Rövar Liljas håla

Söndagen den 11 september tog vi en fika på Högklint för att sedan vandra en för oss ny etapp i naturreservatet utanför Visby. En färja var på väg in. Det är en härlig och stundtals dramatisk utsikt häruppifrån. Med 48 meter över havet är Högklint en av klintkustens högsta punkter.

Första etappen av den ca en kilometer långa promenadstigen tyckte vi var jämn och fin.

Vi beundrade höstens färger och behövde inte…

…hålla reda på var vi satte ner fötterna. Sedan blev det brant och knöligt. Rötter i marken försvårade promenaden. Det var någonstans där som Solveig sa att vi nog skulle ta den branta vägen ner till höger. Hm! Lyssnade jag? Jag hoppades istället på att vi längre fram skulle hitta en skylt som berättade vart vi skulle. När jag, som lok, började skymta fiskestugorna i Ygne kände jag mig besegrad och vände mig om mot min vagn. ”Du hade visst rätt – för en gångs skull.” 😉

Vi tog oss tillbaka och lyckades krångla ner för branten i olika etapper. Först hittade vi denna grotta som inte var vårt huvudmål.

En stenskulptur av imponerande slag..

Nu var vi framme vid Rövar Liljas håla. Det rör sig om en skreva som bildades när en del av klinten släppte från klippbranten.

Det finns en del olika legender om tjuven Jonas Nilsson som härjade i Visbytrakterna på mitten av 1700-talet. Han ska tydligen ha förvarat sitt stöldgods här och även gömt sig själv under en längre tid. Egentligen var han en smålänning som kom till Gotland 1750 efter att ha avtjänat sex års straffarbete i Kalmar fästning. På ön fortsatte han det enda han tydligen kunde och snart var han efterlyst på hela Gotland.

En avancerad myt var att Rövar Lilja lyckats hitta en grottgång i Högklint som gick ända in till Visby. Genom gången kunde han frakta stöldgods från Visby hem till ”hålan”. Sant eller falskt? Skröna svarar jag. Några fiskare upptäckte Rövar Lilja 1753 i närheten av klyftan. Först fick han dödsstraff. Sedan mildrades det till spöstraff och livstids fängelse. Inget speciellt fängslande livsöde det heller.

Vinterståndare
Bild från informationstavlan vid Högklint.

Några pusselbitar till är lagda

Jag noterade att jag använde rubriken ”Vi lägger pussel av…”, förra gången som jag skrev om Brucebo naturreservat, som ligger ca 4 km norr om Visby. På tal om pussel. Sista anteckningen jag har om antalet naturreservat på Gotland landar på 154 st. Svårlagt pussel. Jag uppskattar att de ökar till antalet både av givna skäl och privata åsikter om allas möjligheter (under ansvar).

Det här tredje inlägget om Brucebo handlar om ytan längst ner mot havet.

Vi skiljdes från ”Den lilla blå” ovanför klintkanten. Sedan bar det iväg nerför branta partier, som inte passar dem som har svårt för att gå. På ett par ställen finns ”trappor”.

Nyfikna kossor betraktade oss och förflyttade sig åt samma håll som vi.

Vi har varit här två gånger i sommar och båda gångerna har vi haft jättefint väder. Ena gången kanske det till och med var i varmaste laget.

Solveig träffade på en ”kusin” till sexfläckig bastardsvärmare som hon tidigare plåtat.

Strandängen längst ner är en halvö som heter Skansudd och är ett fågelskyddsområde mellan 15 mars till 15 juli. Vi fick inte gå på högra sidan av spången. Hela tiden såg eller hörde vi olika fågelarter. En av gångerna fikade vi vid ett bord i närheten.

En trollslända och en vårtbitare ville vara med i bloggen.

Över extra fuktiga områden finns nylagda spänger.

Här finns mycket att upptäcka och fästa ögonen på. Både på nära håll och längre ut på havet.

