Det äldsta på insidan är naturligtvis betydligt yngre än utsidan. Här är det äldsta från 1700- och 1800-talet.
Fin altartavla som ursprungligen är ett måleri från 1876.
Dopfunten är av kalksten. Jag läser att votivskeppet heter Agnes. Undra hur många votivskepp som har manliga namn?
Ska jag vara ärlig minns jag inte speciellt mycket från interiören i denna kyrka. Kanske var mina inre tankar kvar hos flickan Kirsten som inte fick fira sin tioårsdag. ❤ (Förra inlägget).
På väg hem till boendet från Boderne körde vi fram till denna romanska kyrka, som tros vara byggd runt omkring år 1100.
Jag är extra svag för absidkyrkor i vitt. Denna kyrka är troligen äldst av kyrkorna på ön.
Ett troligt byggbevis finns i uppteckningar från Lunds ärkestift. Biskopen i Dalby som hette Egin kom till Bornholm år 1065 och ”han byggde” kyrkor på södra Bornholm.
En trio gravstenar som sticker ut extra på kyrkgården. Det gör också legenden om bondesonen Bonavedde som bodde på Tornegård några kilometer söder om kyrkan. Det märkliga namnet kom från bonde (bona) och en sjöjungfru (vedde).
Grabben var inte som andra pojkar. Bonavedde ska ha haft en speciell gåva och kunde ”se” det som var dolt för andra. Därför såg han trollen (goblinarna) som hade för vana att reta varandra.
En mörk natt såg han trollen dansa. De erbjöd honom en kopp med vätska i. Bonavedde tog emot koppen men var misstänksam mot innehållet. Därför tog han det säkra före det osäkra och kastade både kopp och vätskan över axeln. En del av vätskan träffade tyvärr hans häst. Både hår och hud skadades på hästen. Trollens ilska tilltog. Därför sporrade Bonavedde sin häst extra mycket och fick den att hoppa över kyrkmuren runt Pedersker kyrka. Här var ekipaget säkra. På helg mark kunde inget troll nå dem.
Bonavedde skänkte bägaren till kyrkan, där den under många år tjänade som kalk. Troligen var det den som kallades för Bonne Vedes Kar enligt en inventarieförteckning från 1684. Tyvärr försvann bägaren under en restaurering av kyrkan 1880/1881. Sedan dess har den inte återfunnits. jag tippar på att någon ”trollade” bort den vid restaureringen.
Avslutningsord: Det ska finnas ett avtryck i en av stenarna på södra muren runt kyrkan. Ett ”bevis” från hoven på Bonaveddes häst, när den ”fyrfotade” tog sig över muren och räddade deras liv. Sant eller falskt?
Vi vill visa upp Boderne på ett lekfullt sätt. Därför blir det även några fotoillustrationer från denna mysiga och sevärda by. Men inget överglänser verkligheten.
Denna bil känner besökare igen som deltog i novemberleken 2025. Fast då valdes en bild från en annan vinkel. ”Bokstavsochsifferskylten” ville vi inte bjuda på. 15 deltagare hade rätt.
Trevlig helg önskas till ”färskbesökare”. Ett nytt ord som borde få en plats i SAO.
Jag läser att det finns möjlighet, att i de charmiga korsvirkeshusen på båda sidan vägen i Boderne, köpa modekläder för hela familjen. Flera märken känner jag igen, som exempelvis Armani, Saint Tropez, Lego, Hugo Boss, Pernille Bulow och Max Mara för att nämna några.
Själv (i detta icke korsvirkeshus) spetsade jag in mig på helt andra saker. De blå klassiska gummistövlarna lockade mig. Självklart vet jag vilket namn som är designer. Men jag var då mer inne på ett häftigt bidrag till en kommande novembertävling.
