Kategoriarkiv: Bornholm: Udflugstips

Pyritsøen

Publicerad den av
8

Solveig hade spetsat in sig på att ta sig till Pyritsøen, medan jag umgicks med mitt älskade hav. Vi räknade med möjligheten att kunna sammanstråla längre norr upp.

Vi befann oss fortfarande vid kusten vid Sorthat-Muleby på västra sidan av Bornholm.

Det finns fyra stycken skogssjöar som ligger ganska nära varandra. Av kvartetten är det endast Pyritsøen som fått sitt namn av en mineral som faktiskt finns i sjön. Namnet är pyret. Kul information är att pyret även kallas för kattguld eller dårens guld.

Det är tillåtet med fritidsfiske i sjön. Med lite flax går det att få napp och kanske blir det gädda eller abborre till lunch.

Om man inte känner till Bornholms industrihistoria skulle man kunna tänka att sjön är urgammal. Så är inte fallet. Tidigare var detta en lertäkt under nästan hela nittonhundratalet. Här bröts det lera som transporterades till Hasle Klinker- och Chamottestensfabrik. I slutet av nittiotalet upphörde brytningen. Pumparna stängdes av och täkterna fylldes istället med vatten.

Det måste varit både spännande och utmanande för Solveig i skogspartierna.

Om hon ville vila en stund fanns det mycket vackert att vila de gröna ögonen på.

Under tiden hade jag följt kustremsan längs den upptrampade stigen. Ibland kunde jag inte låta bli att gå ner till vattnet. Vi hade kontakt på slutet via mobilerna. Jag var stensäker på att känna igen henne. Skulle bara inte glömma bort att lägga till ungefär en timmes ålder. 😉

Sorthat Batteri

Publicerad den av
6

Det var tuffa tider i början av artonhundratalet. Englandskrigen pågick mellan1807-1814. England slog redan första året ut den danska flottan på havet. Nu ville de ha mer av ”kakan” på land.

Det fanns fler kustfort på Bornholm än i resten av Danmark. Orsaken var att försvaret låg i händerna på ett lokalt hemvärn. Tyvärr funkade det inte mot engelsmännen om motståndarna kunde landstiga. Därför gällde det att stoppa fienden INNAN de nådde landyta.
Som mest fanns det skansar var fyrahundrade meter på ön. Just denna har restaurerats rätt nyss, är av samma typ som de som användes under Englandskrigen.

Det kunde vara tuffa tider även på land mellan kvinnor och män. Fast allt behöver ju inte vara sant. I nästa vecka får du själv bestämma vad du tror är sant. 😉

Beskrivs ofta som ett månlandskap

Publicerad den av
10

Det är länge sedan som det planterades en hel del skog för att hindra sandflykten.

Vi var på väg mot denna ”kultplats”. Äntligen skulle vi få se den i verkligheten. (I alla andra sammanhang står det bara ett L och inget A.)

En liten bit bort ser det lockande ut i bukten. Men nu handlar det om platsen vi står på.
Tänk att Kultippen har skapats av Bornholms industrihistoria. Orsaken till att det blev så var att det var en mycket begränsad tillgång på kol under andra världskriget. Därför startades det lokalt en satsning på att utvinna kol nära staden Hasle på 1940-talet. Problemet var att det ingick en massa trista biprodukter att särskilja. Sand, lera, koldamm och grus var en kvartett av dem.

För att du ska få full valuta av varför detta kallas för ett månlandskap föreslår jag dig besökare att skriva de två orden; kultippen bilder. Då ser du exempelvis direkt en underbar bild från havssidan och inåt. Visst liknar det ett månlandskap?

Med hjälp av dessa tippvagnar transporterades ”slaggprodukterna” till kusten och tömdes där. Medaljens baksida var/är att det höga svavelinnehållet gjorde att växter inte stortrivs här. Dessutom eroderar berget i snabb takt.

