Bilen styrdes mot havet

Vi hämtade ut ett paket igår på ett utlämningsställe. Sedan körde vi iväg på en större väg och blinkade vänster vid ett vägskäl, som vi aldrig kört in på förr. Egentligen hade vi inget mål mer än att någonstans gå en promenad innan vi körde hem för söndagsfika. Plötsligt stod det 90 på skylten och jag tyckte det var märkligt med tanke på den slingrande vägen i skogen. Men runt krönet blev vägen rak och otroligt bred. Vi insåg att det var en reserv landningsplats för flygplan. Därefter kom den där djupt rotade känslan, som jag alltid har inne i kroppen. Havet som drar till mig som en magnet. Är det grått och rätt trist har kusten ändå sin tjusning. ”Kan vi ta promenaden vid havet? Jag tror vi snart når kustvägen. Hur långt norr ut tror du vi är?”

Vi korsade två stora vägar och nådde stugområden som var nya för oss. Till slut kände vi igen oss. Det är kul att se hur vi lär oss att hitta på ön. Hamnar på senvägar som kanske blir genvägar i framtiden. Har vi ingen tid att passa är livet fullt av möjligheter.

Vi hoppades att det bara var någon som eldade vid en stugtomt i skogen och att vi inte på tillbakavägen skulle hamna i en kraftig eld och rökhistoria, där vi tvingades ta till ett sent olockande novemberdopp. 😉

Till slut insåg jag själv att jag borde hålla mig i bakgrunden. Låta Solveig sakta gå först och stanna till – beredd på att få sin ”färgbild” inför nästa månads redovisning. Det var som de där ”elakingarna” lekte katt och råtta med henne. Så fort hon skulle zooma och ljudet från kameran hördes försvann objektet. Skam den som ger sig. Till slut vann hon kampen. 🙂

Både igår och under lördagens promenad noterade vi att det inte är lätt att hålla avstånden till medmänniskor som vi möter. Svårast var det i lördags på Galgberget.

Två trevliga bildbevis som piggade upp oss. ❤

Varför tror du jag ville ta denna bilden? Jag hade till och ifrån funderat på om det… jo så måste det vara. Jag hade rätt. För en gångs skull. 😉

Själsö är populärt

Själsöån bjöd inte på några lekande fiskar i naturreservatet. Det var enda plumpen med vår söndagsutflykt. Annars fick vi helt gratis både det ena och det andra.

Platsen Själsö andas lugn och fridfullhet. Vi återvänder gärna dit. På sommaren för att fika på bageriet längre upp med den fina utsikten. Till fiskeläget som är njutbart i alla väder, på olika sätt. Gå längs havet bland stenarna eller längre upp på stigen är balsam för själen.

Det är utomhus som gäller för barnkalas i dessa tider. Glädjen och leken måste få finnas kvar.

Här sitter några och fikar. Vi såg tre mindre sällskap som grillade på olika platser och mötte flera söndagsflanörer som gick eller sprang längs havet.

Nästan alltid står jag en stund och bara tar in havet. Inget besök är exakt likt det andra. En förälskelse för havet och kusten är livslång. ❤ Tar slut hoppas jag däremot corona gör.
Solveig spanade efter årets sista färg och gjorde en del fynd. Hon har några veckor till på sig innan ”redovisning”. Jag började fokusera på att hitta blommor som trotsat klimatet & årstiden och körde sitt eget ”race”.

Både blåeld och cikoria. I mitten av november. 🙂

Är alla krokodiler i skogen fredliga? Jag känner mig alltid obekväm med att fråga någon därute. 😉

Vi tog det säkra före det osäkra och valde skogsvägen tillbaks.

Hösttecken på hemmaplan.

Ps. Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. ❤

Här skjuts det inte längre

Det tidigare militära skjutfältet har blivit en oas för många och är numera ett populärt naturreservat, med tillgänglighet för cyklar, rullstolar och barnvagnar på de packade naturstigarna.

