Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Konstverket med det vackra namnet har jag sett fram emot att se i verkligheten. Platsen är vid ena sidan om ingången till Mödravården på Visby Lasarett.
Mosaiktavlan är skänkt av den välkända gotländska kulturikonen Erik Olsson (1919-2006). Vilken tur att Erik inte gick i sin pappas ”fotspår” och blev yrkesfiskare i Sanda. Jag läste att han arbetade mest med grafik, akvareller, mosaiker och akryl. Erik som föddes i Klinte blev med tiden en mycket berest man och hann exempelvis med att arbeta som konservator i de fyra länderna; Italien, Grekland, Egypten och Afghanistan.
Blåeld, vallmo, prästkrage och nicktistel ser du i mosaiken. Eftersom de inte saltar på Gotland är det möjligt att njuta extra länge för bilpassagerare. Vi ser fram emot att glida omkring på öns vägnät och vara tacksamma för all gratis konst längs vägkanten. ❤
Jag är fascinerad av människor som är skickliga på att göra saker som jag varken kan eller skulle komma på tanken på att pröva, inte ens om jag fick betalt. Efter att ha ”googlat runt”, läst och tittat på bilder, vet jag numera att detta är en vattensport som kallas kitesurfing. Tänk att man alltid kan lära sig något nytt genom att läsa vad någon annan skrivit…
Den som följer vår blogg känner säkert igen ”Snäckschimpansen” som håller ett vakande öga över den den orädde kitesurfaren. Han eller hon älskar förmodligen att vara där ute. Själv är jag fullt nöjd med att stå på stranden och hålla hårt i kameran. För mig räcker det med att se på naturens krafter på håll. Jag behöver inte bli ett med dem.
Det visade sig vara två personer som utmanades av kraften i vindarna denna eftermiddag. Bosse och jag råkade befinna oss på rätt plats, vid rätt tillfälle, och hade dessutom lyckats få med oss kameran.
Vilken tur att vi får vara olika! Jag njuter av att fotografera vågor och försöka få till bra bilder. De njuter av att vara ett med vågorna. Tänk att de vågar!
Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.
Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.
Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.
Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.
Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.
Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.
Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.
Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.
Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare. Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.
Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?
I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Rone är en enhetlig gotisk kyrka av en mästare med anonymnamnet Ronensis. Alla fönster, utom ett litet i korets södra mur, är ursprungliga vilket är ovanligt i gotländska landskyrkor. Kyrkklockan är den äldsta daterade på Gotland. (1345)
Det 60 meter höga tornet kallas sedan gammalt för Lang Jaku och var ett utmärkt landmärke för människor som befann sig på ingång på havet.
Reliefen med en båt med två män är en scen ur Botvids legend. I den norra tornportalen, östra sidan, finns en liggande man som håller en ”firre”. Eventuellt rör det sig om Botvid.
Altaruppsatsen är från 1600-talet, men renoverades redan århundradet efteråt.
Predikstolen har en daterad inskrift där det står ”20 juli 1595”. Därefter är den målad och kompletterad 1664.
Dopfunten av sandsten är också ett arbete från 1664.
Triumfkrucifixet med ringkors och kalvariegrupp är daterat till 1300-talet och är ett gotländskt arbete.
Smakprov från vägg och takmålningar från två tidsperioder.
6 stycken glasmålningar är original från mitten av 1200-talet. Det är bara i Dalhem, Endre och Lojsta kyrka som det finns så gamla rutor kvar.
Några av de andra fina glasmålningarna i denna intressanta kyrka.
Tänkvärda ord: ”Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det…” Ingrid Arvidsson.
Solveig hade tur när hon fick med framvingens ögonfläck. Sandgräsfjärilen brukar nämligen så fort den satt sig tillrätta dölja fläcken.
Sandgräsfjärilen är en mycket säregen fjäril när den dyker upp. Den snabba knyckiga flykten går tätt över marken och avslutas abrupt när den plötsligt sätter sig för att nästan spårlöst försvinna mot underlaget.
Arten är utbredd på hela Gotland inklusive Karlsöarna. Den är även en av få dagfjärilar som är bofast på Gotska Sandön. Sandgräsfjärilen förekommer på öppna solvarma marker med sparsam växtlighet. Den är markbunden och är förtjust i att vila på varma vegetationsfria ytor. Hanarna patrullerar sina revir med en defensiv attityd.
Den är medelstor med sina 36-45 mm och kan ses från slutet av juni till mitten av september.
