pocketståndet på färjan. Valde en deckare med titeln DEN DU INTE SER. Det lät lagom spännande, den fick duga. 😊 (Mari Jungstedts första deckare)

Och på långt håll hade hon till och med sett Cecilia och några gamla klasskamrater i Östercentrum.

Privat sorg:
Karins kontakt med sin bortadopterade dotter Hanna är inte okomplicerad.

Johan saknar Stockholmslivet på många sätt. Han vill ha ös i tillvaron. Både på jobbet och fritiden.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Sista tre meningarna:
Utanför stod två personer. Hon kände inte igen någon av dem. Den ena höll fram en polislegitimation.

Svaidestugan låg några kilometer från Visby i ett populärt friluftsområde där orienteringsklubben hållit till i många år.

Bosse Lidéns betyg:
3+/5

Baksidestext:
… i Mari Jungstedts åttonde kriminalroman, Den farliga leken, står kommissarie Anders Knutas inför en gåta vars lösning är mer komplicerad och oväntad än han någonsin kunnat ana.

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. 🙂

En tidig första augusti


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj.
https://gotlanduppochner.com/2020/05/21/kyllaj-raukfalt-karlek-vid-forsta-ogonkastet/
Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…

Kyllaj fiskeläge och hamn – nu och då


Lugnet nere i Kyllaj hamn gick nästan att ta på. Vattnet låg spegelblankt denna tidiga majmorgon. Annat var det när kalkbränningen kom igång vid 1650 och pågick till 1910-talet. Då skeppades kalk på skutorna till olika hamnar längs Östersjön. Vilken aktivitet det måste varit i trakten och på havet.

Kyllaj utvecklades på många plan. Ett helt samhälle med patron- och arbetarbostäder, affärer och annat byggdes upp runt hamnen. Själva kalken bröts vid kalkbrott i trakten. Därefter forslades den med häst och vagn ner till kalkugnarna för att brännas. Rena rama hästjobbet. För både två och fyrfotade.

Fanns det tid över för att njuta av blommor? Förekom det några lekar? Hur umgicks familjerna? Fanns det privatliv? Levde någon dagdrömmare ”mitt i soten och valkarna”?

Arbetarna fiskade till husbehov. Jag tror de drygade ut hushållskassan genom att sälja fångst vid sidan om.

Den sexkantiga ugnen byggdes i början av 1800-talet. I ugnen eldades det med ved.
i den nyare tegelugnen med hög skorsten, från sekelskiftet 1900-talet, var det istället kol som gällde.

Här ser du ruinerna där den brända kalken förvarades. ”Byggnaderna” kallades kalklador. En del av kalken läskades med vatten och packades på tunnor som sedan gick iväg med skutorna. Annan kalk packades osläckt i tunnor. Ibland gick det av den orsaken illa och resulterade i förlisningar ute till sjöss. Det gällde med andra ord att jobba på rätt skuta. Rena rama lotteriet. På tal om…

…I lördags hade jag fyra rätt på Lotto. Endast tre rätt till och vi hade haft över fyra miljoner skäl, att leta sommarställe i Kyllaj. 😉 Först ska jag bara lära mig uttala namnet korrekt. Det är inte lätt att lära gamla envisa åsnor prata ö-språket. Jag har läst för många Knutasböcker och i huvudet heter orten…

Kyllaj raukfält – Kärlek vid första ögonkastet

På Gotland finns raukar på ungefär 25 platser. 
De största raukfälten finns på norra Gotland (inklusive Fårö), på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna samt Storsudret längst ner i söder.

Rubriken stämmer. Vi blev direkt förtjusta i Kyllaj. Vädret var perfekt. Inget störande inslag. Lättare att ta sig fram än vid Lergrav. Helt ensamma med den ljuvliga naturen under den orörda morgonen.

Spännande ta sig fram genom tunneln. Jag blev en kort stund Kaj i Kullamannen som spionerade på Doktor Miller.

Jag och Solveig såg helt olika gestalter. Vad ser du?

Ön Klasen kommer inte att få något besök av oss. ”Den lilla blå” har inte lärt sig simma. 😉 Men det finns en annan ö inte så långt härifrån som vi ska köra ut till. Förhoppningsvis i nästa månad.

Solveig såg en kamel som ser ut över Vallevik och en stövel med en sten ovanpå.

Carl von Linné måste trivts extra bra bland stenjättarna, som han kallade raukarna. Jag vet att han gjorde en fin teckning av dem 1741, när han besökte Gotland. Hur kunde han därefter lämna ön?

Fågeln kom med som planerat. Jag hade skickat ett FMK en kvart tidigare. (FlygMotKyllaj)  🙂

Med Corona-respekt gick jag inte mellan raukarna. Ville heller inte störa deras tidiga morgonpratstund. Istället tog vi sikte mot fiskeläget – efter att en sista gång njutit av havsutsikten. Vilket vackert raukfält.

 

Vilken version vill du tro på?


Sten – och korsvirkeshuset i Kyllaj byggdes år 1730, under ortens stora kalkindustriepok.

Till orten hade en av Karl XII:s armékrigare Johan Ahlbom flyttat. Här sadlade han om och fick tjänsten som strandridare. Yrket innebar att han blev en tulluppsyningsman. Inte nog med det. Han blev även kalkpatron efter ”rätt giftemål”. 😉

Med andra ord skulle Ahlbom skydda trakten från smuggling och olagliga aktiviteter.

Några detaljbilder från gårdsplanen och en av de kvarvarande ekonomibyggnaderna.

1741 övernattade självaste Carl von Linné här när han var på sin Gotlandsresa. Det finns många legender om människorna och livet omkring i bygden.

Version 1:
Johan Ahlblom gifte sig med dottern på den största kalkpatrongården Malms. Därmed blev han delägare i flera av de välmående kalkugnarna i trakten. När han dog 1788 ägde han fyra stora gårdar och sex kalkugnar.
Version 2:
Johan Ahlbom friade till den femtonåriga bonddottern Elisabeth från Malms gård. Ett stort och ståtligt bröllop avslutades i moll när bruden rymde på natten genom sovrumsfönstret.

Kanske är det så enkelt att de två versionerna hör ihop. Vad tror du?
I nästa inlägg ska du få följa med upp bland stenjättarna, som Linné kallade raukarna i Kyllaj.