Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på öarna året runt, kommer dit med jämna mellanrum eller aldrig varit där… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland & Bornholm, att åka dit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Flera av de gotländska romanska landskyrkorna byggdes om under det gotiska skedet (uppstod i Frankrike på 1100-talet). Tanken var att göra kyrkorna ljusare och större. Tyvärr hann man i många kyrkor inte speciellt långt. I stort sett blev det bara ett nytt stort kor. Orsaken? Det går att peka på tre grundorsaker. Gotland började hamna i en nedgång i slutet av 1200-talet. Digerdöden slog till hårt på befolkningen under 1300-talet och den sympatiske Waldemar Atterdag och hans stenhårda polare kom på objuden visit 1361 och lämnade ”vissa” efterspår. 😦 Men det finns trots allt 14 klövsadelkyrkor med ett stort gotiskt kor, ett äldre lägre långhus och ofta ett lågt torn. Här får du se de fjorton på bild. Sorterade i bokstavsordning.
Alskog
Burs
Eskelhem
Follingbo
Fröjel
Garde
Guldrupe
Halla
Hejde
Källunge
Lau
Lummelunda
Lye.
Vallstena
Slutord: När det gäller Gotland började unggotiken få inflytande omkring 1250. Sedan övergick den till höggotik i slutet av samma århundrade. Under den andra fjärdedelen av 1300-talet rådde sengotik, som på ön gick under namnet kontragotik.
Den här inköpta dejliga fotoboken är för stor för att scanna. (Jag vill absolut inte att den ska bli förstörd). Därför fotade jag några sidor med systemkameran. Det lyser verkligen igenom i texten och bilderna i den 300 sidor tjocka boken att Janne Vestergaard och hennes familj har en stor kärlek till Bornholm. En ö som de besökt massor av gånger genom åren, under alla årstider.
Boken är ett perfekt komplement till böckerna som jag läst under de sista månaderna. Min danska har utvecklats för varje läsning. Jag älskar ”rutan” som dyker upp med jämna mellanrum med texten ”Vores hemmelige tip”. Dessutom är boken som gjord för att ligga framme på en strategisk plats, så våra besökare inte kan låta bli att bläddra i den. 😉 Skulle du bloggbesökare våga gå på den ”rostiga” bron? Egentligen är järnbron inte från järnåldern utan kom på plats 2001. Den tjusiga bron är designad av ”billedhuggeren” Peter Bonnén. Janne skriver att bron förbinder kuststigen mellan Jons Kapel och Vang. Två platser som jag och Solveig längtar efter att besöka.
Hammershus med all sin historia har vi besökt som turister de tre gånger vi varit på Bornholm. Nästa gång ska vi gå mer på djupet och jag gissar på att vi kommer att gå från de 3-4 bilder som vi tog vid tidigare besök till tresiffrigt. Om inte Solveig gömmer min kamera. 😉
Jag läser i boken att vi kan ta oss till Hammerfyr med bil eller cykel. Då kan vi spara fotsulorna en stund.
Janne skriver att man finner fantastiska solnedgångar vid fiskeläget Vang. Sådant ögongodis tackar jag aldrig nej till. Jag har i min Bornholmpärm gjort en lista över var man har möjlighet att uppleva en tjusig solnedgång. ❤
Ps. Bornholmbornholmbornholm har otroligt många följare på Instagram.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤
Fotnot: Från förra gränden Södra Kyrkogatan går det att vika av in på Ryska gränd och i slutet av den nå Domkyrkan S:ta Maria. Namnet Ryska gränd anknyter till Ryska gården och Ryska kyrkan. Ruiner av kyrkan finns ännu kvar under marken. Gränden är från medeltiden men namnet verkar vara från början av 1800-talet. Tidigare kallades den Kyrkogränd. Det är häftigt att den södra delen av gränden ligger strax under klintkanten. På extrabilden härunder kan du se vad vi såg under grändpromenaden, när vi blickade uppåt. Kanske har du redan märkt det om du studerat bild nummer sex. Måste vara häftigt att bo så. ”Målarens hus” på bild två har självklart ett eget blogginlägg på gotlanduppochner. Inlagt 1/9-20. Där hade jag mer än gärna gått in.
Redan under mina första cykelturer, i augusti förra året, noterade jag ”reklamen” på Tallskogsleden.