Här har jag zoomat in en bit. Men det är inte långt till ett av våra favoritställen – Själsö.
Igår satt vi utomhus och fikade på Själsö bageri. När vi var där för några veckor sedan, med ett par vänner, var det fullsatt vid borden och trångt på parkeringen. Den gången hade vi tur som faktiskt lyckades få både två p-platser och ett ledigt bord på baksidan. Igår var det betydligt lugnare och det fanns gott om bord att välja emellan. Det märks att sommaren går mot sitt slut…

De två länkarna till tidigare besök i just det här fina naturreservatet:

https://gotlanduppochner.com/2021/04/09/vi-lagger-pussel-av/

https://gotlanduppochner.com/2019/04/01/blasippan-ute-i-backarna-star/

Gatan framför Almedalen

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Det är intressant att studera skuggorna på Donnersgatan. Sommarbilden är naturligtvis tagen tidigt på morgonen. Vinterbilden vinner min personliga bildtävling.
Jag försökte räkna antalet personer som syns på de fyra bilderna. Ingen på vinterbilden, väldigt få på sommarbilden. Hade den sistnämnda bilden varit tagen några timmar senare hade inte träden synts? 😉 Ska jag vara ärlig ser vi fram emot att pulsen och trycket på Visby och öjn går ner i ett helt annat tempo. Många aktiviteter och förflyttningar blir mer hanterliga. Ändå måste vi vara dolt dragna till platser som har denna sommarrytm. Annars hade vi väl exempelvis inte bott i Hjo, Falkenberg, Båstadtrakten, Bjärehalvön, Ystad och Österlentrakten. Ställen som egentligen inte fixar, fullt ut, att mångdubblas under en intensiv period. Eftersom vi haft en ”fot” i båda lägerna och varit beroende av besökare förstår vi oftast båda parter. Nästan i alla fall. För vi testade exempelvis aldrig att ha nattöppet… 😉

Melitaea athalia – Skogsnätfjäril

Det finns tre stycken dagfjärilar på Gotland som tillhör nätfjärilarna. De övriga två är väddnätfjäril och ängsnätfjäril. Skogsnätfjärilen är den vanligaste i trion.

Till skillnad från sina två ”kusiner” har skogsnätfjärilen inga svarta punkter längs den yttre delen av bakvingen.

Arten älskar att befinna sig i miljöer med extra god tillgång på nektarrika blommor. Du kan stöta på den på alvarmarker, i ängen, beteshagar, skogsvägskanter och hyggen m.m.

Dess flygstil är typisk för nätfjärilar, målmedveten och ryckig med snabba glidpauser.

Flygtiden är lång. Den sträcker sig från någon vecka in i juni och fram till början av augusti, ibland även ännu längre.

Den mest exklusiva av alla liljor

Egentligen var vi ute på promenad för att hitta fjärilar. Gärna sådana som sitter ner med sina vingar snyggt utfällda och inte har bråttom att flyga iväg. Tyvärr tycks dessa fjärilar vara mycket sällsynta. De fjärilar jag träffar på envisas med att sitta med vingarna hopfällda eller lyfter retfullt så snart jag närmar mig med kameran…
Så mycket enklare det är att fotografera växter! Det är bara vinden som ställer till det ibland.

Vi hade parkerat den lilla blå utanför Bingers kvarn (Intersport) och gått en bit av fjärilsstigen. Jag hade bestämt mig för att jag var mer envis än en fjäril och bevakade noga var den slog sig ned. Fjärilen, å sin sida, hade lika visst bestämt sig för att den inte skulle landa mer än ett par sekunder på varje plats. Då ropade Bosse att jag skulle komma.

Han pekade på en hög vit blomma och jag kände genast igen den från mormors trädgård. Mormor kallade den krollilja och när jag googlade så visade det sig att den faktiskt hette så.

Det är lätt att förstå hur den fått sitt namn när man ser hur kronbladen krullar sig uppåt. Givetvis har den ett fint latinskt namn också: Lilium Martagon Alba heter den vita.

Själv minns jag att mormor inte ville sätta in några krolliljor i vas eftersom frömjölet kunde ge ordentliga fläckar på duken. Att det skulle vara duk på bordet var en självklarhet hos mormor och inget som kunde kompromissas bort p.g.a. en vas med krolliljor. Däremot fick de gärna följa med i buketten som skulle stå vid morfars gravsten. Det var noga med att han skulle få ”ta del av” trädgårdens alla, vackra blommor.

När vi tittade oss lite mer noggrant omkring upptäckte vi att det fanns många krolliljor lite längre in bland buskar och träd. Allt från knoppar till rejält utslagna blommor, på väg att bli överblommade. Det var bara att välja vilka som skulle få vara med på bild.

