Letade likheter och olikheter

När vi i somras cyklade våra 88-minuter i Slite stannade vi till vid detta äldre pampiga hus.

När jag började amatörforska sökte jag efter likheter och olikheter. Det ena föder lätt det andra. Vissa saker var givna. Att de hade samma föräldrar och födelsedag. Min banala fråga om vem som är storebror saknar svar. Likaså hur länge de bodde kvar i sitt barndomshem i Slite. Båda bröderna började studera i Uppsala. Johan avlagde examina 1816, efter fem års studier. Olof avlade 1810 studentexamen vid Uppsala universitet.
Johan var två år snabbare med att gifta sig. 1821 gifte han sig med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. Olof valde en annan kusin, Laura Adolfina Sturtzenbecker. Jag skrev valde. Gissar på att männen bestämde på den tiden. Kusinerna var antagligen systrar. Eller vad tror du?
Johan blev pappa till två barn. En son 1828 och en dotter året efteråt. Olof och Laura förblev barnlösa.

Vilka framgångsrika karriärer bröderna hade.

Johan var ämbetsman och politiker. När det gäller det sistnämnda började han sin karriär i 1844-45 års riksdag. Toppen nådde han 1847 när han efterträdde sin bror som statsråd och chef för Civildepartementet. Johan ligger bakom brännvinslagstiftningen 1855 och påbörjandet av Statens Järnvägar. När han på egen begäran entledigades utnämndes han till generaltulldirektör. Året efter blev han adlad.

Olof var alltså förste chef på nyinrättade Civildepartementet. När han tackade ja, tack vare sin bror, till att bli civilminister startade han många nya reformer. För att nämna några saker. Olof inrättade flera navigationsskolor och lantbruksskolor runt om i landet. Han grundade det första Lantbruksinstitutet i Ultuna. (Där var vi och såg när vår äldsta dotter tog sin examen för några år sedan) Otroligt många saker hann Olof med i sin långa yrkeskarriär. Han tycks aldrig blivit avskedad. Jag blev berörd av hans insats att stadga att en syster kunde ärva lika med en broder. ❤
Mellan åren 1847 och 1864 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han fick en tuff början, men lyckades lugna den oroliga politiska stämningen som rådde i Göteborg 1848. För sitt skickliga sätt ville regeringen göra honom till överståthållare i Stockholm. Men Olof ville inte då lämna västkuststaden. 1866 återvände han dock till storstaden och valdes till riksdagsledamot av Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets.
Olof blev också adlad. Detta skedde 1842 av kung Karl XIV Johan. Detta förde med sig att han två år senare även inom riksdagen kunde verka för sina friare åsikter på näringslivets område. I riddarhusdebatterna hörde han inte till de talträngda, men hans ord vägde många gånger tungt.
Vad många titlar han skulle kunnat haft på sitt visitkort. En av dem var Entomolog. (Vetenskapen om insekter) Han ansågs av bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare. Olof tog initiativet till grundandet av Göteborgs museum.

Båda bröderna är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Men Olof blev tjugo år äldre. Han dog 88 år gammal, 1884. Till och med när han passerat åttioårsåldern kunde man se honom göra exkursioner bland insekterna i Drottningholms omgivningar, där han hade sin sommarvilla.
Hatten av för dessa tvillingbröder från Slite. Själv har jag inte ens fött våra två barn. Men jag är megastolt över mina tre tjejer. En av dem är min älskade fru sedan snart 31 år. ❤

Tyra Lundgren (1897-1979)

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Hela nio yrkestitlar skulle Tyra Lundgren kunnat sätta upp på sitt visitkort; målare, tecknare, keramiker, skulptör, glaskonstnär, textilformgivare, grafiker, konstkritiker och författare. Tyra var med andra ord en allkonstnär av rang.
Det enda jag kände till om Tyra innan vi flyttade till Gotland var hennes insatser på Rörstrand, Gustafsberg och Arabia. Jag hade exempelvis för besökare på Lidéns Samlingsmuseum berättat om hur hon och Einar Forseth dekorerade tjusiga kaffeserviser för Rörstrand på 1920-talet. Jag kände också till hennes samarbete med Märta Måås-Fjetterström i Båstad. (9 km från vårt museum/bostad) Men vad hade Tyra Lundgren med Gotland att göra?