När jag gick denna rutt en kort tid senare stannade jag givetvis till och läste allt om ”Stadsdelen som försvann”. Länge kan jag stå och leta efter detaljer på gamla foton och låta min fantasi få spela huvudrollen. Det gör den mer än gärna…
Jag är väldigt förtjust i att få läsa lokalhistorian om de platser som vi bott på. Du som är intresserad kan läsa mer om vårt område, längre ner på dagens blogginlägg. Själv hamnade jag sent igår kväll på en facebook-sida med en ”klubb” för personer med anknytning till området. Intressant att se gamla svartvita foton, läsa om vår gata m.m. Jag hade gärna tagit en fika på Café Paradis, som låg i korsningen mellan Industrigatan och Valhallagatan. Där kunde jag valt en favoritlåt, lagt i en tjugofemöring i jukeboxen och låtit andra få lyssna på min favoritlåt just då.
Så nu inser jag att ”Den lilla blå” också får en gedigen historia i sig med sin front mot två av de få hus som finns kvar från den tiden. (Fem hus har jag läst i en bok på bibblan)
Fortfarande tycks inte taxiförarna klara av att hitta själva till vår gata. Vi har fått lotsa dem. Kändes märkligt när vi kom som nyfikna inflyttare. Ännu märkligare var såklart att ingen av nycklarna som vi hade med oss passade till låset. Men det är en annan historia som gör sig bäst som kåseri på andra bloggen. 😉 När det var som mest ”halkväder” i vintras gick jag under min dagliga promenad flera rundor runt vårt lilla kvarter, som alltid var halkfritt och nästan alltid även snöfritt. Att blicken ändå då mest var mot marknivån kan jag förstå i efterhand. Annars stämmer uttrycket att det är ögonen som man först blir blind på. För jag hade hade aldrig lyft blicken mot fasaden under de få meterna runt hörnet. Istället tittade jag på trafiken, gående och idrottsplatsen Heden som jag tävlat på en handfull gånger. Nostalgin när den är som bäst. För hade jag bakom exempelvis ”husse med hundarna” stannat till och betraktat fasaden och…
… lyft blicken hade jag kunnat läsa följande text och se husmodellerna.
Hoppas du kan läsa texten om området som hade cirka 1500 boende och var självförsörjande med sina tre livsmedelsaffärer, tre mjölk-affärer, bröd, tobak och manufakturaffär och café Paradis som jag personligen gärna hade besökt. Så var det medaljens baksida. Kopparverket med sina utsläpp fick tummen ner från stadsfullmäktige. 1947 kom domen. Det året förklarades området som icke beboligt för människor och betraktades enbart som industrimark. Mellan 1958 och 1982 revs husen och byggnaderna.
Sådant här initiativ skulle jag velat se på fler platser som vi bott på. En stor applåd till föreningen ”Vi älskar Valhalla”, som även sammanställt boken ”Valhalla – stadsdelen som försvann.”
Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen. Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder). Byzantios (13 kyrkor), Hegwald (11 st), Majestatis (6 st), Sigraf (6 st), Semi-Byzantios (4 st), Barlingebomästaren (1 st) och Calcarius (1 st).
Gotland är otroligt rikt på kalk- och sandsten. Det var på medeltiden som de började bryta sten som byggnadsmaterial. Under denna tid var dopfunten tillsammans med altaret det viktigaste kultföremålet i kyrkorna. Först stod dopfunten närmast ingången med tanke på att de odöpta var hedningar. Sedan tänkte de till och insåg att de nyfödda var något betydligt finare och definitivt inget negativt. Därmed flyttades dopfunten längre in mot koret. Fyra dopfuntar tillskrivs Semi-Byzantios verkstad. Den i Alskog kyrka är en i kvartetten.
Här ser du Maria och Elisabets möte och bebådelsen för Maria.
Hamra kyrka.
I Linde kyrka är det endast cuppan som tillhör denna verkstad och den finns i Gotlands Museum.
Den fjärde står i Tofta kyrka. Tofta var den femte kyrkan som vi besökte fem månader innan gotlanduppochner föddes. Då stundade ett bröllop i kyrkan och vi hastade igenom den och missade att ta bild på dopfunten. Men i inlägget finns ända fina foton. Värdparet var så trevliga.
Så förvånad jag blev av att Barlingbomästarens enda bidrag bland dopfuntarna finns just i Barlingbo kyrka, av de nästan hundra medeltidskyrkorna. 😉
Jag försöker att dra ut på det så länge jag kan…
Barlingbo var kyrka nummer 12 som vi besökte, strax innan de skulle stänga dem för säsongen 2018. Fortfarande var jag inte helt säker på att det skulle tillkomma en helt ny blogg efter nyår. I så fall borde jag tänkt på två saker. A) Ta inte enbart EN bild på varje objekt. B) Eller lämna över kameraansvaret till Solveig. Den suddiga bilden fick vara med i inlägg nummer 12 och likaså här. En aning pinsamt tänker jag bakom ”skämskudden” när jag inser att just denna dopfunt är väldigt speciell. För hela dopfunten är formad ur ett stenblock och är dessutom Gotlands största dopfunt.
