Ingen solnedgång, men vacker skymning

Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen.
”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉

Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…

Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera.
Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉

När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.

Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.

Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.

Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉

Vintervitt till och från

Vi har passat på att njuta av Visby i vinterskrud. Men har bara haft med den stora kameran vid ett tillfälle. Det här var dan före dan före dopparedagen.

Det är Tranhustornet som du ser på bilden.

Otroligt lurigt underlag. Vi försökte tänka på att hålla i varandra, för det halkade till flera gånger. Givetvis såg vi barn som åkte pulka nerför Nordergravar. När vi gick vår familjepromenad på Julafton var det både mer snö och fler som åkte där.

Ett av tre ställen på norra sidan, att ta sig innanför ringmuren.

Här var det mer lä, men ännu lurigare på kullerstensgränderna. Det kommer separata blogginlägg senare, på en ruin och en port.

Vi ska ta bilen in här efter lunch. Då kommer vi inte att mötas av något vitt. Fast vi ser gärna en ledig parkeringsplats på Stora Torget.

Den dolda parken

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Så lätt det måste vara för turister i Visby att missa denna pampiga park, som ligger dold ovanför färjeterminalen.
Året var 1861 och änkedrottningen Josefina skulle komma till Visby på sommaren. Visby planteringsgille bestämde sig för att anlägga en park med promenadstråk och nyplanterade träd, som ett tjusigt välkomnande. De ”fjäskade” också med att hugga en sten med bokstaven J, årtalet och en kunglig krona.
Josefina blev så glad att hon skänkte tusen riksdaler till planeringsgillet.
Med på resan var hennes dotter med det vackra namnet Eugénie. Prinsessan blev så imponerad av Gotland att hon aldrig släppte greppet om öjn. Hon blev den första personen som jag ”hyllade” i kategorin personporträtt. Blogginlägget hade rubriken En skör prinsessa med ett stort empatiskt hjärta. Inlagt 11 mars 2020.
En riktigt het sommardag, när luften står stilla, är det extra underbart att strosa däruppe i grönskan och skuggan. Havet syns mellan växtligheten. Det var när vi såg vårt vårfoto med bänken, som vi bestämde oss för att följa upp med de tre andra årstiderna.


Vinter där vi bor…

Igår behövdes det bara ett ord för att beskriva vintervädret – och det ordet var, omväxlande! Ena stunden glimtade solen fram, sen blev det grått och om möjligt ännu gråare, och så plötsligt snöade det ymnigt… En kort stund senare upphörde snöfallet lika plötsligt som det börjat…

Rosen som för länge sedan blommat klart och bytts ut av ett ”nypon” – hade klätt sig i vinterhatt.

Fruset och kallt var det även i busken på andra sidan huset.

Att cykla var inte ens att tänka på… trots detta har jag mött en och annan modig cyklist under mina promenader till jobbet under de senaste dagarna. Eller är man modig för att man cyklar på osaltade (salt används inte på Gotland), ogrusade cykelbanor och vägar?
Kanske är man snarare dumdristig om man väljer att cykla utan hjälm i detta väglag.

Den här glada figuren mötte vi utanför grannhuset. Han hävdade bestämt att han inte längtar efter plusgrader utan önskar sig en lång och kall vinter.

Bänken, där så många brukar passa på att sitta ner en stund, hade fått en mjuk dyna av nyfallen snö. Idag hade jag fått en finare bild eftersom solen lockar fram gnistrande kristaller.

Är man så här lättklädd i kylan så gäller det att hålla sig i rörelse.

Rutschkanan längtade nog efter att helgen ska ta slut och att alla åksugna förskolebarn ska komma tillbaka igen. För egentligen finns det ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Har man en ordentlig overall så funkar det att åka rutschkana t.o.m. mitt i vintern.
Så vitt jag minns fanns varken regnställ eller bävernylon när jag var barn. Strumpbyxor under långbyxorna höll mig säkert lite varm, men hjälpte inte speciellt mycket mot blöt snö. Allt var inte bättre förr…
Önskar dig en skön fortsättning på andra advent!
/Solveig

En bit av Almedalen

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Här spetsade jag in mig på trädet som ligger i den del av den berömda parken, som vetter mot havet. Av de fyra bilderna är vintermotivet, liksom förra gången, min personliga favorit. På tal om Almedalen kan jag redan nu berätta att parken kommer att figurera i Fotomästerskapen 2022.

Baggen blev direkt en succé

Anders Årfelt fick idén till Gotlandsbaggen från ett tidigare verk. Då hade han som uppgift att göra något till barnen i ett kvarter i Visby. Den gången blev det ett leklamm.

Från början handlade det om att göra något trevligt av det viktiga, när det gällde väghinder i stadsmiljön. Nu har det blivit en rejäl flock på över 250 baggar som spridits ut lite här och där.

De får endast användas på ön eller representera Gotland.

Baggen fick senare en tacka vid sin sida. Jag vet inte om detta också är Anders verk. Däremot har jag läst att han gjort ett lejon som står på kända gatan Drottninggatan i storstaden Stockholm.

Som svar på frågan på turistens bröst. ”Du sitter på den första baggen som placerades ut i Visby. Den står utanför Österport och har stått där sedan juli 1992.”