Låt mig backa tiden och ge dig läsare en bakgrund och axplock om denna mångsidiga kvinna.
En stor fördel för eftervärlden var att Tyra förde dagboksanteckningar från 1910 till 1970-talet. ”Jag gick upp mycket sent ty jag hade varit på dans hos von Kochs föregående kväll. På förmiddagen var jag ute i Svalnässkogen och gick. Jag hade ritbok med mig och ritade av skogen på flera ställen.” (Februari 1910)
Tyra föddes i Stockholm 9 januari 1897, som tredje barnet i en barnaskara om sex barn. Hennes pappa hade som 18-åring flyttat från Visby till Stockholm för att studera. Johan Lundgren blev veterinärprofessor och forskare. I början av 1900-talet flyttade familjen in i en nybyggd villa i det nya bostadsområdet Djursholm, där de sedan hade hushållerskor och barnflickor.
Tidigt kom Tyra i kontakt med konst och teater. Hon gick i fina skolor och hade Elsa Beskow och Alice Tegner som lärare. Teckning var det som Tyra kom att älska mest. Hennes första utlandsresa gick till Tyskland 1914, tillsammans med sin pappa. Då Johan reste hem stannade Tyra kvar i Berlin. Men hennes resa måste avbrytas när första världskriget bröt ut. Det var spännande att läsa att hon samma år levererade hemliga krigspolitiska dokument mellan Sverige och Finland.
Tyra flyttade till Rom 1927 för att måla. Under många år cirkulerade hon mellan olika boställen, utrikesländer och arbetsuppgifter. Samtidigt fick hon fina tjänster i Sverige. Ex. konstnärlig ledare för Arabia inför den berömda Stockholmsutställningen 1930.
Tyra frilansade på omtalade porslinsfabriken Sèvres utanför Paris och hade utställningar runt om i världen. Basen var hela tiden Paris. Sedan blev det en repris. Under en kortare resa till Sverige bröt andra världskriget ut och hon kunde inte återvända till sitt älskade Frankrike.

När jag läste om hennes pappas flytt förstår jag att Tyra redan i sin barndom fick uppleva Gotlandssomrar hos sin farmor och farfar och annan släkt. Gotland kom ständigt att vara en viktig plats för henne, inte minst för naturupplevelserna. Tyra besökte ofta Sveriges största ö. ”Det är aldrig min ras eller familj jag längtar efter ute. Kallelseropet kommer alltid från jorden.” (Dagboksanteckning från 1931.)

Till slut blev längtan till Gotland för stark. Tyra beslutade sig 1949 för att köpa gården Bredkvie i Fide socken på Storsudret. Där levde hon tillsammans med vännen textilkonstnären Margit Graffman, som skötte hushållet. Mest var Tyra där på sommaren efter hektiska perioder i ateljén i Stockholm eller utomlands. Här kunde hon landa och uppleva ett lugn och arbetsro. Det fanns tid för att utveckla intresset för natur, blommor och växter. Det speciella ljuset påminde henne om medelhavsljuset i Frankrike och Italien. Hon fick med tiden ett stort umgänge på ön. Grannarna beskrev henne som generös och godhjärtat, men också med ett häftigt humör.

Tyra dog i Stockholm och begravningsakten hölls i Engelbrektskyrkan. Men hennes grav finns på Fide kyrkogård. En relief av hennes egen hand pryder gravstenen. Motivet är vita kallor mot en mörkblå bakgrund. Materialet är gotländsk kalksten.

För några dagar sedan lånade jag en bok från 1961 med titeln ”Fagert i Fide” och underrubriken: Årstiderna på en gammal gotlandsgård. Författare är Tyra Lundgren. Boken är tillägnad ”Till min gotlandsfödde faders minne.
Det var så trivsamt att få ta del av hennes lågmälda och jordnära dagbokstexter, som stundtals fick mig att bli tårögd. Vilken hyllning till en av de minsta socknarna på Storsudret. Hennes mål var att försöka dela med sig av den kärlek hon kommit att hysa för den förtrollande ön. ”Gotland är värt att älska, inte bara som ett soligt semesterparadis”. Jag fick läsa om ekorrar i starholken, den personliga skatan Jakob som delade ateljé med Tyra, gårdskatten Dusen, lille rasduvan Columbus och kajorna Josef och Suzanna. ”Det är inte svårt att skaffa sig fågelsällskap, inte heller att sköta en fågel. Konsten är att bli av med dem.”
(
Josef hamnade efter Gotlandssommaren på Skansen.)
Jag blev fascinerad av att läsa att den gamla gården Bredqvie, som den stavades då, hade ett eget änge med sexton vilda orkidéer, alla bokförda av experter.
Intressant att läsa om hur högtider, som bröllop, firades i grannbygden. Påminde mig om tävlingar om stort, större och flest. Dessutom tänkte jag på en av de sista Maria Wern böckerna.

Tack i efterhand Tyra Lundgren för ”Fagert i Fide”, som jag läste med alla mina sinnen vidöppna. Sextio år efter du gav ut boken. ❤

Vid sin bortgång donerade Tyra Lundgren en stor del av sin konstnärliga kvarlåtenskap till Gotlands Fornvänner, med önskemålet att det skulle bli en bas för ett modernt konstmuseum på ön.

Fotot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner.
Detta var årets hundrade blogginlägg. Nästa inlägg handlar om möjligheten att kunna få uppleva en solnedgång, någon av tre majkvällar i Borum. Tror du vi fick det?