Då har vi kommit till den sista kända verkstaden, som fick namnet Calcarius av Johnny Roosval. Den runda dopfunten finns i Fole. I bildserien visas de tolv apostlarna samt flykten till Egypten. Intressant att det visas fyra människohuvuden på foten – inga odjurshuvuden.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤
Fotnot: Det är en speciell känsla när fötterna når Södra Kyrkogatan. Då vet man både som turist och fastboende att många platser av intresse, inom olika områden, finns i närheten. Är man hungrig eller törstig? Vill spisa historia? Se andra medmänniskor? I alla lägen får man gratis motion på köpet.
…skönlitterära böcker där det finns handling förlagd till Bornholm. Det var riktigt kul och intressant att återläsa boken om Ossian som ”försvinner” iväg från Skillinge på Österlen, utan att berätta om det för någon i byn. Han har därför ingen aning om att Missing People letar efter honom eller att polisen tar sig in i hans hus och därefter byter ut hans lås.
Mitt syfte med omläsningen var att se vilka platser som den välbegåvade Ossian med sitt mörka bagage besökte på Bornholm. Samtidigt blev jag så berörd av den äldre mannen. Brunk förmedlar det på ett medkännande sätt. Här har hon lyckats till hundra procent. Annars har jag två titlar från hennes långa författarskap, som började sent, som sticker ut rejält. Denna bok kommer numera att tillhöra ”en trio i topp”. ❤ ❤ ❤
När det gällde den gode Adler fick jag ta hjälp av Google. Men jag har läst boken så jag bodde kommit på det själv. Vad jag skrattade högt när jag läste första boken ”Kvinnan i rummet”. Då var det något helt nytt med det udda gänget i avdelning Q.
När det gällde att hitta nya besöksplatser på Bornholm gick jag bet. Inget nytt som lockade i mitt bläddrande.
Jag kom ihåg titeln men fick först för mig att det rörde sig om den danska spänningskollegan Gretelise Holm. Istället var det kvinnan som är född samma år som min fru Solveig. När jag läser att Sara Blaedel sålt över 4,5 miljoner böcker blir jag inte lika förvånad som när jag läser att hon är dyslektiker. Jag har genom åren uppskattat hennes ganska mörka serie om kompisarna, polisen Louise Rick och journalisten Camilla Lind.
Här kändes det som jag var med på Bornholm. Platserna kändes välbekanta. Samtidigt fick jag några nya tips. Läste med ett leende att bornholmarna kallas för reservsvenskar av andra danskar. Gemensamt för alla tre böckerna är att de nämner att någon svarar på sjungande bornholmska. En dialekt som är betydligt lättare att förstå för oss svensktalande än danska.
Skolungdomarna bodde på Vandrarhemmet i Svaneke. I smyg, sent på kvällen, träffade några tjejer äldre grabbar nere vid hamnen. Jag ska ha det i åtanke när vi kommer till ön.
Ungdomsgruppen hade också varit på Braendegårdshaven en hel dag och åkt Kabinbana och roddbåtar, som en yngre bananätande snubbe från Halland också gjort. Om Glenn Strömberg fysiskt besökt platsen vet jag inget om. 😉
Handlingen i boken för skolresan var 1995. Solveig (och jag) var på platsen ett år tidigare. Det står i boken att ungdomsgruppen och lärarna cyklat till Österlars Rundkirke och tittat på kalkmålningar. ”Sedan fortsatte de till skogsområdet Almindingen och började vid Syvmasteren, en stor rödgran som välte i en storm för länge sedan och som nu har skjutit sju nya stammar.”
När vi 2014, för andra gången, åkte till Bornholm och skulle visa de sju stammarna för våra döttrar gick det inte så bra. Besöksmålet fanns inte längre. Stammarna hade ruttnat och tagits bort helt.
Okej! Jag gillar att leka med både bokstäver och siffror. Den här gången gällde det sistnämnda.
För jag tyckte det skulle vara häftigt att få ett bildminne från när det slog om till en fyra och fem nollor. Trist nog hände det inget när jag tryckte på uppdatering. Såg bara samma sifferrad. Till slut slapp jag se samma ojämna sifferrad. 😦
Det är bara att bita ihop. En halv miljon ska jag se i verkligheten. En sådan här story är alltid för mig glömd på nolltid. Betydligt mysigare var det igår när jag testade en ny grusväg, som jag inte trodde var tillåten/möjligt att cykla på. På under fem minuter är det numera möjligt att nå både sanden, havet och utsikten mot Ven, Själland och Helsingborg centrum. Den gula lampan som värmde hade lockat dit många längtande människor. Tyvärr tycks det dröja innan nästa gång det blir regnfritt och lockande sol. När det händer tar jag med fika i cykelkorgen. Sätter mig vid ankomsten på en bänk och njuter, förtränger alla mörka moln på alla fronter. ”Den lilla blå” åkte igår iväg på en ny resa söder ut. Hoppas han inte är för mallig när han återkommer. Jag önskar alla bloggbesökare en fin vecka. ❤
…du som regelbundet besökt gotlanduppochner mellan 2019-2024 att vi kommer att starta upp en kartläggning från grunden över alla skånska kyrkor, som vi gjorde med alla på Gotland & Fårö. Så är inte fallet. Men om vi ser någon vacker kyrka och den dessutom är öppen kommer vi ta chansen.
