Kategoriarkiv: Bornholm: Vi gör det igen

Igår upptäckte jag något nytt

Publicerad den av
14

Självklart stod vi även en stund utanför Allinge kirke och njöt av ”Metamorfos”. Mannen bakom konstverket är Arne Ranslet. Du kan läsa mer fakta om du trycker på vår kategori: Bornholm: Uden dörs kunst.

Intressant när jag läste att Arne och hans fru (även hon en konstnär) fick tre barn. Ett av dem är född samma år som jag är. Han har yrkesmässigt gått i sina föräldrars fotspår och bor här på Bornholm. Jag log när jag kände igen ett konstverk, som jag själv har på bild från en familjesemester på ön. Minns att två okända barn lekte på djuret, när jag tryckte ner knappen på kameran. Det kommer att bli ett återbesök vid den platsen när vädret är sämre och lämpligt för ett besök på ett stort museum, som inte avklaras på ”en kvart”.

När jag ändå kör en sevärd repris får även ”Livets tråd” av pappa Arne Ranslet hänga på tråden. Även den ett konstverk av hög klass. Går att njutas av på Köpmansgårdens innergård i Svaneke. Själv sitter jag här som vanligt och njuter av behaglig bakgrundsmusik. Du som hänger på tråden idag får ha en härlig måndag.

Omöjlig för fiender att erövra

Publicerad den av
14

Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.

Branta backen ner mot…

Publicerad den av
8

Ett återbesök i Vang hamn. Här var vi förra hösten. Lika läckert som då.

Det var vanligt att sill fångades och saltades här redan på medeltiden. Sillen blev folkets huvudrätt. Ibland åts fiskarten tre gånger om dagen. Blir du sugen på traditionen?

”Klockan” var inte mycket. Så även denna gång var det stängt på galleriet.

Intressant att läsa att vissa fiskare aldrig gick ut med båt och fiskade. Istället hade de på sina ”bumbåtar” olika saker som de tjänade pengar på. Fyra produkter var bröd, potatis, tobak och alkohol. Säkert mycket annat också. Men 1920 blev det grus i maskineriet då affärsverksamheten förbjöds av myndigheterna.

Vädret började ändra karaktär. Vi bestämde oss för att söka oss in en bit från kusten.
Tyvärr hittade vi inte en speciell stenhård sevärdhet. Däremot såg vi på håll en ”vit byggnad” som vi också gärna återsåg. Därför rattade jag mot…

Finns inte med

Publicerad den av
10

Självklart avrundade vi besöket med en runda i butiken på två plan. Ägaren och kvinnan bakom trädgården är mycket kreativ och har alltid plats för lekfullhet, vilket tilltalar mig.
Bilden på vårt inköp fick inte vara med den här gången. Orsaken var att det blänkte lite fult på fotot.

Även denna gång hade vi tur och fick en pratstund med trevliga Anina, som är mycket språkkunnig och till och med förstår halländska. 😉

Vattenfallet tilltalar mig.

Det gör den stolta hjorten också.

Jag tror de flesta besökare härinne hittar något som de vill ska få följa med dem hem. Gör inte du bloggbesökare det också? Nästa gång vill jag exempelvis att… 🙂

Vi tog chansen…

Publicerad den av
6

… och lämnade kusten och rullade iväg mot inlandet på Bornholm. Visst hängde regnet i luften på ditvägen. Våra regnställ åkte därför på vid parkeringen. Mitt marfhcokab på grund av ”stressen”. 😉

Direkt kom vi in i ett behagligt tempo. Regnet uteblev. Vi kunde fullt ut ägna oss åt att njuta av Anina Kofods fantastiska smultronställe. Det här var första gången vi besökte platsen i maj. Vi passade på att köpa var sitt årskort.

Jag gick runt med ”vanliga” kameran och Solveig stannade till och försökte få till bra bilder med ”macrokameran”. Det sistnämnda får hon visa i nästa inlägg.

