Mästerby änge


Vi lät fikakorgen vara kvar i bilen. Den kunde vi hämta sedan.
Mästerby änge är ett av Gotlands största ängen. Det var otroligt rofyllt att vandra där. Lyssna på fågelkvitter. Inte lyssna på störande fordonstrafik. Stanna till vid några intressanta blommor. Bara vara. ❤

För skötseln av änget ansvarar Mästerby hembygdsförening.

Du som vet mer än jag… Visst är det S:t Pers nycklar?

Klart vi tog stigen in i skogen. Fågelsången var vacker. Vädret perfekt och mitt sällskap kunde inte varit bättre.
Det bästa är att alla är välkomna hit. En enkel sund förnuftsregel gäller: Bär dig åt som folk.

Om någon vill se hur Gotland såg ut på järnåldern sägs det att Mästerby änge ska vara att rekommendera.

”Den ljuvliga blå ängen”.

Glöm mig inte. ”Förgätmigej” är en av mina många favoritblommor.

En tuff Volvomodell som ofta sågs på vägarna i min barndom.

Nåväl! En blå Hyundai är inte fy skam. För i den hägrade en termos med kaffe och gott fika. Efter den rofyllda stunden åkte vi vidare till socknens medeltida kyrka. När vi ändå var i krokarna blev det två till i närheten.
Vad jag älskar sådana här platser som Mästerby änge. Har det att göra med ålder och att jag sprang in i en vägg en gång? Nja. Förr älskade jag visserligen energisysselsättningar, spännande äventyr, att resa kors och tvärs, fullt ös med mera. Få eller ingen alls visste om att jag redan som ung uppskattade mina ensamma stunder där jag var ett med naturen. Där jag landade mellan varven. Både vandrande, klättrande, cyklande när ”alla andra” fortfarande sov. Ibland tvärtom, liggande på en filt med blicken på molnen som gled förbi. Ibland stannade jag till i en rörelse för att njuta av ett skyggt djur i en dunge. Sådana stunder var guld värda för mig. Något jag kunde leva på när en föreläsare entonigt kunde få en timme att kännas som minst ett sekel. 😉 Tror att jag blev en bättre medmänniska på kuppen.

Alla behöver vi bli bättre på att ta hand om oss själva. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Vissa saker behöver inte ens kosta pengar. Allemansrätten i Sverige är unik. Den ska vi hjälpas åt att vårda med ömhet till kommande generationer.  ❤

21:46


Det var klockslaget då solen skulle gå ner i Visby. Lite sorgligt att det snart vänder och går åt andra hållet.

Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Ett stort molntäcke hade samlat ihop sig.

Men det kan bli bra och sevärt ändå.

Månen över Snäckgärdsporten är redan beredd på att ta över stafettpinnen.

Är det en häger? I så fall inte alls lika stor som den som skrämde mig utanför sovrumsfönstret i Skummeslövsstrand. Någon som vet?

Jag drar till med en gräsand. Rätt eller fel? Gillar speglingen och fotspåren i vattnet.

Hur många stenar ser du på fotot? När öborna har svårt att sova här på Gotland räknar de lamm. 😉

Det är fint att cykla längs med havet. Vi skulle kunnat komma hit långt före vår bil om vi tävlat med oss själva på två hjul. Sedan var det där med hemresan och uppförsbackar.

Farväl solen. Hoppas du inte är lika blyg nästa gång jag vill se en solnedgång med eldklot.

Själsö hamn


Jag satt och betraktade den stora fågelfamiljen. Fick tyvärr inte riktigt till den perfekta skärpan på de små ungarna.

Rönnen hade börjat blomma. Detta var på Kristi himmelsfärds dag. Givetvis kunde vi inte låta bli att rulla ner till hamnen och fiskeläget efter den goda fikan på Själsö bageri (förra blogginlägget). Delen själ i namnet Själsö betyder säl.

Jag tog några riktigt fina porträttfoton som får förbli privata. För jag har inte frågat hästarna om de gick med på att vara med på min blogg. 😉

En av dem var extra törstig. Jag gillar hästar. Trots att jag aldrig ridit.

Själsö Hamnförening är en ideell förening som har som mål att arbeta för att området ska bevaras för framtida generationer.

