Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Om möjligheten finns brukar jag köra långsamt när jag kommer till en plats på Gotland. Vi körde in på en gata i Katthammarsvik och sökte oss ner mot havet. Då såg jag ett hus på vänster sida, en bit in på en tomt, som kunde vara ett kapell. Jag bad Solveig att påminna mig om att vi skulle kolla upp det på tillbakavägen. Gotlanduppochner har en kategori som heter KAPELL.
Visst hade jag rätt. På vägen tillbaka stannade vi till och såg att det var ett kapell som det stod Elim på.
Den här gången var det tomt och låst när vi körde fram. Men jag läste på helagotland att för några år sedan, närmare bestämt en septemberdag 2018, hade det varit fullsatt här. Då firade man att det var exakt 150 år sedan församlingen bildades.
Från början hette församlingen Östergarns baptistförsamling. När de samlades och firade gudstjänst på 1860-talet, och de kommande 60 åren, gjorde de det i olika hem.
I november 1929 invigdes detta kapell och fick namnet Elim. Intresset för bistånd och mission samt ett aktivt barn- och ungdomsarbete är fortfarande viktiga punkter för Elimförsamlingen.
Vi upptäckte att det runt ett hörn vid hamnen i Katthammarsvik låg ett gemytligt fiskeläge. Det var inget som jag tidigare noterat i mina ”fiskelägeböcker”.
Givetvis räknas detta in bland de 150-200 fiskelägen som ska finnas på Gotland och Fårö.
Detta hus låg ca femtio meter från bodarna. V i passerade stenhuset och klättrade upp på kullen bakom.
Rörde sig tydligen om en gammal ugn för kalkbränning. Det närmaste kalkbrottet från förr fanns på Östergarnsberget.
Vi tog oss ner för kullen och gick in mellan bodarna och avslutade med att njuta en stund till av vårljuset, havet och stillheten. Fikakorgen tog vi ut först vid ett änge som var fullt av blåsippor. Kräklingbo är betydligt vackrare än det låter. Sedan finns det säkert personer som lätt blir åksjuka. Men det är ett helt annat spår, som jag inte ska ”fiska” mer om här.
Nedanför klintkanten låg för väldigt länge sedan Visbys äldsta träkyrka. Det var också en hednisk offerplats. Vid arkeologiska utgrävningar har en gravsten med inskriptioner från 1070 påträffats.
Förr bodde många tyskar i Visby. För medlemmarna i den tyska församlingen byggdes därför Sankt Per i mitten av 1100-talet. Kyrkan beskyddades av aposteln Petrus, en av Jesu lärjungar.
Köpmännen ökade rejält till antalet när handeln i Visby blommade som mest. I början av 1200-talet byggdes kyrkan om. Ändå räckte inte kapaciteten till. Nästa steg blev att bygga Sankt Hans kyrka strax norr om Sankt Per. De två kyrkorna hade en gemensam vägg och var delvis hopbyggda. Denna teknik var en ovanlig lösning. Både då och nu.
Ursprungligen var den nya kyrkan en församlingskyrka för gotlänningarna. Sankt Hans kyrka beskyddades av skyddshelgonet Johannes Döparen.
Undra när porten murades igen?
Runt år 1300 utvidgades de två kyrkorna ännu mer och blev till slut sammanbyggda och därmed Visbys största kyrka.
Efter reformationen på 1520-talet hölls här den första lutherska gudstjänsten. Under 1530-talet revs kyrkorna. Orsaken skulle vara att de var ett hot mot Visborgs slott. Kanske skulle en fiende placera kanoner i tornet och beskjuta slottet. Under 1700-talet utnyttjades ruinerna som stenbrott.
Om du blir fikasugen och befinner dig i närheten föreslår vi en fika på Sankt Hans café. Är det skönt utomhusväder ska du naturligtvis slå dig ner vid ett av utomhusborden. Njut av dryck och ätbart och låt dig en stund förflyttas flera århundraden tillbaka i tiden. Varför heter det inte Sankt Pers café? Lottade ägarna med två vikta lappar? Fuskade någon? Jag tror inte det. Platsen på andra sidan ”bilden” heter Sankt Hansplan. Där ligger också den större gatan S:t Hansgatan. Men det finns även en S:t Pers gränd bakom ruinerna. Där fick du gratis påtår. 😉
Det gäller att passa på. Enligt min app skulle vädret bli sämre på fredagseftermiddagen. Kaffekorgen och kamerautrustning sattes in i bilen. När jag nollat trippmätaren, och kört genom ett biltätt Visby, blinkade jag in på väg 140. Härligt att för första gången 2022 åka genom Västergarn och se en bit av Kovik. I Klintehamn bytte vi riktning och rullade in på väg 141. Den här gången svängde vi inte av mot blåsipporna uppe på Klinteberget. Istället körde vi mot Hemse. Halvvägs på vägsträckan följde vi vår plan och kom in på en lugn mindre väg mot Levide kyrka. En av de få kyrkor som vi ännu inte besökt. Men denna soliga fredag hade vi fokus på ett utomhusmål, som varken hade ett högt vägnummer eller ens asfalt.
