Genom byn Teglkås

Publicerad den av
1

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉

Helligpeder Havn

Publicerad den av
4

På nordkusten ligger denna mysiga naturhamn som sett ut såhär i många år. Själva hamnen anlades 1870 och var en plats för yrkesfiskare. Men lågvatten var ett stort problem. På femtiotalet var det ibland omöjligt att lägga till för de sex fiskebåtar som hade denna hamn som bas. Var det riktig rejäl ebb var de tvungna att ta sig vidare till Hemse.

I den lilla hamnen finns det plats för upp till tjugo båtar. Hamnen drivs av en förening som uteslutande består av frivilliga. Hatten av för de som bidrar till att bevara en del av Bornholms kulturhistoria. 😀

Jag har noterat på några olika ställen att denna hamn är en utmärkt plats för att njuta av en mysig solnedgång. ❤
Vid denna resa hade vi betydligt närmare till den möjligheten från vår lägenhet. Men en annan gång så…

Helligpeder

Publicerad den av
6

En gullig välkommande röd text om platsens namn.

Vad nära de har till ett morgondopp. Undra hur många fast boende det finns kvar på orten? På andra sidan husen är det en rejäl stigning och ett bra skydd mot kraftiga höstvindar från det hållet.

Kul att de fyra gamla rökerierna finns kvar som minnen från en annan tid. Då var sillen från Helligpeder den bästa rökta sillen på ön. Vilket slit det var för männen och kvinnorna som höll på med sysslor från tidig morgon och fram till sent på kvällen. Skälet till att de fick ”kasta in handduken” var de nya stränga reglerna för hygienen som infördes på 1950-talet. Alla lokaler skulle kaklas och utrustas med sanitära anläggningar m.m.

Nu hade jag både hunnit parkera bilen och gå tillbaka en bit för att studera de gamla rökerierna på närmare håll.
Platsen Helligpeder nämndes för första gången redan 1570. Hamnen var själva centrum där flera familjer bosatte sig runt den. I nästa inlägg får du bekanta dig med hamnen i Helligpeder.

De där platserna…

Publicerad den av
2

Appen berättade sanningen. Efter lunchen i hotellets lägenhet var vi laddade inför naturens efterrätt.
Det började spricka upp vid kusten. Vi lämnade Hasle med bil och följde ”stora vägen” norr ut. Bara efter några kilometer blinkade jag vänster. I rätt väder är sträckan längs kusten en pärla som allra bäst gör sig med sakta cykeltrampande eller med apostlahästarna. (Gå till fots)

Vår teammetod funkade bra. Jag stannade bilen vid några ställen och släppte av Solveig med kameran. Bäst hade det såklart varit om vi gjort rutten tidigt efter frukost. Men jag hann njuta fullt ut. Bara vid några få tillfällen kändes jag mig lite ”i vägen”. Någon enstaka gång hoppade Solveig in i bilen och jag körde vidare till ett nytt ”avlämningsställe”.

Inga problem för bilföraren att hålla sig under högsta tillåtna hastighet. 😉
Det blir ett till blogginlägg härifrån och fram till platsen där jag hoppades att det fanns en ledig p-plats. Du behöver inte hålla tummarna för mig, för det var en sådan där härlig stund när det mesta gick som på räls. Första bilden i nästa inlägg ger dig svaret på platsens namn, som vi precis nått fram till.

Ps. Rubriken syftar på smultronställen på Bornholm. Jag tror att flera turister som kommer hit med bil för första gången, tänker att de tar en dag på den lilla ön och därefter far hem med kvällsfärjan. Då missar de ovetande en sådan här pärla. Vi har själva tillhört den gruppen. Även när vi var här som ö-besökare i en hel vecka. Eller när jag var på Gotland för första gången och Solveig gjorde sitt andra besök på Sveriges största ö. Typiskt överreklamerad ö. Dimmigt, regnigt, blåsigt och gult vatten på vandrarhemmet. Jag älskar i vissa sammanhang att ha totalt fel. ❤

Bornholms största runsten

Publicerad den av
2

Om du åker kustvägen norr ut från Rönne så kan du blinka höger en liten bit från den lilla staden Hasle. Direkt ser du på vänster sida möjligheten att parkera strax intill Bornholms största runsten, som ska vara 2,7 meter hög.

Stenen dateras till slutet av tusentalet. I slutet av sjuttonhundratalet flyttades Brogårdstenen från en liten hög till bron över Bagå. Sedan läser jag i udinaturen.dk att den återupptäcktes 1868. Då var den en slutsten i Brogårdsbroen. Stenen frigjordes och placerades väster om vägen. Trafiknätet ändrades på Bornholm. Vägen utvidgades på 1960-talet. Därför placerades stenen om igen, men är därefter kvar på samma plats.

När det gäller lästekniken gäller det att börja längst ner till vänster. Inskriptionen löper upp längs vänster sida, svänger sedan över till höger och följer den sidan nedåt. Den löper därefter över en inre linje och slutar vid stenens överkant. ”Lätt som en plätt” hade kanske Fred Flinta sagt till Barney Granit. 🙂

”Svenger lät resa denna sten efter sin far Tosti och efter sin bror Alvlak och efter sin mor och efter sin syster”. Den första tanke som slår mig är varför inte hans mamma och syster fick ha med sina namn?

Det är både nyttigt och intressant att besöka en sådan här plats. Så många tankar som ploppar upp inom olika ämnesområden.

