Kategoriarkiv: Stora Karlsö

Stora Karlsö fyr

Publicerad den av
20

Fyren på Stora Karlsö uppfördes 1886-87 av sten som bröts på ön. Murarnas timlön varierade från 22 till 40 öre per timme. De jobbade tolv timmar per dag, sex dagar i veckan.

Fyren ritades av Johan Höjer. Det var ovanligt att bygga samman fyrtornet med boningshuset. Från 1887 var fyren bemannad året runt. Personalen ökade efterhand från två till fyra. De bodde på ön tillsammans med sina familjer. Under en kort period i början av 1900-talet fanns det skola på ön. Lärarinnan bosatte sig på Stora Karlsö i tre månader under året. Då hade hon en intensiv undervisning med de yngre barnen. När de blev äldre fick de flytta in till Eksta eller Klintehamn under terminerna och gå i skola där. En lärarinna hette Alma Dörring. Hon kom flera gånger fram till 1916 till Stora Karlsö. Examen hölls efter varje undervisningsperiod i närvaro av fyrmästaren och hans personal.

Vilken tjusig och passande grind.

Om du vill bo på Stora Karlsö finns möjligheten att bo i fyren eller i de omkringliggande husen i Fyrbyn.

Arkitekten Johan Höjer var själv på plats vid flera tillfällen under byggnationen.

Här var det inte hissåkande som gällde.

Tjusiga uniformer. Här ser du den förste fyrmästaren. Jag vet inte hur många som hann passera innan den sista, som heter Gillis Ulmstedt. Epoken tog slut samma år som ABBA slog till med Waterloo i Brighton, 1974. Orsaken till att Gillis och hans kollegor fick sluta var elkabeln som drogs ut till Stora Karlsö och fyren som därmed automatiserades. Fyrpersonalen ersattes av tre tillsynsmän som anställdes av Naturvårdsverket. Så var det fram till 1989. Nu har Karlsöklubben en anställd tillsynsman under sommarhalvåret och periodvis frivilliga under vintern.

Vandrarhemmets kök i fyren.

En härlig vid utsikt däruppifrån.

Om vi går tillbaka till tiden innan 1974 så var det fyrmästaren som basade på fyren. Han bodde i en lägenhet med två rum och kök med sin familj. Under sig hade han fyrvaktaren och fyrbiträdet som bodde i var sitt rum med kök. De sistnämnas arbetsdagar var långa och tuffa. Den mörka delen av dygnet delades in i fyratimmarspass då fyrens lampa och rotation hela tiden måste hållas igång.

Det ser rofyllt ut när besökarna tar in intryck en sommardag. Annat läge var det vid en storm på 1950-talet. Den gången blåste det så mycket småsten från klippkanten att 11 glasrutor i fyren krossades, 10 meter över marken.

Kylan under två vintrar på 1940-talet var extra tuffa. Det var kallt under flera månader och det låg tjock is mellan Karlsöarna och Gotland. Inga båttransporter kunde genomföras. Istället fick de använda segelförsedda slädar för att fixa förnödenheter. Några gånger kom det ett flygplan som hade skidor istället för landningshjul. Planet landade på Norderslätt eller på isen i Norderhamn. Ändå. Kanske var dessa vintrar de mest angelägna. Varför då? Jo, för andra världskriget pågick. Då hölls fyren släckt. Personalen behövde inte sköta fyrlampan och andra tidsödande sysslor. De kunde få känna på att sova en hel natt utan avbrott.

Här tog Solveig och våra döttrar farväl av fyren på Stora Karlsö. Snart skulle de åka tillbaka till Gotland.

Mosebod och Herrbodi

Publicerad den av
12

Svårt att förstå att Stora Karlsö en gång i tiden var Gotlands största fiskeläge. Under 1830-talet fanns på Stora Karlsö ett 80-tal fiskebodar och bodde ungefär 300 personer på den lilla ön. De allra flesta av dem var män. Numera finns det bara kvar två bodar. Här ser du stenboden Mosebod som ligger i hamnområdets östra del.

