4. Tredje gången gillt – Gislövshammar

Påsklovet var inrutat med flera ”måsten” som skulle hinnas med under mina lediga dagar. Turligt nog så blev det en ledig eftermiddag, mitt i veckan, som samverkade med att vädret inbjöd till en vårutflykt. Genast packade vi vår fika-korg och drog iväg till Gislövshammar.

En gul skylt varnade oss för tjuren, men vi utgick från att tjuren än så länge fanns kvar inne i en ladugård någonstans… och klättrade över stenmuren. Även om det gått nio år sedan vi var här sist, och elva år sedan vi var här för första gången, så kände vi genast igen oss.
Två blåa hav som möter varandra.

Det blåste lite för mycket för att jag skulle kunna fota med mitt macro. Det är alltid lika retligt att ens försöka när vinden leker med mina fotoobjekt och får dem att flytta sig hit och dit.

För en gångs skull var vi inte helt ensamma.

Några få vårlökar lyste som små gula prickar i allt det blå.

En plats att njuta av…

Det var här någonstans som vi plötsligt kände oss som Långben i den tecknade filmen på julafton. Vi började nämligen fundera över vem av oss som bar på fika-korgen och våra blå sittunderlag… Ingen, visade det sig.

”Det man inte har i huvudet får man ha i benen”. Tänk så sanna en del ordspråk är…

Eftersom jag frös och det inte lockade att fika utomhus bestämde vi oss för att vandra tillbaka till bilen.

Tack Gislövshammar för ännu en fantastisk naturupplevelse. Vi kommer gärna hit en fjärde gång också. Men förhoppningsvis behöver vi inte vänta nio år till nästa gång…

Arnager havn

Vi befann oss på Nordeuropas längsta träbro över havsvatten och även vid Danmarks första öhamn. Hamnen i Arnager byggdes 1884.

Det är en ljuvlig vy vi har runt oss. En plats som även är en suverän plats för att dra upp en eller annan firre med spö. Det sägs att det badas här året runt. Kanske även dygnet runt. På vårt insta-konto har jag njutit av vackra foton på solnedgångar härifrån, från instagramvänner som bor på ön. Vår förhoppning dessa höstdagar var att vi skulle få uppleva åtminstone en själva live.

Detta är enda hamnen på sydkusten där båtar med köl kan ta sig in och navigera med ett djupgående på två meter. Hamnen är väl skyddad av det grunda Arnager-revet, som sträcker sig mot sydost. En perfekt plats för dykare med intresse för geologi.

Själva höll vi oss torra både bakom öronen och resten av kropparna och njöt bakom skuggorna.

Nordens längsta träbro

Då var det dags för vår premiärtur ut på den berömda träbron.

I Arnager finns Nordens längsta träbro. Den ska vara ungefär 190 meter lång. Bron renoverades senast 2019 och består numera av ett träslag som heter azobé och som ska vara extra hållbart. Det sistnämnda bör vara viktigt när vädret är på riktigt bus humör.

Havet utanför Arnager är mycket grunt. Därför behövde fiskelägets hamn placeras en bra bit ut. Detta gjordes 1884 tillsammans med första träbron.

Danmark har bara två stycken öhamnar. Båda finns på ön Bornholm. Snogebaek har vi visat tidigare. Två riktigt fina platser att besöka som turist. Kanske inte en stormig mörk oktoberdag när ett steg framåt upplevs som tre tillbaka. 😉

Tänk att ha en egen bänkplats. Samma koncept finns här i Ystad. Ännu har jag inte träffat på Kurt Wallander. 😉

Det var svårt att slita sig ifrån denna idyll. Vi såg människor som tog sig ett morgondopp, fiskare som stack ut med sin ”skuta” medan andra vandrade längs kusten. Ibland gick vi ensamma hela brosträckan. Vid andra tillfällen var det betydligt fler som vi delade träyta med. Sista gången gick jag där sakta, helt ensam och tog farväl av detta smultronställe. ❤ Solveig fick under tiden extra motion av att gå runt i backarna och ta x antal kort på fina hus inför en viss bloggtävling.

Den där känslan…

En tidig orörd morgon. Det är något säreget att få uppleva en ny plats som direkt får en speciell hedersplats i hjärtat. ❤

Lilla Arnager med sina cirka 150 fasta boende växer rejält under högsäsong, av allt som hör till turistnäring.

Bornholmslinjen rör sig på sjön mot Ystad. Som tur är, är det några dagar kvar tills vi måste återvända hemåt. Arnager var den plats som vi återkom till flest gånger under denna resan. Den största orsaken var såklart att det var den närmaste byn från vårt boställe. Det var så läckert att rulla sakta nerför den branta vägriktningen. ”Den lilla blå” kände säkert samma sak. Vi hade verkligen tur som hittade en ledig p-plats varje gång. För våra ankomsttider skiftade från tidig morgon till sen kväll.

Pedersker kirke – interiör

Det äldsta på insidan är naturligtvis betydligt yngre än utsidan. Här är det äldsta från 1700- och 1800-talet.

Fin altartavla som ursprungligen är ett måleri från 1876.

Dopfunten är av kalksten. Jag läser att votivskeppet heter Agnes. Undra hur många votivskepp som har manliga namn?
Ska jag vara ärlig minns jag inte speciellt mycket från interiören i denna kyrka. Kanske var mina inre tankar kvar hos flickan Kirsten som inte fick fira sin tioårsdag. ❤ (Förra inlägget).

Pedersker/Peders kirke

På väg hem till boendet från Boderne körde vi fram till denna romanska kyrka, som tros vara byggd runt omkring år 1100.

