”Effes torn”

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Jag har ibland undrat över portarnas namn eller inte namn. En del har, som jag skrivit om tidigare, bytt namn genom åren som passerat revy. Några torn har till och med haft flera namn. Så finns det några stackars torn som i böckerna tycks sakna namn.

Självklart insåg jag att det inte skulle hjälpa om jag bankade på dörren för att få svar på min fråga. Istället hade jag tur och kom över en text där just detta torn, söder om Kajsarn, i folkmun kallas för ”Effes torn”.

Varför just detta namn? Jo det kommer från en populär restaurang- och pubverksamhet som bedrevs i tornet under ett tjugotal år. 2011 serverades sista rätten och tappades sista ölen upp. Undra om gluggarna täpptes igen efteråt med stenar? Eller höll verksamheten bara till på markplan? Troligen det sistnämnda.

Sista fotot är taget från andra hållet.

Nu ska jag visa insidan. Jag älskar att slinka in och ut mellan olika portar. I samma text som jag hittade ”Effes torn”, fick jag lära mig att denna port som jag alltid kallat för Kajsarporten även kallas för Margareta Bönderbys port. ”Maggan” ska visst ha varit en mycket framgångsrik affärskvinna. Undra vad hon fick i lönekuvertet när hon levererade kalksten till bygget av Riddarhuset i storstaden Stockholm?

Jag är även förtjust i ovanliga möten. Var tvungen att fråga om jag fick ta en bild. Vette katten vad den söta kissen hette. Jag fick namnet men minnet har tassat vidare.

Nu befinner vi oss innanför ”Effes torn”. Eller så långt in som jag kunde ta mig i brist av vingar. På 1600-talet anlände personer till gården och skodde sina hästar eller bytte till en pigg och utvilad häst. Då hette platsen Atterdags och Stallgården.
1361 var tornet säkert fullt av borgare som följde slaget nedanför. Det ska också finnas spår av brand i tornet.

81. Hangvar kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Hangvar kyrka på norra Gotland är byggd vid två olika tidpunkter. Koret och det tvåskeppiga långhuset uppfördes någon gång mellan 1215-1250.

Medan tornet byggdes under 1200-talets senare hälft.

Över långhusportalen finns ett huvud.
Låt oss gå in i kyrkan som många skriver påminner om grannkyrkan Hall.

Taken i kyrkorummen är välvda. Kyrkan har inte, i motsats till de flesta andra landskyrkorna, genomgått någon restaurering under de senaste decennierna. Därmed kanske eventuella kalkmålningar döljs av putslager. Vem vet?

Dopfunten av musselcuppatyp är från 1200-talet. Funten är tyvärr det enda medeltida föremålet i kyrkan.

I Fornsalen i Visby förvaras sex medeltida träskulpturer som tillhört kyrkan. En av dem är ett triumfkrucifix från 1100-talet.

Predikstolen är tillverkad 1633.

En kopia av Madonna.

Det sägs att votivskeppen i kyrkorna oftast är mycket exakt gjorda.

Tänkvärda ord:
”Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen.”
Jevgenij Jerrold

Hälsans stig & Kärleksstigen

År 1995 invigdes den första Hälsans Stig på Irland. Fyra år senare invigdes en sju km lång sträcka med samma namn i Visby. Den första etappen av den är den populära och romantiska Kärleksstigen. Det rör sig om en lummig naturstig nedanför klintkanten, som är belägen en bit från lasarettet.

I denna naturoas är det populärt att promenera, umgås med sin hund och springa. Det är även tillåtet att cykla – i lagom takt. Men cyklisterna har INTE företräde.

Koltrasten, bofinken och andra fåglar underhöll oss med vårsånger.

Vårblommorna bidrog, på sitt tysta sätt, till trivseln på den trolska stigen. Kanske ”sjunger” de dock på sista versen. Men de kyliga nätterna har helt klart förlängt säsongen 2022. Det finns för- och nackdelar med det mesta.

Den starka lökdoften från ramslöken följde med som den brukar göra under april och maj. Ramslök tycks bli mer och mer populär i krogvärlden. Både i soppa och pesto förgyller den rätterna. Under min första vår här upplevde jag doften som superjobbig. Inte så att jag höll andan en kvart, men… nu har jag och ramslöken blivit lite mer kompisar. Antagligen har vi filat bort några lager kantigheter. Bästisar kommer vi aldrig att bli. Inte heller kommer jag att äta upp den. För jag minns än när Solveig mådde illa efter en söndagslunch på en restaurang. Då var det ramslök i biffen. Vad tacksam jag var då att jag hade valt en annan rätt. Nu kom jag visst in på en ”stickstig”, som inte ska förväxlas med ett hederligt stickspår.

Det kändes tryggt med en respektinjagande veteranspejare, med stenkoll på havet och ovälkomna plåtfåglar.

