”Morgonstund har guld i mund”

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Tidig söndagsmorgon, solsken och vindstilla. Vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Botaniska trädgården? Inget, tror jag.

Så här i juli finns det blommor av alla de slag…

… i olika färger…

… och former…

Var och en vacker på sitt sätt, om man tittar noga.

”Botan-katten” som brukar dyka upp ibland vid våra besök verkade inte speciellt intresserad av att hamna på bild. Den var mer intresserad av att smaka på bladen.

Spindeln hade ett enorm nät men tycktes inte ha haft tur med att fånga in morgonens frukost…

Runt den lilla dammen upptäckte jag några små trollsländor. En av dem var vänlig nog att sätta sig en kort stund så att jag hann ta några kort. Visst är den söt?

Är definitivt ingen expert på fjärilar. En kålfjärilshona?

Nyckelpigan fick jag vänta på ett tag. Den kröp under, bakom, uppochner… innan den äntligen kom på rätt håll.

Det där med skärpa är ett kapitel för sig… Men ordspråket håller än. Den som går upp tidigt hinner med mycket.

En av Sveriges finaste kustleder

Bloggrubriken ”lånade” jag från en text av Länsstyrelsen. Den närmaste fortsättningen lyder, ”Längs leden har du utsikt från höga, mäktiga klintar…”

Antagligen fick vi sista parkeringsplatsen vid Svarthäll. Efter vår frukost, i skydd av en sanddyn och med solen uppvärmande i ansiktet, började vi traska iväg på Klintkustleden. Starten var ”snäll”. Men vi visste vad som väntade längre fram. Barnet inom mig såg med spänning fram emot just den etappen.

Redan under vår första halvtimme såg vi folk vakna till liv. Många drog sig ner till havet för diverse vattenaktiviteter.

Själva funderade vi aldrig på tanken att ”bergsklättra” för att få upp kroppsvärmen.

Otroligt generöst att lägga dit ved, på de tre eldplatser som vi passerade förbi. Måste vara mysigt att sitta där runt lägerelden på kvällskvisten.

Vresrosen var en vacker färg- och energikick, innan starten uppför. Nu fanns det ingen återvändo.

Det grova repet kom väl till pass. Ingen av oss var andfådd när vi kom upp. En lång stund stod vi bara och njöt innan…

…vi traskade vidare på stigen längs klintkanten.

En halvslumrande havsvakt och en lite bister, äldre vakt, på andra fotot. Snacka om att ha stoneface. 🙂

Här hade vi suverän utsikt mot Ireviken, varifrån vi har flera trevliga minnen.

Den välgjorda trappan var snäll mot båda riktningarna. ”Repetappen” var lättast uppåt. Ner kom vi såklart. Annars hade du inte fått se någon av bilderna. 😉

Sammanfattning:
Gotlands största naturreservat, Hall-Hangvar, lyckades återigen leverera ögongodis av hög klass. ❤

Högby äng

Bulhuset är byggt kring sekelskiftet 1800 och tillhörde handelshuset Reinhold Wittberg & son. I magasinet förvarades salt och hudar m.m. 1979 skänkte köpmannen Jan Wittberg bulhuset till Hemse Hembygdsförening. Numera går det under namnet ”Wittbergska bulhuset”. Undra hur länge ”rosorna” hängt med? Det ser ut som en gammal sort.

Det får mig att tänka på ett herrlag stort som ett fotbollslag. Min fantasi leker med tanken, om elva kvinnor hade fått samma uppgift precis intill i samma äng. Vem hade fått ihop sitt bulhus först? 🙂 Intressant att ägaren och givaren deltog i projektet.

Klockstapel & kors.

En fin bandtun runt Högby äng i Hemse. Här hamnade vi av en slump. Det fanns fortfarande en ”tickande klocka” när vi cyklade runt i Hemse under 88 minuter. Plötsligt dök platsen upp och vi stannade timern och klev av cyklarna en stund.

Ps.
Vi har hunnit med en ”88 minuter” till. Vilken tätort på Gotland tror du vi cyklade i då?

Gothemhammar – vacker strandvallskust

Frukosten intogs vid ett bord strax intill badbryggan. Därefter ville vi på två hjul beta av en skön vit kustremsa på östra sidan Gotland. Vi hade varit och rekat någon vecka tidigare för att veta var vi kunde ställa bilen.

Få backar. Fler gropar. Fin utsikt. Fantastisk Förmiddag.

Ser du fontänen vid hällarna?

Grusvägen följer mestadels stenstranden. En kort sträcka cyklade vi i barrskogen. Där ska orkidén knärot växa och blomma i slutet av juli och augusti. Bra skäl att återvända.

Solveig hade med macro och minsta stativet.

Vissa blad gör sig bra på bild.

Jag tror det var jag som upptäckte gubben med det breda leendet efteråt. (Ingen fejkbild)

Vi vände när vi såg fiskeläget Botvaldevik. Där har gotlanduppochner varit tidigare. Då blåste det kallt. Nu var det ett perfekt cykel väder. Ibland parkerade vi cyklarna och gick ner till den natursköna och sevärda klapperstensstranden.

Vi mötte en del morgonpigga personer. Inga som kom med cykel. Bara de som sprang eller promenerade. Eller höll till vid någon husbil.

Cementa i Slite kör antagligen dygnet runt.

I Gothemhammar ska finnas en av Gotlands värdefullaste fossilsförekomst. Vi spanade kanske inte så noga. För på det området kammade vi noll. Fast vi lyckades hitta en katt bland hermelinerna. Nästan lite hjärtlik.
Dessutom såg jag gott om blåbär. Tyvärr hade jag ingen tom liten burk med mig. Däremot flera trevliga minnen med hem. Helt gratis.

