H10 Bar & Café


Vi valde ett trendigt fik när vi en helg hade hela familjeflocken samlad.

Men en tidig höstmorgon lockade det inte att sitta utomhus och välja färgstol.

Häftig skylt med mycket att läsa. Mina bruna ögon fastnade för en speciell text.

Jag och Solveig var här för att fika såklart. Annars inte denna kategori. 😉 Däremot bjöd vi våra döttrar på frukost. Det går även att äta lunch här.

Denna gång fick mitt fika vara med till allmän beskådning.

Någon valde en Elsa Beskow mugg.

En bild från bordet.

Ett foto på en detalj på bordet.

En sommardag, en perfekt plats för att sitta på en pall och spana på vilka som passerar stråket Hästgatan. Eller så stannar ögonen på betydligt närmare håll. Endast en glasskiva mellan. Som kan upplevas som en ocean om hjärtat är för varmt i ex. en tonårskropp. ❤

Här var min favorittext från tavlan.

Det populära fiket ligger inne i en liten galleria. Tyvärr var det ännu inte öppet i butikerna på H10. Namnet kommer från Hästgatan 10. 😊

Detta var fik nummer 24 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tjugofyra pärlor med det ”lilla extra”

 

 

Den döende dandyn

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/  Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.


Fjärde boken i Anders Knutas sviten:
Den döende dandyn, 2006, 356 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina vardagshjältar, Cenneth, Bella, och Basse

Bosses alternativa titel: 😊
I de djupaste skuggorna

Personligt:
Denna fjärde gång tar Mari Jungstedt med oss på utflykt utanför Gotland. Då bär det av till Stockholms konstvärld. Men för det mesta utspelar sig handlingen som vanligt på Sveriges största ö.

Tidsintervall:
Prolog: November 2004.
Huvudhandlingen: Från mitten av februari 2005.
Epilog: Två månader senare.   

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. 52 år.
Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 39 år. Knappt 1.60 lång. Bor i en lägenhet innanför muren. Vänjer sig aldrig vid åsynen av döda människor. Hon är den som Knutas bryr sig mest om.
Johan Berg: Det förblev bara ett ”Sommarprov” med att ha en bemannad redaktion på Gotland. Johan är tillbaks i Stockholm igen. Både på jobbet och i sin tvåa. Men när Pia ringde och berättade om det otäcka mordet i Visby… Som vanligt är han lite för nyfiken av sig. Blandar ihop polisyrket med reportersysslan.

Emma Winarve: Kämpar på med sina numera tre barn. Hennes före detta man har återigen blivit besvärlig när det gäller samarbetet med deras två gemensamma barn Sara och Filip.


Sankta Karins ruin från tolvhundratalet. Huset byggdes på medeltiden och invändigt fanns valv och underjordiska gångar från samma period.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Rött ostyrigt hår. Klär sig gärna i brun manchesterkavaj. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. 28 år. Guldlockigt hår. Casanova. Tvålfager.
Lars Norrby: Polisens presstalesman. Nästan två meter lång. Långsam och omständlig. Sympatisk. Frånskild med två tonårssöner som bor hos honom. Men han ilsknar till ordentligt vid ett tillfälle och visar riktig avundsjuka. Samtidigt är han en läcka på polishuset.
Birger Smittenberg: Garvad åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie. Omåttligt populär hos Knutas kollegor. Knutas tycker att han påminner om pilsnerfilmskådespelare Thor Modéen från glada fyrtiotalet. Martin gör sin snabbaste entré än så länge. Redan på sidan 113 anländer han till handlingen. 😊

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Den mest ihärdiga TV-fotograf Knutas någonsin träffat. Svart hår som står åt alla håll och hårt sminkade ögon. Pärla i näsan. Hon är väldigt mycket på.
Max Grenfors: Regionalnytts redaktionschef.

Var kunde man ha ceremonin om inte i en kyrka? I samma stund som han tänkte tanken fick han en idé – varför inte Roma klosterruin?