Almedalen

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Det känns på gränsen till unikt att se denna vackra plats i Visby, nästan utan både människor och aktiviteter. Höstbilden tog vi igår. Om du fingranskar fotot ser du en man som sitter på en bänk och matar fåglarna med en limpa bröd. Det är häftigt att tänka på att Visby hamn låg just här under flera hundra år. På medeltiden var vattenlinjen självklart betydligt högre, när handelsskeppen från hela norra Europa gled in för att göra affärer med de mäktiga handelshusen på Strandgatan. Det var först på 1950-talet som det blev en fantastisk parkanläggning. Här trivs vi under alla årets dagar. Vi och många andra medmänniskor. Det är mäktigt att lyfta blicken över ringmuren och se den gamla Hansastaden från just det här perspektivet.

Gutniska ordstäv – Lektion 9

Vi fick leta ett tag innan vi hittade dem, de gamla gotländska ordstäven och talesätten. Platsen är gångstråket vid Visby hamn. Det gällde att sänka blicken mot marken. Plötsligt såg vi dem graverade på plattor i borstat stål.
Konstnären Agneta Engström valde ut bland gamla minnen från sin barndom och fastnade för tjugofyra stycken. Du får i detta inlägg stifta bekantskap med hälften av dem. Det vi ska tänka på är att gutamålet var ett talat språk med en stor spridning av lokala skillnader mellan olika socknar. Därför finns det många åsikter om stavningar och uttal. Fårömålet sticker exempelvis extra ut med sina formuleringar. Jag tycker det är ett underbart kulturarv, som bara måste få finnas kvar i framtiden – på något vis.

Den här fick vi hjälp med på informationstavlan. Lek och skämta! Tids nog blir ni sittande.

Höstnatt och barnröv kan ingen lita på – gammalt strandbygdsordspråk som manar till varsamhet vid småbarnsvård och uthavsfiske.

Den översta var busenkel. Den understa bör vara. ”Det som ögonen inte ser gör inte ont i hjärtat.” Kunde även gällt öronen/hörseln, skvaller och löst prat.

Nu blev det knepigare. Eller inte. Jag tror det handlar om stolthet. Att inte sitta och böna och be om olika saker. Allt från prylar, pengar till sanningens ord som kanske inte ens har ett stänk av sanning i sig. Vad tror du? Vad vet du?

Den är lätt från rävens perspektiv. Men går den att överflytta till människor? Självklart gör den det.

Endast fyra ord. Jag hänger upp mig på sista ordet. Lagom är aldrig tillräckligt (hemma/i hamn)?

De avslutande fyra handlar om väder. Den första förstår jag. Men vad betyder bräukar och raidrar? Brukar och raljerar? Kan jag rent av använda ett ordstäv i en uppgift i novembers korsordstävling här på gotlanduppochner? 😉 När dessa gutamål föddes visste ingen vad googla var för något. För att hålla igång min hjärna försöker jag alltid först leta bland facken i den. Om jag bara har 1-2 uppgifter kvar i ett korsord tar jag hjälp av Solveig eller googlar mig fram, innan jag skickar in de lösta korsorden.
Önskar dig en fin avslutning på september. ❤
Jag svarar eventuella kommentarer med en snäll symbol. Nu är det förberedelser för de två tävlingarna/lekarna som gäller för mig.

Kajan på kajen

Den tjugonde maj kom Visbys nya landmärke på plats, på inre norra vågbrytaren. Därifrån ska den tyst välkomna alla som kommer till Visby via sjövägen.

Det rör sig om en i Tjeckien gjuten bronsstaty, som väger hela 190 kilo. Kajan är 180 cm lång och en meter hög.

Kvinnan bakom verket är konstnären Ann Wolff. ”Köpenhamn har Zorns sjöjungfru, så varför ska inte vi ha bröderna Grimms svarta fågel, säger Ann till reportern.
Projektet startade för 3-4 år sedan. Arbetsprocessen tog ca 1,5 år.

Vi insåg redan första gången som vi såg kajan, som inte flaxade med vingarna, att det skulle bli problem att få med hela statyn på bild. De två sista bilderna är zoomade från småbåtshamnen. Solveig gick ut på en brygga så långt det var möjligt, utan att behöva simma. De två andra försöken gjorde vi på var sin sida av vågbrytaren. Vi hittade ingen möjlighet att ta oss upp på vågbrytaren. Men första gången såg vi en man med kamera stå däruppe. Jag tyckte det såg ut som han hade svarta vingar på ryggen. 😉

Bara en vecka

Det blev en sväng ner till hamnområdet förra lördagen. Vi parkerade vid färjeterminalen.

Fina ord om samarbetet. Jag vet inte mycket om knop. 12 låter för mig som en behaglig resa, som tog sin lilla tid.

Visby Gästhamn har ungefär 250 gästplatser. Vi såg hur det satt eller låg soltörstande personer på båtdäcken lite här och där. Det var otroligt varmt väder den 11 september 2021 och nästan ingen pålandsvind. Jag hade en liten flaska med vatten som jag tog små klunkar av, för att vätskan skulle räcka under vår promenad. Hade jag varit vid Hörtestranden hade jag säkert hoppat i vattnet med kläder, kamera och allt. Eller inte. 😉

Vi hade förra veckan otroligt fina ”bloggdagar” fredag-söndag. Vad vi njöt. De tre fiskelägestoppen var magiska. ❤ Det känns just nu overkligt att denna promenad hände för exakt en vecka sedan. Antagligen hör det till charmen med september. 😉 Nu är det vantar och varmfodrad jacka som gäller vid cykling.