Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Rubriken fångade jag i luften. Den stämmer bra. Perfekt att vi ofta väljer en tidig lunch. Eftersom vi nästan alltid på en semester är uppe med tuppen finns aptiten där och kön brukar inte slingra runt hörnet. Sedan finns alltid undantag. Två fullaste bussar med matglada passagerare kan ändra på spelreglerna.
Visst var det myggfritt och inte en enda hungrig fiskmås i sikte. Men vi valde ett inomhusbord. Det är nästan effektfullt med bilden, som är tagen inomhus. Hade inte Solveig ”trollat lite” igår under redigeringen hade jag sagt att bilden inte skulle få vara med.
Maten var lika superb som vid de andra tillfällena.
Det blev en kort promenad åt andra hållet också. En dröm är att få komma in och se hur det ser ut inomhus i berömda ”Domen i målet Allinge”. Alla drömmar ska kanske inte gå i uppfyllelse.
En av många positiva saker med Bornholm är avstånden. Samtidigt finns det en ”fara” med det. Tänk vad många smultronställen besökare missar på vägen. Om de inte viker av från ”stora vägen” så gör de såklart ön på en enda dag. Kanske till och med på en trekvartsdag om högerfoten känner sig lätt irriterad. 😉
Jag gissar på att några trogna bloggbesökare redan har kommit på var vi befann oss. Det började dra ihop sig till lunchtid. Från Vang till Allinge är det nära. Fast vi därmed hade bytt kust. När man gör det på Bornholm inser betraktaren ibland att väderleken kan skilja sig rejält. Jag har nämnt det vid en semester 2017 (på andra bloggen), när vi bodde i Allinge och var oroliga för hemfärden nästa dag. För det blåste rejält på sjön. Då tog vi bilen och nådde andra sidan av ön på mindre än en kvart. Vid Hammaren var det kavlugnt. Människor satt och åt vid hamnen utanför restaurangen och själva gick vi ut på båtbryggorna och njöt av det lugna vattnet. På ett vis kändes det overkligt.
Den ursprungliga planen när vi planerade vid frukosten var att testa det andra rökeriet i Allinge, som vi än så länge aldrig hade provat. Fast det kändes lite fel efter att njutit av träbron, havet och det välkända och efterlängtade besöket på denna norra yta på Bornholm. Bloggen däremot tyckte att vi inte skulle trötta ut trogna besökare med samma… Vad gjorde vi? På måndag kommer svaret. Till dig som tittar in här idag önskar vi en trevlig första maj. ❤
… när vi ända var i Balka att glida vidare till nästa smultronställe längs kusten. En nätt behaglig biltur där det just då inte landade en enda tanke på att jag fick diagnosen glaskroppsavlossning två dagar tidigare – i ett annat land.
Snogebaek tillhör också en av våra favoriter på Bornholm. Skaran av smultronställen har en tendens att öka till antalet för varje tripp dit. Med detta nya bloggkoncept är det vår fjärde resa till den danska lilla ön. Femte och sjätte resan är redan bokade. Viktigt i dessa sorgliga ”världstider” att ha något ljust att längta efter. Vart och när kommer att förbli våra hemligheter. Sådant brukar vi inte nämna offentligt…
Vi var inte ensamma om att njuta av öppenheten ut över havet. Kanske störde vi en av trion.
Underbart fridfullt denna lördagsförmiddag i september. Jag lät gärna Solveig ta hand om plåtandet. Ibland påminde jag henne om att slå om ”knapparna”. Du som återkommer hit på onsdag förstår vad jag syftar på.
Det sägs att taktiken med att ta avsked när det är som bäst brukar skapa och lämna kvar en behaglig känsla efteråt. Både när det gäller natur, hav, ”matintag” och trevliga stunder med vänner. Listan kunde säkert vara längre…
Rökeriet var ännu inte öppet. Vi bestämde oss för att åka hem till ”valnötsboendet” och inta lunchen där. Sedan var vi tankade för en eftermiddagstur till en för oss helt ny plats vid kusten. Ni som deltog i novemberleken förra året kommer troligen känna igen ett par foton i fredagens inlägg. Fast först blir det annan slags lek på onsdag.
