Orchis mascula – Sankt Pers nycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Sankt Pers nycklar är en av Gotlands vanligaste orkidéer. Den växer lite överallt på ön. Undantag: Myrar och kärr.
Sankt Pers nycklar finns i skiftande färgtoner. Vanligast är den rödvioletta. Det finns också helt vita blommor, vita med röda stänk, ljusrosa och djupt röda.

Den vita har vi än så länge bara sett på två lokaler.

På Gotland är bladen nästan alltid ofläckade.

Det finns två smeknamn på Sankt Pers nycklar på Gotland. Det ena är ”Årmnycklar” och det andra ”Kattnycklar”. Det sistnämnda är ingen smekande hyllning, för det syftar på doften som en del förknippar med kattpiss.

I skuggig miljö kan Sankt Pers nycklar stå i blom fram till midsommar. Annars brukar den inte överleva till juni.

En sak är säker. Sankt Pers nycklar har vi sett på åtskilliga platser på Gotland.

Extratext:
Sankt Pers nycklar tillhör släktet nycklar. De är mycket vanliga på öarna Gotland och Öland. Dessutom finns de i Skåne (minns vi) och Blekinge. Annars är de ovanliga i de andra svenska landskapen.
På Åland går det att träffa på arten. I Norge finns den på ängar utmed kusten, ända upp till Lofoten. 

 

40. Västergarn kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den sista kyrka som vi besökte under 2019 var lilla Västergarn kyrka på västra Gotland. Under medeltiden var Västergarn en betydande ort med en aktiv hamn.

Kyrkan består av en enda byggnadsdel, koret. Tanken var att bygga en präktig kyrka. Konkurrensen med Visby förlorades och Västergarns blomstringstid tog slut. Orsaken var troligen förlusten i inbördeskriget 1288, där bönderna förlorade mot Visby.

Vi minns så väl vårt första intryck. ”Här skulle vi kunnat ha gift oss.” Fotot gör ingen rättvisa av stämningen som vi upplevde på plats. Antagligen är det ”orgelgolvet” som bär skuld till det. Det plockar bort höjden och stänger till den positiva känslan. 😦
Vi såg att det hade varit ett bröllop tidigare. Lätt vissnade blommor fanns vid varje bänkrad. (Se foto)

Votivskeppet tog vi flera närbilder av.

Altaruppsatsen av sandsten är daterad 1641.
Länsherren Holger Rosencrantz och hans maka Viveka Totts vapen.

Har prästen vingar och flyger upp till predikstolen? Nej. Vi såg trappan vid sidan om. 😉

Dopfunten är från 1592. Den är i två block och mycket ovanlig för Gotland.

Den världskända strofen från mannen som verkligen kunde beröra vårt innersta. Det kan han givetvis fortfarande – efter de ”skatter” han lämnat kvar på jorden.

Tänkvärda ord:
”There is a crack in everything.
That´s how the light gets in.”
Leonard Cohen (1934-2016)

S:t Olofsholm


Här hade vi precis parkerat på udden S:t Olofsholm på nordöstra Gotland i Hellvi socken. För länge sedan hette udden Akergarn. Sedan kom den norske kungen Olav Haraldsson på besök 1029. Enligt en sägen kristnade han gotlänningarna.

Nu gick vi uppför backen. Men när Carl var här 1741 red han på en häst.

Väderkvarnen är från 1600-talet och användes i perioder av traktens bönder. Under början av 1900-talet bodde arbetare från kalkstensbrottet i kvarnen. Femtio år senare var det ett helt annat läge i vårt land. Under andra världskriget fick kvarnen funktionen som en utkik efter tyska flygplan. Då fäste militären ett spaningstorn utanpå kvarnen. Ungefär som en balkonglåda.

Slitaget slog till och länge stod väderkvarnen vinglös. Ett efter ett hade vingarna förfallit och trillat av. Men under hösten 2011 blev den med vingar igen. 🙂

Gotlands första kyrka, ett kapell av trä lät Olav Haraldsson bygga på denna högt placerade plats. Kyrkan fick namnet S:t Olafs kyrka. På 1200-talet ersattes den av en stenkyrka.

I denna magasinbyggnad finns rester av kyrkan inbyggda.

Du kan också se att det i marken framför magasinet finns synliga spår av den gamla kyrkan.

Vilken vy det är häruppe. Till höger syns Slite med sina lite mindre snygga byggnader. Men den bilden behöver du inte se här. 😊 Istället valde vi som avslutningsbild ön Ytterholmen. På den ön sägs tobisgrisslor häcka. Nästa gång vi utforskar S:t Olofsholm kommer vi att vandra ner mot havet och hälsa på raukarna i vattnet. Vid klart väder ska det vara möjligt att se undervattensraukar. Det låter stenkul. 😉

 

Från början en anlagd engelsk park


I slutet av 1870-talet anlades en park i engelsk stil, nedanför Lummelunds bruk. Nu är det mer en lundartad lövskog. I skogen finns en magnifik naturstig med informativ skyltning och med möjligheter att ibland välja olika stigar.

Du hittar till oasen om du tar dig längs kustvägen, 15 km norr ut från Visby.

Det är fantasieggande att följa stigarna. Nu är det ramslöken som dominerar. Lökdoften är mycket stark, men avtar i takt med allt ögongodis omkring som tar över ”makten”.

Det finns gott om bänkar som smälter in med den vackra miljön. Nästan hela tiden blev vi under promenaden underhållna av fågelkvitter. Vem säger nej till något sådant gratis?

Lummelundaån var spegelblank. Vi gick över ett par broar och nådde …

…mitt älskade hav. Vilken avstressande naturstig med massor att njuta av.

Det kändes nästan exotiskt att se ett flygplan i luften. Så sent som i mars kunde vi se flera om dagen från vår bostad. Sedan några dagar går det igen en daglig tur till Arlanda och Bromma. Om några timmar får vi ”alla” besked om vad som gäller under sommaren 2020 i Sverige, där Gotland är speciellt av flera orsaker. Nog om det på denna ”snällblogg”. En blogg där vi vill lyfta fram smultronställen på en fantastisk ö med oändliga möjligheter – för allas smak.  

Kabbelekan är duktig på att lysa upp.  😀

Som avslutning vill vi tacka koltrasten som stimulerade vår hörsel. Det sista sinnet, smaken, fick vackert vänta tills vi nått bilen och den efterlängtade fikakorgen. Nu håller vi tummarna för att vädret ska visa sig från sin bästa sida de närmaste dagarna. Jag håller som bäst på att lägga upp ett varierat schema inför vårt firande av 30 år som förlovade.

 

Kyllaj fiskeläge och hamn – nu och då


Lugnet nere i Kyllaj hamn gick nästan att ta på. Vattnet låg spegelblankt denna tidiga majmorgon. Annat var det när kalkbränningen kom igång vid 1650 och pågick till 1910-talet. Då skeppades kalk på skutorna till olika hamnar längs Östersjön. Vilken aktivitet det måste varit i trakten och på havet.

Kyllaj utvecklades på många plan. Ett helt samhälle med patron- och arbetarbostäder, affärer och annat byggdes upp runt hamnen. Själva kalken bröts vid kalkbrott i trakten. Därefter forslades den med häst och vagn ner till kalkugnarna för att brännas. Rena rama hästjobbet. För både två och fyrfotade.

Fanns det tid över för att njuta av blommor? Förekom det några lekar? Hur umgicks familjerna? Fanns det privatliv? Levde någon dagdrömmare ”mitt i soten och valkarna”?

Arbetarna fiskade till husbehov. Jag tror de drygade ut hushållskassan genom att sälja fångst vid sidan om.

Den sexkantiga ugnen byggdes i början av 1800-talet. I ugnen eldades det med ved.
i den nyare tegelugnen med hög skorsten, från sekelskiftet 1900-talet, var det istället kol som gällde.

Här ser du ruinerna där den brända kalken förvarades. ”Byggnaderna” kallades kalklador. En del av kalken läskades med vatten och packades på tunnor som sedan gick iväg med skutorna. Annan kalk packades osläckt i tunnor. Ibland gick det av den orsaken illa och resulterade i förlisningar ute till sjöss. Det gällde med andra ord att jobba på rätt skuta. Rena rama lotteriet. På tal om…

…I lördags hade jag fyra rätt på Lotto. Endast tre rätt till och vi hade haft över fyra miljoner skäl, att leta sommarställe i Kyllaj. 😉 Först ska jag bara lära mig uttala namnet korrekt. Det är inte lätt att lära gamla envisa åsnor prata ö-språket. Jag har läst för många Knutasböcker och i huvudet heter orten…

Rackabackens ökända yrken


I modern tid anses det fint att ha en bostad på Klinten. Så har det inte alltid varit. En bra bit in på 1900-talet härjade lössen i de trångbodda bostäderna. Att bli kallad ”Klintunge” gav inga pluspoäng. Ju närmare Norderport desto sämre rykte. Rackarbacken som backen heter var ett omtalat slumområde.

Närmast Norderport bodde bödeln i början av 1800-talet. Men det är inte han som gett namnet ”Nattmannens tomt” i modern tid, utan hans granne och medhjälpare, en bit upp i backen.

Jacob Tingstedt var grannen född till, men kallades för ”Rackaren” eller ”Nattmannen”. Jacob var underhuggare till bödeln. Han skötte efterarbetet på Galgberget, som att ta ner liken. En annan fysisk uppgift var att piska dömda brottslingar blodiga. Jacob tycks ha varit allround när det gällde blod och dödande. Han var häst och hundslaktare på dagarna. På nätterna skötte han sysslor som inte skulle synas när det var ljust. Då gick han runt och tömde latrintunnor bland de fina husen i Visby.

Till Jacob flyttade en kvinna med namnet Kajsa Maja. Tillsammans fick paret barn. Kajsa Maja hade varit en skönhet som ung. Bland hennes personlighetsdrag kan nämnas; lättsinnig, lat, självdestruktiv och framför allt livsglad. För utomstående måste det varit märkligt att få höra Kajsa Maja sjunga under ljusa sommarnätter från det fallfärdiga huset. Den märkliga kvinnan tycktes behålla sin personlighet genom åren.

Nu måste jag avsluta med att berätta om Jacobs fortsatta liv. Trots allt hemskt han hade sysslat med under många år lyckades han vända på skutan. För något som inte ska tas från honom var hans stora mod. När det blåste svår sjögång kunde han ta på sig uppgiften att simma ut till fartyg på redden, som inte kunde ta sig till hamnen. Gissa var han hade posten? Antingen i munnen eller i hatten.  😊
Med tiden blev Jacob Tingstedt faktiskt polis. Jag vet inte hur många år han hann jobba inom gebitet. Däremot vet jag att han gav simlektioner och det var under en lektion sommaren 1850 som han fick ett slaganfall och dog.
Om du någon gång kommer genom Norderport så ta några klunkar välbehövlig alkoholfri dricka och tänk dig tillbaka i tiden några minuter när du beskådar ””Nattmannens tomt”, innan du bestiger Rackarbacken. Väl där uppe är mödan väl värt besväret när du viker höger mot Kyrkbergets berömda vy – mot allt sevärt därunder och havet framför dig. Då inser du varför ön Gotland är så sevärd att besöka och att Wisby var en av Europas mäktigaste städer en gång i tiden. 

Allt hade tydligen ett pris och allt var definitivt inte bättre förr. 😦

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Botaniska trädgården i Visby är en njutning för många sinnen. Det är min absoluta favoritplats här i Visby! Att vandra runt där en tidig morgon är ett bra sätt att tanka ny energi. Fågelsången och färgprakten är intensiv. Morgonen då vi var där lyste en strålande sol som skapade både solglitter och skuggor.
Vid detta besök ”snöade vi in” helt på mångfalden av tulpaner. Med en kamera i hand försökte jag förstås att upptäcka deras olika personligheter. Givetvis fanns det prydliga gröna skyltar som berättade vad respektive tulpansort heter på riktigt, men jag har tagit mig friheten att ge dem nya namn.

Prydlig

Spretig

Uppstudsig

Spräcklig

Oskyldig

Snurrig
Skönheten ligger i betraktarens öga. Som tur är har vi inte alla samma smak och tycke, inte ens om tulpaner

Fantastisk

”Queen of Nights” – Den här får behålla sitt, riktiga, engelska namn.

Utslagen

Lika som bär

Kära

På rad

På sned

Alla mot en
Bara en bild till, jag lovar.