När Solveig ”macrade” hamnade jag som vanligt långt före på stigen. Ibland hann jag med äventyrliga klättringar uppför klinten. Såg bland annat en spännande grotta, men valde vid det tillfället att ta mig ner till stigen igen. Trots att jag hade bilnycklarna i fickan 😉

Fotnot:
I Sverige har Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund ett huvudmannaskap för Hälsans Stig.
Den första Hälsans stig i vårt land invigdes runt Brunnsviken i Stockholm. Detta var i maj 1998.

Färgsprakande Vårvibbar

Det är dags att ta er med på en runda i den fantastiska Botaniska trädgården. Det är en plats som jag aldrig tröttnar på.

Sommarsnöklocka är en gammal bekantskap som varit med förut.

Det är kungsängsliljan också. Visst är den underbar med sin rutiga färg?

Tidig fylld tulpan och Triumftulpan – två skönheter, var och en på sitt vis.

Vårlilja och Fingertandrot.

Balkansippor kan ha flera olika färger. De här båda fick min uppmärksamhet.

Ginko, det kinesiska tempelträdet är stort. Här finns små ”träd” i trädet.

Porslinstulpan. Man förstår varifrån den fått sitt namn.

Får avsluta med en, för mig, okänd lilja. Jag spanade efter den lilla gröna skylten men hittade den inte. Kanske någon av er som hängt med på turen vet vad den heter?
När jag kom så här långt på rundan insåg jag att det var dags att gå tillbaka och hämta upp Bosse som valt att sitta kvar på biblioteket och planera nya utflykter…

Namnskylt i betong

Uppe på kyrkberget ligger detta pampiga hus som är Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Centret invigdes 1993 och består egentligen av tre stycken centrumbildningar på Gotland, som ska främja konstnärliga utbyten och produktionsmöjligheter för författare, konstnärer och tonsättare. Främst handlar det om personer inom de Baltiska länderna. Nere på Hamnplan finns Visby Internationella Tonsättarcentrum. Baltic Art Centre, som är inriktad på bildkonst, finns i ett hus bara en stenkast ifrån detta.

Namnskylten på väggen är modellerad i betong och bestående av grå cement och strandsand från Holmhällar. Den är konstnärligt gestaltad av skulptören och artisten Svante Gärdek, som bor i Burgsvik på södra Gotland.

Du som är novis kan se bokstäver och bilder i reliefen. Du som har extra kunskaper i bagaget kan studera baltiska tecken, både historiska och nutida.

Väte missionskyrka

Väte friförsamling grundades 1889.
1944 bytte de namn till Väte missionsförsamling.
1968 uppgick församlingen i Gotlands västra missionsförsamling.
Numera ingår församlingen i Equmeniakyrkan.

Nytt är också att det numera finns ett gym i källarvåningen. Fiffigt. Styrka både för kropp och själ under samma tak.

Lite kuriosa: Huset ligger bredvid väg 142. 1958 fick huset flyttas tio meter in på tomten. Orsaken var att vägen låg för nära. En arbetsuppgift som knappast fixades på en kafferast. Vi åker då och då förbi hus på mindre vägar som ligger väldigt nära asfaltsvägen. Extra läbbigt om det finns en skarp kurva och om det dessutom är blankis på asfalten. Skyddsänglarna får ofta jobba övertid. Jag har personligen, som en del läst i mina/våra kåseriböcker fått hjälp av dem. Både som ljugande barn, busunge och mindre vuxen. Ändå har jag inte skrivit om alla episoder. Bara gjort urval. Var rädd om dig läsare. Det finns bara en av dig. ❤

Gotländsk nunneört – Corydalis gotlandica

Nära hotad står det på Rödlistning 2020. Gotländsk nunneört förekommer endast på Gotland. Den trivs bäst i halvskuggiga miljöer. Gärna längs murar och under buskage.

Solveig fick kämpa för att kunna fota exemplar som inte var helt nervissnade. Jag visste att ö-varianten av nunneört var en vårart, men det står i Naturvårdsverkets text att den är helt nervissnad redan i slutet av maj. Det var ändå bara fredagen den sjätte maj… 🙂

Gotländsk nunneört är flerårig och kan spridas med stamknölar och med frön som arbetande myror släpar iväg. Blommorna pollineras av humlor.

Solveig har döpt det här fotot till ”Man i sovsäck”.

Vi befann oss vid stenmuren runt Västergarns kyrkogård. Solveig fotade och jag gick runt och försökte hitta fler exemplar. Det märktes att hon börjat slappna av och började lita på mig mer och mer. Mitt första försök gick annars så där, när jag besteg den gamla stadsvallen och letade runt i det gröna bland resterna av den gamla kastalen. Spontant och med en röst i dur ropade jag glatt och pekade mot en matchande art. ”Där är den!” Så lätt skulle det tydligen inte gå. 😉

Skansporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

År 1710 färdigbyggdes bastionen Skansen, även kallas Havsfrun, innanför muren.

