Tjuvarnas klocka

Vid Ganns ödekyrka finns även en klockstapel och klocka, som tidigare var uppställd intill det lilla kapellet vid kriminalvårdsanstalten i Lärbro.

Stapeln byggdes av anställda och interner. Sedan frågade biskopinnan Yvonne Anderberg någon på Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, om de kunde tänka sig att skänka en klocka.
De fick sin gåva och invigning skedde 30 maj 1964.

32 år senare lades anstalten ner. Stapeln och klockan donerades till Lärbro församling, som tyckte att en flytt av klockstapel och klocka till Ganns kyrkoanläggning skulle vara en god idé.

Idé blev till verklighet. 26 april 1997 skedde en ny invigning på en ny plats. Kanske var någon av byggarna från 1963 på plats. I min önskedröm var det en intern som bytt livsspår och livnärde sig som urmakare och guldsmed. Vid sin sida hade han en vänlig och söt fru från Hemse och tre välartade barn. ”Pappa! Varför kallas den för tjuvarnas klocka?”

Garbarns länning

Vi har besökt väldigt många nya ställen på Gotland under 2020.

Här hade vi några fina dagar vid Kappelhamnsviken på norra öjn.

Även små fiskelägen får ta plats på bloggen gotlanduppochner.


Härifrån hade vi klar utsikt över till andra sidan viken. Vi uppskattar att det finns kvar många vita fläckar. Många spännande stopp ligger framför oss. Helst tidigt på dygnet.

Nu är den stora frågan om vi ska försöka hyra denna båt eller…

… hoppas att båtpusslet är ledigt till vår ”spikade” vecka? 😉

Från andra hållet ser Garbarns länning ut så här. Länning är ett gammalt ord för förtöjning och uppdragsplats för båtar.
När jag gick ner till vattnet satte min fantasi igång. Först tänkte jag på hemska saker. Sedan gled tankarna över till Gunnel Mobergs tema grönt, på sin kalender i år.

Kan Gunnel vara inblandad till och med… ? 🙂

Tre bilder från samma plats. Vi längtar efter nästa säsong. ❤
Inte en enda soltimme har Gotland haft i december – än så länge. Imorgon lyser dock Lucia upp.

Fråga 17

Var befann vi oss?

1. ÖSTRA ÖN
X. NORRA ÖN
2. VÄSTRA ÖN

Tävlingstid:
Från inlägg till 19:59
 
Dagens segrare:
Wiolettan ❤

Aktuell tabell efter 17-30 frågor:
1. Znogge, 41 p.
2. Greger Byskata, 32 p.
3. Wiolettan, 28 p.

4. Eva-Lotta, 21 p.
5. Anki Arvidson, 14 p.
6. Ditte Akker, 13 p.
7. Eva Johansson, 12 p. 
8. Eva Rohlén, 11 p
9. Minton, Maj Johansson, Anita Linder, 10 p.

12. Gunnel Moberg, 9 p.
13. Ethel Hedström, Primrose, Sven-Arne Petersson, 8 p.
16. Gunilla Wahlberg, 6 p.
17. Thomas Petersson, 5 p.
18. Åse Holmander-Mehlin, Signhild Hortberg, 3 p.
20. Börje Carlsson, 2 p.
21. Anne Bondin, Ingrid Levander, Marie Kristoffersson, 1 p.
24. Inger Börmark, 0 p.
25. Övriga i världen. 😉

Flest titlar:
1. Znogge, 5
2. Greger Byskata, 4
3. Eva-Lotta, 2
4. Eva Johansson, 2
5. Wiolettan, 2
6. Anki Arvidson, 1
7. Eva Rohlén, 1

Poäng:
5 poäng till den som svarar rätt först.
3 poäng till den som svarar rätt som tvåa.
2 poäng till den som svarar rätt som trea.
1 poäng till alla andra som svarar rätt.
0 poäng till felsvaren.

Priser:
5 st Skrap-Kryss som fördelas på följande sätt:
Ettan, tvåan och trean i sluttabellen. Någon lottad på placering 4-10.
Den som vunnit flest titlar (först).

Regler:
Svara med 1, X eller 2. Skippa extra ord som kan hjälpa eller stjälpa andra deltagare.

Julibilden

Mottagarna som vi skickat 2021 års kalender till, får stå ut med två fiskelägen efter varandra.
Vid vårt första besök hösten 2018 noterade jag mängden av vissna blåeld och bestämde mig för att nästa sommar göra ett återbesök. Då var tankarna på personlig lycka och ett lyckat blogginlägg. Av bara farten har det blivit fler besök här, när vi kört norrut på kustvägen. Avstånden till favoritplatser, som växt till antalet, har i många fall upplevts kortare och kortare. Den lilla blå hittar dit själv. Våra turer 2020 på öjn har varit guld värda.

