Kategoriarkiv: Bornholm: Udflugstips

Genom byn Teglkås

Publicerad den av
2

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉

Helligpeder

Publicerad den av
6

En gullig välkommande röd text om platsens namn.

Vad nära de har till ett morgondopp. Undra hur många fast boende det finns kvar på orten? På andra sidan husen är det en rejäl stigning och ett bra skydd mot kraftiga höstvindar från det hållet.

Kul att de fyra gamla rökerierna finns kvar som minnen från en annan tid. Då var sillen från Helligpeder den bästa rökta sillen på ön. Vilket slit det var för männen och kvinnorna som höll på med sysslor från tidig morgon och fram till sent på kvällen. Skälet till att de fick ”kasta in handduken” var de nya stränga reglerna för hygienen som infördes på 1950-talet. Alla lokaler skulle kaklas och utrustas med sanitära anläggningar m.m.

Nu hade jag både hunnit parkera bilen och gå tillbaka en bit för att studera de gamla rökerierna på närmare håll.
Platsen Helligpeder nämndes för första gången redan 1570. Hamnen var själva centrum där flera familjer bosatte sig runt den. I nästa inlägg får du bekanta dig med hamnen i Helligpeder.

De där platserna…

Publicerad den av
2

Appen berättade sanningen. Efter lunchen i hotellets lägenhet var vi laddade inför naturens efterrätt.
Det började spricka upp vid kusten. Vi lämnade Hasle med bil och följde ”stora vägen” norr ut. Bara efter några kilometer blinkade jag vänster. I rätt väder är sträckan längs kusten en pärla som allra bäst gör sig med sakta cykeltrampande eller med apostlahästarna. (Gå till fots)

Vår teammetod funkade bra. Jag stannade bilen vid några ställen och släppte av Solveig med kameran. Bäst hade det såklart varit om vi gjort rutten tidigt efter frukost. Men jag hann njuta fullt ut. Bara vid några få tillfällen kändes jag mig lite ”i vägen”. Någon enstaka gång hoppade Solveig in i bilen och jag körde vidare till ett nytt ”avlämningsställe”.

Inga problem för bilföraren att hålla sig under högsta tillåtna hastighet. 😉
Det blir ett till blogginlägg härifrån och fram till platsen där jag hoppades att det fanns en ledig p-plats. Du behöver inte hålla tummarna för mig, för det var en sådan där härlig stund när det mesta gick som på räls. Första bilden i nästa inlägg ger dig svaret på platsens namn, som vi precis nått fram till.

Ps. Rubriken syftar på smultronställen på Bornholm. Jag tror att flera turister som kommer hit med bil för första gången, tänker att de tar en dag på den lilla ön och därefter far hem med kvällsfärjan. Då missar de ovetande en sådan här pärla. Vi har själva tillhört den gruppen. Även när vi var här som ö-besökare i en hel vecka. Eller när jag var på Gotland för första gången och Solveig gjorde sitt andra besök på Sveriges största ö. Typiskt överreklamerad ö. Dimmigt, regnigt, blåsigt och gult vatten på vandrarhemmet. Jag älskar i vissa sammanhang att ha totalt fel. ❤

Bornholms största runsten

Publicerad den av
2

Om du åker kustvägen norr ut från Rönne så kan du blinka höger en liten bit från den lilla staden Hasle. Direkt ser du på vänster sida möjligheten att parkera strax intill Bornholms största runsten, som ska vara 2,7 meter hög.

Stenen dateras till slutet av tusentalet. I slutet av sjuttonhundratalet flyttades Brogårdstenen från en liten hög till bron över Bagå. Sedan läser jag i udinaturen.dk att den återupptäcktes 1868. Då var den en slutsten i Brogårdsbroen. Stenen frigjordes och placerades väster om vägen. Trafiknätet ändrades på Bornholm. Vägen utvidgades på 1960-talet. Därför placerades stenen om igen, men är därefter kvar på samma plats.

