Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

57. Hörsne kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Vid den norra kanten av Gothemsån finns Hörsne kyrka. Tornet är äldst. Det är uppfört under 1200-talets första hälft. Då hörde det ihop med en absidkyrka, utan torn, som uppfördes redan på 1100-talet. Grundmurarna till träkyrkan påträffades under golvet.
I tornet finns rundbågiga ljudgluggar.

Förutom det romanska tornet går kyrkan i en gotisk stil.

Sankt Mikael med höjd stridsklubba och rundsköld. Skulpturen är från 1300-talet.

Sydportalens västra kapitälband med S:t Mikael, draken och den bevingade apokalyptiska kvinnan.

Dags för dig att få komma in bildligt och få ditt första intryck.

Träskulpturerna är från 1300-talet och insatta i altaruppsatsen från 1700-talet.

I kyrkan finns det glasmålningsrester från 1300-talet.

Dopfunten av ek är från 1730-talet.

Här är också en tidsmix. Triumfkrucifixet är från 1400-talet och korset från 1600-talet. Själv är jag från 1900-talet och vistas numera på 2000-talet. Tiden är ibland inte lätt att förstå sig på. Fast det är orimligt uppfattar jag ofta det som om den går fortare och fortare.

Det finns även kalkmålningar från 1300-talet.

I korets södra fönster finns en glasmålning från 1300-talet som visar aposteln Bartolomeus.

Predikstolen tillverkades 1688 av den kände kyrksnickaren Jochim Sterling.

Tänkvärda ord:
”En bebis föds med ett behov av att var älskad – och växer aldrig ifrån det.”
Frank A. Clark

Vi lägger pussel av…

… det 35 hektar storleksmässiga naturreservatet Brucebo, som ligger ca 4 km norr om Visby ringmur.

ibland sker vissa saker av en slump. Vi hade egentligen bara tänkt att ta en halvtimmes promenad i ett område som vi besökt flera gånger tidigare. Där vi njutit av mängder av blåsippor. Då har vi stannat till vid tre olika parkeringar inom reservatet, som 1970 fick sitt skyddsår.
Mellan uppmärksamheten på de djupa groparna i grusvägen, där jag parerade mellan vänster och höger sida, såg jag den lockande blå skylten och hittade tur nog en egen rastplats för ”den lilla blå”.

Ögonen vilade på de vackra godbitarna vid klippkrönen. Fötterna hade sin egen uppgift. Stå stilla och inte gå fem steg framåt.

På den kuperade och slingrande leden gällde det att både ögonen och fötterna blev ett sammansvetsat terrängteam.

De nyväckta ”träormarna” låg helt stilla på stigen. 😉

Samma regler men två olika röster. När jag fotade var det en kvinnlig röst som påpekade att jag INTE skulle gå för nära kanten. Som ett eko lät jag likadant när Solveig gick farligt nära att ta ”sista bilden”. För jag är mycket mer rädd om henne… ❤

Vad överraskad jag blev av att se Muramis här uppifrån. Ser nära ut om kameran ställs in på ”zooming”.

En gång i tiden satt kanske några kända konstnärer på bänken och njöt av solnedgångar och havets ständiga smakprov. Om de inte tog den gamla trappan ner till stranden.

Vi hade redan räknat ut att vi borde ta oss till välkänd mark – förr eller senare. Några meter bakom ”bilden” finns ett bord och två bänkar. Där satt vi och frös den 30 mars 2019. Minns att vi fick hålla i bullarna och annat i den kraftiga blåsten. Men vi njöt av stunden och utsikten. Då var bloggen gotlanduppochner i sin vagga. Endast tre månader gammal.

Vi lär inte komma ner till spången denna säsong. En renovering av spången ska pågå till början av oktober. Vilken tur att vi har flera hundra andra möjligheter. Våren 2021 har visserligen gjort en paus och tagit upp kontakten med vintern igen. Hoppas det blir en kortvarig vänskap och våren tar över makten inom en snar tid. I början av maj ska vi försöka komma ihåg att återvända hit. Då får Solveig gärna leka med sitt macro och sina olika stativ, med målet att fånga tibastens skönhet, när den blommar på bar kvist.

Själsö fiskeläge är fortfarande en av mina favoriter. Nästa månad kommer fiskeläget att få konkurrens av nya upplevelser. Då styr vi mot hemligt mål och en hemester på öjn.