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan bor just nu i Stockholm och Emma i villan i Roma. Efter sommaren ska Johan vara pappaledig och bosätta sig hos Emma. Det kommer att bli deras eldprov. Funkar det blir det giftermål nästa år. Det är Johans förhoppning. Det och ett barn till.

Emma är lika kär i Johan som tidigare, men hon håller honom på avstånd med tanke på sina två äldsta barn. Vill inte kasta sig in i en ny familjekonstellation. Hon vill göra allt i rätt tid och ordning, för barnens skull.

Johan friar till Emma och hon säger … 😉

I denna roman händer det dramatiska saker mellan Emma och Johan.

Knutas älskar fortfarande varje prick på sin fru Lines fräkniga kropp. De älskar och bråkar med samma frenesi som de hade gjort från allra första början.

När Karin berättar för Knutas att hon ska sluta efter att ha blivit erbjuden ett jobb i Stockholm stiger tårarna i hans ögon. Utan henne visste han inte hur han skulle klara sig på jobbet. Hon var hans ventil.

Efter den lyckade vernissagen firade hela gänget från galleriet med en festmåltid på restaurang Donners Brunn i centrala Visby.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:

Knutas känner sig fortfarande aldrig riktigt vuxen inför sina föräldrar. Trots sina ”52 år”. Innerst inne hade de nog inte accepterat att han blev polis.
Knutas kände det välbekanta pirret som brukade komma när han stod inför en ny mordutredning. Samtidigt som det naturligtvis var fruktansvärt att det inträffade fanns den där spänningen och lusten att hitta mördaren. Jakten satte igång och det var något han njöt av utan att skämmas.

Han hade just passerat den lilla öppningen i muren mot havet som kallades Kärleksporten när han plötsligt kände att någon befann sig alldeles nära.

Knutas har blivit känsligare med åren. Han tålde inte längre ingående beskrivningar av offrens skador.
Ibland går lösa spekulationer kring bordet Knutas på nerverna.
Han har svårt för Kihlbergs omättliga aptit och att han kallar honom Knutte, trots att han upprepade gånger bett honom att låta bli.
Otåligheten hade blivit värre med åren.
Knutas ger Karin en missbelåten blick när hon ivrigt säger att hon vill åka med Kihlgård till Stockholm. ”Varför just hon? Och han”.
Han tänder sin pipa på kontoret trots att det är rökförbud.

När Siv Eriksson klev ut på gatan var det fortfarande mörkt. Promenaden till arbetet på Wisby hotell var ett par kilometer lång, men det gjorde henne inget.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas simmar, spelar innebandy och golf som tycks vara enda gång det nämns i böckerna. (Efter femton böcker) Han promenerar de flesta morgnar till jobbet. Vilket tar knappt tjugo minuter.
Näringsrik mat är svårt att hinna med under mordutredningar.
I veckor hade Knutas dragits med en förkylning som vägrade ge med sig.

Karin går och bär på en hemlighet men vill inte avslöja något, trots att Knutas till slut ställer henne mot väggen.

Bil:
Det nämns att Knutas tar bilen till jobbet en dag. Bör vara hans gamla vapendragare Merzan.

Dalmansporten låg i ringmuren i mitten av Norra Murgatan, en lång och smal kullerstensgata som löpte parallellt med murens östra insida. Låga, pittoreska hus avlöste varandra på ömse sidor.

Nyckelspår & Villospår:
En försvunnen skulptur, en beställd flyttbil, en skilsmässoansökan, stulna målningar av flera kända konstnärer, cigarettfimp av märket Lucky Strike, en lämnad torso,

Kopplingar till tidigare böcker:
Scenariot påminde om året dessförinnan då flera personer ritualmördats och sedan hängts upp.

Johan hade varit sjukskriven i flera månader sedan han knivskurits i samband med förra sommarens mördarjakt.

Här hade Emma sprungit för livet när hon jagades av en seriemördare bara ett par år tidigare.

Johan såg ut genom flygplansfönstret. De ulliga molnen påminde honom om den dimmiga strand där Helena Hillerström förlorat sig i när hon mötte sin mördare.
Pia himlade med ögonen och styrde bilen in genom Norderport där hon gjorde en tvär sväng uppför den branta Rackarbacken.