För den som vill uppleva en riktigt vacker nattupplevelse så ska du befinna dig här på natten (rätt natt). Orsaken är att det just här är en minimal ljusförorening. Det innebär att stjärnorna lyser extra starkt på natthimmeln.
Vad häftigt det hade varit att uppleva det som om man befann sig på månen. Som jag skrev. Skriv de två orden i en sökruta på Google och du inser vad jag menar…

Legenden om Jon

Publicerad den av
12

Det sägs att på medeltiden sköljdes en man som hette Jon iland på denna plats, efter ett skeppsbrott. Jon ville tacka ön för att han fick en andra chans i livet. Därför bestämde han sig för att missionera för kristendomen.

Först började han predika från bibeln för ö-bor i en grotta. Tydligen var många både nyfikna och intresserade för snart blev det för trångt därinne. Det var då idén föddes att istället predika från en rauk. (Troligen den du ser i mitten på bilden ovan). För då kunde även människor som satt i fiskebåtar både se och förhoppnings lyssna.

Det var många olika sorters tankar att sortera upp efter detta häftiga besök. Hur togs sig folket hit? Då fanns det definitivt inga bekväma trappsteg att kliva på.

Jag kan mycket väl förstå att Jons Kapel blivit en populär sevärdhet på Bornholm. En del menar att det rör sig om öns mest berömda och imponerande klippformation.
För att inte utmana ödet bestämde vi oss för att inte ägna oss åt ”grottsafari”. En liten miss skulle innebära att de 171 stegen uppför kunde blivit övermäktiga. Men för de våghalsade finns det äventyr att utforska längre ner. Vi gick ner en bit, men jag möttes inte av någon lockande Nissi Beach strand från Cypern precis.

Själv tyckte jag det var kul att möta ett yngre par med ryggsäckar som började gå ner en bit, för att senare ångra sig. De sa på danska att det såg för tufft ut. Genast fick jag en gratis dos ”gubbkrafter”, sista etappen upp. 😉

Trevligt att även njuta av växtlighet på marken. Tillbaka vid bilen gjorde jag för säkerhets skull några stretching-övningar.

Dags för revansch – del 1 av 2

Publicerad den av
10

Riktigt trevligt att vara tillbaka på denna parkering. Den här gången var vi än så länge helt ensamma.

Vilken tilltalande havsutsikt på första etappen, som säkert väldigt många gått genom åren. Bäst att njuta extra. På hemvägen hade vi inte ögon i nacken och frågan var om vi då hade mjölksyra upp till låren. Mest spännande att inte veta svaret i förväg. 😉 Kom plötsligt då ihåg att jag borde stretchat mina vader och lår i förväg. Fast det räcker nog att göra sysslan efteråt, var nästa ”kloka” tanke.

Vi noterade, när vi räknade skuggorna, att vi var två stycken med på äventyret. Jag hade hoppat dammsugaren till frukost. 😉 Det mesta av sanningen var att insulin-setbytet inte hade funkat den gången. (Förra sommaren)

Nu såg jag med spänning fram emot att räkna trappstegen. Oväntat att jag läst och hört om helt olika slutsiffror.
Solveig gick framför mig ner. Vi sa inget till varandra förrän vi kom till olika ”avsatser” och dubbelkollade/stämde av. Väl nere hade vi samma slutsumma. 171 trappsteg. Jag log när jag på en hemsida, för ett tag sedan, läste exakt samma antal. I nästa inlägg ska vi berätta om legenden bakom platsen.

Stammershalle

Publicerad den av
10

Du parkerar ditt fordon på parkeringen utanför badhotellet. Sedan tar du det försiktigt när du korsar kustvägen. De hårda fordonen har företräde. Efter att trägrinden öppnats befinner du dig på en både vacker och historisk plats.

Min blick flyttade sig mellan havsutsikten och alla spännande klippformationer av granit. Vid kroppsliga förflyttningar behövde vi se efter noga var vi satte ner fötterna.

Längst ner står tre ståtliga bautastenar. Ingen vet om de markerar gamla gravar.