Ibland korsades våra vägar. ❤

Benen hittade dit själva

Publicerad den av
8

Rubriken fångade jag i luften. Den stämmer bra. Perfekt att vi ofta väljer en tidig lunch. Eftersom vi nästan alltid på en semester är uppe med tuppen finns aptiten där och kön brukar inte slingra runt hörnet. Sedan finns alltid undantag. Två fullaste bussar med matglada passagerare kan ändra på spelreglerna.

Visst var det myggfritt och inte en enda hungrig fiskmås i sikte. Men vi valde ett inomhusbord. Det är nästan effektfullt med bilden, som är tagen inomhus. Hade inte Solveig ”trollat lite” igår under redigeringen hade jag sagt att bilden inte skulle få vara med.

Maten var lika superb som vid de andra tillfällena.

Det blev en kort promenad åt andra hållet också. En dröm är att få komma in och se hur det ser ut inomhus i berömda ”Domen i målet Allinge”. Alla drömmar ska kanske inte gå i uppfyllelse.

Längta tillbaka

Publicerad den av
8

En av många positiva saker med Bornholm är avstånden. Samtidigt finns det en ”fara” med det. Tänk vad många smultronställen besökare missar på vägen. Om de inte viker av från ”stora vägen” så gör de såklart ön på en enda dag. Kanske till och med på en trekvartsdag om högerfoten känner sig lätt irriterad. 😉

Jag gissar på att några trogna bloggbesökare redan har kommit på var vi befann oss. Det började dra ihop sig till lunchtid. Från Vang till Allinge är det nära. Fast vi därmed hade bytt kust. När man gör det på Bornholm inser betraktaren ibland att väderleken kan skilja sig rejält. Jag har nämnt det vid en semester 2017 (på andra bloggen), när vi bodde i Allinge och var oroliga för hemfärden nästa dag. För det blåste rejält på sjön. Då tog vi bilen och nådde andra sidan av ön på mindre än en kvart. Vid Hammaren var det kavlugnt. Människor satt och åt vid hamnen utanför restaurangen och själva gick vi ut på båtbryggorna och njöt av det lugna vattnet. På ett vis kändes det overkligt.

Den ursprungliga planen när vi planerade vid frukosten var att testa det andra rökeriet i Allinge, som vi än så länge aldrig hade provat. Fast det kändes lite fel efter att njutit av träbron, havet och det välkända och efterlängtade besöket på denna norra yta på Bornholm. Bloggen däremot tyckte att vi inte skulle trötta ut trogna besökare med samma… Vad gjorde vi? På måndag kommer svaret.
Till dig som tittar in här idag önskar vi en trevlig första maj. ❤

Självklart passade vi på…

Publicerad den av
12

… när vi ända var i Balka att glida vidare till nästa smultronställe längs kusten. En nätt behaglig biltur där det just då inte landade en enda tanke på att jag fick diagnosen glaskroppsavlossning två dagar tidigare – i ett annat land.

Snogebaek tillhör också en av våra favoriter på Bornholm. Skaran av smultronställen har en tendens att öka till antalet för varje tripp dit. Med detta nya bloggkoncept är det vår fjärde resa till den danska lilla ön. Femte och sjätte resan är redan bokade. Viktigt i dessa sorgliga ”världstider” att ha något ljust att längta efter. Vart och när kommer att förbli våra hemligheter. Sådant brukar vi inte nämna offentligt…

Vi var inte ensamma om att njuta av öppenheten ut över havet. Kanske störde vi en av trion.

Underbart fridfullt denna lördagsförmiddag i september. Jag lät gärna Solveig ta hand om plåtandet. Ibland påminde jag henne om att slå om ”knapparna”. Du som återkommer hit på onsdag förstår vad jag syftar på.

