Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Mästerverk i Mästerby Änge

Publicerad den av
7

Mästerby änge har fått en särskild plats i våra hjärtan. Det finns flera anledningar till det.
Det är ingen liten smal och krånglig väg för att ta sig dit. Det är lätt att parkera bilen. Änget är välskött och vackert! Här finns bord att sitta och fika vid… Listan kan göras lång.
Men, framförallt är det stillheten, grönskan och fågelsången som tilltalar mig.

Mors dag 2023 hade vi förmånen att ha yngsta dottern på besök. Vi valde att ta med henne till Mästerby Änge. Väl på plats skildes vi åt för en stund. Hon och Bosse promenerade iväg åt ett håll, men jag kom inte så långt förrän…

Jag sjönk ner i gräset i jakt på mästerverk. De var inte svåra att hitta. Jag skulle vilja påstå att hela änget var fullt av dem… (Mästerverk kan bl.a. definieras som ett verk av enastående kreativitet och skicklighet.)

Även det som vi i vanliga fall betraktar som ogräs kan vara riktigt vackert när man väljer att titta noga…

Det finns krusiduller och prickar, symmetri och mönster, färger och nyanser…

Den här gången blev jag och mitt macro kvar på en mindre del av änget, medan de båda andra familjemedlemmarna, och den andra kameran, hann med en längre promenad.
Sedan återvände de och påminde mig om att det var dags att plocka fram kaffekorgen.

Det värmde mitt hjärta att vi såg flera sällskap där vi förstod att man bjudit ut ”mor” på en utflykt till denna fina plats.

Både jag och Bosse har återkommit i våra inlägg till att vi sparar på stunder som den här. Dem tar vi fram och minns när himlen är grå och vinden är kall. Men just nu gläds vi åt grönskan och sommaren som ligger framför oss och åt alla mästerverk som det gäller att ta sig tid att hitta och titta närmare på.

Graute Gård, en Lammgård i Hejnum, del 2

Publicerad den av
4

Gårdagens inlägg handlade om vårt besök på Graute Gård i Hejnum. https://gotlanduppochner.com/2023/06/03/graute-gard-en-lammgard-i-hejnum-del-1/
Antalet bilder i kameran blev många så jag bestämde mig för att dela upp dem i två inlägg. Här kommer fortsättningen.
När vi tittat runt i gårdsbutiken gick vi upp en trappa. Där fanns caféets sittplatser för mindre soliga dagar och en miniloppis.

Glömde att ta foton på cafédisken med de smarriga alternativen till vår fikastund. Jag var tydligen mer inriktad på att fortsätta på temat lamm och lammungar (som det heter här på Gotland). Hur som helst… Vi beställde kaffe, hallonbiskvi och cheesecake med saffran.

Därefter slog vi oss ned på altanen och bara njöt. Det fanns gott om platser att välja emellan.

Gott fika, tre av familjens fyra medlemmar, fågelsång och bräkande lamm, utsikt mot grönskande hagar med idisslande lamm och en njutbar stillhet och ro. Kan det bli bättre?

Inte heller katten som kom på besök till vårt fikabord kom med på någon bild. Den var nästan lika envis som jag. Katten ville upp på bordet och jag lyfte ner den igen… så gjorde den ett nytt försök och jag lyfte ner den igen. Så där höll vi på några gånger innan den till sist gav upp och traskade iväg.

Då var det dags för oss att lämna Graute Gård för denna gången. Den lilla blå stod snällt kvar där vi parkerat den och vi körde iväg med en skön känsla i kroppen.
Hit kommer vi gärna fler gånger.

Graute Gård, en Lammgård i Hejnum, del 1

Publicerad den av
5

Det är alltid lika intressant att parkera bilen på en plats där vi inte varit förut. Graute Gård har funnits med länge på listan över ställen vi planerat att åka till och förra lördagen blev det äntligen dags.
Vissa platser har en atmosfär som tilltalar mig redan när vi kliver ur bilen. Ett lugn som sprider sig i kroppen och en skön känsla av att tiden liksom stannar till för en stund.

På hemsidan, grautegard.se, läser jag att Graute gårds anor sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Jenny och Kjell har drivit gården sedan 1995. På hemsidan står det också om hur viktigt det är att djuren har det bra och att människan är ett med naturen. Vilken fin livsfilosofi!

Det finns en härlig mix av gammalt och nytt som möter oss besökare redan innan vi kommit innanför trädgårdsmuren.

Den här gången hade Bosse och jag med oss yngsta dottern. Det tog lite tid för oss innan vi kom in i gårdsbutiken/caféet. Vi var ju tvungna att titta på allt och läsa på alla trevliga skyltar.

Tack Alva för att du ville vara med på bild!

