
Vi fortsatte på två ben från Vang hamn och tog oss en bit norr ut.



Så fort jag får kontakt med havet stiger min inre tillfredstemperatur.


Nu var vi inte helt säkra på om vi började störa någon morgontrött. Dessutom var det inte speciellt fotvänligt längre.

Lite Gotlandsvibbar. Den vänstra mannen tycks stirra mot hamnområdet och har en tatuering på kinden. Den mindre katten ser mer lurig ut. Högerögat tittar på stenmannen eller det han också observerat. Vänsterögat däremot åt ett helt annat håll.


Under promenaden mot bilen kom vi överens om vart vi skulle köra härnäst. För plötsligt kände vi för en skvätt nostalgi. Härligt när avstånden inte är ”norrländska”.

































