Grodor i boken:
Ålder och tidsrymd: I tre år hade Johan och Emma trasslat fram och tillbaka med sin relation. Sanningen är två år till sommaren. Samma sak med minnet av andra saker från den sommaren som plötsligt blivit tre år.
Här är Knutas plötsligt 52 år. Stämmer inte med tanke på att läsaren får reda på att han fyller år i augusti. Varje år. 😉 Själv har jag slutat helt att fylla år. 🙂

Kuriosa:
Sohlman pratade med lugn, behaglig röst om det horribla dåd som just inträffat. Då och då tog han en slurk kaffe som om det var semesterbilder han visade upp. Knutas skulle aldrig förstå hur Sohlman fungerade.

Först i fjärde boken får vi reda på att Knutas har en äldre syster som han bara träffade till jul och midsommar. Hon är sju år äldre och bor i Färjestaden på grannön Öland. Dessutom nämns för första gången att Anders Knutas har en tvillingbror som är militär och bor på Fårö. De träffas tydligen ibland. Nils och Petra uppskattar honom mycket.

Istället för att stanna vid polishuset körde Knutas förbi, tog in på Kung Magnus väg och rundade rondellen vid det klassiska konditoriet Norrgatt innan han fortsatte ner mot lasarettet.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Fantastiskt vad som hände med människor när förutsättningar ändrades och när man gjorde något som inte passade. Då sattes relationer på spel och då framträdde det tydligt vilka som var ens verkliga vänner.

Vårsolen hade äntligen börjat lossa vinterns hårda grepp om ön och istapparna droppade från hustaken.

Det hade börjat skymma och himlen färgades i rosaröda nyanser. Människor som besökte Gotland pratade mycket om det där. Ljuset. Att det var annorlunda på Gotland.

Humor:
Knutas nös så det stänkte över halva bordsytan när spaningsledningen träffades. Han ursäktade sig snabbt och torkade av bordet med en näsduk han grävde fram ur fickan.

Privat sorg:
Detta genomsyrar många personer i romanen.

Det var ödsligt när han kom till Norra begravningsplatsen. Hans bil var den enda på parkeringen.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Sista tre meningarna:
Han tittade bort mot Dalmansporten. Där hade allt börjat två månader tidigare. Det kändes som väldigt, väldigt länge sedan.


Kriminalkommissarien Anders Knutas kom till Dalmansporten en halvtimme efter det att larmet gått.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Baksidestext:
En vinterkall söndagsmorgon hittas konsthandlaren Egon Wallin mördad, upphängd till allmän beskådan i en av Visby ringmurs portar. Bara några timmar tidigare hade han arrangerat en framgångsrik vernissage i sitt galleri där en ny litauisk konstnär presenterats för den gotländska publiken.
Polisutredningen visar att Egon Wallin stod i begrepp att lämna sitt gamla liv: galleriet, hustrun sedan tjugo år, bostaden, Gotland. I största hemlighet hade han förberett sitt uppbrott…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Just nu har jag dessutom en del förberedelsejobb med tre stycken tävlingsplatser som startas upp om mindre än tre veckor. 😉

Västergarn fiskeläge


Ibland förekommer det ett mål. Andra gånger svänger jag bara av från den ”stora vägen” och följer en mindre slingrande grusväg ner mot havet. Nu hade jag siktet inställt mot fiskeläget Västergarn.
Ett par hade precis startat upp med en utomhusfrukost.

Vi fortsatte den tidiga morgonpromenaden ner mot hamnen.

En viktig detalj.

Den nuvarande hamnen invigdes 1935. Innan dess la båtarna till direkt på stranden. Det är den ideella kulturföreningen Träibatn (träbåtar) som har sina båtar här.

Glansperioden var 1940-talet. Då fanns här till och med ett salteri. Nu finns här inga yrkesfiskare längre. Däremot fritidsfiskare.

