Vilka tio foton är tagna på Gotland?

Regler:
Svara med siffror i din kommentar. Tio olika nummer.
Du får INTE hjälpa till och avslöja något till kommande deltagare i din kommentar. 🙂

Segrare är den person som har FLEST RÄTT FÖRST när februari är till ända. Eller den som först fixat tio rätt tidigare under månaden. 😉

Denna information kommer jag att bjuda på:
Efter fem inlämnade förslag är 7 foton flest rätt.
Efter tio inlämnade förslag är 7 foton flest rätt.

En Skrap-Kryss ligger i potten som vanligt.

LYCKA TILL – både gamla & nya deltagare! 😀
Undra om vinnaren kommer att ha tio rätt. Det hade jag uppskattat.

Första mars kommer jag att färglägga med blå färg de tio Gotlandsbilderna. (Facit)

Foto 1

Foto 2

Foto 3

Foto 4

Foto 5

Foto 6

Foto 7

Foto 8

Foto 9

Foto 10

Foto 11

Foto 12

Foto 13

Foto 14

Foto 15

Foto 16

Foto 17

Foto 18

Foto 19

Foto 20

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson 
FebruariAnita Bondin
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Augusti:
September:
Oktober:
December: Endast för tidigare segrare (minst en månadsseger). Vem blir Stormästare?

Fakta: Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”.

 

Fönster mot gården

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019. 😀
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp. ❤
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer första rapporten. Ögna du också igenom siffrorna. För det är tämligen troligt att det blir din tur en gång att… 😉


Månad: Januari
Datum/veckodag: 190109/Onsdag
Väderlek: Rejält blåsigt, sol, mörka moln
Temperatur: + 3
Tidpunkt: 13.45-14.45

Människor:
Kvinnor: 15
Män: 8
Barn/ungdomar: 6                                       TOTALT: 29

Djur:
Hundar: 2
Katter: 3                                                       TOTALT: 5

Fordon:
Privatbilar: 2
Firmabilar: 1
Cyklar: 4                                                       TOTALT: 7
Flygplan: 0
Annat:

Hjälpmedel:
Rollator: 2
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 4
Krycka/stavar: 0
Annat: 0
Mobilanvändare: 2

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 0
Grillen: 0                                                      TOTALT: 1
Mattpiskaren: 0
Bus: 1

Personligt:
A) Melissa Horn sjöng för mig ” Står vid ett fönster…”
B) Kvinnan som körde bilen XXX111 höll alltför hög hastighet; både in och ut från gården. Grinden var dessutom öppen. Hon var en rullande gårdsbomb. ☹

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Juli:
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Totalt/snitt:

Utomlandskänsla på hemmaplan


Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några två turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.

 

 

Vilken kontrast…

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

…mot hur det var för endast en kvart sedan.
Vi hade parkerat bilen på Hamnplan. Längs Strandvägen tog vi kort på det vilda havet. Kvinnorna som gick framför oss på promenadvägen skrattade till när de blev blöta av vattnet som stänkte över rejält över kanten.
Då passade vi på att snedda över mot Kruttornet. Nu var vi innanför den skyddande sjömuren och det var som att komma in i en annan värld. På den mysiga gränden såg vi några fina rosor som överlevt vintern.

Det gnisslade till i grinden när vi öppnade och klev in för årets första besök på Botan. Vad spännande det ska bli att återkomma hit en gång varje månad under 2019 för att upptäcka förändringar. Hoppas du hänger med på ditt sätt.

Isen kändes först lockande. Men jag hade inga skrillor med mig och dessutom såg jag farorna. Två stycken ”januariormar”. Ser du dem? En syns tydligt tycker jag. 🙂

Ännu går det att se sjömuren tydligt. Veckorna innan våren vackert tar över ”makten”.

Vi är inte helt ensamma fast det ser så ut. Det kommer då och då människor som tar sin hundpromenad genom idyllen. Undra om de fast boende är trogna parken? Om de stolt visar upp ”Botan” för sina fastlandsbesökare?

Wow! Krokusbladen tinar upp våra vinterhjärtan. Ett vårtecken som heter duga. ❤

I maj räknar jag med att det blir svårt att ta avståndsbilder utan att tvåbenta varelser kommer att tävla med växterna om utrymmet. Närbilder bör vi däremot klara av.
Broar i kombination med parker är ofta romantiska.
Tänk om det funnits en besöksräknare sedan 1855. Hur många miljoner har njutit här? Säkert många kändisar från världens alla hörn.