Samtidigt har avståndet till våra barn och våra vänner växt detta speciella år. Det som endast rörde sig om 50 minuter i luften och en flygbussfärd bort, som jag efter ett tag nästan kunde utantill, har flugit sin kos och gått upp i rök. Inget bolag har tagit det hållet på flera månader. I förra veckan tackade ett bolag för sig. Flygbolaget BRA, där vi har sex betalda flygbiljetter innestående, har hela tiden skjutit fram sin comeback.
Tankarna landar ändå mest i tacksamheten, vi och våra kära är fortfarande friska. ❤
Var rädd om dig, du läsare. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. November flyger i alla fall iväg, för åttonde året i rad, nästan som ”en raket”. Men det är mycket att stå i för undertecknad.

”Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet. Alla tror de har fått tillräckligt.”
Jacques Tati

Höst vid Elinghems ödekyrka

Norra Gotland hade vi kvar att undersöka när det gällde hösttecken.

Därför gjorde vi en ny runda där huvudmålet var Elinghems ödekyrka, där vi var sist när våren precis hade slagit ut.

Undra om det var en brand som var orsaken? Det är försent att fråga någon som var på plats då. Jag minns att kyrkan byggdes i mitten av 1200-talet och var sockenkyrka ca 350 år. Troligtvis rör det sig om en fornborg runt den. I så fall är den ännu äldre än kyrkan. Nu klev vi in i det heliga och tog höstfoton därifrån istället.

Bra tajmat. Det större sällskapet med barn och hundar som fikat både inne & utanför ödekyrkan var klara och gick iväg mot husbilen. Solveig gick efter med en kaffemugg, som de glömt. Vilken fridfull fikastund på bänken framför kyrkan med höstträden omkring oss. ❤

Sedan blev det en störning på ”mystråden” när jag inte hittade min Libra-mätare. Därför gjorde vi en reserach av vår vandring bland höstlöven, under tiden som november skymningen kunde anas. Jag försökte se det positivt och insåg att om vi bara höll ut skulle mätaren synas till våren och då kunde jag ta av höstjackan… 😉 Antagligen låg Libra och smålog åt oss från sin plats i bilen – som jag missat vid en snabb check. Någon kris var det inte eftersom jag kan fixa till en app i fånen och vi behövde såklart ett extra motionspass efter… 😉

Stigen med rotbain

Ännu en solig inbjudande oktobersöndag med fikakorg och filt. Om du inte förstod bloggrubriken kan du titta på rötterna på stigen, så får du säkert ihop naturpusslet/gutamålet. 😉
Vi hade letat oss ner till södra Björkume naturreservat och redan i starten fanns en härlig utsiktsplats till vänster. Där på filten kunde vi tänka oss att fika. Men en bänk hade varit ett bättre val. Dessutom var vi nyfikna på vad som väntade om vi fortsatte till höger mot norr.

Ibland lämnade vi stigen för att få en glimt av havet som hördes genom tallskogen. Det gällde då att se upp för rejäla taggar på buskar. Efter vi fortsatt att gå en bra bit på stigen och fikakorgen kändes mer än tung, funderade vi på att vända tillbaka till startplatsen. Men det var då ett trevligt par dök upp och berättade om en bänk och en fin utsikt några hundra meter norr ut. Tänk att de kom på beställning. 🙂

Med ny energi mot ett bestämt mål, kändes korgen betydligt lättare än innan.
Vilken härlig plats det var. Ett bord och två bänkar på en platå och en varm höstsol. Vi bokade bordet och började med att hälsa på ”Rönnklintsgubben”.

För att vara rättvisa var vi lika artiga mot hans bror.

Den som inte hade kameran tjatade, med all rätt, om att inte gå för nära kanten. 30 m hög kustklint, 10 meter innanför stranden, är ingen lekplats för barn med spring i benen.

Nu finns det inte så mycket vacker växtlighet att ta bilder på.

Vi passade på att fotografera det lilla som vi hittade och det lyste lite gult här och var på marken.

Björkume naturreservat är vidsträckt och har varit naturskyddat sedan 1995.
Vi har två bra anledningar att återkomma, då med ryggsäck. Solveig såg rikligt med ”blåsippsmöjligheter” och sedan tidigare vet vi att det längre fram, när stigen viker in mer åt land, finns spännande grottor att utforska. Gotland levererar ständigt. ❤ Redan nu håller jag på att läsa på och planera inför 2021. Våra nya instagramvänner bjuder på ögongodis. Jag antecknar och ställer frågor till dem. Hoppas de inte tröttnar på mig.