Ps. Stenen skyddades 1886.

Finns inte med

Publicerad den av
10

Självklart avrundade vi besöket med en runda i butiken på två plan. Ägaren och kvinnan bakom trädgården är mycket kreativ och har alltid plats för lekfullhet, vilket tilltalar mig.
Bilden på vårt inköp fick inte vara med den här gången. Orsaken var att det blänkte lite fult på fotot.

Även denna gång hade vi tur och fick en pratstund med trevliga Anina, som är mycket språkkunnig och till och med förstår halländska. 😉

Vattenfallet tilltalar mig.

Det gör den stolta hjorten också.

Jag tror de flesta besökare härinne hittar något som de vill ska få följa med dem hem. Gör inte du bloggbesökare det också? Nästa gång vill jag exempelvis att… 🙂

Med spår av regn

Publicerad den av
4

Det hade slutat regna, men spåren, från morgonens regnskurar, fanns kvar…

Detta var första gången vi besökte Kræmmerhuset under en vårsäsong. Fick samma känsla som när jag brukade gå omkring i Botaniska trädgården i Visby. Vårblommor! Den ena vackrare än den andra…

Kanske är det den långa mörka hösten och vintern, då mycket är grått eller brunt, som gör att jag tycker att vårblommornas färger känns extra starka och intensiva. All min längtan efter att ”livet” ska återvända i naturen går äntligen i uppfyllelse.

Visst är det fantastiskt att den där lilla bruna löken som stoppades ner i jorden under hösten (eller som redan låg där och väntade sedan tidigare år) visste precis när det var dags att växa upp till en helt underbar tulpan.

Lika fantastiskt som att varje vattendroppe har förmågan att hålla ihop.

Färgexplosion!

Om någon skulle be mig idag att välja ut en favoritblomma så skulle jag förmodligen inte klara ut den uppgiften. Hur skulle jag kunna välja ut bara en?

Vi tog chansen…

Publicerad den av
6

… och lämnade kusten och rullade iväg mot inlandet på Bornholm. Visst hängde regnet i luften på ditvägen. Våra regnställ åkte därför på vid parkeringen. Mitt marfhcokab på grund av ”stressen”. 😉

Direkt kom vi in i ett behagligt tempo. Regnet uteblev. Vi kunde fullt ut ägna oss åt att njuta av Anina Kofods fantastiska smultronställe. Det här var första gången vi besökte platsen i maj. Vi passade på att köpa var sitt årskort.

Jag gick runt med ”vanliga” kameran och Solveig stannade till och försökte få till bra bilder med ”macrokameran”. Det sistnämnda får hon visa i nästa inlägg.

Ibland korsades våra vägar. ❤

För två år sedan…

Publicerad den av
4

Efteråt minns jag den här femte resan som lyckad när det gäller väderlek. Fast när vi efter första frukosten tog denna tidiga morgonpromenad i Hasle visste jag inget om framtiden.

Det är tur att jag inte mäter antalet timmar, som jag lägger ner på att läsa på om ön, innan ett besök. Fast när jag ägnar mig åt sysslan trivs jag som fisken i vattnet. Ganska så tidigt innan resan startat, noterar vi prognoserna när det gäller väderlek under aktuella vistelsedagar. När vi väl är på plats är våra besök på appen VÄDER otaliga. För det är det som ofta är så häftigt. Vädret kan ändra karaktär snabbt och det kan vara väldigt olika runt om på ön under samma ”klockslag”.

På appen VÄDER står inget om exempelvis när kyrkor är öppna för allmänheten. 😉 Sådär för visste inte mannen på trottoaren om vi skulle komma in i Hasle kirke.
(Vi var så otroligt bortskämda med förmånen på Gotland).

Regnmolnen hopade sig. ”Det grå” spelade förstafiolen i himlen. Porten var tyvärr stängd. Det hade börjat småregna så vi vände på klackarna.

Den lilla blå stod kvar på premiärplatsen sedan vi ankom. Vi gick in i lägenheten och la upp en ny taktik. På tal om bloggrubriken. Idag är det exakt två år sedan vi la in första Bornholmsinlägget från resa ett. I måndags la Solveig in inlägg 275. Än så länge leder Gotlanduppochner med hästlängder.

Kvällspromenad i Hasle

Publicerad den av
6

Det har nästan blivit en tradition att jag ska ta med kameran och ge mig ut på en promenad så snart vi packat ur bilen och fått in alla våra saker i det nya boendet. Bosse fick till uppgift att packa upp 🙂 och jag traskade iväg.

Det var inte många steg nerför backen innan jag nådde en del av hamnen. Men, hamnen bestämde jag mig för att utforska vidare en annan dag.

Vart leder den här lilla slingrande stigen? Vad finns att upptäcka på andra sidan kullen? Det måste jag såklart ta reda på…

Aha! Hasle Rögeri…

…och en fantastiskt fin utsikt. Om du tittar noga kan du se en spanande häger.

Samma väg tillbaka men ändå mycket mer att se. Trots det skapliga vädret var jag ganska ensam om att promenera i Hasle den här kvällen.

Ibland är det skönt att stanna till och ”bara vara” en stund.

Kanske tur att Hasle är ganska litet för min orienteringsförmåga är inte alltid den bästa. Men, när jag kom hit kände jag igen mig och visste precis vilket håll jag skulle gå åt.

Bara backen kvar… och sedan var jag ”hemma” i lägenheten igen.