Stora Karlsö ägdes av gotländska bönder och marken var uppdelad i beteslotter. För varje beteslott kunde bonden ha ett visst antal får på bete. Endast de som hade beteslotter hade tillåtelse att jaga på den lilla ön. Men fisket var fritt så många kustbor sökte sig hit. Inte konstigt alls eftersom ”alla” kände till att Karlsöarna alltid varit fiskrika. Det fiskades strömming och flundra med nät och pilkades torsk. Det gynnsamma läget och för att vinna timmars slit med att ro gjorde att alla de här små övernattningsbodarna kom till. Då var de ju nästan på plats för sina arbetsuppgifter.

Här ser du andra resterande fiskeboden, som bär namnet Herrbodi, och ligger väster om restaurangen. Undra om de snabbt bytte skylten till Dambodi när de hade fint besök?

Under lördagskvällar och söndagar var fiskarna lediga. De kunde de ägna sig åt varpakastning och andra sociala aktiviteter. En del rykten talar annars om sjöslag när spriten flödade som värst. Anekdoter har spridits med vinden.

Men till rättvisan hör saken att fiskeläget hade egna ordningsregler och en egen hamnrätt och domare- hamnfogden. Den som bröt mot hamnrätten riskerade att bli satt på ”staini”. Vad som syftades på var ute på Aurbacken, en klippa utanför Norderhamn. Med tanke på att få kunde simma och det var ungefär 500 meter till säker mark kanske de både hann ångra sig, nyktra till, bli en aning rädda m.m. Till slut blev de hämtade.

Så här såg det ut en gång i tiden. I slutet av 1800-talet minskade fisket och bodarna plockades ner eller stod kvar och förföll. Det finns två stora orsaker till förändringen. Jordbruket på Gotland utvecklades. Det fanns på hemmaplan sysslor året runt. Dessutom blev det vanligare med motorer på fiskebåtarna. Plötsligt tog det inte så lång tid att ta sig till Stora Karlsö. De kunde åka hem igen innan det blev mörkt.

Museet i Norderhamn

Publicerad den av
17

När damtrion i familjen var på Stora Karlsö i augusti passade de på att besöka detta museum i Norderhamn.

Jag funderade några sekunder på om det kunde röra sig om en matglad gråsparv och kanske en nertonad domherre. Sedan gick tankarna över till en havsörn och en kungsörn. Finns det någon expert bland besökarna så pip till via tangenterna.

Den fonden tycker jag är superläcker. Skulle troligen varit intressant att sitta där och lyssna på en god talare.

Stora Karlsö är vida känd för sina fågelberg på västra sidan. Det sägs att under våren och försommaren häckar här de flesta av öns cirka 16 000 par sillgrisslor. Både nämnda sillgrisslan och tordmulen lägger bara ett enda ägg. Föräldrarna är rättvisa och turas om att ruva. Sillgrisslans ägg har många mönster och skiftar i vitt och turkos. Äggen har spetsig form som passar perfekt vid stående ruvning.

Vill du se mer av utbudet får du någon gång ta en tur med båten från Klintehamn. Välj en solig vindstilla morgon. 🙂

De flesta av fynden som hittats på ön är i grottan Stora Förvar. Tänk att det var där de hittade Gotlands äldsta människoben, 9 500 år!
De flesta av fynden förvaras på Statens Historiska Museum i vår huvudstad. Men det finns även som du ser ovan föremål utställda på detta museum.
Imorgon ska jag visa ett helt annat ”nöje”. 😉

Amiral – Vanessa atalanta

Publicerad den av
14

Det var på Stora Karlsö som damtrion i familjen stötte på denna dagfjäril med det vackra latinska namnet Vanessa atalanta. Amiral är lätt att känna igen och borde inte förväxlas med andra arter.

Arten är en migrant och tillhör egentligen en sydligare fauna nedanför alperna. Flyger arten inte söderut innan den första frostnatten kommer till Sverige dukar fjärilarna oftast direkt under.

Honorna lägger ägg på värdväxten brännässla i juli.

Du som har tillgång till fruktträdgård har säkert lagt märke till amiraler som formligen älskar skadad fallfrukt. Läste att de uppskattar även buddleja (syrenbuske), rudbeckior, blommande lusernfält och kärleksört.

Eldsjälen Willy Wöhler

Publicerad den av
10

Sonen med två W i sitt namn föddes i Schwerin i Tyskland 1848. Efter några år flyttade hans familj till Gotland. Redan i unga år gjorde Willy besök på Stora Karlsö. Pojken blev naturligtvis impad av klippor, grottor och ovanliga fåglar.

