Etikettarkiv: ringmuren i Visby

Sol…

Publicerad den av
12

Min sportlovsvecka går mot sitt slut. Den har bjudit oss alla här på Gotland på en hel del solstunder. Stunder som fått mig och Bosse att ta fram kameran och ge oss ut på upptäcktsfärd. Den här veckan har vi rört oss runt och innanför muren. Så här kommer några fotominnen från våra miniutflykter.

”Sol, sol, vi har längtat många, långa och huttriga dar…”
(Solsången, text: Britt G. Hallqvist och musik: Olle Widestrand)

För visst är det så att vi har längtat oss igenom ganska många gråa dagar nu och att vi genast blir lite gladare när vi ser att solen äntligen har tittat fram.

”När vi går i solen, då sjunger vi så här: Sol, sol, jättesköna sol! För du värmer vårt land, och du är så populär. Sol, sol, jättesköna sol! Det är du som ger oss alla liv och ljus. Sol, sol, jättesköna sol!”
(Jättesköna sol, text och musik: Olle Widestrand)

Underbara Almedalen och utsikten upp mot innerstaden! Vi har varit här många gånger, men jag njuter fortfarande varje gång vi kommer hit.

Almedalsbiblioteket och den fantastiska glasväggen som ger så fina spegelbilder.

Jag har svårt för att gå förbi blommor utan att stanna och ta en bild. Vintergäcken verkade njuta av solskenet lika mycket som vi gjorde.

En morgon parkerade vi utanför Söderport, men upptäckte ganska snabbt att det var rejält halt, så efter de här två bilderna valde vi att ”halka” tillbaka till bilen och åka hem igen.
Vi tog revansch på eftermiddagen.

S:t Nicolai tycks vara ”bo” för många fåglar. Inte dumt att ha egen balkong med utsikt över innerstaden.

”Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då.”
(Solskensvisa, text och musik: Olle Widestrand).

Om någon undrar varför jag har snöat in på Olle Widestrands barnvisor så kan jag berätta att jag gick på lärarhögskolan i Jönköping i början av 80-talet och där lärde vi oss många av hans visor. (Vill minnas att han jobbade där…) Texterna lever kvar och dyker upp ibland i mitt minne.

Nu ska vi strax ge oss ut i solen igen. Fast idag blåser det rejält, så det blir nog bara en tur till Maxi, utan kamera…

Murfallet

Publicerad den av
16

Det finns två möjligheter att förflytta sig längs Sjömurens utsida. Antingen går man på samma landnivå nära vattnet. Blåser det småkyligt eller uppskattar man nivåvariation kan man välja att förflytta sig precis utanför muren. Fortfarande är det kustutsikt på ögonmenyn.

En bit norr om mysiga Kärleksporten finns ett avsnitt av Sjömuren som kallas för Murfallet. Här kan bilar med tillstånd rulla in.

Kullen utanför kan innehålla rester av den fallna muren.

Den lilla öppningen i muren/bilden en bit upp lockade till lek med kameran.

Här var det höst. Idag om tre veckor är det årets första vårdag. ❤

Torngränd; akt 2

Publicerad den av
16

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
När vi gått halva Östra Tullgränd vek vi av till vänster in på Torngränd. På fyra av bilderna har fotografen vänt sig om. Därför kan du skymta ringmuren. Torngränd är ungefär 120 meter lång. Halvvägs ner korsade vi Nygatan. När vi kommer gående eller cyklande från det här hållet brukar vi alltid ha en förväntan över vad vi ska få uppleva, när vi kommer runt hörnet…

Vi har passat på

Publicerad den av
15

Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.

Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.

De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit.
Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.

Vår första vinterpromenad

Publicerad den av
28

Så kom den första snön till Visby och Gotland. Vi tog i söndags chansen att få uppleva ”vintervykortet” från en vacker höjdnivå. För det var riskabelt att till och med stapplande ta sig fram på kullerstenarna. Husväggar har några gånger räddat både mig och kameran.
Det var endast den gula lampan i skyn som saknades. Den valde istället att visa sin bästa sida dagen efteråt.

