Nu går hösten mot sitt slut…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen gjorde vi återigen ett besök i Botan. Eftersom vi varit där med kameran så många gånger nu är det svårt att inte upprepa sig. Rosor är tacksamma fotoobjekt. Men, visst är det fantastiskt att de kan vara det även i november?

Får väl erkänna att de inte är så många som blommar numera, men betydligt fler än de jag valde att fotografera.

Att röda rosor symboliserar kärlek är väl ingen nyhet, men vad betyder de andra färgerna? Som vanligt får jag ta google till hjälp…

Vill du visa någon din tacksamhet och uppskattning så ska du satsa på att ge bort rosa rosor.

Vill du visa uppskattning för vänskap så är det gula rosor som gäller. Men det räcker tydligen inte med att välja rätt färg. Antalet har också betydelse…

För den som vill fördjupa sig i blomsterspråket finns det en hel del att upptäcka på nätet.
Där finns förklaringar till vad varje blomma betyder. Snödroppen står för ”Mitt hjärta är rent”.

Vi lämnar blomsterspråket och övergår till färg och form istället. En halv vallmo mot en bakgrund som delats mitt itu.

Ringblommorna färgstarka som få.

Ett ensamt löv i kontrast mot den mörka jorden.

Måste såklart avsluta med en av mina favoritblommor. Så många gånger jag beundrat den hemma i min barndoms trädgård. När allt annat vissnat och fruset – då dök den upp i våra rabatter. Nu när hösten går mot sitt slut och vintern tar vid – då lyser den upp. Magnifik!

Det blommar fortfarande

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Omväxling förnöjer, sägs det. Det gäller väl även väderleken tänker jag. Vi har haft några stormiga och regniga dagar i Visby den här veckan. En av dagarna hade jag glömt mina regnkläder hemma (eftersom det inte regnade på morgonen) och fick därför cykla hem och finna mig i att bli genomblöt…
Men, när vi var i Botan förra veckan hade vi sol, uppehåll och lite lagom med blåst. Tur var väl det, för annars hade det inte blivit några bilder att skriva om. Tilläggas kan att solen har återvänt idag, men fortfarande blåser det ordentligt… Enkel trädgårdsdahlia får inleda dagens bildsvit. Varför den ska kallas enkel kan ju diskuteras. Jag får en känsla av att den är både färgglad och elegant.

Min assistent (Bosse) fick till uppgift att fotografera alla skyltar med sin mobilkamera. Den här gången tänkte jag att det kunde vara kul att berätta vad det är jag har fotat. Brokpilörten har lika dekorativa blad som den har speciella ”blomsterpinnar”. När sedan mitt macro får för sig att ”skruva till det” kan det bli riktigt dekorativt.

Pastellröllika.

En liten minifluga passade på att vila benen på en oktoberkrokus. Inte kunde den väl ana att den skulle hamna i en blogg.

Ny bekantskap – Taiwanskugglilja. Trots många försök fick jag inte bättre skärpa än så här.

Hur kunde det plötsligt dyka upp en giraff?

Blå gräsfibbla – lite tilltufsad men fortfarande blå.

Höstcrocus – hoppfullt att tänka på att om nåååågra månader så blommar deras ”kusiner” igen.

Månviol – Påminner mig om ”Judas silverpenningar” som fanns i min barndoms trädgård.

Antagligen började assistenten bli trött. För de sista bilderna i hans mobilkamera är svåra att tyda. Detta kan vara kinesisk gräslök eller också är det något annat… Som små stjärnor ser den i alla fall ut och påminner om att det bara är två månader till jul. Men än så finns det mycket som blommar i Botan.

Nyduschade växter

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sista helgen i september… och dags att bege sig till Botan för att fotografera med mitt macro, innan en ny månad tar vid längre fram i veckan. Vilken tur att denna helg bjuder oss på sol och fint fotograferingsväder.
Under veckan som gått har jag hunnit med ett besök i Stockholm. För första gången på drygt ett och ett halvt år satte jag mig i ett flygplan och lämnade ön. Det var ingen nöjesresa… Målet var att äntligen få ordning på mitt ena öga, där jag lyckats få ett ”sår” på hornhinnan”, något som skulle rättas till med en laserbehandling. Själva lasern kände jag inte av, men efteråt…

Trots att jag blivit förberedd på att det skulle göra ont så hade jag inte förstått att det innebar SÅ ont. Den här helgen har synen börjat återvända till ögat, men fortfarande ser jag inte klart och är väldigt ljuskänslig.

Eftersom Botan är en plats att njuta av och må bra på, kändes det helt ok att samla ihop sina krafter och bege sig dit trots allt.

