Holms fiskeläge

Holms ligger idylliskt på Storsudret. Vi cyklade förbi där under olika tidpunkter på dygnet. Varje tillfälle hade sin egen charm och ett behagligt lugn. Det hade varit intressant att få jämföra med ett höststormsbesök eller hela fiskeläget inbäddat i snö en solig vinterdag.

De fem bodarna är från 1800-talet. Då ägdes de av bönder som ville öka på kassan under lågsäsong. Framförallt var det strömming som fiskades.

Under femtiotalet var bodarna rejält nedgångna. Därefter har de restaurerats.

Fyra av bodarna är dubbelbodar, som står tätt intill varandra på rad med långsidan mot havet.

I dubbelbodarna har endast ena halvan eldstad. Den andra halvan gav plats för redskap.

Förr i tiden ska en bod fungerat som eldbod. När det började bli mörkt tändes en brasa i boden, som därmed blev en skyddande livlina åt de sent fiskande bönderna ute på havet.

Bodarna är byggda av sten och har tak av stora sandstensflis, som gör att de står emot det mesta. Med andra ord, inget slit-och-släng-byggande precis. Konstruktionen bör hålla i flera hundra år.

Inget långt ”stenkast” bort ligger raukfältet Holmhällar.

Svårt att slita sig från platsen. Vackert åt alla väderstreck. En speciell stillhet infann sig i skymningen.
När jag gick där bland bodarna gick givetvis mina tankar till det jag skrev om 2019. I vilken av bodarna huserade pistolskjutande kaptenen, som inte uppskattade att Pensionat Holmhällars gäster gick ner till stranden och badade? Han tog deras kläder när de befann sig i vattnet och…
https://gotlanduppochner.com/2019/08/08/pensionat-holmhallar-panget/

Läs framför allt den härliga kommentaren som jag fick från en bloggbesökare som hade betydligt mer att berätta om skrönan.

Ps Tack Lars. Tyvärr såg jag ingen flagga… 😉

En eldsjäl i norr; del 9

Nu har vi kommit fram till sista delen av Bungemuseet. På ett vis är det också början, som startade med en mycket driven och ambitiös ung man med stora planer.
Theodor Erlandsson, född 1869, var den enda i syskonskaran som fick chansen att läsa vidare. Det gjorde han på seminariet i Uppsala. När han kom tillbaka till Gotland fick han en lärartjänst 1890 i Bunge. Där blev han kvar till 1929. Redan från start kom han med många nya idéer. Han anlade en lekplan på sin egen klockarjord så barnen slapp leka på landsvägen. Han gav bort en del av sin tomt så barnen fick en skolträdgård.

T Erlandsson hade ett motto. ”Att rädda vad som kunde räddas”. Den äldre skolan ersattes av en ny som i sin tur några år senare förflyttades till Fårösund. Det var då läraren kom på tanken att inrätta ett skolmuseum i den äldsta skolan. 1950 invigdes den av dåvarande landshövding Erik Nylander.

Mycket nostalgi som inte gått upp i rök. 😉

Theodor gifte sig med den tidigare lärarens dotter. Tillsammans började paret att utveckla sina idéer om att göra både ett skolmuseum och ett Kulturhistoriskt Museum i Bunge.

När en lärarinna tillsattes till småskolan fanns det först ingen bostad i skolhuset. Därför bodde hon i en bondgård i närheten. Sedan inrättades ett litet rum på vinden åt henne. Så här kunde det sett ut på den tiden.

1906 gjorde Theodor tillsammans med sin hustru ett upprop i lokaltidningen och lyckades få in lite pengar till bildandet av föreningen som hade sitt första verksamhetsår året efter.
Givetvis hade Theodor sneglat på vad Arthur Hazelius gjort med Skansen i stora staden Stockholm.
Var fick Theodor Erlandsson all sin energi från? För han var inte bara lärare. Hade han ägt ett visitkort kunde där stått klockare, bokbindare, grundare av den första sparbanken i socknen, författare m.m. Som det inte räckte var han även politiker och familjefar till fem döttrar.
Theodor insåg att det fanns kvar flera byggnader och redskap efter att 1900-talets industrialism tagit över. Bungemuseet ska visst ha växt otroligt snabbt.
Fram till sin död 1953 höll Theodor på med sitt museum. Han blev 84 år gammal. En av hans döttrar som också var lärare, skötte därefter om Bungemuseet på sin lediga tid fram till 1983. Numera drivs verksamheten av en ideell förening, utan fasta anslag från vare sig stat eller region, men med anställd personal året om.
Hatten av för Theodor Erlandsson och hans fru och dottern som drev det vidare. Skapelsen är numera ett av Sveriges största friluftsmuseer.

