Naturen i färg; Hur beskriver man grönt?

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vän av ordning har kanske redan hunnit tänka: Men har hon inte redan haft ett grönt inlägg i kategorin ”Naturen i färg”? Jodå, det är alldeles rätt. Grönt var en av förra årets färger.
Då höll jag mig till grundfärger. I år är det nyanser och blandningar som gäller, som exempelvis limegrön. En läcker variant av grönt i kombination med gult.

Våren som vi njöt av några dagar här i Visby kom plötsligt av sig. Och naturen fann sig i detta och bromsade. Därför har jag botaniserat i min mapp från förra året också och plockat fram bilder som inte fick vara med då. Den här bilden döper jag till ”Kramen”.

Rubriken har jag lånat från ett TV-program som jag råkade halka in i häromdagen. Kvinnan det handlade om ställde denna fråga. Hur beskriver man grönt? Och svarade sedan själv: Som ett skimmer, som en förundran… Det lät både poetiskt och vackert tyckte jag, och fick mig att minnas en sommardag för 34 år sedan. Jag hade precis kommit tillbaka från två varma veckor i Jordanien och Israel. Vi fick vänta i Hallsberg på ett tåg som skulle ta oss till hemorten. Klockan var nog ungefär fyra på morgonen och jag minns att det var kallt och regnigt. Men det vilade ett skimmer över hela Hallsberg – för det var så grönt! I nyss nämnda länder var det varmt, brännande varmt och det var få platser vi besökt där det fanns någon som helst grönska. Den morgonen fick mig att inse att jag är glad över att jag är född i Sverige och att jag inte önskar mig någon annanstans…

I gräsmattan utanför huset där vi numera bor finns det sådana här små skönheter. Man måste krypa nära för att se dem.

I Botaniska trädgården, växer många andra skönheter. Var och en originell och vacker på sitt sätt.

Macroobjektivet och jag har inte riktigt funnit varandra än… men vi jobbar på det. Det jag gillar bäst är de mjuka bakgrundsfärger som det skapar utifrån detaljer i bakgrunden, blåsippor exempelvis.

Vi bor på en ö, med hav runtom! Varje gång jag skriver det blir jag lite förundrad över att det faktiskt är sant.

Hur beskriver man grönt? Ja närmare skimmer än så här, kan man nog inte komma. Nyutslagna boklöv med solglitter i de tunna löven. Då blir jag förundrad över naturens skönhet och tacksam för att jag fritt kan njuta av den.

Text och foto: Solveig Lidén

Våren går långsamt fram

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén

Tjära & Kära

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på
. 😉

Vi befinner oss nära havet och har strandmuren framför oss. En gång i tiden var muren raserad vid denna plats. Öppningen användes då av fiskarna som en passage.

Strandpromenaden löper längs med strandmuren. Innanför muren finns den underbara Botaniska Trädgården. De badande vännerna (DBW) kom 1872 på idén, att ta upp en rundbågig port. Med andra ord skapade de lite personlig klass på området. 🙂

Namnet på porten blev Tjärporten. Orsaken var att man under medeltiden tjärade rep innanför.

Det finns inget exakt datum när kärleken tog över. ❤
Men för oss ”moderna människor” heter den berömda porten Kärleksporten och inget annat.


Nu har vi förflyttat oss till insidan. Enligt seden ska man stanna till och kyssas vid porten. Det är också mycket populärt att både förlova sig här och fotografera bröllopspar.

Många tycker solnedgången är extra romantisk och fin vid Kärleksporten.

När ett uthyrningsföretag anordnade en tävling och tillfrågade utländska resenärer vilken plats de tyckte var mest romantisk i Sverige kom Visby på tredje plats. Stockholm vann och Österlen knep silverplatsen.

Våren i närbild

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Ibland blir det inte som man planerat… I helgen blåste det rejält, så vårt besök i Botaniska trädgården fick flyttas fram. Bosses väderapp utlovade solsken hela tisdagseftermiddagen och det visade sig att den var pålitlig den här gången. Alltså lastade vi in kameran och stativet i bilen och tog en tur ner till parkeringen vid Kruttornet igår.
Vi kunde snabbt konstatera att det var krokusen som dominerade i Botan så här i slutet av mars. Får en känsla av siden när jag tittar på den första bilden.

Vi var inte helt ensamma och det kändes en aning pinsamt att ”ligga” på marken och leka ”mästerfotograf”.

Buskpionens knoppar har jag fotograferat förut med den gamla kameran. Nu kom jag betydligt närmare. Visst är det häftigt att bladen är rosa…

Ni som brukar titta in här med jämna mellanrum minns säkert att vi fotograferade fullt blommande rosor på julafton. Så här ser rosorna ut just nu. Det finns hopp om en ny säsong!