Det var bönder som ägde Stora Karlsö vid denna tiden. Det sorgliga var att de höll på med en kontinuerlig rovjakt på de vackra sillgrisslorna. Enligt Willy Wöhlers anteckningar från 1880 skulle det endast finnas ett tjugotal fågelpar kvar. Det var då han kom på sin geniala idé som i slutänden innebar att ett av världens äldsta naturskyddade område inrättades.

Vad gjorde Wöhler för att bryta den skenande spiralen? Antagligen var han duktig på mycket. Willy lyckades nämligen övertala tillräckligt många personer för att bilda ett aktiebolag. Bolaget skulle ägna sig åt att bedriva en förnuftig jakt som därmed skyddade öns naturliv. Det var så Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings Aktiebolag föddes. Ännu idag ägs och förvaltas ön av Karlsöklubben.

Wöhlers taktik var att aktieägarna erbjöds delta i harjakt på ön. Slutligen lyckades det nybildade bolaget att köpa upp nästan hela ön från bönderna. Därmed kunde de reglera jakt och bete.

Viken Hien med sina höga klippväggar är Stora Karlsös mest skyddade plats från den eviga blåsten. På den stora klippväggen finns en minnestavla av metall som är tillägnad eldsjälen Willy Wöhler. Det finns en inskription med texten ”Han bevarade åt kommande släkten Carlsö naturliv.” Hatten av för denna naturman. ❤ En sådan kontrast mot det jag läste i vår tidning i morse om den våg av förstörelse som flera medeltida kyrkor på norra öjn råkat ut för under sommaren. Så totalt onödigt. 😦

Fotnot:
Besöksguide STORA KARLSÖ var mig till hjälp vid bloggtexten. Jag kommenterar med en symbol på eventuella kommentarer. Min tid på de vakna timmarna räcker just nu inte riktigt till. Men jag hoppas det ska bli fint när/om jag blir klar. 😉

Från ö till ö; del 2

Publicerad den av
13

Utsikten från Stora Karlsö är något alldeles extra.

Förmodligen får man en annan känsla om man befinner sig här en gråmulen dag. Men vi hade verkligen tur med vädret. Det blev allt soligare och varmare under dagen.
Om du tittar riktigt noga på bilden kan du, förutom Lilla Karlsö till höger, även se en del av den gotländska kusten långt borta vid horisonten.

Hien – namnet betyder gömställe eller undanskymd plats, läser jag i min inköpta besöksguide. Läget under klippväggarna skyddar mot blåst. Här finns en av öns badplatser.
Vi badade inte men såg att det fanns andra som gjort det.

Det är en speciell känsla när man går tillbaka samma väg som man gått en stund tidigare. Man både känner igen sig och upptäcker nya saker längs vägen.

Rugosa koraller.

Stromatoporoidéer – kallas även kattskalle på Gotland.
Det är gott om fossiler på Stora Karlsö, men det är inte tillåtet att ta med sig någon från ön. Tur att det går att fotografera dem när de dyker upp bland stenarna på marken.

Nu har vi passerat Norderhamn och ser oss tillbaka. Båten har anlänt igen och lämnat av några nya passagerare. Nu ligger den kvar och inväntar att klockan ska bli tre. Då ska den ta oss tillbaka till Gotland igen.

Vi har vandrat vidare till grottan ”Stora Förvar”. Den första arkeologiska utgrävningen gjordes 1888. I de äldsta kulturlagren, från äldre stenåldern, gjordes fynd av ben från mellan nio och femton individer. Nu önskar jag att det funnits en tidsmaskin som tagit oss ungefär 8000-9500 år tillbaka i tiden. Hade vi förstått varandra? Kanske med kroppsspråk och tecken.

Dagens arkeologer tror att grottan användes för förvaring och som arbetsverkstad och att stenåldersmänniskorna bodde i hyddor eller tält intill. Vi som kom vandrande i solgasset kunde konstatera att det var som att kliva in i en jordkällare, kallt och lite fuktigt.
Den som har vägarna förbi Statens Historiska Museum i Stockholm kan se de flesta av fynden från Stora Förvar där. Några föremål finns i Norderhamnsmuseet på ön.