Var rädd om dig. Njut av vårtecken och att ljuset håller på att ta över taktpinnen. ❤
Så var vi här igen. Självklart ville jag inte göra om samma missar som förr. Då när jag bara rattade igenom långsmala vägen i Bölshavn. Hann antagligen endast notera havsutsikten och några idylliska hus längs stråket. Sedan våra fem Gotlandsår har vi båda ett helt annat tänkande och avstressande djup.
Den här gången handlade det inte om någon ”jakt” på orkidéer. Därför gled Solveig iväg med ”vanliga” kameran, medan jag ordnade med något annat en stund…
…innan mina intränade fötter själva sökte sig till kustremsan. Finns allt lite likheter med Gotland. Både här och där.
Visst stämmer det?
Vi hade sammanstrålat någonstans vid havet. Jag och Solveig som denna soliga blogginläggningsdag i oktober firar 35 år som gifta. ❤
När vi denna aktuella junidag såg upp mot vägen genom Bölshavn såg vi ännu fler cyklister och olika ekipage rulla fram. För det ska tilläggas att vi hade kört förbi x antal sedan vi kom ner till kustvägen. Bara de inte var på väg mot Svaneke och det var något slags tävling och jippo? Själva tänkte vi vara kulturella och gå på en utställning i Baltic Sea Art Project och kunde gärna tänka oss en parkeringsplats i närheten. För risken för ny regnperiod var stor. Precis som den varit alltför många gånger under semesterveckan.
Ett besök i Sommerfugleparken i Nexö är nästan obligatoriskt när vi kommer till Bornholm. Trots att vi varit där flera gånger, svettats i den tropiska värmen i växthuset, insett att det är en tålamodsprövande sysselsättning att fotografera fjärilar och att bilderna sällan får den skärpa som jag önskat… så återvänder vi. Bilderna i dagens inlägg är ett hopplock från flera av våra resor.
Man vet aldrig hur många olika sorter eller vilka som fladdrar omkring, när man kommer till Sommerfugleparken, eftersom det varierar. Någonstans läste jag att vissa av fjärilarna bara lever ett par veckor. Ovanstående fjäril, som vi fångade på bild vid vårt första besök på Bornholm för flera år sedan, har vi aldrig återknutit kontakten med under de senaste resorna.
Fjärilar är viktiga pollinatörer och nektar är en perfekt näringskälla för fjärilar. Deras sugsnabel fungerar ungefär som ett ihoprullat sugrör. Blomman behöver pollineras och fjärilen behöver mat. När den suger i sig nektar får den med sig lite pollen på kroppen. Vid ett besök i en ny blomma hamnar detta pollen på den nya blomman i bästa fall på pistillen och då sker en befruktning så att ett frö kan bildas. Vilket samarbete! Förmodligen utan att fjärilen har en aning om hur viktig den är.
När vi kom till Bornholm i juni i år funderade vi på om det verkligen fanns någon fjärilspark att besöka. Vid det senaste besöket hade vi konstaterat att ägaren var gammal och att det fanns en risk att han inte skulle orka fortsätta att driva stället. Det märktes ju att det skulle behövts lite mer omsorg om stället…
I den lägenhet vi hyrde hade husvärdarna lagt en tidning om aktiviteter på Bornholm under den vecka vi skulle vara där.
Glädjande nog fanns en artikel om just Sommerfugleparken och vad som hänt i och runt den. Det blev såklart ett nytt besök under resan. Men de bilderna kommer i ett inlägg längre fram.
Denna oas är vi glada att vi upptäckte förra året. Vi hade tur och slapp regn under återbesöket.
Precis som förra gången delade vi på oss och sammanstrålade ibland. Vi och våra två kameror. Jag lovar. Det var inte jag som började bygga med stenarna. För i så fall hade jag väntat med att lägga på den lilla. 😉
Vi var inte helt ensamma i trädgården.
Väldigt pratglada sniglar. Jag valde att svara med små versaler. 😉
Först viskade jag till blommorna och frågade vart kvinnan med macrokameran befann sig. Nästan samtliga vände sig åt höger. Några få hade tydligen problem eller så skulle de bara busa med mig. 😉
Visst är de vackra. De tre lila bollarna. Jag vet tyvärr inte namnet. En av nackdelarna när Solveig lämnar mig kvar helt ensam på hemmaplan.