Det finns fyra bra ställen att parkera bilen. I somras hade vi cyklarna med och kombinerade med att traska och klättra. Den här gången var det första gången som vi satte bilen vid den norra parkeringen. Lammen var ute, men det var bara Lamberth som ville vara med på bloggen. 😉

Hon hade högklint i ryggen.

Männen läste & tittade på gotlanduppochner i smyg, för deras sambos på hemmaplan hade starka åsikter om deras Novembertävlande. 😉

De två högre byggnaderna är kvarnen ”Plågan” och vattentornet i bakgrunden.
Det är lätt att bli lurad av bilden. Det var rena turen att vi lyckades ta en folktom bild. Ofta vek vi av och traskade på hällmarkerna mellan de större stråken. Många rörde sig här i söndags i solen, som stundtals värmde och jag fick känslan av en annan årstid.

Solveigs ”kottbild” är min favoritbild i detta inlägg. ❤

Vi körde söderut i starkt solsken och hamnade bakom en ”snigel” i den intensiva söndagstrafiken. Framför oss blev himlen plötsligt mörk. Vårt utomhusfika började ”frysa inne”. Tillsammans bestämde vi oss för Gnisvärd hamn, för att vi skulle hinna fika utomhus innan ovädret satte stopp. Mest på grund av snigeln körde jag av vid första avfarten och in på en smal slingrande väg som leder till Gnisvärds skeppssättning, som varit med på bloggen. En skylt om jakt var placerad på gatan och ett jaktlag syntes längre fram. Med egen snigelfart kunde jag inte låta bli att titta. Avståndet var mindre än tre meter till det nyss skjutna djuret. De hade redan börjat lyfta i de bundna… innan jag passerat.
Det finns på tok för många rådjur som korsar våra vägar denna säsong och har redan hänt olyckor på öjn. Stammen måste minskas. Mina tankar gick till vildsvinen som jag skrev om på andra bloggen. Där vakade en ängel över oss. ❤ Vi är glada för att vildsvin och älg inte finns på Gotland. Huggormar är också mycket sällsynta. För att inte tala om krokodiler, lejon och flodhästar. De är extremt sällsynta utanför min fantasi radier. 😉

Himlen var dramatiskt vacker över havet. Först gick jag ut och hade en förhoppning om att vi kunde sitta vid ett av borden i hamnen och hinna innan regnet kom. Sanningen var tvärtom. Det hade ösregnat lokalt här för en stund sedan, när vi haft soligt på Södra Hällarna. Bänken och bordet lockade inte längre.
Det gick lika bra att sitta i bilen. Utsikten var densamma. Vi hade en fin novembersöndag och var tacksamma för att vi var friska.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 30 uppgifter, 30 frågor och 60 tabeller har min uppmärksamhet under den elfte månaden. 😀

Ps. Min bloggrubrik blev mycket bättre än jag tänkt mig. Det var inte alls meningen.

Endre avrättningsplats

Varje gång vi kört den slingrande mindre vägen mot Endre, har jag noterat den historiska platsen på höger sida. Den här gången hade vi inga bilar bakom oss. Därför sänkte jag farten och höll utkik efter en avtagsväg norrut. En grusväg och en skylt gav vägledning. Vi parkerade bilen, gick in i skogen och nådde efter en kvart platsen.

Enligt information på tavlan var Endrebacke en avrättningsplats mellan 1699-1863 och 14 avrättningar är dokumenterade, men troligtvis var antalet fler.

Det finns ett protokoll från 7 juli 1699, då två personer avrättades samma dag; massmördaren Bengt från Roma och tjuven Botell Olsson från Gothem.

Även nästa gång 1717 rörde det sig om en dubbelavrättning. Namnet på de halshuggna var bonden Thomas Christenson och båtmansänkan Christina Jacobsdotter. Brottet var dubbelt hor.