Då var det bara att vända på fötterna och leta sig upp till grusvägen. Tyvärr stod inte ”den lilla blå” och väntade på oss vid vägkanten. Istället blev det till att välja rätt håll.
Till vänster når vi Fårö.
Till höger bör bilen stå. Asch. Jag har väl en inbyggd kompass. 😉

Tjära & Kära

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på
. 😉

Vi befinner oss nära havet och har strandmuren framför oss. En gång i tiden var muren raserad vid denna plats. Öppningen användes då av fiskarna som en passage.

Strandpromenaden löper längs med strandmuren. Innanför muren finns den underbara Botaniska Trädgården. De badande vännerna (DBW) kom 1872 på idén, att ta upp en rundbågig port. Med andra ord skapade de lite personlig klass på området. 🙂

Namnet på porten blev Tjärporten. Orsaken var att man under medeltiden tjärade rep innanför.

Det finns inget exakt datum när kärleken tog över. ❤
Men för oss ”moderna människor” heter den berömda porten Kärleksporten och inget annat.


Nu har vi förflyttat oss till insidan. Enligt seden ska man stanna till och kyssas vid porten. Det är också mycket populärt att både förlova sig här och fotografera bröllopspar.

Många tycker solnedgången är extra romantisk och fin vid Kärleksporten.

När ett uthyrningsföretag anordnade en tävling och tillfrågade utländska resenärer vilken plats de tyckte var mest romantisk i Sverige kom Visby på tredje plats. Stockholm vann och Österlen knep silverplatsen.

Dörrarnas färg; akt 4-9

Dörr 1

Dörr 2

Dörr 3

Dörr 4

Fototävlingen 2021 består av nio akter. De tre sista är av finalkaraktär och för med sig en justering i poängsystemet och upplägget.

Regler/Poäng:
Tävlingstid: Från inlägg till månadens sista minut, 23:59.
Din uppgift är att gissa färgen på de fyra enfärgade dörrarna eller välja livlina, som garanterar en baspoäng/dörr.  
De sju färgerna som du kan välja på är:
BLÅ, RÖD, GUL, GRÖN, BRUN, SVART och GRÅ.
Skriv tydligt nummer, färger eller ordet livlina.

Den som först svarar rätt färg på en dörr får 3 poäng.
Alla som därefter svarar rätt färg på samma dörr får 2 poäng.
Ordet livlina ger 1 poäng/dörr.
0 poäng för fel färger.

Väljer du en ”åttonde färg” får du minuspoäng.  
Maxpoängen i april-akten är 12 poäng.

  
Aktuell tabell efter april 2021:
Läggs in på denna plats i början av maj.
OBS! Gällande tabell ser du i mars-inlägget.
En helt ny deltagare skulle kunna ta sig ända upp till förstaplatsen om personen gissar först rätt på 3 dörrar. Tävlingen lär leva till september.
Häng på och häng i. 😀

Facit, akt 4:
Står här i början av nästa månad och finns då på bild på FB.

Priser:
Den som har FLEST rätt i sluttabellen är FOTOMÄSTARE 2021
Alla tre på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Dessutom lottar jag ut 2 st Skrap-Kryss bland övriga som deltagit i minst 5 akter. Det betyder att ex. den på plats 32 kan bli miljonär. Sug på den karamellen. 😊

Vid samma antal poäng i sluttabellen:
Den som svarat fortast under tävlingstiden och därmed har lägst ranking bedöms först. Spelar ingen roll om deltagarna haft rätt eller fel. Har man inte deltagit får man siffran bakom sista deltagaren i aktuell månad. Som rättvis domare vill jag inte hamna med en fot klämd i dörren. 😉

Domarens funderingar vid planerandet av årets fototävling:
En mix av följande krävs för att nå pallen 2021:
Bloggbesök, en skriven kommentar, bloggföljare, tur, taktik, listighet, mod, skicklighet, kyla, snabbhet, beslutsamhet och tålamod. Vad enkelt det låter. Enkelt och snabbt är det i alla fall att deltaga i år. Årets vinnare kanske inte ens har börjat delta ännu. 😊

”En ann´ är så god som en ann´”

Förra året beundrade vi de vita blåsipporna i Lummelunda. I år var det därför självklart att vi skulle återvända dit så att även den vita varianten av blåsippor skulle få chansen att visa upp sig i mitt macro. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte var ensamma om idén att gå en promenad i Lummelunda denna påskdagseftermiddag. Som tur var hade vi ganska bra koll på vart vi skulle gå och ganska snart ropade Bosse på mig att han hittat den första. Det var bara ett problem… Det blåste friskt! Blomman som jag skulle försöka få focus på vajade hit och dit i vinden och jag insåg att det var en hopplös uppgift att försöka få skärpa oavsett hur många hundra bilder jag skulle ta.
Vi sökte oss uppåt i skogen och lyckades hitta ett skogsparti mot en äng. Där värmde solen gott och fantastiskt nog hade vi lyckats hitta en plats som nästan var helt i lä. Fram med kameran igen! Om du undrar över bakgrunden så är det torkade ormbunksblad som bildar den naturnära, milda bakgrundsfärgen.