Ilse Jacobsens klassiska gummistövlar i naturmaterial och med snörningen där fram. Hur många färger finns den i tro? Jag läser att Ilse grundade sitt designföretag 1993 i den vackra kuststaden Hornbaek. Hennes filosofi grundade sig på de fyra termerna ”skandinavisk enkelhet, komfort, elegans och feminitet.” Hon var även en Tv-profil och medverkade i flera säsonger i den danska motsvarigheten till ”Draknästet”. Sorgligt att läsa att den 62-åriga ”Stöveldrottningen” förlorade kampen mot en aggressiv cancer den 23:e oktober 2022. ❤
Solveig var inne i fler affärer/butiker än hennes utomhusman.
Jag läser att det ska finnas ett tält uppsatt där det finns mycket pengar att spara på märkeskläder från tidigare säsonger. Det nämns även att det är stora rabatter på kläder till barn på Lego. Vi var där såklart utanför högsäsongen.
Själv var jag och kameran utanför. I smyg frågade jag min nya kompis däruppe några hemliga saker. Världen är ofta liten. Det visade sig att duvan var född i Klintehamn. Sedan kom Solveig ut och jag missade därför att…
Vi är kvar i byn Boderne, som fått sitt namn efter de gamla röda skjulen som kallades för ”boder”.
Kraftiga inlandsvindar kommer inte åt de skyddade röda numera sommarstugorna.
Den där trappan ser väldigt lockande och spännande ut. Numera behöver inte Solveig ha mig i ett koppel. Hade jag däremot varit tolv år och haft med mig några äventyrliga kompisar… 😉
Som du noterat var vi inte ensamma i gemytliga hamnområdet. Jag noterar att långbordet är/var männens zon. Vilka var de fem samtalsämnen som dominerade? Nu ser jag ”det svarta klotet”, men minns ingen rökdoft.
Vi hade vänt tillbaka och nådde efter kurvan boderne 1. Bilden jag såg på igår var mer livlig och det stod fyra/fem trottoarpratare utanför det lilla mysiga caféet. Kanske är det många som tar en kopp rykande kaffe, aplekage/äppelkaka eller en soft ice efter ett dopp i havet.
Det tjocka vita strecket kan jag förstå är nödvändigt att ha som en riktlinje under högsäsongen.
Som sagt var. Det var lågsäsong. Men vi hade på ditresan noterat att det var öppet i vissa butiker…
Längs sydkusten ligger denna väl skyddade lilla gemytliga privata hamn.
Vattendjupet är på endast en meter. Jag läser att gästande fritidsbåtar är hjärtligt välkomna.
Här var de tidiga. Redan på 1600-talet började, precis som på Gotland, bönderna att komplettera sina inkomster under lågsäsong med fiske. Deras redskap förvarades i röda små skjul. Dessa kallades för ”Boder”. Därav platsens namn.
En svettig historisk pusselbit till får du som även läser bloggtexterna: Förr körde fiskarfruarna fiskfångsten med skottkärra uppför kullarna till staden Åkyrkeby. En rejäl backe med en tungt lastad skottkärra. Hur orkade de? Fisken såldes i staden på en marknad. Hur långt tid tog det för dem att ta sig från hamnen till Åkyrkeby? Med bilen tar det ungefär en kvart.
I modern tid är Boderne kanske mer känd för sin vackra sandstrand. När vi var där, var det enligt almanackan höst. Byn är också känd för något helt annat… fast det berättar vi om i nästa vecka. 😉
”Den lilla blå” missade utsikten från hamnen. Vår bil var parkerad längre upp i backen.
Vi är kvar i läckra Snogebaek. Med jämna mellanrum bytte Solveig inställning på systemkameran. Själv tyckte jag det räckte med att jag stundtals hade kvar nerfallande relativt intensiva flugor/tussar på min högra ögonlins. Fotograferandet lämnade jag nästan hela tiden, under den fjärde resan, över till henne. Numera är det bara någon gång ibland, när jag troligen är rejält trött och ligger i sängen, som jag en stund kan ”njuta” av fallande svarta saker. Gör som väl är inte det minsta ont.
Jag tycker det är tufft med foto illustrationer. Men som med mycket annat är lagom bäst. Följande bilder är tagna från eller emot träbryggan.
