Bornholmslinjen, etapp åtta

Publicerad den av
2

Vi hade tydligen njutit extra av de sista minuterna i Rönne. ”Den lilla blå” fick knappt plats på dagens andra tur mot Sverige och Ystad, i ”fåran tjugo”.

Fortfarande finns det tid för ett toalettbesök. Mannen tar sikte mot den vita byggnaden mellan filarna. Jag noterar att ”den rörliga bron” ännu inte har lagt sig tillrätta mot färjan.

Inte så många fotsteg senare ser jag att fordonen redan är på väg ner mot dansk mark. Oftast är ”färjarbetarna” väldigt effektiva. Givetvis har de gjort procedurerna X antal gånger. Bäst att återvända så Solveig inte behöver efterlysa den halländska chauffören.

En sista glimt mot fyren och kyrkan som vi nyss varit inne i. Vädret hade blivit molnigare. Undra om vi skulle mötas av den gula lampan i Ystad?

Vi var tydligen inte den sista bilen som skulle med färjan. Undra om den sista hann med? En perfekt fråga i november. 😉

Eftertext:
Tid för överfart:
10:30-11:50
Pris: 199 DKK (Hundra kronor lägre än ditresan)
Havets humör: Lugn och smidig återresa.

Ändrade mina planer

Publicerad den av
8

Egentligen hade jag tänkt avrunda trippen med det obligatoriska inlägget. Men det får vänta till nästa gång. För jag råkade ”springa på” fyra bilder som Solveig tagit med inställningen fotoillustrationer. Tyckte det passade bra i sista refrängen från resan, där vi bodde relativt nära den klassiska träbron i Arnager.
Det är väldigt tur att jag inte befinner mig på bron just nu. För så här har det aldrig tidigare bullrat och vibrerat i golvet på kontoret/gästrummet. Jag funderade på att stoppa in bomull i öronen, men hittade såklart inte ”det vita”. Ljudet från den tunga ”plattmaskinen” som dras i tunneln över den mjuka beläggningen, under vårt golv, är inte att leka med. Pust. Nu tog de en kort paus.

Jag lovar, inget mer inlägg från Arnager – från denna resa. 😉 För nu återstår bara den obligatoriska avslutningen. Innan en Visby-gränd markerar en slags markering mellan ö-resorna.

Tropiska Fjärilar

Publicerad den av
4

Det gäller att klä sig rätt vid ett besök bland fjärilarna… och att ha med sig en liten duk till att torka av linsen med. Men, efter en stund har både jag och kameralinsen nästan vant oss vid den tropiska värmen.

Det är alltid lika spännande att se vilka fjärilar som finns just den dagen vi gör vårt besök. Randiga eller prickiga?

Oavsett färg eller mönster så har varje fjäril något speciellt. Dock tycks vissa sorter vara mer svårflörtade än andra då det gäller att få dem att sitta stilla och visa upp sina vackra vingar.

Kanske tycker de att jag stör mitt i maten… Visst ser den här ut som att den tänker något om fotografen…

Andra tycks helt oberörda av att de blir fotograferade.

En del är så ”nykläckta” att de ännu inte lämnat skåpet där alla pupporna hänger på rad.

Fjärilslarver är hungriga nästan jämt!

Ser fram emot ett nytt besök i ”Sommerlunden” som det numera heter. Hoppas på tur så att det dyker upp nya fjärilar som jag inte fotograferat förut.

De sista stegen

Publicerad den av
4

Vi drog oss mot bilen. Våra ”sista minuter” på Bornholm, för denna gång, började närma sig sitt slut. Fördelen med stänket av nostalgi var, att vi tänkt och planerat ett återseende.

Vädret hade verkligen varit ”på vår sida” under den fjärde trippen. Det krävs nästan för att det ska bli bra, när resan är relativt kort i antalet aktiva timmar. När vi är iväg en vecka finns det mer plats för oväders busande. Så länge det inte tar över all ö-makt.

Nu gläntade vi lite, pyttelite mer på smörgåsbordet, i största staden på ön. Men vi förstår att det enbart är ett smakprov. Fortfarande är Rönne mest en start & målplats. En yta där vi rullar av och på. Någon gång kommer vi att bryta mönstret. Ge staden en rejäl chans. Men inte nästa gång. För den har redan ett facit…

Det här är åt vänster och backen som anas runt hörnet. Från andra hållet såg vi att det började anlända bilar, som skulle med första morgonfärjan.

Vi avverkade de sista stegen på dansk mark mot ”Den lilla blå” och höll tummarna för att både han och färjan skötte sina uppgifter på bästa sätt. Vattnet verkade ligga stilla. Åtminstone i hamnen…

Ovanligt att se en rund dansk flagga. Eller borde jag putsa glasögonen och bli lite lagom bange?