På en lammgård är förstås temat i gårdsbutiken givet! Här finns lammskinn och olika produkter av lammskinn. Här finns också möjlighet att köpa med sig kött från gården.

Detta är verkligen inte ett besöksmål för den som har bråttom. Här gäller det att ta sig tid så att man inte missar något trevligt.

Ett diplom, bland många, som tilldelats Graute Gård. Tänk att det finns en ”Gotlandsfårs-förening”. Nu har jag lärt mig något nytt igen.

Med så mycket att titta på, och fotografera, räcker det förstås inte med ett inlägg. Fortsättning följer…

94. Stånga kyrka

Publicerad den av
13

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Stånga är en av de 17 absidkyrkorna. Tornet är tillsammans med tornen i Rone, Dalhem och Öja Gotlands högsta kyrktorn. Kvartetten har det gemensamma att de mäktiga tornen är uppförda vid ungefär samma tidpunkt och av samma anonyme byggmästare, ”Egypticus”, som var verksam på Gotland vid 1300-talets mitt.

Långhusets södra portal, från 1300-talet, måste vara ett av Gotlands märkligaste kyrkliga monument. Mycket skildras på kapitälbanden. De personliga åsikterna borde vara många efter ett besök utanför kyrkan.

Predikstolen är från 1723. Studera gärna triumfkrucifixet från 1200-talet och det som du kan ”skymta” därunder. Följande tre foton är tagna på de objekten.

Uppställningen med krucifixstocken och trabes (tvärbjälke) är en rekonstruktion av den medeltida anordningen. Krucifixstocken är från 1200-talets mitt. En myntöppning visar att det också fungerat som offerstock. Detaljbilden visar ett lejon som ofta hade en framträdande roll i europeisk kulturhistoria. Djuret var en symbol för kraft. Det finns också bibeltexter där lejonet står som symbol för Gud m.m.
Dopfunten från 1100-talet tillskrivs stenmästaren ”Hegvald”, som vi nämnt vid andra tillfällen.

I altaruppsatsen från 1690 är ett medeltida processionskrucifix insatt.

Tänkvärda ord:
”Vänliga ord är små och enkla att säga,
men de ekar i oändlighet.”
Moder Theresa

Att vara två

Publicerad den av
12

Den här mysiga skulpturen i stengods finns sedan 1989 på servicehuset Kilåkerns gård i Slite på norra Gotland.

”Att vara två” föreställer två människor under ett badlakan. Paret är både ungt och gammalt. Kvinnan bakom konstverket heter Helena Andreeff (1943-) En skicklig konstnär vars konst finns synlig lite överallt. Hon kombinerar gärna en stor portion ömhet med en politisk skärpa. De två egenskaperna lyser tydligt igenom här.

Paret siter lite utsatta i stilla närhet av varandra. Badlakanet signalerar trygghet och samvaro. Många privata tankar dök upp när jag betraktade konstverket som Helena Andreeff gjorde i en tid då det inte alls var självklart att ett gift äldre par skulle få dela sina sista år i ett gemensamt boende på servicehuset. Jag är inte helt säkert på att allt sådant har rättats till i nutid. Sorligt nog.

Helenas skulptur – En slags stele, som hon själv säger, står som en påminnelse om de två viktiga begreppen; gemenskap och utsatthet.

Fotnot:
Stele, en rest sten, ofta dekorerad med bilder, reliefer eller ornamentik. Stelar är vanliga i stora delar av Europa och övriga världen. Stelar restes i syfte att ära gudar eller för att markera gravar och gränser. Gränser passar utmärkt in här.

Satte färg på en vit fläck

Publicerad den av
10

Oftast har vi minst ett bestämt mål när vi gör våra utflykter för gotlanduppochner. Åker vi iväg tidigt på morgonen öppnas fler möjlighetsdörrar för mig att färglägga sjätte kartan över Gotland och Fårö. Då finns det gott om utrymme för spontanitet.

Vi hade gått en stund i Kappelshamn. Fortsatte sedan köra en bit längs södra sidan av Kappelshamnsviken. Ibland skymtade jag havet bakom tallridån. Eftersom vi inte hade bråttom och inga bilister blev störda kunde jag hålla en rätt låg fart på asfaltsvägen. Så dök en spännande ”grusväg” upp. ”Är det okej om jag rattar ner här?” Det såg ut som en nick. Jag studerade underlaget och tänkte det finns… kanske kan bli värre längre fram… bäst att… En möjlighet dök efter ett hundratal meter. En slags p-ruta utan avgift. ”Den lilla blå” behöver inte mycket utrymme. Vi fortsatte färden mot havet på två ben. Två var. 😉

Vad jag älskar möjligheten att vistas på en sådan här behaglig plats en senvårmorgon. Vi gick ut på bryggan för att få ett annat perspektiv. Troligen har det här en gång i tiden varit ett fiskeläge med fler bodar.