Kan det vara en Gotlandshumla, eller?

Det blommade i blått, en mix av oxtunga och blåeld, strax utanför ”vår” stuga på Holmhällar. Det surrade och kvittrade runtom oss när vi slog oss ner utanför dörren till stugan..
När jag tittade lite närmare in i det blå såg jag en humla som jag inte fotograferat förut. Googlade (förstås) och fick upp bilder på bl.a. gotlandshumla.

Nu när jag läser på lite mer och jämför bilder från olika sidor så blir jag ungefär lika förvirrad som när Bosse och jag försöker reda ut vilken slags orkidé det är som vi hittat. Även vissa sippor har gett oss huvudbry tidigare i våra inlägg… Att jag dessutom fotograferade vid två olika tillfällen innebär att det kanske inte ens är samma art på bilderna..
Hm! Hur som helst, om det är en Gotlandshumla jag fångat på bild så har den ett fint latinskt namn: Bombus pascuorum gotlandicus!

Humlan hade bråttom… Inte undra på det. På en sida från Världsnaturfonden, WWF, läser jag att en enda humla kan besöka 2000 blommor på en timme! ”Min” humla jobbade stenhårt på att förbättra den statistiken. Inte brydde den sig om att jag satt där med kameran och försökte få till en skaplig skärpa.

Vilken fantastisk tur att humlan, dess släktingar och alla andra pollinatörer jobbar så hårt. Hur skulle det annars gå med alla växter som behöver pollineras. Tänk alla frukter och bär som är beroende av en pollinatör. Utan pollinatörer skulle en tredjedel av varorna i mataffären inte finnas på plats. Jag läser vidare på WWF´s sida att det finns forskare som räknat ut att det skulle kosta 2000 miljarder kronor om vi skulle pollinera alla grödor med tama bin eller för hand. En återkommande kostnad som ”naturen” bjuder oss på, alldeles gratis.

Vingarna är som små konstverk och humlans päls ser alldeles mjuk ut. Men, jag vågade inte känna efter om den verkligen var det…

Numera finns det förstås en hel del att läsa även om det här med gamla beräkningar om humlans flygförmåga – förhållandet mellan vingarnas och kroppens storlek.
Enligt WWF (igen) så kan humlor flyga alldeles utmärkt. De klarar stark vind och kan komma upp i 54 km/h.

Måste bara få avsluta med Lennart Hellsings underbara dikt:

HUMLAN
Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små.
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.

Säg mig du lilla humla
hur går den där flykten till?
Men humlan den brumlar och mumlar:
Man kan allt man vill.
(Lennart Hellsing)

Bilder och text, förutom dikten, Solveig Lidén

Gotlanduppochner – 1000 inlägg!

PlKategorinamn20192020202120222023Inlägg
1Innanför ringmuren34332821 116
2Utanför ringmuren33223423 112
3Norra ön5354915 104
        
4Kryssa på Gotland313030 91
5Medeltida kyrkor21252511 82
6Historiska platser1219302 63
7Naturreservat14221313 62
8Korsordsmästerskap3030 60
9Fiskelägen1517195 56
10Västra ön2211148 55
        
11Östra ön5191210 46
12Almanacka131313 39
13Sudret och Storsudret141139 37
14Fototävlingar10996 34
15Botaniska Trädgården123142 31
 Fikatime26005 31
17Husets historia13107 30
18På två hjul9182 29
19Portar & Torn110610 27
20Med macro187 25
        
21Statistik12632 23
 Mitten ön36113 23
23Orkidéer på Gotland966 21
24Raukar9632 20
25Gotländska ängen5752 19
 Konst109 19
27Museum168 15
28Fårö1400 14
 Vardagslyx7511 14
30Naturen i färg76  13
 Ruiner4243 13
 Favoriter i repris931 13
33Solbjärga/Solnedgång5232 12
 X-tra läsning615  12
 Gutamål4143 12
 Hemestra4314 12
37Ten Doors110 11
 Kåserier821  11
 Anders Knutas443 11
 Morgonpromenad i Vi101 11
 Fyra årstider92 11
42Boktips4213 10
 De tio utvalda28 10
        
44Kvarnar2231 8
 Nästan bara på Gotl.233 8
 Kalkbrott8  8
47Fyrar331  7
 88 minuter52 7
49Ringmuren105  6
 Kapell & missionshus312 6
51Fjärilar32 5
 Porträttsamling122 5
53Rosornas ö21 3
 Soluppgång21 3
55Du bestämmer11 2
 Bildspel11 2
57Från foto till Akvarell   1 1
        
        
 57 st kategorier      
 2019 – 250 inlägg       
 2020 – 293 inlägg      
 2021 – 325 inlägg      
 2022 – 132 inlägg      
 Totalt: 1000 inlägg      

Lika gott den här gången!