Det är klostra.se som utnämnt krolliljan till den mest exklusiva av alla liljor. Där läser jag också att den funnits i herrgårdsträdgårdar såväl som i torpträdgårdar. Numera räknas den som en kulturväxt.

För den som vill odla egna krolliljor finns lökar att köpa och för den med mer tålamod även fröer. Tydligen passar den till förvildning. Den som känner till Visby bättre än jag skulle säkert kunna berätta om det ursprungligen funnits en trädgård i närheten av alla dessa krolliljor.

En exklusiv skönhet, oavsett om man tittar nära eller på långt håll. Den kan bli upp till 1,5 meter hög och finns i två färger.
Efter en stund lyckades jag slita mig från krolliljorna och vi traskade vidare på fjärilsstigen.

Text och foto: Solveig Lidén

En bit av Gotlands Studentkår Rindi

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Jag ringde ”Blå container bolaget” och undrade om de kunde köra dit en blå småsprayad endast tre gånger till. Samtalet ägde bara rum i mitt inre fantasirum. 😉

Vi kom från Donners Plats och fortsatte ner mot havet. Hästgatan byter här namn till Donnersgatan. Direkt stannade vi till och knäppte bilderna. Vi hade faktiskt med kamera en höstdag till. Eftersom det inte var någon blå himmel på de bilderna fick det bli sol & container på tredje årstidsbilden.

Samma plats – fyra olika årstider

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Våreftermiddag
Sommarmorgon
Hösteftermiddag
Vintermorgon

Små tankar om de fyra årstiderna:
Almedalen är en historisk plats som passar utmärkt för att vara med i kategorin ”Fyra årstider”. På denna plats har det alltid funnits någon form av rörelse. Det är bara aktiviteterna som förändrats genom åren. Från starten som en betydande hamn till att ha tivoli på somrarna har det utvecklats till en oas av finaste rang, sedan det planlades en park i mitten av 1900-talet. Varje årstid har på detta smultronställe sin egen charm.

Lite trams med en dos seriösa tankar:
Vår grundtanke var att försöka få till samma yta på alla fyra bilderna. En omöjlig uppgift. Det är bara att titta på sina egna ben och räkna dem. Två fick jag det till. Vid båda räkningarna. Om jag då tänker riktigt ”Bossesmart” på att bänkar har dubbelt så många, fyra stycken ben. Självklart inser jag att bänkarna uppskattar att se nya saker. Inte stå kvar på exakt samma ställe. Dag efter dag. Årstid efter årstid. 😉

Det kom in från havet

Helgen som var gick i regnets tecken. Vatten behövs ständigt på Gotland. Synd det inte går att ställa in så allt regn faller mellan 00:00-05:00. 🙂
Enligt min app skulle det bli sol vid tretiden på söndagen. När jag ställde mig på balkongen noterade jag att det var helt blått på himlen över havet. En stor kontrast till det mörka som fanns åt alla andra håll. Inte läge att ta en biltur in mot öns centrum.

Vi väntade en halvtimme innan vi rullade iväg. Inte hela tiden. Det blev tvärstopp i trafiken, mitt i backen ner mot färjelägret. Konstigt nog fick vi en p-plats vid bibblan. Underbart med den gula lampan, men jackorna behövdes mot den kyliga vinden. I lä njöt vi extra mycket under vår promenad, runt bland gränderna och in och ut genom de medeltida portarna.

Bäst att passa på att beskåda tulpanerna i olika färger. Den sista versen och refrängen närmar sig. Undra vad som finns att se om några veckor? Ska bli spännande att då få svaret på min egen ställda fråga.

Vackert med alla dessa färgnyanser. ❤

Det syns inte så mycket på våra bilder, men det var mycket folk i rörelse. De badade. Satt på bänkarna. Lyssnade på guider. Cyklade med skolklassen på skolresan. Spelade spel på gräsytorna vid Almedalen. Matade fåglarna i dammen. Solade sina ansikten. Pratade olika språk. Delade med sig av sina känslor. En sak som jag uppskattade starkt. Det var att se hur de olika generationerna umgicks. Ibland efter de resurser som fanns kvar till buds. Sådant gör mig varm om hjärtat. ❤

Follingbo Trädgård – med miljövänligt tänk

Denna kategori handlar om sådant som vi uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror vi betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.

Vi har snart bott på Gotland i fyra år. Jag vet inte hur många gånger vi åkt söderut på ön och passerat någon av skyltarna mot Follingbo Trädgård (det finns två alternativa vägar för att komma dit). Det känns som att vi sett namnet ganska många gånger nu. Lika många gånger har vi konstaterat att dit måste vi ta en tur, snart. Förra fredagen blev det äntligen av.

På hemsidan kan jag läsa att det finns fem växthus och dessutom en gårdsbutik.

Krukor i olika färger, former och storlekar. Jag gillar verkligen färgen på dem som är närmast kameran. Grönt i alla dess nyanser tilltalar mig alltid.

Här finns krukväxter för den som inte är lycklig nog att äga en trädgård. Då får man satsa på inomhusblommor istället.

Tänk att det alltid finns möjligheter att upptäcka nya saker. Ingen av oss hade tidigare lagt märke till att Hibiskusen har fem röda knappar på pistillen. Så häftiga de ser ut i närbild!

Vi tog oss vidare till ett av de andra växthusen och upptäckte ett hav av pelargoner i många olika färger.

Vissa pelargoner tycker om att hänga i luften och då kallas de förstås för hängpelargoner.

Det är svårt att välja ut vilka skönheter som ska få vara med i inlägget. Var och en är vackra på sitt sätt. Precis som med oss människor. (Jag tror bestämt att jag skrivit det förut…)

Om vi nån gång ”blir med trädgård” igen, då ska vi odla krusbär, hallon och björnbär. Det finns inget bättre än att kunna gå ut med en skål och samla in sina egna bär.

Och jag hoppas att det finns plats för ett par päron- eller äppelträd också. Jag minns fortfarande vår goda frukt därhemma i min barndoms trädgård.
”Vi vill värna om miljön och det lokala och odlar så mycket vi kan på plats i trädgården” läser jag på follingbo-tradgard.se

Det tycker jag är en anledning nog att göra ett besök i Follingbo. Jag gillar miljötänk! Att det dessutom är så mycket fint att titta på, med möjlighet att köpa med sig hem, är bara ytterligare en anledning till ett besök.

Text och bild: Solveig Lidén

Hälsans stig & Kärleksstigen

År 1995 invigdes den första Hälsans Stig på Irland. Fyra år senare invigdes en sju km lång sträcka med samma namn i Visby. Den första etappen av den är den populära och romantiska Kärleksstigen. Det rör sig om en lummig naturstig nedanför klintkanten, som är belägen en bit från lasarettet.

I denna naturoas är det populärt att promenera, umgås med sin hund och springa. Det är även tillåtet att cykla – i lagom takt. Men cyklisterna har INTE företräde.

Koltrasten, bofinken och andra fåglar underhöll oss med vårsånger.

Vårblommorna bidrog, på sitt tysta sätt, till trivseln på den trolska stigen. Kanske ”sjunger” de dock på sista versen. Men de kyliga nätterna har helt klart förlängt säsongen 2022. Det finns för- och nackdelar med det mesta.

Den starka lökdoften från ramslöken följde med som den brukar göra under april och maj. Ramslök tycks bli mer och mer populär i krogvärlden. Både i soppa och pesto förgyller den rätterna. Under min första vår här upplevde jag doften som superjobbig. Inte så att jag höll andan en kvart, men… nu har jag och ramslöken blivit lite mer kompisar. Antagligen har vi filat bort några lager kantigheter. Bästisar kommer vi aldrig att bli. Inte heller kommer jag att äta upp den. För jag minns än när Solveig mådde illa efter en söndagslunch på en restaurang. Då var det ramslök i biffen. Vad tacksam jag var då att jag hade valt en annan rätt. Nu kom jag visst in på en ”stickstig”, som inte ska förväxlas med ett hederligt stickspår.

Det kändes tryggt med en respektinjagande veteranspejare, med stenkoll på havet och ovälkomna plåtfåglar.

När Solveig ”macrade” hamnade jag som vanligt långt före på stigen. Ibland hann jag med äventyrliga klättringar uppför klinten. Såg bland annat en spännande grotta, men valde vid det tillfället att ta mig ner till stigen igen. Trots att jag hade bilnycklarna i fickan 😉

Fotnot:
I Sverige har Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund ett huvudmannaskap för Hälsans Stig.
Den första Hälsans stig i vårt land invigdes runt Brunnsviken i Stockholm. Detta var i maj 1998.