73. Östergarn kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det finns extra mycket sorg omkring denna lilla 1200-tals kyrka ute på vackra Östergarn. Först brandhärjades den svårt av svenskarna 1565, under Nordiska sjuårskriget. Sedan plundrades den av ryssarna både 1715 och två år senare.

Kyrkan saknar torn och har därför en takryttare från 1700-talet. I den hänger kyrkklockan.

Predikstolen är från 1700-talet. ”Taket” visas på underbilden.

Krucifixet i altaruppsatsen är från 1200-talet. Övriga delar från 1700-talet.

Dopfunten av sandsten med den danske kungen Christian IV:s namnchiffer är från 1600-talets början.

Tjugofyra namn får jag det till på minnestavlan. Den kändaste är troligen prosten Lars Nilsson Neogard. Med hjälp av hans kraftfulla ledning återställdes den förfallna kyrkan.

Vad är rättvisa? Undra om alla i sittande skaran levde rätt och var ofelbara? Mina tankar tvivlar starkt.

I minneslunden står denna sten. Havet ger och havet tar.

Tänkvärda ord:
”Själen tillhör evigheten
kroppen är blott
dess tillfälliga bostad”

De kom från öar

Det är så kul när det kommer en ny roman som handlar om Gotland. Författaren Malin Haawind gjorde en briljant debut 2021. ”Det var verkliga händelser och verkliga människor som tände inspirationsgnistan till De kom från öar, men sedan har berättelsen fått flyga fritt”, skriver Malin Haawind i sitt efterord.
Handlingen är mellan 1945-1949. Andra världskriget är slut. Huvudpersonen är Dagmar som har tre systrar. Hulda som är en halvsyster är äldst och gift. Hon är tuff på utsidan, men mycket lojal på insidan. Britta är Dagmars favorit. Märta är yngst, sötast och latast. ”Märta får och Märta slipper” säger Dagmar och Britta till varandra. Mamma Vera är på väg bort, pendlar mellan verkligheten och ”småfolket”. Pappa Birger börjar få det kämpigt på jobbet. Han spyr blod men vill inte uppsöka doktorn.

Artonåriga Dagmar jobbar som spritkassörska på hotellet i Slite. Chefen/ägaren är glad i dricka och tafsande på sina kvinnliga anställda.
Jag gillar verkligen Haawinds personliga sätt att skriva. Läsaren kommer nära personerna och framför allt Dagmars tankar. Det är mycket ”dricka kaffe” och rökande, men författaren lyckas hålla storyn levande och det finns en speciell humor som tilltalar mig. Skämt vävs in i allvaret.

I Slite hamn lägger en dag en båt med namnet ”Irma” till. Det är något fel på båten. Därför inkvarteras besättningen extra länge på hotellet. I rum 14 bor sjömannen Holger Johansson från Skärhamn, Tjörn. På ett fint sätt lär Holger och Dagmar känna varandra. Dagmar får för första gången känna Amos pilar.

Dagmar visar Holger Kvarnen på Lotsbacken. De promenerar mycket i Slite. Badar på Dagmars favoritplats. Det går lite sämre med dansen. Den spirande kärleken, oron för föräldrarnas hälsa och hotellchefen som ger sig på Dagmars jobbarkompis ”tävlar” om hennes tankar. Dessutom krymper tiden. Båten Irma blir fixad och det är dags för Holger att…

Detta är första delen av en trilogi. Jag lyfter på hatten för Malin Haawind. 😀
Med spänning ser jag fram emot tvåan. Om jag ska nämna något negativt så är jag inte överförtjust i omslaget. Visst ser det ut som ett foto från 1945 som matchar inlagan, men jag tror ett mer ”tydligt” foto och snyggare omgivning hade varit roligare att skylta med. Ord från en utbildad bibliotekarie. Men borde även gälla ”bokhandelstankar” och andra försäljningsformer.

Den här recensionen hade jag gärna tagit emot själv av Bibliotekstjänst.
Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet helt nära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten.
Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst.

Ingen solnedgång, men vacker skymning

Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen.
”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉

Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…

Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera.
Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉

När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.

Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.

Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.

Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉

Baju fiskeläge på östra Gotland

Vi upplevde det som lyx, att kunna åka asfalterad väg ner till ett litet fiskeläge. Baju fiskeläge ligger vackert i Anga socken.

Sju träbodar samlade på en udde, omgivna av ett bandtun. Till det fridfulla fiskeläget hör en liten långgrund badstrand, en brygga och en dansbana, som enligt tradition används vid midsommarfirande.

Träbodarna är från 1973, men fiskeläget etablerades troligtvis redan i början av 1800-talet. Baju var ursprungligen fiskeläge för den stora gården Bendes i Anga.

Fiskarna åkte iväg i sina segelbåtar, oftast tremänningar, för att fiska främst strömming. Favoritplatsen låg fyra km bort och hette förr Ang-Grund. (numera Anggrund).

Fiskarna använde sig av skärningspunkter på land för att lokalisera rätt på sjön och därmed nå sina fiskeplatser.
Baju fiskeläge är en samfällighet.
På tillbakavägen stannade vi till och plåtade bilen i väggen. En humor som jag rullar igång på.