Det är bara småbåtar som kan lägga till i hamnen som blivit alltmer grundare genom åren. Nu ligger djupet på 0,5 till 1,5 meter.

Dags att vända på både skor och fötter.

Gistgarden upplevs öde. Jag saknar upphängda nät med massor av fisk som skulle plockas ur. Nät som skulle redas ut och torka i vinden. Gubbar med hängselbyxor och väderbitna ansikten. Strofer från rövarhistorier med ett salt stänk av sanning. 😉

En sista blick innan vi åkte iväg till en ljuvlig plats där vi la ut filten och njöt av både fika och varandra en lång stund. ❤

Kustnära


Med ett perfekt läge på turiststråket Adelsgatan, en liten bit från Södertorg, ligger Kustnära.

Trottoarprataren förtäljer att det finns en härlig bredd inne i butiken, som har öppet året runt. Dessutom är ”allt till salu”.

Nellie heter den glada tjejen ”bakom disken”.

Någon ska äta kärleksmums. Någon har precis ätit upp något mumsigt varmt nybakat. Kan jag känt mig stressad? Jag hade läst i vår tidning i våras att allt härinne är till salu. Tänk om en person tog min stol och den andra ville köpa en begagnad gubbe.  😉

Här finns mycket lockande. Soffor, matsalsmöbler och mycket mera.
Ser du de två glasskjutdörrarna? I det här rummet finns möjlighet att umgås en grupp i fred. Kanske en liten konferens med en matpaus inbakad i paketet. 🙂

Toaletten är en av de finaste offentliga toaletter jag besökt. 🙂 Här är alla föremål utan toalettstolen till salu.

Undra vad sköldpaddan var gjord av. Guldchoklad gissar jag det inte var. 😉

Det står att de säljer både kläder och inredning från Lexington och Day Birger et Mikkelsen.

Nu på hösten har rätt belysning extra stor betydelse. Jag älskar mysbelysning. Helst levande ljus. Jag tänder dem tidigare och tidigare…

Jag tror ni är flera bloggbesökare som skulle uppskatta ett besök på Kustnära. Den här gången var vi ju där för att se om stället platsade bland 25 utvalda fik på Gotland.

Det gör det definitivt. Dessutom en butik som gör en glad av ett flertal anledningar. Hoppas många hittar hit även under lågsäsong. Presenter, julklappar, skämma bort sig själv är tre utmärkta skäl att styra fötterna dit.

Detta var fik nummer 23 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tjugotre pärlor med det ”lilla extra”. 

 

 

Botaniska Trädgården – oktoberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård. 

Hösten mötte oss välkomna.

Varje årstid har sin charm.

Precis som i Ystad struntar rosorna i vilken månad det är.

Daggkåpa.

Kejsarträdet med sina frukter. Mina tankar gick till när vi fikade där i juniinlägget. När vi hade sommaren framför oss.

Oktoberkrokus är ett passande namn för detta tionde inlägg från denna fantastiska offentliga trädgård.

Vi hittade inget namn för dessa lockande bär som såg ut som godis. Hoppas de inte är giftiga.
Glasbär – Calliocarpa bodinieri skriver Susie på Stjärnarve. Tack ska du ha. 🙂

Snöbär. Vilken tur jag blivit vuxen och växt ifrån den där ”leken” från förr. Vet du vilken jag syftar på? Jag drabbades av en släng av  ”puffnostalgi”. 😉

Du ser här en pastellröllika.

En söndagsnyfiken koltrast ville vara med på bloggen.

Jag är rädd för att det inte kommer att vara lika fint här vid november & decemberbesöket. Hoppas jag har fel.

Avslutar med två foton med höstkänsla.

