Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Den syns nästan överallt; del 2

Få som anländer till Visby via färja kan undgå att se S:ta Maria kyrka. Själva har vi noterat att kyrkan eller åtminstone något av de tre tornen syns nästan lite överallt. Även när vi lämnat Gotlands enda stad och rullat iväg några mil längs västra kusten. DE TIO UTVALDA ska belysa det. Vill du se på kyrkan närmare och inuti är det bara att trycka på de två länkarna från våra besök.
https://gotlanduppochner.com/2021/03/14/55b-sankta-maria-domkyrka/
https://gotlanduppochner.com/2021/03/12/55a-sankta-maria-domkyrka/

Tagit från Kung Magnus väg
Från en balkong på härliga Kalk Hotel
Klassiska Fiskargränd
Almedalen – utom tävlan 😉

Fick du någon favoritbild av de tio? Den översta var ”bara” en introduktion till inlägget. Precis nu kom solen på besök i Visby. ❤

Ps. Detta var inlägg nummer hundra i år.

Follingbo Trädgård – med miljövänligt tänk

Denna kategori handlar om sådant som vi uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror vi betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.

Vi har snart bott på Gotland i fyra år. Jag vet inte hur många gånger vi åkt söderut på ön och passerat någon av skyltarna mot Follingbo Trädgård (det finns två alternativa vägar för att komma dit). Det känns som att vi sett namnet ganska många gånger nu. Lika många gånger har vi konstaterat att dit måste vi ta en tur, snart. Förra fredagen blev det äntligen av.

På hemsidan kan jag läsa att det finns fem växthus och dessutom en gårdsbutik.

Krukor i olika färger, former och storlekar. Jag gillar verkligen färgen på dem som är närmast kameran. Grönt i alla dess nyanser tilltalar mig alltid.

Här finns krukväxter för den som inte är lycklig nog att äga en trädgård. Då får man satsa på inomhusblommor istället.

Tänk att det alltid finns möjligheter att upptäcka nya saker. Ingen av oss hade tidigare lagt märke till att Hibiskusen har fem röda knappar på pistillen. Så häftiga de ser ut i närbild!

Vi tog oss vidare till ett av de andra växthusen och upptäckte ett hav av pelargoner i många olika färger.

Vissa pelargoner tycker om att hänga i luften och då kallas de förstås för hängpelargoner.

Det är svårt att välja ut vilka skönheter som ska få vara med i inlägget. Var och en är vackra på sitt sätt. Precis som med oss människor. (Jag tror bestämt att jag skrivit det förut…)

Om vi nån gång ”blir med trädgård” igen, då ska vi odla krusbär, hallon och björnbär. Det finns inget bättre än att kunna gå ut med en skål och samla in sina egna bär.

Och jag hoppas att det finns plats för ett par päron- eller äppelträd också. Jag minns fortfarande vår goda frukt därhemma i min barndoms trädgård.
”Vi vill värna om miljön och det lokala och odlar så mycket vi kan på plats i trädgården” läser jag på follingbo-tradgard.se

Det tycker jag är en anledning nog att göra ett besök i Follingbo. Jag gillar miljötänk! Att det dessutom är så mycket fint att titta på, med möjlighet att köpa med sig hem, är bara ytterligare en anledning till ett besök.

Text och bild: Solveig Lidén

1600-talsgården; del 2

Vi började med att besöka äldsta gotländska gården. Här rör det sig om ett välbärgat hem, uppfört i början av 1600-talet. Det vanligaste byggnadssättet var bulhusteknik (skiftesverk). Tekniken var vanlig på ön fram till 1700-talet då skog och virke blev en bristvara. På taken var det agtak.

Gårdens byggnader ligger samlade i en fyrkant med ladugården i norr och boningshuset i söder. Allt var vältänkt i det huvudsakligen självförsörjande samhället. Mitt på gårdsplanen står ett gårdskors för beskydd och som samlingsplats för husandakten på morgonkvisten.

Här traskade vi rakt igenom. Vid alla hus/rumsbesök var det viktigt att hålla reda på var huvudet höll till. Vad tacksam jag var för att jag inte är en jätte. Medellängden för fullvuxna människor var betydligt lägre på 1600-talet.

Det var lågt behagligt kackel från välkomstkommittén. De var antagligen vana vid främmande besökare. 😉
Vi gick in i huvudbyggnaden som heter Lunderhagestugan och som från början var en medeltida ryggåsstuga, som sedan byggdes om i slutet av 1600-talet och försågs med de höga korsvirkesgavlar den har idag.