Den mannen känner jag igen. Måste placera honom. Kan han ha varit med i ”På spåret”? Någon pilsnerfilm från femtiotalet? Jag har det på tungspetsen. Kalle något. ”Kalle på Spången”. Jäpp. Han är det. Samlade på frimärken med taggar och med växtmotiv. Bytte sedan från K till C och släppte in en knorr mellan för och efternamn för att det lät finare. 🙂
Helt ute och ”tramsreste” var jag inte. Carl von Linné borde fixat tio poäng på alla resor i det populära TV-programmet. Finns det någon vit fläck på hans CV-resor som han inte besökte? Var han resande läkare? För någon praktik i Uppsala måste varit svår att sköta under alla resor.

Ps.
Jag önskar dig som kommit hit ner i texten en fin helg. Vi ska åka och hämta en dotter på flygplatsen i eftermiddag. Det ser vi mycket fram emot. ❤

 

Den du inte ser

Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Första boken i Anders Knutas sviten:
Den du inte ser, 2003, 414 sidor. Albert Bonniers förlag

Boken är tillägnad:
Till min mamma Kerstin Jungstedt som
lärt mig att se det ljusa i mig själv och i livet.

Bosses alternativa titel: 😉
Sår som inte syns

Personligt:
Jag blev berörd av Maris dedikation till sin mamma. ❤

Tv-journalisten Mari Jungstedt kom in som en frisk fläkt i den svenska kriminalromanvärlden och blev snabbt min personliga favorit av de många duktiga svenska kvinnliga spänningsförfattarna. Att hon hade förlagt handlingen till min favoritö Gotland gjorde inte saken sämre. Skrev hon bra skulle jag kunna äta direkt ur hennes hand.

De första mötena mellan Knutas och Johan Berg är dynamiska och intressanta. Det skapas efterhand en ge och ta-relation, trots yrkeskontrasterna. En respekt för den andres levebröd.

Tidsintervall:
4 juni till 26 juni 2001

Strax utanför ringmuren ligger Visbys polishus. Det är en sällsynt ful byggnad. En fyrkantig länga i ljusblå plåt som mer liknar en fiskfabrik någonstans i Sibirien än ett polishus i den vackra medeltida staden. Huset kallas Blåkulla i folkmun.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: 49 år, kriminalkommissarie vid Visbypolisen. Gift med danska barnmorskan Line. Paret har tillsammans tvillingarna Petra och Nils som ska fylla 12 år i sommar.

Karin Jacobsson: 36 år, kriminalinspektör. Bollplank till Knutas. Smart. Hon har en glugg mellan framtänderna. Är endast 155 centimeter. Lever ensam med sin flat-coated retriever Spencer. Annars förtegen om sitt privatliv.

Johan Berg: Reporter på statliga SVT; Regionalnytt, med Gotland som bevakningsområde. Brunögd. Han har tre yngre bröder. Bor i en liten lägenhet i Stockholm.
Johan gillar regn som gör honom lugn.
Han är envis och målinriktad.

Emma Winarve: Lärare, bor i en villa i Roma. Har två barn, Sara, 7 år, och Filip, 6 år, tillsammans med maken Olle som hon varit gift med i sex år. Hon är lång och har axellångt, sandfärgat hår och mörka ögon. Hon är rökare.

Kollegor till Knutas och Karin:
Tolv personer jobbar på kriminalavdelningen efter alla nedskärningar.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Hetlevrad.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare.
Thomas Wittberg: 27 år. Mörklockigt hår. Duktig på förhörsteknik.
Lars Norrby: Frånskild, nästan två meter lång, duktig på att hantera pressen.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Utredare på rikskriminalen. Bred kroppshydda. Trivsam och bullrig, skicklig. Kan stoppa in kexchoklad i munnen samtidigt som han studerar de mördade kvinnorna på projektduken. Han äter på alla möjliga och omöjliga tider. Gillar ”eftermatenlur”.
Martin dyker upp på sidan 94 denna första gång. 😊
Björn Hansson: Kriminalinspektör. Formell.
Det var fortfarande ljust när planet landade på Visby flygplats.

Kollegor till Johan Berg:
Max Grenfors: Redaktör i det statliga TV-huset.
Peter Bylund: Fotograf. Första gången han besöker Gotland.