Jag har inte sett vita blåsippor förrän vi kom till Gotland. Som jag minns det hade min barndomshage i Västergötland ett stort utbud av färgnyanser i rosa, blått och lila, men aldrig vitt. Kanske därför de känns lite extra exotiska.
Platsen vi valt var vi ensamma om så jag kunde i lugn och ro krypa omkring och välja ut vilka blommor som skulle få vara med på bild. De vita var inte så många, men tillräckligt många för att jag skulle kunna knäppa bild efter bild. Prövade olika inställningar på objektivet, olika avstånd, letade bakgrunder som tilltalade mig… Det var då den dök upp. Knoppen! Hur jag än vände och vred så skulle den vara med på bild.

Det går inte att låta bli… Jag bara måste få visa några blåsippor till. Trots att de inte är vita.

”En ann´ är så god som en ann´”. Det går inte att säga att den ena färgen är vackrare än den andra. Var och en är skön på sitt sätt. Det finns en hel del som vi människor kan lära oss från naturen.
Önskar dig en fin Annandag Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Påskromans längs Dalhemsån

För att slippa kånka på vårt fika tog vi kaffe med dopp, vid bordet intill parkeringen. Solen var framme, men vinden var kylig. Utsikten är Siltegårds vattenkvarn som byggdes under 1920-talet. Kvarnen ska ha ett välbevarat maskineri, men är inte i bruk. Jag läste att Dalhem socken har dominerats av vattenkvarnar sedan 1600-talet.

Vårt mål var att vandra den vackra leden längs Dalhemsån. Frågan var vilken av de två parallella promenadvänliga stigarna som vi skulle starta från? Vi bestämde oss för att gå över bron och ha störst chans att möta solen med ansiktet först.

Här var det inte tal om grenar i en ojämn markyta. Våra fötter tog tacksamt emot underlaget. Den kyliga vinden kom inte åt våra vinterfrusna kroppar. Väldigt snabbt kom vi in i en skön harmoni. Mysigt att följa ån. Ibland såg vi en längre sträcka framför oss. Men oftast skymde spännande krön sikten. Vi njöt återigen av blåsippor. Solveig gick och släpade på sin stativväska och gjorde sina avstickare. Det gjorde jag också med andra kameran. Helst när vi mötte medmänniskor i större grupper. 😉

Snöklockorna slapp närkontakt med macro.

På några ställen blev speglingarna i vattnet extra vackra.

Här anade vi extra sol och en öppning till höger.

Ett av många vårtecken, när man ser en bonde som sprider ut konstgödsel. Påskmolnen hade vi givetvis beställt innan. 😉

Längs med stigen finns det sittplatser att vila på, för dem som vill ha en paus av något slag. För de som vill grilla eller umgås i större sällskap finns det fler möjligheter vid vändpunkten.
Vi däremot gick över spången och påbörjade återfärden på andra sidan Dalhemsån. Härligt att höra porlandet. Se en fjäril. Studera myrorna i ”solstackarna” som inte hade påsklov. I de som låg i skugga syntes ingen verksamhet.
Dags att visa upp tre smakprov från Solveigs macroinsats.

Den första var en ovanlig nyans. I mitten en vitsippa. Nederst den vackraste bilden av de tagna på blåsipporna.

Vi uppskattade att det då och då dök upp skyltar med namn. Just denna ville jag gärna ha reda på. För att vara helt säker frågade jag en trevlig kvinna som berättade hur det låg till. Min förmodan var att det skulle dyka upp en liten sjö vid ”vändplatsen”. Istället visade det sig att jag stod framför den historiska platsen med namnet Häststund. Mitt i blåsipphavet.