Avrättningen av rånmördaren Johan Petter Hammarström 1858 finns i detalj beskriven. Även hur åskådare föll ner från träden när de bevittnade scenen. Skarprättaren sa till om att ta av halsduken som Hammarström hade runt halsen. Då visade det sig att han lyckats få på sig sju halsdukar.

Det fanns mycket att fundera omkring och försöka smälta. Jag tänkte på två kvinnor och den sista som avrättades här 1863, rånmördaren Johannes Mathias Lindgren från Boge.
Kvinnorna hade begått barnamord. Anna Lisken Larsdotter var endast 22 år. Maria Magdalena Alexandersdotter Baltzarsson hade skurit halsen av en tioårig gosse i Kaungs änge.
Var kommer all ondska ifrån? Jag har svårt att tro att vi föds med den och uppskattar inte dåtidens gratisföreställningar för allmänheten. Kunde skarprättaren sova efteråt? Låg han och räknade bilor istället för gotländska lamm? Vad skrev han i sitt CV? Jag är supersnabb på att skilja på huvud och kropp? 😦
Länk till liknande plats på Gotland.
https://gotlanduppochner.com/2019/02/05/do-pa-olika-satt/

Den femte årstiden


Många är de gotlänningar som har den femte årstiden som sin egen favorit. Då råder magiska veckor efter den intensiva sommaren. Värmen dröjer sig ofta kvar. Stränderna är inte täta av tvåfotade varelser. Färgerna i naturen penslas extra vackra. Möjligheterna brer ut sig som ett lockande buffébord.
För tre veckor sedan parkerade vi bilen på samma ställe och gick iväg söderut. Då var det både dramatiskt och vackert på samma gång. Vi njöt, men studerade stundtals den mörka himlen inåt ön, som kom närmare och närmare oss. https://gotlanduppochner.com/2020/08/31/fredagarna-har-oppnat-upp-for-nya-mojligheter/
Nu promenerade vi åt andra hållet, norr ut. Prognosen för nederbörd och oväder låg på 0 %.

Ett av våra mål var att hitta små bevis på den femte årstiden. En mix av sensommar och begynnande höst. Denna syn var en bra början. En stark gul som vägrar vissna.

Gåtan om vad fåglar funderar på har jag ännu inte löst.
En stund senare lyfte den. Tyvärr blev bilden suddig. Men någon som gick förbi berättade för sitt sällskap att det var en häger. Jag som till dess hade varit tvärsäker på att det var en förklädd pelikan, som var på rymmen. 😉

Lagom fler än vi rörde sig i regionen. Vi kom på att vi kunde ha med cyklarna en annan gång. Bara korta avstånd skulle vi behöva leda dem.

Jag drabbas när det gäller första bilden av en mix av nostalgi, barndomsminnen, vemod av en flydd sommar, som aldrig kommer tillbaka. Hade barnen lekt färdigt? Vad tänker du på?
På stolen (eller bänken bredvid) hade jag gärna suttit och njutit av en orörd morgonstund, eller när solen gick ner sent på sommarkvällen. ”Mannen på bänken”. Lånad från en titel med annat kön. Har du läst boken? Kommer du ihåg författaren? Handlingen utspelar sig på Gotland. Blev det för lätt?

När jag zoomade kunde jag konstatera att badandet inte var över vid fiskeläget. Vad nära det går att komma med hjälp av att vrida någon tiondel på ett objektiv. Jag ser fram emot när vi köpt möjligheten att krypa närmare smådjur och växter. Vi är lite på G. För att slippa krångla med att byta objektiv, har vi redan löst det med att bli med en Nikon till. Två fotografer gör sig redo för 2021. 😀
Här var vi framme vid fiskeläget.  https://gotlanduppochner.com/2019/04/18/perfekt-lage-brissund-fiskelage/   En av inlägets bilder hamnade på årets almenacka. Gissa vilken? Vi beställde 2021 års väggprydnad i helgen. Inte helt lätt att välja ut endast tolv bilder. Är det inte dags snart att förlänga året till 98 månader? Jag kan hjälpa till med namnförslag. 😉

”Lutande trädet i Brissund” – vänd mot Pisa. 😉

Smakprov på hösttecken.