Jag är extra svag för absidkyrkor i vitt. Denna kyrka är troligen äldst av kyrkorna på ön.

Ett troligt byggbevis finns i uppteckningar från Lunds ärkestift. Biskopen i Dalby som hette Egin kom till Bornholm år 1065 och ”han byggde” kyrkor på södra Bornholm.

En trio gravstenar som sticker ut extra på kyrkgården. Det gör också legenden om bondesonen Bonavedde som bodde på Tornegård några kilometer söder om kyrkan. Det märkliga namnet kom från bonde (bona) och en sjöjungfru (vedde).
Grabben var inte som andra pojkar. Bonavedde ska ha haft en speciell gåva och kunde ”se” det som var dolt för andra. Därför såg han trollen (goblinarna) som hade för vana att reta varandra.
En mörk natt såg han trollen dansa. De erbjöd honom en kopp med vätska i. Bonavedde tog emot koppen men var misstänksam mot innehållet. Därför tog han det säkra före det osäkra och kastade både kopp och vätskan över axeln. En del av vätskan träffade tyvärr hans häst. Både hår och hud skadades på hästen. Trollens ilska tilltog. Därför sporrade Bonavedde sin häst extra mycket och fick den att hoppa över kyrkmuren runt Pedersker kyrka. Här var ekipaget säkra. På helg mark kunde inget troll nå dem.
Bonavedde skänkte bägaren till kyrkan, där den under många år tjänade som kalk. Troligen var det den som kallades för Bonne Vedes Kar enligt en inventarieförteckning från 1684. Tyvärr försvann bägaren under en restaurering av kyrkan 1880/1881. Sedan dess har den inte återfunnits. jag tippar på att någon ”trollade” bort den vid restaureringen.
Avslutningsord: Det ska finnas ett avtryck i en av stenarna på södra muren runt kyrkan. Ett ”bevis” från hoven på Bonaveddes häst, när den ”fyrfotade” tog sig över muren och räddade deras liv. Sant eller falskt?

Leken fortsätter i Boderne

Vi vill visa upp Boderne på ett lekfullt sätt. Därför blir det även några fotoillustrationer från denna mysiga och sevärda by. Men inget överglänser verkligheten.

Denna bil känner besökare igen som deltog i novemberleken 2025. Fast då valdes en bild från en annan vinkel. ”Bokstavsochsifferskylten” ville vi inte bjuda på. 15 deltagare hade rätt.
Trevlig helg önskas till ”färskbesökare”. Ett nytt ord som borde få en plats i SAO.

Staermose-butiker i Boderne

Jag läser att det finns möjlighet, att i de charmiga korsvirkeshusen på båda sidan vägen i Boderne, köpa modekläder för hela familjen. Flera märken känner jag igen, som exempelvis Armani, Saint Tropez, Lego, Hugo Boss, Pernille Bulow och Max Mara för att nämna några.

Själv (i detta icke korsvirkeshus) spetsade jag in mig på helt andra saker. De blå klassiska gummistövlarna lockade mig. Självklart vet jag vilket namn som är designer. Men jag var då mer inne på ett häftigt bidrag till en kommande novembertävling.

Ilse Jacobsens klassiska gummistövlar i naturmaterial och med snörningen där fram. Hur många färger finns den i tro? Jag läser att Ilse grundade sitt designföretag 1993 i den vackra kuststaden Hornbaek. Hennes filosofi grundade sig på de fyra termerna ”skandinavisk enkelhet, komfort, elegans och feminitet.” Hon var även en Tv-profil och medverkade i flera säsonger i den danska motsvarigheten till ”Draknästet”. Sorgligt att läsa att den 62-åriga ”Stöveldrottningen” förlorade kampen mot en aggressiv cancer den 23:e oktober 2022. ❤

Solveig var inne i fler affärer/butiker än hennes utomhusman.
Jag läser att det ska finnas ett tält uppsatt där det finns mycket pengar att spara på märkeskläder från tidigare säsonger. Det nämns även att det är stora rabatter på kläder till barn på Lego. Vi var där såklart utanför högsäsongen.

Själv var jag och kameran utanför. I smyg frågade jag min nya kompis däruppe några hemliga saker. Världen är ofta liten. Det visade sig att duvan var född i Klintehamn. Sedan kom Solveig ut och jag missade därför att…

De röda bodarna

Vi är kvar i byn Boderne, som fått sitt namn efter de gamla röda skjulen som kallades för ”boder”.

Kraftiga inlandsvindar kommer inte åt de skyddade röda numera sommarstugorna.

Den där trappan ser väldigt lockande och spännande ut. Numera behöver inte Solveig ha mig i ett koppel. Hade jag däremot varit tolv år och haft med mig några äventyrliga kompisar… 😉

Som du noterat var vi inte ensamma i gemytliga hamnområdet. Jag noterar att långbordet är/var männens zon. Vilka var de fem samtalsämnen som dominerade? Nu ser jag ”det svarta klotet”, men minns ingen rökdoft.

Vi hade vänt tillbaka och nådde efter kurvan boderne 1. Bilden jag såg på igår var mer livlig och det stod fyra/fem trottoarpratare utanför det lilla mysiga caféet. Kanske är det många som tar en kopp rykande kaffe, aplekage/äppelkaka eller en soft ice efter ett dopp i havet.

Det tjocka vita strecket kan jag förstå är nödvändigt att ha som en riktlinje under högsäsongen.

Som sagt var. Det var lågsäsong. Men vi hade på ditresan noterat att det var öppet i vissa butiker…