Långt tillbaka i tiden gick bönderna i Dalhem, efter de långa sommararbetsdagarna, ner till Hästsund och badade (sundade) med sina hästar. Där har du förklaringen till namnet.
Långt tillbaka läste du kanske bloggrubriken. För i så fall kanske du undrar lite om valet av rubrik. Här kommer det lyckliga slutet.
Vi hade lämnat ”Den lilla blå” en dryg timme tidigare. Under tiden hade han mött ”Den lilla gröna” och en påskromans hade uppstått, som det bara kan göra mellan två små söta bilar. ❤
Det sved till i mitt hjärta när jag la in backen och…

56. Dalhem kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Dalhems gotiska kyrka är en av Gotlands största kyrkor.

Med det påbyggda tornet är höjden drygt 50 meter och brukar vara ett bra riktmärke när vi befinner oss i omgivningarna. Det påbyggda kallas för galleritorn.

Rejält med skulpterade kapitälband. På det understa fotot ser du ett gravhäll över prosten Nicolaus från 1100-talet.

På fastlandet revs många medeltida kyrkor under 1800-talet för att bygga ”hallkyrkor”, som skulle ge mer ljus. Denna trend nådde även till Gotland. Ett exempel är Fårö som vi visat tidigare. Just denna kyrka genomgick en omfattande restaurering 1899-1914 i den nygotiska andan.

Hoppas det finns någon målning som tilltalar dig. Idag gjorde vi ett återbesök i kyrkan, när vi ändå var på väg till ett utflyktsmål i närheten av kyrkan.

Altaret.

I koret står en korbänk från 1300-talet, som är ombyggd vid två senare tillfällen.

Kyrkans skyddshelgon, Sankta Margareta, är en glasmålning från 1200-talets första hälft och kan vara Nordens äldsta glasmålning. Missa inte denna om du kommer på kyrkbesök. Specialstuderar du målningen ser du duvan som är den Helige Ande och handen till höger om hennes knä som är Guds hand.

Glasmålningarna ovan är från första hälften av 1200-talet. Överst korsbärandet och underst gisslandet. Idag är det Långfredag 2021.

Tänkvärda ord:
”Sanna ord består för alltid,
falskt tal bara ett ögonblick.”
Ordspråksboken

Våren i närbild

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Ibland blir det inte som man planerat… I helgen blåste det rejält, så vårt besök i Botaniska trädgården fick flyttas fram. Bosses väderapp utlovade solsken hela tisdagseftermiddagen och det visade sig att den var pålitlig den här gången. Alltså lastade vi in kameran och stativet i bilen och tog en tur ner till parkeringen vid Kruttornet igår.
Vi kunde snabbt konstatera att det var krokusen som dominerade i Botan så här i slutet av mars. Får en känsla av siden när jag tittar på den första bilden.

Vi var inte helt ensamma och det kändes en aning pinsamt att ”ligga” på marken och leka ”mästerfotograf”.

Buskpionens knoppar har jag fotograferat förut med den gamla kameran. Nu kom jag betydligt närmare. Visst är det häftigt att bladen är rosa…

Ni som brukar titta in här med jämna mellanrum minns säkert att vi fotograferade fullt blommande rosor på julafton. Så här ser rosorna ut just nu. Det finns hopp om en ny säsong!

Iris – i läckra färgkombinationer.

Varken tulpan eller krokus – utan en vintergäck på nära håll.

Och vad heter denna? För inte är det väl en snödroppe? Eller?

Ormhasseln slingrar sig i krumbukter. Tyvärr så blåste det en hel del även igår så tanken på att fotografera dess hängen fick jag ge upp ganska snabbt.

Blåstjärna är väl ett namn som passar väl på denna lilla skönhet. Fast Scilla är förmodligen det namn vi använder mest.

I ärlighetens namn var jag ganska missnöjd med mina bilder. Trots att jag tog 60 stycken blev det inte många kvar efter min första granskning… Tror att jag hade lite för bråttom…
Men bortsett från en viss oskärpa här och där så hoppas jag att jag kunnat förmedla lite vårkänslor till er alla. Glad Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