Rebellisk
Och nej, det finns inga tulpaner som växer uppochner, inte ens i Botan. Men det finns en rolig knapp som jag ”råkade” trycka på…
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Foto & Text: Solveig Lidén 

39. Sjonhem kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Vid mitten av 1200-talet byggdes Sjonhem kyrka. De lät tornet från träkyrkan, som byggts på 1100-talet, stå kvar.

Välkommen att titta in i kyrkan som ligger på vägen mellan Visby och Ljugarn, några kilometer från Roma.

Ornamentala rankmålningar i långhuset.

Altaruppsatsen är från 1735.

I två av de östra fönsterna i koret finns glasmålningar från medeltiden.

Dopfunten av sandsten är kyrkans märkligaste inventarium. Den är utförd vid 1100-talets slut av stenmästaren ”Hegvald”. Bilderna sägs vara svårbegripliga. Möjligen är de från en okänd helgonlegend.

Predikstolen är från 1600-talet. Målad på 1780-talet av Johan Weller.

Efter kyrkbesöket åkte vi vidare till sällsamma Folhammar.

Tänkvärda ord:
”Tala en vän tillrätta i hemlighet,
men beröm honom inför andra.”
Leonardo da Vinci

Kyllaj raukfält – Kärlek vid första ögonkastet

På Gotland finns raukar på ungefär 25 platser. 
De största raukfälten finns på norra Gotland (inklusive Fårö), på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna samt Storsudret längst ner i söder.

Rubriken stämmer. Vi blev direkt förtjusta i Kyllaj. Vädret var perfekt. Inget störande inslag. Lättare att ta sig fram än vid Lergrav. Helt ensamma med den ljuvliga naturen under den orörda morgonen.

Spännande ta sig fram genom tunneln. Jag blev en kort stund Kaj i Kullamannen som spionerade på Doktor Miller.

Jag och Solveig såg helt olika gestalter. Vad ser du?

Ön Klasen kommer inte att få något besök av oss. ”Den lilla blå” har inte lärt sig simma. 😉 Men det finns en annan ö inte så långt härifrån som vi ska köra ut till. Förhoppningsvis i nästa månad.

Solveig såg en kamel som ser ut över Vallevik och en stövel med en sten ovanpå.

Carl von Linné måste trivts extra bra bland stenjättarna, som han kallade raukarna. Jag vet att han gjorde en fin teckning av dem 1741, när han besökte Gotland. Hur kunde han därefter lämna ön?

Fågeln kom med som planerat. Jag hade skickat ett FMK en kvart tidigare. (FlygMotKyllaj)  🙂

Med Corona-respekt gick jag inte mellan raukarna. Ville heller inte störa deras tidiga morgonpratstund. Istället tog vi sikte mot fiskeläget – efter att en sista gång njutit av havsutsikten. Vilket vackert raukfält.

 

Vilken version vill du tro på?


Sten – och korsvirkeshuset i Kyllaj byggdes år 1730, under ortens stora kalkindustriepok.

Till orten hade en av Karl XII:s armékrigare Johan Ahlbom flyttat. Här sadlade han om och fick tjänsten som strandridare. Yrket innebar att han blev en tulluppsyningsman. Inte nog med det. Han blev även kalkpatron efter ”rätt giftemål”. 😉

Med andra ord skulle Ahlbom skydda trakten från smuggling och olagliga aktiviteter.

Några detaljbilder från gårdsplanen och en av de kvarvarande ekonomibyggnaderna.

1741 övernattade självaste Carl von Linné här när han var på sin Gotlandsresa. Det finns många legender om människorna och livet omkring i bygden.

Version 1:
Johan Ahlblom gifte sig med dottern på den största kalkpatrongården Malms. Därmed blev han delägare i flera av de välmående kalkugnarna i trakten. När han dog 1788 ägde han fyra stora gårdar och sex kalkugnar.
Version 2:
Johan Ahlbom friade till den femtonåriga bonddottern Elisabeth från Malms gård. Ett stort och ståtligt bröllop avslutades i moll när bruden rymde på natten genom sovrumsfönstret.

Kanske är det så enkelt att de två versionerna hör ihop. Vad tror du?
I nästa inlägg ska du få följa med upp bland stenjättarna, som Linné kallade raukarna i Kyllaj.