Här ligger ett bevis och vilar. Hade jag haft bättre hörsel kunde jag hört dess dramatiska livsöde. Nu får min egen fantasi fylla i luckorna.

En mer vattentät skuta väntar förmodligen på sin ägare. Vilka möjligheter som vi haft på den här ”tidsresan” i vårt gemensamma liv. Senvåren kan vara så ljuvligt vacker.
Gotland är lagom stort. Efter att vi mellanlandat i Dagghagen och Hammarsänget nådde vi snart andra kusten med sin egna karaktär. Med positiv energi och minnen vi haft med oss när vi återkommit till Visby efter alla våra turer. Undra hur många hundratals de blivit? Synd jag inte fört någon slags statistik över det. Men i de två sista femårsdagböckerna finns möjligheten, att under några novemberdagar när regnet piskar mot rutorna, taket håller på att lyfta från huset och det aldrig blir helt ljust utomhus, läsa igenom kråkfötterna och i Frank (vår läsfåtölj med lammskinn) bli Statistik-Bosse för en vecka eller två. Läge att dela in dygnet i olika ”tabelltimmar” och se när vi varit som mest aktiva. Beror helt och hållet på vilken månad det är.
Läser att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” idag fyller tio år. Vart tar tiden och livet vägen?

S:ta Gertruds gränd & Hospitalsgatan; akt 30-31

Publicerad den av
7

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Här slog vi för första gången två ”flugor” i samma smäll. Det som lockar mig mest här är en hemester på Hotel Helgeand Wisby. Byggnaderna är från 1200-, 1600- och 1800-talet. Frågan är om vi skulle bokat ett Riddarrum eller ett Jungfrurum? Bilderna på rummen är läckra. Det hade blivit ett svårt val. Kika in på deras sida. Vad hade du valt?

Då var det första maj. Nu är det snart första juni…

Publicerad den av
10

Ibland när jag ska räkna bakåt i tiden blir jag smått överraskad av hur fort tiden har sprungit iväg. Dagens bilder tog jag, första maj, under vår lilla minisemester till Holmhällar. Nästa vecka är det redan dags att vända almanacksblad igen…

Trots att jag gick en ganska lång runda den här morgonen mötte jag inte en enda människa, bara fåglar och små ”rabbisar”. Det finns ett lugn över platsen som verkligen tilltalar mig.
Att strosa omkring helt ensam med bara kameran som sällskap känns helt okej. Eftersom vi varit här förut visste jag att det fanns fältsippor i mängd. Det gällde bara att gå till rätt ställe, trodde jag…

Jag lyckades bara hitta små ludna ”monster”. Inte en enda fältsippa hade slagit ut då.

Tänk att det kan finnas så många olika nyanser av färgen grönt! Det stämmer verkligen att ”Grönt är skönt!”

Fotoillustrationer

Publicerad den av
11

De tio utvalda är från vår resa söder ut. Först från Ekstakusten med fiskeläget Djupvik. Därefter från Holmhällar naturreservat med sina raukar, fåglar och gamla Holms fiskeläge. Inställningen i kameran förflyttades till effekten fotoillustrationer. Kul i lagom doser.

Maj månad rusar iväg alldeles för fort. Nu vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt av Gotlands ”smörgårdsbord”. Privat ska vi njuta extra mycket av våra två kommande längre besök från fastlandet. Tyvärr blir det inga gemensamma timmar för hela kvartetten. Det får vi ta igen under sensommaren.

Skansen Havfsfrun

Publicerad den av
10

Vi har fortfarande lite kvar att visa runt Södermur i kategorin Portar & Torn. Därför promenerande vi en aprilsöndag neråt på utsidan av Nordens äldsta bevarade profana byggnad, den alltid imponerande medeltidsmuren.

Ett av våra delmål var att gå uppför trappan som du ser till höger.

Det hade gått väldigt dåligt för Karl XII i Ryssland. Jag syftar mest på det berömda slaget i Poltava 1709. Efter det var de rädda för att ryssarna skulle anfalla Sverige. Dåvarande landshövdingen och militärbefälhavaren på Gotland, Anders Sparrfelt fick i uppdrag att förstärka Visby försvarsverk.

Bönder sattes på dagsverken. Sparrfelt lyckades få 40-50 kanoner till Gotland genom att tigga från örlogsfartyg som låg ankrade i Slite för att proviantera. 8 st kanoner hamnade häruppe på Bastionen Skansen Hafsfrun 1712-1713.
Det fanns två huvudsyften. Dels hålla koll på hamninloppet. Men också förstärka Södermur som var i uselt skick efter att danskarna varit här och sprängt 1679.