Det var färre människor ute än vanligt.
Vi var ordentligt påpälsade. Mina fingrar var tacksamma för att de fick stanna i de varma vinterhandskarna och slapp hålla i en kall kamera. Innanför ringmuren bland gränderna saknade ändå hela tiden en hand sin kompis. Visst är det en smula konstigt och orättvist mot de två andra händerna? Men nästan alltid håller jag och Solveig varandra med samma händer. Det känns avigt om vi gör tvärtom. ”Händer” det brukar vi snabbt byta sida. Vad personlig jag blev. ❤

En skymt av en av Solveigs tre arbetsplatser (S:t Hansskolan), snöiga takåsar och ett grått vatten som i färgskalan nästan smälter ihop med himlen.
Följ med på ett bildsvep från utsiktsnischen vid Trappgränd. Här har vi stått och njutit många gånger vid alla årstider. En gång fikade vi här. Vid ett annat tillfälle lyssnade vi på livemusik och såg solen sakta gå ner på sommarhimmeln.

Vilken vacker medeltidsstad som vi fått äran att stifta bekantskap med på nära håll. Jag har i många år hävdat att Umeå är ”min vackraste stad”, som jag bott i.
Nu traskade vi vidare för vi hade ett hemligt uppdrag som stod överst på agendan. 😉

Men en bild till bjuder vi dig besökare på. Det röda huset på Övre Finngränd hade jag gärna tittat in i.

FOTNOT:
Nu är det dags för mig att efter fikat börja snickra på en aktuell tabell för ABC-tävlingen. Vilken dramatik det bjöds på igår kväll. Jag är inte i hamn ännu. Men än så länge tycker jag att jag haft tur med mina nya regler m.m (Tack vare deltagarantalet). Det var en stor chansning. Jag önskar eventuella besökare en trevlig dag. Jag kommenterar med en symbol, men läser gärna ”snälla” ord. Det tror jag alla medmänniskor behöver – varje dag, året om. ❤

Femte hösten

Publicerad den av
24

Vi har kommit in i andra delen av hösten 2022, som är vår femte höst som fastboende på Gotland.

När hösten visar sina bästa sidor passar vi mer än gärna på att njuta extra av färgprakten.

Vår förmån att ha nära till sevärdheter av rang gör att vi försöker ta tillfällena i akt. Solveig slutar tidigt på fredagarna. Efter en gemensam lunch brukar vi passa på att ge oss ut. Det är superläckert att kunna gå in och ut genom olika portar.

Du får bara se en bild från insidan av muren i detta inlägg. Huset är läckert inbäddat i höstens täcke. Denna fredag gick jag i gränder som jag tidigare aldrig gått i. Ett par av dem hade (för mig) livlig trafik så det gällde att se och höra upp. Det finns inga trottoarer. Två av våra ”mål” var tyvärr stängda. Min lapp från nätet gällde inte denna säsong. Inget att hänga läpp för. Istället hade vi tur och kom in på ett oväntat ställe och plåtade annat som kom i vår väg längs slingrande, kuperade gränder och gator. Livet kändes så lätt och behagligt. Precis som kroppen och själen var inbäddad i mjuk balsam.

Tillbaks till ”den lilla blå” bestämde vi oss för att fika någonstans. Därför blev det en förflyttning på fyra däck till parkeringen vid Österport.

Vad länge sedan det var jag satt på andra våningen på Fiket och njöt av varmt kaffe och smaskig kaka. Innan pandemin blev det rätt många besök här.

Juni, juli, augusti

Publicerad den av
9

I söndags morse var det dags att fylla på tanken i ”Den lilla blå”. För vi vågar inte köra iväg långt bort på okänd mark när mätaren visar endast två ”sockerbitar” kvar. Efter tankningen fortsatte vi ner ett steg till. Vilken ovanlig syn. Blir lika förvånad varje säsong, vid den här tidpunkten på året.
Vi kunde plötsligt välja vilken parkeringsplats som helst utanför ringmuren. I vanliga fall cyklar vi ner till ”centrum” om vi inte ska hämta/köpa något stort. För på sommaren är inget som vanligt i Visby. Då kan det till och med vara svårt att hitta en plats för bilen bland alla hundratals p-platser utanför köpcentret. Samtidigt som det gäller att ha full koll på allt rörligt & rörigt mellan bilarna.