Från vår hyrda stuga ”Burgen” hade vi nära till naturreservat med vidsträckt raukfält, gammalt fiskeläge, härlig havskust och berömda Pensionat Holmhallar. På fem minuter nådde vi till menytavlan, från stugan. Personligen hade jag längtat efter att återigen få smaka på Rödspätta med remouladsås.

Det var i början av 1970-talet som man började med á la carteservering mellan 12:00-15:30. Snabbt blev det en succé. Jag har genom åren läst om köerna som uppstod vissa högsommardagar. För att inte hamna i en kö, bakom en busslast med glada hungriga resenärer, gäller det att ligga ett steg före… därför var vi däruppe i god tid. Vi gick runt på området och jag höll samtidigt ett getöga mot grusparkeringen. När en stor turistbuss rullade in kvart i tolv kommenderade jag Solveig mot luckan och själv la jag rabarber på ett bord.

Det visade sig vara falskt alarm. Busschauffören inväntade ett stort sällskap som vandrat runt i naturreservatet.

Luckan öppnades prick tolv och Solveig beställde denna första dag två halva portioner rödspätta. Sedan satt hon vid bordet en kort stund innan en man genom ett fönster ropade ”LIDÈN”.

Jag som inte har något problem med att äta samma slags supergoda mat flera gånger höll mig till rödspätta under vår vistelse. Solveig ”varierade” och testade fläskfilé. Hon tyckte att den rätten var minst lika god. Ingen av oss vågade pröva lammsmäcka (malet lammkött). Full pott fick maten även detta år. Tusen tack. ❤

2019 fick jag en pratstund med ”Calle på Panget”. Den här gången var det Solveig som bytte några ord med legendaren när hon checkade ut. Men vi hejade på varandra på andra sätt under vår härliga vistelse i ”Burgen”. Calles föräldrar måste varit megastolta över sin son som tog över stafettpinnen. Föräldrarna startade upp det hela 1949. Först tillsammans med ett annat par. Calle har jobbat på panget alla somrar sedan 1966. Då var han en tonåring med vit skjorta och fluga. Nu är han en vital man med samma klädsamma klädsel. Jag hoppas smultronstället får finnas kvar i flera generationer till.

Kvarnar på Storsudret

Det tog inte lång tid för oss att hitta tio kvarnar på Storsudret till kategorin ”De tio utvalda”. De stod ensamma, tillsammans med en kompis och till och med i en trio. Färgen skiftade. Vissa var sammanbyggda med hus. Andra var vinglösa. Väderkvarnar har alltid varit mest förekommande på södra Gotland. På femtiotalet började de första att byggas om till sommarstugor. Vilket rabalder det blev i vissa kretsar.

Du får ha en trevlig junitorsdag. Imorgon är det exakt sex månader kvar till Julafton. 😉 Vi tänkte börja tidigt på Midsommarafton med att ta ut ”Den lilla blå” och våra cyklar på nya äventyr. Det ska visst bli tropisk värme i de trakterna.

Neottia nidus-avis – Nästrot

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Nästrot är speciell. När man ser arten i blomning ser det ut som den har vissnat.

Växten saknar klorofyll och har därför denna märkliga, blekbruna färg. Nästrot får hela sin näringstillförsel via svampar, invävda i växtens trassliga rot. Det svenska namnet syftar på rotens likhet med ett risigt fågelbo.

Stjälken är kraftig och robust, nästan sparrisliknande. Bladen är däremot små och förkrympta. Blommorna sitter tätt på axet och har en fin honungsdoft.

Första dagarna i juni börjar Nästrot att blomma och brukar fortsätta med det en bit in i juli.

Vi fann Nästrot i skuggan på Klinteberget på västra Gotland. Den trivs i barrskog och i mullrika delar av ängen. På norra Gotland är den ovanlig. På fastlandet är den spridd från Skåne och upp till Jämtland.

Before Sunrise

När jag ska vakna inför något spännande har jag nästan aldrig behövt vänta på att någon form av timer ska väcka mig. Istället vädrar min inre klocka äventyr och väcker mig varsamt.

Mamman och hennes gulliga små dunbollar blev störda av knäppandet från kameran.

Vi hade inte cyklat iväg från ”vår” stuga, Burgen i Holmhällar, vid fyratiden på natten för att studera fåglarnas liv.
När jag studerar bilderna i detta blogginlägg kan jag inte låta bli att le, när jag för skojs skull räknar bilder med fåglar och/eller soluppgång på.

