Kategoriarkiv: Bornholm: Udflugstips

Stammershalle

Publicerad den av
10

Du parkerar ditt fordon på parkeringen utanför badhotellet. Sedan tar du det försiktigt när du korsar kustvägen. De hårda fordonen har företräde. Efter att trägrinden öppnats befinner du dig på en både vacker och historisk plats.

Min blick flyttade sig mellan havsutsikten och alla spännande klippformationer av granit. Vid kroppsliga förflyttningar behövde vi se efter noga var vi satte ner fötterna.

Längst ner står tre ståtliga bautastenar. Ingen vet om de markerar gamla gravar.

Det har naturligtvis gjorts utgrävningar genom åren. Fynd från både bronsåldern och järnåldern har hittats. Det har också hittats ”bevis” på att här bott människor långt tidigare. Troligen försörjde de sig på jakt och fiske. Jag är ganska säker på att ingen då hade hört talas om nättroll och fallskärmar. 😉 Undra vad som fick dem att skratta tillsammans?

Fotnot:
Detta är inlägg nummer trehundra från Bornholm. Väldigt långt kvar till storebror Gotland med sina just nu femtonhundratretton inlägg. Allt samlat på samma blogg.

Omöjlig för fiender att erövra

Publicerad den av
14

Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.

Vang vattenkvarn

Publicerad den av
12

Då var vi tillbaks i vackra Vang hamn en tidig morgon. Denna gång var vädret dock mer soligt. Nu fick vi snabbt väcka våra lår- och vadmuskler. En rejäl stigning behövde fixas innan vi nådde dagens första sevärdhet.

Vang vandmölle/vattenkvarn med sitt halmtak byggdes 1811, troligen av en lokal invånare med namnet Poul Hansen. Kvarnen var i drift till 1905. Bornholms Museum övertog kvarnen 1969. Genom åren har det varit en del renoveringar. Den senaste ägde rum 2010-2011.

Det hade varit intressant att se den i bruk och få komma in och kika med händerna på ryggen.
Medan Solveig fotade lite av varje passade jag på att följa en spännande stig. Snart träffade jag vandrare på leden. De hade ”rätt kängor” och ryggsäckar. Vi hejade på varandra utan att byta mobilnummer. När jag mötte tredje paret insåg jag att det kanske var bäst att vända på näsan och låta resten av kroppen följa med i rörelsen. Visst hade jag nyckelknippan med bilnyckeln, men… 😉

Egentligen är det oftast betydligt besvärligare att ta sig neråt än uppåt.
Jag såg en kvinna prata i sin mobil i en blomstrande trädgård. Det måste vara extra mysigt att bo i nedersta huset och kunna njuta av hamn- och havsutsikten. Solnedgångar ingår i samma kustpaket. Vilka pärlor det finns på rad på västkusten. ❤

Hasle Marina

Publicerad den av
7

Nu skulle betraktaren av fotot kunna tro att vi lämnat hamnområdet och tagit oss vidare till en skogsglänta för att svalka oss. Så är inte fallet. Solveig såg skylten och knäppte en bild.

Vi har egentligen gått vidare norr ut inom hamnområdet.

Det är en läcker bostadsmiljö som byggts vid norra och östra kajerna i Hasle lilla småbåtshamn. Semesterlägenheterna är i två plan och har givetvis en njutbar havsutsikt. Tänk att stå eller sitta i vardagsrummet och betrakta vad som sker ute på havet, eller följa vad som händer för spännande inne i hamnområdet. Sedan finns också möjligheten att gå ut och sitta på den privata trä-terassen. De tre alternativen skulle jag kunna tänka mig att stå ut med när som helst på året. Håller du läsare med?

Solveig gick direkt in och kollade på lediga möjligheter. Det visade sig att det var redan väldigt många bokningar. Även till lågsäsongen. Vi har lagt in en ”markering” inför framtiden.

Trappan du ser i mitten av fotot är inte vilken trappa som helst. Jag vet inte hur många gånger jag sett den på instagram, Facebook och Blogglandia. Nästan alla fotografernas bilder är tagna på kvällen. Varför är det så likstämt? Sanningen stavas s-o-l-n-e-d-g-å-n-g.

Undra vad de på båten har varit ute på för spännande äventyr? Kanske tagit en tur till Ystad för att handla billig mat? Så mycket trevlig danska vi hör i livsmedel-affärerna. På stenåldern minns jag ”gratisturer” med tåg till Helsingborg med mina föräldrar och färja till Helsingör för att proviantera billigt och tungt. Vore det inte rättvist om de ekonomiska vindarna vänder snart?

Ps. Min pappa var lokförare och hela familjen åkte gratis på rälsen. För mig var det sorg när jag fyllde nitton år och möjligheten/möjligheterna gick upp i rök.

Genom byn Teglkås

Publicerad den av
2

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉

Helligpeder

Publicerad den av
6

En gullig välkommande röd text om platsens namn.

Vad nära de har till ett morgondopp. Undra hur många fast boende det finns kvar på orten? På andra sidan husen är det en rejäl stigning och ett bra skydd mot kraftiga höstvindar från det hållet.

Kul att de fyra gamla rökerierna finns kvar som minnen från en annan tid. Då var sillen från Helligpeder den bästa rökta sillen på ön. Vilket slit det var för männen och kvinnorna som höll på med sysslor från tidig morgon och fram till sent på kvällen. Skälet till att de fick ”kasta in handduken” var de nya stränga reglerna för hygienen som infördes på 1950-talet. Alla lokaler skulle kaklas och utrustas med sanitära anläggningar m.m.