Vad generöst och omtänksamt. Undra om ett S har runnit bort? 😉

Ska vi ta asfaltsvägen tillbaka till bilen? Njet. Inte svika mitt älskade hav.

Såg lockande ut. Men vi hade haft med proviant och dryck i en ryggsäck och suttit och njutit på en sten med havsutsikt. Solen värmde med inslag av kyla i brisen. Min jacka låg kvar i ryggsäcken. När vi kom in i skuggiga partier tänkte jag ibland på den.

Träden och pinande årliga höstvindar i tuffa ”väderleksspel”. Ibland blir det som extra konstverk i naturen. Notera den moderiktiga höstklädseln på understa fotot.

Vi väntade in en stund för att fånga motivet, människor & natur tillsammans.

En sista stunds njutning. Ta in slutintryck. Ibland vek vi av från den upptrampade stigen. Hade osis med en ekorre i ett buskage och ännu mer otur när vi inte fick till en bild på en stor rovfågel, som jag skrämt upp i den täta vassen. Allt ska inte gå ”stigen” för att mynta ett nyfött ordspråk.

Fotnot:
I nästa inlägg visar Solveig upp en ny färg i kategorin NATURENS FÄRGER. Än så länge har hon under 2020 betat av vit, blå, grön och röd färg. Kan du ana vilken hon ska presentera denna femte gång? Ledtråd: Det är inte kadmiumorange. Blev det för mycket hjälp?  😉 Nu ska jag återgå till att snickra med två novembertävlingar. Endast sextio uppgifter. Sextio bilder. Nittio alternativ på den ena… börjar först med en het Latte och något gott upptill det att bita i.

Stackars getter


Vi sökte oss till de dramatiska klipporna vid Högklint, där klintens högsta höjd är 48 meter över havet. Detta var första gången som vi gick iväg mot söder. Målet bestod av att hitta en fin utsiktsplats för kaffestunden.

Våra skuggor ville så gärna vara med på en bild – ännu en gång. 😉 De skickar med en helghälsning till bloggbesökare som kommer i rätt tid.

Det känns som länge sedan, som vi besökte Ygne fiskeläge. Ändå var det förra våren. https://gotlanduppochner.com/2019/05/09/ygne-fiskelage/

Vi funderade några sekunder, innan vi bestämde oss för vart våra fötter skulle styras.

Trappan ner till avsatsen med det sorgliga namnet ”Getsvältan”. Förr stod betande getter på höjden och trånade efter det saftiga gräset på klipphyllan. Ner mot godheterna tog de sig och fick njuta av sin sista måltid. För upp igen kunde de inte komma. Istället svalt de ihjäl när gräset tog slut. ☹

Här nere finns en fantasieggande grotta som är urgröpt av havet. Någon gång ska vi testa om solnedgångarna härifrån är så magiska, som vi hört talas och läst om.

Ölbäcks hällmarksområde


En del naturreservat ligger relativt nära vår bostad. Ölbäck med sin artrikedom och inslag av flera sällsyntheter, är ett av dem. Namnet Ölbäck kommer från Ölbäcks värdshus som förr låg i området. Här stannade resande bönder för att släcka törsten. Värdshusets grund ska finnas kvar. Men det var inte därför vi befann oss här…

… inte heller för att titta på kungsljus. Men kanske kunde kungsljusen leda oss rätt med sitt gula ”ljus”. 😉

Vi såg mycket vackert på hällmarkerna och plåtade en hel del. Blåeld tröttnar jag först på när den bleknat helt. Då är den inte min favorit längre. Jag läste i en bok att hällmarkens klädedräkt ändrade färg under årets månader. I april och maj har den en vit skrud. I juli byter den till blågul dräkt. För den besökare som är extra intresserad av olika sorters mossa och lavar måste Ölbäck vara ett eldorado. Bland lavar kan nämnas kalkkollav som bara finns på ett fåtal platser på Gotland. Den växer i sprickor och på lodytor.