Fotograf: Solveig Lidén

Ps. Jag var också fotograf på mitt sätt. Bilderna blev riktigt bra med min nya fån. Min tumme syns tydligt. Jag lyckades också trycka på serier, video och andra nybörjarmissar. Den kommer att bli ett utmärkt komplement när vi blivit bättre kompisar, om tolv-femton år. När vi båda blivit glada pensionärer och ”trycker” om varandra. 😉
 

Fönster mot gården – oktober månad

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019.
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp.
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer tionde rapporten och facit till månadens tävling. 😉

Månad: Oktober
Datum/veckodag: 191001/tisdag
Väderlek: Soligt men rejält blåsigt
Temperatur:  + 8.3
Tidpunkt:  1330-14.30

Människor:
Kvinnor: 20
Män: 13
Barn/ungdomar: 8                                       TOTALT: 41

Djur:
Hundar: 2
Katter: 2                                                       TOTALT: 4

Fordon:
Privatbilar: 3
Firmabilar: 0
Cyklar: 12
Flygplan: 3                                                    TOTALT: 18

Hjälpmedel:
Rollator: 2
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 7
Krycka/kryckor/gåstol/ 2
Mobilanvändare: 3

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 2
Grillen: 0
Mattpiskaren: 0
Bus: 1                                                              TOTALT: 3


Personligt:

Tio timmar är snart avklarade. Nu är ”sysslan” äntligen ett facit till månadens tävling. (Min plan i kalla januari). Därefter kommer det att lyftas över till en nygammal kategori. Gissa vilken? Den börjar på bokstaven S. 😉

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari: 49
Mars: 54
April:75
Maj: 48
Juni:51
Juli:
106
Augusti: 90
September: 76
Oktober: 73
November:
December:
Totalt/snitt:

 

 

 

 

19. Björke kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Sydväst om Roma ligger Björke kyrka som saknar torn. Istället finns en takryttare (liten tornspira ovanför ett tak).

Det rör sig om en liten fin kyrka som tillkommit i skilda etapper. Den äldsta delen är korets västra hälft som är uppförd vid 1200-talets början.

Det vackra triumfkrucifixet är från omkring 1200.

Predikstolen är daterad 1594 och är en av Gotlands äldsta.

Matteus – en av de fyra evangelisterna. Övriga är Markus, Johannes och Lukas.

Duvan flyger vackert och beskyddande över prästens huvud.

Altaret hittar jag ingen info om.


Glasmålningarna tycker jag är fina.

En enkel dopfunt med slät cuppa.

Ett av fyra naivt huggna manshuvud på dopfuntens fot.

Nu lämnade vi den gotländska slätten och rattade vidare till en annan kyrka som har ett vackert änge i närheten och dessutom är en plats som är känd för en blodig strid mot hänsynslösa överlägsna danskar, som ämnade lägga Gotland under sina fötter. Precis som de tidigare hade gjort med Halland och Skåne. Jag tror inte oddsen var stora att Valdemar Atterdag fick komma till himlen. Men vad vet lilla jag.

Tänkvärda ord:
”Det som ligger bakom oss och det
som ligger framför oss är bagateller
i jämförelse med det som ligger
inom oss.”
Ralph Waldo Emerson

 

 

Annat på Hallfreda


Det är lätt att hitta hit. Bara följa vägen från Visby mot Roma och tänka på att blinka vänster i rätt läge. 😉

Den här inbjudande dörren såg du i förra inlägget. När vi skulle in och fika här.


Men jag visade inte den gemensamma salongen för hotellets gäster. Där fanns fina tavlor och annat att njuta av i närheten.

Efter vi fikat på baksidans terrass vi gick ner till trädgården och fortsatte mot grusgången vid lägenheterna med självhushåll.

Butiken låg perfekt och var inbjudande med sitt valv.

Genom fönstret syns en grupp som fikar i mysiga trädgården. Vid nästa besök vill jag äta frukost där efter en skön hotellnatt i lantlig miljö.

Något som ser extra frestande ut?

Supergullig. Hade jag varit tre månader yngre skulle jag… 😉

En titt från andra hållet innan…

… vi besökte loppisen strax intill i samma länga.

Här fanns en del prylar som vi kände igen. Bland annat 70-tals kaffekoppar som vi visade upp i ”Köket” på Lidéns Samlingsmuseum. Dekorer som var både älskade och ”hatade” av våra besökare. Ingen av alla mina favoriter bland våra 3 333 olika dekorer fanns bland de kopparna.