När det gäller lästekniken gäller det att börja längst ner till vänster. Inskriptionen löper upp längs vänster sida, svänger sedan över till höger och följer den sidan nedåt. Den löper därefter över en inre linje och slutar vid stenens överkant. ”Lätt som en plätt” hade kanske Fred Flinta sagt till Barney Granit. 🙂

”Svenger lät resa denna sten efter sin far Tosti och efter sin bror Alvlak och efter sin mor och efter sin syster”. Den första tanke som slår mig är varför inte hans mamma och syster fick ha med sina namn?

Det är både nyttigt och intressant att besöka en sådan här plats. Så många tankar som ploppar upp inom olika ämnesområden.

Ps. Stenen skyddades 1886.

Med spår av regn

Publicerad den av
4

Det hade slutat regna, men spåren, från morgonens regnskurar, fanns kvar…

Detta var första gången vi besökte Kræmmerhuset under en vårsäsong. Fick samma känsla som när jag brukade gå omkring i Botaniska trädgården i Visby. Vårblommor! Den ena vackrare än den andra…

Kanske är det den långa mörka hösten och vintern, då mycket är grått eller brunt, som gör att jag tycker att vårblommornas färger känns extra starka och intensiva. All min längtan efter att ”livet” ska återvända i naturen går äntligen i uppfyllelse.

Visst är det fantastiskt att den där lilla bruna löken som stoppades ner i jorden under hösten (eller som redan låg där och väntade sedan tidigare år) visste precis när det var dags att växa upp till en helt underbar tulpan.

Lika fantastiskt som att varje vattendroppe har förmågan att hålla ihop.

Färgexplosion!

Om någon skulle be mig idag att välja ut en favoritblomma så skulle jag förmodligen inte klara ut den uppgiften. Hur skulle jag kunna välja ut bara en?

Arnager havn

Publicerad den av
12

Vi befann oss på Nordeuropas längsta träbro över havsvatten och även vid Danmarks första öhamn. Hamnen i Arnager byggdes 1884.

Det är en ljuvlig vy vi har runt oss. En plats som även är en suverän plats för att dra upp en eller annan firre med spö. Det sägs att det badas här året runt. Kanske även dygnet runt. På vårt insta-konto har jag njutit av vackra foton på solnedgångar härifrån, från instagramvänner som bor på ön. Vår förhoppning dessa höstdagar var att vi skulle få uppleva åtminstone en själva live.

Detta är enda hamnen på sydkusten där båtar med köl kan ta sig in och navigera med ett djupgående på två meter. Hamnen är väl skyddad av det grunda Arnager-revet, som sträcker sig mot sydost. En perfekt plats för dykare med intresse för geologi.

Själva höll vi oss torra både bakom öronen och resten av kropparna och njöt bakom skuggorna.

Nordens längsta träbro

Publicerad den av
11

Då var det dags för vår premiärtur ut på den berömda träbron.

I Arnager finns Nordens längsta träbro. Den ska vara ungefär 190 meter lång. Bron renoverades senast 2019 och består numera av ett träslag som heter azobé och som ska vara extra hållbart. Det sistnämnda bör vara viktigt när vädret är på riktigt bus humör.

Havet utanför Arnager är mycket grunt. Därför behövde fiskelägets hamn placeras en bra bit ut. Detta gjordes 1884 tillsammans med första träbron.

Danmark har bara två stycken öhamnar. Båda finns på ön Bornholm. Snogebaek har vi visat tidigare. Två riktigt fina platser att besöka som turist. Kanske inte en stormig mörk oktoberdag när ett steg framåt upplevs som tre tillbaka. 😉

Tänk att ha en egen bänkplats. Samma koncept finns här i Ystad. Ännu har jag inte träffat på Kurt Wallander. 😉

Det var svårt att slita sig ifrån denna idyll. Vi såg människor som tog sig ett morgondopp, fiskare som stack ut med sin ”skuta” medan andra vandrade längs kusten. Ibland gick vi ensamma hela brosträckan. Vid andra tillfällen var det betydligt fler som vi delade träyta med. Sista gången gick jag där sakta, helt ensam och tog farväl av detta smultronställe. ❤ Solveig fick under tiden extra motion av att gå runt i backarna och ta x antal kort på fina hus inför en viss bloggtävling.

