Raukfältet på Asunden


https://gotlanduppochner.com/2020/08/14/pjaserna-ar-ett-minne-blott/
I länken kan du se och läsa om vårt första besök på denna underbara plats. Den här gången utgår inlägget från när vi parkerar våra cyklar och tar oss ner till raukfältet.

Inledningsvis var det lite ”slirigt” att ta sig ner mot havet. Men bara en kort bit.

Vi befann alltså på ön Asunden utanför Slite på nordöstra Gotland. Ön är två km lång och som bredast en kilometer.

Både rörliga och orörliga djur.

Asundens egen Janusfigur med sina två ansikten.

En förnäm hund med nosen i vädret.

Vår utsikt från där vi satt och drack vårt kaffe och fikade.

Rauken döpte vi till ”Asundsgubben”.

Det finns drygt 25 raukar som är mer än två meter höga. Den högsta är nio meter hög.

Asunden är absolut ett av Gotlands vackraste raukområden, med en härlig utsikt mot vidderna, grannöarna och havet som jag aldrig kan se mig mätt på. Det är också alltid lika spännande och fantasieggande att hitta eller försöka hitta likheterna med levande människor och djur.

Likt fågeln drog vi iväg mot nya mål. På väg mot fastlandet funderade jag på om jag ville återvända hit varje år eller aldrig mer för att inte få det underbara första intrycket naggat i kanten. För det kunde inte bli bättre än…

En tidig första augusti


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj.
https://gotlanduppochner.com/2020/05/21/kyllaj-raukfalt-karlek-vid-forsta-ogonkastet/
Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…

Bogeklinten, Klinteberget och Klinteklinten


Om man från Slite väljer väg 146 söderut, dyker på höger sida snart (1 km) mäktiga raukar upp. Platsen tycks ha tre olika namn. För mig som inte vill förväxla med Klintberget, på västra ön, väljer jag att säga och skriva Bogeklinten.

En del av raukarna är ungefär åtta meter höga. Andra betydligt lägre och inbäddade i buskar och träd.

En öppning som lockade både kamera och bildtagare.

Raukarna är utspridda längs några hundra meter av sluttningen.

Här finns ”växtbevis” på att det gått ett tag sedan vi tog korten. Veckorna rinner iväg. Vid den här tiden på året vill jag skruva ner tidens gång. Tyvärr har jag inte hittat ”knappen”. För raukar spelar inte några tusen år någon som helst roll. De är tidlösa.

På väg tillbaka till bilen. Vi körde förbi denna plats igår. Då hade vi helt andra mål i sikte. Annars kunde vi stannat till och tittat efter backsmultronet (”nejkonet”) som växer överallt på Bogeklinten. Bären är större än vanliga smultron och betydligt sötare.

Med vänliga hälsningar från Bo, Bosse, Bobo, Sebastian. Kärt barn har många namn. Betydligt trevligare än ”osnygga” öknamn. 😉

 

Fråga 11

Jag söker namnet på raukområdet.

1. LANGHAMMARS
X. HOLMHÄLLAR
2. FOLHAMMAR

Dagens segrare:
Znogge

Aktuell tabell:
1. Znogge 27p.
2. Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Wiolettan, 22p.

5. Minton, 21p. (en seger)
6. Signhild Hortberg, Ditte Akker, Anki Arvidson, 21p.
9. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, 20p.

11. Gunnel Moberg, 19p.
12. Lena Wik, 18p. (två segrar)
13. Maj Johansson, 18p.
14. Eva-Lotta, 17p.
15. Christinafotograferar,15p. (två segrar)
16. Inger Börmark, 15p.
17. Åse Holmander-Mehlin, Kerstin Nilsson, 12p.
19. Eva Johansson, 8p.
20. Anne Klasson, 7p.

21. Tobbe Nilsson, Cecilia Ottosson, 6p.
23. Marie Kristoffersson, Börje Carlsson, Laila Larsson,  4p.
26. Anne Bondin, Marianne Johansson-Sturk, Lollo, Monica Jelander, Greger Byskata, Ingalisa Koelega, Pelle Börmark, Sven-Arne Peterson, 2p.
34. Gun Toresson, 1p.
35. Övriga 😉

Flest trepoängare, först:
Znogge, 5 st. Lena Wik och Christinafotograferar, 2 st. Anne Klasson, Minton, 1 st.
Högst placerad manlig deltagare:
Tobbe Nilsson, 6p. Börje Carlsson, 4p. Greger Byskata, Pelle Börmark, 2p. Sven-Arne Petersson, 1p.
Deltagit alla gånger:
Znogge, Ditte Akker, Minton, Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Eva-Lotta, Anki Arvidson, Signhild Hortberg och Wiolettan.
”Domarefakta”: 20-15-13-11-11-11-11-10-10-10-9-
Överraskat mig med att deltaga under de 30 dagarna:
Anne Klasson, Lollo, Laila Larsson, Christinafotograferar,
Monica Jelander, Ingalisa Koelega, Gun Toresson.

Poängfördelning:
3 poäng till den person som är först med rätt svar.
2 poäng till alla som svarat rätt.
1 poäng till deltagare med fel svar.
0 poäng till övriga. 😉

Regler:
En gissning per fråga.
30 frågor. En varje dag i november.
Dagens fråga avslutas klockan 23:59. (För den som vill ha poäng.)
Smart att trycka på Följ bloggen.
Svara endast med 1,X,2 eller ”namnet”. Inga extra ord som kan hjälpa eller stjälpa andra deltagare.

Vinstbordet:
8 st Skrap-kryss står på spel. 😀
Vinnaren, tvåan och trean i sluttabellen får var sin lott.
En lottad från plats fyra-tio i sluttabellen.
En lott till den som först samlat på sig flest trepoängare.
Högst placerad manlig deltagare. (Årets morot)
En lott till någon som deltagit vid alla 30 frågorna innan stängningsdags.
En lott till någon som överraskat mig med att deltaga.

Det kommer även att förekomma ”vanliga” blogginlägg under månaden. Scrolla därför alltid ner en bit så du inte har missat dagens fråga.