Gamla kunskaper kan sitta djupt. ”Svartkämpe” sa Solveig som svar på min fråga. Sedan berättade hon om sommaren 1985 när hon pressade växter inför en tenta på Lärarhögskolan i Jönköping. Själv tog jag vägen till Kos den sommaren och en pressande sol.

Denna blomman spikar jag på två sekunder och minns två skilda episoder som både hör ihop och inte. Min pappa uppskattade inte att jag blåste mig runt i vår välskötta trädgård. Trettio år senare var det Jennifers och Lizettes pappa som inte uppskattade samma blåsande. Saker går igen och saker byter plats. När jag och grannbarnen lirade landhockey på gatan var bilarna störande matchmoment där målen skulle flyttas. När jag som artonåring körde bil på en gata … 🙂

Snart var det dags att köra iväg till Visby flygplats. Visst är det mycket roligare att hämta våra döttrar än att lämna dem. Men det allra viktigaste är att de har det bra. Imorgon kommer storasyster hit.

 

Själsö Bageri


Vi har köpt bröd av dem från den tuffa brödbilen (modell Citroën HY) vid Östercentrum. Nu ”fiskade” vi efter en mysfika med vår yngsta dotter. Fast för henne var det frukost.

När vi kom med flyget från Arlanda i söndags och flög precis över detta mysfik såg vi att det kryllade av människor och bilar. Turistsäsongen är på allvar på G.

På en klint mindre än två mil norr om Visby ligger denna juvel där man bakar suveränt surdegsbröd i den vedeldade stenugnen. Det går både att ta med sig hem eller fika på plats. Eller varför inte en kombination.

Här finns mycket godsaker att välja på i bageriet som snart firar fem år. Det här är en av ägarna. (om jag inte tar helt fel.)

Möjligheter att sitta inomhus med gemytlig inredning, på terrassen eller i trädgården. Allt efter smak och väder.

Det var skönt i solen trots den tidiga morgonen, så vi valde terrassen. En kylig höstdag ska vi prova inomhus.

Medan vi väntade på dryck och mat passade jag på att leka med mitt extra objektiv och direkt blev jag nostalgisk. För där nere ligger det. ❤

Själsö fiskebodar som jag skrivit om tidigare och blev så förtjust i. (Kategori fiskeläge) Det måste vi visa Lizette när vi fikat klart.

Vilket gott surdegsbröd. Alla tre var nöjda med sina val.

Några tyckte jag var för gammal för att leka i ekan och det blåste lite för mycket för att lira utomhuspingis.

Nära här satt vi.

Jag uppskattar att glida omkring med bilen en bit från den vanliga ”huvudleden” längs med den norra kustremsan. Ibland vika av neråt och se var man hamnar. Det är då de små smultronställena dyker upp.

Detta var fik nummer 10 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tio pärlor med det ”lilla extra”. ❤
Målet är att antalet kandidater utökas till 25 stycken en bit in på hösten.  

Gå in på kategorin Du bestämmer och läs vidare. För jag vill att DU ska bestämma i slutändan.

Langhammars/Langhammarshammar


Vi åkte från ett vackert naturreservat till ett annat för att beskåda ännu en sevärdhet i världsklass. På en halvö ligger Langhammars raukområde.
Jag tog genvägen som kunde blivit en senväg. Solveig valde en mer fotvänlig omväg. En bra bit gled jag iväg – där jag inte hade full kontroll över livet. Eftersom äventyret slutade lyckligt tyckte jag bara det var ”småstenkul”. 😉

En människa, ett slags djur och en pingvin eller uggla? Det är bara den egna fantasin som sätter gränserna. Den som saknar fantasi ser kanske tre lite större missbildade stenar. 😉

Det borde vara den här rauken som kallas inofficiellt för ”Langhammarsgubben.” För det kan väl inte vara hans morbror Ernst.

Ögonen ser läbbiga ut. Eller rör det sig om en helt naturlig stenblick?

Tänk att havet har grävt fram raukarna ur klinten. Här är de högsta ett par meter högre än de högsta i Digerhuvud. Alltså upp emot tio meter resliga stenjättar.

Fotot med Solveig blir nästan tredimensionellt.

Mest imponerande är denna södra del av rauk-området. Det finns tillsammans ett femtiotal raukar. Själva halvön är drygt 2,5 km lång.