”Vad häftig muren är!” Peter hade aldrig varit på Gotland förut.
”Den byggdes på 1200-talet”, berättade Johan. ”Den är över tre och en halv kilometerlång och en av Europas bäst bevarade ringmurar. Du ser hur många torn den har.”

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar Line över allt annat. Han tittar på henne med en blick fylld av ömhet. Han ger henne en smekning över den solbrända, fräkniga kinden. Hon var den fräknigaste människa han hade sett och han älskade varenda prick på henne.

Johan tyckte Emma var vacker, när han åkte ut för att intervjua henne i Roma. I soffan tänkte han att hon var underbar.

Han såg Emma inne på ett italienskt café på Hästgatan och gjorde sig ett ärende in. Vad var det med den här tjejen som påverkade honom så? Vid hennes bil blev det en försiktig sekundkyss.

Vid nästa mord och Gotlandsbesök ringde Johan Emma och de gick och åt på en italiensk restaurang.
För första gången hade Johan träffat en kvinna som skakade om honom på riktigt. Kröp under skinnet på honom.

Emma grälat med Olle. Tyckte inte han var förstående.

Hon kröp upp i Johans famn. Tillsammans formade de en gemensam kropp.

När Emma körde hemåt insåg hon att hon var förälskad.

Stora och Lilla Karlsö såg exotiska ut där de stack upp ur havet. Klippformationerna syntes tydligt, åtminstone på Lilla Karlsö. Stora Karlsö smög fram bakom Lilla, plattare och mera avlägsen.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Det fladdrar till i magtrakten av upphetsning vid mord. Han stoppar pipan när han sitter ensam på kontoret och tänker. Oftast donar han mest med pipan. Röker sällan.

Han kan få för sig att äta en handfull kakor när han kommer hem sent.

Har en tendens att bli för otålig. Ex på pressen eller när inget händer som för utredningen framåt.

Han börjar känna av en revirstrid mot Kihlgård som doftar storebrorsattityd. Lilla Visby mot stora Stockholm. Klimax nås när han på midsommardagen kör bilen med Karin och Kihlgård i baksätet. Meningen ”Det här var precis vad vi behövde” blev droppen över bägaren. Knutas tvärstannar. Slet upp bakdörren och drog ut sin manliga kollega. ”… att det var bra att en ung kvinna mördas av …”
Knutas stänger in sig på sitt rum. Han är förbannad. På allt och alla.

När han är ensam dricker han kaffe på fat, precis som sin far. Sörplar i sig kaffet med sockerbiten mellan tänderna.
 De passerade Tofta skjutfält och Tofta kyrka med sitt klädda torn innan de saktade ner genom det lilla samhället Västergarn.

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
En pensionerad polis i Nynäshamn förser honom med heta tips vid två mord på Gotland.

Inleder en uppvaktning av en gift kvinna. Känner skuld för det, ibland. Var han så misslyckad att han inte kunde hitta någon som var ledig?

Han röker cigaretter.
De gick ner till Strandgatan och fortsatte genom en öppning i muren…

… och ut till Almedalen, en stor, öppen plats med parkbänkar, fontäner, gräsmattor och en uppbyggd scen.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon ljuger för Olle och säger att hon ska äta lunch med en väninna. Annars hade hon alltid varit ärlig mot sin man.

Kan inte få Johan ur tankarna. Går över gränsen redan i bilen när hon låter tungorna leka med varandra i en öm brottningsmatch.

Hon drar en vals för sin svärmor som är på besök i trädgården när Johan ringer. Den om att en väninna behöver tröstas omedelbart. Sanningen hinner hon inte tänka på, i ett låst hotellrum i Visby.

På midsommar lever hon dubbelliv. För inombords var det kaos. Mitt bland kubb, pensling av biffar och badande ihop med familj och släkt.

”Vad är det med dig?” frågade Olle. ”Jag vet inte.” ”Du har varit fullständigt främmande i flera veckor nu. Ända sedan Helena dog. Vad är det?”
Jag vet inte”, upprepade Emma.
”Du vill inte kramas, inte kela, vi har inte haft sex på hur länge som helst. Har du någon annan?”
”Nej”, sa hon snabbt och dolde ansiktet i händerna.

Lögnerna inför Olle börjar stapla sig på hög.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Har svårt för att se mord i verkligheten.

Hälsa/Ohälsa:
Klockan är sju på morgonen. Knutas simmar meter efter meter i Solbergabadet. Ensam i bassängen. 1000 meter. Bröstsim och ryggsim. Bastu och kalldusch.