Utdragssäng
Öppen spis och spinnrock

Det ska bli intressant att jämföra med 1700-talsgården och 1800-talsgården. Se likheter och olikheter. Om vi ser det i ett större sammanhang ska man tänka på att 1600-talets Gotland präglades av en sorglig ekonomisk och social nedgång. Handeln hade minskat rejält. Ön var dansk fram till Freden i Brömsebro 1645 då Gotland blev svenskt. Höga skatter betalades både till danska härskare och svenska härskare under 1600-talet. När det gällde Sverige rörde det sig under många år om underhåll till den abdikerade drottningen Kristina.
31 år senare ockuperades Gotland åter av danskarna. Nya problem uppstod. Under tre år, 1676-1679 styrde de danska militärerna. Ny fred inträffade alltså 1679 när Sverige styrde igen. Som tack för allt sprängde de danska militärerna borgen Wisborg slott, som låg i anslutning till ringmuren. Vilken sorglig soppa.

Vagga

Vi var på väg mot nästa århundrade, 1700-talsgården. Avslutar med en jämförelse över var invånarna på Gotland bodde i slutet av 1600-talet. Ungefär 28 000 invånare bodde på ön. Endast 2 000 av dem bodde i Visby.

Här är länken till del 1.
https://gotlanduppochner.com/2022/05/17/bungemuseet-alla-tiders-museum-del-1/

Bungemuseet – alla tiders museum; del 1

I söndags styrdes bilen norr ut till ett av Sveriges numera största friluftsmuseer. Vi välkomnades utanför entrén av tre trevliga kvinnor i tjusiga tidstypiska dräkter.
En utmärkt, smidig och vikbar karta lotsade oss genom området.
Vi kommer att visa upp flera blogginlägg från besöket. Den här prologen kommer att bli en slags översikt. Vad vi inte kommer att få plats med på bild är aktiviteter för barn. För dem finns bland annat Barnladan med höhopp, Lekplatsen och möjligheter att göra aktiviteter från förr. Med andra ord en skön mix av lek- och lärmiljö. Det finns också bord och stolar i anslutning till Lekplatsen för dem som har egen matsäck/fikakorg med sig. Givetvis finns det guidade turer att deltaga i för dem som vill ha mer ”kött på benen”.

Till höger om entrén finns rekonstruerade förhistoriska gravar. Till vänster ser du en hjulkorsgrav från tidig järnålder och till höger en skeppssättning, som var vanlig under yngre bronsåldern. Gravhögarna längst bort var vanliga under yngre järnålder.

Tvättstuga
Lamm- & russgift

Väderkvarnen är från Alva på södra ön. Kvarnens förre ägare hette F Hermansson. Han var en mycket uppfinningsrik man. I kvarnen hade han installerat en handkvarn, en svarvstol och en cirkelsåg. Hermansson tillverkade även en potatisskalare för att kunna göra potatismjöl (stärkelse).

Nu undrar du bloggbesökare säkert varför vi tog kort på denna hög med pinnar? Läs texten nedanför och du inser fiffigheten, medmänskligheten, psykologin och mycket annat positivt.

Förr i tiden på Gotland hade denna hög, som kallas för kallvarp eller kavelvarp, en viktig uppgift, som jag personligen tycker borde finnas kvar än idag. En kallvarp kunde hittas längs vägar och stigar, där människor ofta passerade på sina vandringar. Traditionen berättar att den som passerar en kallvarp ska slänga på en pinne och be om en lyckosam vandring med en ramsa som låter så här: Ja aukar pa din mangg, däu letar pa min gangg.” (Jag ökar på din mängd, du lättar min gång.) Därefter är vandraren garanterad en lätt resa fram till sitt mål.

Vackert ögongodis i mitten av området. ❤

Här handlar det mer om motsatsen – skrämmande straff. Människor kunde placeras i skamstocken med sina händer och fötter slagna i järn. Syftet var att avskräcka andra att begå brott. Ibland spottade de passerande på dem. Efteråt var de förlåtna och välkomna tillbaka till samhället. Ofta var det domstolen och kyrkan som delade på bestraffningen. 1864 avskaffades Skamstraffet i Sverige. Inte en dag försent enligt mig.

