Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Fotnot: Vi svarar på kommentarer med en symbol. Det här en härlig kuperad gränd som på sina ställen andas tolvhundratal. För de äldsta stenhusen är från detta århundrade. Det gamla apoteket som vi visat på bilder från Strandgatan sträcker sig ungefär trettio meter in på Lybska gränd. På tredje bilden ser du Mahognyvillan som visar upp sin långa södra sida utefter gränden. Det rör sig om en speciellt ihopsatt byggnad från två vitt skilda epoker i samma hus. Längst ner finns ett 1200-tals stenhus. Den övre delen i trä är byggt i skiftesverk på 1700-talet och är ungefär en meter längre än stenhuset. Ingen vet varför byggnaden blev till på detta speciella sätt. Brand kan vara en gissning. En annan är att ägaren både hade tillgång till rejält med trävirke och var en erfaren timmerman. Själva smeknamnet på huset syftar såklart på den intjärade träfasaden som till färgen påminner om mahogny. Namnet har hörts sedan början av 1900-talet. Lybska gränd 2 har gått under namnet Jacobsonska. Undra vad vårt stora hus i Ängalag på Bjärehalvön kallas i nutid i folkmun? Har Lidéns Samlingsmuseum tagit över från ”Per i Ängalag” lanthandel? 😉 Per var under många år en av Bjärehalvöns kändaste personer.
Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.
Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.
Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.
Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.
Fotnot: Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.
Idag skulle det vara en molnig söndag. Det gjorde inte så mycket med tanke på att jag en sista gång, denna säsong, skulle njuta av skidskyttevännerna. Ta farväl av några kvinnor som gjorde sitt sista tävlingslopp på hög nivå. Vad häftigt att två av tjejerna hamnade på prispallen i avslutningen Masstart i Holmenkollen. (Marte Roeiseland och franska mamman Chevalier-Bouchet. Den sistnämnda firar födelsedag samma datum som undertecknad.) Strax innan lunch kom solen på efterlängtat besök. Himlen blev blå och vi fick ”vårögon”. Vi ändrade planerna och bestämde oss istället för att spankulera längs stråk innanför muren och få till fler bidrag till Grändernas stad. Kanske avsluta med en go fika någonstans. Men så började det återigen bli grått när vi kommit iväg en bit med bilen och när vi svängde ner mot havet och hamnen gick det lokalt över till tät dimma. Vi såg endast en liten bit av hamnbassängen.
Vad snabbt det kan gå med väderomslag på en ö.
Planerna hade vandrat iväg utan skor och landat på att införskaffa oss Konstinlägg till gotlanduppochner. Ska inte förväxlas med skoinlägg. 😉 Det gick bättre än väntat med konsten. Här är vi framme vid andra stoppet. Inlägget kommer på plats imorgon. Men det häftigaste konstinlägget kommer inte förrän i april. Det var ett trevligt par som hjälpte oss att hitta rätt plats. Gatunamnet finns nämligen inte på någon karta.
Fotnot: Vi kom hem tidigare än beräknat och jag hann först se lillebror Boe ha sin sista uppvisning på SVT Play, innan jag i direktsändning njöt av den mer spännande damtävlingen. In i dimman gällde även för skidskyttarna. Vilken tur att det inte blev inställt för dem.
Den 17:e oktober 1830 invigde biskop Carl Johan Eberstein Östra Kyrkogården i Visby. Kyrkogården är ungefär 1,7 hektar stor.
40 år senare invigdes Östra gravkapellet, på den södra delen av kyrkogården. Kapellet ritades av dåvarande stadsarkitekten A W Lundberg. Jag läste att det finns 55 st platser i gravkapellet och ungefär 25 ceremonier förekommer varje år.
Antalet gravplatser är ca 1 160 stycken. Vi passade på att promenera på gångarna och läsa en del texter. Intressant att det äntligen blev av förra fredagen, att vi stannade till här. Vi har kört med bilen hundratals gånger på leden under platsen. Denna gång sökte vi oss längre upp och kom till gator som vi tidigare aldrig beträtt.
Fotnot: Vi svarar på kommentarer med en symbol. Tidigt kom jag på en kategori som skulle heta ”Solveig testar”. Då skulle jag själv knäppa bilder och studera när S blåste glas, drejade med lera på Etelhem, red på russ, utförde gamla hantverk och en del annat hemligt. Sedan kom pandemin och blåste andra sorters ”gift och regelbubblor”. Själv har jag en mörk vinterkväll testat att titta ut genom fönstret ovanför gränden. Undra om det finns några kopplingar till huvudstaden i ett grannland? Favoritbilden, nummer fem, på denna relativt korta kuperade gränd är den som jag döpt till ”Fönsterna i muren”. Extra smala gränder med höga hus har troligen inte många soltimmar under ett år.
Ledtråd: Längst norr upp på Sveriges största ö. Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (22/3 kl. 08.10) Kommande akt kan dyka upp när som helst, men aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter akt sex: På plats strax efter avslut. (Om vi är tillgängliga) Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först.
Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.
En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.
Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat: ”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen. Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”
Fjortonde boken i Anders Knutas sviten: Ett mörker mitt ibland oss, 2018, 313 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till min älskade mormor Lisa, Elisabeth Sköldborg, som älskade deckare och mysterier, som skrattade högt, som berättade lustfyllt om resor till främmande länder, som tröstade mig med russin och tågresor när jag som liten grät efter mamma, som lyste med stolthet när jag som artonåring guidade turister på ångslupen Sjöfröken runt Kungsholmen, som gav mig min glädjebrasa som brinner i bröstet. Bosses alternativa titel: 😊 Mari har träffat helt rätt igen.