Det blir mycket hämtpizza till möten.
Knutas försöker undvika lungcancer genom att inte tända pipan. Bara stoppa den och suga på den otänd. Men ibland blir det precis tvärtom.

Karin tränar judo flera gånger i veckan, varvat med Friskis & Svettis, och betecknas som en träningsnarkoman av vännerna.

Chockas svårt vid en dödsskjutning.

Bil:
Knuta har en gammal Merca utan luftkonditionering.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inget i denna volym. Men den som väntar på något gott… 😉


På vägen till skolan blev värken i magen starkare. För varje steg han tog blev den värre. När han vek in på Brömsebrovägen och såg Norrbackaskolans röda tegelfas kände han det gamla trycket över bröstet som gjorde det svårare att andas.

Nyckelspår & Villospår:
Instuckna trosor i munnen, skoavtryck  av storlek 45, en blodig yxa och en inhalator för astmasjuka.

Kopplingar till tidigare böcker:
Nix, omöjligt.

Grodor i boken:
Karin är 37 år på sidan 44. På sidan 176 skulle hon fylla 37 senare. I sjätte boken står det att hon fyller år i april. 😉

Lite luddigt på sidan 329 i replikerna mellan Knutas och Karin.

Kuriosa:
Stockholmaren Birger Smittenberg hade träffat en gotländsk vissångerska och förälskat sig både i henne och ön. Bott på Gotland i 25 år.

Jag älskar det engelska ordet Ladybird för nyckelpiga. Just dessa djur dyker upp lite då och då i boken. Både ensamma och i flock. 😉

Knutas mamma bakar ett tunnbröd på föräldragården i Kappelshamn, som kan få folk att resa till Gotland enbart för att köpa brödet.

Långt borta såg de två turister som stretade i motvinden på cykel ut till fyren på Närsholmen. Johan visste inte mycket om När, förutom att det var sånggruppen Ainbusk Singers hemtrakt.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Hennes mjuka röst gjorde honom liten.

Han satte sig på kajkanten och tittade ut över havet som blänkte i solen. Drog in den friska luften djupt i lungorna. Vad bra han mådde av det. Närheten till havet. (Kunde handlat om mina personliga tankar)

”Vill du ha ett potatisland med mig?”

Humor:
Knutas tog en slurk kaffe ur porslinsmuggen prydd med AIK:s emblem. En present från hans bror. Den retade gallfeber på kollegan Erik Sohlman som var djurgårdare sedan födseln.

Knutas brukar säga god morgon och fråga hur den kraftiga vita pelargonian i kontorsfönstret mår. Den vanan behöll han för sig själv.

Kihlgård satt vid ena bordsändan med en kopp kaffe och en enorm limpsmörgås med ost på en alldeles för liten tallrik. Knutas stirrade bestört och tänkte att han måste ha skurit längs med långsidan på limpan.

Privat sorg:
En spricka uppstår mellan Emma och Olle efter mordet på Emmas bästis. Sprickan växer och växer.

Jag är en kringvandrande abort.

Emma stod i fören på bilfärjan och såg Fårö komma allt närmare. Färden över sundet tog bara några minuter, men hon ville andas in havsluften och njuta av utsikten.

Antal mord/dödsfall:
5 st

Sista fyra meningarna:
Han reste sig och tittade ut över den soldränkta parkeringsplatsen. En nyckelpiga kröp på fönsterbänken. Han lät den krypa upp på fingret och öppnade fönstret. Den spärrade ut sina vingar och flög iväg.

Bosse Lidéns betyg:
4/5. Jag spikade mördaren lite för tidigt i boken. Men det är en lyckad debut som smakar mersmak.

Baksidestext:
DET ÄR BLOMSTRANDE FÖRSOMMAR i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten med vännerna går Helena Hillerström ut med hunden. På den dimmiga stranden möter hon någon. Hon återfinns brutalt mördad.
När småbarnsmamman Frida Lindh efter en kväll på krogen hittas mördad på ett liknande sätt, också hon med trosorna intryckta i munnen, står det klart för kriminalkommissarien Anders Knutas att han har med samma gärningsman att göra. Någon som säkerligen kommer att mörda igen. Mediauppbådet är stort. Paniken sprider sig och är på väg att lamslå hela ön. Väljer mördaren slumpvis, eller finns det en plan – och i så fall, vem blir nästa offer?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. Men jag läser gärna intressanta och personliga reflektioner.