Nu hade jag både hunnit parkera bilen och gå tillbaka en bit för att studera de gamla rökerierna på närmare håll.
Platsen Helligpeder nämndes för första gången redan 1570. Hamnen var själva centrum där flera familjer bosatte sig runt den. I nästa inlägg får du bekanta dig med hamnen i Helligpeder.

De där platserna…

Publicerad den av
2

Appen berättade sanningen. Efter lunchen i hotellets lägenhet var vi laddade inför naturens efterrätt.
Det började spricka upp vid kusten. Vi lämnade Hasle med bil och följde ”stora vägen” norr ut. Bara efter några kilometer blinkade jag vänster. I rätt väder är sträckan längs kusten en pärla som allra bäst gör sig med sakta cykeltrampande eller med apostlahästarna. (Gå till fots)

Vår teammetod funkade bra. Jag stannade bilen vid några ställen och släppte av Solveig med kameran. Bäst hade det såklart varit om vi gjort rutten tidigt efter frukost. Men jag hann njuta fullt ut. Bara vid några få tillfällen kändes jag mig lite ”i vägen”. Någon enstaka gång hoppade Solveig in i bilen och jag körde vidare till ett nytt ”avlämningsställe”.

Inga problem för bilföraren att hålla sig under högsta tillåtna hastighet. 😉
Det blir ett till blogginlägg härifrån och fram till platsen där jag hoppades att det fanns en ledig p-plats. Du behöver inte hålla tummarna för mig, för det var en sådan där härlig stund när det mesta gick som på räls. Första bilden i nästa inlägg ger dig svaret på platsens namn, som vi precis nått fram till.

Ps. Rubriken syftar på smultronställen på Bornholm. Jag tror att flera turister som kommer hit med bil för första gången, tänker att de tar en dag på den lilla ön och därefter far hem med kvällsfärjan. Då missar de ovetande en sådan här pärla. Vi har själva tillhört den gruppen. Även när vi var här som ö-besökare i en hel vecka. Eller när jag var på Gotland för första gången och Solveig gjorde sitt andra besök på Sveriges största ö. Typiskt överreklamerad ö. Dimmigt, regnigt, blåsigt och gult vatten på vandrarhemmet. Jag älskar i vissa sammanhang att ha totalt fel. ❤

Bornholms största runsten

Publicerad den av
2

Om du åker kustvägen norr ut från Rönne så kan du blinka höger en liten bit från den lilla staden Hasle. Direkt ser du på vänster sida möjligheten att parkera strax intill Bornholms största runsten, som ska vara 2,7 meter hög.

Stenen dateras till slutet av tusentalet. I slutet av sjuttonhundratalet flyttades Brogårdstenen från en liten hög till bron över Bagå. Sedan läser jag i udinaturen.dk att den återupptäcktes 1868. Då var den en slutsten i Brogårdsbroen. Stenen frigjordes och placerades väster om vägen. Trafiknätet ändrades på Bornholm. Vägen utvidgades på 1960-talet. Därför placerades stenen om igen, men är därefter kvar på samma plats.

När det gäller lästekniken gäller det att börja längst ner till vänster. Inskriptionen löper upp längs vänster sida, svänger sedan över till höger och följer den sidan nedåt. Den löper därefter över en inre linje och slutar vid stenens överkant. ”Lätt som en plätt” hade kanske Fred Flinta sagt till Barney Granit. 🙂

”Svenger lät resa denna sten efter sin far Tosti och efter sin bror Alvlak och efter sin mor och efter sin syster”. Den första tanke som slår mig är varför inte hans mamma och syster fick ha med sina namn?

Det är både nyttigt och intressant att besöka en sådan här plats. Så många tankar som ploppar upp inom olika ämnesområden.

Ps. Stenen skyddades 1886.

Med spår av regn

Publicerad den av
4

Det hade slutat regna, men spåren, från morgonens regnskurar, fanns kvar…

Detta var första gången vi besökte Kræmmerhuset under en vårsäsong. Fick samma känsla som när jag brukade gå omkring i Botaniska trädgården i Visby. Vårblommor! Den ena vackrare än den andra…

Kanske är det den långa mörka hösten och vintern, då mycket är grått eller brunt, som gör att jag tycker att vårblommornas färger känns extra starka och intensiva. All min längtan efter att ”livet” ska återvända i naturen går äntligen i uppfyllelse.

Visst är det fantastiskt att den där lilla bruna löken som stoppades ner i jorden under hösten (eller som redan låg där och väntade sedan tidigare år) visste precis när det var dags att växa upp till en helt underbar tulpan.

Lika fantastiskt som att varje vattendroppe har förmågan att hålla ihop.

Färgexplosion!

Om någon skulle be mig idag att välja ut en favoritblomma så skulle jag förmodligen inte klara ut den uppgiften. Hur skulle jag kunna välja ut bara en?

Arnager havn

Publicerad den av
12

Vi befann oss på Nordeuropas längsta träbro över havsvatten och även vid Danmarks första öhamn. Hamnen i Arnager byggdes 1884.

Det är en ljuvlig vy vi har runt oss. En plats som även är en suverän plats för att dra upp en eller annan firre med spö. Det sägs att det badas här året runt. Kanske även dygnet runt. På vårt insta-konto har jag njutit av vackra foton på solnedgångar härifrån, från instagramvänner som bor på ön. Vår förhoppning dessa höstdagar var att vi skulle få uppleva åtminstone en själva live.

Detta är enda hamnen på sydkusten där båtar med köl kan ta sig in och navigera med ett djupgående på två meter. Hamnen är väl skyddad av det grunda Arnager-revet, som sträcker sig mot sydost. En perfekt plats för dykare med intresse för geologi.

Själva höll vi oss torra både bakom öronen och resten av kropparna och njöt bakom skuggorna.