Alla skriver om skönheten att göra sina besök vid olika årstider och väderlekar och med russinet solnedgångar som jag nämnt tidigare.

En solig sommardag när havet ligger blankt som en spegel är klapperstranden vit och raukarna en skönhetsupplevelse av rang. En stormig grå höstdag får raukarna en helt annan karaktär. Synd vi inte bor närmare Fårö. Sista gången vi åker till denna speciella lilla ö blir det kanske en sådan här beskrivande höstdag. Men vid nästa tillfälle ska det kompletteras med platser vi inte hann med/valde bort dessa tre dagar.

Såg ut som relativt nylagd asfalt.
Efter en bit svängde vi vänster och körde genom ön istället för samma väg tillbaka.
Gotland är ett spännande guldkorn. Fårö ett mindre guldkorn som du inte ska missa om du är i krokarna på semester.  ❤
Det här var mitt sextonde och sista blogginlägg om Sveriges åttonde största ö – för denna gången. Nämn gärna om bloggen gotlanduppochner till dem som funderar på att åka till Gotland och Fårö.

Helgumannen


Detta berömda fiskeläge hade jag längtat extra efter att få se i verkligheten. Att det var vindstilla, skönt i luften och folktomt var pricken över i:et. Mina sinnen fick sväva fritt under promenaden mot de femtontalet gamla bodarna. ❤

Det finns en bilväg direkt till fiskeläget, men jag ville gärna ta in helheten med stranden och det stora havet och himlen som fond.

Detta är Fårös bäst bevarade fiskeläge som under 1700-talet också var Fårös mest betydande.

Vet du vad uttrycket ”toskabatarna” betyder? Har du en aning om vad det innebär att fiska strömming på vrak? Fundera på det innan du läser texten under nästa foto.

A) Fiskarna pilkade torsk från båtarna.
B) Det innebar att man fiskade med garn som sattes direkt från båtarna utan att fastgöras vid någon bottenförankring.
Det lär finnas många legender om personer som fiskade här. Jag är mest nyfiken på dem om kvinnan Båta-Bol som på mitten av 1800-talet fiskade här och seglade ända ner till Visby för att sälja fisk.

De tätt liggande bodarna är byggda i trä med bräd-eller spåntak eller staplad sten.
Fiskeläget har egen brunn med källvatten från berget. Den finns tydligen ännu kvar och lär rymma gott om vatten.


Givetvis är det bra med rejäla lås trots att…

… det finns en synlig vaktman på plats med god utsikt genom fönstret. På sena kvällar och nätter tar han sina pass utanför. Aldrig på exakt samma tid. Men en sak är säker. Då har han aldrig händerna i byxfickorna. 😉

Det behövs göras något åt sprickan i väggen. Eller är den redan hundra år.

Här är bilvägen till detta fantastiska fiskeläge. Vid nästa resa till Fårö ska jag komplettera med en handfull andra fiskelägen av intresse.
Nu återstår det bara ett till ”bloggstopp” av denna kavalkad av inlägg från Sveriges åttonde största ö. Sedan blir det Gotland för hela slanten på denna blogg. Vi har sedan återkomsten från Fårö hunnit med några fina trevliga utflykter och en längre tripp till Uppsala, som kanske dyker upp på min andra blogg.

 

 

 

 

 

Digerhuvud


Vi körde tillbaka en liten bit från Lauters hamn innan vi tog in till vänster på den världsberömda vägsträckan. I eget majestät körde vi genom hela naturreservatet utan att möta ett enda fordon, trots att vi stannade till fyra gånger under ”rauksafarit” genom Digerhuvud naturreservat.

I äldre böcker kan jag läsa att det står Tunguhuvud vid andra rastplatsen. Nu verkar ”alla” enbart skriva och säga Digerhuvud i alla sammanhang.

Detta är alltså Sveriges största sammanhängande raukområde.

Området är ungefär 3.5 km långt. Sammanlagt står det flera hundra raukar på området. De flesta är ganska låga men det finns de som är 8 meter höga.