Det har naturligtvis gjorts utgrävningar genom åren. Fynd från både bronsåldern och järnåldern har hittats. Det har också hittats ”bevis” på att här bott människor långt tidigare. Troligen försörjde de sig på jakt och fiske. Jag är ganska säker på att ingen då hade hört talas om nättroll och fallskärmar. 😉 Undra vad som fick dem att skratta tillsammans?

Fotnot:
Detta är inlägg nummer trehundra från Bornholm. Väldigt långt kvar till storebror Gotland med sina just nu femtonhundratretton inlägg. Allt samlat på samma blogg.

Omöjlig för fiender att erövra

Publicerad den av
14

Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.

Vang vattenkvarn

Publicerad den av
12

Då var vi tillbaks i vackra Vang hamn en tidig morgon. Denna gång var vädret dock mer soligt. Nu fick vi snabbt väcka våra lår- och vadmuskler. En rejäl stigning behövde fixas innan vi nådde dagens första sevärdhet.

Vang vandmölle/vattenkvarn med sitt halmtak byggdes 1811, troligen av en lokal invånare med namnet Poul Hansen. Kvarnen var i drift till 1905. Bornholms Museum övertog kvarnen 1969. Genom åren har det varit en del renoveringar. Den senaste ägde rum 2010-2011.

Det hade varit intressant att se den i bruk och få komma in och kika med händerna på ryggen.
Medan Solveig fotade lite av varje passade jag på att följa en spännande stig. Snart träffade jag vandrare på leden. De hade ”rätt kängor” och ryggsäckar. Vi hejade på varandra utan att byta mobilnummer. När jag mötte tredje paret insåg jag att det kanske var bäst att vända på näsan och låta resten av kroppen följa med i rörelsen. Visst hade jag nyckelknippan med bilnyckeln, men… 😉

Egentligen är det oftast betydligt besvärligare att ta sig neråt än uppåt.
Jag såg en kvinna prata i sin mobil i en blomstrande trädgård. Det måste vara extra mysigt att bo i nedersta huset och kunna njuta av hamn- och havsutsikten. Solnedgångar ingår i samma kustpaket. Vilka pärlor det finns på rad på västkusten. ❤

Hasle Marina

Publicerad den av
7

Nu skulle betraktaren av fotot kunna tro att vi lämnat hamnområdet och tagit oss vidare till en skogsglänta för att svalka oss. Så är inte fallet. Solveig såg skylten och knäppte en bild.

Vi har egentligen gått vidare norr ut inom hamnområdet.

Det är en läcker bostadsmiljö som byggts vid norra och östra kajerna i Hasle lilla småbåtshamn. Semesterlägenheterna är i två plan och har givetvis en njutbar havsutsikt. Tänk att stå eller sitta i vardagsrummet och betrakta vad som sker ute på havet, eller följa vad som händer för spännande inne i hamnområdet. Sedan finns också möjligheten att gå ut och sitta på den privata trä-terassen. De tre alternativen skulle jag kunna tänka mig att stå ut med när som helst på året. Håller du läsare med?

Solveig gick direkt in och kollade på lediga möjligheter. Det visade sig att det var redan väldigt många bokningar. Även till lågsäsongen. Vi har lagt in en ”markering” inför framtiden.

Trappan du ser i mitten av fotot är inte vilken trappa som helst. Jag vet inte hur många gånger jag sett den på instagram, Facebook och Blogglandia. Nästan alla fotografernas bilder är tagna på kvällen. Varför är det så likstämt? Sanningen stavas s-o-l-n-e-d-g-å-n-g.

Undra vad de på båten har varit ute på för spännande äventyr? Kanske tagit en tur till Ystad för att handla billig mat? Så mycket trevlig danska vi hör i livsmedel-affärerna. På stenåldern minns jag ”gratisturer” med tåg till Helsingborg med mina föräldrar och färja till Helsingör för att proviantera billigt och tungt. Vore det inte rättvist om de ekonomiska vindarna vänder snart?

Ps. Min pappa var lokförare och hela familjen åkte gratis på rälsen. För mig var det sorg när jag fyllde nitton år och möjligheten/möjligheterna gick upp i rök.

Genom byn Teglkås

Publicerad den av
2

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