De röda bodarna

Publicerad den av
9

Vi är kvar i byn Boderne, som fått sitt namn efter de gamla röda skjulen som kallades för ”boder”.

Kraftiga inlandsvindar kommer inte åt de skyddade röda numera sommarstugorna.

Den där trappan ser väldigt lockande och spännande ut. Numera behöver inte Solveig ha mig i ett koppel. Hade jag däremot varit tolv år och haft med mig några äventyrliga kompisar… 😉

Som du noterat var vi inte ensamma i gemytliga hamnområdet. Jag noterar att långbordet är/var männens zon. Vilka var de fem samtalsämnen som dominerade? Nu ser jag ”det svarta klotet”, men minns ingen rökdoft.

Vi hade vänt tillbaka och nådde efter kurvan boderne 1. Bilden jag såg på igår var mer livlig och det stod fyra/fem trottoarpratare utanför det lilla mysiga caféet. Kanske är det många som tar en kopp rykande kaffe, aplekage/äppelkaka eller en soft ice efter ett dopp i havet.

Det tjocka vita strecket kan jag förstå är nödvändigt att ha som en riktlinje under högsäsongen.

Som sagt var. Det var lågsäsong. Men vi hade på ditresan noterat att det var öppet i vissa butiker…

Egeby Stubmölle

Publicerad den av
12

Alltid härligt med informerande skyltar längs lite större vägar.

För 239 år sedan byggdes denna stubbkvarn. Sju år senare (1794) byggdes kvarnen om och blev 30 cm bredare och dessutom flyttades den närmare vägen.

Jag läste att kvarnen träffades av blixten den 9:e juli 1847. Klyvningsbladen, skaftet och stubben skadades och det behövdes en rejäl slant till att reparera.

Tidigare fanns det ett korsvirkeshus intill kvarnen. Huset har byggts om och separerats från kvarnen.

Under möllan finns bevarade plankor från startåret 1787.

Tio olika ägare har det genom åren varit till kvarnen. Först var Hans Peter Hjort år 1800. Kvarnen var i drift till slutet av 1920-talet.

Den 28:e mars 1935 förvärvades Egeby Mölle av föreningen Bornholm. Vid speciella tillfällen öppnas den för allmänheten. Dock inte denna soliga höstdag.

Nylars Rundkirke

Publicerad den av
6

Denna rundkyrka anses både vara störst och den bäst bevarade av öns kvartett rundkyrkor. Till skillnad från Olsker och Österlars har den inte behövts stödja med stödpelare.
Kyrkan tros vara byggd omkring 1160. Då såg den inte ut som nu. För det var på den tiden riktiga orostider som gällde under en lång tid. Därför byggdes kyrkan som en fästning och var en tillflyktsort mot exempelvis de gotländska piraterna.

Kyrkan var inledningsvis tillägnad Sankt Nikolaus av Myra, som var sjöfararnas helgon på den tiden.
Jag gillar att Solveig fick med en nutida fågel på bilden. 😉

Vi hade såklart ätit en tidig frukost. Vårt mål var att hinna med så många trevliga stopp som möjligt på denna hösttripp. Därmed hoppades vi att kyrkan var öppen från klockan åtta som vi läst.

Vi hade riktigt nära från bostaden till rundkyrkan. Ändå var detta inte vårt planerade första stopp. Tyvärr insåg vi, att vi inte visste var vi skulle göra av bilen och hur långt in i skogen vi skulle promenera. Så det inlednings historiska stoppet la vi på is.
Härligt att det började bli lite blått på himlen. En bil hade parkerat bredvid oss. Paret gick mot kyrkporten och öppnade den…