De raukar som står i vattnet formas fortfarande av vågorna. Jag såg inget förändras när jag studerade en rauk i tio minuter utan att blinka. Valde antagligen att titta på ”fel rauk”. 😉

Här var det lättare att gå. Annars gillar jag att klättra och hoppa på stenar. Oj, vad jag klättrade som grabb. Gärna vid Hovs Hallar. Av någon mysko anledning är kroppen inte lika vig längre och den vill inte riktigt göra som min hjärna signalerar. Dessutom finns någon slags röd bromslampa som aldrig blinkade förr.  ”Ska du verkligen göra det där? Du är varken tolv eller tjugofem år längre.”

Raukarna i vattnet står på en pall av lagrad kalksten som sträcker sig utåt under vattnet. Det är häftigt när jag tänker på att pallen slutar i en brant undervattensklint där det plötsligt är 50-60 meter djupt. I en äldre bok läste jag att det var utmärkt för den som vill fiska torsk från land.

Här har vi stannat till vid en annan p-plats. Mina ögon dras mot det jag längtar efter att få se i verkligheten. Därför lämnar vi raukarna och kör vidare till Fårös berömda fiskeläge, som ofta figurerar på vykort.

Om du åker till Fårö och vill ha ut maximalt av trippen ska du åka till raukarna vid minst två olika tillfällen.
Mitt tips är att du åker dit tidigt på morgonen och återvänder en stund innan solnedgången (om det är möjligt). Solnedgångarna lär vara magiska här.  ❤

Lauters hamn (Lauters)

Lauters fiskeläge var ett av Fårös mest betydande fiskelägen fram till 1950-talet.

Några av bodarna har många år på nacken. Det finns ”gamlingar” som är byggda i staplad sten med gavelingång och saknar fönsteröppningar.

Här i den lilla hamnen har det blivit populärt att ha sin bas med sin husbil bakom dessa gamla fiskebodar. Jag kan verkligen förstå det. Tänk att sticka iväg en liten sväng och se solnedgången. Kanske plocka ner cyklarna och ta en sväng längs med den klassiska slingrande ”raukvägen”.  Göra en avstickare till någon strand eller annan sevärdhet.

En av mina drömmar finns kvar. Att våga ta mig med båt till Gotska sandön. Vissa drömmar ska inte slå in. Är detta en av dem? Eller vågar jag göra utmaningen? Tror jag får ta det i etapper. Nästa år får det bli… 😉

Den gula båten sticker ut bland sina ”kompisar”.

Torskens framtid är inte ljus. Det är skrämmande om jag tänker djupt/vidare på ämnet.

Om du skaffade en båt. Vilket namn hade du döpt den till?

Gamla hamn/Gamle hamn


Jag uppskattar tydligt markerade skyltar. För Hunden jag ville besöka kan varken skälla eller vifta på svansen. Egentligen har rauken flera namn. Några säger Kaffepannan. Andra Sankt Oles port. Det gemensamma är att det är Fårös mest berömda rauk.

Vi vaknade innan timern skulle väckt oss. Efter en tidig frukost åkte vi iväg. Eftersom det varit riktigt kallt under kvällen innan var vi påpälsade i starten. Mössan fanns till hands i fickan. Men efter ett par timmar åkte det mesta av. Samtidigt var jag tacksam för att jag hade ordentliga skor på fötterna på grund av klättringar och ojämna partier.

Klapperstenstranden norr och söder om raukområdet är mycket vacker. Stranden saknar så gott som all form av växtlighet. I solsken är stranden bländande vit. Det är känt att det nästan alltid är stilla och lugnt vid denna plats oavsett hur mycket det blåser ute på havet.

Ser du den berömda rauken? Den bästa bilden kommer snart. Men den allra bästa hade varit att ha solnedgången med i centrum. För då hade det varit extra magiskt.

Troligtvis var detta långt tillbaka både en handels- och fiskehamn.
Längst ned i den breda rauken har vågorna gröpt ut ett stort hål, en raukport och ovanför rauken ligger ett löst kalkstensblock. Allra överst ser du en livs levande ”fågelhund” som bevakade just mig. 😉

Raukarna vid Gamla hamn är speciella. För i vanliga fall består raukar helt igenom av revkalksten. Men här står de på en fot av lagrad kalksten. Vad tycker din fantasi detta ser ut som?

