Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Det är dags för årets sista blogginlägg i kategorin ”Naturen i färg” och denna gång har jag valt svart. Som barn var det en färg som jag förknippade med sorg. Men, mycket har hänt sedan dess. Svart har blivit en populär färg som numera dyker upp lite överallt. När jag började fundera över var jag skulle hitta svarta fotoobjekt i naturen var koltrasten det första jag kom att tänka på. I Ystad låg vi ofta och lyssnade på koltrastarnas morgonkonsert. De var flitiga besökare i det lilla grönområde som fanns bakom vårt hus. Här på Gotland syns och hörs de ibland när vi är ute på våra små utflykter. Men vill de sitta stilla en stund så att jag hinner komma riktigt nära för att få till en bra bild? Nej! Ovanstående kort fick jag zooma in och det var minsann inte på första försöket. Denna koltrast och hans tre-fyra kompisar lekte tafatt med mig. Varje gång jag försiktigt smög närmare, så lyfte de och flög vidare…

Lamm! Det tar ett tag att anpassa sig till något som är nytt, men nu vet vi att på Gotland säger man lamm istället för får. Varför ligger det svarta lammet en bit ifrån de andra? Förhoppningsvis har det valt sin position själv. Få saker gör mig så arg som elakheter i form av utfrysning och mobbning. Och jag vet att det förekommer även i djuren värld. Minns att det var så bland våra hönor…

Bläcksvamp. Ser inte ett dugg aptitlig ut eftersom den blivit för gammal och bytt färg från vitt till svart. Men, jag tror att, detta är en fjällig bläcksvamp och då hade det varit en läcker matsvamp om den plockats när den var vit.
.

Min app som ska hjälpa mig att känna igen växter påstår att detta är odon. Jag håller inte med. Någon som vet vad det är? Jag tycker i alla fall att de passar in vad det gäller färgen.

Träd utan löv. Vackert, men lite dystert. Känns skönt att veta att trädet bara vilar. Efter vinter kommer en ny vår…

Under 2020 har jag blivit mer och mer intresserad av att ”leta” efter speglingar i vatten.
Visst är det häftigt att de ganska obetydliga strån som finns längs åkanten kan skapa så effektfulla mönster i vattnet. Naturens egna konstverk!

Allt som oftast hamnar vi vid havet. Ibland stormar det så att vågorna går höga, andra gånger sköljer vågorna lite mer försiktigt in mot land. Det är fascinerande att hårda stenar slipas mjuka av vattnet. Kanske en påminnelse, till oss människor, om att det går att förändra även det som kan verka omöjligt… Det gäller bara att ha tålamod.

Har ingen app som artbestämmer musslor. Det borde jag kanske ha, fast å andra sidan tycks min växtapp inte vara helt pålitlig. Förhoppningsvis har jag rätt när jag skriver att detta är blåmusslor. Jag fastnade mest för att en av dem öppnat sig och ser ut som ett hjärta, även om den svarta färgen är på utsidan.

Svart som natten. Nu är det verkligen mörkt.

”Var inte rädd för mörkret. Tänd ett litet ljus!”, är en liten strof från en sång och den får avsluta mitt inlägg denna gång. Var rädda om er!

Text och bild: Solveig Lidén