När ”Den lilla blå” varit på tjurhumör efter extra kalla nätter och vägrat att starta, har vi tvingats ut och köra minst en fyrtiominuters runda. Vi bor i södra delen av Helsingborg kommun. Därför tar det inte lång stund innan vi når Landskrona kommun, om vi väljer att köra söder ut. Vid de tillfällena har vi njutit av Glumslövs kyrka, som ligger vackert på en höjd. Jag läser att kyrkan är synlig långt ut över Öresund och in över Själland. Dessutom står det att de som befunnit sig på havet, sjöfarare och fiskare, under årens lopp använt Glumslöv kyrka som riktmärke.
Det här var dagen innan påsken. Några kyrkoarbetare arbetade på kyrkogården. Porten stod öppen och vi frågade om vi fick gå in. Den äldsta delen av kyrkan är byggd i slutet av 1100-talet. Sedan har kyrkan byggts till flera gånger genom åren. Exempelvis tillkom takvalven och tornet med de vackra trappstegsgavlarna på 1400-talet. Orgeln är byggd 2002. Orgelhusets design är baserats på en nordtysk orgeltyp som kallas ”Lilla Hamburg skåpet”. Under barockepoken byggdes flera liknande orglar i Hamburg.
Dopfunten är av ek.
Altartavlan med nattvardsmotiv har en spännande brokig historia bakom sig. Häng på ordresan. 🙂 Först skänktes altartavlan 1684 till kyrkan av köpmannen Johan Ennes från Landskrona. I början av 1800-talet hade de med makt tröttnat på tavlan. Vad gjorde de då tro? Jo då målades en bild av Kristi himmelsfärd över originalet. Sedan ersattes tavlan av en ny tavla 1874 som köpmannen J G Olsson, som härstammade från Glumslöv, skänkt. Bakom ridån hade första övermålade tavlan sålts på auktion. Köparen var gästgivaren Ola Johnsson. Ola placerade tavlan i vapenhuset. Där hängde den kvar i ett halvsekel. Vid renoveringen 1923 placerades återigen tavlan över altaret. När sedan en konservator såg över tavlan, som då var i dåligt skick, upptäckte han att det det fanns en målning under motivet. Med varsam hand tog han fram den över trehundra år gamla målningen. Sådana sannhistorier gillar jag att läsa. Allt har intealltid sin tid.
De två vackra glasfönstren är skapade av konstnären Ralph Bergholtz. Fönstren kom på plats 1951. Det som vi lagt in överst har en såningsman som huvudmotiv. I bakgrunden finns böljande åkrar från hembygden. När det gäller det andra glasfönstret så visar det Ålabodarnas hamn, där kyrkan framstår som en vit högt belägen fyrbåk.
De hade på flera ställen gjort det extra fint inför Påskhelgen.
Innan vi lämnade den fina kyrkan tände vi var sitt ljus. ❤
Väldigt snabbt hann jag igenom alla böcker om Bornholm på mitt modersmål. Taktiken blev därför att söka titlar på danska. Givetvis insåg jag att smörgåsbordet därmed var betydligt större.
Det gick lättare än jag hade förväntat mig att förstå det mesta av texten och de fina bilderna förstod jag till hundra procent. 😉
Har man bott i mer än 50 år på ön vet man såklart en del extra om lite av varje. När jag läste om boken för tredje gången började mina frågetecken att minska rejält till antalet. Så brukar det alltid vara när jag har ett brinnande intresse för något. Hansaage hade jag gärna tagit en fika ihop med. Tyvärr tror jag inte det är möjligt längre.
Här handlade det om spetskunskaper om de fyra rundkyrkorna. Kanske alltför djupt för vår blogg. Vi kommer i alla fall att uppleva ö-besöken på ett annat sätt än när vi varit där förr under semestrar. Nästa inlägg i denna kategori kommer att handla om två skönlitteraturböcker som jag minns hade anknytning till Bornholm. Den ena boken har ännu inte inkommit till bibblan. Den andra har jag precis återläst.
gotlanduppochner & bornholmuppochner 