Det sägs att taktiken med att ta avsked när det är som bäst brukar skapa och lämna kvar en behaglig känsla efteråt. Både när det gäller natur, hav, ”matintag” och trevliga stunder med vänner. Listan kunde säkert vara längre…

Rökeriet var ännu inte öppet. Vi bestämde oss för att åka hem till ”valnötsboendet” och inta lunchen där. Sedan var vi tankade för en eftermiddagstur till en för oss helt ny plats vid kusten. Ni som deltog i novemberleken förra året kommer troligen känna igen ett par foton i fredagens inlägg. Fast först blir det annan slags lek på onsdag.

Var rädd om dig. Njut av vårtecken och att ljuset håller på att ta över taktpinnen. ❤

Ett återbesök i oasen Bölshavn

Publicerad den av
8

Så var vi här igen. Självklart ville jag inte göra om samma missar som förr. Då när jag bara rattade igenom långsmala vägen i Bölshavn. Hann antagligen endast notera havsutsikten och några idylliska hus längs stråket. Sedan våra fem Gotlandsår har vi båda ett helt annat tänkande och avstressande djup.

Den här gången handlade det inte om någon ”jakt” på orkidéer. Därför gled Solveig iväg med ”vanliga” kameran, medan jag ordnade med något annat en stund…

…innan mina intränade fötter själva sökte sig till kustremsan. Finns allt lite likheter med Gotland. Både här och där.

Visst stämmer det?

Vi hade sammanstrålat någonstans vid havet. Jag och Solveig som denna soliga blogginläggningsdag i oktober firar 35 år som gifta. ❤

När vi denna aktuella junidag såg upp mot vägen genom Bölshavn såg vi ännu fler cyklister och olika ekipage rulla fram. För det ska tilläggas att vi hade kört förbi x antal sedan vi kom ner till kustvägen. Bara de inte var på väg mot Svaneke och det var något slags tävling och jippo? Själva tänkte vi vara kulturella och gå på en utställning i Baltic Sea Art Project och kunde gärna tänka oss en parkeringsplats i närheten. För risken för ny regnperiod var stor. Precis som den varit alltför många gånger under semesterveckan.

Fladdrande, färgsprakande skönheter

Publicerad den av
12

Ett besök i Sommerfugleparken i Nexö är nästan obligatoriskt när vi kommer till Bornholm. Trots att vi varit där flera gånger, svettats i den tropiska värmen i växthuset, insett att det är en tålamodsprövande sysselsättning att fotografera fjärilar och att bilderna sällan får den skärpa som jag önskat… så återvänder vi. Bilderna i dagens inlägg är ett hopplock från flera av våra resor.

Man vet aldrig hur många olika sorter eller vilka som fladdrar omkring, när man kommer till Sommerfugleparken, eftersom det varierar. Någonstans läste jag att vissa av fjärilarna bara lever ett par veckor. Ovanstående fjäril, som vi fångade på bild vid vårt första besök på Bornholm för flera år sedan, har vi aldrig återknutit kontakten med under de senaste resorna.

Fjärilar är viktiga pollinatörer och nektar är en perfekt näringskälla för fjärilar. Deras sugsnabel fungerar ungefär som ett ihoprullat sugrör. Blomman behöver pollineras och fjärilen behöver mat. När den suger i sig nektar får den med sig lite pollen på kroppen. Vid ett besök i en ny blomma hamnar detta pollen på den nya blomman i bästa fall på pistillen och då sker en befruktning så att ett frö kan bildas. Vilket samarbete! Förmodligen utan att fjärilen har en aning om hur viktig den är.

När vi kom till Bornholm i juni i år funderade vi på om det verkligen fanns någon fjärilspark att besöka. Vid det senaste besöket hade vi konstaterat att ägaren var gammal och att det fanns en risk att han inte skulle orka fortsätta att driva stället. Det märktes ju att det skulle behövts lite mer omsorg om stället…

I den lägenhet vi hyrde hade husvärdarna lagt en tidning om aktiviteter på Bornholm under den vecka vi skulle vara där.

Glädjande nog fanns en artikel om just Sommerfugleparken och vad som hänt i och runt den. Det blev såklart ett nytt besök under resan. Men de bilderna kommer i ett inlägg längre fram.