Dåtid, nutid, framtid

Gotlands största sammanhängande gravfält, Lilla Bjärs, ligger sydost om Stenkyrka medeltidskyrka. Den största anläggningen, ”Äuglehaug”, är detta röse med 17 meter i diameter.

Jag upplever det som om vi byter ”värld” när vi kliver över stättor. Den grå vardagen lämnar plats för något nytt; vackert, sevärt, lärorikt, Tänkvärt, motion m.m.

Det finns på området över 1 000 synliga gravar från brons- och järnåldern.

De vanligaste gravformerna är nämnda rösen och låga stensatta gravar. De flesta rösen är över sex meter i diameter.

Tyvärr har flera av dem blivit plundrade.

Vi kunde också njuta av nutidens färgskala i naturen och…

…och få en glimt av nästa säsongs blåbär. Men nu gällde det mest att sätta sig i säkerhet, innan det blev ösregn. Himlen var mörkblå och det var lugnet före nästa skur, som vi väntade ut i bilen, innan vi rullade vidare.

Rosornas ö; del 3

Gotland har många smeknamn. Ett av dem är ”Rosornas ö”. Därifrån är det inte långt till att konstatera att Visby är rosornas stad.
Häromdagen cyklade vi in genom Dalmansporten med kameran i högsta hugg. Vi valde en tidig morgon (som vanligt) för det är då som det känns som att vi nästan är ensamma i stan.

Vi kunde snabbt konstatera att värmen och den gassande solen gått hårt åt många av de vackra rosenbuskarna. Men, vissa hade klarat sig bättre än andra.

Ibland är det svårt att veta vad ögat ska fokusera på. Utsikt eller rosor?

Vilken färg är vackrast?
Tur att det inte finns något rätt svar på den frågan. Var och en kan välja sin favorit.

De som bor i Visby innerstad är förmodligen ganska vana vid att deras hus hamnar på bild.

Egentligen är det förvånansvärt att rosorna trivs så bra här och att de kan blomma så överflödande. De har verkligen inte speciellt mycket jord där de växer.

Men en sak är säker. Det är svårt att inte uppskatta rosornas skönhet och färgprakt när man cyklar eller går omkring innanför muren i Visby.

Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.

Hemse runt; del 2-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

De fyra bokstäverna c.h.a.b känner jag igen. Centrum för Historisk Arkeologi & Byggnadsvård. Åren går. Redan 1997 grundade Peter d´Agnan en ideell verksamhet som sedan växt rejält.

Vi cyklade förbi Hemse Vandrarhem och tänkte på att det var väldigt många år sedan vi själva bodde på ett vandrarhem.

Gammalt kommunhus? Verksamheten verkade inte finnas kvar i det fina huset.

Charmen med att ta sig fram på två hjul befästes, när vi nyfiket lämnade Storgatan och styrde in på Ängsgatan. Snabbt kom vi in i olika bostadsområden, som vi aldrig skulle stött på om vi parkerat bilen vid ”Stora affären” och lekt turister. Vi blev riktigt positivt inställda till Hemse och lekte med tanken, om vi bott där permanent. Vägde för och nackdelar mot varandra. En privat allvarslek, som vi lekt många gånger i vårt gemensamma liv. Har du bloggbesökare också ägnat dig åt aktiviteten någon gång?

Antagligen föreslog jag att vi kunde bo i den söta röda kvarnen. 😉

Oväntat dök det upp ett fint änge. Där stoppade vi ”tiden” och tog kort till ett kommande blogginlägg. Vi utnyttjade sista minuterna till att njuta av blommor i trädgårdarna, som vi cyklade förbi. In i det sista undvek vi Storgatans trafik. För Hemse är en metropol på sommaren. Från Storgatan nås attraktiva resmål åt alla fyra väderstrecken. Samtidigt tror jag flera affärer har en trogen kundkrets, från flera socknar omkring, som kontinuerligt återkommer under åren.

Vi stannade också ”klockan”, när vi nådde den gamla intressanta och fina kyrkan från 1100-talet, som kommer att få nummer 75 när vi ”redovisar” den nästa år på gotlanduppochner. För i den kategorin har vi nått Näs kyrka, som har 64 framför sitt namn. Ordning och reda. 🙂

I den snabbt rusande teknikvärld som vi lever i, tycker jag en skrynklig urklippt papperskarta är guld värd. ❤

Hemse runt; del 1-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Som de två gamla bibliotekarier vi är kändes det hemtrevligt att starta timern vid socknens bibbla.

Men först hade vi parkerat bilen och tagit oss en gofika. ”Bagarns i Hemse” var en av de 25 deltagarna i Årets fik – 2019. Hur det gick kan du läsa till höger i Kategorin ”Du bestämmer”.

Vem vet? Kanske en vän för livet slår sig ner bredvid dig.

Jag gillar att studera sporttabeller. Nu vet jag var ishockeylaget håller till. Simhallen ska snart vara nyrenoverad. Hade jag varit en ung sork hade jag hellre ägnat mig åt den nya aktiviteten, innanför den tredje bilden.

Frälsis tycks ha blivit ett vanligt privatboende hus.

Ett av favorithusen vi såg längs de trettiosex gatorna. (Vi hann inte riktigt rulla på alla)

Det här är en kultbutik i Hemse ända sedan 1940-talet. Då sålde ”Krut-Erik” Johansson hagelgevär och husgeråd. Nu säljer de över samma disk andra varor som lockar dit turister eller nostalgiska besökare.

Kort fakta om Hemse:
Socknen fick sitt uppsving när järnvägslinjen mellan Hemse och Visby startade 1878. Som mest har det bott 1950 personer, årtalet var 1990. Motsvarande ”siffra” 2020 landade på 1777 invånare.