Luftfuktigheten var hög denna söndagsmorgon. Alla växter såg ut som om någon gått runt med en stor sprayflaska och duschat dem.

Som små pärlor låg vattendropparna utspridda…

Det är som att sommarens blommor kämpar för att hålla sig kvar…

Förra året blommade det rosor till och med på julafton. Hur det blir i år återstår att se.
Här är i alla fall en av alla knoppar som är på gång.

Men, samtidigt blir hösten alltmer påtaglig. Här och där har den gröna färgen fått ge vika för gult, orange, brunt eller rött.

Glaspärlevinets bär börjar få färg.

Det är något visst med frön. Visst har det blommat färdigt för i år, men nya frön väntar på att få gro och då vet vi att det kommer att blomma på nytt i Botan.

När sommaren mot hösten sig vänder

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sedan vi flyttade hit har vi lärt oss att det gäller att spara på vattnet när man bor på Gotland. I somras var det till och med så att det tog helt slut på vissa håll och då fick man förstärka med tankbilar. Det är därför jag, numera, försöker att inte gnälla så mycket över om det regnar. För vi behöver vatten! Och vattendroppar är det kul att försöka fotografera.
Jag skriver försöka, för oj vad det är svårt att få skärpan på rätt ställe…

Ljudet av porlande vatten är rogivande.

Mönstret i dammen ändrade sig allteftersom i virvlarna.

Ringblommor förknippar jag med sensommaren. De var tacksamma att så, minns jag från barndomens trädgård. Hade man sått en gång så självsådde de sig sedan, år efter år…

Smultronplantor i Botan står i full blom. Hur ska de hinna med att bära frukt?

Körsbärsbenved… Tänk att vi inte sett den förut.

Svart hagtorn…

En fluga som inte hade bråttom och som inte stördes av att jag försökte fånga den på bild. Titta vilket fantastiskt mönster den har på sina vingar! Och färgen, grön metallic! Det är troligtvis en spyfluga, och dem kan man tycka mindre om när de susar in i köket.

Färger och färgkombinationer har jag skrivit om förut. Här är en färgkombination som verkligen tilltalar mig.

Dahlior hör också sensommaren till. Det finns minst 55000 olika namngivna sorter läser jag på nätet. Ursprungligen kommer den från Mexico där den också är nationalblomma. Den finns i många olika färger, allt från vitt till nästan svart, men det finns inga dahlior i blått. Däremot finns det de som är tvåfärgade eller flerfärgade.

Avslutar med denna färgklick och önskar er alla en fin vecka!
Kram: Solveig

Godmorgon! Är du riktigt vaken än?

Ännu en gång passade jag på att strosa omkring i den orörda sommarmorgonen.

När Solveig vek av mot Botan för sitt macroinlägg fortsatte jag branten uppför Silverhättan, innan jag gick in på Tranhusgatan. Därefter valde jag några tvärgator, som jag aldrig besökt förut. Snart kände jag mig som en turist i Visby innerstad. Ofta glömde jag bort att stanna för att fotografera. Både ruiner och Domkyrkan S:ta Maria skymtade förbi. Människorna som jag mötte gick att räkna på två händer. Därför kunde alla mina tio tår ägna sig åt annat på lägre nivå. 😉 Själv nynnade jag på en dänga med Kicki Danielsson.

God morgon! Har du sett nå´ glatt i tidningen? Nej, det var väl längesen.

God morgon! Ta och leta fram ditt bättre jag.

Se solen, åter stiger solen. Se solen, det blir en härlig dag.

Se här kommer dagen. Ljusare visioner. Sången har fått vingar. Åter glada toner.

Borta är nu natten. Hör på alla skratten.

Godmorgon. Hur är det med kärleken? God morgon. Har du satt din sista slant på den? Hur är det med kärleken? Är ni överens om den?

Klockorna ska ringa. Sångerna ska klinga. God morgon, god morgon, min vän.

Hej sötnos! Är det min STORA kärlek med gröna ögon som du har koll på?
Den här gången behövde jag inte leta länge innan jag stötte på Solveig. Som avslutning satt jag i lusthuset och njöt av solen, fågelsången och allt vackert omkring oss. Vilken suverän start på en morgon. Detta skulle jag unna alla mina medmänniskor. ❤

Fotnot:
Text och musik till denna klassiker, som lätt kan fastna i huvudet, har duon Uno Svenningsson och Staffan Hellstrand skrivit.

”Morgonstund har guld i mund”

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Tidig söndagsmorgon, solsken och vindstilla. Vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Botaniska trädgården? Inget, tror jag.

Så här i juli finns det blommor av alla de slag…

… i olika färger…

… och former…

Var och en vacker på sitt sätt, om man tittar noga.