Sankt Nikolaus i Rönne, interiör

Publicerad den av
10

Under åren 1915-1918 gjordes större utbyggnader av kyrkan. Detta gjorde de med stor hänsyn, för att inte ändra själva stilen alltför mycket.

Träaltaret från 1918 är snidat av Christian Kofoed, som även designade predikstolen och bänkarna.
Jesus som stillar den farliga stormen är ett verk av Sven Havsteen Mikkelsen (1912-1999)

Kul att notera att det rör sig om en gotländsk dopfunt.

Det finns även föremål från kyrkan som finns att beskåda på Bornholms Museum.

Kyrkor vid kusten hör extra mycket ihop med votivskepp.

Sankt Nikolaus kyrka i Rönne

Publicerad den av
9

I Rönnes gamla stadsdel står kyrkan synlig på en kulle. Den observante och de som följer vår blogg regelbundet kan se något märkligt med tiden på klockan.

På samma plats byggdes en mindre kyrka, ca år 1275. Den kyrkan hade namnet Knuds Kirke.

På nuvarande kyrka finns fortfarande några av grundstenarna från första kyrkan kvar.

Kyrkan var öppen. Välkommen in på onsdag. ❤

Visade först fast grönt sken

Publicerad den av
6

Vi har blivit bekvämare med åren. Förr städade vi oftast själva semesterlägenheter/stugor. Nu betalar vi istället för sysslorna.
Det var den första morgonfärjan hem som gällde. Morgonpigga som vi är kom vi iväg tidigt från vårt boende. Allt för att utnyttja den fina höstdagens start på bästa sätt. ”Den lilla blå” fick klara sig själv en stund. Tungt lastade var vi när vi gick upp i backen.

Rönne Bagfyr byggdes 1880 av H Wichmann & Co gjuteri i Rönne. Kostnaden hamnade på 9 900 Dkr (Riksdaler). Fyren påminner om den i Ystad. Denna vita fyr är 18 meter hög och har ett åttakantigt tegeltorn. Från början lyste ett grönt fast sken.

Fyren syns bra både från havet och för de som rullar vägen längst ner till färjorna.

Redan året efter den kom på plats byttes det gröna fasta skenet mot ett rött fast sken. När den var tänd hade fyren en lyshöjd på tjugofyra meter.

Någon gång på nittiotalet släcktes fyren ner.
Nu var vi redo att ta den inre vägen uppför backen. Målet var att vi skulle finna att kyrkan var öppen.

Fotografen och Fåglarna

Publicerad den av
10

När vi stod och njöt av slutet av solnedgången på Arnager träbrygga noterade fotografen Solveig att det gick någon längre söder ut.

Jag inser att fågeln som lyft sina vingar skärpte sin uppmärksamhet mot den tvåfotade.

Fågeln behövde aldrig lyfta från stenen. Däremot var det dags för oss att bege oss hem till lägenheten, göra de sista förberedelserna inför hemresan med första morgonfärjan.

Jag har inget bildbevis. Men jag tror jag somnade den kvällen med ett leende på läpparna.

Vi hade tur

Publicerad den av
18

Vår kvällsdröm gick i uppfyllelse.

Vi fick uppleva en vacker solnedgång från träbron och hamnen i Arnager, under vår sista semesterkväll.

Nu var vi inte ensamma längre på Nordens längsta träbro. Andra medmänniskor njöt också av kvällen och solnedgången. Några badade, andra grejade i de ankrade båtarna medan det också fanns båtar som stilla gled in i hamnen. Innan vi drog oss mot vår bil stannade vi till på bron och Solveig tog några fler bilder mot… 😉

Stunden innan

Publicerad den av
6

Solveig tycker bäst om stunden innan solen ska gå ner. Jag gillar den också men anser själva solnedgången som mer sevärd. Men i just denna stund är det inte säkert att det blir en magisk solnedgång. Snabbt kan en ”molnridå” ändra på oddsen.

Vi var ute i god tid. För då kunde vi få uppleva en längre aha-upplevelse. Samtidigt handlade det om en praktisk detalj. P-platserna är inte oändliga vid berömda träbron i Arnager. Men när vi rullade dit var de flesta lediga.

Det var uppskattat att inte behöva trängas på bron och därmed då och då kunna göra korta mysiga pauser. Titta åt de olika väderstrecken. Upptäcka något intressant.
Ibland drog jag en parallell med det iskalla blåsiga besöket i ena hamnen i Gudhjem. Kanske skulle det avstanna såhär. Bara bli mörkare och mörkare. Kyligare och kyligare. Eller så inte.