Ett smakprov av Skåneleden

Här ser du kullen och rapsen från tidigare inlägg i Glumslövs naturreservat. (Naturvårdsområde) Det rör sig här om ett böljande jordbrukslandskap med mycket vida vyer.

Helt otroligt att Skåneleden består av 130 mils vandring i en underbar natur, längs både kust och inland. För den intresserade är det bara att följa de orangea skyltarna.

Följande foton är från en gemensam promenad och två egna under två olika veckor.

Det krävs en hel den fysik för att kunna njuta av den här rutten längs Glumslövs enorma backar. Det står att jorddjupet är över 100 meter och tydligen är mäktigast i Sverige.

Undra om han fick något ”stornapp”? Själv skulle jag haft stor respekt för svanarna.

Min vänsterfot blev trött på mig för att jag hela tiden är så ”väluppfostrad” och klev åt sidan när det kom möte med vandrare. Underlaget blev då lite för ojämnt.

Jag gillade att det var olika underlag i de svåra partierna. Inte bara vanlig traditionell trappa. Det jag saknade var dock en hiss med nyputsade fönster, bekväma säten och en svalkande dryck med sugrör. 😉 Men det hade räckt med att flytta tillbaka tiden med XX antal år. Här hade jag gärna sprungit med mina barnsben.

Att nästan hela tiden ha en härlig utsikt över vad som händer på Öresund uppskattades naturligtvis. Det där havet har så många olika ”ansikten” och temperament.

Graven vid havet

Här ser du mitt i rapsfältet en av Skånes bäst bevarade gånggrifter.

År 1843 hände mitt i vardagslivet en märklig sak. Det var en oxe som råkade trampa igenom den överodlade högen. Det var den dagen som Örenäsgånggriften upptäcktes.

Vi får resa långt tillbaka i tiden för att försöka sätta oss in det liv som rådde 3600-3200 år före Kristus födelse. Det var under denna tid som folkgruppen, som kallas Trattbägarkulturen, uppförde megalitgravar eller storstensgravar som dösar och som i det här fallet gånggrifter. Ordet ”Megalit” kommer av grekiskans mega och litbos, vilket tillsammans står för STOR sten.
Mycket långt senare i tiden traskade paret Lidén på gången i rapsfältet.

Vilka var Trattbägarkulturen? Jo, det rörde sig om Sveriges och grannlandet Danmarks första jordbrukare.

Den här graven är uppbyggd av elva stenblock och tre takblock.

Gången består av sex stenar på vardera sidan och tre takhällar. Solveig röstades fram som ”inkrypare”. Hon är i nutid klart vigast av oss.
Gånggriften är undersökt vid följande tidpunkter. Givetvis upptäcktsåret 1843, nästa gång var i början av 1900-talet. Tredje gången hände det under 1950-talet. Slutligen år 2015 då det gjordes en restaurering.

Saker som hittats i graven är bland annat yxor, spånknivar, borrar, pilspetsar, bärnstenspärlor, mejslar, skrapor av flinta, lerkärl m.m.
Dessutom upptäcktes skelettrester av minst sju människor.

Vid gångens mynning påträffades omkring tjugotusen krukskärvor.
Vad mycket vi kan lära av människorna som gått före oss på jorden. Ändå…

98. Smittens backe

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Vill någon kolla vilken dagsform personen har kan det vara en bra mätstock att traska Smittens backe från Stora Torget. Då viks rutten av till vänster från Södra Kyrkogatan. Den som når Hästgatan utan att ha gjort ett stopp eller har oförändrad puls är i god trim. Håller det i sig längs Hästgatan mot Österport tycker jag det är okej att unna sig något sött på Fiket, utan ett uns av dåligt samvete.

De gula underbara majfälten

Förra lördagen gjorde vi samma rutt. Då drog vi slutsatsen att nästa helg… om värmen kom… kunde det vara läge att göra ett återbesök i Glumslöv.
Värmen och sommaren kom med besked. Från vinterjacka, mössa, vantar och långkalsonger gick jag nästan direkt till Adamsdräkten. 😉
Jag gjorde igår ett stopp mellan de två husen som du ser på nästa foton, medans Solveig gick över vägen och tog kortet. Sedan parkerade jag vid platsen du ser på översta bilden.