Vi tittade på vår karta och tog stigen till raukporten Hässelby Läde. Jag har sett många fina bilder härifrån, men insåg när jag stod här att de flesta bilderna varit tagna tidigare på våren innan grönskan tog över en stor del av utsikten.

Tillbaka mot Norderhamn…

Oj då! Det är väl inte fågelinfluensan som är på väg att skörda ännu ett offer? Förhoppningsvis var detta bara en trött fågel. Den tittade, lite irriterat, på oss och sedan lyfte den vingarna och flög iväg.

Vi tittade på klockan och insåg att vi hann slå oss ner en stund för att bara njuta av det fina vädret och utsikten.
Om jag rekommenderar en utflykt till Stora Karlsö? Svaret på den frågan är självklart JA!

Text och bild: Solveig Lidén

Här har du del ett.
https://gotlanduppochner.com/2022/08/08/fran-o-till-o-del-1/

Från ö till ö; del 1

Publicerad den av
20

När våra döttrar berättade att de planerat in ett Gotlandsbesök, några dagar i augusti, frågade jag dem om de ville hänga med till Stora Karlsö. De svarade ja, båda två!
Vem vill inte åka till världens näst äldsta naturskyddade område?

Vi valde den tredje augusti som utflyktsdag. Båten stod på plats när vi bilat ner till Klintehamn och efter att ha betalt biljetterna blev det en kort stunds väntan innan det var dags att gå ombord. Jag passade på att fotografera båten. Som du ser på flaggan så var det inte helt vindstilla. Åka båt när det blåser är inte riktigt min grej… men vill man ut till ön så finns inga alternativ. Det är bara att bita ihop.

Båten tar med passagerare till både Lilla och Stora Karlsö, så först åkte vi till Lilla Karlsö och släppte av några personer där. Minuterna då båten skulle ta sig in mot den lilla bryggan var rejält ”gungiga” i sidled, men för övrigt gick resan riktigt bra. Puh!

Det första vi såg när vi klivit av båten vid bryggan i Norderhamn var det stora huset med restaurang/café. Här finns även ett museum, toaletter och en av öns badstränder m.m.

Stora Karlsö ägs av Karlsö Jakt och Djurskyddsförening. Öns tillsynsman berättade om de regler som finns för ön eftersom den är ett naturreservat med flera fågelskyddsområden. Känslig natur och markhäckande fåglar gör att det inte är tillåtet att röra sig helt fritt över ön på egen hand. Dock finns det möjlighet att gå en guidad tur. Eftersom vi tyckte att två och en halv timma lät länge, valde vi att röra oss på de stigar som det var tillåtet att gå på istället…

…men först passade det bra med var sin kopp kaffe med gott tilltugg.

Det klarnade upp allt mer och himlen blev vackert blå när vi började vår vandring mot fyren.

Vi traskade på stigen och njöt av att ”ta in” alla intryck från en helt ny, spännande plats.

Tordmulen är en av karaktärsfåglarna på Stora Karlsö läser jag i ”Besöksguide Stora Karlsö”. På gotländska kallas den ”törd” läser jag i ”Se Gotland”.
Sillgrisslan är den främsta karaktärsfågeln för ön. Några sillgrisslor lyckades jag inte få någon närbild på, men tordmularna satt snällt kvar tills jag lyckats zooma in dem.

Ön är en guldgruva för den som gillar att titta på fåglar. (Att ta med sig en kikare är en bra idé.) På de flesta av mina bilder finns en svart eller grå fläck någonstans på himlen – en flygande fågel. Det lär ha setts över 260 olika fågelarter här på ön.

Stora Karlsö är en kalkstensplatå med branta stup och dramatiska former! Känns som om vi tagit flyget långt bort från Sverige och hamnat på en exotisk plats. Tittar du noga på den nedersta bilden så ser du att det sitter fåglar lite överallt.

Vi fortsatte uppåt…

Om jag tolkar kartan, som jag har framför mig, rätt så är vi uppe på den del av ön som kallas Västerberget. Fyren får inte vara med på bild idag. Den kommer att få ett eget inlägg här på bloggen en annan gång…

Utsikten kan ingen klaga på! Vi har tittat på Lilla Karlsö många gånger förut, men inte från det här hållet.


Fortsättning följer…

Text och bild: Solveig Lidén