88. Alskog kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Inte ett moln på himlen. Knappt någon vind. Luften stod nästan helt stilla. Värmen var tryckande. Perfekt tillfälle att besöka en sval medeltida kyrka.
Alskog kyrka på östra Gotland består av partier från olika tider. Långhuset från 1200-talet är äldst. Näst äldst är västtornet, men också från samma århundrade. Det nuvarande koret i gotisk still och sakristian byggdes omkring 1300.

Den romanska sydportalen har bevarat ålderdomliga kapitälskulpturer.

På medeltiden hade kyrkan en rik målad dekor. Nu återstår tyvärr endast fragment.

Altartavlan från 1759 var ett samarbete mellan snickaren Johan Dunderhake och målaren Magnus Möller från Visby.

Triumfkrucifixet är ett arbete i nordfransk stil, troligen av mästarverkstaden som skapade den kända Viklaumadonnan. Kristus har kungakrona, öppna ögon, parallella ben och endast smärre blodspår. Fyra särdrag för de tidigaste krucifixen.

Predikstolen är daterad 1586 och är en av Gotlands äldsta. Målningen utfördes 1662 av kända Johan Bartsch.

Den gamla dopfunten med scener ur Kristi barndomshistoria är tillskriven Semi-Byzantios´ verkstad.

Det finns fem målade glasrutor kvar från omkring år 1300.

Efter att ha vandrat omkring helt ensamma i den svala kyrkan upptäckte jag något väldigt spännande som öppnade upp till äventyr på hög höjd. Dörren till trappan som ledde upp till tornet och en vacker utsikt, stod inbjudande öppen. Jag blev förvånad när Solveig tog täten. Jag bad henne att ta en bild direkt för att visa hur brant och gammal trappan var. Det är inte detta foto. Här rör det sig om andra fotot. En trevlig kvinna stack fram huvudet och klick…
Hon berättade att de arbetade med något projekt av något slag. Vi önskade antagligen lycka till och stannade kvar på marknivå.

Tänkvärda ord:
”Att alltid vara en smula barn,
det är att vara verkligt vuxen.”
Jevgenij Jevtusjenko

85. Levide kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Levide kyrka är en av de 17 absidkyrkorna. Koret uppfördes under 1100-talets senare del. Tornet byggdes i mitten av 1200-talet.

Interiören är unik i sitt slag. Det breda treskeppiga långhusets nio kryssvalv uppbärs av fyra massiva pelare. Allt och alla kom inte med på bild. Jag uppskattar här det ”breda” som kallas för hallkyrka. Antagligen har de haft tyska förebilder.

Kvadermålning är vanligt i de gotländska kyrkorna. Tekniken går ut på att imitera murning med olikfärgat stenmaterial. Tidsmässigt kan jag berätta att tekniken förekom på Gotland från cirka 1230 till slutet av seklet. På 1300 talet förekom den inte. Den vanligaste färgkombinationen är grått-rött. En expert har delat in fyra olika typer av kvadermålning. Denna är typ 2, som innebär kvadermålning med enkla ornamentala tillsatser.

Altartavlan av trä är utförd av Johan Bartsch 1662 och målades året efter.

Predikstolen är från 1600-talet.

Dopfunten är också från 1600-talet.

Det finns ett Triumfkrucifix från 1100-taltet, som numera går att ses på Statens Historiska Museum. Om jag förstått det hela rätt så är ”reserven” från 1300-talet och det enda bevarade medeltida inventariet i Levide kyrka.

Ovanför altaret finns det för mig lite röriga målningar.