Bildstenar

Vilket fantastiskt jobb folkskolläraren Theodor Erlandsson gjorde under sin levnadstid.
Den mannen är definitivt värd ett eget inlägg. ❤

Du bloggbesökare som inte bor på Gotland är välkommen hit till gotlanduppochner för att läsa mer om detta unika friluftsmuseum. För det kommer efterhand fler delar. 🙂

Du som bor på öjn eller du som kommer hit till Gotland som turist. Gå in på http://www.bungemuseet.se om du vill ha aktuella öppettider. Ibland ordnas det temadagar och ”prova på aktiviteter”. Då kan det röra sig om biodling, tunnbinderi, repslagning, byk, växtfärgning och luffarskola.
Ha en fin majdag. Sköt om dig.

”Effes torn”

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Jag har ibland undrat över portarnas namn eller inte namn. En del har, som jag skrivit om tidigare, bytt namn genom åren som passerat revy. Några torn har till och med haft flera namn. Så finns det några stackars torn som i böckerna tycks sakna namn.

Självklart insåg jag att det inte skulle hjälpa om jag bankade på dörren för att få svar på min fråga. Istället hade jag tur och kom över en text där just detta torn, söder om Kajsarn, i folkmun kallas för ”Effes torn”.

Varför just detta namn? Jo det kommer från en populär restaurang- och pubverksamhet som bedrevs i tornet under ett tjugotal år. 2011 serverades sista rätten och tappades sista ölen upp. Undra om gluggarna täpptes igen efteråt med stenar? Eller höll verksamheten bara till på markplan? Troligen det sistnämnda.

Sista fotot är taget från andra hållet.

Nu ska jag visa insidan. Jag älskar att slinka in och ut mellan olika portar. I samma text som jag hittade ”Effes torn”, fick jag lära mig att denna port som jag alltid kallat för Kajsarporten även kallas för Margareta Bönderbys port. ”Maggan” ska visst ha varit en mycket framgångsrik affärskvinna. Undra vad hon fick i lönekuvertet när hon levererade kalksten till bygget av Riddarhuset i storstaden Stockholm?

Jag är även förtjust i ovanliga möten. Var tvungen att fråga om jag fick ta en bild. Vette katten vad den söta kissen hette. Jag fick namnet men minnet har tassat vidare.

Nu befinner vi oss innanför ”Effes torn”. Eller så långt in som jag kunde ta mig i brist av vingar. På 1600-talet anlände personer till gården och skodde sina hästar eller bytte till en pigg och utvilad häst. Då hette platsen Atterdags och Stallgården.
1361 var tornet säkert fullt av borgare som följde slaget nedanför. Det ska också finnas spår av brand i tornet.

81. Hangvar kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Hangvar kyrka på norra Gotland är byggd vid två olika tidpunkter. Koret och det tvåskeppiga långhuset uppfördes någon gång mellan 1215-1250.

Medan tornet byggdes under 1200-talets senare hälft.

Över långhusportalen finns ett huvud.
Låt oss gå in i kyrkan som många skriver påminner om grannkyrkan Hall.

Taken i kyrkorummen är välvda. Kyrkan har inte, i motsats till de flesta andra landskyrkorna, genomgått någon restaurering under de senaste decennierna. Därmed kanske eventuella kalkmålningar döljs av putslager. Vem vet?

Dopfunten av musselcuppatyp är från 1200-talet. Funten är tyvärr det enda medeltida föremålet i kyrkan.

I Fornsalen i Visby förvaras sex medeltida träskulpturer som tillhört kyrkan. En av dem är ett triumfkrucifix från 1100-talet.

Predikstolen är tillverkad 1633.

En kopia av Madonna.

Det sägs att votivskeppen i kyrkorna oftast är mycket exakt gjorda.

Tänkvärda ord:
”Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen.”
Jevgenij Jerrold

Hälsans stig & Kärleksstigen

År 1995 invigdes den första Hälsans Stig på Irland. Fyra år senare invigdes en sju km lång sträcka med samma namn i Visby. Den första etappen av den är den populära och romantiska Kärleksstigen. Det rör sig om en lummig naturstig nedanför klintkanten, som är belägen en bit från lasarettet.

I denna naturoas är det populärt att promenera, umgås med sin hund och springa. Det är även tillåtet att cykla – i lagom takt. Men cyklisterna har INTE företräde.

Koltrasten, bofinken och andra fåglar underhöll oss med vårsånger.

Vårblommorna bidrog, på sitt tysta sätt, till trivseln på den trolska stigen. Kanske ”sjunger” de dock på sista versen. Men de kyliga nätterna har helt klart förlängt säsongen 2022. Det finns för- och nackdelar med det mesta.

