Dags för revansch – del 1 av 2

Riktigt trevligt att vara tillbaka på denna parkering. Den här gången var vi än så länge helt ensamma.

Vilken tilltalande havsutsikt på första etappen, som säkert väldigt många gått genom åren. Bäst att njuta extra. På hemvägen hade vi inte ögon i nacken och frågan var om vi då hade mjölksyra upp till låren. Mest spännande att inte veta svaret i förväg. 😉 Kom plötsligt då ihåg att jag borde stretchat mina vader och lår i förväg. Fast det räcker nog att göra sysslan efteråt, var nästa ”kloka” tanke.

Vi noterade, när vi räknade skuggorna, att vi var två stycken med på äventyret. Jag hade hoppat dammsugaren till frukost. 😉 Det mesta av sanningen var att insulin-setbytet inte hade funkat den gången. (Förra sommaren)

Nu såg jag med spänning fram emot att räkna trappstegen. Oväntat att jag läst och hört om helt olika slutsiffror.
Solveig gick framför mig ner. Vi sa inget till varandra förrän vi kom till olika ”avsatser” och dubbelkollade/stämde av. Väl nere hade vi samma slutsumma. 171 trappsteg. Jag log när jag på en hemsida, för ett tag sedan, läste exakt samma antal. I nästa inlägg ska vi berätta om legenden bakom platsen.

10 tankar på “Dags för revansch – del 1 av 2”

  1. Så fina bilder från er utflykt! 171 trappsteg! Det var en imponerande summa. Så tråkigt att insulinbytet inte funkat den här gången.

    Ha en fin fortsättning på veckan!

    Kram, Ingrid

    Gilla

    • Det var en spännande upplevelse och utmaning. Nu när jag fick en andra chans. Jag la nyss till orden ”förra sommaren” i en parantes.
      Egentligen var det jobbigast att gå ner. Där fanns ett par ställen med träbänkar att vila på en stund. Eftersom vi var helt ensamma var vi inte i vägen om vi tog en kort ”njutningspaus”.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gillad av 1 person

    • Dessutom finns där väl numera en hiss? Undra hur många gånger genom olika åldrar som jag tagit mig uppför ”Kärnantrapporna”? Hade varit kul om det hade varit möjligt att se sig själv från de gångerna. Kanske kunde jag inte gå för egen maskin första gången. Det var nästan en obligatorisk trevlig syssla när jag besökte Öresundsstaden. Häftigt. Tänker på att vi gick aldrig upp där EN enda gång när vi var skrivna i staden. Ofattbart att vi faktiskt bodde där förra året. Tur jag skriver i femårsdagböcker. För ibland är minnet på egen semester. 😉
      Kram

      Gilla

    • Konstigt att vi inte hade träningsvärk nästa morgon. Inte heller fick vi huvudvärk av all ”matteplusräkning”. 😉

      Njutbart idag. Det blev en extra runda ute på dagen för mig. Dessutom var det härligt på balkongen. Det får gärna fortsätta så i flera veckor. Livet känns så mycket enklare då.

      Gillad av 1 person

  2. Det gillar jag också. Ibland är det en nackdel att söka fakta på för många ställen. Bättre ibland att bidra med egna tankar. Nu kom jag att tänka på den klassiska leken där man ska viska i örat till nästa person. Blev nästan en sport för en del klasskompisar/kalasbesökare att medvetet ändra om ”sanningen.” 😉

    Gilla

  3. Fantastiska vyer har man därifrån! 171 trappsteg gånger två blir ett rejält motionspass kan jag säga. En fantastisk plats men inte optimalt att besöka den med hundar som har extremt bråttom i trapporna 😉

    Kram

    Gilla

Lämna ett svar