Även den här gången slapp vi möten. Passade utmärkt när jag körde slalom mellan groparna. Det var rejält lerigt vid slutpunkten och jag gjorde ett skobyte i bilen. Vi befann oss i naturreservatet Bosarve lövskog. Någon gång när det är grönt ute ska vi återvända och gå in på natur- och kulturstigen till vänster. Kanske kan vi då fånga en halsbandsflugsnappare på bild. Nu var huvudmålet det traditionellt skötta änget – Solsänget. Kanske skulle Solveig kunna ”macra” en tjusig vit blåsippa. Under tiden skulle jag ge mig ut på egen vandring och som avslutning…
… skulle vi njuta av en gemensam fika och en värmande vårsol i ansiktet. Du ser bord och bänkar som var placerade i lä för den svaga vinden.
Givetvis gick jag och njöt av blåsipporna som jag inte varit bortskämd med under min uppväxt. I min region var det vitsippor som dominerade totalt och en och annan fotboll. 😉
I början när jag hittade extra fina blåsippor höjde jag en hand mot Solveig. Mitt hemliga mål var att först hitta en vit blåsippa. Precis som jag gjorde förra säsongen. Snart skymde träden sikten mellan oss och mina tankar gled iväg till det jag såg på marken.
I Solsänget finns det tio husgrunder som har motsvarat tre eller fyra gårdar. Husen byggdes på stengrunder och hade tunna väggar av flätat ris och lera. Vass eller ag täckte taken. Djur och människor samsades om utrymmet. Kändes mäktigt att gå här och fantisera om hur de levde sina liv på den tiden. Tidsepoken är äldre järnålder. Från år noll, Kristi födelse, och 600 år framåt.
Jag skulle vilja göra en repris här en ”grön dag” och jämföra.
Jag hade nått längst bort. Stod vid gotlandstunet och spanade ut över gärdet. Hoppades få se något snyggt, ofarligt djur som jag kunde plåta. Men allt var stilla. Ett behagligt sug efter något gott att äta och en mugg kaffe tog över uppmärksamheten. Vilken fin stund vi fick vid träbordet. Solen, kaffet och sällskapet värmde var och en på sitt sätt. Sedan bröt vi när det var som bäst. Trots att vi inte sett någon vit blåsippa. Nedan har du några foton som Solveig tog på olika färgnyanser av de ljuvliga blåsipporna. Istället för att ta samma väg tillbaka vek vi av åt andra hållet när vi nådde en asfaltväg igen. Vi såg nya vyer och stannade till och gjorde stopp vid fler ställen. När vi var ungefär vid Tofta och gjorde ett nostalgiskt stopp vid en stugby, där vi bott förr, började det gråna på himlen. Appen hade rätt. Det var även betydligt mer kyligt när vi parkerade på hemmaplan. Men vad gjorde det, vi hade ju hunnit med att ta vara på det fina vädret.
Efter att ha traskat upp och ner för de mysiga gränderna runt Hästgatan lockade en eftermiddagsfika.
Den här gången gled vi in på S:t Hans Café på S:t Hans plan. Många hemmagjorda frestelser att välja mellan. Vet att de oftast använder sig av råvaror från Gotländska producenter.
Val av sittplats är enkelt en varmare dag längre fram på året. På semestrar har vi suttit här utomhus och njutit av anorna från 1200-talet. Mäktigt att sitta omringad av S:t Hans gamla kyrkoruin.
Den här gången var det första gången som vi valde ett bord inomhus. Solveig saknar ögon i nacken, men jag såg utmärkt ut från mitt håll. Gott kaffe. Tilltugget delade vi naturligtvis på. Mums!
Jag uppskattar fik som har öppet året runt. Här på S:t Hans serverar de faktiskt både frukost, fika och lunchmeny. Nu var vi tankade för fler ljuvliga gränder. ❤
Vi tog oss en sväng ner till hamnen i Katthammarsvik på Östergarn. En socken med 333 st inskrivna invånare, efter senaste redovisningen, när 2021 var till ända.