Det kändes nästan för ödsligt när vi närmade oss Österport. Skulle jag fått bestämma skulle det vara ”lagom” varje dag. Men nu var vi såklart extra tidiga.

”Jag sitter här en stund och blundar men jag ser ändå.”

”Jag räknar varje sjunde våg och…”

”Svävar i en guldträdgård.”

”Jag har suttit här ett tag. Sommarnatt blev sommardag.”
”För hela året har jag väntat på Juni, juli, augusti. För vindarna är varma då.”

”Gud var god när du blev till.”

Vi tog en sista titt mot domkyrkans torn innan vi tog oss an Smittens backe åt ”fel håll”. Men med en sommar med Sofia och härliga turer på öjn har mina ben blivit starka.

Fotnot:
Tack Per Gessle och Gyllene Tider för alla klassiker och minnen genom åren. ❤ Men mitt första minne i baksätet på en Opel Manta var inte av det ljusa slaget. Kassetten som Per skickat till HP spolades hela tiden tillbaka.
”Kom igen nu för sjutton Kove. Vi har bokat tennistid klockan två i Aletältet.”
”Det är lugnt. Bara lyssna en gång till.”
Snart kunde jag varje rad i ”Billy”, ”När alla vännerna gått hem” och de andra 2-3 låtarna. Bredvid föraren satt min lugne kompis och klasskamrat Staffan, som sedan bodde i kollektivet på Magnus Stenbocks väg. Alla dessa minnen…

”Effes torn”

Publicerad den av
14

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Jag har ibland undrat över portarnas namn eller inte namn. En del har, som jag skrivit om tidigare, bytt namn genom åren som passerat revy. Några torn har till och med haft flera namn. Så finns det några stackars torn som i böckerna tycks sakna namn.

Självklart insåg jag att det inte skulle hjälpa om jag bankade på dörren för att få svar på min fråga. Istället hade jag tur och kom över en text där just detta torn, söder om Kajsarn, i folkmun kallas för ”Effes torn”.

Varför just detta namn? Jo det kommer från en populär restaurang- och pubverksamhet som bedrevs i tornet under ett tjugotal år. 2011 serverades sista rätten och tappades sista ölen upp. Undra om gluggarna täpptes igen efteråt med stenar? Eller höll verksamheten bara till på markplan? Troligen det sistnämnda.

Sista fotot är taget från andra hållet.

Nu ska jag visa insidan. Jag älskar att slinka in och ut mellan olika portar. I samma text som jag hittade ”Effes torn”, fick jag lära mig att denna port som jag alltid kallat för Kajsarporten även kallas för Margareta Bönderbys port. ”Maggan” ska visst ha varit en mycket framgångsrik affärskvinna. Undra vad hon fick i lönekuvertet när hon levererade kalksten till bygget av Riddarhuset i storstaden Stockholm?

Jag är även förtjust i ovanliga möten. Var tvungen att fråga om jag fick ta en bild. Vette katten vad den söta kissen hette. Jag fick namnet men minnet har tassat vidare.

Nu befinner vi oss innanför ”Effes torn”. Eller så långt in som jag kunde ta mig i brist av vingar. På 1600-talet anlände personer till gården och skodde sina hästar eller bytte till en pigg och utvilad häst. Då hette platsen Atterdags och Stallgården.
1361 var tornet säkert fullt av borgare som följde slaget nedanför. Det ska också finnas spår av brand i tornet.

Skansporten

Publicerad den av
6

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

År 1710 färdigbyggdes bastionen Skansen, även kallas Havsfrun, innanför muren.

Det var krig mellan Sverige och Ryssland. Gutarna fruktade att Gotland skulle bli indragna. Därför placerade de ut kanoner på bastionen om ryssarna skulle komma på objudet besök.

Under 1800-talets mitt bebyggdes alltmer området utanför muren och Skansen. Området fick namnet Södra Byrummet. Av två orsaker behövdes en ny passage/port. Dels för invånarna utanför och dels för Kronans hästar som drog ut artilleriet till exercisplatsen utanför muren.

Ingen solnedgång, men vacker skymning

Publicerad den av
20

Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen.
”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉

Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…

Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera.
Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉

När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.

Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.

Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.

Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