Gul fetknopp (finns tre olika arter här) umgicks med en ängsalvia. Men vi var på jakt efter en helt annan sorts umgänge. Där det handlade mer om liv eller död för att hårdra det hela.

De här fotona ville också vara med i bloggen. Redan nu längtar jag till ett macro som vi ska beställa till kameran, som vi köpt tillbaka. Cirkeln är därmed sluten. Kameran som jag använde de sista åren till förra bloggens bilder har därmed flyttat tillbaka till Gotland. Vi har ingen lust att plocka på och av objektiv hela tiden. Istället öppnas nya möjligheter med två kameror och två fotografer – ständigt på bettet 2021. Klick klick. ”Nu byter vi kamera.”

Äntligen kunde en nätfjäril ”sitta vackert”. Jag hade ingen som helst aning om att den förstod halländska. 🙂
När vi var nästan tillbaka vid bilen lyckades vi äntligen hitta… nu kom jag på att detta inlägg ligger i kategorierna Utanför ringmuren i Visby och Naturreservat. Då det är det osmart att lägga in bilder och text om något som borde få vara ensamt i kategorin Nästan bara på Gotland. Därför får det bli ett eget inlägg imorgon. Kan du gissa vilken raritet och parasit som vi till slut hittade?

 

Fredagarna har öppnat upp för nya möjligheter


Jag uppskattar att Solveig slutar tidigt på fredagar. Den här gången var det jag som fick välja promenadstråk. Vid parkeringen på hemmaplan, såg det inte hoppfullt ut. Grått eller åskvädersmörkblått. Men längst ut mot kusten och norrut fanns en skaplig glipa ”åkapåentrevligutflyktsblå” himmel. 😉

En tidigare gång åkte vi fel när vi ville nå Brissund fiskeläge. Innan vi vände bilen gick vi en skön påskpromenad med våra döttrar. Nu letade vi oss tillbaka till samma utgångspunkt – men med målet att promenera åt andra hållet. Mot Visby.

Vilken värme det hade blivit och vad fina molnen var. Mina ögon i nacken pockade lite på uppmärksamhet om färgen på himlen åt andra hållet, som bestod av en mörkare nyans.

En stuga för att skriva en kriminalroman med handlingen förlagd till Gotland… eller inte. Utedasset lockade inte mörka höstnätter.

Svårt att blunda för att höstfärgerna börjar inta scenen. Det är både på gott och ont. Under soliga dagar enbart på gott. Sedan vi flyttade ner genom landet har även oktober bjudit på kortärmat. I november har jag fullt upp med ”Kryssa på Gotlanduppochner” och ”Korsordsmästerskapen 2020”. Välkomna då till gotlanduppochner. Hoppas bara det tekniska löser sig innan dess.

Högklint. Denna mäktiga plats, söder om Visby.

Vi hade ingen fikakorg med oss. Däremot noterade vi möjligheter inför framtiden. Just denna blev min personliga favoritfikaplats.

Mina ögon var fästa på havet och jag skulle ha kunnat gjort en ”Bosse Lidénare”. Kliva över stättan utan att först se en bit åt vänster. Samtidigt är det mycket mer spännande att klättra.

Vi vände där. För i verkligheten såg himlen betydligt mörkare ut än på fotot. Det var dumt att chansa längre.

Vi ökade pulsen och takten och hann både till bilen och hem. Sedan öppnade sig himlen för ösregn. Åska blev det däremot inte den här gången. Ännu mer regnande blev det dagen efter. När det var som mörkast tänkte jag tillbaka på denna härliga utflykt. Det gör jag även nu på sommarens sista dag då himlen öppnade sig för en stund sedan. Tur Solveig precis hann till jobbet med sina två fullpackade sidoväskor och jag fick min morgoncykeltur, som innehöll en vacker regnbåge över havet och en söt igelkottsunge. Det här är vardagslyx för mig. 

