Självklart passade vi på…

Publicerad den av
4

… när vi ända var i Balka att glida vidare till nästa smultronställe längs kusten. En nätt behaglig biltur där det just då inte landade en enda tanke på att jag fick diagnosen glaskroppsavlossning två dagar tidigare – i ett annat land.

Snogebaek tillhör också en av våra favoriter på Bornholm. Skaran av smultronställen har en tendens att öka till antalet för varje tripp dit. Med detta nya bloggkoncept är det vår fjärde resa till den danska lilla ön. Femte och sjätte resan är redan bokade. Viktigt i dessa sorgliga ”världstider” att ha något ljust att längta efter. Vart och när kommer att förbli våra hemligheter. Sådant brukar vi inte nämna offentligt…

Vi var inte ensamma om att njuta av öppenheten ut över havet. Kanske störde vi en av trion.

Underbart fridfullt denna lördagsförmiddag i september. Jag lät gärna Solveig ta hand om plåtandet. Ibland påminde jag henne om att slå om ”knapparna”. Du som återkommer hit på onsdag förstår vad jag syftar på.

Det sägs att taktiken med att ta avsked när det är som bäst brukar skapa och lämna kvar en behaglig känsla efteråt. Både när det gäller natur, hav, ”matintag” och trevliga stunder med vänner. Listan kunde säkert vara längre…

Rökeriet var ännu inte öppet. Vi bestämde oss för att åka hem till ”valnötsboendet” och inta lunchen där. Sedan var vi tankade för en eftermiddagstur till en för oss helt ny plats vid kusten. Ni som deltog i novemberleken förra året kommer troligen känna igen ett par foton i fredagens inlägg. Fast först blir det annan slags lek på onsdag.

Var rädd om dig. Njut av vårtecken och att ljuset håller på att ta över taktpinnen. ❤

Matte och vi

Publicerad den av
10

Balka strand innebär mycket nostalgi för oss. I Balka bodde vi första gången som vi besökte Bornholm. Härliga moln och väldigt många fåglar som verkar vara på väg till något spännande resmål.

Några dagar in på september. Både tvåfotade och fyrfotade passar på.

Men ”matte” gjorde som badkrukorna från Ystad. Höll sig på torra land. Hon hade bra kontakt med den fyrfotade från sin position.

Tänk om Solveig kunde nappa på mitt nygamla förslag om att bo ”på en ö ett år”. Då bodde vi i Ystad och våra älskade döttrar for iväg för att plugga på var sitt håll. Ett år blev fem år och några extra dagar på Gotland, med basen Visby. Hur kan fem år springa iväg så fort? Så ett enda år kan väl inte vara för mycket? Dessutom bor vi i Ystad igen. Vad kan gå fel… 😉

Povlsker – Interiör

Publicerad den av
6

Jodå. Det var öppet och vi kände oss välkomna in.

Snyggt. Tre fönster som kors i kyrkans absid. Läste att att morgonsolens strålar tränger in vackert där.

Det blir nästan alltid en extra guldstjärna för mig om det finns med ett votivskepp.

Sedan blir jag en skvätt nostalgisk när dopfunten härstammar från min svenska favoritö Gotland. Funten är ett hantverksarbete från ungefär 1250. Kan inte konkurrera fullt ut med dopfuntarna du kan njuta av genom att trycka på kategorin i denna blogg med de fyra orden; MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND. ❤

Det fanns två tavlor upphängda över de 36 präster som varit ”chefer” i kyrkan genom åren. Den första var Oluf Madsen från15XX-1555. Den nuvarande heter Hans Vilhelm Bream Jacobsen och har haft tjänsten från 2015.

Det finns kalkmålningar från så långt tillbaka i tiden som 1480. Fyra stycken fresker är från ungefär år 1560. Troligtvis är den understa målningen från tiden då kyrkan var katolsk. Här handlar det om att björnarna och vargarna gör de tre ”onda” ting som människor gjorde. Dansar, spelar och dricker. Världsliga dygder.