3. Roma klosterkyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla utom S:ta Maria i Visby. 😉

Klostret Sancta Maria de Gutnalia i Roma grundades 1164 av munkar som utsänts från cistercienserklostret Nydala i Småland.

Detta är i stort sett det enda som återstår av klostret. Klostret indrogs till kronan på 1520-talet.


Kungsgården är till delvis uppförd med material från klostret; Ex. huvudbyggnadens gavelfönster och flyglarnas dörromfattningar.

På somrarna har det sedan 1989 satts upp uppskattade klassiska teaterpjäser i Romakloster. De firar med andra ord 30 år i sommar. Grattis! 🙂 I rätt väder och med en fängslande pjäs måste det vara magiskt att sitta i klosterruinen, när mörkret tätnar och scenljuset tar över.
Jag är väldigt förtjust i avslutningsfotot. Vad finns runt krönet? Jag uppskattar att göra nedslag i historien, leva i nuet och ändå vara nyfiken på framtiden. ❤

Tänkvärda ord:
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det
jag inte kan förändra,
mod att förändra
det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden

Sinnesrobönen

Fiket vid muren


Den där bloggtiteln skulle kunna vara ett bra namn, tycker jag. Samtidigt är det kanske häftigare med enbart ordet FIKET som det är döpt till. I äldre Anders Knutas böcker heter det ett annat namn. Men det är en annan story som tar sin start på måndag i denna personliga blogg. 😉

Här har vi än så länge fikat flest gånger sedan vi kom hit den 3 augusti. Fiket ligger så bra till när vi parkerat cyklarna eller ställt bilen vid Östercentrum. Efter besöket är det bara att gå in genom Österport till nya äventyr. Mätta, belåtna och tankade med kolhydrater. 😉

Atmosfären är tilltalande. Än så länge har vi haft tur. För vi är inte ensamma om att digga Fiket. Jag har ändå alltid lyckats hitta sittplatser.

Så bilden ljuger. Det har bara varit en enda gång som det varit så här gott om platser. Då var vi först på plats av gästerna.

För mig gör det inget, att jag får sitta och vänta en stund på godsakerna. Den som väntar på något gott…  Här finns alltid många sköna intryck att ta in. Både med ögonen och öronen. 😉
Inredningen är tuff och det tycks alltid finnas någon konstutställning. En spännande grej som dyker upp i början av nästa månad handlar om Ainbusk Singers på ett speciellt sätt. Sarah Thomasson Hellgren ska visa upp ett hommage (en hyllning, en akt av vördnad eller respekt) Sarah har omvandlat Marie Nilsson Linds texter till målningar. Det låter spännande. 🙂 Jag har alltid gillat den gotländska gruppen och spelat deras CD:skivor många gånger.

När jag vågade mig uppför den branta trappan och insåg att det fanns sittmöjligheter där också, steg mysfaktorn ytterligare ett snäpp.
Den berömda Ringmuren gjorde oss sällskap den fikastunden.

Jag var lite feg den gången och vågade inte titta närmre på konsten.

Givetvis sticker jag inte under stol med att jag längtar till den perioden på året, när jag kan cykla hit med bara ben och armar. ❤ Sitta utomhus och snacka vett med ”korparna”. Förklara reglerna. Jag äter – ni flyger ner till havet och tar ett dopp.

Tiden står aldrig stilla. Snart sitter jag där igen och njuter. Tar en klunk av min latte. Får grädde på överläppen och hoppas att … nu höll jag på att skriva något extra personligt. 😉

Jag älskar den typen av humor. 😀 När gästerna småler och njuter av mat och dryck har de överseende med det mesta. Vem vet. Någon tar det kanske ett steg till. Plockar in i diskmaskinen i köket. Då är det läge för en ny skylt med texten… 🙂

Gotlands högsta rauk


En varm dag i slutet av augusti tog vi väg 149 upp längs stenkusten. Målet var att återse en av våra gamla favoritplatser, Lickershamn. (Foton därifrån kommer i ett annat blogginlägg)
Vi parkerade bilen vid hamnen och gick in i ”skogen”. Det var en bra promenadväg uppför Jungfruklinten. Vadmusklerna fick direkt bekänna färg.