En härlig bensträckare med ett smakprov av våren 2022. Jag känner mig som en lycklig gäst på denna plats på jorden. Mörka tankar stänger jag in ett tag i ett hemligt inre rum. Då tänker jag inte ens på att vi befinner oss i mitten i Östersjön och har nästan lika långt till fastlandet som till Lettland.
Huset till höger heter Annas Nöje och är dubbelt så brett som långt. Syftet ska ha varit att det därmed uppmärksammades mer från Katthammarsvik. En annan gång ska vi berätta om husets historia.
Ön där ute är Östergarnsholm. Där ska finnas minst en fyr och lämningar av flera andra. Ingen människa bor på ön, men ett fåtal gutefår går på bete. Under sommartid går det att åka båt dit (under normala år).
Vi såg inte så många människor under vår promenad. Men det stod en hel del bilar på den stora grusparkeringen. De flesta satt säkert inne och njöt av en lördagslunch på Katthammarsviks Rökeri. I en bok som jag har framför mig står det att familjen Jacobsson har drivit rökeriet sedan 1943 och det nu är tredje generationen som förvaltar arvet. När det passar någon gång ska vi gå in i butiken och handla med något gott hem.
Äntligen var det förra helgen dags för årets första längre biltur. Elva mil blev det totalt. De två sista km ner till naturreservatet Mullvalds strandskog består av lite ”rallykörning” mellan groparna i skogsvägen. Eftersom vi aldrig fick något möte var det inga problem.
Den strandnära naturskogen ska vara en av Gotlands mest värdefulla när det gäller artrika och fina naturmiljöer. Strandskogen växer främst på flygsand. Men en dag i mars var naturligtvis inte chansen stor att vi skulle få möte med en stilettfluga eller en värmeälskande gräshoppsstekel. Inte heller såg vi smedbocken som är en av Sveriges största skalbaggar och kan bli upp till 6 cm lång. På den fronten fick vi istället glädja oss åt en citronfjäril. Annars kan jag berätta att man på platsen har hittat baltisk stilettfluga, som inte finns på någon annan plats i hela världen. Mäktigt. Vårt personliga etapphuvudmål denna lördag var högst kungligt. (Se skylten till vänster.)
Men givetvis kunde vi inte låta bli att njuta av havet och kusten. Därför blev det ett par avstickare ner till stranden.
Vi insåg att detta måste vara en härlig plats en varm sommardag. Kanske lite mer lagom med folk och lättare att hålla reda på småbarn. Fiskeläget Sjaustru ser du också på bilden.
Visst är det coolt att mitt inne i tallskogen stöta på ett inlandsraukområde. Ungefär som att John Bauer varit framme och skapat en trolsk miljö med sin magiska pensel. Kungens sal är det vanligaste namnet, men länsstyrelsens text nämner även namnet Rikssalen. Välkommen in bloggbesökare. Betrakta konstverken av hård revkalksten och använd din medfödda fantasi. Vilka djur ser du? Gubbar eller gummor? Fantasin har inga skarpa gränser och regler.
På den understa bilden tycker vi det skulle kunna vara ”Bergakungen” själv som njuter av vårsolens värmande strålar.
Det här borde vara det innersta. Det vill säga ”Kungens sal”.
Om jag tvekade ytterst lite på förra bilden är jag stensäker här. Givetvis är det ”Fotografens fru” ❤
Vilken spännande historia det finns om detta gamla hus från 1766, som ligger i området Kopparsvik, ovanför Visby Hamn. Huset byggdes av garvaren Petter Lindberg, som avled åtta år senare. Då köpte de kända Bröderna Donner huset och använde det som boningshus.
En ungersk-tysk, mångsysslande man, som hette Tobias Lang, bestämde sig på våren 1784 för att söka sin lycka i (nuvarande) S:t Petersburg. Men skeppet hamnade i svår storm, strandade och sjönk utanför Sproge i början av juni. (Skeppet kunde bärgas senare och återlämnas till ägaren.)
I ett brev skrev Tobias Lang. ”Jag kom inte längre än till Gotland, en ö som jag aldrig hört talas om tidigare.” Tobias begav sig upp till Visby och sökte jobb för att försörja sig. På Gotland blev han kvar till sin död 1889.