C. 88 minuter på två hjul i Slite. Lotsbacken var extra tuff att cykla uppför.
D. Facit. Mer text finns i min ”stängande” kommentar.
E. 88 minuter på två hjul i Hemse.
Ledtråd: Fler än två hjul. Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (24/2 kl. 07.50) Kommande akt kan dyka upp när som helst, men aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. Denna gång 20 % chans att gissa rätt bokstav. Den som tar sig tid att leka detektiv… 😉 Eller så är det bara att chansa på en bokstav. Nu ska jag sluta mala som en… Stort LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter akt fyra:
Plats
Namn
Totalt
1
Anita L
10
2
Znogge
7
3
Anki A
6
3
Louise
6
3
Maj J
6
6
Lisbeth
5
7
Ethel
3
7
Wiolettan
3
7
Åse
3
10
Lena W
2
10
Ditte
2
10
Laila L
2
10
Eva-Lotta
2
10
Anne B
2
15
Minton
1
15
Marie K
1
15
Jennifer
1
15
Blomsterbönan
1
15
Karin A
1
15
Ing-Britt J
1
15
Gunilla W
1
22
Sven-Arne
0
22
Nils P
0
22.
Susie
0
25
Övriga
Nästa gång blir det fem eller noll poäng till dem som vågar sig på att deltaga. 😊 Övriga får ALLTID noll poäng. Antalet foton kommer att vara 6 st. Välkomna när det händer.
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först. Vem ska bli fotomästare 2023? 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson 2022 – Anita Linder 2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: En stor del av Landmuren har Södra Murgatan som granne. Vi gick in genom Söderport och vek höger, efter vi passerat Södertorg. Det finns tre portar längs kullerstensgatan; Kajsarporten, Skolporten och Österport. Den här gången valde vi att på tillbakavägen gå längs utsidan av muren. Oftast befinner jag mig på Södra Murgatan på två hjul. Betydligt fler gånger har vi vistats på ”kusingatan”, Norra M.
När jag satt på bibblan en gång hittade jag på Gotlandshyllan en bok om missionshus på ön. Jag fotade med mobilen av bilder på kyrkor på platser som vi kanske åkte förbi någon gång. Den här kyrkan har jag sett några gånger när vi kommit i tät trafik och jag absolut inte hade någon lust att stå stilla på vägen och vänta in en vänstersväng. Men en sen eftermiddag på hösten när vi kom från andra hållet passade det däremot utmärkt.
Jag minns att Solveig satt kvar i bilen och jag minns att en man i huset bredvid studerade mig från ett fönster. Han besvarade inte min handhälsning. Sådant är frivilligt. Nu läser jag att huset byggdes 1912 efter att föreningen bildades två år tidigare. Men redan 1863 startade en verksamhet och än idag förekommer det ett livaktigt församlingsliv i EFS. På sommaren hyr de ut 3 rum och 7 bäddar. Det finns ett modernt kök. Däremot blir det till att duscha i uthuset. Förra sommaren hyrde de visst inte ut. Härifrån är det cirka en mil till mysiga Klintehamn vid havet.
Fotnot: Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer.
Det finns många gemensamma nämnare mellan det som sker i mötet mellan kameran och naturen och det som sker i det sociala samspelet mellan oss människor.
För att få till en bra bild krävs det att jag tar mig tid att komma nära det som ska fotograferas. Det går inte att ha bråttom… Jag får oftast vända och vrida på kameran får att få till rätt vinkel. Jag behöver alltid göra mer än ett försök innan jag blir nöjd. Arbetet är inte ens klart när bilden finns på plats i kameran. Efterarbete återstår i bildredigerings-programmet. När bilderna väl har kommit dit gör jag ständigt nya upptäckter över hur bilden verkligen blev.
Tänk om vi kunde ha ett liknande sätt i vårt samhälle då det gäller våra möten med nya människor. I mötet människor emellan krävs också tid att lära känna varandra, möjlighet att närma sig varandra på olika sätt, nya chanser etc.
Alltför ofta får någon ingen chans att visa vem han eller hon är innan de snabbt döms ut. Jag upphör aldrig att förvånas över vad som skrivs på nätet. Varför kan vi inte, en gång för alla, bestämma att det aldrig är okej att ge sig på en annan människa och vara elak?
Den här lilla skönheten hittade jag i gräsmattan på vår gård en av våra somrar här på Gotland. Den är inte stor och har ingen uppseendeväckande färg, så de flesta har förmodligen aldrig ens märkt att de trampat på den.
Svalörten däremot är det svårt att gå förbi. Den lyser upp hela gräsmattan med sin intensivt gula färg. Men vem kan avgöra vilken av dem som är vackrast? Är den finare bara för att den verkligen syns?
Jag längtar efter att få ge mig ut och hitta nya bilder. Våren har alltid varit och kommer alltid att förbli min favoritårstid.
Nu vet vi vart vi ska åka för att få träffa på bergskrabban. Dessa små rufsiga ”troll” som lyser upp marken i en förunderligt vacker blå nyans.
Om du tittar riktigt noga på bilden så hittar du ett hjärta. Det passar bra att avsluta med. Vecka 7 är Vänliga veckan. Årets tema är ”Var vänlig mot någon som inte förväntar sig det”.
Låt oss ta den uppmaningen på allvar. Kanske kan vi göra vår värld lite mindre kall och dyster bara genom att göra en annan människa glad.