Vilken torka det var på många ställen i Sverige förra sommaren. På Gotland var det extra tufft. Vi uppmanades på hemmaplan, att vara försiktiga med användandet av vatten. De luttrade gotlänningarna var säkert vana sedan förr.

Det är härligt att få anstränga sig fysiskt för att nå ett mål. Samtidigt var vi rädda för att det skulle bli ett åskväder. Som du ser på fotot såg det riktigt mörkt ut på himlen en bit bort.

Vårt mål var att komma nära Gotlands högsta rauk, Jungfrun. Dess topp når 12 meter över den platå den står på och 26 meter över havet. Imponerande.

Det ser ut som ”stendjursvakten” har somnat och drömmer sött. Vilket djur tycker du det liknar?

När min fantasi ändå håller på – kan jag inte låta bli att skriva att det ser ut som en bror till Hoburgsgubben håller utsikt däruppe. Okej! Det kan också vara en kusin. 😉

När vi återvänder hit nästa gång hoppas vi se blåsippor.

När vi var i Lickershamn en gång när barnen var yngre valde vi att gå ”havsvägen” mot Jungfrun. Barnen och deras pappa gillade att balansera och till slut hoppa mellan stenarna. Till slut fick vi ändå ge upp och jag fick ta fotot en liten bit ifrån.
Avslutningsvis kan du få läsa sägnen som ligger bakom namnet Jungfrun. Ta fram en näsduk eller en bit hushållspapper. Livet och kärleken kan vara mycket. ❤

”Någon gång på1000-talet bodde en rik och mäktig man som hette Likajr i Lickershamn. Denne man hade en dotter som hette Öllegard.
En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding.
Helge fick växa upp bland Likajrs trälar. Helge och Öllegard blev med tiden förälskade i varandra. Hennes far såg givetvis inte detta med blida ögon och bestämde sig för att sätta stopp för romansen.
En höstdag lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken ute vid vikens mynning.
Kan du läsare gissa varför?
När alla var samlade till festen förkunnade Likajr, att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ner henne från raukens topp.
Helge tvekade inte en sekund. Han antog utmaningen och började klättra uppför den branta klippan. Eftersom han var både vig och orädd lyckades han ta sig ända upp till sin älskade.
Men – det värsta återstod. Att ta sig ner igen, och nu var han inte ensam. Han höll sin älskade Öllegard i ett fast grepp och försiktigt började han ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han råkade slinta eller tappa greppet fanns åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna.
Klättringen tog säkert sin tid, men gick bra i inledningen. De spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Skyttens namn var ”den dåliga förloraren” Likajr.
Helge och Öllegard störtade handlöst ner i havet, där de försvann i vågorna.
Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av det djupa havet.”

Gutamål – lektion 1

Ämne= Vinter

Svenska                                     Gutamål

Januari                                       Janvarus – i brevform, Januvare – på Fårö

Vinter utan köld och snö            Struntvintar

Vintergatan på himlen               Kaldgatu

Snö, snöfall, snöväder               Snåi

Lätt nyfallen snö                        Skumsnåi

Snödroppar                                Kalldassar

Snögubbe                                   Snåigubbe

Vinteräpple                                 Gömäpple – i Kråklingsbo

OBS! Fotona är från mitt eget bildarkiv. Inget Gotlandsmotiv. De två sista är från Sandhammaren på Österlen i Skåne. 

 

2. Roma kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉


Denna kyrka ligger också bredvid väg 143. Mindre än en mil från Follingbo kyrka och ca 17 km från vår bostad i Visby.

De aktsamma händerna syns ”guldigt” inne i kyrkan. ”Minnenas rum” tilltalar mig liksom ”de dödas vilostad”.

Klockstapel med klockor samt krucifix är hitförda 1929 av svenskbyborna i Ukraina.
Det är ganska mörkt inne i kyrkan.

Dopfunt och väggskåp i koret är från 1200-talet. Sakristian är kyrkans äldsta del, från 1100-talet.

Det är alltid lika intressant att ta del av konstverken och försöka tyda den äldre texten.

Tretton fördjupningar i den romanska kyrkportalen symboliserar Jesus och de tolv apostlarna.

Det finns två konstverk till med ”guldhänder”. Dem får du titta på när du åker dit själv. 😉

För nu öppnas den tunga porten och vi är tillbaka på 2000-talet igen.

Tänkvärda ord:
Bekymmer gör hjärtat tungt,
ett vänligt ord muntrar upp.

                                Ordspråksboken