Laxare änge

Humleblomster går att njuta av från maj till juli. De pollineras av humlor, därav namnet.

Hur du hittar till detta fina orkidérika änge. Kommer du från Visby kör du 3 mil mot Slite. Tar vänster mot Boge. Sedan är det bara ett par km innan du läser av en träskylt och blinkar vänster.

Vad förvånad jag skulle bli om maskrosorna blev fridlysta och hamnade på den svenska rödlistan. 🙂 Det fanns en tid jag önskade att de var förbjudna att växa i vår stora trädgård.

Laxare änge präglas av ek och ask. Ändå finns det ett stort inslag av björk och hassel. Några av ekarna har många år på ”kronan”. Tjusningen här är variationen mellan olika delar av änget. Jag upplevde snabbt wow-känslan. ”Hit vill jag återvända”.

Det vetenskapliga namnet på gökärt är lathyrus linifolius. Jag googlade fram att gökärt ska vara ätbar och roten till och med näringsrik.

Kombinationen av en kalkrik berggrund och det öppna landskapet gör att orkidéer trivs extra bra här. Nästa gång som vi besöker Laxare ska vi söka oss till skuggan av hasselbuskarna, av en speciell anledning. För det är där som den skira, vita skogsliljan trivs.

Triss i S:t Pers nycklar. De första med macro. Det var också den första orkidén och inlägget i kategorin Orkidéer på Gotland, där vi la in nio blogginlägg (arter) säsongen 2020. I morse träffade vi på två nya arter. En av dem fick mig att tänka på en gotländsk kvinna som spelade en kvinnlig roll i en stor, hyllad svensk film. Hon älskade platsen och växte upp i NÄRheten. Blev det för busenkelt? 😉

Tur att vi var ensamma…

Häromdagen hämtade vi paketet som innehöll vårt nyinköpta stativ. Sedan var det bara att skruva ihop det… trodde jag… Fast riktigt så enkelt var det ju förstås inte. Att det kan finnas så många skruvar på ett stativ! I fredags var det dags för invigning. Utflykten gick till Björkume naturreservat.

På lägsta nivån ligger stativets tre ben rakt ut från mitten och kameran befinner sig en bit ovanför marken. Det innebär förstås att fotografen, dvs jag, kryper ner i jämnhöjd med kameran och hoppas på att inte någon annan ska komma gående på samma stig och fundera över vem det är som kryper omkring i närheten av stigen, samtidigt som ett av stativbenen ligger rakt ut över stigen. För det är förstås så att de finaste blåsipporna råkar växa där det är som krångligast att komma åt.

Sedan är det bara att konstatera att mitt macro och jag inte alltid är överens om var skärpan ska hamna eller vad som ska komma i focus.

Jag har inte fuskat med färgen. Såhär läckert blå var just denna blåsippa. Annars fanns det många olika färgnyanser.

Fastnade för den här ljuvliga, rosa varianten.

Inte måste man vara perfekt för att komma med på bild.

Knoppar är det något speciellt med.

Och vad hände här då?

Nästan lite science fiction över denna knopp…

Imorgon ska vi besöka Botan. Då får jag hålla koll på var stativbenen hamnar så att jag inte lägger krokben för någon. I Björkume var det tur att vi var ensamma…

Text och bild: Solveig Lidén

Från en ny synvinkel

I populära Lickershamn har familjen badat, spelat minigolf, ätit, vandrat, klättrat och köpt saker i fiskeboden. Då har vi alltid parkerat bilen vid hamnen. Enligt Mari Jungstedt har Anders Knutas en sommarstuga en bit norr ut på grusvägen.

Nu var det inte just den stugan jag fiskade efter. Istället var det en källmyr som lockade. Inte för att besöka nu, men till sommaren. Alltför mycket snö i tallskogen och brist på skylt bidrog till att tanken släpptes för stunden. Innan vi körde fast och skulle behöva störa fiskarna vände vi och parkerade bilen en bit bort.

Med den här utsikten blir det perfekt att fika om en halvtimme. Först en uppfriskande promenad.

Första gången vi såg denna vyn. Tänk att vi satt däruppe vid Jungfrun och åt frukost i somras. Det var tungt att bära upp, men värt varje steg.

Det ska finnas en led att gå för att nå den yttersta spetsen. Ibland kan det vara praktiskt att vara en fågel.

Jag såg en man som förberedde sig för en fisketur. Senare hörde och såg jag skutan ge sig ut på havet. Hoppas han blev nöjd med morgonens fångst.

Vi är båda ”svaga” för Gotlandstun. ❤

Det här var i söndags. Nu finns säkert ingen snö kvar på stenarna.

En fröställning får avsluta ”bilderiet”.
Själva sökte vi oss tillbaka till kaffe och dopp. Inte i ”stenbottenviken”. Men våra döttrar älskade att bada på denna plats.
Helt klart njutbart att fästa blicken mot havet. Alltid händer det något intressant. Ibland för spännande, med tanke på att kameran låg inlåst i kofferten. Självklart behöver den också vila från allt tryckande.