Iris – i läckra färgkombinationer.

Varken tulpan eller krokus – utan en vintergäck på nära håll.

Och vad heter denna? För inte är det väl en snödroppe? Eller?

Ormhasseln slingrar sig i krumbukter. Tyvärr så blåste det en hel del även igår så tanken på att fotografera dess hängen fick jag ge upp ganska snabbt.

Blåstjärna är väl ett namn som passar väl på denna lilla skönhet. Fast Scilla är förmodligen det namn vi använder mest.

I ärlighetens namn var jag ganska missnöjd med mina bilder. Trots att jag tog 60 stycken blev det inte många kvar efter min första granskning… Tror att jag hade lite för bråttom…
Men bortsett från en viss oskärpa här och där så hoppas jag att jag kunnat förmedla lite vårkänslor till er alla. Glad Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Vårvibbar i februari

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén

All vår början bliver svår…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

”All vår början bliver svår, bättre går det år från år” är en ramsa från Prinsens ABC-bok från 1883. Kom att tänka på den när jag skulle sätta rubrik till detta inlägg. För några veckor sedan fick jag ett nytt macro till kameran. En spännande utmaning väntar…

Nu gäller det att hålla koll på inställningar, avstånd… och så var det det där med att orka hålla kameran stilla, för den har blivit så tung med det nya objektivet på. Jag kom att tänka på hur det var en gång i tiden när min storebror skulle försöka lära mig något nytt. Efter ett tag gav han oftast upp eftersom jag ganska snabbt ville försöka själv istället för att lyssna på honom som kunde. ”Jag kan! Jag kan!” lär jag ha sagt. Tycker nästan jag känner igen den där känslan när Bosse påminner mig om att vi har en gedigen, digital handbok till vår kamera. Läsa på? Nja, det känns inte så lockande. Alltså går det ungefär 20 misslyckade bilder, minst, på en som jag blir någorlunda nöjd med.

Skärpan i bilden hamnar på de mest konstiga detaljer. Andra gånger blir det ingen skärpa alls. Fotot på trädet med det ovanliga namnet Apskräck blev det ingen riktig skärpa i, men bakgrunden blev häftig..

Trollhassel är en tapper vinterblommare. Jag läste att den kan blomma på bar kvist redan innan jul och att den sedan kan fortsätta blomma hela vintern. Tror inte att den blommade när vi gjorde vårt julaftonsbesök i Botan, eller också var det bara så att vi missade den då. Nu i januari stod den i full blom. Vacker eller hur?

Giftsumak har en varningsskylt bredvid! Dekorativ, men här gäller verkligen uppmaningen ”Se, men inte röra!”

Det här känns väl som Gotland dubbelt upp?

Julaftonsrosorna hade fått ge upp efter en period med snö och minusgrader. Knoppen som stod tåligt kvar, var för tillfället utsmyckad med en vattendroppe…

Favorit i repris – julros.

Det här lilla konstverket får avsluta dagens inlägg. Funderar över om det kan vara en fjärilsbuske. Vilket som, jag ser fram emot att få återvända till Botan om en månad igen.
Då kanske jag till och med har köpt ett stativ så att kameran står stilla. Och kanske, kanske finns det lite mer hopp om vår då. För just nu både snöar och yr det utanför fönstret…

Text och bild: Solveig Lidén

Allting har sin tid

Dåtid – nutid – framtid – en julaftonspromenad i Botaniska trädgården… 2020 – året vi helst vill sätta inom parentes… Året då inget blev som det brukar. Vi fick fira jul utan våra döttrar, för första gången sedan 1996. För att muntra upp oss bestämde vi oss för en promenad i en av våra favoritplatser här i Visby. Jag såg fram emot att leta upp blommande julrosor, men tänkte nog att det inte skulle bli så mycket mer att fotografera. Så fel jag hade!

Visst fanns det mycket som påminde om att det inte längre är blomningssäsong…

Visst fanns det fotoobjekt som påminde oss om den höst som passerat…

Men även det som påminner oss om den tid som varit kan göra sig bra på bild.

Trädsvampen lyste verkligen upp i färgkombination med mossan.

Så kom vi fram till julrosorna, en av mina favoriter. Vacker, eller hur?

Strax bredvid hittade vi snödroppar som nästan blommat över.

Fast, vänta lite… vad är detta? Rosor, 24 december?