Speglingar i vatten är jag extra svag för. De tillför oftast mycket positivt.
… när vi ända var i Balka att glida vidare till nästa smultronställe längs kusten. En nätt behaglig biltur där det just då inte landade en enda tanke på att jag fick diagnosen glaskroppsavlossning två dagar tidigare – i ett annat land.
Snogebaek tillhör också en av våra favoriter på Bornholm. Skaran av smultronställen har en tendens att öka till antalet för varje tripp dit. Med detta nya bloggkoncept är det vår fjärde resa till den danska lilla ön. Femte och sjätte resan är redan bokade. Viktigt i dessa sorgliga ”världstider” att ha något ljust att längta efter. Vart och när kommer att förbli våra hemligheter. Sådant brukar vi inte nämna offentligt…
Vi var inte ensamma om att njuta av öppenheten ut över havet. Kanske störde vi en av trion.
Underbart fridfullt denna lördagsförmiddag i september. Jag lät gärna Solveig ta hand om plåtandet. Ibland påminde jag henne om att slå om ”knapparna”. Du som återkommer hit på onsdag förstår vad jag syftar på.
Det sägs att taktiken med att ta avsked när det är som bäst brukar skapa och lämna kvar en behaglig känsla efteråt. Både när det gäller natur, hav, ”matintag” och trevliga stunder med vänner. Listan kunde säkert vara längre…
Rökeriet var ännu inte öppet. Vi bestämde oss för att åka hem till ”valnötsboendet” och inta lunchen där. Sedan var vi tankade för en eftermiddagstur till en för oss helt ny plats vid kusten. Ni som deltog i novemberleken förra året kommer troligen känna igen ett par foton i fredagens inlägg. Fast först blir det annan slags lek på onsdag.
Var rädd om dig. Njut av vårtecken och att ljuset håller på att ta över taktpinnen. ❤
Balka strand innebär mycket nostalgi för oss. I Balka bodde vi första gången som vi besökte Bornholm. Härliga moln och väldigt många fåglar som verkar vara på väg till något spännande resmål.
Några dagar in på september. Både tvåfotade och fyrfotade passar på.
Men ”matte” gjorde som badkrukorna från Ystad. Höll sig på torra land. Hon hade bra kontakt med den fyrfotade från sin position.
Tänk om Solveig kunde nappa på mitt nygamla förslag om att bo ”på en ö ett år”. Då bodde vi i Ystad och våra älskade döttrar for iväg för att plugga på var sitt håll. Ett år blev fem år och några extra dagar på Gotland, med basen Visby. Hur kan fem år springa iväg så fort? Så ett enda år kan väl inte vara för mycket? Dessutom bor vi i Ystad igen. Vad kan gå fel… 😉
Jodå. Det var öppet och vi kände oss välkomna in.
Snyggt. Tre fönster som kors i kyrkans absid. Läste att att morgonsolens strålar tränger in vackert där.
Det blir nästan alltid en extra guldstjärna för mig om det finns med ett votivskepp.
Sedan blir jag en skvätt nostalgisk när dopfunten härstammar från min svenska favoritö Gotland. Funten är ett hantverksarbete från ungefär 1250. Kan inte konkurrera fullt ut med dopfuntarna du kan njuta av genom att trycka på kategorin i denna blogg med de fyra orden; MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND. ❤
Det fanns två tavlor upphängda över de 36 präster som varit ”chefer” i kyrkan genom åren. Den första var Oluf Madsen från15XX-1555. Den nuvarande heter Hans Vilhelm Bream Jacobsen och har haft tjänsten från 2015.
Det finns kalkmålningar från så långt tillbaka i tiden som 1480. Fyra stycken fresker är från ungefär år 1560. Troligtvis är den understa målningen från tiden då kyrkan var katolsk. Här handlar det om att björnarna och vargarna gör de tre ”onda” ting som människor gjorde. Dansar, spelar och dricker. Världsliga dygder.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 