Bilden är tagen från p-platsen. De har anlagt en bred asfalterad cykel & gå väg. Det måste vara en stor skillnad mellan att rulla ner från ”stora vägen” och knappt behöva trampa, jämfört med att svettig ta sig uppför den kuperade cykelvägen (på en vanlig cykel utan ”motor”). Tar vi med cykelhållaren kan en av oss göra nerresan någon gång.

Den smala kuperade gången ledde till en plats som kommer att få ett eget inlägg.

Ett eget blogginlägg får även leden som går upp och ner, med den härliga utsikten mot havet och Danmark. Förra lördagen traskade Solveig iväg på den kuperade kuststräckan en bit. Igår var det jag som gjorde det under tiden som hon använde macroobjektivet.

Det var inte lätt för min fru på den oskyddade höjden, med en blåst som aldrig lydde hennes vädjan om att de skulle vara stilla i åtminstone tre sekunder. Inte heller var det lätt för henne att hitta sin man. Hade han gått till vänster eller höger mot Helsingborg? Hon har gått i den hårda skolan i 34 år så hon är van och idag behöver hon inte hålla reda på mig. 🙂 För ett tag sedan tog hon buss och sedan tåg mot grannstaden Ängelholm för att träffa en gammal arbetskompis. Tyvärr tog hon värmen och solen med sig. Hoppas du besökare får en skön majhelg. ❤

Örby ängar – Helsingborgs mest artrika plats

Från ingenstans blev det plötsligt sommar i onsdags. Jag och Solveig bestämde oss för att lasta in en fikakorg ”i den lilla blå”. Vårt mål var att åka till naturreservatet Örby ängar, en plats som ligger en liten bit söder om Råå.

När Solveig stannade för att ta några macro-bilder fortsatte jag ner mot havet.
Vilken trevlig plats vi kom till. Jag läste på nätet att platsen blev ett naturreservat 2010.

Vi insåg att vi ganska lätt skulle kunna ta oss hit hemifrån med våra egna cyklar. Kanske skulle det till och med gå fortare, eftersom det blir mer gent via bron över Råån på Råå. För där måste bilister ta en omväg. Likaså för att ta sig ner till parkeringen vid fotbollsplanen. På köpet skulle vi komma närmare det gamla vattentornet, som inte är tillåtet att köra bil till.


Häftigt att vi hann se så många typer av sätt att förflytta sig på. En del sprang, andra promenerade som vi. Några höll till nere vid den långgrunda stranden.

Hoppas de hårda bollarna inte rymmer iväg och hamnar på någon dum yta.

Givetvis störde vi inte fladdermössen. Däremot satte vi oss på en bänk och drack kaffe och mumsade på något gott. Därefter fick vi nya hästkrafter…

En mycket fin röd dag mitt i veckan. Sedan trodde jag igår kväll att det var måndag nästa dag.

97. Nedre Finngränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Nedre Finngränd ansluter till Stora Torget i Visby. Eftersom det inte fanns så mycket att ta kort på lät jag Övre Finngränd ”flyta med” på de två sista bilderna. En gränd som var akt 4 och lades in i 24 januari 2023. Nu är frågan hur många gränder det finns kvar att lägga in i denna kategori. Jag vet såklart svaret… 😉 Än återstår några som nästan kräver två inlägg var.

Det vackraste…

Det vackraste jag vet… är när ”naturen ”slår ut”. När nästan varje dag lockar fram något nytt. Vädret har varit ombytligt de senaste veckorna. Trots kylan, vinden och regnet har det fortsatt att slå ut runtomkring oss.

Häromkvällen tog jag med kameran och drog nytta av den nedåtgående solen som gav ett fint ljus. Det som inte syns på bilderna är att det var ordentligt kallt när jag tog dem. Mina händer protesterade mot kylan och fingrarna blev allt stelare…

men, min envishet vann över kylan och jag fortsatte min promenad.

En forsythiabuske fångade min uppmärksamhet från långt håll. Vilken färgprakt!

Tulpanträdets knoppar gjorde mig nyfiken. Är det bara blad i knoppen eller finns det en liten blomma som väntar därinne? (Dessvärre tror jag att det bara är blad. Kunde inte låta bli att gå dit idag och titta lite närmare… Hoppas att jag har fel.)

Några få vitsippor tävlade om att fånga upp solens sista strålar.