Men det fanns många andra kalkmålningar som tilltalade mig. Underst ser du den helige Kristoffer som bär Jesusbarnet över floden. En sådan bild fanns ofta väl synlig i medeltida kyrkor. Budskapet var att den som sett bilden under dagen var skyddad mot ond bråd död. Personligen vet jag hur viktigt det är att ha skyddsänglar. Utan dem hade jag inte suttit här och skrivit dessa ord. Jag hade inte ens hunnit börja skolan. Några episoder har jag berättat om i våra två kåseriböcker. Andra har ännu inte kommit på pränt. ❤

Tänkvärda ord:
”Vilken skada att erfarenheten kommer först vid den ålder då krafterna sinar.”
Eugène Delacroix

Målarens hus


Huset vid Kyrktrappan är byggt på 1200-talet.

Egentligen består byggnaden av två sammanbyggda delar. En tornaktig med två våningar och en välvd högkällare och en lägre byggnad med två rum och kryssvalv.

Det var på 1600-talet som smeknamnet ”Målarens hus” uppstod. Ägaren i mitten av seklet hette Johan Bartsch (troligen tysk). ”Johan Målare” var en skicklig dekormålare som jag skrivit om flera gånger i bloggens inlägg om medeltida kyrkor. Jag har även nämnt honom i januari, när jag skrev inlägg om paradgatan Strandgatan. Då i samband med vägg och takmålningar i Burmeisterska huset och Gamla Residenset.

Jag ha läst att inne på kyrkogården hade Johans familj egen kålgård, körsbär och rosor.

Om mer av sanningen ska fram bodde och ägde Bartsch bara den höga delen av huset, medan den lägre delen ägdes av en annan person.

Om vi flyttar fram till 1800-talet ingick byggnaden i Cedergrens kakelugnsfabrik. Mitt under andra världskriget, 1941, köpte Gotlands fornvänner den då försummade byggnaden.

Om jag inte minns helt galet var byggnaden till salu för en hög summa förra året. Minns i alla fall att det inte hjälpte att jag räknade sedlar och kort. Var samtidigt rädd för att det skulle störa med allt spring i kyrktrappan. 😉 Tillbaka till seriös fakta. Jag vet att huset varit värdshus med rum för övernattning i modern tid.
Ännu ett hus med en spännande historia, innanför ringmuren i Visby. Vilken otroligt intressant stad vi bor i. Samtidigt full av både en stor världsomtalad framgång i ca 250 år och därefter en misär utöver det vanliga.

Vi tog den skuggiga kyrktrappan upp till våra parkerade cyklar. Men innan dess hade vi besökt den pampiga Domkyrkan, som kommer i två blogginlägg senare i framtiden.

23. Bäl kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Halvvägs på väg 147 mellan Visby och Slite ligger Bäl kyrka.
Kyrkan började byggas redan på 1100-talet men blev inte klar förrän 1258. Enligt ritningar verkar det som om tornet inte blev så högt som planerat.

I tornbågen finns dopfunten utan dekor, från 1200-talet.

På nordväggen i långhuset hänger ett stort triumfkrucifix, också från 1200-talet.

Predikstolen är skänkt av länsman Peter Gane och hans hustru 1744.

På väggarna finns scener ur bibeln.

Altartavlan är utförd av Johan Bartsch (Johan Målare) 1664. Motivet är Nattvarden och Uppståndelsen.

Det finns ett flertal träskulpturer.
Kyrkans inre präglas av en stor enkelhet. Ibland kan det enkla vara att föredra.

Genom portens öppning syns stigluckan. Utanför den stod bilen snällt och väntade på oss. Jag minns denna eftermiddag väl. Hur vi fortsatte till Bara ödekyrka, som fick förtur på bloggen med tanke på att det var sommar. Därefter blev det fika i ett välskött änge. Vad jag längtar efter att kunna åka iväg på liknande turer på denna fantastiska ö. Därför uppskattar jag varje sekund som ljuset tagit tillbaka makten över mörkret. Synd bara att jag blir sextio sekunder äldre för varje minut som går. 😉

Tänkvärda ord:
”Det är bättre att ha älskat och förlorat
än att aldrig ha älskat.
                                   Alfred Tennyson