Jag lovar, jag har inte fuskat. Kunde väl aldrig tro att det skulle finnas fullt blommande rosor en julafton, men så var det. Det var t.o.m. svårt att välja ut vilka som skulle få vara med på bild i detta inlägg.

Vinterjasminen stod i full blom. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på dess namn.

En av koltrastarna ställde upp på att vara med på bild. Han hade nyss tagit sig ett julbad i den lilla bäcken.

”Hopp”. 2021 ligger framför oss. Aldrig någonsin tidigare har det legat så mycket förväntan i en önskan om ett GOTT nytt år! Det önskar jag er alla!

Text och bild: Solveig Lidén

I lä innanför muren

Vinden som mötte oss när vi klev ur bilen var inte att leka med.

Solveig undrade om jag ville ha tillbaka kameran. Jag tyckte hellre hon kunde ge mig tillbaka sommaren. Min lust för att ta av vantarna för att plåta var noll.

Snabb som en iller tog jag mig in genom närmaste port i den gamla ringmuren.

Femte årstiden dröjer sig kvar i Botaniska Trädgården. Vår oas under hela året. ❤

Men vackra hösttecken saknas inte härinne.

På tillbakavägen till bilen valde vi att stryka som en katt längs sjömurens insida. För där kom ingen kylig blåst åt oss. Bara en kort stund vid öppningen, som du ser framför kvinnan med hunden.

Även på muren finns det växtlighet.

Höstvisa
Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och i rött,
vi väver ett täcke åt marken.”
av Elsa Beskow

Naturen i färg; gul

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Det finns en plats i Visby som vi hela tiden återvänder till – Botaniska trädgården. Så välskött! Så mycket som finns där att njuta av under årets alla månader. Vi vet, för förra året var vi där minst en gång i månaden… I år har besöken inte blivit lika många, men varje gång vi kommer dit så infinner sig en behaglig känsla i hela kroppen.

Ett enda litet gult löv gör sig fint mot stenarna, med porlande vatten från en liten bäck i bakgrunden.

Mer porlande vatten. Vad är det egentligen med detta ljud som har en sådan rogivande effekt?

Som ett eget litet konstverk satt lövet där i trädet och givetvis åkte kameran fram.

Vem har sagt att man måste fotografera hela blommor? Ibland blir det mer effektfullt med bara en halv…

Det går bara inte att låta bli. En gul ros måste få vara med.

Blåmesbilden har vi lånat från en Instagram-vän, @gotlandbyz
Rekommenderar varmt att ni tittar in på hennes Instagram-konto. Hon tar fantastiska bilder på fåglar och mycket annat. Tusen tack, Zenita Krantz, för lånet!

Snäckschimpansen har fått en senapsgul lav som naturens egen dekor.

Jag är väldigt förtjust i kalkstenens ljusgrå färg. Ger bra kontrast åt det mesta man fotograferar.

De flesta insekter jag försöker fotografera lyckas flyga iväg innan jag hinner ställa in skärpan. Men den här satt kvar och hade till och med rätt färg.

Skördetid. Äppelträd får mig att minnas barndomens dofter i mormors kök. Mormor skalade äpplen och skar dem i lagom stora klyftor som sedan torkades på plåtar i järnspisen. Doften av torkade äpplen var magiskt god.

Fler barndomsminnen. Min pappa plockade svamp så fort han kom åt, till mammas stora förskräckelse. Hon trodde alltid att han lyckats få med någon svamp som var giftig. Pappa fick rensa, steka och äta upp sin svamp helt själv. Det var bara när han kom hem med kantareller som resten av familjen ställde upp och hjälpte till med att äta upp dem. Jag har nog ärvt mer av mammas avståndstagande än av pappas intresse att plocka svamp. Tror att det här kan vara en Karljohansvamp eller Stensopp som den också kallas. Men, jag kan ha fel. Hursomhelst tycks det ha varit någon som smakat av den…

Även det lilla kan vara vackert nog.

Höstfibbla tror jag att detta är…

… och det här vet jag att det är en maskros. Läckert gul i gräsmattan utanför huset där vi bor.

Som avslutning kommer en bild som Bosse tog häromdagen, också strax utanför vår bostad.
Vem hittade egentligen på uttrycket att gult är fult? Det enda som stämmer är väl att det rimmar. Gult är en fantastisk färg som lyser upp så här på hösten. Den som följt mina inlägg har nu konstaterat att jag har gått igenom färgerna vit, blå, grön, röd och gul. Vad återstår då? Svaret på den frågan dyker upp någon gång i december.
Tills dess får ni njuta av höstens alla färger.

Text & Bilder (utom den sista): Solveig Lidén