I mesta laget

Bild

När det började bli fler och fler sjuka på senhösten bestämde vi oss för att sluta åka och storhandla på Maxi.
Först provade vi med att boka hemkörning. Det kändes praktiskt med att slippa köra dit under hala, mörka vintermornar. Tydligen var det fler som tänkte i de banorna, eftersom tiderna var förbokade de närmaste veckorna. Därför gjorde vi vår första beställning online. Minns att det tog sin lilla tid. Numera är det på gränsen till kul att tillsammans sitta och välja varor. Först börjar vi med våra vanligaste köp för att sedan gå vidare… Viktigt är alltid att boka i tid, så vi får vår favorittid. Lördagar mellan 9-11.
Är det en vara som man inte vill ska bli utbytt mot något liknande är det bara att kryssa en ruta.
Ska jag vara helt ärlig hade vi nog ingen större förhoppning om att vi skulle göra det mer än någon enstaka gång. Vi såg framför oss nackdelen med att inte kunna välja ”rätt” frukter & grönsaker. Det fanns risk att vi fick övermogna saker och sämre utgångstider på mejeriprodukter. Så har det aldrig blivit.
I lördags antecknade statistik-Bosse i sin dagbok att det var 25:e gången som han rattade dit och hans fru gick ut efter de två ”pipen” på fånen.
Hatten av för trevlig personal, god service och otroligt smidigt hanterande. 😀 Skönt att vara klar med helghandlandet vid tiotiden. Fika med något gott och ha helgen fri för vad som helst.
Finns det inget negativt? Självklart hade vi gärna valt storlek på frukterna och grönsakerna. Upptäckt något tilltalande på hyllorna och i boxarna, som hade fått följa med oss hem.
Alla dessa papperspåsar får bli det som vi tycker minst om. Troligen får vi snart inte plats i vår bostad. 😊 De vitröda tingen är som kaniner och möss. Fast de är lukt- och svansfria. Tidigare hade vi med rejäla tygpåsar och två stora kylväskor i vagnen, när vi scannade oss runt bland gångarna.

För några veckor sedan höll det på att bli galet. Riktigt tokgalet. En viktig sak att hålla reda på vid tangenttryckandet är styck eller vikt av vissa varor, som ex. frukt och grönsaker. Vi brukar göra lite olika vid beställningarna. Ibland vikt, andra gånger antal. Denna tidiga lördagsmorgon befann sig Solveig i tvättstugan, när det ringde ett okänt nummer. Hon brukar inte svara i det läget, men gjorde ett undantag och ringde upp en stund senare. Kvinnan undrade om vi verkligen skulle ha tio klasar med bananer.
Hundra bananer hade blivit tufft. 😊
Skälet till att vi bara köper tio bananer är att vi tröttnar på dem efter 4-5 dagar. De ekologiska frukterna tenderar att närma sig fruktpensionsåldern vid den tidpunkten. Allt enligt vår gemensamma smak. Andra kanske tycker tvärtom.

Numera granskar vi ytterst noga, utan förstoringsglas och lupp, om det skulle finns något annat alternativ än vikt och styck. Hur skulle det gå på hemmafronten om vi missat ordet containrar eller ännu värre alternativen stort eller litet bananfartyg? 😉

Ps. Kvinnan skrattade när vi kom dit och berättade att fler än vi hade missat att det stod klasar.

Tur att vi var ensamma…

Häromdagen hämtade vi paketet som innehöll vårt nyinköpta stativ. Sedan var det bara att skruva ihop det… trodde jag… Fast riktigt så enkelt var det ju förstås inte. Att det kan finnas så många skruvar på ett stativ! I fredags var det dags för invigning. Utflykten gick till Björkume naturreservat.

På lägsta nivån ligger stativets tre ben rakt ut från mitten och kameran befinner sig en bit ovanför marken. Det innebär förstås att fotografen, dvs jag, kryper ner i jämnhöjd med kameran och hoppas på att inte någon annan ska komma gående på samma stig och fundera över vem det är som kryper omkring i närheten av stigen, samtidigt som ett av stativbenen ligger rakt ut över stigen. För det är förstås så att de finaste blåsipporna råkar växa där det är som krångligast att komma åt.

Sedan är det bara att konstatera att mitt macro och jag inte alltid är överens om var skärpan ska hamna eller vad som ska komma i focus.

Jag har inte fuskat med färgen. Såhär läckert blå var just denna blåsippa. Annars fanns det många olika färgnyanser.

Fastnade för den här ljuvliga, rosa varianten.

Inte måste man vara perfekt för att komma med på bild.

Knoppar är det något speciellt med.

Och vad hände här då?

Nästan lite science fiction över denna knopp…

Imorgon ska vi besöka Botan. Då får jag hålla koll på var stativbenen hamnar så att jag inte lägger krokben för någon. I Björkume var det tur att vi var ensamma…

Text och bild: Solveig Lidén