En liten bit in i strandskogen ligger resterna av ett träkapell med kor och långhus. Det rör sig om grunden till en kapellruin kallad S:t Äulas körka eller S:t Olofs kyrka i modernare tid.

Detta var första stoppet på en lång härlig dag. En gullviva hälsade oss välkomna tillbaka till bilen. ❤

 

 

Ny variant av fototävling

Dags att testa en ”fotocupturnering”.  😀
Alla bloggbesökare är välkomna att gissa vilka foton som är från Fårö. Den som blir kvar sist på täppan vinner en Skrap-kryss och blir månadsmästare.
Givetvis vill jag ha med deltagare som bor på Gotland eller Fårö. För detta är en Gotlandsblogg. Men chansen är lika stor att en fastlandsdeltagare tar hem cupen.

Min arbetsgång:
A) Jag lägger in en uppgift.
B) Berättar ”lite” om hur länge momentet är öppet.
C) Jag stänger uppgiften i en kommentar.
D) Svarar de deltagande personerna med orden RÄTT eller FEL och färglägger den bokstav som är rätt.
E) Skriver namnen på de som gått vidare i cupen.
F) När nästa moment dyker upp deltager BARA de som haft rätt i tidigare moment.

Jag ber på förhand om att INGEN berättar någon fakta om bilderna som andra kan dra nytta av eller missa. Som tävlingsledare är jag bara intresserad av ett A eller B i kommentarerna – i detta första moment. I kommande moment kommer jag kanske att försvåra en aning. 😉

Glöm inte att trycka på FÖLJ bloggen.

Vidare till andra momentet går alltså enbart de tävlande som väljer fotot från Fårö. 50 % chans med andra ord. Alla ”felfoton” är från Gotland.
Du ska alltid gå in på detta blogginlägg för att se eller deltaga. Med andra ord får du scrolla längre och längre neråt i inlägget för att läsa om nya moment. Om inte tävlingen tar slut snabbt. Sådant vet jag inte på förhand. Min uppgift är att roa – inte sia. Juni månad har precis börjat.

Då kör vi igång: Hjärtligt välkomna! 😊
I första momentet ska du skriva A eller B i din kommentar. (Är du ny ”skrivare” måste jag godkänna din kommentar innan den blir synlig för alla på skärmen. Du får hålla ut extra länge denna gången eftersom jag inte är disponibel hela tiden.)

Moment 1: (Pågår till söndag kväll)
Vilken av dessa två bilder är från Fårö?
A.

B.

Följande 14 st personer har gått vidare till andra momentet:
Susie, Åse, Maj, Eva-Lotta, Gunnel, Znogge, Ditte, Karin, Eva R, Anki A, Wiolettan, Skrivmoster, Gunilla W och Louise.

Moment 2: (Pågår till tisdag kväll, 11/6-2019. Jag stänger exakt klockan 22:10)
Vilken av dessa två bilder är från Fårö?
A.

B.

Följande 3 st personer har gått vidare till tredje momentet:
Wiolettan, Louise och Skrivmoster. 

Moment 3: (Stängs söndagen den 16 juni 2019 klockan 22:00)
Vilken av dessa tre bilder är från Fårö?
A.

B.

C.

Följande 2 st personer har gått vidare till fjärde momentet och spelar final:
Wiolettan, och Louise

Moment 4: (Stängs måndagen den 24 juni 2019)
Vilken av dessa tre foton är från Fårö? (Ni får givetvis välja samma bild om ni tror att just ”den” är den rätta.)
A.

B.

C.

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson
Februari: Anne Bondin
Mars: Ditte Akker
April: Ditte Akker
Maj: Gunnel Moberg
Juni: ?
Augusti:
September:
Oktober:
December: Stormästaren ska koras.

Fakta: Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”. I december tävlar bara de som vunnit minst en månadstitel under året.
Jag redovisar facit och vinnare i detta blogginlägg. Oftast första dagen i nästa månad. Är tävlingen avgjord tidigare kommer jag att berätta det i detta inlägg.  Allt beror naturligtvis på vilken variant av fråga som jag lagt in. Denna gång kommer tävlingen att bestå av flera omgångar där antalet tävlande förhoppningsvis minskar efterhand och slutar med att bara en person är kvar. Svårighetsgraden kommer att öka. För jag vill gärna hinna klart i juni. 😉