Kallas i folkmun för Guldkusten

Den lilla staden Hasle vid kusten är riktigt gammal. Rötterna går tillbaka ända till 1100-talet, då området kallades för Hasle Herred. Kyrkan däremot, som är ombyggd genom åren, är i grunden från 1400-talet.

Hasle fick tidigt en stor betydelse som fiske- och lantbrukssamhälle. Det byttes även varor när båtar från andra områden kom in till hamnen. Skepparna ankrade och bytte exempelvis fisk mot potatis. Av den berömda potatisen tillverkades ett speciellt kumminbrännvin. Samtidigt började ett rykte spridas som elden. ”Du ska akta dig för småsupande, småskulder och Haslebor”. Jag vet inte hur mycket som var sanning i dessa mindre trevliga ord. Det jag däremot läst är att kungen i Danmark, Christian IV gick och funderade på att dra in Hasles stadsrättigheter. Så blev det inte. Fast staden även långt senare, 1801, omtalas med negativa ord som exempelvis fattig och usel m.m. Mycket går i olika tidscyklar. Hasle har exempelvis haft stora inkomster av lera m.m.

Det började i staden byggas rökerier 1897. Den dagen vi skulle åka hem blev det lunch här.

På det just här öde torget finns minnesmärken från en tid som varit. Vi kommer senare att berätta om det mer i detalj.

Det finns även i denna staden en del tjusiga och mysiga hus. Förstår att det är lite svårt att tävla mot några andra kuststäder på ön.

Staden är centrum för hantverk. Grönbechs Gård är ett före detta packhus. Någon gång hoppas jag vi besöker insidan och får se vad medlemmarna har tillverkat.

Vi hade mycket trevligt under våra fem dagar, som vi hade Hasle som bas. Vi har faktiskt redan hunnit vara tillbaka i staden. Då var det inte lika strålande väder. Men på tal om vår bloggrubrik…

Det var mäktigt att på någon minut nå ner till en väntande solnedgång. De magnifika solnedgångarna över Östersjön tog vi med oss hem som ljuvliga minnen, som vi kan plocka fram en stormig, regnig senhöstkväll. ❤

En svängig lillebror

Serpentine Road i Gudhjem kom in som blogginlägg 1 augusti förra året.
När vi tog oss hem till Hasle från de vackra kuststoppen i Teglkås och Helligpeder tog vi en ny väg från norra kusten och rullade ”svängigt” ner till hamnområdet. Det kändes då som en lillebror till Gudhjem med sin lutning på 75 %.
Jag parkerade vid hamnen och pigga Solveig vandrade upp för att ta bilder.

Här är hon nästan uppe och gjorde samma resa ner som vi gjort med bilen en kort stund tidigare. Nu för att fotografera och njuta en extra gång.

Vad duktig jag blivit på att befinna mig på ungefär samma ställe som Solveig lämnat mig på. Det var definitivt annat förr… 😉 Men jag insåg på den hårda stora stenen att hon borde vara borta i ungefär 25-30 minuter. Då borde jag definitivt hinna med att…

En bit från verkligheten

Då var det dags att förvrida en bit av verkligheten. Solveig kunde inte låta bli att ställa om kamerainställningarna till foto illustrationer.
Platsen var Hasle. Staden som vi hade vår ”sena-majlogi” i. Hotel Kysten med sina kungliga historiska besök. ”Den lilla blå” var fortfarande en pålitlig fyrhjulad kompis i vår familj. Bilen som stod intill verkade vara av en tuff variant.

Solveig minns helt rätt. Det gula huset inhyste ett galleri.

I Hasle är det aldrig långt till havet och vatten på olika sätt. Jag förstår att besökare tar chansen att njuta fullt ut. Undra hur många av lokalbefolkningen som har egen båt?

Jag lovar att inte fråga dig besökare hur många blommor du ser på fotot. Inte ens om jag lagt in bilden i november. 😉 För då hade jag satt fälleben på mig själv. För troligen blir det då återigen tre alternativ, där ett är facit. Vilket hade inneburit att JAG skulle behöva kontrollräkna i oktober. Tanken lockar inte det minsta. 🙂

Bilder från bilen

Dags för en ny kategori. Jag lovar på heder och samvete. Fotografen och chauffören är varken samma person eller kön. 😉
Här rullade vi mellan olika sorters väder. Stora kontraster mellan korta distanser.

Egentligen har vi gjort det förr, men då oftast inte sparat bilderna. Någon gång har en halvsuddig bild fått vara med i ett inlägg från Gotland eller Bornholm.

Ganska ofta finns heller ingen möjlighet att stanna till ”just där”. Känner du igen situationen?

Här handlar det såklart bara om Bornholmsvyer. Men bilderna skulle även kunnat varit tagna från den större ön. Det finns många likheter och olikheter mellan våra två favoritöar.

En läcker bubbla får avsluta fredagsinlägget. Trevlig helg önskar vi till dig som läser/ser detta i ”nutid”. Tänk att det imorgon redan är augusti.

Bilfritt

Vackert, dramatiskt och helt gratis att beskåda. Det blir snart betydligt brantare längst ut mot havet om du tar dig norr upp från Teglkås fiskeläge.

Men för den som inte vet om det, är det snart ändhållplats. För det är inte tillåtet att rulla vidare med bil eller motorcykel.

Om du vandrar är det bara tre kilometer kvar till en annan pärla vid denna läckra kustremsa. Själva hade vi planerat att ta oss till Vang imorgon bitti, då med bil. Därför hoppade vi in i ”Den lilla blå” igen och hade bara 4,1 km ner till kuststaden vi bodde i, under denna femte bloggresa.