Fotnot:
I nästa inlägg ska du få träffa en katt. Inte vilken katt som helst.

Elinghems ödekyrka på vintern

Tionde inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS. Fick Bara ödekyrka vara med måste såklart Elinghems ödekyrka göra sällskap. 🙂 Efter den lyckade morgonturen till Fridhems vattenfall följde vi upp dagen efter, med en lika tidig tur norrut. Denna gång fick kaffekorgen följa med. Första gången 2021.

Vi hade ett, än så länge, hemligt syfte med resan. På stora vägen var det i stort sett snöfritt. När vi vikt av mot Stenkyrka och en stund senare svängde in på en smalare väg gick hastighetsmätaren ner betydligt. Vi höll tummarna för att slippa möte med en bred bil. Inte mycket körbar väg fanns kvar. På vissa ställen ingen möjlighet att dra sig utåt kanten. Snövallarna var för höga och kompakta.

Några foton från den populära bröllopskyrkan. Kanske förekommer det även dop.

Morgonen innan mötte vi ett rådjur nära parkeringen i Fridhem. Kameran låg instängd i bagaget. Denna gång hann vi precis gå ur bilen, när ett rådjur visade sin vighet över ett staket. Då ägnade jag min vighet åt att få på mig ”rätt kläder”.

Tiden var fortfarande för tidigt för fika. Först ville vi ut till havet och gå en promenad på ”ny mark”. Testa en vägsträcka och planera för framtiden. Skön känsla att aldrig ha långt till kusten. Från väg 149 ”duggar” det tätt – ner till många fina platser. Vi hade ex. inte många km till en plats som jag längtar efter att besöka för första gången. Men först vill jag ha blåeld som en fond och att Solveig går med på att ha en svart bindel för ögonen en stund, medan hon njuter av musik och jag sakta och säkert tar oss ner för branten och drömmer om en mötesfri kvart. Alternativet är ”bergsklättring”. Hm. Tror Solveig röstar på andra alternativet.

52. Hejnum kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

På norra, inre, Gotland kan du besöka Hejnum kyrka. Tornet byggdes i början av 1200-talet.

Under golvet har påträffats grundmurar till en äldre, mycket liten absidkyrka från omkring 1100-talet.
I mitten av 1200-talet byggdes nuvarande långhus, kor och sakristia.

1704 tillverkades predikstolen med originalmålning från 1721.

Altartavlan, med en målning av Kristus på korset, sattes upp 1738 och bekostades av prosten Johan Lutteman.

I triumfbågen hänger krucifixet från början av 1200-talet. I mitten av århundradet fick det ett nytt ringkors.

Madonna.

Det finns två dopfuntar. En från 1200-talet och en i barockstil från 1600-talet.

Det finns sparsamt med målningar.

På korbänken finns målningar från 1706 ur Hjärtats saga.

Här ser du en fattigstock. Möjligen har den tidigare varit en krucifixpiedestal.

Den tjugoåttonde juni gick vi ut genom denna port.

Tänkvärda ord:
”En hungrig människa mindre
betyder en broder mer.”
Stig Dagerman

Tjuvarnas klocka

Vid Ganns ödekyrka finns även en klockstapel och klocka, som tidigare var uppställd intill det lilla kapellet vid kriminalvårdsanstalten i Lärbro.

Stapeln byggdes av anställda och interner. Sedan frågade biskopinnan Yvonne Anderberg någon på Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, om de kunde tänka sig att skänka en klocka.
De fick sin gåva och invigning skedde 30 maj 1964.

32 år senare lades anstalten ner. Stapeln och klockan donerades till Lärbro församling, som tyckte att en flytt av klockstapel och klocka till Ganns kyrkoanläggning skulle vara en god idé.

Idé blev till verklighet. 26 april 1997 skedde en ny invigning på en ny plats. Kanske var någon av byggarna från 1963 på plats. I min önskedröm var det en intern som bytt livsspår och livnärde sig som urmakare och guldsmed. Vid sin sida hade han en vänlig och söt fru från Hemse och tre välartade barn. ”Pappa! Varför kallas den för tjuvarnas klocka?”

Garbarns länning

Vi har besökt väldigt många nya ställen på Gotland under 2020.

Här hade vi några fina dagar vid Kappelhamnsviken på norra öjn.

Även små fiskelägen får ta plats på bloggen gotlanduppochner.


Härifrån hade vi klar utsikt över till andra sidan viken. Vi uppskattar att det finns kvar många vita fläckar. Många spännande stopp ligger framför oss. Helst tidigt på dygnet.

Nu är den stora frågan om vi ska försöka hyra denna båt eller…

… hoppas att båtpusslet är ledigt till vår ”spikade” vecka? 😉

Från andra hållet ser Garbarns länning ut så här. Länning är ett gammalt ord för förtöjning och uppdragsplats för båtar.
När jag gick ner till vattnet satte min fantasi igång. Först tänkte jag på hemska saker. Sedan gled tankarna över till Gunnel Mobergs tema grönt, på sin kalender i år.