Visby Springbrunn – konstens stafettpinne

2001 kom Visby Springbrunn till Södertorg. Om klockan skruvas tillbaka till en beställning från Gotlands Bank 1916, får du startskottet när skulptören Carl Fagerberg fick uppdraget av banken, att utföra springbrunnen. Materialet är kalksten. Platsen för konstverket var fram till 1946 S:t Hansplan. Detta år flyttade skolkontoret in i bankens lokaler. Då behövdes fler parkeringsplatser till personalen. Konstverket hamnade därför i gömmorna under många år. 1983 kom konsten i ropet i Visby. Ny utsmyckning planerades. Då kom Springbrunnen fram igen. Skulptören Istvan Varga fick uppdraget att snygga till (restaurera) fontänen med sina reliefer. Denna gång blev platsen Visby Hamn. Där fick konstverket tyvärr inte samma uppmärksamhet. Åren rann iväg. 2001 nådde den alltså sin nuvarande plats på torget innanför Söderport. Förra året var det åter dags för konservering, rengöring och lagning.

Fyra gudar är representerade som reliefer med motiv ur den grekiska och romerska mytologin. Dessutom finns det fyra reliefer med fiskar.
Poseidon/Neptunus – havets gud.
Hera/Demeter – himlens drottning, växtlighetens och mödrarnas gudinna.
Hermes/Mercurius – gudarnas budbärare samt beskyddare för handel och köpmän.
Hefaistos/Vulcanos – eldens, smedarnas och vulkanernas gud.
OBS: Grekiska namnet först. Därefter den romerska motsvarigheten.

Fotnot:
Carl Fagerberg levde mellan 1878 och 1948. Han bodde och arbetade främst i Sundbyberg. Tre kyrkor som hans konstverk finns i är; Svenska kyrkan i Paris, Swedenborgskyrkan i Stockholm och Luleå Domkyrka. För mig är han mest känd för sina skulpturer av idrottare. För andra är det kanske djur. Offentliga byggnader som inhyser konst av Fagerberg är telegrafhusen i Göteborg och Örebro och Katedralskolan i Linköping.

Mysig valvturné på kvällskvisten

Nytankade med god mat & dryck gav vi oss ut i halkan på en kvällspromenad. Det var inte många fotsteg till ett kvällsbelyst Almedalen. Havet syns inte bakom hotellet. Men vi såg många simmande fåglar i dammen.

Får vi promenera här tro? 😉
Lilla strandporten har jag skrivit om tidigare. Jag skulle vilja beskriva den som ett portvalv.
Kalk hotel som vi bodde på ligger precis till vänster om ”bilden”.

Valv och valvhus är jag svag för. Otroligt smart taktik att ta till på 1200-talet, när det började bli ont om plats innanför ringmuren i den växande storstaden Visby. Både för att fördela färdsätten genom muren och skapa utrymme mellan två hus i en trång gränd.

Det är alltid spännande att förflytta sig mellan de trånga gränderna. Du ska veta att gatorna i Visby har samma sträckning som på 1200-talet. Under medeltiden fanns här fler gränder än idag. Det medeltida gatunätet bidrog tillsammans med ringmuren, de medeltida stenhusen och träbebyggelsen till att Visby sedan 1995 är en del av UNESCO:S världsarvlista.

På Donnersplats finns anrika Wisby hotell med sin mångåriga historia. Därinne ska det finnas medeltida valv bevarade.

Människor som gör sitt första besök i Visby borde bli begeistrade av väldigt mycket. Tur det finns gott om restauranger, fik, mysiga butiker m.m. längs gränderna. Platser att vila fötterna och smälta intryck.

Själva noterade vi att det lyste vackert i ett fönster på andra våningen på Kalk hotel. Nu stod valet mellan att ta trappan eller hissen dit upp?

Kalk hotel – en pärla i en vacker stad

Vi hade som ambition när vi flyttade hit att vi då och då skulle unna oss en natt på något närliggande hotell. Det var innan vi visste att livet skulle bli annorlunda 2021.
Vi har gått förbi Kalk hotel många gånger och pratat om att vi skulle boka in oss en natt, men det har aldrig blivit av förrän nu. Den fjärde januari fick bilen äntligen rulla ner mot Almedalen. (På bilden ser du hotellet precis bakom porten i muren.)

Kalk hotel är ett boutiquehotell. Blev såklart tvungen att googla för att ta reda på vad det ordet står för. Det är så lätt att man svänger sig med ord som man egentligen inte riktigt vet vad de betyder… Nu vet jag att det är ett mindre hotell med personlig känsla, unik stil och atmosfär där inredning, design, service och mat är något extra m.m.. (Fakta från TUI.)
Kalk hotel, med sina 21 rum, ”huserar” i ett 1600-talshus som renoverats varsamt och satsat på gotländska detaljer.
Vårt rum välkomnande oss med behagligt ljus så snart vi satt i nyckelkortet. Vid fönstret fanns gedigna bjälkar som påminde oss om husets historia.