Trampade tydligen i två naturreservat


Vi tog cykelvägen längs med kustvägen och svängde av på olika ställen. När vi kom hem insåg jag att vi först varit i Bergbetningen och utan ”taggstaketsgräns” hamnat i Galgberget.

Cyklarna parkerades, picknickfilten lades ut och Solveig började läsa i en spännande bok. Själv gick jag på en egen utflykt och …

…hamnade först vid ett stenbrott.

Jag lovar! Det var inte jag som började på ett fuskbygge. 😉

Lite svalka i en skogsdunge lockade. Jag är allt lite förtjust i ”trädkonst”.

Mindre förtjust i sådant här. Samtidigt gick fantasin igång. Visserligen rostar burkar snabbt, men vilket år lämnades den kvar här? En ensamvarg? En ö-bo eller turist?

En viktig iakttagelse har jag gjort sista veckorna. Mindre snygga fjärilar kan slå sig till ro väldigt länge. De tycks ha ett stort behov av att bli fotograferade. Snygga fjärilar däremot ställer inte alls upp. Är tydligen inga ”linsfjärilar”. Samtidigt stämmer det inte. Jag har sett åtskilliga foton på Insta sista tiden på vackra fjärilar. I morse började jag med att raka mig. Steg två får bli att… 😉

Någonstans måste mitt älskade hav synas. Till slut fick jag vittring. Vänta lite? Det ser ut som en vit solnedgång i mitten av bilden? Måste vara…

Zoomning är bra att ta till om gåtor ska lösas. Men jag kunde ”skärpt” mig mer. 😉

Nu gällde det att antingen gå i gamla fotspår eller hoppas på turen att hitta tillbaks. För jag började bli fikasugen. Påsen från Norrgatt lockade. 

Fotnot:
Imorgon ska vi Hemestra på ett speciellt ställe, som vi ser fram emot att anlända till. Dagen är speciell. Vi ska fira två år som Gotlandsbor.

Då var vi här igen

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp. Pärlorna är värda mer än ett inlägg.

En tidig morgon tog vi bilen till Själsö för att fika på Själsö bageri. Medan Solveig ställde sig i kö…

…  gick ”Bosse Karantän” backen ner…

… för att hitta ett ledigt bord. Vi hade läst att fiket & bageriet denna sommar enbart hade alternativen ”köpa hem godsaker” eller fika utomhus. (Corona-anpassat)

Här var det ”cykelbokning”. 😉

Inte visste jag att kvinnan till vänster senare skulle bli vår ”räddande ängel”. Just här var hon anonym bland många andra gäster, som satt här på var sin stol.

Det var nästan vindstilla. Perfekt väder. Underbar utsikt ner mot fiskeläget och havet. En sådan där stund som jag direkt klistrade in i ”höststormsalbumet” och kan njuta av, när det regnar på tvären och mörkret käkar upp mer och mer av dygnets ljusminuter, en ruggig oktobereftermiddag.

Mums. Lika gott som förra sommaren. Det enda vi saknade från förra besöket var vår yngsta dotter. Men snart ska vi äntligen…

Vi var så behagligt avkopplade att vi inte noterade att Solveigs väska inte följde med oss till bilen. Tänk vad nära det kan vara mellan harmoni och disharmoni.

Jag blippade dörrlåset och hörde några tilltalsord bakom ryggen. Förstod att Solveig pratade med någon som sprungit uppför backen.
Vad tacksamma vi blev. Tusen tack ärliga medmänniska. Du gjorde vår dag. 😀
Synd vi inte gav dig ett visitkort till gotlanduppochner så du kan läsa denna text. Ögonblicket gick så snabbt förbi. Tänk så fort livet kan ta en vändning åt ”fel håll”. Istället kunde jag ratta ner till Själsöån naturreservat och vi kunde fortsätta på den trevliga och ljusa ”livsstigen” och njuta av oasen längs ån.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. Almedalens Bed, Breakfast & Fik
6. Själsö bageri