Nöjda både i magen och med fina intryck av besöket på Hallfreda svängde vi vänster mot en skön promenad i ett änge – som jag redan har ”redovisat” om här på bloggen. Idag lutar det åt oktoberbesöket i ”Botan”. Undra vad som väntar oss där med tanke på att vi fick skrapa rutorna på bilen i morse.

 

Hallfreda med sina många möjligheter


Till en av Gotlands största gårdar, med en historia som sträcker sig bakåt till 1300-talet, åkte vi av flera anledningar.

Givetvis skulle vi fika och hoppades att det skulle ta en av de attraktiva 25 platserna på bloggen. 😊
När det är fullt av turister inne i Visby, är det så underbart att kunna åka iväg endast en kvart bort och komma till en sådan här oas ”på landet”.

Eftersom vi ”fiskade” efter att någon gång ta in i ett av deras sex hotellrum eller i en lägenhet i kalkstensflygeln tog jag tacksamt emot information av Karin Bramford. Hon sa att jag var välkommen att titta upp i salongen på övre plan. Yes. Någon sommar kommer vi troligtvis att lägga in ett blogginlägg i kategorin ”Sova borta” härifrån. Inte blev jag mindre sugen när jag läste historien om Hallfreda på nätet. Naturligtvis gick jag igång på Madam Herr Donner.

Mina tankar var upptagna av annat. Annars hade det blivit rapsolja med hem i bilen.

Det blåste rejält, men inga kalla vindar.

Därför blev det utomhusfika.

Jag såg framför mig hur vi bar ut hotellfrukosten i trädgården och njöt vid en syrenberså. Sedan kunde vi ta ett parti krocket eller hyra en cykel och…

Eftersom jag var kaffesugen smakade det extra gott.

Belåtna reste vi på oss och vandrade ut i trädgården och vidare in i… det kommer i nästa inlägg. 😉

Detta var fik nummer 22 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tjugotvå pärlor med det ”lilla extra”. 

 

 

Solbergaklostret, Mons Solis


Gotlands enda nunnekloster Mons Solis, Cistercienserklostret Solberga låg bredvid massgraven jag nämnde i förra inlägget. Klostret grundades 1246. Det var ett rikt kloster med stora egendomar både i och utanför Visby. Det lär också ha varit många nunnor här under första glanstiden.

Rester av tre byggnader finns ovan mark.
a) Kök med matsal (refektorium)
b) Grundmurarna till klosterkyrkan hittades vid utgrävningar på 1900-talet. Grunden har formen av ett grekiskt kors.
c) Byggnad som troligen var abbedissans eller priorinnans hus.
Det finns fortfarande flera platser som inte är arkeologiskt undersökta. Tyvärr finns det såklart många privata hus som sätter käppar i hjulen. Passar bättre med käppar i spadarna. 😉

Dagarna var uppdelade efter ett strikt schema. Givetvis var bön, gudstjänst och bibliska studier fasta aktiviteter. Men det förekom mycket kroppsliga arbeten på ägorna. Oftast jobbade de då under tystnad. På kvällarna tog de hand om de äldre och sjuka nunnorna.

Den ruskiga striden den där hemska julidagen satte sina spår även materiellt. Därför sökte abbedissan hjälp av högmästaren i Preussen. Det slutade med att nunnorna fick flytta till S:t Jacobs kapell innanför ringmuren.

Jag avslutar med en annan sorts dramatik som lär ha hänt 1478. En riktig skandal där inget går att finna om hur det hela slutade.
En tysk köpman vid namn Henrik Harlekow från Lübeck rövade bort en nunna och kränkte hennes klosterlöfte. Det var så bråttom att hans ägodelar inte fick följa med på flykten. Ägodelarna krävde klostret i skadestånd. Om jag hade tid skulle jag kunna tänka mig att ha det som en prolog i ett manus. Hur tror du det slutade? Just nu undrar jag mest hur mina tre novembertävlingar ska sluta? Tack vare ösregn och kraftig blåst finns det inget som stör eller lockar ut mig.