Under flera år var jag inte helt säker på de engelska orden för soluppgång respektive solnedgång. Om någon frågade mig hade jag ändå femtio procents chans att svara rätt. Matematik när den är som bäst. 😉
En mörk höstkväll blev jag kär i en film av Richard Linklater med Jesse och Celine.
”Before Sunrise” med Ethan Hawke och Julie Delpy är den enda film som jag direkt sett om en gång till. Uppföljaren ”Before Sunset” höll också samma höga klass. Nu kan jag hålla ordning på orden ❤

Det blev inte den vackraste soluppgång vi upplevt. Men vi hade det mysigt och förhoppningsvis fick du också ut något positivt av bloggbesöket. ❤

Mat- och kaffestugan vid Bungemuseet; del 8

Solveig var kaffesugen efter vårt långa besök på Bungemuseet. Tvärs över gatan, intill där vi parkerat ”Den lilla blå”, finns Mat- och kaffestugan.

För den som vill ha en paus går det utmärkt att fika eller äta hemlagad mat och sedan återkomma in till museet. Det rör sig om ett kort promenadavstånd.

Jag tog kameran och gick på egen upptäcktsresa. Vänligt tackade jag nej till en ridtur.

Det finns även här en del historiska byggnader, att studera både från utsidan och insidan. Om det är sämre väder tror jag de flesta väljer att inta sin fika eller mat inomhus någonstans. Om det regnar brukar de elda i öppna spisen.

Intressant att få en dos av gutamål på takbjälkarna. På ”stödet” på träbordet kunde jag läsa översättningen till ren rikssvenska. Roligt att jämföra, efter att först försökt lösa det själv.

Kön har växt. Nu är frågan om jag hittade Solveig? Klart jag gjorde. I nutid ska vi snart gå ut och sätta på cyklarna bakom bilen och börja ladda för den tidiga morgonens utflykt. Målet är att komma iväg klockan 05:11. Ska bli spännande att få komma till en för oss vit fläck på kartan.

Från stress till ro

Det är något visst med min kamera med macroobjektivet. När jag tar fram den och ger mig ut, på jakt efter något att fånga i bild, är det som att det automatiskt infinner sig ett lugn i hela kroppen. Så blev det även den här gången i Holmhällar.

De sista veckorna av terminen har jag haft mycket att göra. Jag har känt av stressen men kört på ändå. Så närmade det sig den nionde juni och jag ångrade mig så att jag tagit ledigt. Helt plötsligt blev det en dag mindre att jobba, samtidigt som arbetsuppgifterna på min lista vägrade att ta slut.

Väl på plats i Holmhällar insåg vi snabbt att vi hamnat på ett ställe där lugnet infann sig lika fort som vi packat upp våra saker. Fredagsmorgonen var lite disig så vi bestämde oss för att äta lunch innan vi skulle ge oss ut på nya äventyr. Jag lämnade Bosse med ett korsord och traskade iväg ner mot havet.

Längs min väg blev det många stopp. Blåeld – denna färgstarka och vackra blomma – är väl värd att syna på lite närmare håll. I ett fält med många ser man bara att det blir blått, men med macro syns detaljerna och färgerna bättre.

Det här är en Common Bugloss – Oxtunga – tror jag… Åtminstone är det namnet som min app, PlantSnap, plockar fram. Är tydligen en läkeart.

Riddarskinnbagge eller Riddarbagge, även kallad Körkmack här på Gotland. Gotlands landskapsinsekt. Vi har mött den i solskenet på många av de kyrkdörrar vi passerat genom. Den har gäckat mig när jag försökt fånga den på bild eftersom den ständigt kryper runt… Men nu så… Eftersom jag störde ”mitt i maten” så satt den här baggen lugnt kvar medan jag prövade olika vinklar. Appen ”säger” att det är en tulkört som baggen sitter på. På agrion.se läser jag att tulkörten är giftig men tydligen inte för riddarskinnbaggar. Tulk är förresten ett gotländskt namn på fågeln rödbena.

Utan att kontrollera så tror jag att den översta blomman är ett exemplar av reseda och att ”tvillingarna” är smörblommor.

Snart utblommad fältsippa och helt utblommad fältsippa.

Det finns tydligen 120 arter i familjen vallmoväxter (enligt Wikipedia). Jag är extra förtjust i den här lite mindre, enkla varianten.

Men en nyponros är inte så dum den heller…

Vad har vi här då? Hade ingen nytta alls av appen.
Såg bara två kvinnor under hela min runda. Gick och strosade i långsam takt och kände hur stressen rann av mig och ersattes med lugn. Naturen är fantastisk och läkande!

Text och bild: Solveig Lidén