Den starka lökdoften från ramslöken följde med som den brukar göra under april och maj. Ramslök tycks bli mer och mer populär i krogvärlden. Både i soppa och pesto förgyller den rätterna. Under min första vår här upplevde jag doften som superjobbig. Inte så att jag höll andan en kvart, men… nu har jag och ramslöken blivit lite mer kompisar. Antagligen har vi filat bort några lager kantigheter. Bästisar kommer vi aldrig att bli. Inte heller kommer jag att äta upp den. För jag minns än när Solveig mådde illa efter en söndagslunch på en restaurang. Då var det ramslök i biffen. Vad tacksam jag var då att jag hade valt en annan rätt. Nu kom jag visst in på en ”stickstig”, som inte ska förväxlas med ett hederligt stickspår.

Det kändes tryggt med en respektinjagande veteranspejare, med stenkoll på havet och ovälkomna plåtfåglar.

När Solveig ”macrade” hamnade jag som vanligt långt före på stigen. Ibland hann jag med äventyrliga klättringar uppför klinten. Såg bland annat en spännande grotta, men valde vid det tillfället att ta mig ner till stigen igen. Trots att jag hade bilnycklarna i fickan 😉

Fotnot:
I Sverige har Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund ett huvudmannaskap för Hälsans Stig.
Den första Hälsans stig i vårt land invigdes runt Brunnsviken i Stockholm. Detta var i maj 1998.

Färgsprakande Vårvibbar

Det är dags att ta er med på en runda i den fantastiska Botaniska trädgården. Det är en plats som jag aldrig tröttnar på.

Sommarsnöklocka är en gammal bekantskap som varit med förut.

Det är kungsängsliljan också. Visst är den underbar med sin rutiga färg?

Tidig fylld tulpan och Triumftulpan – två skönheter, var och en på sitt vis.

Vårlilja och Fingertandrot.

Balkansippor kan ha flera olika färger. De här båda fick min uppmärksamhet.

Ginko, det kinesiska tempelträdet är stort. Här finns små ”träd” i trädet.

Porslinstulpan. Man förstår varifrån den fått sitt namn.

Får avsluta med en, för mig, okänd lilja. Jag spanade efter den lilla gröna skylten men hittade den inte. Kanske någon av er som hängt med på turen vet vad den heter?
När jag kom så här långt på rundan insåg jag att det var dags att gå tillbaka och hämta upp Bosse som valt att sitta kvar på biblioteket och planera nya utflykter…

Namnskylt i betong

Uppe på kyrkberget ligger detta pampiga hus som är Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Centret invigdes 1993 och består egentligen av tre stycken centrumbildningar på Gotland, som ska främja konstnärliga utbyten och produktionsmöjligheter för författare, konstnärer och tonsättare. Främst handlar det om personer inom de Baltiska länderna. Nere på Hamnplan finns Visby Internationella Tonsättarcentrum. Baltic Art Centre, som är inriktad på bildkonst, finns i ett hus bara en stenkast ifrån detta.

Namnskylten på väggen är modellerad i betong och bestående av grå cement och strandsand från Holmhällar. Den är konstnärligt gestaltad av skulptören och artisten Svante Gärdek, som bor i Burgsvik på södra Gotland.

Du som är novis kan se bokstäver och bilder i reliefen. Du som har extra kunskaper i bagaget kan studera baltiska tecken, både historiska och nutida.

Väte missionskyrka

Väte friförsamling grundades 1889.
1944 bytte de namn till Väte missionsförsamling.
1968 uppgick församlingen i Gotlands västra missionsförsamling.
Numera ingår församlingen i Equmeniakyrkan.

Nytt är också att det numera finns ett gym i källarvåningen. Fiffigt. Styrka både för kropp och själ under samma tak.

Lite kuriosa: Huset ligger bredvid väg 142. 1958 fick huset flyttas tio meter in på tomten. Orsaken var att vägen låg för nära. En arbetsuppgift som knappast fixades på en kafferast. Vi åker då och då förbi hus på mindre vägar som ligger väldigt nära asfaltsvägen. Extra läbbigt om det finns en skarp kurva och om det dessutom är blankis på asfalten. Skyddsänglarna får ofta jobba övertid. Jag har personligen, som en del läst i mina/våra kåseriböcker fått hjälp av dem. Både som ljugande barn, busunge och mindre vuxen. Ändå har jag inte skrivit om alla episoder. Bara gjort urval. Var rädd om dig läsare. Det finns bara en av dig. ❤