En skör prinsessa med ett stort empatiskt hjärta

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Först ut är en prinsessa som föddes 24 april 1830 på Stockholms slott. En flicka som växte upp till en kvinna som blev en riktig sann filantrop. Hennes tilltalsnamn var Eugénie och hon var dotter till Oscar I och drottning Josefina och hade enbart bröder. Under sin barndom önskade hon ofta att hon blivit en pojke. Hon och brodern Gustaf (Sångarprinsen) stod varandra mycket nära. Det hände att de brevväxlade med varandra även under dagar de sågs. Båda var konstnärligt lagda. Eugénie hann med mycket under sin relativt korta levnadstid. Hon skrev pianoverk. Ett av dem hette ”Tullgarns-galopp” (1853). Hon skrev sånger. Smaka på denna sångtitel; ”Fåglarnas morgonlof” (1865). Som ung konstnär gjorde hon akvareller som skildrade vardag och fest i kungafamiljens liv. Boken ”Svenska prinsessor” är hon författare till. Dessutom var hon aktiv i den vida berömda Konst- och industriutställningen i Stockholm 1866. En av hennes vänner var författaren Lina Sandell. Duon bildade en syförening.

Under uppväxten uppfostrades syskonen av Christina Ulrika Taube. På den tiden fanns en helt annan sjukdomsinsikt än under vår moderna tid. Därför var det möjligt för en av barnens lärare att jobba vidare trots att han drabbats av lungsot. Mycket troligt försämrades kungabarnens hälsa av detta. Prinsessan hade en bräcklig hälsa som försämrades rejält 1852. Ironiskt nog hade stora delar av kungafamiljen nyss varit i Tyskland på kurort. När de senare anlände till Norge blev stora delar av familjen riktigt sjuka. Värst gick det för hennes älsklingsbror Gustaf som avled i tyfoidfeber, bara 25 år gammal. Men även Eugénie drabbades av farsoten och återhämtade aldrig sig helt. Under den kyliga tiden på året vistades hon inom särskilt eldade rum på Stockholms slott.

Det var alltså därför prinsessa Eugénie hamnade på Gotland 1859, efter hennes läkare Magnus Huss rekommendationer om att resa dit för att vistas i det milda och syrerika klimatet vid havet. I hennes dagbok står följande: Luften på ön synes vara välgörande för mina nerver. Hon skrev vidare att hon önskade återkomma dit.

Redan året efter slog hon till och köpte ett stort strandområde vid Högklint. Tillsammans med arkitekten August Wilhelm Edelsvärd planerade hon vintern 1860-61; för huvudbyggnaden vid Fridhem, en sjöstuga, grindstuga, lusthus och stall.
Tillsammans med trädgårdsmästaren Karl-Johan Flodman drogs riktlinjerna när det gällde den lummiga parken, som skulle gå i romantisk stil med exotiska växter och träd och ha en utsiktsplats vid vattenfallet. Eugénie var alltså delaktig i allt under alla byggresans beslut. Med andra ord fixade hon arbetstillfällen åt många på Gotland när det gällde byggnadsarbeten, vägarbeten och planteringar.
Tiden talade för den ogifta prinsessan. Året innan, 1858, beslöt Sveriges riksdag att vuxna ogifta kvinnor kunde ansöka vid domstolen om att bli myndigförklarade. Eugénie var en av de första som ansökte om det. Till saken hör också att kungaparet hade tyckt det var bäst att hon själv skulle få bestämma hur hon ville leva och därför inte skulle behöva bli bortgift med någon furste. De verkar ha varit omsorgsfulla om sin enda dotter.

Nästan trettio somrar tillbringade prinsessan på Gotland. I hennes dagbok står det att hon sitter i ”fångenskap” i sin lilla lägenhet på Stockholms slott och ständigt längtar till Fridhem.

Prinsessan Eugénie beskrivs som varmt troende. Hon inrättade barnhemmet Fridtorp intill Fridhem (var i bruk till 1947), Västerhejde skola, Visby skyddsförening för behövande kvinnor och Gotlands sjukhem för obotligt sjuka i Visby. Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om hennes givmildhet till Västerhejde kyrka och fiskare som förlorade redskap vid stormar, i de två närliggande fiskelägen. När hennes mamma, drottning Josefina, dog, ärvde hon många smycken. Dessa sålde Eugénie och skänkte pengarna till välgörande ändamål.

Antagligen bidrog hennes ohälsa till att hon blev extra intresserad av sjukvård. Hon uppförde det kända Eugeniahemmet i Stockholm, för obotligt sjuka barn. Två andra saker som hon gjorde på fastlandet var att ta initiativ till Lapska missionens vänner, som senare byggde en minneskyrka över henne i Lannavaara och hon bildade 1882 Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.

På samma månadsdatum som min pappa, 23 april, somnade hon stilla in på Stockholms slott 1889, klockan 00:45. Mindre än ett dygn senare skulle hon fyllt 59 år.

Ur testamentet går att läsa bland annat följande:
Barnhemmet Fridtorp fick en donation på 240 000 kr.
Gotlands sjukhem för obotligt sjuka fick 20 000 kr.
Stadsmissionen i Visby 12 000 kr.
Prins Oscar Bernadotte erhöll egendomen Villa Fridhem med inventarier.
Prinsessans tjänare fick en livstidspension.
Sedan fanns flera andra donationer.
Stort TACK från hjärtat från Bosse Lidén många år senare.

Fotnot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner. Förhoppningsvis har det varit en smula intressant och lärorikt. Lämna gärna ett hjärta till prinsessan Eugéne. Det ska jag själv göra postumt.