Povlsker/ Sankt Pauls kyrka

Publicerad den av
8

Vi hade lämnat Egeby Stubmölle och hade som nästa avsikt att nå kusten och havet. Då såg vi en kyrka som låg vackert på en kulle. Självklart blev vi nyfikna och tog oss in på en smal asfalterad väg.

En riktigt tjusig absidkyrka.

Kyrkan saknar ett tillbyggt torn. Jag lärde mig nyss att det innebär att kyrkan är ”kol”. Kyrkan anses vara den yngsta romanska kyrkan på ön. Någonstans runt årtalet 1248 lär den vara byggd och den är uppkallad efter aposteln Paulus.

Det är ett vackert klocktorn i korsvirke.

Vi njöt av en vid och fin utsikt åt olika håll. Hela Bornholm är fullt av smultronställen, på både synliga och mindre synliga ytor.

Nu var frågan om vi hade tur och porten stod öppen. Eller om vi skulle fortsätta mot Balka och få en dos nostalgi från stugsemestern under den varma fotbollssommaren 1994. En tropisk värme som typiskt kom till Sverige och Bornholm under vår hemfärd på färjan, från den danska lilla ön. Kunde inte värmen och solen kommit en vecka tidigare…

Egeby Stubmölle

Publicerad den av
12

Alltid härligt med informerande skyltar längs lite större vägar.

För 239 år sedan byggdes denna stubbkvarn. Sju år senare (1794) byggdes kvarnen om och blev 30 cm bredare och dessutom flyttades den närmare vägen.

Jag läste att kvarnen träffades av blixten den 9:e juli 1847. Klyvningsbladen, skaftet och stubben skadades och det behövdes en rejäl slant till att reparera.

Tidigare fanns det ett korsvirkeshus intill kvarnen. Huset har byggts om och separerats från kvarnen.

Under möllan finns bevarade plankor från startåret 1787.

Tio olika ägare har det genom åren varit till kvarnen. Först var Hans Peter Hjort år 1800. Kvarnen var i drift till slutet av 1920-talet.

Den 28:e mars 1935 förvärvades Egeby Mölle av föreningen Bornholm. Vid speciella tillfällen öppnas den för allmänheten. Dock inte denna soliga höstdag.

Markus Peter Blem

Publicerad den av
9

Jag brukar alltid bli lite nyfiken när jag lägger märke till en gravsten som sticker ”upp” lite extra.

Det verkar som denna Bornholmsfödda man hann med extra mycket under sina 67 år på jorden. Redan som tjugofemåring köpte han Engegård nära Aakirkeby. Åtta år senare blev han ledamot av Folketinget för Rönnes valkrats. Detta var han sedan fram till 1909.

Blem gick 1895 med i Venstrereformpartiet och ska ha varit en mycket vältalig representant för den segrande lantbrukarklassen omkring år nittonhundra. Han jobbade hårt med att organisera olika saker. Han var medgrundare av Bornholms Andelssvinslakteri. Sedan blev han dess ordförande, liksom han blev för Andelskommittén. Sist ska jag nämna att han, som det står överst på gravstenen, blev ordförande 1907 för Östifternes Kreditforening.

Ps. Trevligt att hans fru fick vara med på slutet av stenen. Julie Cathrine Christiene Larsen hette hon som ogift.

Nylars Rundkirke – Interiör

Publicerad den av
12

Följ med in i en av de fyra rundkyrkorna på ön Bornholm.

Runt den bevarade centrala pelaren finns frisen som är från 1275-1300. Den berättar i sju scener om berättelsen om korsfästelsen och syndafallet. (Tyvärr har den sista scenen gått förlorad).

Predikstolen är från 1882.

De två ljuskronorna i långhuset är från 1929 och är gjutningar efter ett original från femtonhundratalet.

Dopfunten är ett senromanskt gotländskt kalkstensarbete.

