Dammsugaren sög

Publicerad den av
1

Det här hade jag sett fram emot länge. Redan när jag i Visby fick en bok om Bornholm av Solveig längtade min tävlingsinstinkt efter vad min/vår sanning skulle landa på.

Hur många trappsteg fanns det i trätrappan som skulle ta oss till berömda Jons Kapel? De två böckerna som fanns på hemmaplan berättar om 172, 182 respektive 222 trappor. Vilka antal skulle jag och Solveig få det till? Troligtvis en fjärde och en femte variant.

Jag har totalt ätit x antal wienerbröd innan vi gått längre turer på Gotland & Fårö. En utmärkt taktik, som jag hade snappat upp av en svensk ishockeylegend. Håkan Wickberg i Brynäs och Tre Kronor tog några bett i periodpauserna för att blodsockret inte skulle nå farligt låga värden. Synd jag inte visste det tidigare. Andra söta kakor, frukt & godis m.m. ger inte samma stabilitet, utan bjuder bara på en gratis bergochdalbana-tur. 😦
Nu är det så att jag inte tycker om danska wienerbröd. Sliskigt söta. Därför fick det bli en gråvit dammsugare. För stor, för äcklig. Minns inte om jag fick i mig den helt. Tror inte det.

Nu hade Solveig kommit en bra bit före mig. Hon stannade upp och väntade in mig. Hon såg på min mobil att jag hade 24.2 i blodsocker. Vi bestämde att jag skulle sakta ta mig tillbaks till bilen medan hon och kameran gick en liten bit till.
Det hjälpte inte att jag taktiskt pytsade in insulin. Troligen var ”platsen punkterad”. Då dör det helt.

Men den som väntar på något trevligt väntar aldrig för länge… Dessutom hade vi jättemysigt några timmar senare. Fast blodsockret då var lite för lågt ett tag. Nog om det trista ”söta” ämnet.

Ps. Jag ser i min femårsdagbok att en av mina bloggvänner fyller år just detta septemberdatum.
Detta är ingen diabetes blogg. Därför ger jag mig inte in i några fler ord om ämnet i eventuella kommentarer. Men just denna gång hade jag bara två saker att välja på. Antingen skippa inlägget eller berätta om en tuff vardag mitt i ett spännande äventyr.

Benen hittade dit själva

Publicerad den av
8

Rubriken fångade jag i luften. Den stämmer bra. Perfekt att vi ofta väljer en tidig lunch. Eftersom vi nästan alltid på en semester är uppe med tuppen finns aptiten där och kön brukar inte slingra runt hörnet. Sedan finns alltid undantag. Två fullaste bussar med matglada passagerare kan ändra på spelreglerna.

Visst var det myggfritt och inte en enda hungrig fiskmås i sikte. Men vi valde ett inomhusbord. Det är nästan effektfullt med bilden, som är tagen inomhus. Hade inte Solveig ”trollat lite” igår under redigeringen hade jag sagt att bilden inte skulle få vara med.

Maten var lika superb som vid de andra tillfällena.

Det blev en kort promenad åt andra hållet också. En dröm är att få komma in och se hur det ser ut inomhus i berömda ”Domen i målet Allinge”. Alla drömmar ska kanske inte gå i uppfyllelse.

Längta tillbaka

Publicerad den av
8

En av många positiva saker med Bornholm är avstånden. Samtidigt finns det en ”fara” med det. Tänk vad många smultronställen besökare missar på vägen. Om de inte viker av från ”stora vägen” så gör de såklart ön på en enda dag. Kanske till och med på en trekvartsdag om högerfoten känner sig lätt irriterad. 😉

Jag gissar på att några trogna bloggbesökare redan har kommit på var vi befann oss. Det började dra ihop sig till lunchtid. Från Vang till Allinge är det nära. Fast vi därmed hade bytt kust. När man gör det på Bornholm inser betraktaren ibland att väderleken kan skilja sig rejält. Jag har nämnt det vid en semester 2017 (på andra bloggen), när vi bodde i Allinge och var oroliga för hemfärden nästa dag. För det blåste rejält på sjön. Då tog vi bilen och nådde andra sidan av ön på mindre än en kvart. Vid Hammaren var det kavlugnt. Människor satt och åt vid hamnen utanför restaurangen och själva gick vi ut på båtbryggorna och njöt av det lugna vattnet. På ett vis kändes det overkligt.