Kan Gunnel vara inblandad till och med… ? 🙂

Tre bilder från samma plats. Vi längtar efter nästa säsong. ❤
Inte en enda soltimme har Gotland haft i december – än så länge. Imorgon lyser dock Lucia upp.

Fråga 17

Var befann vi oss?

1. ÖSTRA ÖN
X. NORRA ÖN
2. VÄSTRA ÖN

Tävlingstid:
Från inlägg till 19:59
 
Dagens segrare:
Wiolettan ❤

Aktuell tabell efter 17-30 frågor:
1. Znogge, 41 p.
2. Greger Byskata, 32 p.
3. Wiolettan, 28 p.

4. Eva-Lotta, 21 p.
5. Anki Arvidson, 14 p.
6. Ditte Akker, 13 p.
7. Eva Johansson, 12 p. 
8. Eva Rohlén, 11 p
9. Minton, Maj Johansson, Anita Linder, 10 p.

12. Gunnel Moberg, 9 p.
13. Ethel Hedström, Primrose, Sven-Arne Petersson, 8 p.
16. Gunilla Wahlberg, 6 p.
17. Thomas Petersson, 5 p.
18. Åse Holmander-Mehlin, Signhild Hortberg, 3 p.
20. Börje Carlsson, 2 p.
21. Anne Bondin, Ingrid Levander, Marie Kristoffersson, 1 p.
24. Inger Börmark, 0 p.
25. Övriga i världen. 😉

Flest titlar:
1. Znogge, 5
2. Greger Byskata, 4
3. Eva-Lotta, 2
4. Eva Johansson, 2
5. Wiolettan, 2
6. Anki Arvidson, 1
7. Eva Rohlén, 1

Poäng:
5 poäng till den som svarar rätt först.
3 poäng till den som svarar rätt som tvåa.
2 poäng till den som svarar rätt som trea.
1 poäng till alla andra som svarar rätt.
0 poäng till felsvaren.

Priser:
5 st Skrap-Kryss som fördelas på följande sätt:
Ettan, tvåan och trean i sluttabellen. Någon lottad på placering 4-10.
Den som vunnit flest titlar (först).

Regler:
Svara med 1, X eller 2. Skippa extra ord som kan hjälpa eller stjälpa andra deltagare.

Julibilden

Mottagarna som vi skickat 2021 års kalender till, får stå ut med två fiskelägen efter varandra.
Vid vårt första besök hösten 2018 noterade jag mängden av vissna blåeld och bestämde mig för att nästa sommar göra ett återbesök. Då var tankarna på personlig lycka och ett lyckat blogginlägg. Av bara farten har det blivit fler besök här, när vi kört norrut på kustvägen. Avstånden till favoritplatser, som växt till antalet, har i många fall upplevts kortare och kortare. Den lilla blå hittar dit själv. Våra turer 2020 på öjn har varit guld värda.

Samtidigt har avståndet till våra barn och våra vänner växt detta speciella år. Det som endast rörde sig om 50 minuter i luften och en flygbussfärd bort, som jag efter ett tag nästan kunde utantill, har flugit sin kos och gått upp i rök. Inget bolag har tagit det hållet på flera månader. I förra veckan tackade ett bolag för sig. Flygbolaget BRA, där vi har sex betalda flygbiljetter innestående, har hela tiden skjutit fram sin comeback.
Tankarna landar ändå mest i tacksamheten, vi och våra kära är fortfarande friska. ❤
Var rädd om dig, du läsare. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. November flyger i alla fall iväg, för åttonde året i rad, nästan som ”en raket”. Men det är mycket att stå i för undertecknad.

”Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet. Alla tror de har fått tillräckligt.”
Jacques Tati

Höst vid Elinghems ödekyrka

Norra Gotland hade vi kvar att undersöka när det gällde hösttecken.

Därför gjorde vi en ny runda där huvudmålet var Elinghems ödekyrka, där vi var sist när våren precis hade slagit ut.

Undra om det var en brand som var orsaken? Det är försent att fråga någon som var på plats då. Jag minns att kyrkan byggdes i mitten av 1200-talet och var sockenkyrka ca 350 år. Troligtvis rör det sig om en fornborg runt den. I så fall är den ännu äldre än kyrkan. Nu klev vi in i det heliga och tog höstfoton därifrån istället.

Bra tajmat. Det större sällskapet med barn och hundar som fikat både inne & utanför ödekyrkan var klara och gick iväg mot husbilen. Solveig gick efter med en kaffemugg, som de glömt. Vilken fridfull fikastund på bänken framför kyrkan med höstträden omkring oss. ❤

Sedan blev det en störning på ”mystråden” när jag inte hittade min Libra-mätare. Därför gjorde vi en reserach av vår vandring bland höstlöven, under tiden som november skymningen kunde anas. Jag försökte se det positivt och insåg att om vi bara höll ut skulle mätaren synas till våren och då kunde jag ta av höstjackan… 😉 Antagligen låg Libra och smålog åt oss från sin plats i bilen – som jag missat vid en snabb check. Någon kris var det inte eftersom jag kan fixa till en app i fånen och vi behövde såklart ett extra motionspass efter… 😉