På promenad genom stan…

Vilken tur. Det fanns endast en ledig p-plats vid Kruttornet. Solveig gick iväg för att göra sitt ”macromånadsbesök” i Botan. Själv hade jag bestämt mig för att njuta av solskenet i Almedalen. För det var lovat sämre väder inom en kort tid. Då gällde det att passa på.

Vilken oas Almedalen är under årets alla tolv månader, för alla åldrar. Jag vet inte hur många olika aktiviteter som jag sett människor syssla med här. Ibland spontant. Andra gånger planerat.
Men vad behöver man mer än att lugnt ta del av allt som sker på promenad genom stan…

Det är svårt att ta in att denna plats var hjärtat i den medeltida staden Visby och att Almedalen var en del av hamnen. Stora skepp från norra Europa gled in här för att göra affärer.

Det finns igenmurade portar från den tiden. Från dessa portar gick det ut bryggor. Sedan var det en kort sträcka till Strandgatan med sina mäktiga handelshus. Tänk om jag kunde göra en tidsresa och få vara med om en dag på den tiden, när det kom in ett stort skepp.

Vilket håll du än går så följer jag med…

Till slut blev hamnen för grund och i slutet av 1400-talet flyttades den till sin nuvarande plats. Ändå fanns förbindelsen med havet kvar till mitten av 1800-talet. Vattnet utarrenderades och vid Kruttornet fanns ett fiskeläge.
Vid slutet av århundradet fylldes hamnområdet igen. Vad hände här sedan? Jo. Det fanns ett tag en kålgård och i början av 1900-talet grönsaksland. En del stadsbor anlade trädgårdar. På sommaren drevs ett tivoli i en del av området. Som tur var fick den lilla dammen vara kvar som ett minne av hamnen.

På 1870-talet planterades almar i det gamla hamnområdet. Det är därför parken fick namnet Almedalen. Men det var först på 1950-talet som det blev en parkanläggning.
På heder och samvete. Det var INTE jag som böjde stolpen. 😉

Jag hade för skojs skull satt på tidtagaruret i mobilen. Det hade gått 88 minuter sedan vi skiljdes åt vid Kruttornet. Så lång tid tar det inte att gå runt Almedalen. Men det du inte ser är alla foton som jag tog till andra blogginlägg och att jag hade ett möte med ”mitt älskade hav”. Eftersom Solveig inte gett sig till känna gick jag in genom Fiskarporten för att gå henne till mötes. Antagligen låg hon med sina objektiv nära någon växt/blomma. En del av mig kände en frestelse att gå uppför Skogränd eller berömda Fiskargränd och sedan gå ner till Botan via S:t Olof. Men det var såklart inte den vägen hon skulle ta tillbaka till ”Den lilla blå”.

Säkert blev hon förvånad av att det var så enkelt att hitta mig – denna gången.
Idag för 31 år sedan bytte vi förlovningsringar. ❤

Fotnot:
Kom du på vilket album som rubriken och de kursiverade citaten är hämtade ifrån? Det var Solveig som kom på att vi skulle ha den ”trenden” på rubrikerna i kategorin Morgonpromenad i Visby. Givetvis köpte jag den rakt av. Men en sak gillar jag inte att äta till fika. Det gjorde min pappa som ibland kom hem med en påse… 🙂

Visby, Visby stad i världen

Häng med på en tidig morgonpromenad i kullerstensgrändernas stad. Det är en rogivande och speciell känsla att strosa omkring och få uppleva hur staden vaknar till liv. Promenaden går från en plats till en annan (Donners plats och S:t Hans plats) och följer stråket Hästgatan upp till Wallérs plats. Vi njöt av det berömda körsbärsträdet utanför Kränku Te & Kaffe och magnolians knoppar som ingav hopp om det som väntar runt årstidshörnet.

Fotnot:
Jag besvarar eventuella kommentarer med en symbol. 😉 🙂 😀 ❤
Detta var första gången som jag gjort klart ett inlägg med många foton och lång personlig text och därefter undrade varför jag inte hittade möjligheten att kryssa de två kategorierna, ”Morgonpromenad i Visby” och ”Innanför muren”.
Vad mysko.
Polletter har en tendens enligt tyngdlagen att trilla ner – förr eller senare. Sanningen kom på ogästvänligt besök:
Jag hade gjort allt arbete i fel blogg. Min första blogg. När jag såg bloggkategorin ”Sex mil hemifrån” längtade jag oändligt fler mil bort. 😉
Tänk! Tänk om blixten slår ner på samma ställe två gånger? Då kommer du inte att kunna läsa denna fotnot. Dags att pröva bloggvingarna och se om jag kan slutföra inlägg nummer 633 på GOTLANDUPPOCHNER!!!

Raggarnas mest populära stråk

Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.

Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.

Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.

En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.

Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet.
1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂

Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.

Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade.
Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…

… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤

Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.

Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.

En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂


Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.

Sakta vi gå genom stan

En av fördelarna med att bo i Visby är att vi kan låtsas vara turister när vi vill. Avståndet till den del av staden som ligger innanför muren är kort, oavsett om vi tar bil eller cyklar.
Den här morgonen valde vi att ta bilen ner mot havet och parkerade utanför Almedalsbiblioteket

Vi konstaterade att det var ett tag sedan vi promenerat här. En sån tur att julbelysning och annat pynt fortfarande fanns kvar.

Varje hus har sin charm, men de som har så kallade trappgavlar får några extra poäng.

Om man, som vi, väljer att ge sig ut tidigt på morgonen får man, nästan, ha hela stan för sig själv. Tror att vi kan räkna dem vi mötte, under vår timslånga promenad, på en hand.

Enda nackdelen med tiden var att Kränku ännu inte hunnit öppna. Hit får vi återvända en annan dag. I 2020 års ”Kaffikalender” upptäckte vi Kränkus Ö-kaffe. Det bara måste vi köpa mer av…

Trots att vi numera bott nästan två och ett halvt år här i Visby har vi många outforskade platser kvar. Torget framför Konstmuseet var en sådan. Här hade vi inte gått förut…

Fastnade för det här huset, som säkert har sin egen historia…

Valv, behöver jag skriva mer? De är nästan lika charmiga som trappgavlar, tror jag…

Här har vi passerat många gånger förut. Framöver, när livet blivit som vanligt igen, då ska vi boka in oss en natt här på Kalk hotell. Det ser så mysigt ut.
Sakta vi gått genom denna vackra stad. Tack för att du ville gå med oss!

Text och foto: Solveig Lidén