Karin blickade ut över horisonten längs med strandpromenaden bortom Visby hamn i riktning mot Snäckgärdsbaden.
Personligt: Jag tror att det i någon kommande bok kommer att dyka upp en djupare bakgrundsskildring om Wittbergs barndom och uppväxt. Tidsintervall: Prolog: April 2001 och därefter tillbakablickar under åren 1989, 1995,1995,1998,1999 och 2001. Huvudhandling: Juli 2010.
Regnet hade dragit bort, men det var fortfarande mulet. Vallmofälten blommade…
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen med sitt stora Gotlandsnätverk lägger såklart sina näsor i blöt. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Victor Ferreira: Ersatt Lars Norrby som presstalesman. Birger Smittenberg: Åklagaren som är gift med en gotländsk vissångerska. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på sidan 212. 😉
På ena sidan ligger Herte, som ju är en lång, fin sandstrand med ett fiskeläge…
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Karin hade några veckor tidigare förklarat att hon ville vara ensam ett tag. Anders hade däremot inte ett dugg någon lust att vara ensam.
Karin och Wittberg parkerade i utkanten av fiskeläget Tomtbod som utgjordes av ett tjugotal små bodar i trä och sten nere vid havet.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Knutas dubbelspel med sin före detta fru Line är fortfarande inte glömt i Karins värld. Här skapar hon en kryddig mix av en ny manlig bekantskap och en njutning av att Anders blir sotis.
Karin ville snedda över busstationen som hon alltid gjorde och smita in genom Kajsarporten vid Södra Murgatan.
Hälsa/Ohälsa: Knutas är tillbaka igen i simhallen med sitt bröstsim. Där får han både motion och tanketid. Men han konstaterar också att han känner sig håglös, förlorat energi och livslusten är låg. Rökningen har tagit större plats. Knutas känner sig gammal och fullständigt ensam.
Karin kör hårda träningspass.
…bredvid Fides karaktäristiska tolvhundratalskyrka, byggd i sandsten med ett kraftigt fyrkantigt torn från vars topp man kunde se havet både i öster och väster. Här var ön som smalast. Bil + bilmusik: Knutas gamla Mercedes utan luftkonditionering rullar fortfarande på öjn. Han höjde volymen när han stoppade in en CD med Simon & Garfunkel. Nyckelspår & Villospår: Silvertejp, spelskulder, spelberoende, rasism, främlingsfientliga sajter, intorkat blod, ”båtlånare”, svartsjuka, motorcykelgäng och våld mot redan död person. Kopplingar till tidigare böcker: Det har bara gått ett par veckor sedan förra boken slutade. Därför naturligt att saker fortfarande är aktuella.
…senare i sommar skulle de besöka Blå lagunen.
Grodor i boken: 1. Nu var det flera år sedan Anders och Line skildes. (Nja) 2. Johan och Emma hade varit tillbaka på Gotland ett år efter ett misslyckat försök att bosätta sig i Stockholm. Stämde bra i förra bokens handling. Nu är mättekniken endast några veckor. 3. Wittberg hade aldrig haft en sambo. Matchar inte med förra bokens handling där den eviga singeln stadgat sig med en dalkulla som semestrat på Gotland och var hälften så gammal som honom.
Minglet hölls i S:t Clemens ruin.
Kuriosa: Karin är tränare för Visbys damlag. Elvan måste vara rätt otränade. Lever kanske på 100 % talang. 😉 Citat och stycken som jag uppskattar extra: När Knutas känner sig obekväm med tugget med Karin och frågar hur Vincent mår. (Han har aldrig brytt sig om hennes gamla kakadua.)
Det var länge sedan han körde den vägen och det var en av de finaste kustremsorna på hela Gotland.
Humor/svart humor: Ferreira och Wittberg är som två stridstuppar i samma hönsgård. Wittberg leker guide inför Karin som kan minst lika mycket om Gotland som sin yngre kollega. Privat sorg: Knutas tvillingar som pluggar på fastlandet ska snart komma hem och hälsa på. Anders hade hoppats på att de skulle ta jobb på Gotland under sommarlovet. Knutas blev gråtmild när han tänkte på sången med Ulla Billqvist; Räkna de lyckliga stunderna blott.
Karin njöt av utsikten mot Stora Torget, Sankta Karins ruin och människovimlet.
Antal mord/dödsfall: 3 st Sista meningen: Det var inte den tjutande vinden han just hört. Bosse Lidéns betyg: 4/5
Han vände sig om och rusade de sista trappstegen upp mot lusthuset.
Baksidestext: UNDER HAVSKAPPSEGLINGEN Gotland Runt blåser det hastigt upp till storm. När masten på den favorittippade båten Mother of Dragons knäcks tvingas besättningen söka skydd i en vik på Östergarnslandet. I strandkanten ligger en död man med munkavle och bakbundna händer. Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Det gula huset, till vänster på första bilden, har en intressant äldre historia. Det byggdes eller ombyggdes omkring 1780 av en man med namnet Nils Vederman. Därför kallades byggnaden länge för ”Vedemanska huset”. Under åren 1866-1944 var huset ett barnhem. Fram till 1868 var byggnaden tjärad. Därefter rappad som nu. En blå dörr är ögongodis för mig. Rent fysiskt blev det för mig och Solveig en grändtur i nerförsbacke. Men ibland blir det bättre foton när vi vänder på oss. Rätt snabbt var vi tillbaks på Strandgatan igen. Så skylten du ser om texten hotell är Strand hotell med sin huvudentré på nämnda gata. När vi bodde på det mysiga hotellet hade vi rum med fönster mot Rostockersgränd. Jag är den ende i familjen som inte bott på hotell 2023. Ett sista ord som dök upp innan detta går iväg. Hemester…
gotlanduppochner 