Snart läge att presentera själva staden Hasle. Är det bara i Gudhjem som det finns en serpentine Road (serpentinväg)? Finns den finaste solnedgången i Hasle? Går det att i kuststaden bo helt gratis? Finns där något eget rökeri? Fyra frågor som får sina svar eller aldrig blir helt utredda.

Teglkås fiskeläge

Jag skulle kunna tänka mig att sitta på stenen och dingla med benen och samtidigt njuta av en magisk solnedgång. ❤

Jag såg med mina fantasi-ögon att paret saktade ner på stegen för att komma under fyrtiogränsen. 😉

Hamnen byggdes år 1850 och har därefter utökats flera gånger. I början av 1900-talet fanns här omkring 20 stycken bofasta fiskare. Mest fiskade de efter sill och torsk.

Jag läser i VisitDenmark texten att hamnen kan nås vid bra väder och dagsljus. Man ska vara medveten om stora klippor norr om inloppet.
Den nya bryggan i yttre hamnen lugnar dock vågorna i hamnen. Både lokalbefolkningen och besökare använder denna brygga som en badbrygga.

Fotnot:
Noterade att vår gemensamma blogg nådde 700 000 visningar för någon natt sedan. Genast blev jag nyfiken på aktuell fördelning när det gäller Gotland och Bornholm. Jag tror att det förstnämnda har kvar en rejäl ledning om jag skulle gissa vilt. Men samtidigt borde det sistnämnda sakta men säkert närma sig storebror.

Genom byn Teglkås

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉

Helligpeder Havn

På nordkusten ligger denna mysiga naturhamn som sett ut såhär i många år. Själva hamnen anlades 1870 och var en plats för yrkesfiskare. Men lågvatten var ett stort problem. På femtiotalet var det ibland omöjligt att lägga till för de sex fiskebåtar som hade denna hamn som bas. Var det riktig rejäl ebb var de tvungna att ta sig vidare till Hemse.

I den lilla hamnen finns det plats för upp till tjugo båtar. Hamnen drivs av en förening som uteslutande består av frivilliga. Hatten av för de som bidrar till att bevara en del av Bornholms kulturhistoria. 😀

Jag har noterat på några olika ställen att denna hamn är en utmärkt plats för att njuta av en mysig solnedgång. ❤
Vid denna resa hade vi betydligt närmare till den möjligheten från vår lägenhet. Men en annan gång så…

Helligpeder

En gullig välkommande röd text om platsens namn.

Vad nära de har till ett morgondopp. Undra hur många fast boende det finns kvar på orten? På andra sidan husen är det en rejäl stigning och ett bra skydd mot kraftiga höstvindar från det hållet.

Kul att de fyra gamla rökerierna finns kvar som minnen från en annan tid. Då var sillen från Helligpeder den bästa rökta sillen på ön. Vilket slit det var för männen och kvinnorna som höll på med sysslor från tidig morgon och fram till sent på kvällen. Skälet till att de fick ”kasta in handduken” var de nya stränga reglerna för hygienen som infördes på 1950-talet. Alla lokaler skulle kaklas och utrustas med sanitära anläggningar m.m.

Nu hade jag både hunnit parkera bilen och gå tillbaka en bit för att studera de gamla rökerierna på närmare håll.
Platsen Helligpeder nämndes för första gången redan 1570. Hamnen var själva centrum där flera familjer bosatte sig runt den. I nästa inlägg får du bekanta dig med hamnen i Helligpeder.

De där platserna…

Appen berättade sanningen. Efter lunchen i hotellets lägenhet var vi laddade inför naturens efterrätt.
Det började spricka upp vid kusten. Vi lämnade Hasle med bil och följde ”stora vägen” norr ut. Bara efter några kilometer blinkade jag vänster. I rätt väder är sträckan längs kusten en pärla som allra bäst gör sig med sakta cykeltrampande eller med apostlahästarna. (Gå till fots)

Vår teammetod funkade bra. Jag stannade bilen vid några ställen och släppte av Solveig med kameran. Bäst hade det såklart varit om vi gjort rutten tidigt efter frukost. Men jag hann njuta fullt ut. Bara vid några få tillfällen kändes jag mig lite ”i vägen”. Någon enstaka gång hoppade Solveig in i bilen och jag körde vidare till ett nytt ”avlämningsställe”.

Inga problem för bilföraren att hålla sig under högsta tillåtna hastighet. 😉
Det blir ett till blogginlägg härifrån och fram till platsen där jag hoppades att det fanns en ledig p-plats. Du behöver inte hålla tummarna för mig, för det var en sådan där härlig stund när det mesta gick som på räls. Första bilden i nästa inlägg ger dig svaret på platsens namn, som vi precis nått fram till.

Ps. Rubriken syftar på smultronställen på Bornholm. Jag tror att flera turister som kommer hit med bil för första gången, tänker att de tar en dag på den lilla ön och därefter far hem med kvällsfärjan. Då missar de ovetande en sådan här pärla. Vi har själva tillhört den gruppen. Även när vi var här som ö-besökare i en hel vecka. Eller när jag var på Gotland för första gången och Solveig gjorde sitt andra besök på Sveriges största ö. Typiskt överreklamerad ö. Dimmigt, regnigt, blåsigt och gult vatten på vandrarhemmet. Jag älskar i vissa sammanhang att ha totalt fel. ❤