I Verandan finns det två runstenar. Den äldsta är från omkring år 1050 och har ett inristat kors. Under korset slingrar sig en orm i tre slingringar. Följande inskription finns att läsa:
Kaabe-Sven reste denna sten efter sin son Bose, den tappre mannen, som stupade i slaget vid Udlänge. Må Gud Herren hjälpa hans ande och den helige Mikael.

* Udlänge ligger vid Kalmar sunds södra mynning. Här utkämpades år 1048 ett slag mellan Magnus den gode och Sven Estridsön.

Den yngsta runstenen har fått den fina titeln ”Bornholms vackraste kristna runsten” av Martin A. Hansen.
Sasser lät resa en sten efter sin far Halvard; han drunknade ute till sjöss med hela sin besättning. Må den helige Kristus hjälpa hans själ. Denna sten skall stå efter honom.

Nylars Rundkirke

Publicerad den av
6

Denna rundkyrka anses både vara störst och den bäst bevarade av öns kvartett rundkyrkor. Till skillnad från Olsker och Österlars har den inte behövts stödja med stödpelare.
Kyrkan tros vara byggd omkring 1160. Då såg den inte ut som nu. För det var på den tiden riktiga orostider som gällde under en lång tid. Därför byggdes kyrkan som en fästning och var en tillflyktsort mot exempelvis de gotländska piraterna.

Kyrkan var inledningsvis tillägnad Sankt Nikolaus av Myra, som var sjöfararnas helgon på den tiden.
Jag gillar att Solveig fick med en nutida fågel på bilden. 😉

Vi hade såklart ätit en tidig frukost. Vårt mål var att hinna med så många trevliga stopp som möjligt på denna hösttripp. Därmed hoppades vi att kyrkan var öppen från klockan åtta som vi läst.

Vi hade riktigt nära från bostaden till rundkyrkan. Ändå var detta inte vårt planerade första stopp. Tyvärr insåg vi, att vi inte visste var vi skulle göra av bilen och hur långt in i skogen vi skulle promenera. Så det inlednings historiska stoppet la vi på is.
Härligt att det började bli lite blått på himlen. En bil hade parkerat bredvid oss. Paret gick mot kyrkporten och öppnade den…

4. Seks skilte

Publicerad den av
11

Redan på Bornholmslinjen möts vi av olika typer av skyltar. Självklart finns det möjlighet att ta en ”kaffekopp” i varje hand. Klart bättre än att ta en p-å-t-å-r.
Känns skönt att det är erfarna skeppare som kan hitta rätt på havet. De kan säkert rutten i sömnen.

Så behövs det tyvärr riktlinjer lite överallt. Sedan vet jag inte om alla har lust att läsa och följa dem. När de inte ens inser det i en inomhusgren i OS. Nu ska alla mina fingrar som jag skriver med på tangentbordet få en paus. Det drar ihop sig till kval i sprintstafetten.

På upptäcktsfärd med kameran, etapp 2

Publicerad den av
4

Efter den lite ödsliga promenaden, helt ensam inne i en okänd skog, kändes det rätt skönt att komma ut i det öppna landskapet igen.

Jag hade inte tänkt på det tidigare men nu såg jag att molnen hängde tunga över havet.

Några badande turister eller fastboende syntes inte till, men helt ensam var jag inte även om det ser ut så på bilderna. Jag såg någon som satt och läste, en annan som höll på att ta fram sin mat och om jag inte minns fel så dök det även upp en tredje person. Vad han eller hon gjorde har jag totalt glömt.

Nej, inte heller jag fick någon större lust att bada. Men, att titta på vågorna som slår in mot stranden kan kännas rogivande.

Långt där borta såg jag något spännande. En bro!

Just då hade jag ingen aning om att det jag såg var Arnager. En plats som blev en favorit och som vi besökte flera gånger under den här vistelsen.

Allting har sin tid! Även kvällspromenader ska avslutas när de är som bäst. Dags att traska tillbaka till lägenheten och se vad Bosse hittat på under min frånvaro. Man vet ju aldrig…