I badrummet fanns gotländska kalkstensdetaljer, med kalksten från Burgsvik.

Vårt rum hade utsikt mot Liljehornska huset, det största bevarade medeltidshuset i Visby. Imponerande med sin höjd på 28 meter. Jag gillar verkligen trappstensgavlar!
På kvällen gav vi oss ut på promenad i ett fortfarande julfint Visby. Den promenaden får Bosse redovisa i ett annat inlägg.

Måste nog erkänna att det jag uppskattar mest med en hotellvistelse är frukosten. (Detta trots att jag är bortskämd med att alltid bli serverad frukost på hemmaplan.) Att komma in i hotellets frukostmatsal var underbart. Så mycket det fanns att välja på och så gott allt var! Det grämer mig lite att jag inte testade att grädda en våffla som avslutning, men lagom brukar vara bäst, så jag insåg att jag var mätt nog utan våffla.

Nybakat bröd, lokalt producerade råvaror och ekologiska importerade delikatesser… inte dumt alls. Fokus på hållbarhet och kvalité – sådant gillar jag!

Kunde förstås inte låta bli att ta kort på blommor även här…

Efter den fantastiska frukosten gav vi oss upp på tredje våningen. Det blåste kallt på balkongen, men vilken utsikt! Här skulle jag vilja sitta med en kopp kaffe en fin sommarkväll och titta på hur solen sakta går ner ”i havet”. Fast det kommer jag förmodligen aldrig att göra eftersom vi brukar hålla oss långt borta från innerstaden under sommarkvällarna. Det är då vi lånar ut ”vår” vackra stad till alla dem som inte har förmånen att få bo här året om 🙂
Tack Kalk hotel för en fin hemester!

72. Fleringe kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det är mycket ovanligt att kyrktallarna fått stå kvar på den gotländska landsbygden. Tillsammans med stigluckan och muren ger det ett tilltalande intryck, om hur det för länge sedan såg runt landsbygdskyrkorna på Gotland.

Kyrkan tillkom under två byggnadsperioder under 1200-talet. Först byggdes koret och det tvåskeppiga långhuset. Tornet tillkom under slutet av samma århundrade. Kyrkan brandskadades svårt vid en brand 1676. Därför finns det tyvärr inga medeltida inventarier bevarade.

Dopfunten av sandsten med den danska kungen Christian IV:s namnchiffer har tidigare tillhört Visborgs slottskyrka.

Både altaruppsättningen och predikstolen är från 1700-talet.

Det är sparsamt med kalkmålningar i Fleringe kyrka, en gammal kyrka som finns att beskåda på norra Gotland.

Kvadermålning i korfönstret. Målningen är gjord på 1200-talet.

Tänkvärda ord:
”Lyckan växer i vår egen täppa och kan inte plockas i främmande trädgårdar.”
Douglas Jerrold

S:t Göransporten och S:t Göranstornet

Sankt Göransporten kom till för att människor innanför muren skulle nå Sankt Görans hospital, som låg norr om staden. Under 1200-talet var hospitalet förmodligen Europas största anläggning i sitt slag.

Här ser du den berömda slungstenen från en kastmaskin, som sitter inkilad i en skyttespringa på fjärde våningen. Det tvistas om när den kan ha fastnat där. Den allmänna uppfattningen tror det hände när lübeckarna anföll 13 maj 1525. Andra menar att blidan var ett omodernt och förlegat vapen vid den tidpunkten. Så kanske har den suttit där betydligt längre.

Nu befinner vi oss på insidan av muren. Under medeltiden hette S:t Göransporten/tornet Andre Lång Henrik. När verksamheten på hospitalet avvecklades, murades porten igen.

Under 1800-talet kallades porten för Ödeporten. När den sedan öppnades upp igen i början av 1900-talet fick den dagens namn.

Ett par sommarbilder ville också vara med i inlägget.

Här ser du ruinen från Sankt Görans hospital som främst vårdade patienter med spetälska. Till anläggningen kom flera patienter från det baltiska området. I kategorin ruiner kan du se fler bilder från ett inlägg 2019.

Vintervitt till och från

Vi har passat på att njuta av Visby i vinterskrud. Men har bara haft med den stora kameran vid ett tillfälle. Det här var dan före dan före dopparedagen.

Det är Tranhustornet som du ser på bilden.

Otroligt lurigt underlag. Vi försökte tänka på att hålla i varandra, för det halkade till flera gånger. Givetvis såg vi barn som åkte pulka nerför Nordergravar. När vi gick vår familjepromenad på Julafton var det både mer snö och fler som åkte där.

Ett av tre ställen på norra sidan, att ta sig innanför ringmuren.

Här var det mer lä, men ännu lurigare på kullerstensgränderna. Det kommer separata blogginlägg senare, på en ruin och en port.

Vi ska ta bilen in här efter lunch. Då kommer vi inte att mötas av något vitt. Fast vi ser gärna en ledig parkeringsplats på Stora Torget.