Det verkar som Tobias Lang var ett mekaniskt geni. Om du vill läsa mer om denna mångsidiga man rekommenderar vi boken ”Från Guta Bygd” 1991. Tobias startade exempelvis ett kvarnverk på området för bland annat oljepressning av lin- och hampafrön. Oljan kunde användas i såptillverkningen. Kvarnen byggdes senare om till mjölkvarn. Intressant är att läsa att det hittades anteckningar som rörde sig om sjukjournaler från 1814 fram till hans död 22 år senare. Det visade sig att han verkade som ”klok gubbe” och förde journaler för alla sina patienter. Lang skrev om vilka sjukdomar de led av. Ordinationer som senapsdeg, örtpreparat m.m. nämns. Även storlek på betalning är noterat. Min torra humor spratt till av att det på en del ställen står ”är botad” men inget på andra ställen.
De tre fotona ovanför denna spis är från översta våningen. Tyvärr var vi där en dag försent. Dagen innan hade de plockat ner utställningen som hängt där tidigare. Vi får försöka återkomma någon gång när det är någon annan intressant utställning på plats. Om inte annat för att nästa gång njuta av att fika utomhus.
Denna kakelugn är från mitten av 1700-talet.
Vi gick runt bland de olika, mysiga möjligheterna att inta vårt fika.
Sedan gällde det att bestämma sig för vad vi skulle välja. En tog varm dryck. Den andre valde kall dryck. Vi gjorde även något som nästan blivit som en familjetradition. Vi köpte två saker, som vi på plats ”delade på mitten”. Smart va? 🙂
Med tanke på att vi skulle dela var det väl tur att vi ville sitta vid samma bord. Som två gamla f.d. bibliotekarier var det självklart för oss att sitta nära en bokhylla full med spännande böcker.
Utanför vårt fönster såg vi bäcken från klinten som rinner precis vid huset. Med tanke på allt vatten så nära var det omöjligt att bygga en källare under huset.
Nöjda efter ett trevligt bemötande av ett par som gärna berättade om husets historia var detta en bra start på en fredagseftermiddag. Det verkar som de har öppet mellan 12-16 alla dagar utom måndagar. För att avrunda ovan berättelse om Tobias Lang. På sin dödsbädd 1836 fick han Lantbruksakademins guldmedalj. Sonen Johan Daniel Lang fortsatte verksamheten fram till sin död 1889. Undra om han på ledig tid tog pass som ”klok son?” 😉 Johan Daniels ogifta dotter Johanna Carolina Lang bodde kvar i huset till sin död 1908. Efter det fanns ett laboratorium i huset. Ägare var cementfabriken som fanns på klintavsatsen ovanför Langska området. 1940 lades cementfabriken ner. Då tog Gotlands Lantmän över området. I tjugo år stod huset oanvänt. Sedan renoverades det exteriört på 1980-talet och interiört under början av 1990-talet. 1992 byggnadsförklarades Langska Huset och anses vara ett av Visbys bäst bevarade hus från 1700-talet. Det är väl värt ett besök!
I förra inlägget i kategorin KONST visade jag upp ett av de tre konstverk från den omtalade utställningen Baltic Sculpture på Gotland sommaren 1993, som fortfarande finns kvar. Vid St Maria domkyrka har du det andra.
Gediminas Urbonas (1966-) från Vilnius, Litauren, döpte skulpturen till ”Nivå”. Men i folkmun kallas den för ”Vinkelhake”, som jag också tycker håller högre nivå. 😉
Platsen vid kyrkan är väl vald. Vinkelhaken var ett viktigt redskap i byggandet av alla kyrkor på Gotland. Både formen och funktionen har hängt med genom x antal år.
Ser du vad jag ser innanför den svarta ringen? Jag ser en blond kvinna med målade svarta ögon. Det blåser rejält i hennes hår. Tidens tand verkar ha skavt bort de religiösa symbolerna, en duva och en fisk. Fisken är en symbol för Kristus och duvan den helige Ande.
De som inte uppskattar verket kan kanske ställa sig i denna synvinkeln. 😉
Vi väntar på att återigen få ge oss ut och leta ”fotoobjekt” runtom på Gotland. Kanske kan detta året bjuda på nya bekantskaper. Högst upp på listan står ett flugblomster.
Gotlandssippa
Vi hoppas på att fjärilarna är mer samarbetsvilliga i år. Att de kan tänka sig att sitta kvar en stund så att det går att få till en bra bild med macroobjektivet.
Givetvis kommer vi att återvända till Botan, lite då och då. Med några års erfarenhet i bagaget vet vi att det går att hitta blommor där, nästan året runt.
gotlanduppochner 