”Botan-katten” som brukar dyka upp ibland vid våra besök verkade inte speciellt intresserad av att hamna på bild. Den var mer intresserad av att smaka på bladen.

Spindeln hade ett enorm nät men tycktes inte ha haft tur med att fånga in morgonens frukost…

Runt den lilla dammen upptäckte jag några små trollsländor. En av dem var vänlig nog att sätta sig en kort stund så att jag hann ta några kort. Visst är den söt?

Är definitivt ingen expert på fjärilar. En kålfjärilshona?

Nyckelpigan fick jag vänta på ett tag. Den kröp under, bakom, uppochner… innan den äntligen kom på rätt håll.

Det där med skärpa är ett kapitel för sig… Men ordspråket håller än. Den som går upp tidigt hinner med mycket.

En plats att njuta av…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

När allt känns helt rätt

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Det är svårt, att med ord, beskriva den känsla jag får när jag öppnar grinden och går in i Botaniska trädgården. Det är som att allt stannar till – och bara känns helt rätt.

Det är Pingstdagen 2021, många Visby-bor sover fortfarande och jag vandrar, nästan helt ensam, runt i ett paradis fyllt av grönska, färgsprakande blommor och fågelsång.

Det är tulpanernas tid och pionernas…

Nostalgi… Visste inte att det fanns så många olika sorters pioner. ”Hemma” i mina föräldrars trädgård hade vi tre olika vill jag minnas. Ändå hittar jag ingen av dem idag. Läser däremot på skyltarna och hittar korallpion, sidenpion och så min favorit – dillpion… Det är lätt att förstå varför den fått sitt namn…

Hela Botan är som en stor palett av färger…

…och former.

Var och en med sin egen ”karisma”.

Men även om min ”inre klocka” stannat till för en stund så vet jag att det är dags att avrunda besöket för den här gången.

Men, gräslöken bara måste få vara med…

… och ett par knoppar.

Avslutar med tulpanträdets löv (när ska jag få se detta träd i blomning?) Nu återstår det svåraste, att leta upp Bosse som är ute och vandrar med den andra kameran… Han kan vara var som helst…

Text och foto: Solveig Lidén

Naturen i färg; Hur beskriver man grönt?

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vän av ordning har kanske redan hunnit tänka: Men har hon inte redan haft ett grönt inlägg i kategorin ”Naturen i färg”? Jodå, det är alldeles rätt. Grönt var en av förra årets färger.
Då höll jag mig till grundfärger. I år är det nyanser och blandningar som gäller, som exempelvis limegrön. En läcker variant av grönt i kombination med gult.

Våren som vi njöt av några dagar här i Visby kom plötsligt av sig. Och naturen fann sig i detta och bromsade. Därför har jag botaniserat i min mapp från förra året också och plockat fram bilder som inte fick vara med då. Den här bilden döper jag till ”Kramen”.

Rubriken har jag lånat från ett TV-program som jag råkade halka in i häromdagen. Kvinnan det handlade om ställde denna fråga. Hur beskriver man grönt? Och svarade sedan själv: Som ett skimmer, som en förundran… Det lät både poetiskt och vackert tyckte jag, och fick mig att minnas en sommardag för 34 år sedan. Jag hade precis kommit tillbaka från två varma veckor i Jordanien och Israel. Vi fick vänta i Hallsberg på ett tåg som skulle ta oss till hemorten. Klockan var nog ungefär fyra på morgonen och jag minns att det var kallt och regnigt. Men det vilade ett skimmer över hela Hallsberg – för det var så grönt! I nyss nämnda länder var det varmt, brännande varmt och det var få platser vi besökt där det fanns någon som helst grönska. Den morgonen fick mig att inse att jag är glad över att jag är född i Sverige och att jag inte önskar mig någon annanstans…

I gräsmattan utanför huset där vi numera bor finns det sådana här små skönheter. Man måste krypa nära för att se dem.

I Botaniska trädgården, växer många andra skönheter. Var och en originell och vacker på sitt sätt.

Macroobjektivet och jag har inte riktigt funnit varandra än… men vi jobbar på det. Det jag gillar bäst är de mjuka bakgrundsfärger som det skapar utifrån detaljer i bakgrunden, blåsippor exempelvis.

Vi bor på en ö, med hav runtom! Varje gång jag skriver det blir jag lite förundrad över att det faktiskt är sant.

Hur beskriver man grönt? Ja närmare skimmer än så här, kan man nog inte komma. Nyutslagna boklöv med solglitter i de tunna löven. Då blir jag förundrad över naturens skönhet och tacksam för att jag fritt kan njuta av den.

Text och foto: Solveig Lidén

Våren går långsamt fram

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén