Platanthera bifolia – Nattviol

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Nattviolen saknas sällan i ett gotländskt änge. Den är mycket vanlig på Gotland och finns nästan överallt. På ”lokalkartan” finns bara en vit fläck i mitten av ön och på Karlsöarna.

På öppna varma ljusa lokaler börjar den blomma någon vecka in i juni. På skuggiga lokaler går den att njuta av under hela juli.

Den vita färgen gör att den syns i sommarnattens svaga ljus.

De väldoftande blommorna doftar mer på kvällen när de lockar till sig svärmare.

Solveigs första replik


”Ska vi åka upp till Ireviken?”
Förslaget kom när jag vaknade och jag nappade givetvis direkt.
Förra gången besökte vi fiskeläget.

Den här gången skulle vi trampa ny mark och följa viken norrut. Huvudmålet var att hitta två olika orkidéer som enligt anteckningar kunde finnas här. I viken blommar orkidérna röd skogslilja och purpurknipprot.

Solveig stannade upp och fotade växter på nära håll bland klapperstenarna.

Som det ofta händer, i alla slags sammanhang, ser Solveig inte skymten av mig när hon fortsätter framåt.
Fast jag njöt av naturen och solens försök att ta över makten från de mörka molnen hade jag ett tävlingsmål. För det hade varit häftigt att hitta orkidéerna först och få två poäng i vår interna tävling. 😉
Jag hade noga granskat bilderna och visste hur arterna såg ut. Långt senare hade jag nästan gett upp. Det var då min 2-0 seger grundades. (Foton kommer i framtiden i kategorin orkidéer på Gotland.)

När det vankas fika söker jag gärna upp den som ansvarar för det goda. Skulle vi sitta här på första parkett eller…

… på högsta parkett?

Det sistnämnda lockade mest.

Det hade nyligen regnat och när vi senare kom hem till Visby var det mörkt och blött. Men här hade vi vår egen zon.

När vi fikade njöt vi av utsikten från höjden. Bakom våra ryggar fanns rester av en fornborg. Härifrån hade de en bra koll på läget ute på Östersjön och kunde överraska fienderna.

Solen försvann en kort stund bakom molnen och bilden blev gråare. Ser du ”fågelraketen”? 😊

En del vill ha vind. Andra föredrar vindstilla.

Vi konstaterade ännu en gång, att det är jobbigare att ”bromsa” neråt än att gå uppför.

Gymnadenia conopsea – Brudsporre

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Brudsporren är mycket vanlig på Gotland. Annars är den ganska sällsynt på fastlandet.

Den går att upptäcka redan en vecka in i juni och kan i fuktängar, kärr och frisk skogsmark blomma långt in i juli.

Blomfärgen är rosaröd, ibland något ljusare eller rent vit. Brudsporren är en medelstor orkidé.

Doften påminner om kryddnejlika.

Vi har tagit våra foton i ett par olika änge.

 

 

 

 

 

Anacamptis pyramidalis – Salepsrot

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Salepsrot finns i Sverige bara på Gotland och Öland. Den finns med på den svenska rödlistan. Nordligast finns den på Ösel i Estland.

På Gotland finns salepsrot mest på norra och östra Gotland.

Färgen är oftast rosenröd, men kan variera från vitt (sällsynt) över blekrosa, gulrosa till mörkrött.

Salepsrot blir omkring 3 dm hög.

Blommorna är välluktande och pollineras uteslutande av fjärilar.

Vi tog våra foton i Lummelunda och längs vackra Ekstakusten.

Fotnot:
Carl von Linné noterade också att arten fanns på Gotland. Men han var sparsam med orden i Flora Svecica. ”Växer på Gotland.” 😉

 

 

 

 

Orchis mascula – Sankt Pers nycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Sankt Pers nycklar är en av Gotlands vanligaste orkidéer. Den växer lite överallt på ön. Undantag: Myrar och kärr.
Sankt Pers nycklar finns i skiftande färgtoner. Vanligast är den rödvioletta. Det finns också helt vita blommor, vita med röda stänk, ljusrosa och djupt röda.

Den vita har vi än så länge bara sett på två lokaler.

På Gotland är bladen nästan alltid ofläckade.

Det finns två smeknamn på Sankt Pers nycklar på Gotland. Det ena är ”Årmnycklar” och det andra ”Kattnycklar”. Det sistnämnda är ingen smekande hyllning, för det syftar på doften som en del förknippar med kattpiss.

I skuggig miljö kan Sankt Pers nycklar stå i blom fram till midsommar. Annars brukar den inte överleva till juni.

En sak är säker. Sankt Pers nycklar har vi sett på åtskilliga platser på Gotland.

Extratext:
Sankt Pers nycklar tillhör släktet nycklar. De är mycket vanliga på öarna Gotland och Öland. Dessutom finns de i Skåne (minns vi) och Blekinge. Annars är de ovanliga i de andra svenska landskapen.
På Åland går det att träffa på arten. I Norge finns den på ängar utmed kusten, ända upp till Lofoten. 

 

Kräklingbo prästänge


Du som tillhör sällskapet som deltagit i månadsbildstävlingen i maj, känner igen översta bilden. De tio svaren är på plats i inlägget liksom aktuell tabell.

I Kräklingbo änge ligger den gamla eken nere. Annat var det på färgfotot i min bok från 2006. Då står den präktiga, imponerande fridlysta eken rakt upp. Fortfarande är den klassad som ett fridlyst naturminne. Man tror att den passerat 800 år. Det var i februari 2008 som en storm blev för tuff för eken. (Där har du några av facitsvaren) 😉

Detta var inget planerat besök. Vi råkade köra fel i jakten på ett speciellt naturreservat. Har du hört frasen ”köra fel” nyss? 😉 Vi fick istället se ”ett vitt hav” och gullvivor. Om vi kommer tillbaka om några veckor finns möjligheten att se mandelblom, solvända och svartkämpar. Styr vi då fötterna mot de skuggiga delarna av änget kan vi njuta av liljekonvalj. Två olika orkidéarter växer i änget under en period. Orkidéer älskar vi och har inomhus året om sedan flera år tillbaka.

Klosteränge


Alltid spännande att ”lämna en värld och kliva in i en annan”. 3 km från Roma ligger detta änge i ett stort lövskogsområde som blev naturreservat 1985.

Roma kloster ägde marken på medeltiden. Från elvahundratalet och fram till början av femtonhundratalet var det Cistercienser-orden som nyttjade Klosteränget som gav foder till deras djur.

Ett av Gotlands större bestånd av grov ek finns i naturreservatet. Känner du till att ekarna förr kallades för kronekar? Orsaken var att staten förbjöd fällning av ekar. Virket skulle kunna användas till militära fartyg. Först på 1820-talet upphörde förbudet. Enligt källor ska de gotländska bönderna mer än gärna fällt sina gamla grova ekar som en demonstration mot makten från Storstaden Stockholm (när de fick tillåtelse). Här i Klosteränget lät de dock flera gamla ekar vara kvar. Smart tycker jag som förstått att eklöven bryts ner långsammare än löv från andra träd som ask och hassel. Men gamla ekar kan stupa av starkare skäl uppifrån. Undra hur många hundra år denna ek stod upp?

Eftersom det var kyligt denna aprilsöndag smakade det extra gott med kaffe innan vi koncentrerade oss på blommorna.

Smörblomma, gullviva och vitsippa.

Gulsippor fanns det gott om i änget. Ser du stenen längst ner till vänster? Jag såg stora stenar som låg och ”skräpade” lite överallt. När Solveig sa något om årets första… passade jag på att förena dagens motion med lite lätt ängsstädning. 😉 Vilken tur hon inte såg resultatet. Jag är rädd för att min fru skulle ha åsikter om höjden eller något annat mindre stenkul. 😉

Istället kunde Solveig glädja sig åt att det var hon som såg årets första orkidé. 1-0 till henne.

S:t Pers nycklar. Mer om det i en kommande kategori.

En sista titt på svalörten. Innan vi flyttade hit hade vi aldrig besökt ett gotländskt änge. Nu gör vi det mer än gärna. Ett mycket rogivande stopp. Ofta hörs fågelsång. Fjärilar hälsar på. Det är så skönt att bara vara.

Augustibilden 2020


Självklart ansåg vi att en månadsplats i vår köksalmanacka 2020 borde vara vikt för ”Botan”.

Annars har jag de sista två veckorna umgåtts med många vackra orkidéer och ovanliga växter på Gotland. Jag har gjort tabeller över vilka orkidéer som finns på Gotland. (Tre arter finns bara på ön och ingen annanstans i Norden). I tabellen finns det självklart olika kolumner. Ex. en om de är vanliga, medel eller ovanliga. Nästa om ”normal blomningstid”. Nästa om vilken typ av mark som föredras. En tabell handlar enbart om ”startordningen” på säsongen. Nästa tabell går mer på djupet om möjliga platser på Gotland och Fårö.

Steget från orkidéer till ovanliga växter är inte långt. Bara några Bossekliv. 🙂 Därför blev det en tabell med namnet ÄNGEN MED DET DÄR LILLA EXTRA som jag snickrade ihop tillsammans med NATURRESERVAT MED DET DÄR EXTRA och ANNAN NATUR MED DET DÄR EXTRA. 
I slutändan handlar det sedan om att skapa korta-mellan-dagsrundor-övernattningsrundor med en skön mix av olika saker att se & göra. Sådant här älskar jag att pyssla med. ❤
Det låter inrutat men för mig är improvisation alltid en ”medkompis” på turerna. Däremot är det trist att i efterhand på hemmaplan upptäcka att vi missat något som fanns någon kilometer bort. För en sak är given. Allt skyltas det inte om på ön. Helst inte mysiga fiskelägen där det inte förekommer någon turistaktivitet. Många gånger vet jag heller knappt om det är en väg eller en före detta skogsstig. 😉
Med dessa inomhussysslor gör det inte så mycket att det regnar och blåser utanför decemberfönstret. Jag reser i fantasin iväg på härliga resor med hjälp av foton och texter från fantastiska böcker som jag införskaffat under två år.
Den första boken fick jag i julklapp 2017. Antagligen tyckte Solveig att jag på skånsk mark skulle uppskatta att njuta av min favoritö – som vi aldrig skulle åka till fler gånger. 😉
Jag uppskattade och var tacksam. Lärde mig fakta utantill.
Jag uppskattade och fick en briljant idé.
Jag uppskattade och luskade under ytan. 😉
Jag uppskattade att ”just detta tillfälle” var stunden då jag skulle lägga fram min hemliga plan för endast en lyssnare som antagligen trodde att jag skämtade.
En lyssnare som jag endast ville det allra bästa på jorden.
Min finaste pusselbit.

Stoppet som inte gav full valuta

När vi körde genom det öppna landskapet Sundrealvaret, som är Gotlands största alvar, stannade vi till vid naturreservatet Muskmyr. På informationstavlan läste jag något om att de lösgående korna var extra nyfikna. Jag såg en hop boskap en bit bort till vänster och jag fick stilla min fantasi om vad som kunde hända på vägen tillbaka till ”den lilla blå.”

Muskmyr är en agmyr som är inramad av ett träsk. Därför denna spännande spång som jag hade älskat som grabb.

Jag hade på förhand läst på om de praktfulla orkidéerna som växer på strandängarna i naturreservatet Muskmyr. Därför hade jag stora förhoppningar om att pricka av arter från min nyinköpta bok ”Gotlands orkidéer”. När vi kom hem från Storsudret/Sudret-resan tänkte jag börja med en ny kategori som skulle heta orkidéer. Det var dessa ljusa tankar som jag hade tills…

… vi insåg att vi var försent ute. Är det någon som vet vad det är för orkidé? Eller är det ens en orkidé? Det skulle finnas ungefär nio olika arter och det fanns möjlighet att få se gotlandssolvända på allvaret.
Vi fortsatte en lång bit till där vi fick god balansträning.
Det var en trevlig efterlunchpromenad. 😊 Vi insåg att vi förhoppningsvis kommer att återvända hit. Antingen på våren eller försommaren för blommornas skull. Eller senare för det rika fågellivet i september-oktober då många arter rovfåglar besöker och passerar detta stråk. Muskmyr är nämligen den enda större vattensamlingen på Sundrealvaret. Undra om det går att beställa via en flygtekniker när ”The Eagle has landed”, för jag är inget större fan av att stå blickstilla i sju timmar och vänta på något som kanske aldrig sker. 😉

Jag stelnade till när jag noterade vad som hänt sedan sist. (När människorna är borta dansar kossorna på stigen). Den stora gruppen av kossor hade samlats till möte just på den enda stigen som vi hade fram till bilen. Kvinnan vid min sida som är uppvuxen på en gård undrade varför jag fick en mörk och djup basröst när jag pratade med henne och varför vi skulle gå så fort.
”Det är för att visa vem som bestämmer”, svarade jag ännu mörkare och drog med hennes hand till vänster ut bland det stickiga gräset. Hellre det än att…

Ingen kamera var framtagen från väskan. Möjligtvis såg jag den som ett skyddsvapen i ett trängt läge. 😉