Den ursprungliga planen när vi planerade vid frukosten var att testa det andra rökeriet i Allinge, som vi än så länge aldrig hade provat. Fast det kändes lite fel efter att njutit av träbron, havet och det välkända och efterlängtade besöket på denna norra yta på Bornholm. Bloggen däremot tyckte att vi inte skulle trötta ut trogna besökare med samma… Vad gjorde vi? På måndag kommer svaret.
Till dig som tittar in här idag önskar vi en trevlig första maj. ❤

Lite norr om Vang

Publicerad den av
10

Vi fortsatte på två ben från Vang hamn och tog oss en bit norr ut.

Så fort jag får kontakt med havet stiger min inre tillfredstemperatur.

Nu var vi inte helt säkra på om vi började störa någon morgontrött. Dessutom var det inte speciellt fotvänligt längre.

Lite Gotlandsvibbar. Den vänstra mannen tycks stirra mot hamnområdet och har en tatuering på kinden. Den mindre katten ser mer lurig ut. Högerögat tittar på stenmannen eller det han också observerat. Vänsterögat däremot åt ett helt annat håll.

Under promenaden mot bilen kom vi överens om vart vi skulle köra härnäst. För plötsligt kände vi för en skvätt nostalgi. Härligt när avstånden inte är ”norrländska”.

Lyfte våra blickar

Publicerad den av
8

Vi är fortfarande kvar i Vang. Zoomar in med systemkameran och lyfter blicken både upp och åt sidan.

Galleri Vang kommer troligen att få besök av bornholmuppochner någon gång, när där är öppet. Strategiskt bra ställe vid högsäsong.

Ganska dramatisk sluttning ner mot havet och däruppifrån utmärkt utsikt mot havet under orostider.

Hur många fast boende personer bor i byn tro? Det senaste var en rätt gammal uppgift om att det hade ökat från 32 till 39.

En sista titt innan vi gick iväg en bit norr ut. Då handlade det även om att inte glömma bort att sänka blicken…

Vang havn

Publicerad den av
12

Vi befinner oss nere vid hamnen i vackra Vang. Stenkonsten i förra inlägget ser du på andra ”sidan vattnet”.

Ursprungligen var detta ett fiskeläge. Det var även till inte för så jättelänge sedan en utskeppningshamn för granit, som bröts i Ringebakkerne. Tyvärr var det alltför stora svårigheter att lägga till här vid hårt väder.

Det finns tre bassänger i Vang hamn. De tar gärna emot gästande seglare. Svanar behöver inte betala något extra.

Vi var här i september. Under högsäsong gissar jag på att det är ganska trångt i denna lilla pittoreska by. De gör reklam för fantastiska matmöjligheter. Härifrån utgår natursköna vandringar åt olika håll. Om det regnat rejält i några dagar finns det något att se vid Danmarks högsta vattenfall som ligger ganska nära. Annars kan det vara nästan helt torrlagt vid Pissebaeken.

Ett stenhårt minnesmärke

Publicerad den av
10

Nere vid hamnen i Vang finns ett minnesmärke. Detta är gjort för att hedra alla stenarbetare, som under väldigt många decennier slet ut sina kroppar i stenbrotten runt omkring Vang.

I över sjuttio år höll de på. En del av dem var svenskar. Flera av dem fortsatte att bo på Bornholm.

Här ser jag en ensam hög stövel och ett piano. Vad ser du?

Här finns en möjlighet för dig att bättra på danskan.

Jag uppskattar en sådan här hyllning. En stunds tid för eftertanke. En avstickare från kustvägen, ner mot Vang fiskeläge, kan vi rekommendera. Fler inlägg kommer att visas upp och vi kommer själva att återvända till Vang av olika trevliga skäl.

Störst men minst

Publicerad den av
4

Förklaringen till rubriken, som jag fångade direkt i luften. Rönne är största staden på Bornholm och också deras ”huvudstad”. Trots att vi hunnit lägga in ganska många inlägg (245) så dröjde det länge innan Rönne ens fick en egen bloggkategori. I denna kategori fanns tills denna morgon endast ETT ENDA inlägg som handlar om stoppet Bornholm`s Welcome Center. Så Store Torv blir nummer två. Ska man som turist inte bo i Rönne verkar det vara ganska vanligt att det endast blir de två givna besöken vid dit och hemresan. Till slut kommer vi att ändra på det. Någon gång. 😉

Rätt läckert konstverk. Att torget kändes ödsligt just i denna stund berodde kanske på att solen stundtals gått i moln och det var en tidig söndagsmorgon. Alla är inte uppe med tuppen…

Vi kommer att återvända hit en vardag. Kanske kommer vi att bo här någon gång. Det har varit med i diskussionerna tidigare. Just i denna stund lockade annat så vi satte oss i en av kvintetten bilar på torget och tog oss vidare längs kusten norr ut till… 😉

Vad tänker fåglar på?

Publicerad den av
6

Vi stannade till vid detta krön och betraktade fåglarna, havet och vyn innan vi vände oss om och traskade långsamt tillbaka mot bilen.

Vilken skillnad på foton om jag jämför med det inlägg som jag nyss la in på min första blogg. Just nu skulle jag ”ge mycket” för att hellre ha närhet till en sådan här ljuvlig plats varje dag. Det kunde varit läckert av många anledningar. BO I ARNAGER I ETT HELT ÅR. Så kunde bloggkategorin hetat, där det gicks ungefär samma kustremsa under sju dagar i veckan. Men i olika sorters kläder och under olika dygns-timmar. Hoppas Solveig nappar på min genomtänkta eller åtminstone spontana idé. Hade jag inte haft en så ung fru skulle oddsen ökat med åtminstone 0,0003 %. 😉

Arnager Shelters

Publicerad den av
6

För de djärva och lite äventyrliga är det ett flott erbjudande. Tänk att bo helt gratis och ha den utsikten att njuta av. Tiden för ”incheckning” och boende är tidigast 18:00 och fram till 10:00 följande dag. Sedan finns det att läsa om några andra regler som givetvis ska följas.

Vi var självklart uppe med tuppen denna morgon. Avståndet ner till Arnager strand var alldeles för kort för att skippa när möjligheten ligger där, som ett gratis smörgåsbord. En perfekt start på morgonen. Ladda positiv inre energi.

När jag redan nämnt termen gratis går det att fylla på med gratis motion. Sedan blandat med en dos nostalgi. I denna trappa stod jag en gång längst upp med våra döttrar. Vår bil stod cirka hundra meter längre bort på grusvägen. Solveig låg kanske på rygg på en filt och tittade på något flygplan, som gick ner för landning på Bornholms enda flygplats. Samtidigt som hon hade koll på bil och last. För vi hade en hel del ”dötid” innan vi skulle få våra nycklar i Doedde. De tonåriga tjejerna gick ner på stranden på egna äventyr och jag gick tillbaks till Solveig. Då hade jag ingen aning om att den berömda träbron fanns precis runt ”hörnet”. Våra numera vuxna döttrar minns heller ingen bro.

Det började bli finare väder mot den riktningen som vi skulle ta med bilen.

Vi visste att vi skulle få några fler doser av Arnager. Om vädret höll i sig kunde vi förhoppningsvis få uppleva en sådan där fantastisk solnedgång, som vi njutit av via Instagram-vänner. Men det började bli snålt med möjliga kvällar…