I daggkåpans blad fanns spår av regnet som fallit tidigare under dagen. Som små diamanter skimrade vattendropparna i solen. Det vackraste jag vet… finns alldeles utanför huset där vi bor. Vilken lycka det är att med hjälp av sina sinnen få ta in och njuta av allt detta alldeles gratis!

De 14 klövsadelkyrkorna

Flera av de gotländska romanska landskyrkorna byggdes om under det gotiska skedet (uppstod i Frankrike på 1100-talet). Tanken var att göra kyrkorna ljusare och större. Tyvärr hann man i många kyrkor inte speciellt långt. I stort sett blev det bara ett nytt stort kor. Orsaken? Det går att peka på tre grundorsaker. Gotland började hamna i en nedgång i slutet av 1200-talet. Digerdöden slog till hårt på befolkningen under 1300-talet och den sympatiske Waldemar Atterdag och hans stenhårda polare kom på objuden visit 1361 och lämnade ”vissa” efterspår. 😦
Men det finns trots allt 14 klövsadelkyrkor med ett stort gotiskt kor, ett äldre lägre långhus och ofta ett lågt torn. Här får du se de fjorton på bild. Sorterade i bokstavsordning.

Alskog

Burs

Eskelhem

Follingbo

Fröjel

Garde

Guldrupe

Halla

Hejde

Källunge

Lau

Lummelunda

Lye.

Vallstena

Slutord:
När det gäller Gotland började unggotiken få inflytande omkring 1250. Sedan övergick den till höggotik i slutet av samma århundrade. Under den andra fjärdedelen av 1300-talet rådde sengotik, som på ön gick under namnet kontragotik.

Ögongodis & Hemliga tips

Den här inköpta dejliga fotoboken är för stor för att scanna. (Jag vill absolut inte att den ska bli förstörd). Därför fotade jag några sidor med systemkameran. Det lyser verkligen igenom i texten och bilderna i den 300 sidor tjocka boken att Janne Vestergaard och hennes familj har en stor kärlek till Bornholm. En ö som de besökt massor av gånger genom åren, under alla årstider.

Boken är ett perfekt komplement till böckerna som jag läst under de sista månaderna. Min danska har utvecklats för varje läsning. Jag älskar ”rutan” som dyker upp med jämna mellanrum med texten ”Vores hemmelige tip”. Dessutom är boken som gjord för att ligga framme på en strategisk plats, så våra besökare inte kan låta bli att bläddra i den. 😉
Skulle du bloggbesökare våga gå på den ”rostiga” bron? Egentligen är järnbron inte från järnåldern utan kom på plats 2001. Den tjusiga bron är designad av ”billedhuggeren” Peter Bonnén. Janne skriver att bron förbinder kuststigen mellan Jons Kapel och Vang. Två platser som jag och Solveig längtar efter att besöka.

Hammershus med all sin historia har vi besökt som turister de tre gånger vi varit på Bornholm. Nästa gång ska vi gå mer på djupet och jag gissar på att vi kommer att gå från de 3-4 bilder som vi tog vid tidigare besök till tresiffrigt. Om inte Solveig gömmer min kamera. 😉

Jag läser i boken att vi kan ta oss till Hammerfyr med bil eller cykel. Då kan vi spara fotsulorna en stund.

Janne skriver att man finner fantastiska solnedgångar vid fiskeläget Vang. Sådant ögongodis tackar jag aldrig nej till. Jag har i min Bornholmpärm gjort en lista över var man har möjlighet att uppleva en tjusig solnedgång. ❤

Ps. Bornholmbornholmbornholm har otroligt många följare på Instagram.

96. Ryska gränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Från förra gränden Södra Kyrkogatan går det att vika av in på Ryska gränd och i slutet av den nå Domkyrkan S:ta Maria. Namnet Ryska gränd anknyter till Ryska gården och Ryska kyrkan. Ruiner av kyrkan finns ännu kvar under marken. Gränden är från medeltiden men namnet verkar vara från början av 1800-talet. Tidigare kallades den Kyrkogränd. Det är häftigt att den södra delen av gränden ligger strax under klintkanten. På extrabilden härunder kan du se vad vi såg under grändpromenaden, när vi blickade uppåt. Kanske har du redan märkt det om du studerat bild nummer sex. Måste vara häftigt att bo så.
”Målarens hus” på bild två har självklart ett eget blogginlägg på gotlanduppochner. Inlagt 1/9-20. Där hade jag mer än gärna gått in.