Det var krig mellan Sverige och Ryssland. Gutarna fruktade att Gotland skulle bli indragna. Därför placerade de ut kanoner på bastionen om ryssarna skulle komma på objudet besök.

Under 1800-talets mitt bebyggdes alltmer området utanför muren och Skansen. Området fick namnet Södra Byrummet. Av två orsaker behövdes en ny passage/port. Dels för invånarna utanför och dels för Kronans hästar som drog ut artilleriet till exercisplatsen utanför muren.

Tingstäde runt; 2-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Vi motstod frestelsen att cykla vidare på en slingrande asfaltsväg. Orsaken var att vi insåg att vi i så fall lämnade Tingstäde socken. Istället cyklade vi in på en mindre väg och stannade till utanför Gotland of Sweden, Bed & Breakfast, för att plåta två saker.

Bokboden lockade mer än att basta. Ägaren kom ut från huset och Solveig tog en liten pratstund och berättade om gotlanduppochner. När vi kom hem googlade hon och läste högt för mig. Massor av positiva recensioner om stället och värdparet. Med andra ord ett bra tips för framtiden.

Under första världskriget stod Tingstäde fästning klar. Tyvärr hade bygget dragit ut på tiden. För fästningen var militärtekniskt föråldrad redan när den togs i bruk. Delvis är förråds-och förläggningsbyggnaderna, som är avsedda för 300 personer, nergrävda i åsen. I modern tid är det ett museum som sköts av Tingstäde hembygdsförening.

Det här fina huset skulle jag gärna velat veta något om. Kanske får jag hjälp och raderar denna text och byter ut det mot… 😉 Visst hade vi tur med vädret? Just här är det inte ett enda mörkt moln på himlen.

Vi cyklade ner mellan två vitsippshav och tog oss till Gotlands näst största insjö, eller träsk som de säger här. Tingstäde träsk är en av öns största dricksvattenstäkter.

Hade kassen med bouleklot legat i bilen kunde vi tagit en match. Bra tips för framtiden.

Mysigt att cykla omkring bland hus och fina trädgårdar. Alltid nära till vatten.

Frestelsen blev för stor. Ännu en gång tog vi oss ner till träsket. Jag tog en vända ut på bryggan. Mina tankar gick till Bulverket som ligger på botten av Tingstäde träsk. Det rör sig om nordens största bevarade byggnadsverk av trä. Tiden är inte helt klockren. Kanske runt år 1130, någonstans mellan vikinga- och medeltiden. Bulverket är kvadratisk. På de 170 meter långa träplattformarna har det stått trähus. Tyvärr har Bulverket förstörts av brand. Från båt ska det gå att se resterna. Även genom blankis på vintern.

Min timer började närma sig ringning. ”Den lilla blå” stod parkerad utanför Gotlands Försvarsmuseum. När det är öppet visas öns historia för armé, flyg och marin. Tidsepoken är från förr till nu. Det är föreningen Gotlands Försvarsmuseum som driver museet. När cyklarna lyftes upp bakom bilen gick solen i moln. Plötsligt var det kyligt. Nästan som ett ”kallt krig”, tänkte jag ironiskt.

Tingstäde runt; del 1-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

I söndags gjorde vi årets första 88 minuters utflykt på två hjul. Denna gång valde vi Tingstäde, två mil från Visby, på väg 148 mot Fårösund. En plats som jag alltid förknippat med de två laddade orden; militär och försvar.
På det gula huset finns en skylt på fasaden där det står Café Gertrud. Tydligen nerlagt sedan 1975.

Både en tuff och gullig gul ”bubbla”.

Det var soligt och vårfagert i naturen. Här rörde det sig om en ”vit matta”.

Vid Polhemsgården traskade jag runt förra sommaren. https://gotlanduppochner.com/2021/06/11/polhemsgarden/

En annan gång får inte cyklarna följa med. Då ska vi istället vandra till ”Årets källa 2001” av Källankademin.

På Krutbrännaren butik och vandrarhems hemsida står rubriken ”Gotlands roligaste presentbutik”. Där stannar vi kanske till någon gång i sommar och gör ett bloggbesök. Om den ”Den lilla blå” befinner sig på rätt sida vägen. För trafiken är tät och intensiv en vacker ”Fårölängtansdag”. En vänstersväng lockar inte.

Tingstäde kyrka ligger perfekt på höjden. Ingen kan missa den höga byggnaden.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/10/49-tingstade-kyrka/

På tal om missa. Missa gjorde inte Solveig i år. För det var hon som såg årets första vita blåsippa. Även de nästkommande. Därmed får jag släppa ifrån mig titeln som jag burit stolt sedan våren 2021.

Fotnot:
Du som följt våra tidigare ”88 minuter”. Tycker du inte att jag missat något på slutet? 😉
Ledtråd. Det har jag inte. Orsaken är ”storlek”. Välkommen tillbaka till etapp 2.