Vi såg en del trafik på sjön. Jag läste i tidningen idag att ett oväder med mycket hårda vindbyar väntas dra in imorgon över Gotland. Säsongens första höststorm? Lågtrycket har just nu 21-25 meter per sekund. Bäst att hålla hårt i hatten… vilken hatt? Jag har aldrig ägt en hatt. 😉

Trettio dagar i november

Vi tog kustvägen 149 från Visby och åkte norrut. Till slut nådde vi Kappelshamnsviken med hamnen Kappelshamn.

Kappelshamns Fiskehamns förening står som värd för fiskeläget med ett tiotal gästplatser.

Namnet på ägaren eller platsen? För vi befann oss i Väst med ä.

Vi hade en tid att passa en bit därifrån. Därför tog jag en snabb fototur medan Solveig väntade i bilen. Annars hade jag kanske klivit in genom den öppna dörren.

Men vi kom inte med båt…

… och hade inga planer på att stå och sova. Istället ämnade vi ta in i en betydligt större stuga några kilometer bort.

”Fisk i luften”.

Om du ägde en båt? Vad hade du döpt den till?

Kan det vara någon som har en rejäl fantasi när det gäller att berätta om storleken på fiskfångsten? Någon gav honom en STOR tandborste som matchade många vita lögner.

Trettio fiskelägen har presenterats på gotlanduppochner. Exakt lika många som antalet dagar i november. Som alltid har jag ett foto överst i Korsordsmästerskapen, för trevlighetens skull. Det här året blir det fiskelägen och därmed en extratävling, för den som är intresserad. Ni slipper med andra ord att gissa årtal när 30 foton är tagna på mig. 😉

Jag önskar dig besökare en trevlig oktoberhelg. Läser du detta i november kan det bero på att du gillar att tävla. I så fall lycka till med att nå 30 poäng först och därmed en Skrap-Kryss. 😀

Första söndagen i oktober – Lummelunda

Efter en god lunch tog vi bilen norrut och körde till Lummelunda. När vi parkerat bilen valde vi att gå in på naturstigen till vänster.
Lilla huset i skogen. Bodde skogsvaktaren här en gång i tiden?
”Den gröna floden….”
Naturens egna konstverk. Fulländade!

Ett lönn-paraply!

Speglingar i vattnet – där bakom skymtar havet…

Nyfikna som vi är, var vi såklart tvungna att titta närmare på stenarnas gröna ”skägg”.


En kort stund kom solen fram och värmde oss. Det såg mörkare ut mot Visbyhållet.

Båtar i vila.
Gotlands landskapsblomma – murgröna.
Vi utser lönnen till det vackraste höstträdet. Så många färger! Ibland till och med flera färger på ett och samma löv.
Eklöven får avsluta vår söndagspromenad i Lummelunda. Vi drog vidare med kameran till…

Raukfältet på Asunden


https://gotlanduppochner.com/2020/08/14/pjaserna-ar-ett-minne-blott/
I länken kan du se och läsa om vårt första besök på denna underbara plats. Den här gången utgår inlägget från när vi parkerar våra cyklar och tar oss ner till raukfältet.

Inledningsvis var det lite ”slirigt” att ta sig ner mot havet. Men bara en kort bit.

Vi befann alltså på ön Asunden utanför Slite på nordöstra Gotland. Ön är två km lång och som bredast en kilometer.

Både rörliga och orörliga djur.

Asundens egen Janusfigur med sina två ansikten.

En förnäm hund med nosen i vädret.

Vår utsikt från där vi satt och drack vårt kaffe och fikade.

Rauken döpte vi till ”Asundsgubben”.

Det finns drygt 25 raukar som är mer än två meter höga. Den högsta är nio meter hög.

Asunden är absolut ett av Gotlands vackraste raukområden, med en härlig utsikt mot vidderna, grannöarna och havet som jag aldrig kan se mig mätt på. Det är också alltid lika spännande och fantasieggande att hitta eller försöka hitta likheterna med levande människor och djur.

Likt fågeln drog vi iväg mot nya mål. På väg mot fastlandet funderade jag på om jag ville återvända hit varje år eller aldrig mer för att inte få det underbara första intrycket naggat i kanten. För det kunde inte bli bättre än…

En tidig första augusti


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj.
https://gotlanduppochner.com/2020/05/21/kyllaj-raukfalt-karlek-vid-forsta-ogonkastet/
Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…