Men denna lätt blåsande raka trion fixar jag lätt. Tänk att vackra Bornholm en kort tid i historien tillhörde Sverige. På fredag har vi planerat att Solveig ska avsluta besöket med att visa upp macrobilder. Nu ska jag snart ta en cykeltur ut i sensommar värmen.
”Den lilla blå” fick inledningsvis ta oss på nya vägar denna onsdagsförmiddag. På slutet kom vi in på vägsträckor, som vi körde vid förra besöket.
Det gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och hoppas det inte uppstod för många möten. Helst inga alls. 😉
Så var vi återigen i denna härliga oas, som vi upptäckte vid förra resan. Vädret spelade oss många spratt under veckan. Även denna gång. Om det började ösregna fick vi nöja oss med endast ett besök i butiken. Annars så…
Vi fick några droppar på oss innan vi gick gick in i butiken. Kanske skulle kranen skruvas åt och vi slapp mer regn. Åtminstone den närmaste timmen.
Den här gången tog vi oss längre tid inne i butiken än förra gången, när vi då direkt fick reda på att det när som helst skulle komma en fylld turistbuss, som skulle göra det svårare att fotografera utomhus. Syftade inte på att bussen skulle rulla dumt i vägen på grusgångarna – bland alla fina blommor och konstverk. 😉 Vad mycket ögongodis här finns. ❤
Även denna gång hade vi äran att byta några meningar med den supertrevliga Anina Kofod. Kvinnan bakom allt fint, både inne och ute. Jag ser och läser på min mobil att hon varit med på ”Kulturrunden” i dansk TV. Förra gången köpte Solveig en grön vas. Redan då blev vi förtjusta i den rostiga vattnande flickan. Nu står hon eller hennes syster i vårt vardagsrumsfönster och vattnar symboliskt.
Vi lämnade Svaneke via hamnen och rullade vidare på kustvägen söder ut. Ungefär halvvägs mot Snogebaek passerade vi genom vårt kommande logiställe. Fortfarande flera timmar kvar tills vi skulle försöka lägga rabarber på en p-plats där.
Du som är en trogen bloggbesökare känner säkert igen ”sista” bilden.
Du som både tittar på foton och läser texter känner garanterat igen det ”vita huset” på de två bilderna. Men om någon frågat mig vad vi köpte för något i Snogebaek denna gång skulle jag ha svarat pass. 😉 Samma fråga till Solveig skulle blivit mer detaljerad. Antagligen hade hon fått med allt. Det viktigaste för mig är att jag njöt av solskensbesöket till hundra procent.
Från samma by kommer de 3 närmaste inläggen att utspela sig. Först ut är hamnen i rätt väder. Vi tänkte också visa ett ställe som är perfekt för personer som lider av torgskräck. Innan vi valde en för oss helt ny slingrande väg, passade vi även på att fixa fem bidrag till ”Smukke huse”. Hoppas det kommer både ”gamla” och nya deltagare, som ska gissa vilket hus som Solveig respektive jag har/hade som favorit i byn. Aktuella tabeller efter tre omgångar finns såklart i kategorin SH.
När vi rullade ut på stora vägen igen, efter Knuds kirke besöket, så ändrade vi på det planerade lunchstoppet i staden som vi skulle bo i. Istället blev vi sugna på ett återbesök i ”Svaneke i solsken”. För det var många timmar kvar tills vi skulle få ”nyckelknippan”.
Nu var det betydligt fler bilar & bussar på gratis-parkeringen än vid förra resan hit.
Men på vårt favoritställe var det fortfarande ganska lugnt. Lunchen var lika superb som när vi var här i juni. Nu i efterhand kommer jag på att vi borde valt ett utomhusbord med havsutsikt.
En av dessa bilder blev andra resans Header. På några av de sista fotona går det att se platser som tidigare fått egna inlägg. Från ingenstans kom idén till en ny kategori – som även fått dagens rubrik. I det här fallet rörde det sig om att visa upp varför ön kallas för solskensön. Men precis som vi upplevde det på Gotland kan öars väder snabbt ändra karaktär. På gott och ont. Om jag ska avsluta med att vitsa till det lite kan jag säga att det var Höst redan vid nästa blogginlägg. 😉
bornholmuppochner & gotlanduppochner 